Visa fullständig version : Är det här en depression?
Lowdopamine
2017-09-09, 21:01
Jag är 25 år gammal, fyller 26 och har inte lyckats med nästan något i livet.
Jag har inte tagit något körkort, jag har knappt jobbat något förutom något ströjobb här och där. Jag har haft ett förhållande och sedan haft sexuellt umgänge med totalt 2 tjejer.
Jag sover länge på dagarna, 13, 14 eller 15. Jag har noll motivation för något, det är som att jag på ett intellektuellt plan kan förstå att jag borde göra dittan och dattan, man borde skaffa en karriär, pengar, en bil, körkort, en familj en dag etc men jag har bara inte orken eller intresset till det.
Testade göra högskoleprovet senast, fick 1.6.
Inga hobbies, inga direkta intressen förutom att surfa på nätet.
I sociala situationer känner jag mig stel och inte mig själv, blir nervös och kan inte uttrycka min riktiga personlighet.
Det sjukaste är att jag får ibland vissa stunder då det känns som att allt i min hjärna klickar, jag känner mig social, framåt, glad, självsäker, driven, men sen några timmar efteråt är jag tillbaka som samma trötta håglösa jag.
Fattar inte varför jag blivit såhär, hela min barndom och tidiga tonår var jag full av energi, bäst i klassen på allt, bra på sporter, hade intresse för allt, men nu känner jag mig bara som ett skal.
Har gått många år med detta, intalat mig själv att jag kan fan inte vara deprimerad, det är något "andra människor blir", men inser nu att det är helt klart något fel och jag måste göra något för att inte bli en 45årig hemlös bitter man.
Vad tror ni, kan detta vara en depression och i sådana fall, hjälper SSRI bra?
Lowdopamine
2017-09-09, 21:09
Jag är också trött typ jämt, fattar inte varför.
Är några år yngre än dig och har varit i en mycket värre situation, låter onekligen som depression. Nådde botten och total likgiltighet, vändningen var att börja med existentiell samtalsterapi och även medicin (SSRI och nu TCA, självmedicinera ej) eftersom att jag inte klarade av att aktivera mig. Mår fortfarande dåligt, men jag kan i alla fall se lite ljus i slutet av tunneln efter 4 plågsamma år av mörker. Hängde mig nästan när det var som allra värst, men någon liten gnista i mig gjorde att jag fortsatte kämpa och det är jag evigt tacksam för idag. Om jag kan ta mig ur det, så kan även du må bättre igen.
Angående SSRI så bör du definitivt ta det om du vill med 80% sannolikhet få sexuell dysfunktion (som kanske är permanent eller åtminstone långvarig), riskera att begå vansinneshandlingar, riskera att knappt kunna trappa ut det, få diarré/förstoppning/muntorrhet/ångest, och samtidigt inte bli hjälpt med en ev. depression.
Om du har ett betydande lidande av det är det väl klokt att söka sjukvård. Det finns en del kroppsliga sjukdomar som kan bidra eller ge en likartad bild.
Jakobsen JC, Katakam KK, Schou A, Hellmuth SG, Stallknecht SE, Leth-Møller K, et al. Selective serotonin reuptake inhibitors versus placebo in patients with major depressive disorder. A systematic review with meta-analysis and Trial Sequential Analysis. BMC Psychiatry. 2017;17:58.
Ioannidis JPA. Effectiveness of antidepressants: an evidence myth constructed from a thousand randomized trials? Philos Ethics Humanit Med. 2008 May 27;3:14.
Depression eller inte så mår du inte bra. Skulle rekommendera att söka hjälp, från läkare och nära.
Lowdopamine
2017-09-09, 21:43
Är några år yngre än dig och har varit i en mycket värre situation, låter onekligen som depression. Nådde botten och total likgiltighet, vändningen var att börja med existentiell samtalsterapi och även medicin (SSRI och nu TCA, självmedicinera ej) eftersom att jag inte klarade av att aktivera mig. Mår fortfarande dåligt, men jag kan i alla fall se lite ljus i slutet av tunneln efter 4 plågsamma år av mörker. Hängde mig nästan när det var som allra värst, men någon liten gnista i mig gjorde att jag fortsatte kämpa och det är jag evigt tacksam för idag. Om jag kan ta mig ur det, så kan även du må bättre igen.
Tack.
Grejen är den att jag mår nödvändigtvis inte "dåligt", som att jag typ grinar eller något, det är mer likgiltigt, "ingenting".
Jag har inget intresse för människor längre, när jag kallpratar med folk är det som att jag internt tänker "whatever, whatever, whatever" hela tiden.
Fattar inte att man kan ha fallit såhär lågt, i mellan och högstadiet var jag den lärarna trodde skulle bli något.
En sväng till vårdcentralen kanske vore något.
Lite off topic. Men blir man inte alltid tveksam till nyreggade konton som gör en tråd direkt? Hans sätt, att, skriva, påminner om någon annan här *flex*
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=7815763&postcount=341
Just sayin.
ontop: Det låter inte som en depression. Du är bara inte motiverad.
Angående SSRI så bör du definitivt ta det om du vill med 80% sannolikhet få sexuell dysfunktion (som kanske är permanent eller åtminstone långvarig), riskera att begå vansinneshandlingar, riskera att knappt kunna trappa ut det, få diarré/förstoppning/muntorrhet/ångest, och samtidigt inte bli hjälpt med en ev. depression.
Om du har ett betydande lidande av det är det väl klokt att söka sjukvård. Det finns en del kroppsliga sjukdomar som kan bidra eller ge en likartad bild.
Jakobsen JC, Katakam KK, Schou A, Hellmuth SG, Stallknecht SE, Leth-Møller K, et al. Selective serotonin reuptake inhibitors versus placebo in patients with major depressive disorder. A systematic review with meta-analysis and Trial Sequential Analysis. BMC Psychiatry. 2017;17:58.
Ioannidis JPA. Effectiveness of antidepressants: an evidence myth constructed from a thousand randomized trials? Philos Ethics Humanit Med. 2008 May 27;3:14.
Till TS.
Sök professionell hjälp om du tror att du är deprimerad och ignorera tips från folk som "självstuderat" på internet.
Tack.
Grejen är den att jag mår nödvändigtvis inte "dåligt", som att jag typ grinar eller något, det är mer likgiltigt, "ingenting".
Jag har inget intresse för människor längre, när jag kallpratar med folk är det som att jag internt tänker "whatever, whatever, whatever" hela tiden.
Fattar inte att man kan ha fallit såhär lågt, i mellan och högstadiet var jag den lärarna trodde skulle bli något.
En sväng till vårdcentralen kanske vore något.
Har också haft en period där jag var nästan psykopatiskt kall och inte brydde mig om något, inte ens min familj som alltid stöttat mig från dag 1.
ontop: Det låter inte som en depression. Du är bara inte motiverad.
Det är det depressioner gör med många. Man slutar bry sig och vill inte göra något, det är ett riktigt helvete. Oftast vet man inte varför heller, man frågar sig hela tiden om världen verkligen är så här tråkig eller om det är något fel med sig själv.
ApexProcyon
2017-09-09, 22:10
Depression eller inte så mår du inte bra. Skulle rekommendera att söka hjälp, från läkare och nära.
Till TS.
Sök professionell hjälp om du tror att du är deprimerad och ignorera tips från folk som "självstuderat" på internet.
Instämmer med dessa tips.
Jag är 25 år gammal, fyller 26 och har inte lyckats med nästan något i livet.
Jag har inte tagit något körkort, jag har knappt jobbat något förutom något ströjobb här och där. Jag har haft ett förhållande och sedan haft sexuellt umgänge med totalt 2 tjejer.
Jag sover länge på dagarna, 13, 14 eller 15. Jag har noll motivation för något, det är som att jag på ett intellektuellt plan kan förstå att jag borde göra dittan och dattan, man borde skaffa en karriär, pengar, en bil, körkort, en familj en dag etc men jag har bara inte orken eller intresset till det.
Testade göra högskoleprovet senast, fick 1.6.
Inga hobbies, inga direkta intressen förutom att surfa på nätet.
I sociala situationer känner jag mig stel och inte mig själv, blir nervös och kan inte uttrycka min riktiga personlighet.
Det sjukaste är att jag får ibland vissa stunder då det känns som att allt i min hjärna klickar, jag känner mig social, framåt, glad, självsäker, driven, men sen några timmar efteråt är jag tillbaka som samma trötta håglösa jag.
Fattar inte varför jag blivit såhär, hela min barndom och tidiga tonår var jag full av energi, bäst i klassen på allt, bra på sporter, hade intresse för allt, men nu känner jag mig bara som ett skal.
Har gått många år med detta, intalat mig själv att jag kan fan inte vara deprimerad, det är något "andra människor blir", men inser nu att det är helt klart något fel och jag måste göra något för att inte bli en 45årig hemlös bitter man.
Vad tror ni, kan detta vara en depression och i sådana fall, hjälper SSRI bra?
Utöver vad som redan sagts så undrar jag vad din nuvarande huvudsyssla är? Studerande? Arbetande? Arbetssökande?
Lowdopamine
2017-09-09, 22:17
Inget, går på soc, "arbetssökande".
Jag är 25 år gammal, fyller 26 och har inte lyckats med nästan något i livet.
Jag har inte tagit något körkort, jag har knappt jobbat något förutom något ströjobb här och där. Jag har haft ett förhållande och sedan haft sexuellt umgänge med totalt 2 tjejer.
Jag sover länge på dagarna, 13, 14 eller 15. Jag har noll motivation för något, det är som att jag på ett intellektuellt plan kan förstå att jag borde göra dittan och dattan, man borde skaffa en karriär, pengar, en bil, körkort, en familj en dag etc men jag har bara inte orken eller intresset till det.
Testade göra högskoleprovet senast, fick 1.6.
Inga hobbies, inga direkta intressen förutom att surfa på nätet.
I sociala situationer känner jag mig stel och inte mig själv, blir nervös och kan inte uttrycka min riktiga personlighet.
Det sjukaste är att jag får ibland vissa stunder då det känns som att allt i min hjärna klickar, jag känner mig social, framåt, glad, självsäker, driven, men sen några timmar efteråt är jag tillbaka som samma trötta håglösa jag.
Fattar inte varför jag blivit såhär, hela min barndom och tidiga tonår var jag full av energi, bäst i klassen på allt, bra på sporter, hade intresse för allt, men nu känner jag mig bara som ett skal.
Har gått många år med detta, intalat mig själv att jag kan fan inte vara deprimerad, det är något "andra människor blir", men inser nu att det är helt klart något fel och jag måste göra något för att inte bli en 45årig hemlös bitter man.
Vad tror ni, kan detta vara en depression och i sådana fall, hjälper SSRI bra?
Jag i ett nötskal, eller var iaf, blir bättre och bättre. Hann bara bli en 40 år bitter man innan jag sökte hjälp.
Råd jag kan ge:
Sök poffshjälp, prova och utvärdera resultaten, prova annat om det inte funkar. Ta inte nej eller "ont om tider" för ett svar.
Var helt ärlig mot dig själv. Jag ljög och sa jag bara var lite lat och bekväm för jag inte orkade göra just något, lät bättre än livrädd och lamslagen av ångest.
