Visa fullständig version : hur blir man lite softare?
Igår satt jag på jobbet och pratade med en kille jag anställde här om veckan. Egentligen sa han ingenting särskilt men han är klipsk, kan formulera sig på ett intressant sätt och han fick mig att tänka efter lite. Jag tror han fick mig att inse att jag har ledsnat på att göra allt till sin yttersta spets.
Egentligen kan man säga att om jag gör något så ska det alltid bli perfekt och det gäller mer eller mindre allt jag bryr mig om. Hemma har jag det mer städat än i en operationssal, när jag är på jobbet tänker jag inte på någonting annat och när jag tränar känns det som att jag hellre bryter ryggen och dör än att faila. Detta trivs jag väl med och ser det snarare som en positiv egenskap, problemet uppstår egentligen när jag är fri från de tvången man har i vardagen. Under ordnade former är det alltså inget som stör mig, grejen är att jag vill ta allt jag gör så långt jag kan. Det kan vara krökande, tjejer och andra intressen.
Med åldern har jag förstått att det inte fungerar i längden och jag har försökt lägga band på mig själv men det leder förr eller senare till att jag blir uttråkad och det har varit många gånger jag suttit i bilen och nästan hoppats på att någon lastbil ska platta ihop mig och min bil. Bara för att något ska hända. Det var väl så jag gled in på kriminalitet från allra första början, pengarna var bara en detalj i början och det har varit många stölder jag har hängt med på bara för att något ska hända.
När adrenalinet verkligen pumpar på riktigt, då känner jag mig som mig själv för en stund. När det känns som om den sekunden man befinner sig i är allt som någonsin kommer spela någon roll, att det är här och nu det avgörs om man är man eller mus. När rädslan slår till strax efter första vågen har lagt sig en aning känns det som att jag går in i en annan skepnad och blir en hundra gånger bättre människa som kan vinna mot hela jorden.
Känslan är fortfarande det bästa jag vet men jag börjar tröttna på följderna. Framförallt har jag tröttnat på att vara så desperat på att något ska kaosa. Helst hade jag velat varit nöjd med att vara nöjd med att jobba 9-5 och söker tips på hur man kan lära sig, meditera eller vad som, så att man blir lite avtrubbad.
Du bor garanterat i en större stad där det mesta i livet kretsar kring fest, brudar och pengar. Testa att ge dig ut i skogen och fäll en älg. Kolla på stjärnorna och fånga en öring norr om polcirkeln. Du är en enkel man som behöver komma i kontakt med det basala i livet. Du har blivit överstimulerad av alla lättillgängliga nöjen som finns i städerna.
Lipservice
2017-09-16, 21:43
timpaz har fan rätt, det låter så jävla rätt när man tänker på det +1.
Hoppas nåt funkar för dig Blomkål.
+1 på timpaz från mig med. Sätt sikte på att genomföra gröna bandet om du behöver ett specifikt mål.
The_RobRoy
2017-09-17, 08:12
Främlingslegionen låter som något för dig..
shadowfire
2017-09-17, 10:51
Tycker du beskriver olika delar i din text. Det ena är perfektionism och vardagshantering, där skulle jag absolut plusetta timpaz. Tycker man att yoga och sådant verkar för flummigt, så köp ett flugspö och lär dig flugfiska eller köp ett tält och dra på en ensamvandring och gör ditt eget äventyr. Det gör underverk för oss perfektionister och rastlösa eventknarkare.
Den andra delen beskriver mer spänningssökning och en "mening med livet". Den är det inte säkert du får bukt med av att bara vara ute i naturen och leva primitivt, men det är mycket möjligt du får det.
Jag har inte fått bukt med min del och istället bara accepterat att mina berg är det jag brinner för i mitt liv och känslan att stå på toppen är det jag lever för. Det känns dock bättre än att vara kriminell om man nu ska göra den jämförelsen. Jag måste ha den delen i mitt liv för att bara jobba 08-17, renovera hus, träna, umgås med vänner och se åren flyga förbi är för mig ett lika spännande liv som att se färg torka på en vägg.
Du kanske bör tagga ned konkurrenstänkandet lite och försöka närma dig en ödmjukare version av dig själv.
Testa att göra någon tacksamhetsövning för att lära dig känna och uttrycka tacksamhet. Skriv ner några saker du är tacksam för, i livet som helhet men också som hänt inom det senaste dygnet. Tänk efter och försök att berömma andra människor (och presumtiva konkurrenter) för något du verkligen kan mena.
Testa att kasta dig långt utanför din komfortzon. Du kan behärska situationer med fysiska hot och har självförtroende när det kommer till att attrahera damer, men skulle du våga klä ut dig, sätta dig på tunnelbanan och gå med i prideparaden? Eller skulle du våga ta en Salsakurs, spela improvisationsteater eller utsätta dig för något annat du absolut inte kan tänka dig att göra eftersom din första reaktion blir att det bara är en viss typ av människor som du inte känner samhörighet med som pysslar med det? Du kanske behöver en situation du inte kan fly ifrån genom att spela upp coolhets-registret utan där du helt enkelt är en jävla sopa.
Testa att på ett nytt sätt bemöta en situation där du normalt sett utvecklar horn. Du har lust att slå någon på käften? Ge honom beröm istället eller bjud på en glass. Inte fan vet jag, men du är ingen idiot så du kommer säkert på ett nytt sätt att hantera situationen på.
