Visa fullständig version : Nervproblem
Tänkte göra en uppdaterad tråd av den tidigare eftersom det utvecklats och ändrats en del från originaltråden samt att jag även fått MRT-bilder att gå utifrån också. (gammal tråd http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=230271)
Vad som är nytt är att benen/fötterna ibland domnar när jag sitter ner eller klättrar i "överhäng". I framförallt höger biceps (men vänstern har börjat komma lite smygande nu också) känner jag när jag spänner armen någon konstig domnande/smärtande känsla som strålar ut mot triceps och högt upp på underarmen på "tummens sida" nära armvecket. Även mer eller mindre konstant pulserande-/värmekänsla i bägge underarmarna.
Därtill ett konstant pirr i bröstrygg, särskilt kring höger skuldra.
Var och på MRT och undersökte halsrygg och ländrygg och fick precis nedan svar;
MRT halsrygg bedömbar ned t.o.m. Th3:
Diskerna är u a. Inget diskbråck och ingen central spinal stenos. Ryggmärgen och foramina u a.
MRT ländrygg:
Fem ländkotor förutsätts. Disken L5-S1 lätt dehydrerad, övriga disker u a.
På nivå L5-S1 buktar disken lätt bakåt, men detta förorsakar ingen rotpåverkan. Övriga nivåer inklusive ryggmärgen och foramina u a.
Remitterande läkarens bedömning är att detta inte är något som behöver åtgärdas.
Jag har utöver ovan nämnda fortfarande problem med att jag kan vakna av att axlar, armar och händer domnar (blodstoppskänsla i fingertoppar) men upplever att det är möjligtvis lite mindre frekvent. Nacken också fortsatt ansträngd/trött/stel utan synbar anledning.
Har för mycket problem med detta för att känna att jag vill acceptera situationen just nu, så är att vid återbesök hos läkaren se vad hon har för idéer för hur vi ska gå vidare och troligtvis besöka en fysioterapeut/naprapat igen.
Joe Hardgainer
2017-06-05, 13:20
Vad är det du har svårt att acceptera? Att du upplever att kliniken inte stämmer överens med rtg? Du har ingenting på mr som utgör en operationsindikation. Du har knappt några fynd alls faktsikt. Allt är väsentligen u.a utifrån utlåtandet. Fokusera på fysioterapi framöver
Vad är det du har svårt att acceptera? Att du upplever att kliniken inte stämmer överens med rtg? Du har ingenting på mr som utgör en operationsindikation. Du har knappt några fynd alls faktsikt. Allt är väsentligen u.a utifrån utlåtandet. Fokusera på fysioterapi framöver
Tror du missförstod mig, jag har svårt att "acceptera", eller "leva med" min "hälsosituation" och vill därför fortsätta min vårdrelation för att bli bra igen. Oavsett om det går via läkare eller fysio.
Joe Hardgainer
2017-06-05, 13:35
Tror du missförstod mig, jag har svårt att "acceptera", eller "leva med" min "hälsosituation" och vill därför fortsätta min vårdrelation för att bli bra igen. Oavsett om det går via läkare eller fysio.
Ok :) . Då missförstod jag. Bara o ge det tid då . Lycka till. Uppdatera gärna
Scratch89
2017-06-06, 06:14
Var bor herrn?
Ok :) . Då missförstod jag. Bara o ge det tid då . Lycka till. Uppdatera gärna
Tackar :)
Var bor herrn?
Bor i Stockholm.
Förövrigt låter det som en nervpåverkan från den nedre delen av nacken, eller övre delen av bröstryggen (de tvinnas ihop en del och det följer inte exakta mönster, i praktiken):
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/47/Dermatoms.svg/744px-Dermatoms.svg.png
Jobbigt att jag känner igen mig på C2-C8 samt Th1-Th7, L3-L4 och S1-S2 när inget syntes på MRT :d Om man då blint går utifrån den grafiken.
Dock så tror jag inte heller att de alls kollade på nerverna, utan snarare på diskarna, även om jag googlade mig till att nerver ingår i "foramina".
Scratch89
2017-06-06, 07:22
Du får också tänka på att du gör din MR i ryggliggande, och du hade säkert inga symptom under tiden du låg där. Om du istället hade suttit ihopsjunken och fått fram dina symptom under tiden du gjorde din MR kanske man hade sett en tydligare nervpåverkan från disken. Vi är ju unga och har rätt så flyktiga diskar, så det kan fortfarande vara en disk (eller facettled, eller annat) som ger skumma symptom.
