Visa fullständig version : Stora tråden om barnuppfostran
Diomedea exulans
2017-09-21, 16:50
Jag har inga egna barn, men kanske ska skaffa någon gång i framtiden. Oavsett vilket så tycker jag ämnet barnuppfostran är intressant. Jag gillar långsiktiga projekt, och att vara huvudansvarig för att forma en mänsklig individ är väl ett av de mest storslagna projekt man kan tänka sig.
En sak som gör barnuppfostran fascinerande för mig är att det är så många frågor i ämnet som jag inte vet svaret på. Så är det säkert för andra också, och jag tänkte att vi kunde tillägna en tråd till att diskutera detta, och bidra med egna erfarenheter, forskningsrapporter och sunt förnuft.
Egentligen tänkte jag släppa ordet fritt, men för att kicka igång tråden lite kan jag börja med ett ämne jag funderat över en del de senaste åren: Hur mycket ska man låta barnen sitta vid skärmar (tv, dator, mobil, padda, osv).
Det lutar åt att jag tycker att man kraftigt ska begränsa tiden. Skärmar leder till stillasittande, jag tycker själv att de gör en trött i huvudet, de är onaturliga för ögat att titta länge på (det mänskliga ögat är tydligen gjort för att ofta växla mellan djupt och grunt seende), de kan störa den sociala utvecklingen om barnet börjar t ex hänga på träningsforum istället för att söka kontakt med verkliga människor, osv. Arnold Schwarzenegger och hans fru gick så långt att de förbjöd barnen att titta på tv annat än på helgerna.
Å andra sidan: Skärmtid kan leda till enorm nytta. Jag tror det kan vara väldigt utvecklande för fantasin att få sluka alla de imaginära världar som Netflix, Steam och Wikipedia ställer till förfogande. Flera yrken har uppstått ur nördande framför en skärm, såsom att få betalt som Youtubekändis eller professionell datorspelare.
Lämna gärna tankar om detta ämne, eller något helt annat under trådens huvudämne!
Wipflash
2017-09-21, 17:05
Lagom är bäst
Diomedea exulans
2017-09-21, 17:06
Lagom är bäst
Det ligger nog mycket i det. "Den gyllene medelvägen", som buddhisterna kallar det.
Barnuppfostran är så beroende på situation. Det man säger innan barn får man äta upp flera ggr om. För att citera en kompis: "Ha hur många regler du vill rörande dina barn, men säg dom för guds skull inte till andra för du kommer bryta dom".
Har sagt till kompisar som väntar barn att skriva en lista med regler för att sen stryka över en efter en när de bryts. För brytas kommer dom.
Skärmtid är svårt. Bra när man kan få laga mat i lugn och ro, vår grabb kan öppna iPaden och starta Youtube eller stänga andra appar för att gå till Youtube. Han har nu börjat lära sig färger: Blå, grön, röd, Pink och White :)
Car, truck och annat på engelska. Helt ok för en tvååring.
Sen har man det hela med plast, ris och gud vet vad. När man blir förälder så inser man att folk gör det som krävs för att få livet att gå ihop. Har blivit märkbart mindre dömande mot föräldrar och uppfostran.
Äntligen en tråd där det blir relevant att rekommendera podcasten "kära barn" eller ja allt med Louise Hallin faktiskt. Empiriskt stark och baserar det hon säger på forskning och utgår från barnens perspektiv. Den har iaf hjälpt mig oerhört, mer än föräldrakurser och ADHD-utbildningar och framförallt mer än andra föräldrar som utgår från sina liv och barn när de ska ge råd. Välment men blir ofta fel.
Brukar roa mig med att själv svara på frågorna och sen jämföra svaren, mycket intressant.
Det viktigaste jag lärt mig är iaf att inse att det är jag som bestämmer i hemmet, jag och ingen annan(eftersom jag är själv naturligtvis). Allt som blir fel är också mina beslut, ge efter för tjat är mitt val osv.
Det jag fått med mig är att inte ha allt för dåligt samvete när det blir fel, för det blir det - ofta, utan att försonas och inte göra samma fel igen.
Älskar att ha barn, det ger iaf mitt liv en verklig mening. Men att det är kul jämt är långt ifrån verkligheten. Men bara några ögonblick av verklig lycka hos barnen väger upp många timmars gap, skrik och konflikter.
trädgårdsmöbel
2017-09-21, 18:19
Har ni andra också funderat i bittra banor som att det är dumt att uppfostra barn till att bli snälla?
Min moral säger mig att jag borde uppfostra min son till att bli en snäll, ansvarstagande, generös, hänsynsfull och ärlig man, men mitt bittra intellekt säger något helt annat: "Är man sådan blir man trampad på! Han skall bli hård, kall, hänsynslös och alltid sätta sig själv främst! Det är så man lyckas i livet!" Även små saker som att uppfostra honom att lyssna på andra, inte avbryta och låta andra vara i centrum ibland kan jag ifrågasätta med ett: "Vad har det där nånsin hjälpt någon med?"
Med barn blir ens egna misslyckanden i livet så mycket tydligare, och när min son uppvisar samma veka (snälla) drag som jag har så slits jag verkligen mellan att uppmuntra beteendet eller att försöka "rätta" till det.
Sen har man det hela med plast, ris och gud vet vad.
Vadå för nåt??
King Grub
2017-09-21, 18:41
Vadå för nåt??
Plast gör pojken till en tjock flicka och ris ger barnet arsenikförgiftning.
Diomedea exulans
2017-09-21, 19:49
Äntligen en tråd där det blir relevant att rekommendera podcasten "kära barn" eller ja allt med Louise Hallin faktiskt. Empiriskt stark och baserar det hon säger på forskning och utgår från barnens perspektiv. Den har iaf hjälpt mig oerhört, mer än föräldrakurser och ADHD-utbildningar och framförallt mer än andra föräldrar som utgår från sina liv och barn när de ska ge råd. Välment men blir ofta fel.
Brukar roa mig med att själv svara på frågorna och sen jämföra svaren, mycket intressant.
Det viktigaste jag lärt mig är iaf att inse att det är jag som bestämmer i hemmet, jag och ingen annan(eftersom jag är själv naturligtvis). Allt som blir fel är också mina beslut, ge efter för tjat är mitt val osv.
Det jag fått med mig är att inte ha allt för dåligt samvete när det blir fel, för det blir det - ofta, utan att försonas och inte göra samma fel igen.
Älskar att ha barn, det ger iaf mitt liv en verklig mening. Men att det är kul jämt är långt ifrån verkligheten. Men bara några ögonblick av verklig lycka hos barnen väger upp många timmars gap, skrik och konflikter.
Intressant tips där!
Har ni andra också funderat i bittra banor som att det är dumt att uppfostra barn till att bli snälla?
Min moral säger mig att jag borde uppfostra min son till att bli en snäll, ansvarstagande, generös, hänsynsfull och ärlig man, men mitt bittra intellekt säger något helt annat: "Är man sådan blir man trampad på! Han skall bli hård, kall, hänsynslös och alltid sätta sig själv främst! Det är så man lyckas i livet!" Även små saker som att uppfostra honom att lyssna på andra, inte avbryta och låta andra vara i centrum ibland kan jag ifrågasätta med ett: "Vad har det där nånsin hjälpt någon med?"
Med barn blir ens egna misslyckanden i livet så mycket tydligare, och när min son uppvisar samma veka (snälla) drag som jag har så slits jag verkligen mellan att uppmuntra beteendet eller att försöka "rätta" till det.
Haha, JA! Framförallt har jag funderat på att uppmuntra barnet till att bli mobbare i skolan. De mobbade växer ofta upp till trasiga individer, medan mobbarna blir välanpassade. De slutar mobba så fort de kommer ut i vuxenlivet och mobbing inte anses coolt längre, och deras mobbande har gett dem en skyhög självkänsla, eftersom den fått dem att tillhöra de populära i plugget.
dream_theater_
2017-09-21, 20:12
Håller med Dreas om att man är mindre dömande efter att ha skaffat egna barn. Förut när jag såg småbarn med snor rinnandes under näsan tänkte jag "fan vad äckligt, vad håller föräldrarna på med?".
Idag när min son är snorig som fan, gnällig och irriterad över sin förkylning så är näsan det sista jag rör för att inte få en gråtflod och skrik. Han är nio månader :)
Man rör inte näsan helt enkelt.
Har ni andra också funderat i bittra banor som att det är dumt att uppfostra barn till att bli snälla?
Min moral säger mig att jag borde uppfostra min son till att bli en snäll, ansvarstagande, generös, hänsynsfull och ärlig man, men mitt bittra intellekt säger något helt annat: "Är man sådan blir man trampad på! Han skall bli hård, kall, hänsynslös och alltid sätta sig själv främst! Det är så man lyckas i livet!" Även små saker som att uppfostra honom att lyssna på andra, inte avbryta och låta andra vara i centrum ibland kan jag ifrågasätta med ett: "Vad har det där nånsin hjälpt någon med?"
Med barn blir ens egna misslyckanden i livet så mycket tydligare, och när min son uppvisar samma veka (snälla) drag som jag har så slits jag verkligen mellan att uppmuntra beteendet eller att försöka "rätta" till det.
Förstår hur du tänker. Men att hålla god ton, vara artig, lyssna osv, gör barnet omtyckt av andra och har lättare att passa in i olika miljöer, något som är oerhört viktigt.
Men samtidigt är det också viktigt att stå upp för den man är och inte ta skit av någon. Extremt svår balansgång.
Själv prompsar jag på att man alltid får försvara sig, både fysiskt och psykiskt. Slå på käften om det så krävs.
Min grabb, som har lättare ADHD, är ganska stökig och bossig men samtidig känslig och snäll.
Det enda jag egentligen kan göra är att.prata och åter prata om rätt och fel och försöka förklara vad som tänkas hända och vara närvarande. Vilket är ett av mina största brister tyvärr, eftersom jag är likadan själv. Jag försöker dock använda mina erfarenheter så gott det går.
Vilket umgänge barnen har kommer att påverka väldigt mycket. Det kommer en tid när vad polarna ty ker är tusen gå.ger viktigare än vad någon annan tycker, då gäller det att ha rätt kompisar.
