Visa fullständig version : Evigt liv - uppnåeligt inom en livstid?
Frågenarkomanen
2017-09-29, 21:35
(Jag är medveten om att det är tredje pollen idag och lovar att det här är min sista för idag, men frågan är så viktig att jag hellre riskerar en varning än att riskera att svaren dröjer ett dygn)
Hej,
alla människor, eller åtminstone tillräckligt många för att räknas som "alla", är om inte rädda för döden, så åtminstone ovilliga att ha med döden att göra, och villiga att göra sitt bästa för att slippa ha med (sin egen) död att göra.
Alla människor blir till genom en mångtusenårig evolution där viljan att leva är central.
Vissa påstår att forskningens utveckling till och med är exponentiell. Andra nöjer sig med att konstatera att vi kommit längre på 200 år än resterande 100 000 år tillsammans, för att inte tala om hur snabbt det gått sedan 90-talet.
Jag hoppas i min hemlighet på att någon form av evigt liv kommer att finnas innan det är min tur att lämna jordelivet. Antingen genom en människokropp som reparerar sig själv och föryngras, eller genom att vi överför medvetandet till en ny kropp, eller genom att medvetandet överförs till en dator i stället. Det spelar egentligen mindre roll hur det går till, så länge mitt medvetande fortsätter existera. Jag antar att många känner likadant, även om de helst inte vill erkänna det. Så gott som alla människor har helt enkelt en naturlig vilja att existera bara för existerandets skull - vi hade inte överlevt som art om vi inte hade velat leva.4
Vissa vetenskapsmän ger mig rätt, och säger att vi kommer att ha någon form av evigt liv relativt snart.
Vad tror ni? Att evigt liv på något sätt är vetenskapligt, teoretiskt, möjligt, tror jag att de flesta köper - jag menar, redan idag har människan kapacitet till en massa saker som (jag tycker) borde vara svårare än att bara hålla en kropp vid liv. Frågan är bara om det kommer att ske inom 75 år, eller om det kommer att dröja längre tid än så.
Att man inte vill leva som gammal och trött och sjuk är en annan sak, men om man får betänka att med tiden så kommer ny forskning att frammejslas, som gör en pigg och frisk och kry.
Ingen kommer att leva "för evigt" - vad jag menar med "evigt liv" är att dagens biologiska gräns på ett genomsnitt av 80 år och en absolut maxgräns på runt 120 försvinner; alltså att man kan leva hur länge som helst, så länge man inte råkar ut för skador eller sjukdomar. Förr eller senare dör man, men inte nödvändigtvis av åldrande.
Frågan kan alltså lika bra formuleras "Möjligt att slippa åldrandets effekter?" eller "Kommer människan att kunna leva obehindrat av ålder?"
Jag lade inte till "Nej, men vi kommer signifikant att förlänga livet" eftersom det redan har skett och därför inte behöver sägas, och det är självklart att genomsnittsåldern kommer att öka betydligt i takt med vetenskapens framfart. Frågan om evig ungdom är inte riktigt lika klar.
svenbanan
2017-09-29, 21:43
Svarade nej och motivationen är termodynamikens andra lag.
EDIT: Hittade en länk, och det verkar som om fysiker inte håller med mig.
http://www.askamathematician.com/2010/10/q-does-the-2nd-law-of-thermodynamics-imply-that-everything-must-eventually-die-regardless-of-the-ultimate-fate-of-the-universe/
Jag står dock fast vid mitt nej, men orkar inte hitta på nån annan motivering, förutom att det bara låter helt jävla omöjligt att nåt ens i närheten av evigt liv (eller ens ett flerhundraårigt liv) nånsin kommer uppnås. Att det skulle ske inom de närmsta femtio åren är bara science fiction i min bok.
Frågenarkomanen
2017-09-29, 21:50
Svarade nej och motivationen är termodynamikens andra lag. Hur menar du? Din kropp är inte ett termodynamiskt experiment utan en biologisk varelse. Det är inte termodynamikens lagar som tar av oss av daga utan biologiskt åldrande.
Det du gör är ungefär som att referera till termodynamikens första lag som svar på en fråga om deff. Ja, lagen gäller, men nej, den är inte primär när det gäller biologiska processer som deff eller åldrande.
svenbanan
2017-09-29, 21:52
Too slow son! :D
Ingenting är för evigt. Inte ens vårt universum (baserat på vad majoriteten tror nu då).
Men i sannings namn så har vi inte en blekaste aning om hur vår verklighet utanför vår mycket lilla del av det observerbara universumet ser ut. Eller om diverse konspirationsteorier á matrix, simulering osv heller inte stämmer. Likaväl som strängteorier, extra dimensioner och allt annat jox.
Men vi människor kommer med väldigt stor sannolikhet aldrig att uppleva evigt liv. Och fy fan vilken tortyr det hade varit, att leva för evigt. Jag kan inte föreställa mig hur jävla uttjatad varenda tänkbar aktivitet, tanke, maträtt, umgänge och förströelse skulle bli till slut.
BelowAverage
2017-09-29, 22:04
Jag vet inte om jag tror på exponentiell forskning, men forskas jävligt mycket gör det ju. Livsförlängande behandlingar har jag knappt hört om någon som inte varit intresserad av, oavsett om det är cellgifter eller penicillin.
Jag hör mindre om sådant som är rent livsförlängande, utan mest om sådant som ska bota sjukdomar sas.
Som jag ser det är vi biologiska maskiner, givet nog mycket tid att hitta metoder är jag övertygad om att människor kommer hitta metoder att leva längre och längre. Jag förstår inte ens vad som skulle vara sci-fi med det. Jag köper att evigt liv låter löjligt. Men förlängt liv för att vi finner sätt att återuppbygga inre organ känns inte alls avlägset. Och mer än så behövs inte. Redan skett experiment där man lagt in celler som sedan blivit till brosk i t.ex knän, och brosk är ju som bekant rätt svårt att nybilda på annat vis. Fast det verkar bli till benvävnad också och ge andra problem däremot.
Undrar däremot hur det skulle bli om man återuppbygger hjärnceller. Går man in där och rotar borde minnen eller beteenden kunna påverkas, även om hjärnan fortsätter vara "frisk" kan jag tänka mig att det är svårt att bevara nervkopplingar oförändrat. Men jag tror många skulle tycka det var värt det, och man är ju redan inmålad i ett hörn oavsett sas, få / inga personer åldras utan kognitiva förändringar vad jag sett. Alternativet om vi någonsin får ett sådant blir ju förändras eller dö ^^,
Jag har ytligt studerat lite om åldrande, telomerer, proteiner, cancerceller etc. men än så länge finns inget tydligt spår för människan om evigt liv. Jag hoppas att det framöver utvecklas att säkert sätt att förlänga livet. Dock vet vi att det finns arter där ute som har egenskaper som tyder på en viss immortalitet.
Sedan är väl din rubrik lite motsägelsefull, "evigt liv uppnåeligt inom en livstid"? Vems livstid? Den som får evigt liv? ;)
Frågenarkomanen
2017-09-29, 22:26
Ingenting är för evigt. Inte ens vårt universum (baserat på vad majoriteten tror nu då).
Men i sannings namn så har vi inte en blekaste aning om hur vår verklighet utanför vår mycket lilla del av det observerbara universumet ser ut. Eller om diverse konspirationsteorier á matrix, simulering osv heller inte stämmer. Likaväl som strängteorier, extra dimensioner och allt annat jox.
Men vi människor kommer med väldigt stor sannolikhet aldrig att uppleva evigt liv. Och fy fan vilken tortyr det hade varit, att leva för evigt. Jag kan inte föreställa mig hur jävla uttjatad varenda tänkbar aktivitet, tanke, maträtt, umgänge och förströelse skulle bli till slut. Tiden det tar för att maträtter och umgänge per automatik förlorar sin charm är så lång att man sannolikt dör innan det även om åldern inte är en hindrande faktor.
Man tröttnar på inte på att översköljas av sköna signalsubstanser i form av dopamin (mat) eller endorfinliknande i form av oxytocin. Det är alltid skönt.
Och även om man skulle tröttna: är det inte jävligt skönt att få leva tills man tröttnar i stället för hundratals år tidigare?
Jag har ytligt studerat lite om åldrande, telomerer, proteiner, cancerceller etc. men än så länge finns inget tydligt spår för människan om evigt liv. Jag hoppas att det framöver utvecklas att säkert sätt att förlänga livet. Dock vet vi att det finns arter där ute som har egenskaper som tyder på en viss immortalitet. Att föra över medvetandet till en maskin eller yngre kropp då?
Sedan är väl din rubrik lite motsägelsefull, "evigt liv uppnåeligt inom en livstid"? Vems livstid? Den som får evigt liv? ;) 75 år, för att det är en jämn siffra, ungefär lika gammal som människan. Som att det blir någon skillnad mot den faktiska åldern av typ 81? Det är rätt irrelevant.
trädgårdsmöbel
2017-09-29, 22:39
Nej. Det av anledningen att jag tror att vi snart kommer stagnera för att sedan gå kraftigt tillbaks utvecklingsmässigt. Jag tror vi har nått vägs ände, eller väldigt snart gör det vad gäller framsteg.