EDIT: De här verkar vettiga. http://www.fysiokungsholmen.se/vi-pa-kliniken/
Du får också tänka på att du gör din MR i ryggliggande, och du hade säkert inga symptom under tiden du låg där. Om du istället hade suttit ihopsjunken och fått fram dina symptom under tiden du gjorde din MR kanske man hade sett en tydligare nervpåverkan från disken. Vi är ju unga och har rätt så flyktiga diskar, så det kan fortfarande vara en disk (eller facettled, eller annat) som ger skumma symptom.
EDIT: De här verkar vettiga. http://www.fysiokungsholmen.se/vi-pa-kliniken/
Jo, kände faktiskt lite i benen, armarna och nacken (jag har ju det nästan alltid, särskilt i överkroppen, när jag ligger ner). Var faktiskt oerhört svårt att ligga still den 40 min eller vad det nu tog att undersökas :d
Sen så tyckte jag också iof att det pirrade lite konstigt på flera ställen, men det kanske var en effekt av det starka magnetfältet eller kanske mer troligt (?), inbillning från dito. Men absolut, hade jag fått sitta med dålig hållning så hade det kanske visats annorlunda.
Tack för tipset, verkar helt klart ha ändamålsenlig kompetens. Får ringa dit och kolla hur det ser ut med tider imorgon. Idag är det ju vår kära nations dag så då ska man inte jobba :d
Skönt att MR visade i stort sett inga fynd alls, då kan man ju bli lite lugnare. Då symtomen är intermittenta bör det gå att påverka dem rent mekaniskt, de som scratch länkade till verkar som du sa ha ändamålsenlig kompetens. :)
Skönt att MR visade i stort sett inga fynd alls, då kan man ju bli lite lugnare. Då symtomen är intermittenta bör det gå att påverka dem rent mekaniskt, de som scratch länkade till verkar som du sa ha ändamålsenlig kompetens. :)
Ja precis, lätt bukt och dehydrerad L5-S1 är också förmodligen en bidragande orsak till att jag får smärta i rygg och framförallt ner i vänster SI-led när jag kör böj eller om jag kör för mycket och för tung mark. Så det är ju också "skönt" att få på bild att det faktiskt verkar finnas en konkret, men inte oroande anledning till det. Nu kör jag dock utfall eller splitböj istället för böj, och marklyft kör jag mer för underhåll och då fungerar det mycket bättre med rygghälsan.
Absolut intermittenta och vissa av dem kan jag verkligen provocera fram som om jag skulle trycka på en knapp :d
Scratch89
2017-06-07, 17:36
Dock värt att tillägga att det är väldigt dålig korrelation mellan upplevda symptom och röntgenbild, och det blir värre ju äldre man blir.
Dock värt att tillägga att det är väldigt dålig korrelation mellan upplevda symptom och röntgenbild, och det blir värre ju äldre man blir.
Jo så är det ju, det är bara jag som gärna vill att kroppen ska vara logisk. Men så är det ju väldigt sällan :p
Kommer ihåg att Jim skrev något liknande i "Bulletproof your shoulder"-boken. Tror han snackade om att flera som undersökt axeln hade muskelbristningar, konstiga benutskott och dylikt men saknade helt symtom på det och till synes och enligt egen upplevelse hade problemfria axlar.
Scratch89
2017-06-08, 21:05
Exakt. Jag skrev det här i en annan tråd häromdagen:
- “prevalence … high enough for degeneration … to be considered a common aspect of human ageing …” (Miniaciet al 2002; Milgrom et al 1995; Sheret al 1995)
- Smärta och funktion korrelerar inte med rupturens storlek (Curry et al 2015)
- Symptomens varaktighet korrelerar inte med ”more advanced RC disease”.
greater tear size, more pain, less function, decreased range of motion, less strength (Unruh et al 2014)
- Inte nödvändigt att reparera rupturerna för att minska symptomen (Kukkonen 2014)
- Signifikant höga tal av reruptur efter operation utan återkommande symptom (Jost et al 2000; Thomazeau 1997)
Exakt. Jag skrev det här i en annan tråd häromdagen:
- Inte nödvändigt att reparera rupturerna för att minska symptomen (Kukkonen 2014)
- Signifikant höga tal av reruptur efter operation utan återkommande symptom (Jost et al 2000; Thomazeau 1997)
Särskilt de sista två tycker jag är lite galet om man vill ha någon form av logik i det :p
Uppdatering
Rejäl svacka på symtom vid sängliggande nu, får knappt någon sömn alls.