ApexProcyon
2017-09-21, 20:24
Idag när min son är snorig som fan, gnällig och irriterad över sin förkylning så är näsan det sista jag rör för att inte få en gråtflod och skrik.
Det värsta är när man ger in för något och direkt ser den "ledsna minen" bytas ut mot ögon som utstrålar seger, ett lite "drygt" leende och ett hånfullt förnöjt skratt som tydligt skiljer sig från det vanliga genuina skrattet.
Man skrattar inombords med vetskapen om att man precis blev satt på prov och förlorade.
wintersnowdrift
2017-09-21, 21:09
Den enda princip jag har är att jag vill att mina barn ska växa upp med djur. Det tror jag skapar empatiska och ansvarstagande människor att lära sig visa hänsyn, tolka icke-verbala signaler och ta ett visst ansvar för en annan levande varelse.
Jag hoppas att jag kommer att vara tillräckligt lyhörd för att kunna fostra mitt barn efter hans person och behov, inte efter mina egna principer, och att jag inte reflexmässigt säger nej utan oftare säger ja.
trädgårdsmöbel
2017-09-21, 22:30
Jag tror att det som far är lättare att uppfostra döttrar än söner, med döttrar så räcker det gott att vara en bra pappa, med söner så vill man ju gärna vara en bra manlig förebild med, vilket inte alltid rimmar med att vara en bra pappa.
Mina egna tvivel på min egen manlighet blir väldigt påtagliga tycker jag.
Dessutom, bara genom att ha skrivit de meningarna jag skrev i den här posten och själva erkännandet av tvivlen gör ju att min egna manlighet försvagas ytterligare, både sett utifrån och sett inifrån, så det är ett svårt ämne att diskutera.
ApexProcyon
2017-09-21, 22:37
med söner så vill man ju gärna vara en bra manlig förebild med, vilket inte alltid rimmar med att vara en bra pappa.
Tvärtom i mina ögon, den bästa manliga förebilden som finns är en bra pappa.
Den allmäna rekommendation är väl max 2 timmars tv-tittande om dagen men helst mindre. Verkar som att extrema mängder tv-tittande är associerat med lägre verbala färdigheter men orsaken är väl troligen främst att föräldarna inte pratar med barnet och vice versa och att tv-tittandet är ett symptom på detta snarare än en orsak i sammanhanget.
Annars så är de viktigaste miljöfaktorerna för ett barns utveckling:
1. Kost
2. Växa upp med båda mamma och pappa. Adoptivföräldrar går lika bra som biologiska men mammas nya pojkvän är värre än ingen pappa alls.
3. Tydliga och konsekventa regler.
Den enda princip jag har är att jag vill att mina barn ska växa upp med djur. Det tror jag skapar empatiska och ansvarstagande människor att lära sig visa hänsyn, tolka icke-verbala signaler och ta ett visst ansvar för en annan levande varelse.
Genetik och kärlek riktad mot barnet är nog det viktigaste här. Att ta hand om djur kan väl lära barnet rutiner och ansvar men tror inte det har något att göra med förmågan till empati.
trädgårdsmöbel
2017-09-21, 22:58
2. Växa upp med båda mamma och pappa. Adoptivföräldrar går lika bra som biologiska men mammas nya pojkvän är värre än ingen pappa alls.
3. Tydliga och konsekventa regler.
2. Varför är mammas nye pojkvän per automatik dålig? :D
3. Tydliga och konsekventa regler lägger grunden till en hel hög med psykiatriska diagnoser, precis som otydliga och inkonsekventa regler,för många regler och inga regler alls. Det är olika diagnoser, men varje metod är kopplat till någon sorts psykisk ohälsa/personlighetsstörning, så oavsett hur du gör i det avseendet gör du fel.
2. Varför är mammas nye pojkvän per automatik dålig? :D
3. Tydliga och konsekventa regler lägger grunden till en hel hög med psykiatriska diagnoser, precis som otydliga och inkonsekventa regler,för många regler och inga regler alls. Det är olika diagnoser, men varje metod är kopplat till någon sorts psykisk ohälsa/personlighetsstörning, så oavsett hur du gör i det avseendet gör du fel.
2. Statistiskt sett så har barn med biologisk mamma + styvfar sämst utfall i livet. Det betyder ju inte att det är så i samtliga fall men av alla möjliga föräldrakonstellationer så är det den som överlag är sämst.
3. Tydliga och konsekventa regler är hur man uppfostrar vare sig det är frågan om en hund eller ett människobarn. Att du läser in hitlerfasoner i det hela säger mer om dig än om sakens natur. Även vi vuxna måste ju följa tydliga och konsekventa regler annars kan det gå väldigt illa så att inte lära barnet en sådan fundamental grej om verkligheten är att göra det en stor otjänst. Med detta sagt så ska man ju inte reglera barnets lekar utan saker som kost, rätt klädsel för vädret, hygien, mängd skärmtid, tid i solen, och allmänt hyffs och fason. Tydligen måste barn lära sig att leka med andra människor innan det är 4 år annars kommer det aldrig att lära sig denna färdighet och samma sak gäller antagligen en hel drös med beteenden, vanor och färdigheter. I tonåren är det redan för sent så där gäller det snarare att släppa på tyglarna istället för att bråka om allt mellan himmel och jord.
MaxTheMarketer
2017-09-22, 00:38
Disclaimer: har inga barn, har bara haft brorson sedan jag var 11 år, är 28 nu. Alla råd är vad som fungerade på mig och vad jag spekulerar bör fungera relativt bra.
Att växa upp med djur är mycket bra, särskilt hundar (uppvuxen själv med hundar sedan 25 år tillbaka), då lär sig barnet att det finns en hierarki, alltså att det är någon som bestämmer.
Då bygger du upp en grund för att minimera gnäll, tjat, konflikter även om detta ändå är oundvikligt i samband med barn och tonåringar. Bara förbereda sig inför detta.
Dessutom som annan person redan nämnt, det lär barnet tidigare om sociala samspel samt att det är sådant man får mest kärlek och nöje utav och inte falska, plastiga elektroniska sociala medier ;) Såg häromdagen en 5-6 årig pojke med en fet mobil för minst 3,5 lax (var en HTC eller Samsung) och en fet klocka på hans arm *haha suck*.
Sedan är det också viktigt att barnet ändå lär sig att ifrågasätta auktoritet så att barnet inte blir ett blint lamm som tonåring som bara följer strömmen. Det betyder INTE att barnet ska bli en rebell som börjar röka gräs varje dag bara för att päronen har PhDs. Vad det betyder är att barnet, kanske tillsammans med föräldrarna, ska lära sig söka fakta när hon eller han (och btw: släng bort ordet "hen", du kan ändå lära ditt barn att alla ändå är individer och identifierar sig själva som olika) undrar över något. Agera INTE som en "allvetande" person, utan som en person som vill ta reda på sanningen.
Med andra ord: lär ditt barn skeptiskt tänkande i tidig ålder så kommer hon eller han att inte bli ett offer för dagens socially engineered hjärntvättning och propaganda som svävar runt sociala medier och liknande. Sedan angående mer känsliga frågor;
Angående döden: om barnet undrar om döden så är det bara att säga som det är utan att bli melodramatisk över det hela; det är livets cirkel, och vad vitt jag vet så händer ingenting speciellt efter döden, och så är det inget mer med det. Gör inte det till som något mystiskt eller hemsk upplevelse för då har du skapat mardrömmar för flera veckor framöver, eller i värsta fall, ett skadat barn för livet beroende på hans eller hennes genetiska anlag som format dennes "Big 5s".
Angående lördagsgodis: jag fick inte dricka saft eller äta något sött förrän jag var 3 år (av privata skäl) och det, tror jag personligen, gjorde att jag aldrig har haft problem med tänderna fast jag ändå har ätit godis som ett grottmongo sedan jag var 15 år vilket gav mig några extra kilon som jag håller på att skiva av. Jag fick såklart lördagsgodis och jag försökte, som en pinsam knarkare, käka Twix (RAIDERS!!!) och liknande på toaletten när föräldrarna inte såg.
Angående sex: var inte krystad över det. Förstår inte att så många ska följa "traditionen" att bli obekväm att prata om sex med sina tonåriga barn, fast nog är det tonåringarna som blir mer obekväma än deras föräldrar att prata om det. Jag hade världens tur när jag var barn: tappade oskulden när jag var 15 år, min första flickväns styvfarsa sa att "ni kan ta husvagnen så tar vi huset ;)" så där fick jag snabbt en avslappnad och laidback syn på sex istället för att gå omkring och krysta mig kring det det som 50-årig nunna.
Angående politik: här är jag tvådelad; å ena sidan så kan man som förälder försöka få ens barn att följa samma politiska ideologi och därmed samma livsåskådning, och å andra sidan så kan man lära barnet att ta reda på egna fakta och fatta eget beslut över vad hon eller han vill gilla för slags politik och därmed livsåskådning.
Angående religion: mina päron var aldrig religiösa, men visst gick vi till kyrkan på begravningar, bröllop och även vid midnatt på julafton. Jag trodde först på en Gud, men sedan försvann tron bara av att jag växte upp och själv resonerade mig fram till att Gud inte finns, det var ingen som sa något till mig. Så personligen tycker jag barnet själv ska få upptäcka om hon eller han uppfattar det som att någon slags Gud/övermakt finns eller inte, samt lära sig att bara respektera och tolerera att andra kan tro medan man själv inte gör det.
Angående om barnet ser hemlösa eller tiggare: här får du välja om du känner att du vill vara vänster alternativt sosse och säga att det är synd om dessa personer och att alla i världen borde komma samman och hjälpa så många möjligt. Eller så kan du säga som jag personligen tycker: livet är orättvist, det där kunde ha varit du, så var tacksam över vad du själv har och sluta gnäll över att du inte har en lika dyr smartphone som dina andra tard-vänner! ;)
Just godis är svårt. Hör mer ofta om barn som länge inte fått smaka sött under uppväxten där de blir helt galna när de får godis, äter tills dom spyr mm. Svårt med en bra medelväg här kan tyckas.