Se på underhållningen, ingen producerar något nytt som är bra, det är Star Wars 23, Terminator 11 och den femtioelfte säsongen av Paradise Hotel. Samma skit som för 20-30 år sen, bara eventuellt i en ny förpackning. Musik är likadant. Varför skulle inte fler saker stagnera? Fantasin är slut, ambitionen med. Vägs ände.
Frågenarkomanen
2017-09-29, 22:44
Nej. Det av anledningen att jag tror att vi snart kommer stagnera för att sedan gå kraftigt tillbaks utvecklingsmässigt. Jag tror vi har nått vägs ände, eller väldigt snart gör det vad gäller framsteg.
Se på underhållningen, ingen producerar något nytt som är bra, det är Star Wars 23, Terminator 11 och den femtioelfte säsongen av Paradise Hotel. Samma skit som för 20-30 år sen, bara eventuellt i en ny förpackning. Musik är likadant. Varför skulle inte fler saker stagnera? Fantasin är slut, ambitionen med. Vägs ände. Hur gammalt är genomsnitt respektive maxålder när vi stagnerar? Ingen större skillnad mot idag alltså, eftersom det "väldigt snart" nått vägs ände.
Riktigt bra idé, för att det utan tvekan kommer bli möjligt för mig att motbevisa detta.
Tror det enda som kan hindra att vi når dit är en rejäl katastrof mot jorden innan vi nått dit, typ jättestort objekt krashar in i jorden.
Konradsson
2017-09-30, 09:33
Jag har ytligt studerat lite om åldrande, telomerer, proteiner, cancerceller etc. men än så länge finns inget tydligt spår för människan om evigt liv.
Det du talar om är eviga kroppar. Endast kroppar berörs av åldrande och cancer. Om vi i framtiden lyckas ladda upp våra hjärnor i maskiner ("mind uploading" (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Mind_uploading)) så kommer vi inte längre vara beroende av våra kroppar. Då är evigt liv mer realistiskt.
Svarade nej och motivationen är termodynamikens andra lag.
Den lagen gäller väl bara isolerade system? Vilket människokroppen självklart inte är.
Starke75an
2017-09-30, 09:50
Ja. Hade på 90-talet en lärare som var över 65år, men när vi såg gamla klassfoton som var från -70 talet så såg han exakt lika dan ut då. För övrigt så han ut som Sean Connery i Highlander, så han gick faktiskt under det namnet hos oss elever.
Han var för övrigt en fd major inom flygvapnet och bland de högsta i Sverige i nån orden. Typ nån riddar eller murar eller nått sånt.
Svårt att säga. Indefinit livslängd är nog svår inom det tidsspannet. Men det är även så att en viss förlängning av livet ger en längre tid att vänta på ett genombrott.;)
Lite mer konservativt tänkt så bör ju forskning på super-centenarians kunna ge oss genterapier som tillsammans med vacciner och annat som hjälper mot våra stora dråpare höja medellivslängden avsevärt(om allt annat lika som idag sans fetmaexplosion, antibiotikaresistens, postapokalypiskt helvete och annat). Kanske så att medelklass och över i den välbeställda delen av världen lever i snitt ~110 år, med ganska få krämpor större delen av livet.
Mer än så behöver ett teknologiskt språng av något slag.
När man lyckas avkoda genomet helt tror jag det finns goda chanser att öka livslängden mångdubbelt.
Frågenarkomanen
2017-09-30, 11:08
Fan vilket negativt pollresultat. Människan har redan idag byggt partikelacceleratorer och har en internationell rymdstation som är bemannad dygnet runt, året runt. Båda de två sakerna är bara rent teoretiskt extremt svåra, och att i praktiken ha byggt dem är en överjävlig överdrift. I jämförelse så kan det väl inte vara så svårt att lyckas skapa en kropp som inte åldras?
Jag tror definitivt att ett långt jäkla liv kommer vara möjligt i framtiden, men orkar man verkligen? Håller man sig pigg och frisk så ja kanske?
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 11:51
Hur tror ni man skulle må mentalt av att uppleva sin 500 årsdag? En kropp som inte åldras. Ok. Men: 500 års minnen? Vänner som är 450 år yngre än en själv? Eller varför inte, en flickvän som är 480 år yngre? Skulle man ha någonting gemensamt med någon annan? De andra pratar nostalgiskt om musiken på 1990-talet, du om hur Kungens Bard sjöng år 1610?
Eller tänk sömnlösa nätter, där hjärnan spelar dig ett spratt och du ligger och våndas över någon pinsamhet du gjort, fast istället för en tunna med 50 års pinsamheter att plocka ur, så har du en hel pool med 500 år. Du har inte bara suttit på dina föräldrars dödsbädd, utan även på dina barns, barnbarns, barnbarnbarns osv. 500 år av anhöriga, släktingar, vänner, partners som dör, 500 år av dåliga nyheter, 500 års socialdemokrati, 500 år av dålig modern musik, 500 år med uppföljare och remakes till Star Wars, där varje film är sämre än den föregående. 500 år av att debattera bänktröjans fånighet på Kolozzeum, 500 år av skiftande Gym-mode, och 500 år med dig själv.
Hur tror ni man skulle må mentalt av att uppleva sin 500 årsdag? En kropp som inte åldras. Ok. Men: 500 års minnen? Vänner som är 450 år yngre än en själv? Eller varför inte, en flickvän som är 480 år yngre? Skulle man ha någonting gemensamt med någon annan? De andra pratar nostalgiskt om musiken på 1990-talet, du om hur Kungens Bard sjöng år 1610?
Eller tänk sömnlösa nätter, där hjärnan spelar dig ett spratt och du ligger och våndas över någon pinsamhet du gjort, fast istället för en tunna med 50 års pinsamheter att plocka ur, så har du en hel pool med 500 år. Du har inte bara suttit på dina föräldrars dödsbädd, utan även på dina barns, barnbarns, barnbarnbarns osv. 500 år av anhöriga, släktingar, vänner, partners som dör, 500 år av dåliga nyheter, 500 års socialdemokrati, 500 år av dålig modern musik, 500 år med uppföljare och remakes till Star Wars, där varje film är sämre än den föregående. 500 år av att debattera bänktröjans fånighet på Kolozzeum, 500 år av skiftande Gym-mode, och 500 år med dig själv.
Eller 500 år av fina minnen och upplevelser? Och dina barn, partners osv dör ju lika lite som du :) Jag mår mycket mer dåligt av tanken på att jag ska dö och allt som jag kommer att missa.
Hur tror ni man skulle må mentalt av att uppleva sin 500 årsdag? En kropp som inte åldras. Ok. Men: 500 års minnen? Vänner som är 450 år yngre än en själv? Eller varför inte, en flickvän som är 480 år yngre? Skulle man ha någonting gemensamt med någon annan? De andra pratar nostalgiskt om musiken på 1990-talet, du om hur Kungens Bard sjöng år 1610?
Eller tänk sömnlösa nätter, där hjärnan spelar dig ett spratt och du ligger och våndas över någon pinsamhet du gjort, fast istället för en tunna med 50 års pinsamheter att plocka ur, så har du en hel pool med 500 år. Du har inte bara suttit på dina föräldrars dödsbädd, utan även på dina barns, barnbarns, barnbarnbarns osv. 500 år av anhöriga, släktingar, vänner, partners som dör, 500 år av dåliga nyheter, 500 års socialdemokrati, 500 år av dålig modern musik, 500 år med uppföljare och remakes till Star Wars, där varje film är sämre än den föregående. 500 år av att debattera bänktröjans fånighet på Kolozzeum, 500 år av skiftande Gym-mode, och 50 år med dig själv.
Någon gubbfan kommer att trycka på knappen och avsluta vår civilisation.
Så det får bli ättestupa när de blir opålitliga.
Hur tror ni man skulle må mentalt av att uppleva sin 500 årsdag? En kropp som inte åldras. Ok. Men: 500 års minnen? Vänner som är 450 år yngre än en själv? Eller varför inte, en flickvän som är 480 år yngre? Skulle man ha någonting gemensamt med någon annan? De andra pratar nostalgiskt om musiken på 1990-talet, du om hur Kungens Bard sjöng år 1610?
Eller tänk sömnlösa nätter, där hjärnan spelar dig ett spratt och du ligger och våndas över någon pinsamhet du gjort, fast istället för en tunna med 50 års pinsamheter att plocka ur, så har du en hel pool med 500 år. Du har inte bara suttit på dina föräldrars dödsbädd, utan även på dina barns, barnbarns, barnbarnbarns osv. 500 år av anhöriga, släktingar, vänner, partners som dör, 500 år av dåliga nyheter, 500 års socialdemokrati, 500 år av dålig modern musik, 500 år med uppföljare och remakes till Star Wars, där varje film är sämre än den föregående. 500 år av att debattera bänktröjans fånighet på Kolozzeum, 500 år av skiftande Gym-mode, och 500 år med dig själv.