Skit i om andra har det värre eller liknade, finns alltid nån som har det värre eller behöver hjälpen mer än du osv. Vet att jag kände mig fånig för man belastade vården när man inte ens ville ta självmord, men det är inte ditt problem att lösa vårdkrisen.
Jag personligen gick till kurator --> psykolog --->SSRI--> utredning ADHD --> ritalin.
Nu 18 månader senare känner jag att det börjar vända, ångrar att jag inte gjorde det jag gjort tidigare. Hade kunnat haft mer roligt och mindre tråkigt i mitt liv.
SSRI har biverkningar, ta reda på vad och ställ in dig på att du får dem. För mig var det värt det även om en och annan gråtrunk inte var superkul.
Lycka till!*hug*
Diomedea exulans
2017-09-09, 22:27
Angående SSRI så bör du definitivt ta det om du vill med 80% sannolikhet få sexuell dysfunktion (som kanske är permanent eller åtminstone långvarig), riskera att begå vansinneshandlingar, riskera att knappt kunna trappa ut det, få diarré/förstoppning/muntorrhet/ångest, och samtidigt inte bli hjälpt med en ev. depression.
Humanit Med. 2008 May 27;3:14.
Total bullshit.
Jag hade gärna skrivit mer om det, men jag ska pippa min jänta. MVH en som ätit SSRI i 6 år.
Lowdopamine
2017-09-09, 22:28
vilka bieffekter kan man förvänta sig av ssri då?
Lowdopamine
2017-09-09, 22:37
Det är så skumt.
Det är nästan som att jag har en "hårdvara", med potential. Men "mjukvaran", det interna, har helt enkelt ingen bränsle.
Exempel: Jag brukade använda en pre workout förut som hette Jack3d, i Jack3d fanns det ett ämne som hette: "dmaa", detta (om jag har förstått rätt) höjer ens dopamin och andra signalsubstanser. De gånger jag tog dmaa kände jag mig hel, normal, social, driven och framåt, glad och att saker och ting hade betydelse, motiverad helt enkelt.
Tänk om jag hade känt mig så bra jämt, min livssituation hade troligtvis varit riktigt bra nu om så vore fallet.
Så det är helt klart som att något saknas i min hjärna, en energi, eller som tidigare sagt ett bränsle. Bränslet är nu slut, eller lågt, så motorn går väldigt segt.
vilka bieffekter kan man förvänta sig av ssri då?
Fråga läkaren och läs bipacksedeln, kolla hur stor sannolikheten är att du får och ta ställning.
Det är ditt race.
Inget, går på soc, "arbetssökande".
Att bara gå runt som "arbetssökande", dvs utan rutiner och känslan av tillhörighet och att man har ett syfte eller en nytta i livet kan absolut göra att man tvivlar på tillvaron.
Hur länge har du känt så?
Lowdopamine
2017-09-09, 22:47
Att bara gå runt som "arbetssökande", dvs utan rutiner och känslan av tillhörighet och att man har ett syfte eller en nytta i livet kan absolut göra att man tvivlar på tillvaron.
Hur länge har du känt så?
Länge, många år. Haft några enklare jobb som varat ett par månader här och där, men inget långvarigt.
Spelat world of warcraft länge, hade mina vänner där men sen för ett halvår sen insåg jag att jag var beroende så avinstallerade det och förlorade således mina "vänner" med.
Lowdopamine
2017-09-09, 22:50
En annan sak jag märkt:
De gånger jag mår riktigt bra, så blir mina sociala färdigheter helt plötsligt mycket bättre, kan till och med tycka att jag blir rätt charmig. Märker att människor gillar min närvaro mycket mer då, till och med tjejer visar mer intresse.
Men sen när jag är tillbaka till mitt "vanliga jag", som är är c:a 90% av tiden, då tycker folk jag är tråkig, tom och nästan som att de undviker mig.
Oerhört frustrerande när man sett och erfarat den ljusa sidan, men sen faller tillbaka i samma gamla mörker.
Herregud sån skillnad det hade varit i mitt liv om jag för jämnan varit driven, glad och framåt, istället för omotiverad, nedstämd och inotvänd.
Länge, många år. Haft några enklare jobb som varat ett par månader här och där, men inget långvarigt.
Spelat world of warcraft länge, hade mina vänner där men sen för ett halvår sen insåg jag att jag var beroende så avinstallerade det och förlorade således mina "vänner" med.
Alright, om du tycker att du har gjort ett (eller flera) ordentligt försök att bryta "vanan" så bör du som några redan sagt få hjälp med det, oavsett om det är med en anhörig/släkting/vän/etc eller professionellt.
Baskagge
2017-09-09, 23:21
Kraven för att få diagnosen depression är ganska höga och brukar innefatta att man har sömnproblem; inte att man sover länge utan att man har svårt att sova.
https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/
Kraven för att få diagnosen depression är ganska höga och brukar innefatta att man har sömnproblem; inte att man sover länge utan att man har svårt att sova.
https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/
Vem bryr sig om en diagnos egentligen, det viktigaste är ju trots allt att man blir hjälpt. Observera även skillnaden mellan få och bli i det här fallet :d
Baskagge
2017-09-09, 23:33
Vem bryr sig om en diagnos egentligen, det viktigaste är ju trots allt att man blir hjälpt. Observera även skillnaden mellan få och bli i det här fallet :d
Det är viktigt när man sedan ska få rätt behandling av vården. Det är också det man börjar med vid en kontakt med psykiatrin för att veta om eller vilken medicin man ska pröva.
Lowdopamine
2017-09-09, 23:39
Kraven för att få diagnosen depression är ganska höga och brukar innefatta att man har sömnproblem; inte att man sover länge utan att man har svårt att sova.
https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/
fick 22 på den där
Inget, går på soc, "arbetssökande".
Då är det ju klart att du mår dåligt. Inaktivetet och isolation förändrar hjärnan helt, oavsett hur man var från början. Du behöver meningsfulla aktiviteter och riktiga vänner för att få tillbaka drivkraften.
Kraven för att få diagnosen depression är ganska höga och brukar innefatta att man har sömnproblem; inte att man sover länge utan att man har svårt att sova.
https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/
Va? Sömnproblem är bara 1 av 9 frågor. Även om man får 0 poäng där så kan man fortfarande komma upp i 40+ som pekar på djup depression.
Hur som helst är det bättre att få en professionell bedömning.
Lowdopamine
2017-09-09, 23:49
Jo, frågan är om min inaktivitet är ett resultat av det inre, eller det inre måendet är ett resultat av inaktiviteten, hönanVSägget, jag tror personligen det är det inre som är problemet.
Men ja, mina dagar är väl i princip:
14.00 Vakna
14.00-18.00 Inget
18.00 Träna på gymet
20.00-05.00 Inget, sitta vid datorn, läsa forum och browsa youtube.
Inga nära vänner kvar, ingen jättestor familj direkt, far död sen jag var 12, mamma brorsa och syrra vid liv, samt deras barn. Brorsa är civilingenjör, syrran är veterinär, jag går på soc och är det svarta fåret.
Svårt att få nya vänner när man inte längre har något kontaktnät, att träffa brudar är helt uteslutet, jag ser bra ut men mitt självförtroende är nog sämre än en osäker 11årig flickas vid det här laget.
Gjorde högskoleprovet för att jag vill plugga vidare något tag, men just nu känner jag att om jag börjar plugga kommer det gå åt helvete för motivationen och nervositeten i sociala situationer skulle förstöra alltihop.
Till TS.
Sök professionell hjälp om du tror att du är deprimerad och ignorera tips från folk som "självstuderat" på internet.
Delar av en modern läkarutbildning är internetbaserad. Oklar poäng där.
Du får gärna visa vad som är fel. Studien har öppen peer review så kanske är några av dina ifrågasättanden redan besvarade.
Att säga att SSRI är kassa vid depression är numera ungefär som att säga att virvlat vatten inte fungerar vid pancreascancer.
Baskagge
2017-09-09, 23:56
Då är det ju klart att du mår dåligt. Inaktivetet och isolation förändrar hjärnan helt, oavsett hur man var från början. Du behöver meningsfulla aktiviteter och riktiga vänner för att få tillbaka drivkraften.
Va? Sömnproblem är bara 1 av 9 frågor. Även om man får 0 poäng där så kan man fortfarande komma upp i 40+ som pekar på djup depression.
Hur som helst är det bättre att få en professionell bedömning.
Det är en självskattningsskala, inte underlag att sätta diagnos efter. Det är mycket osannolikt att man har svår depression men sover bra. Hur man sover brukar vara en av de viktigaste frågorna man får av psykiatriker/psykolog.
Baskagge
2017-09-10, 00:00
Jo, frågan är om min inaktivitet är ett resultat av det inre, eller det inre måendet är ett resultat av inaktiviteten, hönanVSägget, jag tror personligen det är det inre som är problemet.
Men ja, mina dagar är väl i princip:
14.00 Vakna
14.00-18.00 Inget
18.00 Träna på gymet
20.00-05.00 Inget, sitta vid datorn, läsa forum och browsa youtube.
Inga nära vänner kvar, ingen jättestor familj direkt, far död sen jag var 12, mamma brorsa och syrra vid liv, samt deras barn. Brorsa är civilingenjör, syrran är veterinär, jag går på soc och är det svarta fåret.
Svårt att få nya vänner när man inte längre har något kontaktnät, att träffa brudar är helt uteslutet, jag ser bra ut men mitt självförtroende är nog sämre än en osäker 11årig flickas vid det här laget.
Gjorde högskoleprovet för att jag vill plugga vidare något tag, men just nu känner jag att om jag börjar plugga kommer det gå åt helvete för motivationen och nervositeten i sociala situationer skulle förstöra alltihop.
Ja det vore bra om du kontaktar vårdcentralen och ber om hjälp att komma vidare. Finns ingen anledning att gå hemma i det tillståndet.
Låt proffsen sköta diagnoserna och se till att faktiskt få hjälp. Utöver verkar det som du behöver sätta upp mål i livet så att du utvecklas och kommer framåt.
vilka bieffekter kan man förvänta sig av ssri då?
Det vanligaste är uttalad sexuell dysfunktion - enligt vissa definitioner upp till 80%.
Att du ska begå impulsiva våldshandlingar eller få svåra suicidimpulser är ovanligt-mycket ovanligt.
Muntorrhet, diarré, sömnstörning, förstoppning, ångest etc är vanligt, men kan vara övergående. Utsättningsbesvär drabbar flertalet vid vanliga behandlingsdoser och -tider.
Se till exempel https://www.fass.se/LIF/product?1&userType=2&nplId=20060309000020&docType=3#side-effects för det vanligaste och lite snällare SSRI:t.
Angående den långvariga sexuella dysfunktionen kan du se https://rxisk.org/post-ssri-sexual-dysfunction-pssd/
Outforskat men alltmer accepterat som ett betydande problem (särskilt med tanke på hur svag indikationen är).
Direktlänk till den största SSRI-metaanalysen som jag nämnde tidigare: https://bmcpsychiatry.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12888-016-1173-2
Sammanfattningen är SSRIs significantly increase the risk of both serious and non-serious adverse events. The potential small beneficial effects seem to be outweighed by harmful effects.
Men vad vet jag. Du kan ju lyssna på Petoria istället. Han är ekonom, de brukar ha en gedigen utbildning i psykofarmakologi.