Har noterat att jag ser ut som en kassler när jag vaknar av domningar och "nervsmärta". Verkar som att jag i sömnen byter position från att sova på rygg till att sova på sidan. Vilket i sig inte är något problem, jag brukar sova på sidan ibland men nu ser det ut såhär (har försvunnit lite eftersom det tog lite tid att yrvaken mitt i natten försöka leta upp min lånade kamera :d). Märkena följer ner längs bålen till låren. Lakanet ser liksom inte ens ut att vara särskilt skrynkligt, fattar inte hur det kan bli såhär :d
Det är dock ett ofelbart samband med att den sida som jag har kasslerstämpeln på är den sida som har domnat, kanske dock föga förvånande med tanke på att det är den sida som jag legat mot.
Undra om det finns något som gör att man blir känsligare för mekaniskt tryck mot huden? Har för övrigt fått en tid v26 hos den där fysiokliniken, var typ 3 veckors väntetid tyvärr.
Fortfarande tydlig upplevd försämring, särskilt när jag ska sova men även i vaket tillstånd.
Haft konstant känselbortfall och smärta från tryck (typ skriva på tangentbord) i vänster lång+pekfinger i några dagar nu. Även höger biceps, underarm och deltoid är värre. Hela kroppen liksom pirrar och rycker lite, känns det som. Men det är nog sömnbristen som är värst, 2-3 timmar i snitt ger ju inte superb återhämtning och vila.
Utöver det så hoppas jag att det inte går att dra på sig några permanenta åkommor/skador från detta.
Det jag börjar fundera på är om typ hela nervsystemet är inflammerat, så att grejerna ligger och kläms in överallt och inte glider/följer med som de ska.
Men så är det troligtvis inte, märker ju ingen större skillnad i reflexer, styrka osv. Bara smärta och obehag hittils.
Längtar hur som helst tills jag får träffa fysio och läkare nästa gång.
Fetknoppen
2017-06-22, 07:41
Fortfarande tydlig upplevd försämring, särskilt när jag ska sova men även i vaket tillstånd.
Haft konstant känselbortfall och smärta från tryck (typ skriva på tangentbord) i vänster lång+pekfinger i några dagar nu. Även höger biceps, underarm och deltoid är värre. Hela kroppen liksom pirrar och rycker lite, känns det som. Men det är nog sömnbristen som är värst, 2-3 timmar i snitt ger ju inte superb återhämtning och vila.
Utöver det så hoppas jag att det inte går att dra på sig några permanenta åkommor/skador från detta.
Det jag börjar fundera på är om typ hela nervsystemet är inflammerat, så att grejerna ligger och kläms in överallt och inte glider/följer med som de ska.
Men så är det troligtvis inte, märker ju ingen större skillnad i reflexer, styrka osv. Bara smärta och obehag hittils.
Längtar hur som helst tills jag får träffa fysio och läkare nästa gång.
Man kan utveckla kroniska smärttillstånd om man går med smärta dygnet runt för länge. Om jag vore du skulle jag se till att få träffa en duktig sjukgymnast först med OMT-examen (steg 3). Gärna någon som antingen arbetat länge med denna kompetens och som är intresserad och utbildat sig även på senare år, eller så någon som ganska nyligen tagit sin steg-3-examen. Be att få journalen utskriven och sedan tar du med den till läkare ifall sjukgymnasten bedömer att du behöver medicin för att dämpa smärtupplevelsen.
Att göra tvärs om, dvs börja med läkare, är ofta fel. Denne kan inte med lika stor säkerhet bedöma vad som kan rehabiliteras och vad som är kroniskt. Risk finns för att de bara förskriver Saroten, Gabapentin etc. och skickar hem dig med budskapet att det här får du leva med.