Äh. Det där är ju bara konstigt för att vi har de referensramar vi har. Om vi tänker att hundar kunde filosofera skulle de antagligen tänka samma sak. "Haha, leva till hundra år?? Hur knäppt hade inte det varit? Tänk att träffa en tik som är 20 år yngre? Ha 15 generationer avkommor. Och hundsossarnas regeringsperiod fyfaaan"
Det finns en del uppenbara problem med det här som jag ser det.
1. Med tanke på den explosionsartade befolkningstillväxten så skulle en drastiskt förhöjd ålder bli problematisk då vi redan nu lever över våra tillgångar. Hur ska vi få fram mat till alla som vägrar dö? Materialtillgången måste lösas.
2. Om vi nu förmodar att vi inte kan arbeta efter att vi har fyllt 80 (det blir extra svårt att jobba om man är en dator antar jag) så är ju frågan vem som ska betala för att hålla oss vid liv? Om vi skulle kunna jobba till vi är 450 åt gamla så måste man fixa fram jobb.
3. Om medvetandet "lever" i en dator så måste datorn ha någon form av energitillförsel. Vem betalar för det? Ska den vara uppkopplad, och i så fall vara exponerad för hackare och virus? Skulle en som lever i en snabbare dator tänka snabbare än en med sämre RAM t.ex?
Jag tror aldrig man kommer lyckas separera medvetandet från hjärnan och lyckas föra över den till någon dator. Jag tror heller inte att man kommer kunna göra en kropp som aldrig blir gammal.
Att föra över medvetandet till en maskin eller yngre kropp då?
Eftersom medvetandet inte är en egen/separat del som de flesta tror, ser jag det inte som möjligt. Intressant? Absolut.
75 år, för att det är en jämn siffra, ungefär lika gammal som människan. Som att det blir någon skillnad mot den faktiska åldern av typ 81? Det är rätt irrelevant.
Det var lite skämtsamt menat. Jag menar att det är motsägelsefullt eftersom evigt liv givetvis är uppnåeligt om det nås inom x persons livstid, ty då är personen evigt levande. Det finns liksom bara ett svar på frågan.
Det du talar om är eviga kroppar. Endast kroppar berörs av åldrande och cancer. Om vi i framtiden lyckas ladda upp våra hjärnor i maskiner ("mind uploading" (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Mind_uploading)) så kommer vi inte längre vara beroende av våra kroppar. Då är evigt liv mer realistiskt.
Jag ser förvisso det som att kroppen och medvetandet är en enhet, eller mer specifikt att medvetandet är fysikalisk och inte något som är utöver kroppen, vilket gör det omöjligt att "ladda upp våra hjärnor"/medvetande.
Sett Vanilla Sky?
Konradsson
2017-09-30, 16:17
Jag ser förvisso det som att kroppen och medvetandet är en enhet, eller mer specifikt att medvetandet är fysikalisk och inte något som är utöver kroppen, vilket gör det omöjligt att "ladda upp våra hjärnor"/medvetande.
Sett Vanilla Sky?
Hur medvetandet fungerar är fortfarande ett mysterium. Fysikalism, som du föreslår, är en monoistisk förklaringsmodell på kropp-själv-problemet. Men den är långt ifrån fullständig. Tyvärr kan vi inte basera våra uppfattningar på Tom Cruise-filmer.
Jag är inte särskilt insatt i AI-debatten, men utifrån vad jag vet så har flera forskare (bland annat Nick Boström) kommit fram till att intelligens är substrat-oberoende. Vilket betyder att intelligens kan replikeras på andra material än biologisk vävnad, till exempel kiselkretsar i en dator. Intelligens är fysikaliskt, precis som medvetande. Om vi kan bygga en intelligent dator borde vi kunna bygga en medvetande dator. Men då får vi väl en "klon" av medvetandet, hellre än en överföring.
En lösning är att utnyttja hjärnans förmåga till lateralisering (https://en.wikipedia.org/wiki/Lateralization_of_brain_function). Principen är att hjärnan kan omlokalisera sina funktioner efter skada. Om du skadar höger hjärnhalva där språkcentrumet sitter, så kan hjärnan flytta denna funktion till vänster hjärnhalva. Hjärnan är alltså plastisk. Man skulle kunna utnyttja denna plasticitet för att flytta frontalloben till en dator. Om du ansluter en medveten dator till din hjärna, som en slags extern hårddisk, och sedan kör några elstötar genom frontalloben, så skulle dess funktioner gradvis migrera över till den ansluta datorn. Till slut har du hela din kognitionsförmåga i datorn, och kvar i kroppen har du endast hjärnstammen som du inte har någon användning för längre.
Hur medvetandet fungerar är fortfarande ett mysterium. Fysikalism, som du föreslår, är en monoistisk förklaringsmodell på kropp-själv-problemet. Men den är långt ifrån fullständig. Tyvärr kan vi inte basera våra uppfattningar på Tom Cruise-filmer.
Vanilla Sky är en fantastisk film, men givetvis långt ifrån verkligheten. Jag nämnde den då den föll in på din beskrivning om att ladda upp hjärnor.
Jag är inte särskilt insatt i AI-debatten, men utifrån vad jag vet så har flera forskare (bland annat Nick Boström) kommit fram till att intelligens är substrat-oberoende. Vilket betyder att intelligens kan replikeras på andra material än biologisk vävnad, till exempel kiselkretsar i en dator. Intelligens är fysikaliskt, precis som medvetande. Om vi kan bygga en intelligent dator borde vi kunna bygga en medvetande dator. Men då får vi väl en "klon" av medvetandet, hellre än en överföring.
En lösning är att utnyttja hjärnans förmåga till lateralisering (https://en.wikipedia.org/wiki/Lateralization_of_brain_function). Principen är att hjärnan kan omlokalisera sina funktioner efter skada. Om du skadar höger hjärnhalva där språkcentrumet sitter, så kan hjärnan flytta denna funktion till vänster hjärnhalva. Hjärnan är alltså plastisk. Man skulle kunna utnyttja denna plasticitet för att flytta frontalloben till en dator. Om du ansluter en medveten dator till din hjärna, som en slags extern hårddisk, och sedan kör några elstötar genom frontalloben, så skulle dess funktioner gradvis migrera över till den ansluta datorn. Till slut har du hela din kognitionsförmåga i datorn, och kvar i kroppen har du endast hjärnstammen som du inte har någon användning för längre.
Jag är inte heller insatt i det senaste gällande AI, det intresserar faktiskt inte mig just nu. Det du beskriver om en plastisk hjärna däremot är intressant och säkert sannolikt. Det får mig genast att tänka på proteser, exempelvis för ben, där personen som får sin protes nästan integrerar det främmande materialet till sin biologiska kropp och hjärnan tycks anpassa sig och hantera detta. Hur avancerat det kan bli vet jag inte, möjligtvis är det du nämner om 'externa hårddiskar' för komplext inom närmsta framtiden.
Att bygga en medvetande dator torde förutsätta att vi närmar oss vad medvetandet är först. Jag har en personlig teori som jag håller på att utveckla. Invänta revolution!
The_RobRoy
2017-09-30, 17:46
Ja vi kommer leva mycket längre i framtiden. Precis som HIV-mediciner som bromsar sjukdomen kommer det finnas mediciner som bromsar åldrande. Lägg därtill att vi blir bättre och bättre på att bota sjukdommar, så man inte dör av dom, så kombon ger ett väldigt långt liv.
Om detta slutar i evigt liv är kanske lite väl drastiskt, men troligtvis kommer vi kunna dra ut på det väldigt väldigt länge.
http://www.popularmechanics.com/science/health/a19277/scientists-can-now-radically-expand-the-lifespan-of-mice-are-humans-next/
trädgårdsmöbel
2017-09-30, 18:23
Äh. Det där är ju bara konstigt för att vi har de referensramar vi har. Om vi tänker att hundar kunde filosofera skulle de antagligen tänka samma sak. "Haha, leva till hundra år?? Hur knäppt hade inte det varit? Tänk att träffa en tik som är 20 år yngre? Ha 15 generationer avkommor. Och hundsossarnas regeringsperiod fyfaaan"
Om du och några få till har evigt liv, inga sjukdomar, inget åldrande, det enda som är ett hot mot ert fortsatta leverne är att någon brukar tillräckligt med våld mot er, kommer ni då ha era egna referensramar, eller kommer ni ha samma som övriga mänskligheten? Jag tror att det blir ensamt, mentalt påfrestande och jävligt jobbigt att bara fortsätta leva när andra dör.