Kraven för att få diagnosen depression är ganska höga och brukar innefatta att man har sömnproblem; inte att man sover länge utan att man har svårt att sova.
https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/
Fel på typ alla punkter.
Vid e.g. atypisk depression ses typiskt ökad sömnlängd. Se DSM5 kriterier. "4. Insomnia or hypersomnia nearly every day".
För tydlighet kan tilläggas att MADRS-S inte är för diagnostik. Och den är kass (men ofta använd) för skattning av depressionsdjup. Vad händer om man sätter in Mirtazapin och de scorar högt på mat och sömnfrågan innan? Om man sätter in Tavegyl?
Total bullshit.
Jag hade gärna skrivit mer om det, men jag ska pippa min jänta. MVH en som ätit SSRI i 6 år.
Precisera, eller avstå från atypiska anekdoter.
--
Notera att ens en tillstymmelse till kritik mot psykiatrin, även om den är helt evidensbaserad, snabbt lockar fram oinsatta som duktigt kan upprepa förlegade dogman och felaktigheter samtidigt som den enda i tråden som hänvisar till vetenskapliga studier ringaktas och förtalas.
Baskagge
2017-09-10, 00:49
Fel på typ alla punkter.
Vid e.g. atypisk depression ses typiskt ökad sömnlängd. Se DSM5 kriterier. "4. Insomnia or hypersomnia nearly every day".
För tydlighet kan tilläggas att MADRS-S inte är för diagnostik. Och den är kass (men ofta använd) för skattning av depressionsdjup. Vad händer om man sätter in Mirtazapin och de scorar högt på mat och sömnfrågan innan? Om man sätter in Tavegyl?
Ja, fel av mig där. Mitt svar baserades på min egen depressionsutredning och samtal med psykiatriker och att man sätter 0 poäng för extra sömn i madrs. Men tack för att du påpekar felaktigheter.
Lowdopamine
2017-09-10, 00:55
vilka ssri rekommenderas då, någon som testat? Zoloft eller?
Försök gå o kolla så du kan snacka med någon. Men annars är mina tips iaf att pressa sig själv att göra saker. Börja plugga, hitta något jobb som inte kräver utbildning testa på hobbies/sporter som gör så du kan träffa folk osv.
Det är svårt o kommer ta tid, men man måste bara pressa sig själv till man hittar saker man gillar känns det som.. sport, träning o reser och liknande är saker jag märkt själv. Svåra för mig just nu är att hitta ett jobb som man trivs med.
ApexProcyon
2017-09-10, 01:01
vilka ssri rekommenderas då, någon som testat? Zoloft eller?
Ta kontakt med sjukvården innan du börjar fundera på vilka behandling du kan tänkas behöva. Går du dit med attityden att du tror att Zoloft vore rätt för dig så kommer det bara att försvåra utredningen.
Baskagge
2017-09-10, 01:06
vilka ssri rekommenderas då, någon som testat? Zoloft eller?
Det bestämmer läkaren efter bedömning av dina besvär. Det bästa är om vårdcentralen har en psykiatriker som kan ge förslag istället för att allmänläkare skriver ut medicin. Om du nu ska ha medicin.
vilka ssri rekommenderas då, någon som testat? Zoloft eller?
Mina varningar verkar falla på döva öron..
Inte någon större skillnad inom gruppen (väldigt många AD som är lika bra som varandra :thinking:). Möjligen har escitalopram en något gynnsammare biverkningsprofil (särskilt efter att maxdosen sänktes till följd av QT-förlängning [läste det på internet eller i läkemedelsverkets blå tidning, Petoria ;)]) och den är dyrare. Sertraline är dock ofta förstahandsvalet.
vilka ssri rekommenderas då, någon som testat? Zoloft eller?
Vad någon annan testat kanske inte gäller för dig. Om jag nu körde på X och det var bra/dåligt, vad säger dig det? Jo att det funkade bra/dåligt för MIG och absolut inget annat.
För dig kan det vara rävgift eller äkta lyckopiller, du kan ha omständigheter som gör att du inte alls kan ta det jag tog. Det är liksom därför man gör en utredning och träffar en läkare och inte går till Konsum och ber om ett paket bredvid Alvedonen.
Sluta leta genvägar och gör det du ska. Nämligen:
1. Gå och träffa en läkare/kurator.
2. Ta det därifrån.
Hövdingen
2017-09-10, 10:00
Många bra tips för att få hjärnan att fungera optimalt.
gmLfchQEOQQ
Jo, frågan är om min inaktivitet är ett resultat av det inre, eller det inre måendet är ett resultat av inaktiviteten, hönanVSägget, jag tror personligen det är det inre som är problemet.
Ja, det är något jag frågar mig varje dag. Hjärnan vill gärna tro att allt som händer är "naturligt", det är något man måste våga utmana.
Varför skulle du vara naturligt introvert om du tidigare i ditt liv inte var det?
Det är en självskattningsskala, inte underlag att sätta diagnos efter. Det är mycket osannolikt att man har svår depression men sover bra. Hur man sover brukar vara en av de viktigaste frågorna man får av psykiatriker/psykolog.
Mitt fall måste vara "mycket osannolikt" då, för jag är djupt deprimerad och 100% beroende av antidepressiva, men sover fortfarande som en stock. Inte heller har det varit något stort fokus på just sömnen hos alla läkare och psykologer jag träffat, förutom att det givetvis är en förutsättning för allas vardag.
Lowdopamine
2017-09-10, 13:07
Tack för alla svar. Någon sa att jag inte tog varningarna som SSRI seriöst, det gör jag, men jag är även öppen för dessa om de eventuellt kan hjälpa mig komma igång, så att säga. Jag menar, allt är bättre än min nuvarande situation, nästan i alla fall.
Baskagge
2017-09-10, 13:31
Ja, det är något jag frågar mig varje dag. Hjärnan vill gärna tro att allt som händer är "naturligt", det är något man måste våga utmana.
Varför skulle du vara naturligt introvert om du tidigare i ditt liv inte var det?
Mitt fall måste vara "mycket osannolikt" då, för jag är djupt deprimerad och 100% beroende av antidepressiva, men sover fortfarande som en stock. Inte heller har det varit något stort fokus på just sömnen hos alla läkare och psykologer jag träffat, förutom att det givetvis är en förutsättning för allas vardag.
Jag tvivlar inte på dina upplevelser med tanke på hur individuellt depression är och hur många olika sorter det finns under egentlig depression. Men man kommer inte ifrån kopplingen mellan sömnstörningar och depression. Nu är jag ingen expert på psykiska sjukdomar, men av det man kan läsa om svår depression och sömnstörningar så är det ovanligt att inte ha några sömnstörningar alls och ändå ha diagnosen svår depression.
Deprimerade personer har generellt lättare än andra att klara vakenterapi eftersom deprimerade har svårt att somna på kvällen, på grund av hög halt av stresshormoner i kroppen.
- Förekomsten av sömnlöshet är enorm hos deprimerade och studier visar att depression utlöses av sömnstörningar. Personer som behandlats för sömnproblem med kognitiv beteendeterapi sov bättre och mådde bättre. Sömn är en del av mekanismen i en depression.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/09/28/vakna-natter-kan-dampa-depression/
MaxTheMarketer
2017-09-10, 18:39
1. Sök professionell hjälp (psykiatriker eller läkare). Troligen kommer du att få läkemedel utskrivet. Denna medicin tar flera veckor innan du börjar känna något, så var beredd på det. Det är inget "lyckopiller" för sådana, som inte är skadliga på lång sikt, existerar inte.
2. Börja styrketräna och/eller promenera varje dag från och med så fort du läser detta. Detta kan tolkas som "fysisk aktivitet på recept" och kan (varierar mellan individer) faktiskt bota din depression inom några veckor vid regelbundet "intag" (utförande av aktiviteten).
3. Fundera på hur du kan förbättra ANDRAS liv (volontärarbete, prata med hemlösa eller tiggare ut på gatorna, prata med gamla på äldreboenden). Då tar du bort fokuset från dig själv och lägger det på andra. Att hjälpa andra och se andra glädjas av din hjälp är nyttigt för ditt psyke.
4. Dra kraftigt ned på surfandet på internet, läs böcker istället som du lånat eller köpt. Detta tar också bort ditt fokus från dina egna tankar och fokuserar på något annat. Det är så äckligt simpelt att hamna i en negativ spiral på internet när du slösurfar på forum eller tuben.
5. Agera NU genom att följa punkt 1. Försök INTE att "skapa den perfekta planen med allt planerat in i minsta detalj", sådant fungerar inte och är bara en undermedveten ursäkt från dig själv att inte agera nu. Kom ihåg: det kommer att VARA OBEKVÄMT FÖRST. Det är det alltid.
Men som i Lilla Sportspegelns intro, "Är början svår, är slutet lätt, och du blir nummer ett!!!"
Hövdingen
2017-09-10, 20:02
2. Börja styrketräna och/eller promenera varje dag från och med så fort du läser detta. Detta kan tolkas som "fysisk aktivitet på recept" och kan (varierar mellan individer) faktiskt bota din depression inom några veckor vid regelbundet "intag" (utförande av aktiviteten).
Konditionsträning är mycket bättre för att boosta serotonin, dopamin och BDNF än styrketräning.
1. Sök professionell hjälp (psykiatriker eller läkare). Troligen kommer du att få läkemedel utskrivet. Denna medicin tar flera veckor innan du börjar känna något, så var beredd på det. Det är inget "lyckopiller" för sådana, som inte är skadliga på lång sikt, existerar inte.
2. Börja styrketräna och/eller promenera varje dag från och med så fort du läser detta. Detta kan tolkas som "fysisk aktivitet på recept" och kan (varierar mellan individer) faktiskt bota din depression inom några veckor vid regelbundet "intag" (utförande av aktiviteten).
3. Fundera på hur du kan förbättra ANDRAS liv (volontärarbete, prata med hemlösa eller tiggare ut på gatorna, prata med gamla på äldreboenden). Då tar du bort fokuset från dig själv och lägger det på andra. Att hjälpa andra och se andra glädjas av din hjälp är nyttigt för ditt psyke.
4. Dra kraftigt ned på surfandet på internet, läs böcker istället som du lånat eller köpt. Detta tar också bort ditt fokus från dina egna tankar och fokuserar på något annat. Det är så äckligt simpelt att hamna i en negativ spiral på internet när du slösurfar på forum eller tuben.
5. Agera NU genom att följa punkt 1. Försök INTE att "skapa den perfekta planen med allt planerat in i minsta detalj", sådant fungerar inte och är bara en undermedveten ursäkt från dig själv att inte agera nu. Kom ihåg: det kommer att VARA OBEKVÄMT FÖRST. Det är det alltid.
Men som i Lilla Sportspegelns intro, "Är början svår, är slutet lätt, och du blir nummer ett!!!"
Och ät bättre! I en nylig studie sågs en placebo-intervention-skillnad på 7 (vill jag minnas) på MADRS när man tipsade om att äta mer frukt och grönt (Jacka FN, O’Neil A, Opie R, Itsiopoulos C, Cotton S, Mohebbi M, et al. A randomised controlled trial of dietary improvement for adults with major depression (the “SMILES” trial). BMC Med. 2017 Jan 30;15(1):23.) Antidepressiva kanske ger 1-3 i skillnad.