Man kan utveckla kroniska smärttillstånd om man går med smärta dygnet runt för länge. Om jag vore du skulle jag se till att få träffa en duktig sjukgymnast först med OMT-examen (steg 3). Gärna någon som antingen arbetat länge med denna kompetens och som är intresserad och utbildat sig även på senare år, eller så någon som ganska nyligen tagit sin steg-3-examen. Be att få journalen utskriven och sedan tar du med den till läkare ifall sjukgymnasten bedömer att du behöver medicin för att dämpa smärtupplevelsen.
Att göra tvärs om, dvs börja med läkare, är ofta fel. Denne kan inte med lika stor säkerhet bedöma vad som kan rehabiliteras och vad som är kroniskt. Risk finns för att de bara förskriver Saroten, Gabapentin etc. och skickar hem dig med budskapet att det här får du leva med.
Har tid hos sjukgymnast om en vecka. Samtliga sjukgymnasterna på kliniken har OMT steg ospecificerat upp till 3 beroende på vem jag hamnar hos. En skriver tex "Specialist OMT", en annan "Magisterexamen OMT" och en tredje "OMT". Och några skriver steg 2 respektive steg 3. Men kompetensen finns på kliniken i alla fall.
Ser ingen skada att komplettera med läkare, jag är inte ute efter och kommer inte ta några smärtstillande, sömnmediciner eller dylikt, utan det är mer om denne har en infallsvinkel av intresse. Jag tyckte tex att det var en bra idé från läkaren att köra en MRT för att kontrollera att det ser bra/dåligt ut (ur den vyn).
Fetknoppen
2017-06-22, 09:37
Har tid hos sjukgymnast om en vecka. Samtliga sjukgymnasterna på kliniken har OMT steg ospecificerat upp till 3 beroende på vem jag hamnar hos. En skriver tex "Specialist OMT", en annan "Magisterexamen OMT" och en tredje "OMT". Och några skriver steg 2 respektive steg 3. Men kompetensen finns på kliniken i alla fall.
Ser ingen skada att komplettera med läkare, jag är inte ute efter och kommer inte ta några smärtstillande, sömnmediciner eller dylikt, utan det är mer om denne har en infallsvinkel av intresse. Jag tyckte tex att det var en bra idé från läkaren att köra en MRT för att kontrollera att det ser bra/dåligt ut (ur den vyn).
Nej det skadar inte att komplettera med läkare. Men turordningen tycker jag ibland är viktig. Dvs, 1 sjukgymnast, 2 läkare.
Du ska inte vara negativt inställd till medicin. Ibland är det absolut nödvändigt för att kunna rehabilitera. Jag säger inte att det är så i ditt fall men när jag träffar patienter med central/neuropatisk smärta kan smärttillståndet vara sådant att de bara får mer ont trots att de gör rätt övningar. Medicinen, ex Saroten, kan vara vad som krävs för att de ska kunna återträna normal funktion och sedan kan medicinen långsamt sättas ut. Vissa smärttillstånd kan aldrig helt läka. Patienterna äter då låg dos av ex Saroten, kanske för resten av livet.
Det är alltså ofta ganska viktigt att ta bort smärta om den är intensiv och ständigt närvarande. Människor som går runt med smärta under väldigt lång tid utan att medicinera korrekt riskerar att utveckla kroniska smärttillstånd som vården inte kan bota.
Nej det skadar inte att komplettera med läkare. Men turordningen tycker jag ibland är viktig. Dvs, 1 sjukgymnast, 2 läkare.
Du ska inte vara negativt inställd till medicin. Ibland är det absolut nödvändigt för att kunna rehabilitera. Jag säger inte att det är så i ditt fall men när jag träffar patienter med central/neuropatisk smärta kan smärttillståndet vara sådant att de bara får mer ont trots att de gör rätt övningar. Medicinen, ex Saroten, kan vara vad som krävs för att de ska kunna återträna normal funktion och sedan kan medicinen långsamt sättas ut. Vissa smärttillstånd kan aldrig helt läka. Patienterna äter då låg dos av ex Saroten, kanske för resten av livet.
Det är alltså ofta ganska viktigt att ta bort smärta om den är intensiv och ständigt närvarande. Människor som går runt med smärta under väldigt lång tid utan att medicinera korrekt riskerar att utveckla kroniska smärttillstånd som vården inte kan bota.
Sökte upp naprapat innan jag sökte upp läkare och denna veva kommer jag besöka sjukgymnast innan jag besöker läkare.