Frågenarkomanen
2017-09-30, 18:32
Om du och några få till har evigt liv, inga sjukdomar, inget åldrande, det enda som är ett hot mot ert fortsatta leverne är att någon brukar tillräckligt med våld mot er, kommer ni då ha era egna referensramar, eller kommer ni ha samma som övriga mänskligheten? Jag tror att det blir ensamt, mentalt påfrestande och jävligt jobbigt att bara fortsätta leva när andra dör.
OK? Sluta lev då? Då har man i alla fall en möjlighet att välja, och de flesta väljer nog att leva vidare ganska länge ...
Bubblan84
2017-09-30, 18:50
Det finns en del uppenbara problem med det här som jag ser det.
1. Med tanke på den explosionsartade befolkningstillväxten så skulle en drastiskt förhöjd ålder bli problematisk då vi redan nu lever över våra tillgångar. Hur ska vi få fram mat till alla som vägrar dö? Materialtillgången måste lösas.
2. Om vi nu förmodar att vi inte kan arbeta efter att vi har fyllt 80 (det blir extra svårt att jobba om man är en dator antar jag) så är ju frågan vem som ska betala för att hålla oss vid liv? Om vi skulle kunna jobba till vi är 450 åt gamla så måste man fixa fram jobb.
3. Om medvetandet "lever" i en dator så måste datorn ha någon form av energitillförsel. Vem betalar för det? Ska den vara uppkopplad, och i så fall vara exponerad för hackare och virus? Skulle en som lever i en snabbare dator tänka snabbare än en med sämre RAM t.ex?
Jag tror aldrig man kommer lyckas separera medvetandet från hjärnan och lyckas föra över den till någon dator. Jag tror heller inte att man kommer kunna göra en kropp som aldrig blir gammal.
Om man nu får 500 år liv borde man väl kunna se till att kroppen åldras i förhållande till det, vore ju rätt jobbigt att leva i en 80+ årings kropp i över 400 år.
BelowAverage
2017-09-30, 20:35
En intressant tanke som jag inte vet hur väl den håller, är att väntar man sig att leva för evigt (eller bara jävligt länge) kanske det inte känns lika angeläget att producera avkomma.
Kanske går att jämföra med hur sena många svenskar är med barnalstring, nu när vi lever länge och har mycket vi vill hinna göra skjuter vi upp det.
3. Om medvetandet "lever" i en dator så måste datorn ha någon form av energitillförsel. Vem betalar för det? Ska den vara uppkopplad, och i så fall vara exponerad för hackare och virus? Skulle en som lever i en snabbare dator tänka snabbare än en med sämre RAM t.ex?
Jag tror aldrig man kommer lyckas separera medvetandet från hjärnan och lyckas föra över den till någon dator. Jag tror heller inte att man kommer kunna göra en kropp som aldrig blir gammal.
Faller in på vad frågenarkomanen var inne på om evigt liv som jag tolkar det, imo är inte en kopia av mig samma jag. Om det ens någon gång går att kopiera ett medvetande till en dator, så kommer inte medvetandet för den sakens skull att överföras från och försvinna från kroppen utan det kommer då att finnas två stycken, ett i kroppen ett i datorn. Det jag som lever vidare (dör) i kroppen kommer likförbannat ogilla tanken på att dö.
Kommer att tänka på en viss film.
The prestige, att han säger att han aldrig vet om han är mannen som hamnar i vattentanken eller den andre. Man vill inte vara den som hamnar i tanken sas, eller stannar i kroppen vad gäller kopia av ett medvetande.
Konradsson
2017-09-30, 20:45
Om det ens någon gång går att kopiera ett medvetande till en dator, så kommer inte medvetandet för den sakens skull att överföras från och försvinna från kroppen utan det kommer då att finnas två stycken, ett i kroppen ett i datorn.
Läs mitt inlägg tidigare om lateralisering av hjärnfunktioner. Det är en lösning på detta problem.
Frågenarkomanen
2017-11-26, 21:25
George Church, en av världens främsta biologer*, hävdar att det handlar om "inte 20 år, utan månader eller veckor" (parafraserat) tills de får råttor att föryngras istället för att åldras, genom att Ctrl-C + Ctrl-V i DNA:T. Sedan ska de testa på hundar. Sedan på människor.
Detta låter vansinnig. Om han skulle lyckas så kommer han att bli den antagligen mest kända forskaren i världshistorien. Det lär dock vara en glädjeuppskattning, men om han är så här optimistisk redan nu, så känns evig ungdom som ett uppnåeligt mål inom 50 år.
Ej vetenskapligt bekräftat utan mest vad jag tror/tycker; vad "främst" betyder i det här sammanhanget är ju godtyckligt.
ApexProcyon
2017-11-26, 21:26
Bara att hålla tummarna för att evig ungdom aldrig uppnås. Det kan gå fel på allt för många sätt.
Frågenarkomanen
2017-11-26, 21:27
Bara att hålla tummarna för att evig ungdom aldrig uppnås. Det kan gå fel på allt för många sätt. Du vill alltså åldras, förtvinas, dö och sedan ruttna och för alltid försvinna?
ApexProcyon
2017-11-26, 21:29
Du vill alltså åldras, förtvinas, dö och sedan ruttna och för alltid försvinna?
Ja, i sinom tid. Men framförallt så finns det många andra som jag ser en stor fara i att dom skulle få evigt liv. Det lär inte vara allmogen som får tillgång till det först om man säger så.
Bara att hålla tummarna för att evig ungdom aldrig uppnås. Det kan gå fel på allt för många sätt.
Håller verkligen inte med. Däremot behöver vårt samhälle tid på sig att lära sig att hantera en sådan situation.
Himmelriket att sätta på "tonåringar" under en lååååååååång livstid.:cool:
King Grub
2017-11-26, 21:33
Även om kroppens åldrande kan stoppas, tror jag inte hjärnans åldrande kan stoppas inom en överskådlig framtid. Man kanske blir en gagging gubbe i en ung persons kropp.
Ja, i sinom tid. Men framförallt så finns det många andra som jag ser en stor fara i att dom skulle få evigt liv. Det lär inte vara allmogen som får tillgång till det först om man säger så.
George Soros som har ett antal livstider att samla på sig rikedom och makt.:devil:
Frågenarkomanen
2017-11-26, 21:35
Ja, i sinom tid. Men framförallt så finns det många andra som jag ser en stor fara i att dom skulle få evigt liv.
Konkurrens, våld och krig är det naturliga tillståndet och vi lever just nu i en anomali med (relativt) väldigt lite våld och elände. Den här perioden kommer att gå över, oavsett evig ungdom eller inte. Konkurrensen om naturtillgångar, mat och vatten kommer i framtiden bli hårdare än vad folk kan föreställa sig.
Frågenarkomanen
2017-11-26, 21:36
Även om kroppens åldrande kan stoppas, tror jag inte hjärnans åldrande kan stoppas inom en överskådlig framtid. Man kanske blir en gagging gubbe i en ung persons kropp. Men tror du att man kan få hjärnan att överleva och hänga med kroppen, även om man blir gaggig och trög?
ApexProcyon
2017-11-26, 21:40
Även om kroppens åldrande kan stoppas, tror jag inte hjärnans åldrande kan stoppas inom en överskådlig framtid. Man kanske blir en gagging gubbe i en ung persons kropp.
Håller verkligen inte med. Däremot behöver vårt samhälle tid på sig att lära sig att hantera en sådan situation.
Himmelriket att sätta på "tonåringar" under en lååååååååång livstid.:cool:
En 20-årings fysik och en 90-årings mentalitet. Framtidens sexliv skulle onekligen bli spännande. :d
George Soros som har ett antal livstider att samla på sig rikedom och makt.:devil:
Jag vill hinna uppleva en värld utan Soros. En mardröm vore ju om framtidens Soros skulle kunna få 500 år av erfarenhet och tillgångar och planera därefter.
Konkurrens, våld och krig är det naturliga tillståndet och vi lever just nu i en anomali med (relativt) väldigt lite våld och elände. Den här perioden kommer att gå över, oavsett evig ungdom eller inte. Konkurrensen om naturtillgångar, mat och vatten kommer i framtiden bli hårdare än vad folk kan föreställa sig.
Bristande naturresurser är en av farorna jag ser, att slänga in evigt liv i den ekvationen bådar inte gott.
Men tror du att man kan få hjärnan att överleva och hänga med kroppen, även om man blir gaggig och trög?
Kanske inte så kul att vara en permanent 20-30 åring som förr eller senare utvecklar nån form av demens. Vilket torde vara i närheten av verkligheten.
Ganska stor risk att utveckla nån form av mental ohälsa.
Om vi inom en snar framtid skulle få nära nog evigt liv för samtliga människor så skulle vi ju knappt kunna föda upp fler människor pga platsbrist. Ganska tragisk tanke att vi skulle bli fast med den befintliga befolkning (en stor majoritet blir ju mer eller mindre besvikelser samt att varje generation måste återupptäcka/lära sig allt igen). Framtidens lyssnade stjärnor skulle för evigt fastna i den oändliga DNA-polen.
