Visa fullständig version : Någon som inte klarar av stress, alls.
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 08:56
Jag skulle behöva er input på en sak. Jag har en barndomsvän som vi kan kalla Hanna, som inte klarar av någonting oförutsett eller stressande alls och hon blir bara mer och mer känslig med tiden.
Hon klarar inte av att jobba, då blir hon så stressad att hon hotar med att ta livet av sig. Efter en lång sjukskrivning skulle hon arbeta 50% det funderade inte, ej heller 25%. Efter ytterligare ett tag skulle hon arbetsträna 3timmar, i veckan men det blev för stressigt och hon skulle ta livet av sig. Samma grej med olika former av vuxendagis, kurser, eller ens att infinna sig hos myndigheter (annat än psykolog och psykiatriker, de kontakterna kan/vill hon sköta.
Hon är fullt fysiskt frisk men klarar inte av några krav eller någon stress alls. Allt som händer utöver vardag (fika med folk, laga mat, vara hemma, handla, shoppa kläder på nätet) är ett enormt stressmoment. Hanna får ångest bara av att behöva kolla upp en tågtidtabell om hon en gång i halvåret behöver åka någonstans.
Hon kan inte planera något, hon kan inte hantera något utöver sin vardag (En sån sak som att hennes dator eller telefon skulle krångla är enormt svårt och stressar henne).
Hon får hjälp med allt utöver vardagen (fika med folk, laga mat, vara hemma, handla, shoppa kläder på nätet). Betala räkningar, någon som planerar hennes ekonomi (sjukpenning) och varje krav någon ställer på henne är jättesvårt och ger ångest.
Blir någon närstående till henne sjuk, (tex hennes mamma bryter benet) så blir hon helt förstörd, för det rubbar hennes vardag, då måste hon hälsa på mamma på sjukhuset och: "det är en jättestor grej, när går bussarna? Det här är för mycket, hjälp mig annars tar jag livet av mig".
Hanna är väldigt osjälvständig, och trots att hon är c:a 35 blir hon curlad av vänner, sina föräldrar, sin yngre syster (som har barn, familj, egna problem), sin psykolog, sin psykiatriker, ja av hela samhället.
Hon har inte autism, är normalbegåvad, och har (för kanske 10 år sen) kunnat sköta sig helt självständigt, inklusive heltidsarbete. Hon "gick in i väggen" "blev utbränd" osv. och har inte repat sig. Ställa krav?=Hot om självmord, försök till självmord och inläggning på psykiatrisk klinik.
Hur skall man göra med en sån som Hanna? Jag undrar inte här som bekant, utan allmänt: är det livstidscurling och livstidssjukskrivning som gäller? Eller är det att låta henne ta hand om sig själv, och går det inte så får hon väl ta livet av sig istället?
Det finns ingen riktig behandlingsform för det.
Någon form av KBT möjligtvis. Vad hon behöver som brukar fungera är en långtgående plan på några år framåt och bra rutiner. Samt lära sig tacka nej till störningsmoment.
Man blir bättre av att klara av svåra situationer, sämre av att dra sig ifrån dem. Och då behövs det som sagt en bra planering.Så att man vet vad som väntar.
Tror tyvärr det är ganska liten chans att du kommer få en vettig lösning på ett internetforum på den här typen av frågor.
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 10:43
Tror tyvärr det är ganska liten chans att du kommer få en vettig lösning på ett internetforum på den här typen av frågor.
Tack, men jag räknar inte med en vettig lösning :) Är mer ute efter åsikter och eventuellt moraliserande.
Har faktiskt en vän som är likadan, också tjej ca 35.
Väldigt glad och trevlig utåt men är ganska på pricken som TS exempel.
Hursom, vad jag kan se har sjukvård och nära gjort i princip allt de kan för att hjälpa henne. Men inget funkar, så fort det rör sig mot att hon ska bli mer självständig är det kört.
Inte den blekaste vad man ska göra, det som görs nu funkar iaf inte. Kanske en gång för alla sätta ner foten och hoppas hon inte genomför sina hot. Hor har som det är nu inte många som hjäper henne kvar och när.hennes föräldrar dör, ja vad blir det då?
