Visa fullständig version : Vilken matematik krävs för att klara kemi/biologi?
FrankNewton
2017-09-27, 18:06
Vilken matematik krävs för att klara kemi 1/biologi 1/fysik 1?
Tror fysik 2 så krävs matematik 2... Men hur ser det ut för kemi 1/biologi 1/fysik 1?
ApexProcyon
2017-09-27, 18:11
Frågetråd nummer 27. :d
Matematik 2 räcker för kemi. För biologi så behövs bara sunt förnuft.
FrankNewton
2017-09-27, 18:12
Frågetråd nummer 27. :d
På gymnasienivå så räcker matematik 2 för kemi. För biologi så behövs bara sunt förnuft.
Ähh lägg av :p nog måste man få fråga om allt som inte är träning :D
ApexProcyon
2017-09-27, 19:04
Lägger ingen värdering i det, finner bara antalet frågetrådar lite humoristiskt. En del har mynnat ut i givande diskussioner så jag klagar inte.
Vilken matematik krävs för att klara kemi 1/biologi 1/fysik 1?
Tror fysik 2 så krävs matematik 2... Men hur ser det ut för kemi 1/biologi 1/fysik 1?
Känner mig som en dinosaurie, jag har ingen aning om vad som ingår i fysik 1, kemi 1, biologi 1, fysik 2 eller matte 2 :d Hette ju ABCDEF på min tid :d
Men jag skulle tippa på att det man behöver kunna förutom grundläggande algebra och lite potensregler är typ derivata och integraler. Kanske lite differentialekvationer. Då klarar man sig genom fysik A-B. Allt jag skrivit ovan gäller inte om fysik 1 ≠ fysik A och fysik B ≠ fysik 2.
Sen vilken mattekurs som behandlar det nu för tiden har jag som sagt ingen koll på.
För kemi är det typ likadant, kanske lite mindre. Jag kommer knappt ihåg att jag ens läste kemi på gymnasiet. "stökiometri" och "avogadros tal" är typ det som fastnade.
Aldrig läst biologi på gymnasienivå.
Känner mig som en dinosaurie, jag har ingen aning om vad som ingår i fysik 1, kemi 1, biologi 1, fysik 2 eller matte 2 :d Hette ju ABCDEF på min tid :d
Men jag skulle tippa på att det man behöver kunna förutom grundläggande algebra och lite potensregler är typ derivata och integraler. Kanske lite differentialekvationer. Då klarar man sig genom fysik A-B, vilket gissningsvis motsvarar 1-2 :p
Sen vilken mattekurs som behandlar det nu för tiden har jag som sagt ingen koll på.
För kemi är det typ likadant, kanske lite mindre. Jag kommer knappt ihåg att jag ens läste kemi på gymnasiet. "stökiometri" och "avogadros tal" är typ det som fastnade.
Aldrig läst biologi på gymnasienivå.
Så svårt är det inte, Fysik A=Fysik 1, Fysik B=Fysik 2, tillämpa samma tänk i alla kurser, siffror istället för bokstäver.
Man behöver verkligen inte kunna differentialekvationer för att klara någon naturvetenskaplig kurs på gymnasienivå. Tror inte ens man behöver derivata eller integraler för det. Särskilt inte för kemi/biologi, där man mest gör simpla beräkningar på koncentrationer, molmassa osv. Behövde inte ens något annat än väldigt grundläggande matematik när jag pluggade kemi på universitetet.
Så svårt är det inte, Fysik A=Fysik 1, Fysik B=Fysik 2, tillämpa samma tänk i alla kurser, siffror istället för bokstäver.
Man behöver verkligen inte kunna differentialekvationer för att klara någon naturvetenskaplig kurs på gymnasienivå. Tror inte ens man behöver derivata eller integraler för det. Särskilt inte för kemi/biologi, där man mest gör simpla beräkningar på koncentrationer, molmassa osv. Behövde inte ens något annat än väldigt grundläggande matematik när jag pluggade kemi på universitetet.
Det stämmer tydligen inte alls i matten. Alla jag pratat med i min klass som läst Matte 1-5 på gymnasiet när vi jämfört innehåll med bokstäver och siffror så verkar det vara ganska omgjort jämfört med A-F (F=diskret).