Växte själv upp med två bröder och en godisskål, så jag äter fort och tills det är slut....
Agitator
2017-09-22, 02:27
Tror på att man ska engagera ungarna i aktiviteter utanför tv/dator så mycket det går redan i unga år.
Disclaimern är ju självklart när föräldrarna behöver göra saker och barnet behöver vara upptagen en stund.
När man själv växte upp så handlade det om att hänga ute hela tiden konstant på bakgården/fotbollsplanen/skolgården osv.
Nu är det ju dock ett helt annat samhälle som än vad man själv upplevde under 80- och 90-talet som barn.
Tror på aktiviteter med social integration för att ungarna inte ska bli outsiders när de växer upp (inge fel i det heller, men kan lätt bli en dålig cirkel ju äldre barnen blir).
Man får fixa så barnens datorer inte har internet osv under vardagarna och tider som ska vara hemläxor med mera.
Belöna gott uppförande och ansvarstagande. Rena utopidrömmarna, men är väl sånt man slänger ut genom fönstret direkt när man väl har barn när det väl börjar bli motstånd :(
Tror på att man ska engagera ungarna i aktiviteter utanför tv/dator så mycket det går redan i unga år.
Disclaimern är ju självklart när föräldrarna behöver göra saker och barnet behöver vara upptagen en stund.
När man själv växte upp så handlade det om att hänga ute hela tiden konstant på bakgården/fotbollsplanen/skolgården osv.
Nu är det ju dock ett helt annat samhälle som än vad man själv upplevde under 80- och 90-talet som barn.
Tror på aktiviteter med social integration för att ungarna inte ska bli outsiders när de växer upp (inge fel i det heller, men kan lätt bli en dålig cirkel ju äldre barnen blir).
Man får fixa så barnens datorer inte har internet osv under vardagarna och tider som ska vara hemläxor med mera.
Belöna gott uppförande och ansvarstagande. Rena utopidrömmarna, men är väl sånt man slänger ut genom fönstret direkt när man väl har barn när det väl börjar bli motstånd :(
Det är ju dock knappast värre att sitta framför sin ipad än att sitta i en skolbänk och lyssna på läraren. Tror tvärtom att det är betydligt bättre med en ipad.
Anledningen till att det är mindre ute och leka fritt för dagens barn är för att vi lever i ett samhälle med lägre tillit samt att föräldrar tenderar att vara mer rädda om de få barn de har.
Agitator
2017-09-22, 04:59
Det är ju dock knappast värre att sitta framför sin ipad än att sitta i en skolbänk och lyssna på läraren. Tror tvärtom att det är betydligt bättre med en ipad.
Anledningen till att det är mindre ute och leka fritt för dagens barn är för att vi lever i ett samhälle med lägre tillit samt att föräldrar tenderar att vara mer rädda om de få barn de har.
Min enda anledning till att begränsa och skärma av användandet är nog mest för att vara någon form av motpol till all skärmtid.
Det var illa nog för mig som föddes under 80-talet och satt med 286:a 386:a samt spelkonsoller. Var man inte ute och gjorde hyss/lekte på gårdarna med vänner så satt man klistrad framför teven. C64, Atari, NES och PC datorer.
Jag är nog mest rädd för att utomhus livet fasas ut allt för mycket i dagens samhälle. Vilket är förståligt. Men när jag väl har barn så vill jag motverka det så mycket jag kan. Om jag får bestämma så ska mina barn ha mindre skärmtid under sin uppväxt än vad jag själv hade.
Min enda anledning till att begränsa och skärma av användandet är nog mest för att vara någon form av motpol till all skärmtid.
Det var illa nog för mig som föddes under 80-talet och satt med 286:a 386:a samt spelkonsoller. Var man inte ute och gjorde hyss/lekte på gårdarna med vänner så satt man klistrad framför teven. C64, Atari, NES och PC datorer.
Jag är nog mest rädd för att utomhus livet fasas ut allt för mycket i dagens samhälle. Vilket är förståligt. Men när jag väl har barn så vill jag motverka det så mycket jag kan. Om jag får bestämma så ska mina barn ha mindre skärmtid under sin uppväxt än vad jag själv hade.
Lösningen för dig är att skaffa många barn, fixa en kåk på landet och låta dem löpa fritt där.
Kanske kan vara ett tips:
5cTyxJWZC7k
wintersnowdrift
2017-09-22, 07:43
Genetik och kärlek riktad mot barnet är nog det viktigaste här. Att ta hand om djur kan väl lära barnet rutiner och ansvar men tror inte det har något att göra med förmågan till empati.
Visst, jag tror egentligen inte att djur är ett krav eller en genväg till empati. Men för att kunna ha hand om ett djur på rätt sätt (inte skrämma det t.ex.) måste man kunna tolka en annan individs ordlösa signaler och lära sig agera "vänligt men bestämt". Sen spelar det säkert in att jag personligen tycker att vuxna män som öppet visar kärlek för ett djur är typ det finaste som finns. På samma sätt är människor som är medvetet elaka mot djur avskum i mina ögon. (Obs, det har ingenting med att äta djur eller inte att göra.) Mao vill jag såklart att mina barn ska bli bra människor och inte skitstövlar.
wintersnowdrift
2017-09-22, 07:55
Jag kom på ett par grejer till, som möjligen inte handlar om uppfostran utan mer om vad jag vill visa och introducera för mina barn. Jag kommer spela mycket klassisk musik i hemmet och uppmuntra att barnet ägnar sig åt musikalisk aktivitet av olika slag. Detsamma gäller utomhusaktiviteter och friluftsliv: skidsemestrar, fjällvandring, svampplockning, ridning, löpning, cykling osv osv. Som vuxen är det jag är mest tacksam för i min egen uppväxt den naturliga kopplingen jag fått av mina föräldrar till just musik och friluftsliv. Det är ett arv jag gärna vill föra vidare.
Angående skärmtid så kommer min sambo aka barnets far förmodligen att lära ungen att programmera innan hen kan prata, så jag tror att den tid som kommer ägnas åt skärmar och teknik kommer att vara kvalitativ och inte kvantitativ. Som kontrast till pappans logikfokus kommer jag att läsa massor för barnet och hoppas att det fångar ett intresse för språk och berättande vilket jag själv fullkomligt älskade som barn (och fortfarande älskar f.ö.).
Raschmus
2017-09-22, 08:32
ONT
Bra kost, motion & kramar i tidig till sen ålder.
OFT
Barn som inte sitter still, håller käften och har hyfsat bordsskick på restaurang...
Respekt för att det som barn är tråkigt, man har spring i benen, maten är inte god what ever - stanna hemma med barnen om du inte kan hantera det.
Notis: Jag har inga egna barn.
Notis2: Jag har själv varit barn och alltid uppfört mig på caféer, restauranger. Skulle vuxna gagga vidare med kaffe, avec eller en vinare så fick vi stillsamt rita vid bordet eller om det var lämpligt lämna krogen och leka på trottoaren/parken utanför.
Notis3: "Du som inte har barn förstår inte att vi nedspydda, utslitna föräldrar också vill unna oss en bit mat, se lite folk och orkar helt enkelt inte med att hålla ordning på ungarna bla bla bla slö, slapp, likgiltig". Stanna hemma eller ta take away till en park.
shut teh face
2017-09-22, 09:20
Oavsett vad så behöver barn tydliga gränser som föräldern upprätthåller utan att för den delen vara alltför mycket hitler.
Visa intresse/engagemang i barnets intresse oavsett ditt eget intresse.
Sen väljer alla olika med vad som är viktigaste grejerna i livet, handlar det om att städa rummet varje dag, duscha varje dag, borsta håret varje dag ... det är olika.
Vi personligen fokuserar rätt mycket på att man ska visa respekt för djur, andra människor och hur man uppför sig i vissa situationer.
Vad gäller Ipad så är mina barn 7 och 3 år och har ingen, jag hade gärna sett att de haft en men min fru tycker det är alldeles för tidigt, vi brukar spela kort, spel, pyssel eller syssla med musik istället.
Min största framgång i mitt föräldraskap är att min äldsta dotter gillar metal, särskilt metallica, pink floyd, led zeppelin. Jag ser framför mig att vi kan dela detta intresse när hon blir äldre. :d
Det största problemet med föräldraskap i dagens samhälle är andra barn och andra föräldrar tycker jag. Det finns så mycket föräldrar som är dumma i huvudet och låter barn göra vad de vill, bete sig som arslen och får vad de pekar på. I olika sammanhang (ex släktingar med barn) så utsätts mina barn för detta, och det är klart de också tycker man ska få dricka varm choklad och äta bullar 4 ggr per dag för man skriker efter det när de ser andra barn som har stora framgångar med detta beteende.
Vad gäller värderingar och åsikter så arbetar jag inte för att föra över mina egna på barnen, aldrig någonsin skulle jag säga att såhär är det. De ska få bilda sin egen uppfattning om saker och ting. Det grundläggande vad gäller respekt och att man gör rätt för sig får de såklart lära sig, och lite annat.
Min största framgång i mitt föräldraskap är att min äldsta dotter gillar metal, särskilt metallica, pink floyd, led zeppelin. Jag ser framför mig att vi kan dela detta intresse när hon blir äldre. :d
Nice..
Ge tips inför framtiden. Jag får självmordstankar av barnpop/bubbelgumpop eller vad den skiten nu heter.
ONT
Bra kost, motion & kramar i tidig till sen ålder.
OFT
Barn som inte sitter still, håller käften och har hyfsat bordsskick på restaurang...
Respekt för att det som barn är tråkigt, man har spring i benen, maten är inte god what ever - stanna hemma med barnen om du inte kan hantera det.
Notis: Jag har inga egna barn.
Notis2: Jag har själv varit barn och alltid uppfört mig på caféer, restauranger. Skulle vuxna gagga vidare med kaffe, avec eller en vinare så fick vi stillsamt rita vid bordet eller om det var lämpligt lämna krogen och leka på trottoaren/parken utanför.
Notis3: "Du som inte har barn förstår inte att vi nedspydda, utslitna föräldrar också vill unna oss en bit mat, se lite folk och orkar helt enkelt inte med att hålla ordning på ungarna bla bla bla slö, slapp, likgiltig". Stanna hemma eller ta take away till en park.Du har inte barn, det räcker för att diska dig tills du har egna. Helst några stycken.