Men det är inte heller speciellt uppmuntrande att tänka på hur det skulle se ut om tekniken endast var tillgänglig för en liten maktelit.
Naturen kommer se till att sjukdomar som man trott var under kontroll återigen blir dödliga farsoter där antibiotika/penicillin är verkningslösa.Jordens resurser börjar ta slut med världskrig som följd sen är det godnatt med människan.
Även om kroppens åldrande kan stoppas, tror jag inte hjärnans åldrande kan stoppas inom en överskådlig framtid. Man kanske blir en gagging gubbe i en ung persons kropp.
Här ligger nästa stora problem efter att åldrandet har lösts. Finns många delar utav kroppen som slits ut, tex hjärnan. Evigt liv med frisk kropp kommer att komma en dag men jag tror inte vi är nära. Är väldigt många frågetecken kvar om kroppen.
svenbanan
2017-11-27, 00:04
Äh. Om inte forskningen ens kan göra så man slipper få hål i tänderna (eller i sämsta fall uppfinna nåt klet som regenrerar emalj etc) så har jag inte stort hopp om att detta är nåt som kommer vara en verklighet inom de närmsta decenierna...
Ja, jag måste gå till tandläkaren...
10 amalgam och 40 marsipan...
z-nljXFHerk
Här ligger nästa stora problem efter att åldrandet har lösts. Finns många delar utav kroppen som slits ut, tex hjärnan. Evigt liv med frisk kropp kommer att komma en dag men jag tror inte vi är nära. Är väldigt många frågetecken kvar om kroppen.
Det känns som att evigt liv på något sätt går emot termodynamikens första huvudsats.
Det kommer också ganska snabbt bli väldigt trångt på jorden. Om vi verkligen tänker på evigt liv så kommer det så kommer antalet människor gå mot oändligheten, som dessutom till slut kanske föder oändligt många barn också :d
Kommer krävas en del boyta och mat.
Jag tror som sagt evigt liv är omöjligt.
I alla fall så som vi definierar (och känner till) liv just nu;
Liv anses enligt den konventionella definitionen omfatta merparten av egenskaperna listade nedan:
Homeostas: Reglering av den interna miljön för att upprätthålla ett visst tillstånd; till exempel, elektrolytkoncentration eller svettning för att sänka temperaturen.
Organisation: Består av en eller flera celler. Celler är livets grundläggande byggsten.
Metabolism: Konsumtion av energi genom att konvertera kemiska föreningar och energi till cellkomponenter (anabolism) och genom att bryta ner organisk materia (katabolism). Levande ting kräver energi för att upprätthålla intern organisation (homeostas) och för att producera de andra fenomen som förknippas med liv.
Celltillväxt: Reproduktion av celler (celldelning), för att kunna ersätta gamla och döda celler med nya friska celler.
Anpassning: Förmågan att kunna förändra arvsmaterialet (mutation), för att kunna förändra sina egenskaper och för att kunna anpassa sig till miljöer.
Respons vid stimuli: Tillgången av "sinnen" som kan uppfatta omgivningen.
Reproduktion: Förmågan att skapa nya organismer.
ARMSTARK
2017-11-27, 08:57
Kul att bli påkörd av en bil och bli grönsak för evigt! *cry*
Vi har ju redan överbefolkat jorden så med evigt liv skulle det snabbt ohållbart.
OM vi skulle hitta en lösning på evigt liv så måste vi ju samtidigt också sluta att fortplanta oss. Kul med en hel civilisation av gamla människor där alla sitter och gaggar om att "det var bättre förr" och nya tankar och idéer skulle sällan/aldrig väckas.
Tror dessutom att vi skulle få en otroligt lat befolkning. Att göra så mycket som möjligt av den korta tid man har är ju en bra sporre. Men vad händer när man alltid kan skjuta på något till morgondagen och man samtidigt har oändligt många morgondagar?
ARMSTARK
2017-11-27, 10:53
Vi har ju redan överbefolkat jorden så med evigt liv skulle det snabbt ohållbart.
OM vi skulle hitta en lösning på evigt liv så måste vi ju samtidigt också sluta att fortplanta oss. Kul med en hel civilisation av gamla människor där alla sitter och gaggar om att "det var bättre förr" och nya tankar och idéer skulle sällan/aldrig väckas.
Tror dessutom att vi skulle få en otroligt lat befolkning. Att göra så mycket som möjligt av den korta tid man har är ju en bra sporre. Men vad händer när man alltid kan skjuta på något till morgondagen och man samtidigt har oändligt många morgondagar?
Det skulle bli någon form av elit som fick denna behandling eftersom det inte kan erbjudas åt alla. Förr eller senare skulle det bli uppror då de dödliga skulle ifrågasätta varför de ska dö och vissa får leva för alltid.
De som har evigt liv skulle förmodligen bli väldigt ängsliga och försiktiga, ingen vill ju utsätta sig för risken att dö nu när man har möjligheten att leva för alltid. Tänk att bli påkörd av en bil, eller få någon sjukdom som inte går att bota. Det sistnämnda är trotts allt det som kommer att ta livet av de som lever tillräckligt länge.
Att leva länge betyder inte att man lever bra, idag lever man längre än förr men det är egentligen bara pga av att man kan hålla "ett lik" med puls längre än tidigare. Är det att leva när man ligger i en sjukhussäng och skiter ner sig utan att förstå vad som händer runt en?
Det skulle bli någon form av elit som fick denna behandling eftersom det inte kan erbjudas åt alla. Förr eller senare skulle det bli uppror då de dödliga skulle ifrågasätta varför de ska dö och vissa får leva för alltid.
Låter precis som filmen "In Time" :d
ARMSTARK
2017-11-27, 11:14
Låter precis som filmen "In Time" :d
Har jag inte sett, låter intressant, är det en film eller en serie?
Frågenarkomanen
2017-11-27, 17:13
Vi har ju redan överbefolkat jorden så med evigt liv skulle det snabbt ohållbart.
OM vi skulle hitta en lösning på evigt liv så måste vi ju samtidigt också sluta att fortplanta oss. Kul med en hel civilisation av gamla människor där alla sitter och gaggar om att "det var bättre förr" och nya tankar och idéer skulle sällan/aldrig väckas.
Tror dessutom att vi skulle få en otroligt lat befolkning. Att göra så mycket som möjligt av den korta tid man har är ju en bra sporre. Men vad händer när man alltid kan skjuta på något till morgondagen och man samtidigt har oändligt många morgondagar? Det där är typ det enda relevanta motargumentet.
Om detta skulle bli verklighet så skulle hela världen vilja ha en del av kakan, så man skulle väl få införa något som påminner litegrand om Kinas 1-barnspolitik.
Problemet med något sådant är primärt att hela nationer skulle drabbas av att en del av nationen vill åt metoden (eller preparatet eller w/e). Jag tror dock att folk mest säger att de inte vill leva för evigt (kanske för att de inte ens vill erkänna för sig själva att de inte vill gå hädan), och att de som väljer att långsamt förruttna skulle bli en minoritet.
Vi har ju redan överbefolkat jorden så med evigt liv skulle det snabbt ohållbart.
OM vi skulle hitta en lösning på evigt liv så måste vi ju samtidigt också sluta att fortplanta oss. Kul med en hel civilisation av gamla människor där alla sitter och gaggar om att "det var bättre förr" och nya tankar och idéer skulle sällan/aldrig väckas.
Tror dessutom att vi skulle få en otroligt lat befolkning. Att göra så mycket som möjligt av den korta tid man har är ju en bra sporre. Men vad händer när man alltid kan skjuta på något till morgondagen och man samtidigt har oändligt många morgondagar?
Jorden är långt ifrån överbefolkad och utvecklingen går ständigt mot att kunna föda fler människor och ta dem ur fattigdom.
Överbefolkad på så vis att resurserna inte kommer räcka länge till och då lever ändå hälften i fattigdom så med en allt friskare och rikare befolkning så går det åt skogen i en allt snabbare takt.
Överbefolkad på så vis att resurserna inte kommer räcka länge till och då lever ändå hälften i fattigdom så med en allt friskare och rikare befolkning så går det åt skogen i en allt snabbare takt.
Strunt. Det är människan som skapar resurser.
Minikubik
2017-11-27, 18:37
Vem fan vill leva för evigt?
Vem fan vill leva för evigt?
Jag. Hur kan man vilja förpassas till en evighet av icke-existens?
ApexProcyon
2017-11-27, 18:51
Jag. Hur kan man vilja förpassas till en evighet av icke-existens?
TMjxeZ9FRDE
https://i.imgflip.com/m5p6c.jpg
Minikubik
2017-11-27, 18:53
Jag. Hur kan man vilja förpassas till en evighet av icke-existens?
Jag. Skönt att slippa exakt allt
Men bra svar på min fråga :D
Jag. Skönt att slippa exakt allt
Men bra svar på min fråga :D
Tänk att när du går och lägger dig ikväll så är det sista gången du ser världen. Du öppnar aldrig mer ögonen. Hela din existens förpassas till några få atomer i universum - blott stjänstoft utan medvetande.