Diomedea exulans
2017-09-30, 10:54
Jag tvivlar på att just du, i egenskap av vän som vare sig har tid eller lust att umgås med Hanna hela dagarna, kan lösa hennes problem. Det bästa jag tror du kan göra är att bara vara en bra kompis och visa att du accepterar henne trots hennes uppenbara fel och brister. Det sämsta jag tror du kan göra är att försöka med lite "tough love" och säga att nu, Hanna, får du jävlarimig skärpa dig. Om Hanna är normalbegåvad, som du säger, så har hon för längesedan insett hur onormal hennes situation är. Gissningsvis hatar hon redan sig själv och tror att många (alla?) tycker hon är knäpp. En utskällning skulle bara cementera hennes dåliga självbild - "inte ens trädgårdsmöbel accepterar mig", skulle hon tänka, och ännu en liten stressfaktor skulle läggas till det redan tunga ok som redan ligger över hennes skuldror.
Min syster var i en liknande sits får något år sedan, långtidsarbetslös och omotiverad. Det förändrades när hon startade ett skönhetscenter med en annan tjej, och hon fick i ett slag en meningsfull vardag och rutiner att hålla. Sedan dess har hon börjar träna på gym och tagit tag i annat.
Jag är den yngre av oss som länge fungerade som support.
Den som löser detta problem kommer revolutionera psykiatrin. Tyvärr finns det miljontals människor världen över som lider av kroniska stressyndrom. Bra terapi och starka mediciner hjälper i vissa fall, men inte alltid.
Har personen i fråga gjort något konkret försök eller planering till självmord, eller är det mer ett rop på hjälp? När man mår riktigt dåligt kan tanken om självmord vara väldigt avslappnade, man vet att man snabbt kan dra ut sladden och få allt att försvinna om det skulle bli outhärdligt.
Baskagge
2017-09-30, 12:56
Går faktiskt en serie om just utbrändhet bland kvinnor på svt. Rätt intressant.
https://www.svtplay.se/video/15357809/edit-we-cant-do-it/edit-we-can-t-do-it-avsnitt-1
Symptomen som du beskriver finns inom autismspektrumet. Men för att få diagnosen autism så ska man ha haft problemen i barndomen. Aspergerdiagnosen kan man däremot få utan att problemen visat sig i barndomen.
Finns ju en mängd differentialdiagnoser också och utbrändhet kanske yttrar sig på detta sätt.
Baskagge
2017-09-30, 13:00
Den här är också intressant angående sjukskrivningar.
https://youtu.be/8A7uXdpAFZY
Man får nog lösa det här problemet med förebyggande arbete.
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 13:07
Har personen i fråga gjort något konkret försök eller planering till självmord, eller är det mer ett rop på hjälp? .
2 Riktiga försök och flertalet rop på hjälp. Så bägge delar vill jag påstå. Ibland är det ett tomt hot, ibland är det allvar, men svårt att avgöra vad som är vad. Alltid i samband med att hon har krav på sig, förslag till arbetsträning, eller sjukskrivning som löpt ut och uppmaning om att besöka arbetsförmedlingen. Sedan hon blivit "sjukpensionär" (Det heter inte så längre, och finns inte, men sedan hon slapp kraven och får sin sjukpeng utan krångel) har det inte funnits ens tendens till suicidalitet.
Är dock övertygad om att om hon skulle få dessa krav igen, så hade hon åtminstone hotat, förmodligen värre.
ARMSTARK
2017-09-30, 13:19
Tror tyvärr det är ganska liten chans att du kommer få en vettig lösning på ett internetforum på den här typen av frågor.
Du kommer att bli förvånad med tiden över vilket brett spann utbildningsnivån på Kolozzeum ligger. Det är från arbetslös miljöpartist till hjärnkirurg, typ.
Baskagge
2017-09-30, 13:28
Har personen själv några drömmar eller tankar om framtiden? Få uppskattar ju att gå hemma och göra ingenting som ett vårdpaket.