Kan framföra att man tidigt kan utesluta effekt av antidepressiva med hög säkerhet (negativt prediktivt värde >90%) [Szegedi A, Jansen WT, van Willigenburg APP, van der Meulen E, Stassen HH, Thase ME. Early improvement in the first 2 weeks as a predictor of treatment outcome in patients with major depressive disorder: a meta-analysis including 6562 patients. J Clin Psychiatry. 2009 Mar;70(3):344–53.]. För säkerhets skull kan du dubbelkolla med Petoria eftersom jag genomförde min 6 åriga utbildning och efterföljande arbete enbart via internet. Troligen baserat på hur placebokänslig man är.
(Jag gillar att du gjorde en tydlig uppdelning mellan psykiatriker och läkare.)
Shqypnia
2017-09-11, 13:39
1.6 på HP och går på soc?
Du verkar vara en flitig kille - ta för dig mer i världen. Sök hjälp min vän så frisknar du förhoppningsvis till snarast!
1.6 på HP och går på soc?
Du verkar vara en flitig kille - ta för dig mer i världen. Sök hjälp min vän så frisknar du förhoppningsvis till snarast!
Japp, bygg självdisciplin med bra rutiner så kan det gå riktigt bra.
Lowdopamine
2017-09-11, 14:17
1.6 på HP och går på soc?
Du verkar vara en flitig kille - ta för dig mer i världen. Sök hjälp min vän så frisknar du förhoppningsvis till snarast!
Mest matten som gjorde det, alltid varit väldigt snabbtänkt när det kommer till sådant, även om jag nödvändigtvis inte direkt gillar matte jättemycket.
I 7:an sade min mattelärare att han aldrig sett någon så ung vara så pass duktig på matte och att jag hade en ljus framtid att vänta.
Han skulle bara veta vilken ljus framtid jag fick :D
Lowdopamine
2017-09-11, 14:18
Vill tacka för alla råd, förresten. Ska kontakta vårdcentralen och sen ta det därifrån.
En tanke (med reservationer) är att för mig låter det inte nära en typisk bild av en klassisk depression. Kriterierna säger att det ska vara mer än 2 veckor och de flesta depressioner är självläkande inom några månader upp till ett halvår (vid recidiverande kan det bli mer långvariga förlopp). Tidigare pratade man om dystymi, en mer låggradig långvarig (nästan personlighetstyp) nedstämdhet - som kan kombineras med en depressiv episod = double depression.
Du vet om det själv och flera har redan poängterat det - men du har "dåliga vanor". Dåliga sömnvanor, prokrastrinering etc blir en ond cirkel.
Jag är (baserat på vetenskap!) skeptisk till SSRI i vanliga fall och kanske synnerligen i fall som dig.
Vårdcentral för differentialdiagnostik.
Egenvård med bra vanor (kost motion sömn aktivitet socialt - det låter lätt men är svårt (men blir lättare med tiden)).
Tyvärr är samtalsterapi mer svårtillgängligt än läkemedel. Kan finnas delvis nätbaserad KBT med hög tillgänglighet beroende på landsting.
Se till att de faktiskt tar blodprover och överväger andra tillstånd - har sett kollegor/"personer som inte bara har läst på internet och tror sig vara något läkaraktigt"/ som anser sig vara tillräckligt skickliga för att inte behöva utreda ens vad som brukar benämnas rutinprover.
ApexProcyon
2017-09-11, 14:24
Jag är (baserat på vetenskap!) skeptisk till SSRI i vanliga fall och kanske synnerligen i fall som dig.
Har du personlig erfarenhet av SSRI Aryt? Du verkar avsky SSRI mer än något annat som det verkar.
Jag kan mellan noll och intet om SSRI så jag tar och smyger tillbaks till bakgrunden och beskådar debatterna på avstånd.
Lowdopamine
2017-09-11, 14:34
Ja jag vet inte jag, vet bara att det är nåt som inte står rätt till när jag mestadels är nedstämd, har låg energi, låg eller ingen motivation, inget sug efter liv liksom. Har ju varit så i många år och har svårt att se det enbart handlar om dåliga sovtider, men vem vet.
Ja jag vet inte jag, vet bara att det är nåt som inte står rätt till när jag mestadels är nedstämd, har låg energi, låg eller ingen motivation, inget sug efter liv liksom. Har ju varit så i många år och har svårt att se det enbart handlar om dåliga sovtider, men vem vet.
Brist på målsättning, ingen meningsfull vardag, spenderar mesta av tiden på rena tidsfördriv, samt isolerar sig.
Stämmer någon av ovanstående är det saker du måste utmana dig själv för att bryta mönstret. Steg för steg bygga upp ett mål, och jobba med självdisciplinen som tar dig framåt.
Och ät bättre! I en nylig studie sågs en placebo-intervention-skillnad på 7 (vill jag minnas) på MADRS när man tipsade om att äta mer frukt och grönt (Jacka FN, O’Neil A, Opie R, Itsiopoulos C, Cotton S, Mohebbi M, et al. A randomised controlled trial of dietary improvement for adults with major depression (the “SMILES” trial). BMC Med. 2017 Jan 30;15(1):23.) Antidepressiva kanske ger 1-3 i skillnad.
Kan framföra att man tidigt kan utesluta effekt av antidepressiva med hög säkerhet (negativt prediktivt värde >90%) [Szegedi A, Jansen WT, van Willigenburg APP, van der Meulen E, Stassen HH, Thase ME. Early improvement in the first 2 weeks as a predictor of treatment outcome in patients with major depressive disorder: a meta-analysis including 6562 patients. J Clin Psychiatry. 2009 Mar;70(3):344–53.]. För säkerhets skull kan du dubbelkolla med Petoria eftersom jag genomförde min 6 åriga utbildning och efterföljande arbete enbart via internet. Troligen baserat på hur placebokänslig man är.
(Jag gillar att du gjorde en tydlig uppdelning mellan psykiatriker och läkare.)
Bra att du skrev mitt namn i rött för att verkligen sätta dit mig. Helt klart att det är en dålig idé att söka professionell hjälp och lyssna på vad de rekommenderar för behandling istället för att lyssna på någon random snubbe på Kolozzeum, du har helt rätt.
Bra att du skrev mitt namn i rött för att verkligen sätta dit mig. Helt klart att det är en dålig idé att söka professionell hjälp och lyssna på vad de rekommenderar för behandling istället för att lyssna på någon random snubbe på Kolozzeum, du har helt rätt.
Ypperligt god idè, en stjärna till dig!
Ypperligt god idè, en stjärna till dig!
:kinky:
Har du personlig erfarenhet av SSRI Aryt? Du verkar avsky SSRI mer än något annat som det verkar.
Jag kan mellan noll och intet om SSRI så jag tar och smyger tillbaks till bakgrunden och beskådar debatterna på avstånd.
Japp! Har blivit lurad av det. Har förskrivit det. Har förnyat det.
Avskyr även rutinmässig förskrivning av antiarytmika efter hjärtinfarkt. Och stentning av kranskärl på fel indikation. Och deep sleep therapy. Och barbiturater. Och lobotomi. Och stötbehandling eller annan conversion therapy av homosexuella. Och repressed memory therapy.
Skillnaden är att om jag påtalar att rutinmässig förskrivning av antiarytmika efter hjärtinfarkt (vi undantar givetvis betablockare) är kasst baserat på evidens så kommer inte någon att säga emot mig. Om jag säger att SSRI är kasst vid depression baserat på evidens är jag en scientolog-konspiratör som har tagit läkarexamen via kommittén för mänskliga rättigheter.
Danmarks bästa forskare och chef för ett av världens bästa forskningsinstitut (Peter C. Gøtzsche och Nordic Cochrane Center) är också påläst om SSRI. Han kommenterar flitigt i läkartidningen.
https://www.theguardian.com/commentisfree/2014/apr/30/psychiatric-drugs-harm-than-good-ssri-antidepressants-benzodiazepines
Här kan du läsa lite om att bra behandlingar inte alltid är bra https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?term=A+decade+of+reversal%3A+an+analysis+of +146+contradicted+medical+practices&TransSchema=title&cmd=detailssearch
Brist på målsättning, ingen meningsfull vardag, spenderar mesta av tiden på rena tidsfördriv, samt isolerar sig.
Stämmer någon av ovanstående är det saker du måste utmana dig själv för att bryta mönstret. Steg för steg bygga upp ett mål, och jobba med självdisciplinen som tar dig framåt.
+1.
Viktigt för alla men särskilt viktigt för dem som har hamnat vid sidan av.
(Men det är lätt sagt - men svårt att göra. Det är okej att misslyckas, men man måste försöka igen.)
Bra att du skrev mitt namn i rött för att verkligen sätta dit mig. Helt klart att det är en dålig idé att söka professionell hjälp och lyssna på vad de rekommenderar för behandling istället för att lyssna på någon random snubbe på Kolozzeum, du har helt rätt.
Väldigt oärligt av dig.
Jag har vid flera tillfällen tipsat om att söka vård. Jag har baserat på min kunskap försökt varna om risker (som är verkliga). Jag skulle varna för kombinerade p-piller om någon har trombofili.
Jag tycker dock att patienten ska vara informerad. Tyvärr ges ofta inte utrymme för det i modern vård (i icke modern vård var det ju inte viktigt).
Budbäraren är väl irrelevant för budskapet (såvida man inte är religiös).
Känner inte till om man kan pinga i det här forumet, så jag försökte göra det tydligt.
Anders The Peak
2017-09-11, 17:12
Inget, går på soc, "arbetssökande".
Jag tycker att du ber om en tid med din socialhandläggare och berättar hur du mår och att du vill ha hjälp att ta dig ur nuvarande situation.
De kan hjälpa till med:
- arbetsträningsplats och skapa rutiner och sömnvanor
- KBT behandling
-Träffa psykolog som hjälper dig att lägga upp en strategi för hur du tar dig vidare med eller utan medicinering.
Ordningen är bara en uppräkning åtgärderna kan komma i annan ordning.
Väldigt oärligt av dig.
Jag har vid flera tillfällen tipsat om att söka vård. Jag har baserat på min kunskap försökt varna om risker (som är verkliga). Jag skulle varna för kombinerade p-piller om någon har trombofili.
Jag tycker dock att patienten ska vara informerad. Tyvärr ges ofta inte utrymme för det i modern vård (i icke modern vård var det ju inte viktigt).
Budbäraren är väl irrelevant för budskapet (såvida man inte är religiös).
Känner inte till om man kan pinga i det här forumet, så jag försökte göra det tydligt.
Om du nu är utbildad/jobbar inom vården, tycker du att det är en bra idé att patienter redan innan de får hjälp bestämmer sig för vilken behandling som är lämplig? Dessutom baserat på åsikter från random personer på internet. Tror du att han kan urskilja på vilka personer/källor han kan lita på eller ej? Är det inte bättre att direkt söka sig till professionell hjälp?
Scratch89
2017-09-11, 18:45
Angående SSRI så bör du definitivt ta det om du vill med 80% sannolikhet få sexuell dysfunktion (som kanske är permanent eller åtminstone långvarig), riskera att begå vansinneshandlingar, riskera att knappt kunna trappa ut det, få diarré/förstoppning/muntorrhet/ångest, och samtidigt inte bli hjälpt med en ev. depression.