Som jag och andra sagt, du får en helt annan syn på föräldrar och uppfostran när du får en egen unge. Jag vet att det för någon utan barn kan låta löjligt, och jag har själv haft den åsikten, sen fick jag en egen...
Shqypnia
2017-09-22, 09:45
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
shut teh face
2017-09-22, 10:04
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
Man bestämma för olika barn. :)
Shqypnia
2017-09-22, 10:07
Man bestämma för olika barn. :)
Det känns lite som att man 'offrar' ena ungen. Tänk så vill ens partner ge barnet ett gammalt namn? Eller ännu värre ett religiöst sådant..
shut teh face
2017-09-22, 10:08
Nice..
Ge tips inför framtiden. Jag får självmordstankar av barnpop/bubbelgumpop eller vad den skiten nu heter.
Jag har haft den musiken igång helt enkelt bara.
Jag har en teori och den är full av fördomar och det är så att föräldrar som inte har något musikintresse oftast inte spelar någon musik för barnen, i bästa fall är det radion. Då utvecklar barnet inte något intresse för musik och söker heller inte något djup, då blir det lätt att gilla enkel primitiv musik som är enkel att hänga med i, ex sådan musik som spelas på radion.
Om man har ett djupare intresse och lyssnar på musik aktivt och inte bara i bakgrunden så söker man något annat och här utvecklas smaken för det instrumentala och melodiösa.
shut teh face
2017-09-22, 10:16
Vi brukar lyssna på musik i bilen, och spelar hon något jag inte gillar det så säger jag att jag inte gillar det om hon frågar, utan att för den delen säga att jag inte tycker hon får lyssna på det. :devil: Så hon har velat lyssna på sådant jag gillar, sen har hon lärt sig att tycka om samma sak bara antar jag.
trädgårdsmöbel
2017-09-22, 10:16
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
Vanligast är nog att att mamman bestämmer, och pappan viker sig. Synd egentligen, då jag ville döpa min son till Arthas eller Moroes istället för ett generiskt namn.
shut teh face
2017-09-22, 10:17
Det känns lite som att man 'offrar' ena ungen. Tänk så vill ens partner ge barnet ett gammalt namn? Eller ännu värre ett religiöst sådant..
Det är en förhandlingsfråga som med allt annat i ett föräldraskap.
Jag personligen ångrar mig väl lite i efterhand, känns lite halvjobbigt att byta. :Virro
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
Det gäller att hitta ett namn som ingen förknippar med en person dem hatar.
Jag har aldrig reflekterat så mycket över hur många jag tycker på riktigt illa om som när det var dags att välja namn.
Raschmus
2017-09-22, 10:30
Du har inte barn, det räcker för att diska dig tills du har egna. Helst några stycken.
Som jag och andra sagt, du får en helt annan syn på föräldrar och uppfostran när du får en egen unge. Jag vet att det för någon utan barn kan låta löjligt, och jag har själv haft den åsikten, sen fick jag en egen...
Det får jag säkert. Däremot svårt att se jag ångrar mig om ouppfostrade vildar bland andra middagsgäster. Jag får väl återkomma om jag någon gång får egna barn.
Till dess låter jag mig nöjas av de goda exempel på barn som uppför sig bland andra middagsgäster tala för mig!
Fråga till er som både har och inte har barn; är det enligt er svenskar (är själv svensk) lamt/töntigt/corny att ge barnet ett familjenamn? Efter barnets mor- eller farföräldrar eller deras föräldrar? Balkanregionen och USA gör väl ofta det av bl a respekt för släkten, jag kan tycka det är rätt najs men fått lite mothugg bland vänner över en öl.
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
Väljer en vettig partner.
Jag har haft den musiken igång helt enkelt bara.
Jag har en teori och den är full av fördomar och det är så att föräldrar som inte har något musikintresse oftast inte spelar någon musik för barnen, i bästa fall är det radion. Då utvecklar barnet inte något intresse för musik och söker heller inte något djup, då blir det lätt att gilla enkel primitiv musik som är enkel att hänga med i, ex sådan musik som spelas på radion.
Om man har ett djupare intresse och lyssnar på musik aktivt och inte bara i bakgrunden så söker man något annat och här utvecklas smaken för det instrumentala och melodiösa.
Trevligt, påminner mig om kompisar som har föräldrar med liknande musiksmak. Det stämmer nog ganska bra. :d
wintersnowdrift
2017-09-22, 11:11
Fråga till er som både har och inte har barn; är det enligt er svenskar (är själv svensk) lamt/töntigt/corny att ge barnet ett familjenamn? Efter barnets mor- eller farföräldrar eller deras föräldrar? Balkanregionen och USA gör väl ofta det av bl a respekt för släkten, jag kan tycka det är rätt najs men fått lite mothugg bland vänner över en öl.
Med familjenamn, menar du då ett för- eller mellannamn efter äldre släktingar? I så fall kommer mina barn bara få sådana namn. Jag vill gärna ha en koppling bakåt i släktträdet och skulle inte kunna tänka mig att ge ett barn ett nymodigt "hippt" namn (typ Kevin, Liam, Nova eller Sansa) som ingen i släkten hetat tidigare. Som tur är tänker min sambo likadant så vi behöver inte tjafsa om den saken.
Ladugårdsdörr
2017-09-22, 12:20
Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.
Kvinnan ger förslag och mannen godkänner/avslår.
shadowfire
2017-09-22, 12:45
Jag har inga barn och kommer inte heller få, men jag märker på min katt hur jag ändå hanterar uppfostran. Saken är den att han är mer fostrad imo än vad flera av mina vänners barn är.
Han vet sin platser var han får vara och inte får vara, har sina gränser tydligt markerade och förhåller sig till dem. Utmanar han gränserna så behöver jag sällan bli arg, utan det räcker att jag markerar lite med rösten så backar han och faller tillbaka i ledet. Det är ändå rätt häftigt då katten som djur i sig är otroligt självständig och i flera fall agerar lika rebelliskt som en bångstyrig unge. Självklart tjatar och gapar han också, i tid och otid och självklart påfrestar han och irriterar mellanåt vilket kan få mig att ryta till. Jag har dock varit väldigt dominant och ser det som att han har sin frihet och jag sätter gränserna och ramverket för den friheten.
Så vet jag att jag hade uppfostrat en unge också. Stenhård disciplin, stränghet och stor tyngdpunkt på respekt i början för att bygga en bra grund (givetvis balanserat med massor med kärlek, beröm och belöningar för beteenden jag vill uppmuntra till). Därefter en slags ge/ta-relation, där ju mer barnet mognar och påvisar ansvarsfullhet i livet, desto mer överlåts ansvaret på barnet så att det också känner utveckling, stimulans, utmaning och att man är på väg mot att bli vuxen.
Jag har dock personligen grava svårigheter med föräldrar som inte klarar av att sätta gränser när barnen är små. Kör man med "nej men snälla Åke, nej, inte nu, lyssna på mamma nu, nej Åke inte slå din lillasyster med traktorn i ögat, Åke, snälla nu, du kan inte stå och stampa din syster i huvudet med gummistöveln, snälla du". Alltså den ungen kommer ju bara spåra fullständigt i 10-årsåldern och lätt vara biffkriminellt rebellisk som 15-åring.
Klart man inte orkar ta alla strider som förälder, men sätter man inga gränser alls så är det som gjort för att barnen blir dem som faktiskt bestämmer, ställer och styr allt.
shadowfire
2017-09-22, 12:47
Respekt!
plBwIn_tE-A
MaxTheMarketer
2017-09-23, 00:04
En sak jag kom på nu (minns inte vart jag hört eller läst det) är att som förälder är det också viktigt att "vara exemplet som du vill att ditt barn ska bli".
Alltså, barn GÖR som sina föräldrar GÖR så om du säger åt ditt barn att inte bli en fetknopp men du själv trycker i dig chips så kommer ditt barn högst sannoliklt att härma dig och också äta chips.
Lite Buddha av det hela, "var förändringen som du vill se i världen". Om du vill få ditt barn att bli musikaliskt (kombinerat med genetiska anlag att ens kunna finna intresse i detta) så måste du själv vara musikalisk så att ditt barn får chansen att SE dig och HÄRMA dig.
Med andra ord så kommer det ALDRIG att räcka med att säga åt vad barnet ska göra, det viktigaste är att INTE göra det själv som du inte vill att ditt barn ska göra (röka, knarka, snusa, dricka alkohol innan 18).
Alkohol är däremot en knepig grej, för det skulle innebära med denna logik att du som föräldrar skulle inte få dricka alkohol när du fått barn förrän 18 år igen. Eventuellt vill man lägga fram detta på samma sätt som med körkort, tappa oskulden och liknande.
Utmaningen med uppfostran blir också då med vilka dina barn får umgås med och växa upp med, "man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner i sin umgängeskrets". Så om du inte vill att ditt barn ska bli fet så ska du inte låta ditt barn få umgås med andras feta ungar, hur än grymt och omänskligt det än må låta mot de andra feta barnen.
Feta föräldrar lär få damp på en om man vägrar låta ens barn få umgås med deras just för att de är feta :D En personlig sak jag kmr att ha problem med dessutom med ungar är att jag kmr inte att palla första åren med bäbisar som skriker varje natt, aldrig.
Man bestämma för olika barn. :)
Precis så!
Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.
Perramja
2017-09-23, 07:40
Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.
Prova med den taktiken och se vad som händer, jag utlovar totalt kaos för både dig och barnet.
Agitator
2017-09-23, 13:22
En sak jag kom på nu (minns inte vart jag hört eller läst det) är att som förälder är det också viktigt att "vara exemplet som du vill att ditt barn ska bli".
Alltså, barn GÖR som sina föräldrar GÖR så om du säger åt ditt barn att inte bli en fetknopp men du själv trycker i dig chips så kommer ditt barn högst sannoliklt att härma dig och också äta chips.
Lite Buddha av det hela, "var förändringen som du vill se i världen". Om du vill få ditt barn att bli musikaliskt (kombinerat med genetiska anlag att ens kunna finna intresse i detta) så måste du själv vara musikalisk så att ditt barn får chansen att SE dig och HÄRMA dig.