Framtidstankar kan försvinna vid depression och utbrändhet, men någon dag när hon mår bättre kanske det ändå finns någon dröm om framtiden?
Vet du vilken/vilka diagnos(er) hon har/har fått?
Jag skulle behöva er input på en sak. Jag har en barndomsvän som vi kan kalla Hanna, som inte klarar av någonting oförutsett eller stressande alls och hon blir bara mer och mer känslig med tiden.
Hon klarar inte av att jobba, då blir hon så stressad att hon hotar med att ta livet av sig. Efter en lång sjukskrivning skulle hon arbeta 50% det funderade inte, ej heller 25%. Efter ytterligare ett tag skulle hon arbetsträna 3timmar, i veckan men det blev för stressigt och hon skulle ta livet av sig. Samma grej med olika former av vuxendagis, kurser, eller ens att infinna sig hos myndigheter (annat än psykolog och psykiatriker, de kontakterna kan/vill hon sköta.
Hon är fullt fysiskt frisk men klarar inte av några krav eller någon stress alls. Allt som händer utöver vardag (fika med folk, laga mat, vara hemma, handla, shoppa kläder på nätet) är ett enormt stressmoment. Hanna får ångest bara av att behöva kolla upp en tågtidtabell om hon en gång i halvåret behöver åka någonstans.
Hon kan inte planera något, hon kan inte hantera något utöver sin vardag (En sån sak som att hennes dator eller telefon skulle krångla är enormt svårt och stressar henne).
Hon får hjälp med allt utöver vardagen (fika med folk, laga mat, vara hemma, handla, shoppa kläder på nätet). Betala räkningar, någon som planerar hennes ekonomi (sjukpenning) och varje krav någon ställer på henne är jättesvårt och ger ångest.
Blir någon närstående till henne sjuk, (tex hennes mamma bryter benet) så blir hon helt förstörd, för det rubbar hennes vardag, då måste hon hälsa på mamma på sjukhuset och: "det är en jättestor grej, när går bussarna? Det här är för mycket, hjälp mig annars tar jag livet av mig".
Hanna är väldigt osjälvständig, och trots att hon är c:a 35 blir hon curlad av vänner, sina föräldrar, sin yngre syster (som har barn, familj, egna problem), sin psykolog, sin psykiatriker, ja av hela samhället.
Hon har inte autism, är normalbegåvad, och har (för kanske 10 år sen) kunnat sköta sig helt självständigt, inklusive heltidsarbete. Hon "gick in i väggen" "blev utbränd" osv. och har inte repat sig. Ställa krav?=Hot om självmord, försök till självmord och inläggning på psykiatrisk klinik.
Hur skall man göra med en sån som Hanna? Jag undrar inte här som bekant, utan allmänt: är det livstidscurling och livstidssjukskrivning som gäller? Eller är det att låta henne ta hand om sig själv, och går det inte så får hon väl ta livet av sig istället?
Tyvärr är livet efter psykiatrin ofta svårt. Trots det stora antalet lidande är det få vägar som är beprövade.
Ett out of the box-förslag är väl högdos ECT? Se Shoor, M. & Adams, F. H. The intensive electric shock therapy of chronic disturbed psychotic patients. AJP 107, 279–282 (1950). (http://ajp.psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/ajp.107.4.279?journalCode=ajp)
2. As a result restraint was reduced roughly 90%, seclusion roughly 66%, and sedation roughly 90%. Patients in general became better "ward citizens."
Den kliniska bilden är i princip omöjlig att skilja från lobotomi (vilket traditionellt var den bästa behandlingen för dylika kvinnor).
Kan tipsa via PM om några ishackepsykiatriker som inte drar sig för att "shocka".
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 13:44
Vet du vilken/vilka diagnos(er) hon har/har fått?