Om du har ett betydande lidande av det är det väl klokt att söka sjukvård. Det finns en del kroppsliga sjukdomar som kan bidra eller ge en likartad bild.
Jakobsen JC, Katakam KK, Schou A, Hellmuth SG, Stallknecht SE, Leth-Møller K, et al. Selective serotonin reuptake inhibitors versus placebo in patients with major depressive disorder. A systematic review with meta-analysis and Trial Sequential Analysis. BMC Psychiatry. 2017;17:58.
Ioannidis JPA. Effectiveness of antidepressants: an evidence myth constructed from a thousand randomized trials? Philos Ethics Humanit Med. 2008 May 27;3:14.
Jag är med dig egentligen men vill bara flika in lite saker:
- Det där är en metaanalys på kraftiga depressioner, med dess definitioner. Svårt att avgöra hur pass deprimerad TS är.
- Metaanalysen har fått en del kritik för dess urval och att den använder ett bedömningsinstrument som kanske inte är det bästa.
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/multiple-possible-inaccuracies-cast-doubt-on-a-recent-report-suggesting-selective-serotonin-reuptake-inhibitors-to-be-toxic-and-ineffective/64A67BABD95B755D550EC4C45E082FCE
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/do-not-blame-the-ssris-blame-the-hamilton-depression-rating-scale/5E5CDCB19624B290CCF06D3EACA2DF01
- De studier som granskas använder SSRI som enda behandling; jag tror att SSRI tillsammans med andra behandlingar, som någon form av samtalsterapi samt riktad fysioterapi, kan fungera väldigt bra. Svårt med vetenskapligt underlag dock.
Tack för en saklig diskussion; det behövs.
MaxTheMarketer
2017-09-11, 19:00
Vill tacka för alla råd, förresten. Ska kontakta vårdcentralen och sen ta det därifrån.
Bra. Det var det jag ville se och höra från dig. Vi kommer att hålla dig
"ansvarig" (accountable) för att se så att du har gjort det. Disclaimer:
vi ansvarar inte över konsekvenserna för dina utförda handlingar även
om du baserade dina utförda handlingar på information från internet.
Sedan så är du oxå i en knivig situation. Du är deprimerad så egentligen
upplever du alla råd som du får som "meningslösa" för det känns som om
det aldrig någonsin kommer att bli bättre. Du får helt enkelt lita på att det
kommer att bli bättre om du börjar motionera VARJE DAG från och med nu.
Det kan ta sin tid. Och det kan också tyvärr vara så att felet är så kemiskt
i din hjärna att du måste börja med medicinering. Men hellre det än att i
för all evighet leva i en "deppig dimma" där allt känns "meningslöst" osv? ;)
P.S. Nu kmr jag låta som en översittare, men ignorera majoriteten av alla
svar här för det är bara massa "mentalrunk" och "jag har en tråkig vardag"
från folk. Kom till skott. Agera nu. Sluta "mentalrunka" själv och sök hjälp.
Om du nu är utbildad/jobbar inom vården, tycker du att det är en bra idé att patienter redan innan de får hjälp bestämmer sig för vilken behandling som är lämplig? Dessutom baserat på åsikter från random personer på internet. Tror du att han kan urskilja på vilka personer/källor han kan lita på eller ej? Är det inte bättre att direkt söka sig till professionell hjälp?
Om det är en kass behandling är det väl bra att de vet att de inte ska ha den?
Länkade ledande forskning, vilket inte är åsikter.
Jag informerade om vilken behandling som INTE var lämplig eller som var olämplig, baserat på hur du vill se det.
Skulle du reagera om jag tipsade om att inte försöka bota någons homosexualitet genom stötbehandling? Samma princip.
Jag är med dig egentligen men vill bara flika in lite saker:
- Det där är en metaanalys på kraftiga depressioner, med dess definitioner. Svårt att avgöra hur pass deprimerad TS är.
- Metaanalysen har fått en del kritik för dess urval och att den använder ett bedömningsinstrument som kanske inte är det bästa.
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/multiple-possible-inaccuracies-cast-doubt-on-a-recent-report-suggesting-selective-serotonin-reuptake-inhibitors-to-be-toxic-and-ineffective/64A67BABD95B755D550EC4C45E082FCE
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/do-not-blame-the-ssris-blame-the-hamilton-depression-rating-scale/5E5CDCB19624B290CCF06D3EACA2DF01
- De studier som granskas använder SSRI som enda behandling; jag tror att SSRI tillsammans med andra behandlingar, som någon form av samtalsterapi samt riktad fysioterapi, kan fungera väldigt bra. Svårt med vetenskapligt underlag dock.
Tack för en saklig diskussion; det behövs.
Tack för länkarna!
Ska läsa igenom dem senare.
MaxTheMarketer
2017-09-11, 20:23
Om det är en kass behandling är det väl bra att de vet att de inte ska ha den?
Länkade ledande forskning, vilket inte är åsikter.
Jag informerade om vilken behandling som INTE var lämplig eller som var olämplig, baserat på hur du vill se det.
Skulle du reagera om jag tipsade om att inte försöka bota någons homosexualitet genom stötbehandling? Samma princip.
Tack för länkarna!
Ska läsa igenom dem senare.
Vänta, likställer du att stötbehandling för att bota homosexualitet är lika
ineffektivt som SSRI är för personer med mild eller djup depression?????
Baskagge
2017-09-11, 22:04
Men ja, mina dagar är väl i princip:
14.00 Vakna
14.00-18.00 Inget
18.00 Träna på gymet
20.00-05.00 Inget, sitta vid datorn, läsa forum och browsa youtube.
Du kan på egen hand börja ställa om dygnet till mer normala tider. Det blir gärna förskjutet när man är arbetslös och är en kvällsmänniska, men för hälsans skull är det bättre att vara uppe när det är ljust. Du har ju inga tider att passa heller så gå upp klockan 9 istället.
Tipset om blodprov är bra. Se till att du får ta blodproven som brukar tas vid depression på vårdcentralen.
Kör konditionsträning några gånger i veckan också.
Jag är med dig egentligen men vill bara flika in lite saker:
- Det där är en metaanalys på kraftiga depressioner, med dess definitioner. Svårt att avgöra hur pass deprimerad TS är.
- Metaanalysen har fått en del kritik för dess urval och att den använder ett bedömningsinstrument som kanske inte är det bästa.
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/multiple-possible-inaccuracies-cast-doubt-on-a-recent-report-suggesting-selective-serotonin-reuptake-inhibitors-to-be-toxic-and-ineffective/64A67BABD95B755D550EC4C45E082FCE
https://www.cambridge.org/core/journals/acta-neuropsychiatrica/article/do-not-blame-the-ssris-blame-the-hamilton-depression-rating-scale/5E5CDCB19624B290CCF06D3EACA2DF01
- De studier som granskas använder SSRI som enda behandling; jag tror att SSRI tillsammans med andra behandlingar, som någon form av samtalsterapi samt riktad fysioterapi, kan fungera väldigt bra. Svårt med vetenskapligt underlag dock.
Tack för en saklig diskussion; det behövs.
Det blir inte lika utförligt som jag hade tänkt mig initialt och det dröjde längre med svar (tog ett tag att ta sig igenom Erikssons omfattande – men säkert inte heltäckande – jävsdeklaration), men:
Det vanliga påståendet är nog att antidepressiva är mer effektiva vid svårare depressioner (1), men visst bör man skilja på svårighetsgrad (och egentligen borde man nog börja kategorisera depressioner långt mer då det ter sig ha många ansikten. Psykiatrisk diagnostik lider dock av dålig samstämmighet både mellan observatörer och över tid).
Det är problematiskt att kritisera HAM-D då läkemedlens godkännanden har baserats på den. Lite av att skjuta sig själv i foten. Dock har de en viktig poäng - svaga utfallsmått är urdåligt! Tyvärr är det nästan en total avsaknad av t ex mått på livskvalité, arbetsförmåga etc. (död är nog lite för ovanligt – hade krävts längre och större studier). Gränsen för klinisk signifikans är också inte helt okontroversiell - här var det ett ganska vedertaget 3 (en nylig studie visade att 7 var den minsta skillnaden som gick att se(2)).
Flera problem gällande grundstudierna föreligger som kan bli missvisande i en metaanalys:
1. inadekvat "wash out"/cold turkey, e.g. för kort tidsfönster mellan utsättning av tidigare behandling och randomisering till behandling så man behandlar utsättningssymtomen hos den aktiva gruppen,
2. inadekvat blindning, e.g. är det möjligt att med god säkerhet veta om det är aktiv behandling eller inert placebo
3. publiceringsbias (dvs. att osexiga resultat inte blir publicerade, det har blivit svårare att komma undan med det på senare år)
4. undanhållande av biverkningar eller annan felkodning, såsom study 329 gjorde sig känd för (3) (visar sig tydligast i skillnader mellan verkligheten och studierna)
5. undermåliga utfallsmått
6. undermåliga behandlingsupplägg (framför allt tidsaspekten – Läkemedelsboken talar om årslånga behandlingar medan behandlingstid i studier är några/flera veckor!).
och tillämpningen av resultaten försvåras bland annat av
1. indikationsglidning (man är inte lika noggrann med att välja ut patienterna och lättare former av depression har ökat enormt mycket snabbare än svår depression)
2. felaktig diagnostik
3. komorbiditet (behandlingen kanske är skadlig för vissa sjukdomsgrupper, ökad risk för interaktioner)
Visst kanske Jakobsen et al översäljer betydelsen av serious adverse events, men jag tycker inte riktigt att invändingarna från Eriksson träffar rätt. Vanliga studier är INTE lämpliga för att upptäcka förhållandevis ovanliga händelser och man kan inte förkasta vad som sågs med att det mest är äldre som drabbas.
Har inte studerat i detalj gällande påståendet om studier som skulle ha missats (det vanliga är ju att studier som inte visar effekt missas), men Jakobsen et al hade stringenta kriterier som var bestämda i förväg.
Vad jag skulle hoppas på är att ambitionsnivån för psykiatrisk vård höjs. Depression är ett mångfacetterat tillstånd och tyvärr har vi låtit oss hemfalla alltför starkt åt "kemisk obalans som blir mer bättre av SSRI". För en så stor (och dyr) patientgrupp framstår den närmast totala avsaknaden av djupare kategorisering (som då gissningsvis borde kunna behandlas olika?) som ytterst apart. Direkta feltolkningar tillåts leva vidare - såsom att en markör som visar på ”neurogenes” (kan lika gärna vara nervcellsdöd!) betyder att SSRI är hälsosamma för hjärnan.
Vänta, likställer du att stötbehandling för att bota homosexualitet är lika
ineffektivt som SSRI är för personer med mild eller djup depression?????
Stötbehandling av homosexuella är mer problematiskt rent etiskt. Jag är inte helt säker på effekten, men nog tänker jag mig att tortyr och våld kan få folk att ändra sig? Om jag minns rätt så fick grymma behandlingar av antisociala individer dem att dölja sina beteenden bättre (bara läst om det populärvetenskapligt).
1. Kirsch I, Deacon BJ, Huedo-Medina TB, Scoboria A, Moore TJ, Johnson BT. Initial severity and antidepressant benefits: a meta-analysis of data submitted to the Food and Drug Administration. PLoS Med. 2008 Feb;5(2):e45.