Med andra ord så kommer det ALDRIG att räcka med att säga åt vad barnet ska göra, det viktigaste är att INTE göra det själv som du inte vill att ditt barn ska göra (röka, knarka, snusa, dricka alkohol innan 18).
Alkohol är däremot en knepig grej, för det skulle innebära med denna logik att du som föräldrar skulle inte få dricka alkohol när du fått barn förrän 18 år igen. Eventuellt vill man lägga fram detta på samma sätt som med körkort, tappa oskulden och liknande.
Utmaningen med uppfostran blir också då med vilka dina barn får umgås med och växa upp med, "man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner i sin umgängeskrets". Så om du inte vill att ditt barn ska bli fet så ska du inte låta ditt barn få umgås med andras feta ungar, hur än grymt och omänskligt det än må låta mot de andra feta barnen.
Feta föräldrar lär få damp på en om man vägrar låta ens barn få umgås med deras just för att de är feta :D En personlig sak jag kmr att ha problem med dessutom med ungar är att jag kmr inte att palla första åren med bäbisar som skriker varje natt, aldrig.
Angående alkohol. Ha det inte i ditt hem. Drick bara ute på sociala tillställningar osv.
Skorpio76
2017-09-23, 15:14
Jag har heller inga egna barn, men jag tycker att man ska vara konsekvent i sin fostran. Det bär mig riktigt starkt emot att de som kräver blind lydnad av sona barn i nästa stund kan vända fullständigt och raljera och göra sig roliga på barnens bekostnad. Jag är fostrad på det sättet och det är någonting som jag verkligen inte kan acceptera eftersom det är någonting som barnen får lära sig redan när de går i skolan att det ska låta bli. Det är en styggelse att göra sig rolig på någons annans bekostnad och det är riktigt skrämmande att dessa vuxna människor inte vet det. Dessutom tycker jag illa om föräldrar som verkligen kontrollerar att barnen tackar för gåvor de får. föräldrarna frågar vad man säger och förväntar sig alltså att man ska säga tack och nog för att jag kan köpa att man säger så till små barn, men mina föräldrar säger fortfarande det till mig. Framför allt gör pappa det och sedan räknar han med att jag ska ge en kram som tack.
et vill jag inte göra och det beror inte på trots, utan snarare på att jag känner att det är min kropp och jag har själv min fulla rätt att bestämma om jag vill ge en kram eller inte. Nu säger säkert någon att det har med min diagnos att göra och det har det säkert, men jag klarar bara inte av det! En annan sak som pappa gör är att han svarat i mitt ställe när någon ställer frågor till mig och det är heller inte acceptabelt. Det borde han veta att man inte gör!
Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.
Som sagt var, fri lek är väldigt viktigt och bör dominera ett barns vardag men jag skulle inte sätta likhetstecken mellan tv-spel och fri lek eftersom fri lek bör involvera socialt samspel och en god portion fysisk aktvitiet då det är vad barnet främst behöver träna på för att få en bra start i livet. TV-spel och skärmtid i allmänhet bör vara begränsat.
Nått jag absolut lärt mig är att aldrig någonsin ta råd av de som inte har barn.
Suttit o läst hela tråden o bara flinat, har själv en 2 åring, o jag har nog brutit alla regler jag någonsin hade innan barnet kom o regler jag inte ens visste jag hade hah :p man väljer sina strider ;-) vilket inte är många just nu. För vem orkar med en 2 åring som går ape-shit för minsta lilla "nej" hehe. Sålänge han inte skadar nånannan eller sig själv (nåja ramla o slå sig får han skylla sig själv, lär han sig) så får han faktiskt göra "nästan" vad han vill atm :) Learning by doing!
Jag hoppas ju att växer upp o blir nått så mycket bättre än både mig o min fru.
Har svårt o se hur man ska kunna tvinga nån att bli nått man själv vill. Lyssnade ni på era föräldrar när ni var små? Kan nog inte göra så mycket mera än guida o försöka vara en bra förebild o sen hoppas på det bästa hehe :=)
edit,
INGET är som jag trodde innan jag fick egna barn, dömmer inte en enda småbarnsförälder med barn som är jobbiga alls längre, tycker mest synd om dom :X
Diomedea exulans
2017-09-24, 19:49
En sak jag har tänkt på är att jag ska passa mig för att snacka skit om folk i barns närvaro. Mina föräldrar smutskastade personer ibland medan jag lyssnade, och då anammade jag deras åsikter om personen i fråga istället för att skaffa mig en egen uppfattning. Det var inte alltid så bra för mitt sociala liv.
Raschmus
2017-09-25, 08:29
Med familjenamn, menar du då ett för- eller mellannamn efter äldre släktingar? I så fall kommer mina barn bara få sådana namn. Jag vill gärna ha en koppling bakåt i släktträdet och skulle inte kunna tänka mig att ge ett barn ett nymodigt "hippt" namn (typ Kevin, Liam, Nova eller Sansa) som ingen i släkten hetat tidigare. Som tur är tänker min sambo likadant så vi behöver inte tjafsa om den saken.
Bägge delar men tänkte väl primärt på förnamn efter äldre släktingar. Jag är pro men min sambo är inte lika övertygad. Grattis till dig!
trädgårdsmöbel
2017-09-25, 10:18
En sak jag har tänkt på är att jag ska passa mig för att snacka skit om folk i barns närvaro. Mina föräldrar smutskastade personer ibland medan jag lyssnade, och då anammade jag deras åsikter om personen i fråga istället för att skaffa mig en egen uppfattning. Det var inte alltid så bra för mitt sociala liv.
:) Farsan har alltid "diagnosticerat" folk med olika psykiatriska åkommor, psykologiska problem, personlighetsstörningar, psykosexuella problem, komplex, begåvningshandikapp och liknande på någon minut eller två (alla utom han själv är störda på ett eller annat sätt). Jag tror mig bara vara något bättre än honom i det avseendet, och det är något jag inte vill föra över till min son.
Nu när han börjat bli snurrig med åldern har han blivit ännu värre med det. Det räcker med att någon ser lite härjad ut och är smal för att han bestämt skall hävda att "Det där är en amfetaminist" (Sagt på hans karaktäristiska sätt, där "feta" delen av ordet uttalas som feta i fetaost.)
Angående alkohol. Ha det inte i ditt hem. Drick bara ute på sociala tillställningar osv.
Dumheter. Ha alkohol hemma och drick ofta i barnens sällskap så att de lär sig korrekt hantering.
Diomedea exulans
2017-09-25, 17:32
:) Farsan har alltid "diagnosticerat" folk med olika psykiatriska åkommor, psykologiska problem, personlighetsstörningar, psykosexuella problem, komplex, begåvningshandikapp och liknande på någon minut eller två (alla utom han själv är störda på ett eller annat sätt). Jag tror mig bara vara något bättre än honom i det avseendet, och det är något jag inte vill föra över till min son.
Nu när han börjat bli snurrig med åldern har han blivit ännu värre med det. Det räcker med att någon ser lite härjad ut och är smal för att han bestämt skall hävda att "Det där är en amfetaminist" (Sagt på hans karaktäristiska sätt, där "feta" delen av ordet uttalas som feta i fetaost.)
Ett exempel från min barndom var när jag höll på att, utan att min mamma visste det, bli rätt bra komps med Johan i skolan. En dag hemma säger mamma "han Johan är väl rätt töntig?" till mig. Eftersom jag var i åldern då jag vet att mamma alltid har rätt så blev jag lite mer avogt inställd till Johan efter det.
ApexProcyon
2017-09-25, 17:33
Ett exempel från min barndom var när jag höll på att, utan att min mamma visste det, bli rätt bra komps med Johan i skolan. En dag hemma säger mamma "han Johan är väl rätt töntig?" till mig. Eftersom jag var i åldern då jag vet att mamma alltid har rätt så blev jag lite mer avogt inställd till Johan efter det.
Var Johan töntig då?
Diomedea exulans
2017-09-25, 17:34
Var Johan töntig då?
Vet inte... Ja, lite, kanske. Mer att han hade en lite märklig utstrålning över sig som fick det att verka som att han alltid hånflinade åt en.
Fredrik S
2017-09-26, 20:29
Angående alkohol. Ha det inte i ditt hem. Drick bara ute på sociala tillställningar osv.
Att lära barn, speciellt pojkar tror jag, att alkohol är något fult och smutsigt som det skall smusslas och smygas med, tror jag är det farligaste man man köra.
Nått jag absolut lärt mig är att aldrig någonsin ta råd av de som inte har barn.
Sanning.
ApexProcyon
2017-09-26, 20:37
Nått jag absolut lärt mig är att aldrig någonsin ta råd av de som inte har barn.
Ja, det går att vara hur optimal och duktig som helst i teorin. Alla vet vad som är rätt och hur barn borde vara, det krävs inget geni för det.
De fyra viktigaste sakerna:
- låt dom röra på sig så mycket som möjligt och så ofta som möjligt
- lär dom att det inte är ok att äta skitmat för ofta
- få dom att bli artiga, modiga och bra kompisar
- se till att de lär sig nya saker hela tiden
shadowfire
2017-09-26, 21:38
En sak jag har tänkt på är att jag ska passa mig för att snacka skit om folk i barns närvaro. Mina föräldrar smutskastade personer ibland medan jag lyssnade, och då anammade jag deras åsikter om personen i fråga istället för att skaffa mig en egen uppfattning. Det var inte alltid så bra för mitt sociala liv.
Så tror jag dock det är rent generellt. Jag tror många som röstar för första gången röstar som sina föräldrar och inte för att de har någon egen åsikt. Föräldrarna är ju i många fall förebilder och då är det lätt att man utgår från att de åsikter de har är bäst.
(Det är enda förklaringen jag har till att miljöpartiet klarar 4%-spärren nästa år igen)
Dumheter. Ha alkohol hemma och drick ofta i barnens sällskap så att de lär sig korrekt hantering.
Tycker det låter en aning långsökt att lyckas styra över barns framtida alkoholvanor på det sättet. Det viktigaste är nog förebyggande arbete så att barnen aldrig utvecklar missbrukarpersonligheter från första början.