Japp. Borderline personlighetstörning och depression. Den första tycker inte jag stämmer med min bild av henne, men jag litar på psykiatrikern där. (Givetvis har jag inte pratat med honom om henne) för av orelaterad orsak vet jag att den psykiatrikern är väldigt bra.
delta_mats
2017-09-30, 13:54
Låter som ett klent vaggat barn. Vad händer när hon väl utsätter sig för stressrelaterade saker och hon märker att det går bra? Inga lärdomar?
Låter som ett klent vaggat barn. Vad händer när hon väl utsätter sig för stressrelaterade saker och hon märker att det går bra? Inga lärdomar?
Så jävla ignorant inlägg. Du inser att det är en väldigt sjuk person som har ett sådant fungerande?
Japp. Borderline personlighetstörning och depression. Den första tycker inte jag stämmer med min bild av henne, men jag litar på psykiatrikern där. (Givetvis har jag inte pratat med honom om henne) för av orelaterad orsak vet jag att den psykiatrikern är väldigt bra.
Vad får dig att tvivla på diagnosen? BPD var det första som slog mig när jag läste ditt inlägg.
Är det BPD är det sjukt jobbigt att leva med som anhörig. Det krävs en nästan omänsklig mängd empati. Den goda nyheten är att majoriteten av personer med BPD återhämtar sig.
Du kommer att bli förvånad med tiden över vilket brett spann utbildningsnivån på Kolozzeum ligger. Det är från arbetslös miljöpartist till hjärnkirurg, typ.
Klart man kan diskutera stressyndrom allmänt, men att veta hur just denna person ska återhämta sig utifrån begränsad information när inte ens psykiatrin och hennes social nätverk lyckats är nog lite långsökt..
Xtreme-G
2017-09-30, 15:27
Om man har varit utbränd på riktigt försämras ens tålighet mot stress drastiskt och detta håller i sig hela livet.
Före detta höjdhopparen Linus Thörnblad drabbades av detta, och det är från honom jag lärt mig ovanstående. Jag minns inte ihåg var det var, men jag tror folk har svårare att avfärda en idrottsstjärna som har liknande problem
2 Riktiga försök och flertalet rop på hjälp. Så bägge delar vill jag påstå. Ibland är det ett tomt hot, ibland är det allvar, men svårt att avgöra vad som är vad. Alltid i samband med att hon har krav på sig, förslag till arbetsträning, eller sjukskrivning som löpt ut och uppmaning om att besöka arbetsförmedlingen. Sedan hon blivit "sjukpensionär" (Det heter inte så längre, och finns inte, men sedan hon slapp kraven och får sin sjukpeng utan krångel) har det inte funnits ens tendens till suicidalitet.
Är dock övertygad om att om hon skulle få dessa krav igen, så hade hon åtminstone hotat, förmodligen värre.
Sätter alla mina fastighetsägor på att hennes självmordshot är en trygghet för henne, "blir det för jobbigt kan jag ju alltid ta livet av mig", så fort påfrestningarna släpper behöver hon inte falla tillbaka på det, hence hennes suicidalitet är borta. Vissa med borderline "återhämtar sig", andra lever med det hela livet. Finns inte så jäkla mycket du kan göra är jag rädd.
Om man har varit utbränd på riktigt försämras ens tålighet mot stress drastiskt och detta håller i sig hela livet.
Före detta höjdhopparen Linus Thörnblad drabbades av detta, och det är från honom jag lärt mig ovanstående. Jag minns inte ihåg var det var, men jag tror folk har svårare att avfärda en idrottsstjärna som har liknande problem
Nej.
Beror på vad man har för personlighet - vissa blir försämrade för livet, andra blir bara försämrade tillfälligt och använder det för att ta sig över den nivån dom hade från början. Eller så återhämtar man sig bara helt enkelt. Vilket av dessa det blir är nog omöjligt att förutspå, men man kan gissa utifrån tidigare erfarenheter.
delta_mats
2017-09-30, 17:22
Så jävla ignorant inlägg. Du inser att det är en väldigt sjuk person som har ett sådant fungerande?
Nej personen är enligt beskrivningen frisk. Sjuka människor har jag överseende med.
Nej personen är enligt beskrivningen frisk. Sjuka människor har jag överseende med.