2. Moncrieff J, Kirsch I. Empirically derived criteria cast doubt on the clinical significance of antidepressant-placebo differences. Contemp Clin Trials. 2015 Jul;43:60–2.
3. Noury JL, Nardo JM, Healy D, Jureidini J, Raven M, Tufanaru C, et al. Restoring Study 329: efficacy and harms of paroxetine and imipramine in treatment of major depression in adolescence. BMJ. 2015 Sep 16;351:h4320.
OoA4017M7WU&t=407s
Här har du en start.
Diomedea exulans
2017-09-14, 12:44
Stötbehandling av homosexuella är mer problematiskt rent etiskt. Jag är inte helt säker på effekten, men nog tänker jag mig att tortyr och våld kan få folk att ändra sig? Om jag minns rätt så fick grymma behandlingar av antisociala individer dem att dölja sina beteenden bättre (bara läst om det populärvetenskapligt).
Det är skillnad på att få någon att ändra sig i grunden och att tvinga någon att förtränga känslor. Att stötbehandla homosexuella är nog att jämföra med att tvinga vänsterhänta att använda högerhanden, något som är känt för att ge psykiska men.
firarjulen
2017-09-14, 14:49
Försök få till en sömnundersökning för att se om du lider av sömnapné. Ett litet tips bara
OoA4017M7WU&t=407s
Här har du en start.
La till i "titta senare" utan att ens tänka på det. :laugh:
Vinter: Efter att ha tittat på klippet så verkar det mesta vara sunt förnuft. Sätt upp mål, jobba hårt varje dag, ta dig i kragen och var inte rädd för att misslyckas.
Senaste rönen från en oberoende forskargrupp visar ytterligare nedslående resultat
"The common wisdom is that antidepressants are safe and effective, and by treating people with depression with antidepressants, we can save lives. However, research over the last decade has shown that antidepressants are much less effective than we had thought. Our research is part of a body of research that suggests that antidepressants are much less safe than we had thought," lead researcher Paul W. Andrews, PhD, JD, of the Department of Psychology, Neuroscience and Behavior, McMaster University, Hamilton, Ontario, Canada, told Medscape Medical News.
..
In general-population samples, antidepressant use increased the risk for death from any cause by 33% (hazard ratio [HR], 1.33; 95% confidence interval [CI], 1.14 - 1.55) and the risk for new cardiovascular events by 14% (HR, 1.14; 95% CI, 1.08 - 1.21).
..
An estimated 1 in 10 Americans use antidepressants. "Our findings highlight the urgent need for more rigorous investigations into the mortality effects of antidepressants. They are too widely used to allow this basic question of safety to remain unanswered," write the investigators.
http://www.medscape.com/viewarticle/886015
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28903117
Bubblan84
2017-09-22, 20:05
Jag är 25 år gammal, fyller 26 och har inte lyckats med nästan något i livet.
Jag har inte tagit något körkort, jag har knappt jobbat något förutom något ströjobb här och där. Jag har haft ett förhållande och sedan haft sexuellt umgänge med totalt 2 tjejer.
Jag sover länge på dagarna, 13, 14 eller 15. Jag har noll motivation för något, det är som att jag på ett intellektuellt plan kan förstå att jag borde göra dittan och dattan, man borde skaffa en karriär, pengar, en bil, körkort, en familj en dag etc men jag har bara inte orken eller intresset till det.
Testade göra högskoleprovet senast, fick 1.6.
Inga hobbies, inga direkta intressen förutom att surfa på nätet.
I sociala situationer känner jag mig stel och inte mig själv, blir nervös och kan inte uttrycka min riktiga personlighet.
Det sjukaste är att jag får ibland vissa stunder då det känns som att allt i min hjärna klickar, jag känner mig social, framåt, glad, självsäker, driven, men sen några timmar efteråt är jag tillbaka som samma trötta håglösa jag.
Fattar inte varför jag blivit såhär, hela min barndom och tidiga tonår var jag full av energi, bäst i klassen på allt, bra på sporter, hade intresse för allt, men nu känner jag mig bara som ett skal.
Har gått många år med detta, intalat mig själv att jag kan fan inte vara deprimerad, det är något "andra människor blir", men inser nu att det är helt klart något fel och jag måste göra något för att inte bli en 45årig hemlös bitter man.
Vad tror ni, kan detta vara en depression och i sådana fall, hjälper SSRI bra?
Låter en hel del som mig när jag var yngre. Såg att du skrev i ett tidigare inlägg att du mådde bra när du tog jack3d med dmaa. Gjorde jag också när det var lagligt. Läkarna tutade i mig att det var depression och jag fick äta antidepp. Hjälpte inte. Visade sig senare att min sköldkörtel hade vart trasig i minst 11 år (såg läkarn på gamla prover som andra läkare missat/skitit i)och inte tillverkat tillräckligt med T3 och T4. Då blir man väldigt trött och håglös (och hundra andra vaga symptom)
Hade dock aldrig några större problem med vikten som många med låg sköldkörtelfunktion har.
Jag är 25 år gammal, fyller 26 och har inte lyckats med nästan något i livet.
Jag har inte tagit något körkort, jag har knappt jobbat något förutom något ströjobb här och där. Jag har haft ett förhållande och sedan haft sexuellt umgänge med totalt 2 tjejer.
Jag sover länge på dagarna, 13, 14 eller 15. Jag har noll motivation för något, det är som att jag på ett intellektuellt plan kan förstå att jag borde göra dittan och dattan, man borde skaffa en karriär, pengar, en bil, körkort, en familj en dag etc men jag har bara inte orken eller intresset till det.
Testade göra högskoleprovet senast, fick 1.6.
Inga hobbies, inga direkta intressen förutom att surfa på nätet.
I sociala situationer känner jag mig stel och inte mig själv, blir nervös och kan inte uttrycka min riktiga personlighet.
Det sjukaste är att jag får ibland vissa stunder då det känns som att allt i min hjärna klickar, jag känner mig social, framåt, glad, självsäker, driven, men sen några timmar efteråt är jag tillbaka som samma trötta håglösa jag.
Fattar inte varför jag blivit såhär, hela min barndom och tidiga tonår var jag full av energi, bäst i klassen på allt, bra på sporter, hade intresse för allt, men nu känner jag mig bara som ett skal.
Har gått många år med detta, intalat mig själv att jag kan fan inte vara deprimerad, det är något "andra människor blir", men inser nu att det är helt klart något fel och jag måste göra något för att inte bli en 45årig hemlös bitter man.
Vad tror ni, kan detta vara en depression och i sådana fall, hjälper SSRI bra?
Det där är kusligt likt mig själv, självmedicinerade i många år innan jag fick diagnosen bipolär, något att kolla upp. Finns något som heter rapid cycling där man likt dig skiftar väldigt fort inom ett par timmar medans många av oss andra kan ha veckor med sådana perioder.
Vinter: Efter att ha tittat på klippet så verkar det mesta vara sunt förnuft. Sätt upp mål, jobba hårt varje dag, ta dig i kragen och var inte rädd för att misslyckas.
Oftast är det så att de som har problem inte vet var de ska börja, så de hamnar i en "status quo" av ingenting. Får de lite grundläggande tips var de ska börja kan de vara en start. Misslyckas är en del av processen framåt, man måste dock lära sig identifiera framstegen och fokusera på dem istället.
Lowdopamine
2017-09-22, 22:46
Hej.
Har kontaktat vårdcentralen men inte fått någon tid ännu.
En vän tipsade något som heter: "5 htp", ska tydligen öka serotonin och det gjorde honom mycket gladare och piggare i alla fall.
När jag tänker efter har mina gladaste år i livet varit den tid då jag haft en stark passion för någon, hobby etc. Då känns livet värt att leva då man hela tiden är fokusera på något, något man kämpar/jobbar för.
Kanske det är så att vissa människor behöver snöa in sig i något för att må bra? Utan det så känns det som att man bara svävar omkring som en fjäder i vinden.
lagerrensning
2017-09-22, 23:10
Hej.
Har kontaktat vårdcentralen men inte fått någon tid ännu.
En vän tipsade något som heter: "5 htp", ska tydligen öka serotonin och det gjorde honom mycket gladare och piggare i alla fall.
När jag tänker efter har mina gladaste år i livet varit den tid då jag haft en stark passion för någon, hobby etc. Då känns livet värt att leva då man hela tiden är fokusera på något, något man kämpar/jobbar för.
Kanske det är så att vissa människor behöver snöa in sig i något för att må bra? Utan det så känns det som att man bara svävar omkring som en fjäder i vinden.
Instämmer, var/är likadan. Hade en passion som jag levde för men som fick läggas ner, livet har helt klart en annan mening när man verkligen hittar något man brinner för. När man sen inte har det längre så går verkligen livslusten ner markant och det mesta känns meningslöst. Viktigt med mål och ett syfte i livet, svåra är väll att just hitta vad som verkligen triggar igång dig som person.
Hej.
Har kontaktat vårdcentralen men inte fått någon tid ännu.
En vän tipsade något som heter: "5 htp", ska tydligen öka serotonin och det gjorde honom mycket gladare och piggare i alla fall.
När jag tänker efter har mina gladaste år i livet varit den tid då jag haft en stark passion för någon, hobby etc. Då känns livet värt att leva då man hela tiden är fokusera på något, något man kämpar/jobbar för.
Kanske det är så att vissa människor behöver snöa in sig i något för att må bra? Utan det så känns det som att man bara svävar omkring som en fjäder i vinden.
Har du något beroende beteende so helt enkelt förstör ditt dopaminflöde?
Kan vara onormalt mycket användande av Internet, porr på internet, spel på internet, alkohol, eller liknande. I så fall är det dags att bryta det och istället hitta något att satsa energi på som kan ge ett normalt flöde.
Lowdopamine
2017-09-22, 23:50
Har du något beroende beteende so helt enkelt förstör ditt dopaminflöde?
Kan vara onormalt mycket användande av Internet, porr på internet, spel på internet, alkohol, eller liknande. I så fall är det dags att bryta det och istället hitta något att satsa energi på som kan ge ett normalt flöde.
Ja jag sitter vid datorn och internet under hela min vakna tid förutom de få timmar jag går och tränar eller promenerar. Har liksom inget annat att göra, de sociala kontakter jag har är online så utan internet är jag helt "socialt isolerad" på riktigt, har heller inga intressen direkt så all tid går åt att kolla runt på youtube eller läsa internetforum.
Porr konsumeras minst en gång per dag, det är lite av min sexual outlet då jag inte träffar några tjejer och inte gjort på flera år.
Ja jag sitter vid datorn och internet under hela min vakna tid förutom de få timmar jag går och tränar eller promenerar. Har liksom inget annat att göra, de sociala kontakter jag har är online så utan internet är jag helt "socialt isolerad" på riktigt, har heller inga intressen direkt så all tid går åt att kolla runt på youtube eller läsa internetforum.
Porr konsumeras minst en gång per dag, det är lite av min sexual outlet då jag inte träffar några tjejer och inte gjort på flera år.
Jag gick arbetslös under sommaren och mådde piss, detta efter att jag under hela våren mer eller mindre suttit i min lägenhet och skrivit mitt examensarbete. Har nyligen fått jobb på ett lager och även om det inte låter som mycket så har det fått mig att uppskatta dagarna på ett helt annat sätt.