Jag menar, varför ska du som har så gott självförtroende i många vardagliga situationer inte kunna vara belåten över detta och att du faktiskt besitter eftertraktade egenskaper? Du behöver väl inte hävda dig inför varje liten idiot som morskar upp sig? Även om du slår undan en finns det miljarder minst lika stora idioter kvar som ännu bara inte råkat komma i vägen för just dig. Låt inte en annan människa komma åt dina kemikalier i din hjärna. De är ju dina och du kommer att fortsätta ha kontroll över dina kemikalier även om någon försöker att provocera dig.
Njut av att bara vara närvarande. Skogen som nämndes är en utmärkt plats. Urskilj och sätt ord på dofter, ljud och synintryck. Vad är det egentligen jag hör för något?
qM-gZintWDc
It's not your fault.
Du bor garanterat i en större stad där det mesta i livet kretsar kring fest, brudar och pengar. Testa att ge dig ut i skogen och fäll en älg. Kolla på stjärnorna och fånga en öring norr om polcirkeln. Du är en enkel man som behöver komma i kontakt med det basala i livet. Du har blivit överstimulerad av alla lättillgängliga nöjen som finns i städerna.
Jag bor i Sthlm men upplever det inte som en särskilt stor stad. Det är egentligen inte som att något händer här ofta. Däremot har du säkert rätt. Jag älskar naturen och hade behövt komma iväg från folk oftare.
timpaz har fan rätt, det låter så jävla rätt när man tänker på det +1.
Hoppas nåt funkar för dig Blomkål.
+1 på timpaz från mig med. Sätt sikte på att genomföra gröna bandet om du behöver ett specifikt mål.
Tycker också det låter rimligt och då har jag ändå tagit bort mycket stimulans i min vardag. Onani har jag slutat med helt sedan flera år, har begränsade TV och datortider, lyssnar bara på musik på utvalda dagar osv.
Främlingslegionen låter som något för dig..
Hade fått så mycket spö om jag gick med där. Alltid haft väldigt svårt för auktoriteter och kommandon.
Tycker du beskriver olika delar i din text. Det ena är perfektionism och vardagshantering, där skulle jag absolut plusetta timpaz. Tycker man att yoga och sådant verkar för flummigt, så köp ett flugspö och lär dig flugfiska eller köp ett tält och dra på en ensamvandring och gör ditt eget äventyr. Det gör underverk för oss perfektionister och rastlösa eventknarkare.
Den andra delen beskriver mer spänningssökning och en "mening med livet". Den är det inte säkert du får bukt med av att bara vara ute i naturen och leva primitivt, men det är mycket möjligt du får det.
Jag har inte fått bukt med min del och istället bara accepterat att mina berg är det jag brinner för i mitt liv och känslan att stå på toppen är det jag lever för. Det känns dock bättre än att vara kriminell om man nu ska göra den jämförelsen. Jag måste ha den delen i mitt liv för att bara jobba 08-17, renovera hus, träna, umgås med vänner och se åren flyga förbi är för mig ett lika spännande liv som att se färg torka på en vägg.
Du kanske bör tagga ned konkurrenstänkandet lite och försöka närma dig en ödmjukare version av dig själv.
Testa att göra någon tacksamhetsövning för att lära dig känna och uttrycka tacksamhet. Skriv ner några saker du är tacksam för, i livet som helhet men också som hänt inom det senaste dygnet. Tänk efter och försök att berömma andra människor (och presumtiva konkurrenter) för något du verkligen kan mena.
Testa att kasta dig långt utanför din komfortzon. Du kan behärska situationer med fysiska hot och har självförtroende när det kommer till att attrahera damer, men skulle du våga klä ut dig, sätta dig på tunnelbanan och gå med i prideparaden? Eller skulle du våga ta en Salsakurs, spela improvisationsteater eller utsätta dig för något annat du absolut inte kan tänka dig att göra eftersom din första reaktion blir att det bara är en viss typ av människor som du inte känner samhörighet med som pysslar med det? Du kanske behöver en situation du inte kan fly ifrån genom att spela upp coolhets-registret utan där du helt enkelt är en jävla sopa.
Testa att på ett nytt sätt bemöta en situation där du normalt sett utvecklar horn. Du har lust att slå någon på käften? Ge honom beröm istället eller bjud på en glass. Inte fan vet jag, men du är ingen idiot så du kommer säkert på ett nytt sätt att hantera situationen på.
Jag menar, varför ska du som har så gott självförtroende i många vardagliga situationer inte kunna vara belåten över detta och att du faktiskt besitter eftertraktade egenskaper? Du behöver väl inte hävda dig inför varje liten idiot som morskar upp sig? Även om du slår undan en finns det miljarder minst lika stora idioter kvar som ännu bara inte råkat komma i vägen för just dig. Låt inte en annan människa komma åt dina kemikalier i din hjärna. De är ju dina och du kommer att fortsätta ha kontroll över dina kemikalier även om någon försöker att provocera dig.
Njut av att bara vara närvarande. Skogen som nämndes är en utmärkt plats. Urskilj och sätt ord på dofter, ljud och synintryck. Vad är det egentligen jag hör för något?
qM-gZintWDc
It's not your fault.
Mycket intressanta reflektioner av er båda, stort tack.
Första steget i detta blir nog sista styckena som Baktung skrev. Jag var inne tidigare, för något år sedan eller två, att börja lugna ner mig lite just när det kommer till möten med andra män.
Tack igen till er alla.
MaxTheMarketer
2017-09-22, 00:47
Som andra redan nämnt; ta dig ut naturen mer och lär dig uppskatta och njuta av det din kropp utvecklades att må bra av: gröna skogar och blåa hav.
Läs och applicera sedan följande: https://www.amazon.com/Pursuit-Perfect-Chasing-Perfection-Happier/dp/0071608826
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.