Agitator
2017-09-26, 23:46
Att lära barn, speciellt pojkar tror jag, att alkohol är något fult och smutsigt som det skall smusslas och smygas med, tror jag är det farligaste man man köra.
Sanning.
Pratar inte om att smussla och smyga med det. Pratar om att sköta det på ett sätt som visar ansvar.
I princip alla mina barndomsvänner samt en del av mina syskon växte upp i familjer med stora alkoholvanor/problem. Där pärona föregick med dåligt exempel. Röka/snusa och vara fulla varje helg samt till viss del någon öl varje kväll för att varva ner. Det var mycket sånt här i förorterna under 80- 90-talet. Det är mer städat nu tack och lov.
Alla dessa som jag sett växa upp har alla haft ett väldigt struligt förhållande till alkohol och tobak. Jag tittar på mina yngre halvsyskon i nutid som jag aldrig växt upp med som självklart dricker och röker/snusar som det vore sista versen.
Jag själv fick i princip bara uppleva alla negativa sidor från denna miljö under min uppväxt. Till den grad att jag aldrig själv ville ha det så eller bli sådan. Så hos mig blev det en sådan stark avsky från vad som kom ut från det att jag aldrig lagt mig till med dessa vanor.
Däremot dricker jag alkohol och gillade att vara ute och festa och socialisera som ung. Men jag blev aldrig "dyngrak/karatefull".
Men att börja ha alkohol hemma och ha det som normalisering inför framtida barns uppväxt skulle aldrig komma på fråga. Däremot skulle jag inte smyga med att jag är på AW eller är ute och har kul med alkohol de få gånger per årtionende som det väl sker.
Skulle se det som ett stort misslyckande ifall mina framtida barn skulle falla dit och få sådan livsstil. Misslyckandet skulle då vara att jag inte lyckades göra tillräckligt för att styra in dem på en "vettig" kurs i livet som bjuder på allt utan att gå bananas på tobak och alkohol.
Rökfria barn som kan sköta livet och vara ansvarsfulla tack, de behöver absolut inte vara nykterister. Bara vettiga.
Shqypnia
2017-09-26, 23:53
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Det bästa för barnen är väl om föräldrarna kan ha det trevligt och roligt tillsammans med varandra och andra vuxna utan att sprit är inblandad. För det är väl det som är lockelsen för ungdomar att sprit hör till vuxenvärlden och att dess drickande är ett inträde i vuxenvärlden.
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Det där är ju bara svensk kultur. Man äter inte middag hos andra om det inte är en förarrangerad inbjudning. Fika däremot ska ju vara öppet för alla inbjudan eller ej.
Agitator
2017-09-27, 00:02
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Hade det så också. Fast det var lite blandat även hos de svenska faktiskt.
2 vänners familjer bjöd mig alltid på mat. Medans minst 2 som jag minns nu alltid bad en stanna i kompisens rum medans de åt.
Nu när jag tänker efter så var de som alltid bjöd även var vänner med pärona. De som inte bjöd var icke familjevänner.
Förståligt när det springer 10 olika ungar konstant mellan lägenheterna. Men det finns ju anledningar.
En utländsk familj dock var ju som att vara hos farmor/mormor. Konstant nedtryckt med bröd och dricka i strupen när man var där.
Tycker det låter en aning långsökt att lyckas styra över barns framtida alkoholvanor på det sättet. Det viktigaste är nog förebyggande arbete så att barnen aldrig utvecklar missbrukarpersonligheter från första början.
Att visa korrekta vanor är det absolut viktigaste man kan göra. Gäller precis på samma sätt för alkohol som för allt annat.
trädgårdsmöbel
2017-09-27, 07:53
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Det där har jag hört av flera, men jag känner inte igen det alls. Jag hade nästan enbart svenska och finska kompisar som barn, men alla föräldrar bjöd barnens kompisar på mat när de var där.
Men som sagt, du är inte den förste jag har hört just detta av, men det stämmer inte med min erfarenhet.
Det där har jag hört av flera, men jag känner inte igen det alls. Jag hade nästan enbart svenska och finska kompisar som barn, men alla föräldrar bjöd barnens kompisar på mat när de var där.
Men som sagt, du är inte den förste jag har hört just detta av, men det stämmer inte med min erfarenhet.
Minns att det erbjöds men man nekade oftast för man skulle ju äta med sin egen familj.
Skulle nog anta att en familjs motivation för att inte fråga skulle vara att inte göra ett övertramp på en annan familjs vanor, fast det är ju bara min subjektiva tolkning.
Macroman
2017-09-27, 08:31
Har ni andra också funderat i bittra banor som att det är dumt att uppfostra barn till att bli snälla?
Min moral säger mig att jag borde uppfostra min son till att bli en snäll, ansvarstagande, generös, hänsynsfull och ärlig man, men mitt bittra intellekt säger något helt annat: "Är man sådan blir man trampad på! Han skall bli hård, kall, hänsynslös och alltid sätta sig själv främst! Det är så man lyckas i livet!" Även små saker som att uppfostra honom att lyssna på andra, inte avbryta och låta andra vara i centrum ibland kan jag ifrågasätta med ett: "Vad har det där nånsin hjälpt någon med?"
Med barn blir ens egna misslyckanden i livet så mycket tydligare, och när min son uppvisar samma veka (snälla) drag som jag har så slits jag verkligen mellan att uppmuntra beteendet eller att försöka "rätta" till det.
Du är ngt på spåret här. Pojkar uppfostras ju att bli mer som flickor vilket är till stor skada både för pojkar och flickor i framtiden.
Man kan fundera mkt kring feminiseringen av samhället och den problematik som uppstår. Se tex hur män framställs i reklam och tv-serier. Oftast som imbecilla töntar tyvärr. Vad beror det på och är det bra för unga pojkar att matas med detta hela tiden?
Står mkt kring dessa frågor på denna site.
https://therationalmale.com/
Här är en post specifikt om föräldraskap.
https://therationalmale.com/category/parenting-2/
Du är ngt på spåret här. Pojkar uppfostras ju att bli mer som flickor vilket är till stor skada både för pojkar och flickor i framtiden.
Man kan fundera mkt kring feminiseringen av samhället och den problematik som uppstår. Se tex hur män framställs i reklam och tv-serier. Oftast som imbecilla töntar tyvärr. Vad beror det på och är det bra för unga pojkar att matas med detta hela tiden?
Problemet är ju att om du skickar ungen till dagis och skola så delegerar du 75% av uppfostringen till andra människor som följer en läroplan vilken i praktiken gör flickor av pojkar. Så att som förälder börja i rätt ände är att inte låta andra uppfostra barnen. Tyvärr är hemskolning mer eller mindre olagligt i Sverige sedan 2010.
Macroman
2017-09-27, 11:58
Problemet är ju att om du skickar ungen till dagis och skola så delegerar du 75% av uppfostringen till andra människor som följer en läroplan vilken i praktiken gör flickor av pojkar. Så att som förälder börja i rätt ände är att inte låta andra uppfostra barnen. Tyvärr är hemskolning mer eller mindre olagligt i Sverige sedan 2010.
Helt sant! Den pedagogiska utbildningen dessa får är ju baserat på ett fullkomligt bisarrt vänstertänk (dvs feminisering av pojkar bla). Inte bra alls men hur löser vi detta utan hemskolning? Det är ju som sagt inte ens är tillåtet i Sverige.
Minns att det erbjöds men man nekade oftast för man skulle ju äta med sin egen familj.
Skulle nog anta att en familjs motivation för att inte fråga skulle vara att inte göra ett övertramp på en annan familjs vanor, fast det är ju bara min subjektiva tolkning.
Eller för att barnen har kompisar hemma konstant. Klart det är trevligt att bjuda på mat, men man vill kanske inte göra det varje dag och behöva laga mer bara för det.
Helt sant! Den pedagogiska utbildningen dessa får är ju baserat på ett fullkomligt bisarrt vänstertänk (dvs feminisering av pojkar bla). Inte bra alls men hur löser vi detta utan hemskolning? Det är ju som sagt inte ens är tillåtet i Sverige.
Flytta ifrån det sjunkande skeppet.
Jag som bor söderut i sthlm, vad är det här hispterföräldrafenomenent? Finns de i resten av landet med? De är Unga, tittar inte folk i ögonen när de vräker in barnvagnen på tunnelbanan, det är mer "flytta på er, här kommer jag med min fantastiska avkomma" (som alltid sitter med telefonen, gärna med ljudet på så man tvingas höra massa barnprogram eller fruit ninja på högsta volym)
Samma I livsmedelsaffärer, de tar ingen som helst hänsyn till andra, parkerar barnvagnen precis var fan som helst, Kvittar om andra människor inte kommer förbi eller om det blir trafikstockning, nä, här kommer de, med sina ljumskfrukter som om de vore först I världen med att skaffa ungjävelar. Senast igår hade jag ställt ifrån mig min lilla korg på golvet, då kommer en hipster morsa med sin barnvagn, ställer den precis framför min korg, och när jag säger "oj, ursäkta mig, ska vara ta min korg här" som man ju gör så reagerar hon inte ens, flyttar sig inte en millimeter så jag får liksom lirka ut den. "idiot" säger jag lite för mig själv, högt nog så att hon hör det.
Ungarna får gärna också agera störande som Fan genom att knacka saker mot bänkar eller skrika och gapa, föräldrarna drar då fram telefonen.
Nu byter jag vagn så fort de dyker upp, eftersom jag vet att det alltid blir gnäll och skit.
Går man promenad så kommer de gärna 3 barnvagnar på bredden, tar upp hela stigen och bryr sig inte ett skit om att mötande eller folk som vill förbi tvingas ut i skogen.
När det är "män" som agerar barnvagnschaufflrer är det nästan ännu mer irriterande, rikgita jävla beta män, går ej att få ögonkontakt med dem och de ser så förbannat mesiga ut.