Aldrig mer kan du sitta och ljuga i goda vänners lag, aldrig mer se din familj eller dina barn (om du har några). Aldrig mer kommer du skratta eller gråta; älska eller hata. Allt som kommer finnas är en evighet ingenting, och inte ens det kommer du uppleva.
Om inte den tanken ger existensiell ångest vet jag inte vad som gör...
Minikubik
2017-11-27, 19:44
Tänk att när du går och lägger dig ikväll så är det sista gången du ser världen. Du öppnar aldrig mer ögonen. Hela din existens förpassas till några få atomer i universum - blott stjänstoft utan medvetande.
Aldrig mer kan du sitta och ljuga i goda vänners lag, aldrig mer se din familj eller dina barn (om du har några). Aldrig mer kommer du skratta eller gråta; älska eller hata. Allt som kommer finnas är en evighet ingenting, och inte ens det kommer du uppleva.
Om inte den tanken ger existensiell ångest vet jag inte vad som gör...
Tro mig, den tanken har slagit mig många gånger. Men är ofta så trött på att kämpa och kriga, på att möta hinder efter hinder och aldrig nå en punkt där livet känns bra att evig tomhet känns lockande. Ta det inte på fel sätt, jag har inga suicidala tendenser eller nån form av dödslängtan. Jag ör däremot helt tillfreds med tanken på att det kommer ske till slut och det skrämmer mig inte. Kan hända det ändrar sig när det verkligen är dags
Tro mig, den tanken har slagit mig många gånger. Men är ofta så trött på att kämpa och kriga, på att möta hinder efter hinder och aldrig nå en punkt där livet känns bra att evig tomhet känns lockande. Ta det inte på fel sätt, jag har inga suicidala tendenser eller nån form av dödslängtan. Jag ör däremot helt tillfreds med tanken på att det kommer ske till slut och det skrämmer mig inte. Kan hända det ändrar sig när det verkligen är dags
Jag förstår vad du menar, särskilt då jag haft liknande tankar i en period för länge sedan då jag var suicidal. Nu är det bara dödsångest istället.
Vad ska man säga liksom? Livet kan vara brutalt. Vi kommer inte ens få möjlighet att, på vikingars vis, jämföra våra bragder i efterhand. Det blir ingen mjöd med hjältar i Valhall. Vi kommer bara levs båta liv och sedan är allt bortglömt.
Världen är bitch...
Minikubik
2017-11-27, 21:04
Jag förstår vad du menar, särskilt då jag haft liknande tankar i en period för länge sedan då jag var suicidal. Nu är det bara dödsångest istället.
Vad ska man säga liksom? Livet kan vara brutalt. Vi kommer inte ens få möjlighet att, på vikingars vis, jämföra våra bragder i efterhand. Det blir ingen mjöd med hjältar i Valhall. Vi kommer bara levs båta liv och sedan är allt bortglömt.
Världen är bitch...
:cheers:
Illustrerade mannen
2017-11-27, 21:11
Jag har absolut ingen dödslängtan, har ett gott, rikt och bra liv. Härliga barn, underbar fru, stimulerande jobb, intressanta fritidssysslor mm, mm. Jag har ingen ”längtan” efter några sensationer, inga spännande platser jag vill resa till och inget revolutionerande jag vill uppleva. Jag är helt nöjd med tillvaron. Jag har absolut inte tråkigt och jag är inte less. Men fy f-n så skönt det ska bli när livet är slut. Innan jag föddes var allt bara ett stort ”intet” för mig - ingenting fanns. Jag hade varken sorg eller glädje. När jag dör går ”jag” tillbaka till detta ”intet”. Det ska bli så skönt - om nu intet kan definieras som ”skönt”.
Jag är övertygad om att Schopenhauer hade rätt då han sa: om man knackade på porten till de dödas rike och frågade om de ville återvända till det leva de är jag övertygad om att de skulle tacka nej. (Fritt återgivet ur minnet.)
:cheers:
Jo, perkele - skål för undergången och det eviga mörkret vi alla kommer möta! :cheers:
Jag har absolut ingen dödslängtan, har ett gott, rikt och bra liv. Härliga barn, underbar fru, stimulerande jobb, intressanta fritidssysslor mm, mm. Jag har ingen ”längtan” efter några sensationer, inga spännande platser jag vill resa till och inget revolutionerande jag vill uppleva. Jag är helt nöjd med tillvaron. Jag har absolut inte tråkigt och jag är inte less. Men fy f-n så skönt det ska bli när livet är slut. Innan jag föddes var allt bara ett stort ”intet” för mig - ingenting fanns. Jag hade varken sorg eller glädje. När jag dör går ”jag” tillbaka till detta ”intet”. Det ska bli så skönt - om nu intet kan definieras som ”skönt”.
Jag är övertygad om att Schopenhauer hade rätt då han sa: om man knackade på porten till de dödas rike och frågade om de ville återvända till det leva de är jag övertygad om att de skulle tacka nej. (Fritt återgivet ur minnet.)
Du kommer dock inte ens ha känslan av att det är skönt, befriande eller vad du vill. Alla känslor du kan tillskriva döden är sådana du bara kan förstå när du är levande.
Gammal, trött, uppgiven, bitter etc osv är även det bara något du kan förstå genom att leva.
Tricklew
2017-11-27, 21:21
https://en.wikipedia.org/wiki/Ultimate_fate_of_the_universe
Det verkar inte som att universum kommer vara för evigt, så jag vill nog dö före universum iaf. ;)
Alla de positiva känslor ni kan associera med döden är sånt ni bara kan relatera till genom att leva. Inte ens det kommer finnas när ni är borta. Det finns inget skönt över huvud taget. Det kommer inte finnas något.
https://en.wikipedia.org/wiki/Ultimate_fate_of_the_universe
Det verkar inte som att universum kommer vara för evigt, så jag vill nog dö före universum iaf. ;)
Universum har en rimlig livstid i min mening.
https://en.wikipedia.org/wiki/Ultimate_fate_of_the_universe
Det verkar inte som att universum kommer vara för evigt, så jag vill nog dö före universum iaf. ;)
Men lite häftigt vore det ju att vara med när universum går under?
David_wigren
2017-11-27, 21:29
Jag brukar sällan vara rädd för döden. Tanken på att dö och inte existera rullar av mig och lämnar mig oftast helt oberörd. Men så ibland, kanske bara någon gång om året så är det som om jag grips av en djupare insikt i vad det faktiskt innebär att vara död. Jag kan inte förklara vad skillnaden är. Kanske är det en djupare förståelse för att ingenting verkligen betyder INGENTING. Då grips jag av en total panik! För varje sekund som går tvingas jag närmare mot det eviga mörkret som kommer tillintet göra mig och allt/alla jag någonsin brytt mig om. Allting jag överhuvudtaget känt till kommer tillintetgöras och försvinna. Den insikten ger mig ångest likt inget annat. Ännu värre blir det när jag sedan inser att det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. Sekunderna tickar likgiltigt vidare.
Alla de positiva känslor ni kan associera med döden är sånt ni bara kan relatera till genom att leva. Inte ens det kommer finnas när ni är borta. Det finns inget skönt över huvud taget. Det kommer inte finnas något.
Precis som innan födseln eller egentligen medvetandet. Evigheten i ett ögonblick.
David_wigren
2017-11-27, 21:33
Alla de positiva känslor ni kan associera med döden är sånt ni bara kan relatera till genom att leva. Inte ens det kommer finnas när ni är borta. Det finns inget skönt över huvud taget. Det kommer inte finnas något.
Och det kommer aldrig sluta att inte finnas något :(
Fredszky
2017-11-27, 21:36
Och det kommer aldrig sluta att inte finnas något :(
Jorå, vi finns ju nu, det är ingen slump. Du kom från "ingenting" och går tillbaka till "ingenting", men det är inte hela historien. Det ser mer ut som en cykel.
David_wigren
2017-11-27, 21:36
Precis som innan födseln eller egentligen medvetandet. Evigheten i ett ögonblick.
Ett ögonblick som går över till vad? Skillnaden före vi levde är ju att vi sedan började existera. Så evigheten före livet gick över på ett ögonblick. Evigheten efter livet kommer inte vara ett ögonblick. Det kommer bara vara slut. Det kommer inte vara ett ögonblick som går över till något annat. Tid som begrepp kommer inte finnas. Det kommer vara en evighet av ingenting som kommer fortsätta vara ingenting. Och vi får inte uppleva någonting utav det
David_wigren
2017-11-27, 21:39
Jorå, vi finns ju nu, det är ingen slump. Du kom från "ingenting" och går tillbaka till "ingenting", men det är inte hela historien. Det ser mer ut som en cykel.