Försök skaffa ett jobb, vilket som, och du kommer förhoppningsvis uppskatta de små sakerna i vardagen och även få struktur i ditt liv.
Hövdingen
2017-09-23, 11:33
Vad gör du eller har gjort för att förändra din situation? Inte konstigt att du mår dåligt när du lever som du gör.
Tänkte skriva nått långt här men jag tror en video gör bättre nytta. Kom ihåg att alla typer av beroende och negativt beteende har samma effekt på hjärnan som porr som beskrivs i videon. Tycker videon beskriver bra varför många som medicineras ändå inte blir bättre. Helt enkelt för att de inte först bryter sitt negativa beteende som är källan till dopamin och endorfin kicken. Sjukvården i Sverige är riktigt dåliga på att behandla detta.
mhqx7yctQVk
Lowdopamine
2017-09-25, 01:32
Tack för videon, herregud hade ingen aning om att porr kunde ha sån negativ inverkan på måendet, jag som glor porr typ minst en gång varje dag :S
Jag kan verkligen lite om depression, eftersom att det inte finns i släkten undrar jag om det helt enkelt bara kan ha att göra med min miljö? Kan man bli deprimerad av en rutten miljö/typ inga vänner etc? Det är lite av ett hönan eller ägget dilemma, vad kommer först, depressionen som gör att man isolerar sig mer och mer, eller tvärt om?
Vad kan jag göra själv för att ta mig ur sitsen? Jag saknar liksom steg, jag vet att jag måste göra något, men när jag tänker på det så är det så mycket som kommer upp: vänner? jobb? utbildning? körkort? hjälp var börjar jag! så slutar det med att jag inte gör ett skit istället.
Lowdopamine
2017-09-25, 01:36
Jag är en sån fet förlorare också. Jag har för fan noll besparingar, INGET att visa upp för min snart 26 åriga ålder.
Bil? Nej
Jobb? Nej
Körkort? Nej
Flickvän? Nej
Vänner? Nej
Sen kollar man in på gamla polares facebook:
Schysst bil
Duglig lägenhet
Flickvän
Vissa börjat skaffa barn
Bra jobb
Haha det är så kört alltså, var fan trampade man snett egentligen ...
Man börjar med en långsiktig målsättning, var vill du vara om 5 år?
Sedan börjar du lägga mindre bitar på pusslet på väg dit.
Jag är en sån fet förlorare också. Jag har för fan noll besparingar, INGET att visa upp för min snart 26 åriga ålder.
Bil? Nej
Jobb? Nej
Körkort? Nej
Flickvän? Nej
Vänner? Nej
Sen kollar man in på gamla polares facebook:
Schysst bil
Duglig lägenhet
Flickvän
Vissa börjat skaffa barn
Bra jobb
Haha det är så kört alltså, var fan trampade man snett egentligen ...
Undrar om facebook någonsin fått någon att må bättre med sig själv, du missar som alla vänner som INTE har det du skriver, ingen postar bilder på att de bor i sina föräldrars källare och mest tittar på pornhub hela dagarna liksom.
Haha det är så kört alltså, var fan trampade man snett egentligen ...
Här har du ringat in problemet. Du beklagar dig istället för att få saker uträttade.
1. Installera porrfilter på datorn och låt mamma ställa in lösenordet.
2. Klipp dig.
3. Skaffa ett jobb.
4. Skaffa körkort.
5. Skaffa bil.
6. Skaffa flickvän.
Baskagge
2017-09-25, 11:12
Jag är en sån fet förlorare också. Jag har för fan noll besparingar, INGET att visa upp för min snart 26 åriga ålder.
Bil? Nej
Jobb? Nej
Körkort? Nej
Flickvän? Nej
Vänner? Nej
Sen kollar man in på gamla polares facebook:
Schysst bil
Duglig lägenhet
Flickvän
Vissa börjat skaffa barn
Bra jobb
Haha det är så kört alltså, var fan trampade man snett egentligen ...
Man får ingenting gratis här i livet. Alla får arbeta för att uppnå saker på din lista. Visst glider en del fram enklare än andra, men för de allra flesta innebär det en större arbetsinsats.
Ställ om din dygnsrytm
Sluta glo på porr
Boka tid till vården
Använd inte droger eller alkohol
Träna/motionera varje dag, promenera
Ta en dag då du funderar på vad du vill uppnå i livet; utbildningar, arbeten, resor, fritidsintressen
Gör en plan för hur du ska uppnå dina mål
Sluta titta på vad andra har uppnått
Lev i nuet
Beklaga dig inte över misstag du gjort tidigare i livet
Jag kan verkligen lite om depression, eftersom att det inte finns i släkten undrar jag om det helt enkelt bara kan ha att göra med min miljö? Kan man bli deprimerad av en rutten miljö/typ inga vänner etc? Det är lite av ett hönan eller ägget dilemma, vad kommer först, depressionen som gör att man isolerar sig mer och mer, eller tvärt om?
Det är väl klart. Vore konstigt om man INTE blev deprimerad av att leva i total ensamhet. Oftast är det lite av bägge: Man blir av någon anledning nedstämd, aktiverar sig mindre -> ännu mer nedstämd -> ännu mindre aktivitet och så går det runt i en ond cirkel.
Har själv som 23-åring gått igenom en djup livshotande depression dom senaste 4 åren och den absolut bästa insikt jag gjort under denna period var att inse att världen inte är skyldig mig något, så självömkan är bara destruktivt.
Något som ökade min produktivitet när jag knappt hade energi till att ta mig ur sängen och borsta tänderna varje dag var att skaffa en 'to do'-app på telefonen (denna t ex (https://itunes.apple.com/se/app/minimalist-to-do-list/id361996996?mt=8)). Man blir lite besatt av att klicka i rutorna och känner verkligen att man får saker gjorda och tar sig någonvart.
Lowdopamine
2017-09-25, 15:13
Tack för all hjälp igen, jag förstår själv vad som måste göras etc, men ibland när man sitter här ensam sent på kvällen och börjar tänka så blir man bara superdeprimerad och nedstämd under någon timma.
Det finns hjälp. Brukar finnas aktivitetshus för folk med psykisk ohälsa.
Ett bra alternativ ifall du känner att du inte klarar det på egen hand. Socialt och ger lite mer struktur i tillvaron. Sedan när du kvicknat till lite så får du börja ta itu med det du behöver göra.
Tack för all hjälp igen, jag förstår själv vad som måste göras etc, men ibland när man sitter här ensam sent på kvällen och börjar tänka så blir man bara superdeprimerad och nedstämd under någon timma.
Du har aldrig funderat på om de negativa perioderna kommer direkt efter en period av surfande med hög dopamin/endorfin utsöndring?
Ett bra tips är att försöka logga av internet och max vara uppkopplad 1-2 timmar om dagen. Som brytpunkt. Jobbigt ja, men nyttigt.
Baskagge
2017-09-25, 17:37
Tack för all hjälp igen, jag förstår själv vad som måste göras etc, men ibland när man sitter här ensam sent på kvällen och börjar tänka så blir man bara superdeprimerad och nedstämd under någon timma.
Jag får själv negativa tankar sent på natten om jag sitter uppe. Det löser man genom att inte sitta uppe sent och när man känner att negativa tankar dyker upp så fortsätter man inte spinna vidare utan börjar tänka på mer positiva saker.
Det är svårare att somna om man suttit flera timmar framför en bildskärm. Lägg dig tidigare och läs en bok så du somnar.
Angående arbete så finns det ett antal olika former av stöd man kan få från kommunen. Arbetsträning, halvtid, praktik mm. Det kan vara bra för att komma igång.
Lowdopamine
2017-09-27, 22:41
Har laddat ned något program man använder för att plugga körkortsteori nu i alla fall, ska börja imorgon.
Funderar även på att söka in till något program som börjar nu på vårterminen, man har ju fram till 15 oktober på sig, inte säker vad jag vill söka dock.
Alltså, varför känns det hela tiden som att det är "för sent" å att jag nu är "för gammal" ? Fyller som sagt 26 snart, om några dagar typ, så att så jävla gammal är jag ju inte, men känns som det när man är efter alla andra zzzzzzzzzzz
Lowdopamine
2017-09-27, 22:42
Du har aldrig funderat på om de negativa perioderna kommer direkt efter en period av surfande med hög dopamin/endorfin utsöndring?
Ett bra tips är att försöka logga av internet och max vara uppkopplad 1-2 timmar om dagen. Som brytpunkt. Jobbigt ja, men nyttigt.
Nja, dom är mer random än så tror jag. vet att jag borde lägga ned internet, men vet fan inte vad jag ska göra då, internet är ju i princip det ENDA jag har .. utan internet, vad gör man då? Kollar på tv?
Lowdopamine
2017-09-27, 22:45
en annan sak som är jobbig är ju att jag inte har någon vänkrets mera. Känns som att alla vänkretsar redan är etablerade och att killar i min ålder inte letar efter ny vänskap längre. Hur fan "bryter" man sig in?
Allt var så mycket enklare i högstadiet och gymnasiet, då fick man vänner per automatik då man umgicks varje dag i plugget etc
Fan känns ibland som att hela ens framtid avgörs när man är 18 bast.
Shqypnia
2017-09-27, 23:06
Du är 26 år gammal. Du har påbörjat med körkortet - fullfölj det! Ta en sak i taget.
Var vänlig mot folk du träffar (skillnad på vänlig och snäll där de snälla blir överkörda). Hälsa på folk, le mot de. Starta konversationer, våga chansa. Prata med tjejer. Det mesta handlar om att bryta isen - sedan kmr mkt på autopilot.
När jag gick ut gymnasiet var jag arbetslös i flera år. Jag var uppe ofta till sent på kvällarna. Chattade mkt online med tjejer - men backade oftast ut när det väl var dags att träffas. Jag rökte cigaretter som en idiot. Hade vänner men umgicks ytterst sällan med de.
Jag slutade röka och började träna. Jag gick en kortare utbildning och fick mitt första jobb. Lönen rullade in varje månad och humöret gick upp. Träffade en tjej på jobbet - som senare blev min fru.
Idag har jag ytterligare en 3 års högskoleutbildning på nacken, är gift, bor i min första bostadsrätt och för bara några veckor sedan köpte jag en drömbil rakt av utan avbetalning utan några problem öht. På min fritid tränar jag, äter god mat och försöker planera in resor flera ggr om året.
Man måste starta någonstans. Börja - och löp linan ut. Det går upp och det går ner - men stigen fortsätter, lämna inte den.
Lowdopamine
2017-09-27, 23:25
Du är 26 år gammal. Du har påbörjat med körkortet - fullfölj det! Ta en sak i taget.
Var vänlig mot folk du träffar (skillnad på vänlig och snäll där de snälla blir överkörda). Hälsa på folk, le mot de. Starta konversationer, våga chansa. Prata med tjejer. Det mesta handlar om att bryta isen - sedan kmr mkt på autopilot.
När jag gick ut gymnasiet var jag arbetslös i flera år. Jag var uppe ofta till sent på kvällarna. Chattade mkt online med tjejer - men backade oftast ut när det väl var dags att träffas. Jag rökte cigaretter som en idiot. Hade vänner men umgicks ytterst sällan med de.
Jag slutade röka och började träna. Jag gick en kortare utbildning och fick mitt första jobb. Lönen rullade in varje månad och humöret gick upp. Träffade en tjej på jobbet - som senare blev min fru.