Jag som bor söderut i sthlm, vad är det här hispterföräldrafenomenent? Finns de i resten av landet med? De är Unga, tittar inte folk i ögonen när de vräker in barnvagnen på tunnelbanan, det är mer "flytta på er, här kommer jag med min fantastiska avkomma" (som alltid sitter med telefonen, gärna med ljudet på så man tvingas höra massa barnprogram eller fruit ninja på högsta volym)
Samma I livsmedelsaffärer, de tar ingen som helst hänsyn till andra, parkerar barnvagnen precis var fan som helst, Kvittar om andra människor inte kommer förbi eller om det blir trafikstockning, nä, här kommer de, med sina ljumskfrukter som om de vore först I världen med att skaffa ungjävelar. Senast igår hade jag ställt ifrån mig min lilla korg på golvet, då kommer en hipster morsa med sin barnvagn, ställer den precis framför min korg, och när jag säger "oj, ursäkta mig, ska vara ta min korg här" som man ju gör så reagerar hon inte ens, flyttar sig inte en millimeter så jag får liksom lirka ut den. "idiot" säger jag lite för mig själv, högt nog så att hon hör det.
Ungarna får gärna också agera störande som Fan genom att knacka saker mot bänkar eller skrika och gapa, föräldrarna drar då fram telefonen.
Nu byter jag vagn så fort de dyker upp, eftersom jag vet att det alltid blir gnäll och skit.
Går man promenad så kommer de gärna 3 barnvagnar på bredden, tar upp hela stigen och bryr sig inte ett skit om att mötande eller folk som vill förbi tvingas ut i skogen.
När det är "män" som agerar barnvagnschaufflrer är det nästan ännu mer irriterande, rikgita jävla beta män, går ej att få ögonkontakt med dem och de ser så förbannat mesiga ut.
Så där är väl kvinnor alltid vare sig de har barnvagn eller ej. Alltså att de aldrig göra sig besvär utan förväntar sig att alla andra ska hoppa åt sidan för dem.
Barnprogrammen på telefonen torde ju vara att föredra framför att barnet skriker men bäst är naturligtvis att de håller sig hemma. Annars är offentlig amning tätt följt av valium två acceptabla lösningar.
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Är det förutbestämt att kompisarna ska vara där äter de hos mig, eller om jag har mat så att det räcker.
Men ramlar det in tre-fyra ungjäklar som ska krubba fast de bara bor ett gator bort säger jag att de får åka hem och äta eller vänta, nån måtta får det vara.
Dessutom börjar de bli stora så de äter ju nästan lika mycket som jag gör.
Fika håller jag inte på med, jäkla otyg.
shadowfire
2017-09-27, 21:39
Undrar om det är så att svenskar är mjukare som föräldrar numera än flera andra länder omkring? Tycker jag hör på finnar, ryssar, italienare osv att de lär barnen veta hut om de inte beter sig. En hurring är inte så ovanligt osv. Här i Sverige blir det väl anmälningar och kränkthets om en förälder greppar tag i en unge i armen på en lekplats? Lärare åker iaf på anmälningar för sådant.
Undrar om det är så att svenskar är mjukare som föräldrar numera än flera andra länder omkring? Tycker jag hör på finnar, ryssar, italienare osv att de lär barnen veta hut om de inte beter sig. En hurring är inte så ovanligt osv. Här i Sverige blir det väl anmälningar och kränkthets om en förälder greppar tag i en unge i armen på en lekplats? Lärare åker iaf på anmälningar för sådant.
Barnaga är olagligt i Sverige sedan 1979.
ApexProcyon
2017-09-27, 21:50
Barnaga är olagligt i Sverige sedan 1979.
Ironiskt nog så är det den första generationen som växte upp utan barnaga (60-talisterna) som det tydligt började gå utför för. Sedan dess har varje generation blivit värre och värre.
Nu tror jag inte att barnaga är av godo, men en attitydförändring i uppfostran har helt klart skett. Barn och ungdomar vet mindre och mindre hut - det följer sedan med till vuxenlivet.
Ironiskt nog så är det den första generationen som växte upp utan barnaga (60-talisterna) som det tydligt började gå utför för. Sedan dess har varje generation blivit värre och värre.
Nu tror jag inte att barnaga är av godo, men en attitydförändring i uppfostran har helt klart skett. Barn och ungdomar vet mindre och mindre hut - det följer sedan med till vuxenlivet.
Barnagan är nog fel sak att sätta fokus på här. Särskilt eftersom baby boomers är de värsta av alla generationer och dem växte upp med barnaga. Problemet är snarare välfärdsstatens tillväxt vilken tog fart på 60-talet vilket gjorde att kvinnor började välja far till barnen efter allt annat än ekonomiska attribut vilket lett till lägre genetisk kvalitet, dåliga rollmodeller för barnen och mera skiljsmässor.
Ironiskt nog så är det den första generationen som växte upp utan barnaga (60-talisterna) som det tydligt började gå utför för. Sedan dess har varje generation blivit värre och värre.
Nu tror jag inte att barnaga är av godo, men en attitydförändring i uppfostran har helt klart skett. Barn och ungdomar vet mindre och mindre hut - det följer sedan med till vuxenlivet.
Det tog nog sin början med att det var något skamligt med att bli arg och öppet visa vrede när barnen gick för långt. Böjade det med hippie/batiknånting i slutet av sjutiotalet kanske? Ilska är något bra om man kan kontrollera det, våld är det inte. Stryk som straff är förnedring och ger inget som helst positivt.
Men fan vet om det inte är än värre när det ska börjas att pedagogiskt förklara nedsänkt till barnets nivå om rätt och fel, mitt och ditt o hej o hå när en unge spottar på en och hånflinar.. fy fan.
Barnagan är nog fel sak att sätta fokus på här. Särskilt eftersom baby boomers är de värsta av alla generationer och dem växte upp med barnaga. Problemet är snarare välfärdsstatens tillväxt vilken tog fart på 60-talet vilket gjorde att kvinnor började välja far till barnen efter allt annat än ekonomiska attribut vilket lett till lägre genetisk kvalitet, dåliga rollmodeller för barnen och mera skiljsmässor.
Den mer jämlika maktfördelningen i hemmet kan vara en faktor, eller kanske rollfödelningen är ett bättre ord.
Barnen kanske har svårare att se en tydlig herarki inom familjen mot förr. Det är en sak som är mycket viktig, att veta var på stegen man befinner sig. Att föräldrar och barn skulle vara jämlikar är trams, det har inget med mäniskovärde att göra.
shadowfire
2017-09-27, 22:38
Barnaga är olagligt i Sverige sedan 1979.
Ja det är en sak, men räknar du det som barnaga om en lärare drar ut en elev genom ett grepp i armen?
shadowfire
2017-09-27, 22:40
Kommer osökt att tänka på klippet med ungen som står och kör barnkundvagnen rätt i fötterna på kunden framför utan att mamman gör något :D
Länk; http://www.dailymotion.com/video/x326hyw
Den mer jämlika maktfördelningen i hemmet kan vara en faktor, eller kanske rollfödelningen är ett bättre ord.
Barnen kanske har svårare att se en tydlig herarki inom familjen mot förr. Det är en sak som är mycket viktig, att veta var på stegen man befinner sig. Att föräldrar och barn skulle vara jämlikar är trams, det har inget med mäniskovärde att göra.
Att behandla barn som jämlikar blir ju väldigt galet eftersom de är en börda som de vuxna måste bära. Ska barnen då också bära de vuxna eller hur tänker folk?
Det enda rätta måste vara efter den här mannens läror.
http://68.media.tumblr.com/bde59723d2c3fe89e02a49d86d3810c3/tumblr_moppd5oiVF1sqfkufo3_500.jpg
shut teh face
2017-09-28, 07:34
Bäst att bo i skogen så de inte kan springa ungar kors och tvärs.
Då umgås man med de barn och föräldrar man själv valt, alltså inte ungar som har idioter till föräldrar.
All övrig tid får barnen spendera med sin familj och hjälpa till hemma istället.
Nyttigt att ha tråkigt och använda sin fantasi ibland.
Vi är så glada att vi bor i skogen, jag märker en enorm skillnad på mina barn jämfört när vi bott i "kluster".
Macroman
2017-09-28, 08:54
Flytta ifrån det sjunkande skeppet.
Ganska stor spridning i den västerländska delen av världen dock. Saudiarabien kanske...? ;)
Diomedea exulans
2017-10-03, 13:34
En annan sak jag har tänkt på angående barnuppfostran: Hur får man sina barn att bli tuffa?
Med tuffa menar jag att de inte låter några motgångar stå i deras väg, att de blir viljestarka och disciplinerade helt enkelt.
En gammaldags metod är ju att helt enkelt utsätta barn för vedermödor, men känns inte riktigt som att det är en säker metod. Jan Guillou blev bästsäljande smärttålig slagskämpe efter att hans pappa spöade honom varje dag, där kanske man kan säga att det funkade. Helene-mannen blev också slagen av farsan varje dag, och det slutade med att han blev... Helene-mannen. (Nej, jag tycker inte man ska slå sina barn oavsett, jag försöker bara illustrera en princip.)
En annan sak jag har tänkt på angående barnuppfostran: Hur får man sina barn att bli tuffa?
Med tuffa menar jag att de inte låter några motgångar stå i deras väg, att de blir viljestarka och disciplinerade helt enkelt.
En gammaldags metod är ju att helt enkelt utsätta barn för vedermödor, men känns inte riktigt som att det är en säker metod. Jan Guillou blev bästsäljande smärttålig slagskämpe efter att hans pappa spöade honom varje dag, där kanske man kan säga att det funkade. Helene-mannen blev också slagen av farsan varje dag, och det slutade med att han blev... Helene-mannen. (Nej, jag tycker inte man ska slå sina barn oavsett, jag försöker bara illustrera en princip.)
Att växa upp i en stökig oförutsägbar miljö är dåligt för disciplinen. Det lägger den neurologiska grunden för en kort tidspreferens istället för en lång tidspreferens. Man får helt enkelt ingen dopaminutsöndring i hjärnan av att planera, organisera och jobba mot långsiktiga mål.
Diomedea exulans
2017-10-04, 10:14
Att växa upp i en stökig oförutsägbar miljö är dåligt för disciplinen. Det lägger den neurologiska grunden för en kort tidspreferens istället för en lång tidspreferens. Man får helt enkelt ingen dopaminutsöndring i hjärnan av att planera, organisera och jobba mot långsiktiga mål.