Det hoppas jag verkligen! Jag hoppas verkligen att det finns något på andra sidan evigheten. Men jag tenderar att tro att det inte är så. Existensen efter evigheten är nog tyvärr bara är en förhoppning många tröstar sig med för att dämpa deras dödsångest.
Shqypnia
2017-11-27, 21:41
Varför skulle man vilja leva för evigt? Allt som går till överdrift är dåligt. T.om. favoritmaten blir äcklig om du äter den hela tiden.
Fredszky
2017-11-27, 21:43
Det hoppas jag verkligen! Jag hoppas verkligen att det finns något på andra sidan evigheten. Men jag tenderar att tro att det inte är så. Existensen efter evigheten är nog tyvärr bara är en förhoppning många tröstar sig med för att dämpa deras dödsångest.
Jag skrev ett inlägg (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=2976074) som rör detta när jag var 9 år längre från döden ;) :
Du lever nu, du är inte död nu. Om du vore död oändligt lång tid efter (och kanske innan?) livet, är det inte väldigt osannolikt att du befinner dig i livet just nu?
Det är något som skiljer dig från alla andra. Vi har alla liknande uppbyggnad i form av en kropp med en hjärna, men vi upplever saker individuellt och inte tillsammans. Det är något som skiljer alla åt. En förklaring skulle kunna vara en själ, utan att blanda in religon i resonemanget.
En möjlig förklaring till att du lever just nu kan vara att man förlorar uppfattning om tid totalt när hjärnar slutar att fungera. När man inte har den uppfattningen så passerar tiden obemärkt förbi tillsynes oändligt snabbt till dess att något händer. Något skulle vara att du, på kanske något väldigt osannolikt sätt, återuppstår. När man pratar om en oändlighet av tid som passerar oändligt snabbt eftersom den döde inte uppfattar den, så finns det oändligt många möjligheter till reinkarnation. Hur det går till har jag ingen aning om, hur det kom till sig att jag lever i min kropp nu.
Annars kan det vara så att människan inte alls har den kapaciteten att förstå hur universum och livet fungerar, att vi bygger vetenskapen på ett litet korn av en tillfällig sanning i detta universum och de dimensioner vi kan uppfatta.
En tredje möjlighet är att vi lever i illusioner, kan hända att vi är program som körs eller något liknande, att vår "sanning" och världssyn är en illusion. Om du sätter ett nyfött barn i någon slags simulator så är det ju allt det barnet någonsin kommer att upfatta och bygga sin värdsbild på. Det skulle lika gärna kunna vara så.
Jag hade gärna levt för evigt enligt TS definition. Förutsatt att jag slapp åldras utseendemässigt. Tänk vad häftigt att tillslut kunna allting och alla språk. Du kan uppträda med vad som helst och vinna berömmelse var du än vänder dig. Du kommer bli tillbedd som gud själv och blir snart vald till påve av bara farten. Och du kan råna några banker utan att det rör dig i ryggen om du skulle åka fast. För vad gör det om tusen år när allting kommer kring.
Är rymden oändlig eller inte ,om inte så vad finns utanför,det sägs att allting startade med en big bang men vad utlöste denna big bang o.s.v.Evigt liv från vilken ålder, när ska man avsluta åldrandeprocessen,eller evigt liv som att åldras men aldrig dö.
Jorå, vi finns ju nu, det är ingen slump. Du kom från "ingenting" och går tillbaka till "ingenting", men det är inte hela historien. Det ser mer ut som en cykel.
Det är ju en romantisk tanke men vad spelar det för roll för mig om jag inte kan återfödas som mig själv?
Jag brukar sällan vara rädd för döden. Tanken på att dö och inte existera rullar av mig och lämnar mig oftast helt oberörd. Men så ibland, kanske bara någon gång om året så är det som om jag grips av en djupare insikt i vad det faktiskt innebär att vara död. Jag kan inte förklara vad skillnaden är. Kanske är det en djupare förståelse för att ingenting verkligen betyder INGENTING. Då grips jag av en total panik! För varje sekund som går tvingas jag närmare mot det eviga mörkret som kommer tillintet göra mig och allt/alla jag någonsin brytt mig om. Allting jag överhuvudtaget känt till kommer tillintetgöras och försvinna. Den insikten ger mig ångest likt inget annat. Ännu värre blir det när jag sedan inser att det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. Sekunderna tickar likgiltigt vidare.
Välkommen till min värld. Varje dag och varje natt.
Fredszky
2017-11-27, 22:16
Det är ju en romantisk tanke men vad spelar det för roll för mig om jag inte kan återfödas som mig själv?
Du kommer förmodligen inte återuppstå som någon som liknar "Yes", nej.
Egot får man ge upp, eller åtminstone fästa till en ny skapelse.
Du kommer att återuppstå som "No" som förmodligen tycker lika mycket om sig själv och lika lite vill släppa taget om sig själv vid döden.
Kan utfärda en varning om att min text kan vara lite flummig och svår att följa nedan, rabblar mest upp några tankar jag har.
Jag tror att medvetandet inte är något som är "av eller på" för en viss person och kropp.
Vi består ju redan av miljarder celler som har klumpat ihop sig för bättre överlevnad. Om jag torskar ett finger så dör ju miljarder av mina celler, någon bråkdel av en procent av mig dör. Katastrof för de cellerna, men mitt medvetande lever kvar, av någon anledning.
Skulle man döda en cell av sin kropp i taget, tills alla celler var döda, när skulle man förklara sitt medvetande som död och varför? Jag skulle säga att gränsdragningen är när tillräckligt många nervbanor inte funkar, det skulle vara ett gradvist försvinnande av medvetandet tills det inte finns ett medvetande.
Alltså tror jag att mitt medvetande är en egenskap som en effekt av den materia som jag är. Som att vatten uppför sig som vatten när man klumpar ihop tillräckligt många vattenmolekyler. Medvetande uppstår när du klumpar ihop materia på ett visst sätt. Behöver kanske inte vara mer magiskt med liv och medvetande än så.
Och på samma sätt som en individ består av miljarder celler i samarbete, brukar jag tänka på jorden som en kropp som består av massa små kroppar som bygger upp jorden. Att en individ dör gör inte att "organismen jorden" "förlorar medvetandet", men individen försvinner. Men det gör lika lite som en cell dör i min kropp, trist för cellen men livet fortsätter.
Kanske är så att man bara kan uppleva en kropp i taget, allt liv är egentligen ett och samma medvetande men uppdelat.
BelowAverage
2017-11-27, 22:25
He never died (http://www.imdb.com/title/tt2386404/)är en rätt speciell film som tar upp det. Iofs är det odödlighet relativt andra, är alla odödliga blir det inte riktigt samma sak. Om det realiseras och bara når de som är rika nog att ha råd med det kan jag tänka mig att långt liv skulle göra dem rätt cyniska och avtrubbade där vanligt folk bara upplevs passera förbi och göra samma misstag för att sedan försvinna.
Dessutom förstår jag inte varför alla tror att de skulle göra en massa "meningsfulla" saker givet evigt liv. Som att lära sig flera discipliner eller språk. Hur mycket ansträngningar gör man i dessa områden i dagsläget? Vad skulle förändras givet evig tid? Det skulle väl vara om dödsrädslan ger en känsla att allt är förgäves för att man dör ändå, men det verkar inte vara särskilt många som känner så. Det är iaf inte dödsrädsla som hindrar mig från att göra sådana saker utan lathet.
Man glömmer också saker man inte ägnar sig åt.
The man from earth (http://www.imdb.com/title/tt0756683/) ställer ju lite scenarion om evigt liv det går inte att avancera samtidigt som civilisationen på alla plan, det går för fort fram. Och när man väl "bemästrat" en disciplin och börjar lära sig en annan så kommer den första att fortsätta utvecklas. Detta märks ju redan på kliniker inom vården t.ex där man ganska snabbt blir hyffsat utdaterad ifall man inte tar sig tid hänga med, och det är t.o.m inom samma område.
Ibland undrar jag om döden ger minskad oro på många vis. Saker som ekonomiskt oberoende skulle t.ex inte kunna finnas givet evigt liv, för någon gång skulle det alltid finnas tid för det att skita sig. Liksom sånt vi oroar oss för idag med miljöförstöring och krig, givet evigt liv så är det bara en tidsfråga innan man får uppleva något sånt. Nu kan jag tack vare en förestående död tänka mig att jag inte lär hinna se det värsta :P
Kul att fundera på iaf, det har en hel del förvecklingar jag tror vi missar att tänka på.
Jag brukar sällan vara rädd för döden. Tanken på att dö och inte existera rullar av mig och lämnar mig oftast helt oberörd. Men så ibland, kanske bara någon gång om året så är det som om jag grips av en djupare insikt i vad det faktiskt innebär att vara död. Jag kan inte förklara vad skillnaden är. Kanske är det en djupare förståelse för att ingenting verkligen betyder INGENTING. Då grips jag av en total panik! För varje sekund som går tvingas jag närmare mot det eviga mörkret som kommer tillintet göra mig och allt/alla jag någonsin brytt mig om. Allting jag överhuvudtaget känt till kommer tillintetgöras och försvinna. Den insikten ger mig ångest likt inget annat. Ännu värre blir det när jag sedan inser att det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. Sekunderna tickar likgiltigt vidare.