Jag har, om än mycket svaga, misstankar att jag skulle ha någon lätt form av "Ehlers-Danlos syndrom" eller liknande "bindväv/mjukdelssjukdom" som bakomliggande orsak för min skadehistorik. Jag är väldigt skadedrabbad, har fått minst en släpande skada från varje sport jag har utövat. Från kampsport och tyngdlyftning till löpning, klättring, simning och allt däremellan. Är lite överrörlig, har väldigt tunn hud vid ögonen, får alltid blåmärksliknande streck av på axlarna från att köra tåhävningar i maskin eller på överarmen när jag vilar armen på en stolsrygg och generellt så läker sår långsamt och/eller halvdant. Har också fått höra att jag har ganska elastisk hud, men det är inget jag själv kan avgöra.
Min negativa ställning till (icke nödvändig) medicin kommer jag att behålla, men är det avgörande med medicin för att fungera eller tillfriskna så får man ju inte vara dum. Plus att jag är rätt övertygad att inställningen kommer ändras, om jag skulle bli så illa att jag verkligen känner att jag behöver lindra symtomen. Dock så är smärtan långt ifrån den nivån för att den ska försvara någon medicinering. Utan det är som sagt mestadels obehag i form av domningar och tillfällig lätt smärta som uppstår samtidigt och sömnbrist som konsekvens av detta.
Men absolut, det finns ju helt klart ett användningsområde för mediciner och i vissa avseenden nästan mirakelgörande.
Scratch89
2017-06-23, 12:16
Jag tycker jag har fått mycket bättre resultat sedan jag började (tillåtas!) ha ett närmare samarbete med läkare. Patienter som kommer in med ett diskbråck i, säg, nacken, kommer visserligen bli bättre med bra fysioterapi endast, men det är milsvid skillnad på de som efter mitt besök fick tag på en läkare som skrev ut bra grejer. Jag brukar fråga/rekommendera Gabapentin, för att minska nervsmärtan, samt någon antiiflammatorisk, som Naproxen eller Diklofenak, om det är nytillkommet (inom 1-2 veckor eller så).
Det som de oftast får med sig, om de är illa däran, är en avlastande position som de ska lägga sig i ofta under dagen, samt en hemövning där man ligger och rör på nerven i ett avlastande läge. Går man till en dålig fysioterapeut kommer de kanske ge dig nackextensioner/retraktioner, stå och dra i gummiband, samt stretcha stram muskulatur, som bara hade gjort dig värre. Samma sak dåliga läkare; de skriver ut Alvedon 665 (eller ännu värre, Citodon eller Oxycontin), som bara gör en dåsig men man har fortfarande ont.
Jag tycker jag har fått mycket bättre resultat sedan jag började (tillåtas!) ha ett närmare samarbete med läkare. Patienter som kommer in med ett diskbråck i, säg, nacken, kommer visserligen bli bättre med bra fysioterapi endast, men det är milsvid skillnad på de som efter mitt besök fick tag på en läkare som skrev ut bra grejer. Jag brukar fråga/rekommendera Gabapentin, för att minska nervsmärtan, samt någon antiiflammatorisk, som Naproxen eller Diklofenak, om det är nytillkommet (inom 1-2 veckor eller så).
Det som de oftast får med sig, om de är illa däran, är en avlastande position som de ska lägga sig i ofta under dagen, samt en hemövning där man ligger och rör på nerven i ett avlastande läge. Går man till en dålig fysioterapeut kommer de kanske ge dig nackextensioner/retraktioner, stå och dra i gummiband, samt stretcha stram muskulatur, som bara hade gjort dig värre. Samma sak dåliga läkare; de skriver ut Alvedon 665 (eller ännu värre, Citodon eller Oxycontin), som bara gör en dåsig men man har fortfarande ont.
Jag har upplevt att det är bra att komplettera med andra discipliner/kompetenser nästan oavsett vad det gäller. Dessutom så kan man ju lära sig av varandra och kanske ge en snabbare och bättre vårdupplevelse för patienterna om man suddar ut gränserna lite.
Var hos sjukgymnasten idag, den jag träffade hade en "Magisterexamen i OMT" (vilket inte säger mig någonting om vilket steg 1-3 han har).