Depression och Borderline låter inte jättefriskt om du frågar mig.
Doktor Woodrow förslår medicinering, mindre daltande och stenhård KBT. Hon är förmodligen skiträdd för allt och då är det väl kbt man använder. Enormt jobb verkar krävas när det gäller henne.
svenbanan
2017-09-30, 17:29
Nej personen är enligt beskrivningen frisk. Sjuka människor har jag överseende med.
Enligt vilken beskrivning då? Att hon inte klarar minsta stress utan att balla ur fullständigt? Ja det låter ju verkligen som att hon är frisk och mår kanon.
Nej personen är enligt beskrivningen frisk. Sjuka människor har jag överseende med.
Haha, och vad är skillnaden enligt dig?
EDIT: Pucktrea..
Anton Fräs
2017-09-30, 17:39
Jag är tyvärr en sådan person. Varit sjuk i snart fyra år och trots inläggningar, mediciner och samtal finns det inget ljus i sikte. Även jag blir stressad/får ångest av plötsliga händelser och exempelvis tågresor är en mardröm.
Detta beror inte på lathet, jag har en högskoleutbildning bakom mig med goda betyg, extraarbeten etc men efter att jag gick in i väggen bidrar jag inte med någonting och begrundar dagligen självmord.
Lite tankar från en drabbad.
Jag är tyvärr en sådan person. Varit sjuk i snart fyra år och trots inläggningar, mediciner och samtal finns det inget ljus i sikte. Även jag blir stressad/får ångest av plötsliga händelser och exempelvis tågresor är en mardröm.
Detta beror inte på lathet, jag har en högskoleutbildning bakom mig med goda betyg, extraarbeten etc men efter att jag gick in i väggen bidrar jag inte med någonting och begrundar dagligen självmord.
Lite tankar från en drabbad.
Oerhört trist att höra. Jag kan verkligen relatera. Jag har också mått jättebra i hela mitt liv, sedan helt plötsligt fick jag en lång depression och panikångest och har efter det mått skit. Brottas med overklighetskänslor, depression och attacker fortfarande men har väl turen att ändå se fram emot saker och har inga självmordstankar.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och att du fortsätter kämpa, oavsett hur löjligt det låter. Hittar man en riktig jäkla bra psykolog och tar små steg tror jag man kan ta sig ur skiten med KBT.
delta_mats
2017-09-30, 17:58
Depression och Borderline låter inte jättefriskt om du frågar mig.
Doktor Woodrow förslår medicinering, mindre daltande och stenhård KBT. Hon är förmodligen skiträdd för allt och då är det väl kbt man använder. Enormt jobb verkar krävas när det gäller henne.
I första inlägget står det att hon är fullt frisk, inga sjukdomar.
Det finns gott om curlade människor med social fobi, som behöver utsättas för progressiv träning istället för att skärmas av.
Är människan sjuk är det en annan femma som sagt. Hyser inget agg mot sjuka människor.
I första inlägget står det att hon är fullt frisk, inga sjukdomar.
Det finns gott om curlade människor med social fobi, som behöver utsättas för progressiv träning istället för att skärmas av.
Är människan sjuk är det en annan femma som sagt. Hyser inget agg mot sjuka människor.
Vill bara inflika att jag håller med om allt. Jäääätteviktigt att utsätta sig för sina rädslor istället för att skärmas av, och första inlägget var kanske lite missvisande.
Skorpio76
2017-10-01, 11:09
Oj oj oj, det låter verkligen jobbigt, men tyvärr tror inte jag att det är ett alldeles ovanligt problem i vårt samhälle som är väldigt sresrelaterat på olika sätt.
trädgårdsmöbel
2017-10-01, 11:13
I första inlägget står det att hon är fullt frisk, inga sjukdomar.
Det finns gott om curlade människor med social fobi, som behöver utsättas för progressiv träning istället för att skärmas av.
Är människan sjuk är det en annan femma som sagt. Hyser inget agg mot sjuka människor.
Fullt FYSISKT frisk.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.