Såhär känner jag också, men sen tänker jag på att jag gillar att sova, kan döden vara så farlig? Var ju inte jobbigt att inte vara född liksom
Jag är rätt säker på att jag inte skulle vilja leva i en evighet.
Tror man kommer bli helt störd i huvudet efter ett tag. Men vem vet, jag kanske ändrar mig.
Har jag inte sett, låter intressant, är det en film eller en serie?
B-film med Justin timberlake, men visst, den är lite intressant ur just det perspektivet. Bygger på att pengar/valutan är sekundrar, minutrar, timmar, dagar, veckor osv.
Man tjänar in och betalar bokstavligen med sina timmar kvar att leva.
Diomedea exulans
2017-11-27, 23:24
Jag är rätt säker på att jag inte skulle vilja leva i en evighet.
Tror man kommer bli helt störd i huvudet efter ett tag. Men vem vet, jag kanske ändrar mig.
Man kanske klarar sig om man gör som vampyrerna i The Vampire Chronicles: Man lägger sig i dvala typ 50 år var trehundrade år eller så.
Strunt. Det är människan som skapar resurser.
Är det fastställt ens? Sist jag kollade rådde oenighet om det.
Du kommer förmodligen inte återuppstå som någon som liknar "Yes", nej.
Egot får man ge upp, eller åtminstone fästa till en ny skapelse.
Du kommer att återuppstå som "No" som förmodligen tycker lika mycket om sig själv och lika lite vill släppa taget om sig själv vid döden.
Kan utfärda en varning om att min text kan vara lite flummig och svår att följa nedan, rabblar mest upp några tankar jag har.
Jag tror att medvetandet inte är något som är "av eller på" för en viss person och kropp.
Vi består ju redan av miljarder celler som har klumpat ihop sig för bättre överlevnad. Om jag torskar ett finger så dör ju miljarder av mina celler, någon bråkdel av en procent av mig dör. Katastrof för de cellerna, men mitt medvetande lever kvar, av någon anledning.
Skulle man döda en cell av sin kropp i taget, tills alla celler var döda, när skulle man förklara sitt medvetande som död och varför? Jag skulle säga att gränsdragningen är när tillräckligt många nervbanor inte funkar, det skulle vara ett gradvist försvinnande av medvetandet tills det inte finns ett medvetande.
Alltså tror jag att mitt medvetande är en egenskap som en effekt av den materia som jag är. Som att vatten uppför sig som vatten när man klumpar ihop tillräckligt många vattenmolekyler. Medvetande uppstår när du klumpar ihop materia på ett visst sätt. Behöver kanske inte vara mer magiskt med liv och medvetande än så.
Och på samma sätt som en individ består av miljarder celler i samarbete, brukar jag tänka på jorden som en kropp som består av massa små kroppar som bygger upp jorden. Att en individ dör gör inte att "organismen jorden" "förlorar medvetandet", men individen försvinner. Men det gör lika lite som en cell dör i min kropp, trist för cellen men livet fortsätter.
Kanske är så att man bara kan uppleva en kropp i taget, allt liv är egentligen ett och samma medvetande men uppdelat.
Fast du kommer inte vara där för att uppleva det, även om allt skulle hänga samman. Ditt stjänrnstoft kanske blir till ett mäktigt ekträd men du kommer aldrig vara där för att uppleva året flyga förbi.
Såhär känner jag också, men sen tänker jag på att jag gillar att sova, kan döden vara så farlig? Var ju inte jobbigt att inte vara född liksom
Det är inte så farligt i fråga om att du kommer inte känna något lidande, men du kommer inte heller var där när morgonen gryr.
Rent rationellt har du givetvis helt rätt. Befinner du dig i medvetslös sömn finns det inget som kan vara farligt.
För egen det förfasas jag av tanken på en evighet i medvetslöshet. Det är förstås inget jag kommer lida av, men jag tar hellre en evighet i lidande så länge jag lever.
Rent rationellt har du givetvis helt rätt. Befinner du dig i medvetslös sömn finns det inget som kan vara farligt.
För egen det förfasas jag av tanken på en evighet i medvetslöshet. Det är förstås inget jag kommer lida av, men jag tar hellre en evighet i lidande så länge jag lever.
Hmm, är du säker på att det sistnämnda är genomtänkt? :p
Hmm, är du säker på att det sistnämnda är genomtänkt? :p
Ja, tyvärr. Jag har tänkt på frågan till och från sedan jag var 5-6 år gammal och den har bara blivit svårare.
Ja, tyvärr. Jag har tänkt på frågan till och från sedan jag var 5-6 år gammal och den har bara blivit svårare.
Att lida under en längre period är ganska jobbigt, att lida under en evighet är nog bortom kraftigt outhärdligt :d
Att lida under en längre period är ganska jobbigt, att lida under en evighet är nog bortom kraftigt outhärdligt :d
Fast kan man lida är man i varje fall vid liv. Det finns ändå någonting.
Fast kan man lida är man i varje fall vid liv. Det finns ändå någonting.
Alla är ju olika, men jag tar mig nog igenom lidande i hoppet om att det ska bli bättre. Skulle jag få välja mellan 100 år i perfekt skick (inga skador, inga sjukdomar, inget som hindrar mig att leva som jag önskar) eller 1.000.000 år i konstant lidande skulle valet förmodligen vara ganska lätt för mig, naturligtvis med reservation för nivån av lidande.
Vad skulle du klassa som "acceptabelt" evigt lidande? Eller är det rent ut sagt helt oberoende av graden av lidande?
Alla är ju olika, men jag tar mig nog igenom lidande i hoppet om att det ska bli bättre. Skulle jag få välja mellan 100 år i perfekt skick (inga skador, inga sjukdomar, inget som hindrar mig att leva som jag önskar) eller 1.000.000 år i konstant lidande skulle valet förmodligen vara ganska lätt för mig, naturligtvis med reservation för nivån av lidande.
Vad skulle du klassa som "acceptabelt" evigt lidande? Eller är det rent ut sagt helt oberoende av graden av lidande?
Jag har tagit mig igenom det utan hopp om att det skulle bli bättre och arg på mig själv för att jag saknar förmåga att ge upp.
Även om du brinner i en evighet går det att finna viss glädje i skärseldens lågor. Är du borta möter du en evighet utan ens det.
För att parafrasera Leonard Cohens senaste, innan han vek hädan, "you want it darker"? ;)
Fredszky
2017-11-28, 01:06
Fast du kommer inte vara där för att uppleva det, även om allt skulle hänga samman. Ditt stjänrnstoft kanske blir till ett mäktigt ekträd men du kommer aldrig vara där för att uppleva året flyga förbi.
Inte jag, som i konfigurationen fredszky, men genom någon annan konfiguration. Om jag kommer tillbaka som en ek har jag nog inte så mycket medvetande, men någon slags upplevelse tror jag ändå att det är.
Precis som jag "fredszky" bara var stjärnstoft innan jag blev till, icke-medvetande, kommer jag resa ur askan en gång till, och en gång till i olika former.
Ur ett medvetandeperspektiv sker det vid samma tillfälle som när jag dör, eftersom tiden saknar innebörd under tiden jag inte har medvetande.
Det vore även oändligt osannolikt att detta livet var det enda jag kommer att uppleva, med tanke på att det fanns en oändlig tid innan jag föddes, och en oändlig tid efter jag dör. Om nu tiden är oändlig... I alla fall är den väldigt lång. Vad är då fjuttiga 80-90 år i jämförelse.
Jag tror att medvetandet kan vara något mer fundamentalt än materia, många fysiker pratar om detta nuförtiden. Jag tror också att det endast är en illusion att vi är uppdelade i olika medvetanden. Jag tror att det mer är ett fundamentalt "alltets medvetande" som gestaltar sig i olika former i allt som kan ha medvetande.
Så, när jag dör, upphör fredszky, alla mina tankar, min kropp, mitt lilla fönster som det större medvetandet upplever genom stängs igen.
Lite som att det fundamentala medvetandet tittar på en film, sen när den är klar stoppar den in en ny VHS och upplever en helt annan film. Eller en mer korrekt analogi tittar på miljarder filmer samtidigt och byter ut filmerna allt eftersom dom tar slut och nya finns att uppleva.
ARMSTARK
2017-11-28, 09:10
Ja, tyvärr. Jag har tänkt på frågan till och från sedan jag var 5-6 år gammal och den har bara blivit svårare.
Desamma, jag fick också insikten i den åldern ungefär med en uppväxt med stor ångest. Men jag tror nog att du inte haft svåra smärtor någon gång, DET skulle ge mig större ångest att se fram emot i evighet. *spy*
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.