Idag har jag ytterligare en 3 års högskoleutbildning på nacken, är gift, bor i min första bostadsrätt och för bara några veckor sedan köpte jag en drömbil rakt av utan avbetalning utan några problem öht. På min fritid tränar jag, äter god mat och försöker planera in resor flera ggr om året.
Man måste starta någonstans. Börja - och löp linan ut. Det går upp och det går ner - men stigen fortsätter, lämna inte den.
Fyfan vad likt mig det låter med chattandet. För några år sen chattade jag mycket med tjejer, de ville träffas osv, på fyllan nån gång ville de till och med att jag skulle komma hem till dom på natten och "göra dom sällskap", men vad gör jag? Feg som jag är så backar jag ur såklart.
Sen med tiden lade jag ned det bara, tänkte att det är ingen ide att snacka med dom när jag ändå är för feg för att träffas när det kommer till kritan, så har exakt noll kvinnlig kontakt nu förutom typ mamma och syrran som jag pratar med.
Har inga planer att i livet bli kändis eller bestiga mount everest, ett normalt svenssonliv funkar fint för mig. Vill bara känna mig "normal" och med i gemenskapen, dvs också ha ett jobb, en bil och ett par polare och framöver nån gång i 30 års åldern skaffa hus och barn med någon. Lyckas jag med det så lovar jag att jag är nöjd sen.
Du är ju i exakt samma situation som mig. Det är så svårt att beskriva hur svårt det är att ta tag i situationen, det är sjukt vad dagarna bara flyger iväg. Jag tycker inte psykoger hjälper, det som hade hjälpt i mitt fall är nog någon som står och skriker på mig och är stenhård. Annars tar jag mig inte ur sängen.
Lycka till iallafall. Någon dag lossnar det, och då kommer du få en kick av att ha klarat bara en dag. Ta små steg i taget och sätt upp mål. Dina drömmar är ju knappast omöjliga direkt!
Lowdopamine
2017-10-07, 01:40
Ja, jag pluggar på med körkortsteorin, jag har dock ingen att övningsköra med så det är synd.
Har börjat tagit L-tyrosin som det heter och det ger mig rätt mycket energi.
En sak jag inte förstår är hur fasiken skaffar man nya vänner i denna ålder? Verkar som att alla band redan är skapta .. särskilt när man är en 26 årig loser utan varken resurser eller andra kompisar, det tycks vara näst intill omöjligt faktiskt.
shadowfire
2017-10-07, 02:31
Ja, jag pluggar på med körkortsteorin, jag har dock ingen att övningsköra med så det är synd.
Har börjat tagit L-tyrosin som det heter och det ger mig rätt mycket energi.
En sak jag inte förstår är hur fasiken skaffar man nya vänner i denna ålder? Verkar som att alla band redan är skapta .. särskilt när man är en 26 årig loser utan varken resurser eller andra kompisar, det tycks vara näst intill omöjligt faktiskt.
hobbies och intressen... jag var äldre än vad du är nu när jag flyttade till götet och följde med koloiter på träningsträff. Idag är det mina i särklass bästa vänner.
Frågenarkomanen
2017-10-07, 02:42
Ja, jag pluggar på med körkortsteorin, jag har dock ingen att övningsköra med så det är synd.
Har börjat tagit L-tyrosin som det heter och det ger mig rätt mycket energi.
En sak jag inte förstår är hur fasiken skaffar man nya vänner i denna ålder? Verkar som att alla band redan är skapta .. särskilt när man är en 26 årig loser utan varken resurser eller andra kompisar, det tycks vara näst intill omöjligt faktiskt. Du skaffar vänner på precis samma sätt på gymnasiet - bara på andra platser. Det bästa sättet är såklart att sluta vara en loser och skaffa dig ett arbete på en stor arbetsplats. Det är inte riktigt lika lätt att träffa vänner som i gymnasiet av den enkla anledningen att man på en arbetsplats ofta behöver tillbringa sin tid arbetandes (i jämförelse med att bara befinna sig på en viss geografisk plats, som i gymnasiet), men du kommer bli påtvingad ett umgänge fem dagar i veckan.
På helgerna är du så trött på människor i allmänhet att du ändå inte vill träffa någon, så några riktiga vänner behövs ju inte.
Om du är riktigt desperat och inte är kapabel att skaffa dig ett arbete så kan du alltid börja missbruka; då botar du dina psykiska problem på nolltid, samtidigt som du skaffar dig en stor umgängeskrets (och även om de allra flesta tar din plånbok hellre än att ringa 112 när du tagit en överdos, så kommer du att träffa så mycket folk att du utan tvekan kommer stöta på folk du "klickar" perfekt med) där alla har samma livsstil och mål som du. Detta är dock en sista utväg, men om den inte hade funnits hade t ex jag inte levt idag.
Hövdingen
2017-10-21, 10:00
6c9Uu5eILZ8
Roquefort
2018-03-02, 17:24
Bumpar denna tråden då jag har lite problem. Är ju inget psykologiforum men verkar vara en hel det på detta forum som har tagit antidepressiva eller har erfarenhet av depression.
Jag har de senaste månaderna mått så himla konstigt. Det känns inte som en depression utan känner mig matt, trött, smått illamående och som att jag typ varannan timme får in i något helt annat tillstånd. Går inte att beskriva, väldigt märkligt mående. Tänk er att man har typ kronisk sömnbrist eller något. Jag sköter kost och träning som vanligt.
Jättesvår fråga, men hur kände ni er när ni var deprimerade? Gråter man hela tiden och tycker livet är skit eller kan man känna denna tröttheten som jag känner? Det blev mycket värre när jag flyttade hemifrån, har svårt att somna själv och tycker min lägenhet är deprimerande. Frågar för min mor har fått nog av mig och gett mig så många chanser att bli bättre vilket det aldrig blir.. Hon tvingar mig mer eller mindre att börja ta tabletter nu vilket jag är rätt skraj för. Anledningen till att jag är envis är för att jag mått bättre förut (allt började när jag flyttade) och hade inte detta konstiga mående då.. förstår inte vad som hänt med mig..
Järvskan
2018-03-02, 18:23
Tycker att man i samband med vintermånaderna bör komma ihåg att människan är en del av naturen. Åtminstone växtligheten och insekterna ligger för tillfället i djupdvala.
Var inte för hårda med er själva om ni inte förmår prestera lika bra som under de ljusare månaderna. Passa på att sov lite längre, ägna tid åt att reflektera kring året som gått samt planera inför kommande säsong. När våren äntligen kommer så kommer naturen såväl som människan vakna till liv igen.
Bumpar denna tråden då jag har lite problem. Är ju inget psykologiforum men verkar vara en hel det på detta forum som har tagit antidepressiva eller har erfarenhet av depression.
Jag har de senaste månaderna mått så himla konstigt. Det känns inte som en depression utan känner mig matt, trött, smått illamående och som att jag typ varannan timme får in i något helt annat tillstånd. Går inte att beskriva, väldigt märkligt mående. Tänk er att man har typ kronisk sömnbrist eller något. Jag sköter kost och träning som vanligt.
Jättesvår fråga, men hur kände ni er när ni var deprimerade? Gråter man hela tiden och tycker livet är skit eller kan man känna denna tröttheten som jag känner? Det blev mycket värre när jag flyttade hemifrån, har svårt att somna själv och tycker min lägenhet är deprimerande. Frågar för min mor har fått nog av mig och gett mig så många chanser att bli bättre vilket det aldrig blir.. Hon tvingar mig mer eller mindre att börja ta tabletter nu vilket jag är rätt skraj för. Anledningen till att jag är envis är för att jag mått bättre förut (allt började när jag flyttade) och hade inte detta konstiga mående då.. förstår inte vad som hänt med mig..
Ta prov på sköldkörtel/TSH för det kan ge liknande symptom.
Jättesvår fråga, men hur kände ni er när ni var deprimerade? Gråter man hela tiden och tycker livet är skit eller kan man känna denna tröttheten som jag känner? Det blev mycket värre när jag flyttade hemifrån, har svårt att somna själv och tycker min lägenhet är deprimerande. Frågar för min mor har fått nog av mig och gett mig så många chanser att bli bättre vilket det aldrig blir.. Hon tvingar mig mer eller mindre att börja ta tabletter nu vilket jag är rätt skraj för. Anledningen till att jag är envis är för att jag mått bättre förut (allt började när jag flyttade) och hade inte detta konstiga mående då.. förstår inte vad som hänt med mig..
Är du sysselsatt större delen av dagen?
Roquefort
2018-03-02, 18:46
Arbetslös. Har varit det innan men aldrig mått såhär konstigt. Men kroppen kanske sade ifrån tillslut!
Arbetslös. Har varit det innan men aldrig mått såhär konstigt. Men kroppen kanske sade ifrån tillslut!
Depression kan börja när tiderna du stiger upp, äter på samt sover/vilar dig varierar mycket. Det blir obalans.
Skulle jag vara du skulle jag försöka skaffa mig fasta rutiner och något meningsfullt att göra förutom träning.
Bumpar denna tråden då jag har lite problem. Är ju inget psykologiforum men verkar vara en hel det på detta forum som har tagit antidepressiva eller har erfarenhet av depression.
Jag har de senaste månaderna mått så himla konstigt. Det känns inte som en depression utan känner mig matt, trött, smått illamående och som att jag typ varannan timme får in i något helt annat tillstånd. Går inte att beskriva, väldigt märkligt mående. Tänk er att man har typ kronisk sömnbrist eller något. Jag sköter kost och träning som vanligt.
Jättesvår fråga, men hur kände ni er när ni var deprimerade? Gråter man hela tiden och tycker livet är skit eller kan man känna denna tröttheten som jag känner? Det blev mycket värre när jag flyttade hemifrån, har svårt att somna själv och tycker min lägenhet är deprimerande. Frågar för min mor har fått nog av mig och gett mig så många chanser att bli bättre vilket det aldrig blir.. Hon tvingar mig mer eller mindre att börja ta tabletter nu vilket jag är rätt skraj för. Anledningen till att jag är envis är för att jag mått bättre förut (allt började när jag flyttade) och hade inte detta konstiga mående då.. förstår inte vad som hänt med mig..
Du skriver inte så mycket om din bakgrund och dina symtom, så det är svårt att avgöra utifrån din text. Dock finns en rad olika sjukdomar/tillstånd med symtom som liknar symtomen vid depression, t.ex. utmattningssyndrom, kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS), sköldkörtelproblem, testosteronbrist eller brist på någon vitamin/mineral. Detta bör definitivt utredas ordentligt innan du sätts in på antidepressiv medicin, då dessa läkemedel ofta kommer med svåra biverkningar och kan vara mycket svåra att sluta med. Blodprov på TSH bör tas som nämnts och kanske även testosteron, beroende på dina symtom.
Innan du går till vårdcentralen, se till att läsa på så mycket du orkar om dessa olika tillstånd och jämför hur väl symtomen stämmer i ditt fall. Du kan t.ex. läsa mycket här: http://www.1177.se/
Tyvärr är det ofta som det slarvas inom vården med att utreda ordenligt innan antidepressiv medicin skrivs ut. Om du går till vårdcentralen och bara säger att du är trött och mår dåligt, är risken stor att du får gå hem med ett recept på antidepressiv medicin.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.