Efter undersökningen så kom han fram till att han inte kunde hjälpa mig och att han inte hade någon aning om vad som skulle vara fel. Han tyckte att han har man såhär mycket diffusa problem så måste man utredas mer av läkare. Förslagsvis för borrelia och hos en neurolog.
Men läkaren tycker ju att vi är klara med varandra. Nu jag envisades med att boka in en tid ändå men det är ju svårt att få hjälp av någon som redan har bestämt sig. Ska träffa läkaren igen på måndag för övrigt.
Jag är så jävla less på vården.
Så, läkaren sa att vi skulle ta lite fler blodprover och sen boka in en avstämningstid i augusti. Hoppla ha.
Så har det blivit mycket värre, igen. Tränade igår, vad jag tyckte var lite pressvarianter och mest assistansövningar. Vet inte om förvärringen är relaterat till det, men överväger nästan att testa med att ta uppehåll från all form av träning i 1-2 veckor för att utesluta det och se om det kanske tom kan bli bättre. Nu kan jag inte ens ligga eller sitta i kortare perioder utan att nerverna i benen (framförallt vänster) går bananas. Strålar ut i ett "sträckande" obehag/smärta i tårna, brännande känsla i vaderna, nypande känsla i sidan av låret och känselbortfall och tryckkänsla i gluteus, hamstring och under fötterna, det sistnämnda kvarstår även när jag står upp.
Även nackens stelhet/trötthetskänsla värre, domning/kramp/blodstoppskänsla/obehag även mer intensivt i armar, händer och skuldror.
Vardagen präglas av ångest, hjälplöshet och tillvaron kan beskrivas som inte allt för långt ifrån outhärdlig. Fick i kulmen av nattens desperation (ofrivilliga) absurda idéer i form av självmord. Ynkligt.
Vet inte vad som är värst av ovannämnda eller tanken på hur absolut lysande min studiestart till höst kommer att gå när jag är ett sömnlöst vandrande ångestvrak som inte ens klarar av att sitta ner i mer än ett par minuter :laugh:
För övrigt lite lustigt hur man till det yttre kan se ut att må så bra när man är helt förstörd inombords.
Vet inte ens varför jag skriver allt det här :d
Nåja, det är i alla fall fint väder ute.
Scratch89
2017-07-05, 09:35
Hur mår du i övrigt?
Det låter som att du fått en central sensitisering för att du har haft ont så pass länge. Det låter bra skumt. Är det någon som kollat för centrala skador, t.ex MS eller andra neurologiska sjukdomar?
Att gå omkring och oroa sig (vilket såklart är helt naturligt) och känna sig utan hopp kommer tyvärr bara göra saken värre. Finns det andra saker du kan göra förutom styrketräna?
Hur mår du i övrigt?
Det låter som att du fått en central sensitisering för att du har haft ont så pass länge. Det låter bra skumt. Är det någon som kollat för centrala skador, t.ex MS eller andra neurologiska sjukdomar?
Att gå omkring och oroa sig (vilket såklart är helt naturligt) och känna sig utan hopp kommer tyvärr bara göra saken värre. Finns det andra saker du kan göra förutom styrketräna?
Utöver detta och tillhörande mental belastning så tycker jag att jag mår alldeles utmärkt så när som på en del seglivade idrotts/arbetsskaderelaterade krämpor. Det är ju inte "aj-smärta", utan mer obehag/domningar/diffus "smärta", men det kanske räknas som smärta rent kliniskt ändå?
Jag frågade läkaren om nerver (eller stora delar av nervsystemet) kan bli inflammerat (jag har ingen koll på neurologiska sjukdomar), vilket skulle vara min spontana egendiagnos. Att något med simningen (som har ett löjligt följsamt samband med debut) skulle ha klämt in/påverkat nerver i axlar och nacke, som sen skapat en inflammation som spridit sig till andra "nervkanaler" eller hur sånt där nu funkar. Och att jag inte upplever ryggraden som utgångspunkt för min problematik, utan snarare av mekaniskt tryck från yttre (och säkerligen inre) påverkan på extremiteterna.