Derivator och integraler (dock enkla tillämpningar bara) behövde man i alla fall för både fysik A och B. Jag behövde differentialekvationer i nån fysikkurs, minns dock inte vilken. Men jag läste lite djupare nivå av fysik B och läste även "fysik breddning", så det kanske var pga det som jag kommer ihåg det?
Edit: Dessutom finns det kombinationer av siffror och bokstäver nu. Typ 4C eller 4A. Där någon av dem är mycket mer djupgående än den andra, tror det var C som var mer djupgående.
Lipservice
2017-09-27, 19:59
Ähh lägg av :p nog måste man få fråga om allt som inte är träning :D
Finns ju dock en bra tråd vid namn: Tråden för "dumma" småfrågor man tänker på i vardagslivet men aldrig frågar. :em:
Derivator och integraler (dock enkla tillämpningar bara) behövde man i alla fall för både fysik A och B. Jag behövde differentialekvationer i nån fysikkurs, minns dock inte vilken. Men jag läste lite djupare nivå av fysik B och läste även "fysik breddning", så det kanske var pga det som jag kommer ihåg det?
Differentialekvationer var definitivt viktigt för Fysik B när jag läste det.
Differentialekvationer var definitivt viktigt för Fysik B när jag läste det.
Viktigt är nog en överdrift i mitt fall, men det var inte på något sätt konstigt att stöta på det.
Kommer inte på exakt vilken typ av tal det var, men pga diff.ekv. natur så får man ju anta att det åtminstone var i våglära eller nåt annat som beror olika förändringar.
När jag gick KTH's Basår (Kemi A, Fysik A+B, Matematik A-D) så var förkunskapskraven Matematik C (vilket är detsamma som matte 3??)
Första terminen så läste vi Matematik A-B-C parallellt med Kemi A och Fysik A
Andra terminen läste vi Matematik D parallellt med Fysik B
Anledningen till att vi läste Matte A-B-C även om det var förkunskapskrav var för att friska upp minnet runt matten, vissa av dem som gick basåret hade inte pluggat på typ 20-30 år.
Kom på att diffekvationer också behövs i elektriska kretsar. Tex av 1a ordningen i en RC-krets eller av 2a ordningen om du har en kondensator och spole i samma krets. Pinsamt att jag kom på det först idag när jag går elektro av alla program också..
Anledningen till att vi läste Matte A-B-C även om det var förkunskapskrav var för att friska upp minnet runt matten, vissa av dem som gick basåret hade inte pluggat på typ 20-30 år.
Dessutom går man in mycket djupare i Matte A-C på basåret jämfört med gymnasiet.
Jag vill även minnas att det var en del mekanik som krävde det. Fast det var liksom över 15 år sen, såatteh...
Jag vill även minnas att det var en del mekanik som krävde det. Fast det var liksom över 15 år sen, såatteh...
Harmoniska rörelser typ? :P
Vilken matematik krävs för att klara kemi 1/biologi 1/fysik 1?
Tror fysik 2 så krävs matematik 2... Men hur ser det ut för kemi 1/biologi 1/fysik 1?
Behövs ingen matte för att fixa biologi eller kemi. Blir ingen matte i kemin fören kemi 2 då du räknar på jämvikt, handlar väl om 2 formler du ska kunna utnyttja. Fysik ett kräver troligtvis matte 1, i viss mån matte 2. Det är viktigt att kunna lösa ekvationer utan problem
Harmoniska rörelser typ? :P
Ingen aning. Nuförtiden sysslar jag bara med fulmatte och ghetto-fysik.
Ingen aning. Nuförtiden sysslar jag bara med fulmatte och ghetto-fysik.
Fulmatte och ghettofysik? Vadå, typ abstrakt algebra och typ vad som helst inom kvantteori? :naughty:
Fulmatte och ghettofysik? Vadå, typ abstrakt algebra och typ vad som helst inom kvantteori? :naughty:
Njae, det är mer som att jag bara hittar på skit utan att ha en aning om vad jag gör.
Fast det är klart, jag dyrkar Feynman så lite kvantfysik förkovrar jag mig gärna i.