Så, hur ska man applicera det i praktiken?
Så, hur ska man applicera det i praktiken?
Förutsägbart beteende gentemot barnet och alla andra i hushållet i enlighet med de tydliga och rättvisa regler som gäller i huset.
Undrar egentligen hur mycket man kan påverka sitt barn genom medveten uppfostran, omgivning och hur man själv lever sitt liv och leder genom exempel borde ju stå för en rätt stor del.
shadowfire
2017-11-03, 10:19
Läst i AB idag, kolumnist Malin Wollin
Jag tror inte på barnuppfostran.
Det tog fem barn, sedan kom jag på det. Barnuppfostran är meningslöst och kan i värsta fall leda till stort onödigt lidande hos både barn och vuxna.
När våra två första barn var små uppfostrade vi dem en gång i minuten dygnet runt alla dagar på året. Det sög energi och gav absolut inget resultat. Det enda som hände var att vi gödde vår egen frustration och eldade på ilskan underifrån.
Jag minns att jag tänkte ”Det här kommer inte sluta bra” när jag bestämt mig för att ge mig in i en strid. Och jag fick rätt varje gång. Jag blev arg, barnet svarade inte på behandlingen, jag blev argare varpå en eskalerande spiral borrade sig ner i marken mellan oss och plötsligt var jag den vrålande föräldern som såg alla mina tillkortakommanden i den lilla personen framför mig. Och det var väl själva fan också. Efteråt kom ångesten och sorgen. Alla goda ting jag gjort tidigare hade jämkats ut i och med mitt vrål. Det är skället barnen kommer minnas, tänkte jag och grät.
Nu är mina äldsta barn femton och tretton och de blev som de skulle. Deras personligheter, karaktärsdrag och lynne har inte påverkats, varken positivt eller negativt, av alla poänglösa gräl och sammandrabbningar. Men de minns mig förmodligen som en stressad, arg och mer eller mindre hysterisk mamma.
Att komma till den här insikten har varit dyrköpt. Jag var tvungen att skaffa fem barn och långsamt se dem växa upp. Men det är inte hela svaret. De senaste tre åren har vänner till mig fått barn sent i livet. Jag ser lugna mammor och glada barn. Mammorna jag känner är inte latent irriterade.
Varför höll jag på?
Jag gjorde det för omgivningens skull.
Om jag räknar bort alla gånger jag tuktat mina barn av rädsla för vad andra ska tänka om mig så blir det inte mycket uppfostran kvar. Ibland känner jag rent hat mot de personer jag sträckt upp mina barn inför. Men det var ju inte deras fel. Fast jo, lite.
Man behöver lära sina barn en sak: Hänsyn mot andra människors egendom och känslor. Resten kan fara åt helvete.
För de lär sig ändå.
De lär sig av kompisar, på förskolan. De lär sig av att se hur andra gör, hur vi gör.
Jag känner till debatten om hur dagens föräldrar är slapphänta och inte vågar säga ifrån, jag har skrivit om den många gånger förut. Men jag ser det inte så.
Jag tänker på mina små barn som får en mamma helt olik den mina döttrar växte upp med.
Jag vill inte vara bitter. Jag vill inte vara ledsen.
Men det är jag.
Ibland skojar föräldrar om vad barnen ska säga om dem till terapeuten när de blir vuxna.
Men det är inte barnen som behöver terapi.
Det är jag.
Läst i AB idag, kolumnist Malin Wollin
Förstår inte riktigt vad hon syftar till när hon skriver barnuppfostran. Det låter som att det som ingår handlar om att säga till, skälla och ge disciplinära åtgärder, vilket bara är en bråkdel om vad det handlar om.
Vad är det hon förespråkar? Gränslöshet sålänge man kan visa hänsyn och respekt?
ApexProcyon
2017-11-03, 10:32
Jag tänkte precis "stackars hennes barn", sedan så insåg jag att det ligger i tiden för barn och unga att vara gränslösa.
Nattljus
2017-11-03, 10:35
Tycker mest att det låter som om hon har insett att man måste välja sina strider.
Intressant det här om uppfostran. Jag är född i mitten på 90-talet och jag kan inte säga att jag kommer ihåg hur jag blivit uppfostrad. Vett och etikett blev jag lärd såklart, samt att det var viktigt att plugga, men jag tror aldrig att jag blev uppfostrad till hur det var att vara man. Det har jag fått lära mig via internet. Nu i vuxen ålder då jag pratat med mina far- och morföräldrar (silent generation) innan de gick bort skulle jag säga att jag höll med väldigt mycket om deras syn på världen, medan jag knappt håller med mina föräldrar om någonting
Diomedea exulans
2017-11-03, 12:42
Läst i AB idag, kolumnist Malin Wollin
Jag börjar osökt tänka på Gustav Badin.
Det var första gången som ”fri uppfostran” praktiserades här i landet, i varje fall i de övre samhällsskikten. I vad som skrivits om honom sägs, att Badin blev en aktad man trots den förvända uppfostran han fått; mera motiverat vore nog tack vare.
http://popularhistoria.se/artiklar/badin-ett-experiment-i-fri-uppfostran
Intressant det här om uppfostran. Jag är född i mitten på 90-talet och jag kan inte säga att jag kommer ihåg hur jag blivit uppfostrad. Vett och etikett blev jag lärd såklart, samt att det var viktigt att plugga, men jag tror aldrig att jag blev uppfostrad till hur det var att vara man. Det har jag fått lära mig via internet. Nu i vuxen ålder då jag pratat med mina far- och morföräldrar (silent generation) innan de gick bort skulle jag säga att jag höll med väldigt mycket om deras syn på världen, medan jag knappt håller med mina föräldrar om någonting
Jag fick definitivt inte lära mig vara man. Det fanns ingen könsskillnad i min uppfostran. Och det ser jag som en bra sak.
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Har samma erfarenhet, fick i större utsträckning middag/mellis hos mina vänner med iranska/libanesiska föräldrar. Jäkligt fin gest som jag tänker sprida vidare om jag blir förälder. Kommer inte riktigt ihåg hur min familj gjorde när jag hade folk över.
ARMSTARK
2017-11-03, 15:59
Jag börjar osökt tänka på Gustav Badin.
http://popularhistoria.se/artiklar/badin-ett-experiment-i-fri-uppfostran
Jag fick definitivt inte lära mig vara man. Det fanns ingen könsskillnad i min uppfostran. Och det ser jag som en bra sak.
Ojoj, det fick jag, dvs "the american dream bilden" från typ 50-talet, där mannen kommer hem från jobbet och pussar frun som står vid spisen på kinden. Kvinnan diskar, dammar, städar och mannen lagar bilen, fäller träd och lär barnen hur man bygger en pilbåge. Kan inte säga att den moderna svenska synen på jämlikhet känns naturlig direkt. :d
Varje gång jag var på besök hos en kompis (svensk) så åt de alltid mat tsm och lät mig vara kvar i kompisens rum. Detta enda i princip med vartenda kompis som var svensk. Hos mig blev alltid mina vänner bjudna på mat såklart.
Har inte tänkt på det sen mer, tills jag pratade med några på jobbet där de upplevde samma sak under barndomen.
Man måste vara en kall familj som gör så fan haha
Hmm har hört detta om svenska familjer. Så har dock aldrig varit fallet för mig, vi har alltid bjudit kompisar på mat och jag har oftast blivit bjuden på mat hos kompisar
Jag fick definitivt inte lära mig vara man. Det fanns ingen könsskillnad i min uppfostran. Och det ser jag som en bra sak.
Håller inte med dig om det. Alla ska naturligtvis behandlas med respekt, men jag förstår inte syftet med att försöka att få könen att framstå som så lika som möjligt när så inte är fallet.
En annan sak, hur vanligt är det att barn blir lärda om livet av sina föräldrar? Kan hända att jag kollar på en film och så säger farsan visdomsord till sonen så som typ ''Son, the most important key to succeeding in life is...'' eller ''Son, always be confident in life, that is important for...''. Kan inte komma ihåg att jag blivit lärd nånting alls utav mina föräldrar om livet förutom självklara saker så som hur man ska bete sig på offentliga platser och allmän vett och etikett.
Magnus N
2017-11-03, 16:09
Hmm har hört detta om svenska familjer. Så har dock aldrig varit fallet för mig, vi har alltid bjudit kompisar på mat och jag har oftast blivit bjuden på mat hos kompisar
Samma här
Var standard när man växte upp att om man hos kompisar bjöd de på mat och vise versa. Aldrig varit med om att det inte bjöds eller att det åts seperat
Diomedea exulans
2017-11-03, 16:14
Håller inte med dig om det. Alla ska naturligtvis behandlas med respekt, men jag förstår inte syftet med att försöka att få könen att framstå som så lika som möjligt när så inte är fallet.
För egen del har jag mest mått dåligt när jag försökt "vara man". Det har skett periodvis när jag hamnat i grabbiga umgängeskretsar eller läst mycket pick-up-teori. Att bara vara har lett till större framgångar hos det motsatta könet samt mindre ångest överlag.
En annan sak, hur vanligt är det att barn blir lärda om livet av sina föräldrar? Kan hända att jag kollar på en film och så säger farsan visdomsord till sonen så som typ ''Son, the most important key to succeeding in life is...'' eller ''Son, always be confident in life, that is important for...''. Kan inte komma ihåg att jag blivit lärd nånting alls utav mina föräldrar om livet förutom självklara saker så som hur man ska bete sig på offentliga platser och allmän vett och etikett.
Haha, har endast en gång varit med om det: När farsan lärde mig göra en sävflöjt. Annars har de inte lärt mig ett jota, på det sättet.
Däremot har de lärt mig en jävla massa genom att säga till mig vad jag ska göra. Eller, jag vet inte om man kan säga att de lärde mig det. De har ju bara sagt åt mig att göra saker som man ändå fick höra från 100 andra ställen (gör dina läxor, städa ditt rum, motionera, ät nyttigt, lägg dig tidigt, kalla inte din syster för hora, osv).
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.