Dessutom går man in mycket djupare i Matte A-C på basåret jämfört med gymnasiet.
Det vet jag inte om jag håller med om. När jag läste matten på gymnasiet så var det rätt ordentligt djup, fast då hade vi i.o.f.s. en lärare som var från just KTH.... Så det kan var därför.
Basåren är sällan varken lika breda eller lika djupgående som gymnasiekurserna. Det är mindre undervisningstid och eleverna har mindre tid på sig att reflektera och göra fördjupningsuppgifter som inte är direkt inriktade på kursmålen. Är det ett basår med speciell inriktning t ex att det gäller att gå på en teknisk utbildning på högskolan så gissar jag, och hoppas, att det visar sig i upplägget.
Basåren är sällan varken lika breda eller lika djupgående som gymnasiekurserna. Det är mindre undervisningstid och eleverna har mindre tid på sig att reflektera och göra fördjupningsuppgifter som inte är direkt inriktade på kursmålen. Är det ett basår med speciell inriktning t ex att det gäller att gå på en teknisk utbildning på högskolan så gissar jag, och hoppas, att det visar sig i upplägget.
Min egna erfarenhet är att basår är grymt bra om man ska plugga vidare, du säger att det är mindre djupt? Faktiskt rent falskt, är tvärtom, mer djupgående, saker som inte ens ingår i gymnasiekurserna tas upp för att förbereda bättre för universitet. Labbarna är MYCKET bättre och görs i riktiga universitetslab istället för vad som inte ens kan kallas seriöst laborerande på gymnasiet. Du unvervisas av professorer och doktorander med bra mycket mer kunskap och kompetens än en sketen gymnasielärare och man läser på samma vis som man läser naturvetenskapliga kurser på universitet: föreläsningar, lab, seminarie, tenta med fokus på föreläsningar och laborationer. Kunskapskraven för att klara ett basår är högre, gymnasiekurser kan man godkännas på genom att bara vara på lektionerna. Basår bedöms du enbart på hur du presterar i att visa din kunskap både praktiskt och teoretiskt. Du tränas i att skriva labrapporter som man gör på universitetet, med samma tidspress och så vidare.
Gymnasieundervisning är ett skämt i jämförelse.
Gymnasieundervisning är ett skämt i jämförelse.
Så sant, skriver under på detta. Jag fick en chock när jag skulle läsa till ämnen och fick hoppa av. Trodde jag kunde slappa mig igenom det och lyfta lite bidrag.*facepalm* (OBS, det var ett antal år sedan)
Det vet jag inte om jag håller med om. När jag läste matten på gymnasiet så var det rätt ordentligt djup, fast då hade vi i.o.f.s. en lärare som var från just KTH.... Så det kan var därför.
Har du gått basåret också så du kan jämföra? Jag har läst fysik B, matte D och matte E på både gymnasiet och basår (jag gick bara den senare delen av basåret, dvs en bastermin) och upplevde djupet och bredden extremt mycket högre på basterminen än på gymnasiet. Min lärare i fysik A var också från KTH, 60% av hans elever (3 olika klasser á 25 elever i varje) failade på provet. Så bara för att man kommer från KTH behöver det inte betyda att man är en bra lärare.
Basåren är sällan varken lika breda eller lika djupgående som gymnasiekurserna. Det är mindre undervisningstid och eleverna har mindre tid på sig att reflektera och göra fördjupningsuppgifter som inte är direkt inriktade på kursmålen. Är det ett basår med speciell inriktning t ex att det gäller att gå på en teknisk utbildning på högskolan så gissar jag, och hoppas, att det visar sig i upplägget.
Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv och dem typ 7 pers i min klass som också gått basår eller bastermin och 8 personer är såklart inte statistiskt signifikant, men vår gemensamma upplevelse är att det är natt och dag. Går inte att jämföra varken studietempo eller hur mycket mer och bättre du lär sig på basåret jämfört med gymnasiet, det var som att läsa helt andra ämnen.
Jag vågar nästan påstå att ett E på basåret motsvarar minst C-B på gymnasiet.
Vad baserar du ditt argument på? Jobbar du inom skolan eller har du själv gått basårs- och gymnasiekurserna i matte och fysik?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.