Då sa hon att det (inflammerat nervsystem) inte var möjligt, men nämnde MS som ett liknande exempel. Jag ville ju bli remitterad till en neurolog vid mitt första besök, men antar att hon vill avvakta med det för att vara "kostnadseffektiv" med vårdresurser, vilket säkert är en vettig praxis även om jag som patient naturligtvis inte alls håller med om det :d
Löpning och cykling fungerar inte som kontinuerlig motionsform pga underbenssmärta och knäproblem. Kan göra det max 1 gång per vecka ungefär utan att det blossar upp för mycket. Klättring funkar i lagom mängd men provocerar just nu min nuvarande problematik för mycket, i framförallt höger överarm och båda hamstrings för att det ska funka som "aktiv vila" eller vad man skulle vilja kalla det. Promenader provocerar under fötterna, särskilt vid hälen.
Lämnade ca 8 blodprov i morse, tydligen en del reumatiska, "långsänka" och diverse blodvärden.
Scratch89
2017-07-05, 15:01
Jag tror som sagt att du har fått en centraliserad smärta. Här finns info om vad jag menar, lite mer på begriplig svenska. :)
http://norrbottensminne.se/upload/pv/arvvc/Sm%C3%A4rtprojektgruppen/Patientbroschyr.pdf
Känns det här igen?
Jag tror som sagt att du har fått en centraliserad smärta. Här finns info om vad jag menar, lite mer på begriplig svenska. :)
http://norrbottensminne.se/upload/pv/arvvc/Sm%C3%A4rtprojektgruppen/Patientbroschyr.pdf
Känns det här igen?
Det fetade känns absolut igen med undantaget att jag liksom inte känner smärta. Som jag är van vid att känna den i alla fall, men det kan ju vara så att min uppfattning av vad smärta är "feldefinierad" också. Därtill upplever jag känselbortfall i små (fingertoppar) som stora områden (gluteus och hamstring).
"Detta kan ge upphov till smärtspridning (smärta som breder ut sig i större område, smärta som ”flyttar runt” till andra delar av kroppen, utstrålande smärta), samt domningar och svaghetskänsla."
Men det känns urlöjligt att allt detta skulle bottna i att jag började simma, behövs det verkligen så lite och så kort tid, ca 1-2 veckor från (obekräftad) "skada" till spridning av symtom och slutligen såhär illa? :d Nu har det ju successivt också blivit lite värre över senaste 2 månaderna också, utan att jag har ändrat något i min vardag eller levnadssätt heller, men det debuterade verkligen som en blixt från klar himmel.
Om jag också kollar på "minskar" respektive "ökar smärta", så har jag inte känt någon oro, ångest eller dylikt över detta förrän typ 1 vecka sedan kanske. Har faktiskt tvärtom, känt att livet har varit ganska bra och precis gått enligt mina planer senaste halvåret. Sömnbrist har jag ju dock absolut haft i alla högsta grad sen i slutet av januari och fortfarande, men det är ju mer en konsekvens av mina "symtom" än en ond cirkel, upplever jag. Har liksom legat på en konstant dålig nivå.
Sen så är det ju väldigt svårt att avgöra själv vad för typ och nivå av fysisk aktivitet som förvärrar/mildrar centraliserad smärta (om vi nu antar att det är mitt nuvarande tillstånd och bortser från ev. bakomliggande orsak). Jag har ju provat att köra mjukare, träna annat, träna hårdare, göra saker som jag upplever provocerar och saker som jag upplever inte provocerar. Har inte lyckats hitta ett enda samband förutom simningen. En vecka så avlastar något för att nästa vecka provocera rejält, trots samma upplevd ansträngning och träningsupplägg.
Scratch89
2017-07-05, 19:35
Fast du har ju haft skador och diverse besvär i 1,5 år om man tänker på din journal, och enligt det första inlägget så har du ju haft besvär sedan ännu längre tillbaka i tiden.
Nu känner jag ju inte dig och din historik, men det kan ju vara så att simningen bara var en utlösande faktor på något som byggts upp under längre tid.
Nu har de ju tagit en massa prover så vi får se vad de kommer fram till; är man ung med relativt nydebuterade besvär kan det vara svårt att se något på t.ex reumatiska prov. Det kan vara frustrerande ibland, då både jag som vårdare och de som patienter känner att det inte bara är någon "vanlig" smärta och problematik. Då kan det ta flera år innan det äntligen börjar komma provsvar som reumatologerna kan klassa som giltiga.
Fast du har ju haft skador och diverse besvär i 1,5 år om man tänker på din journal, och enligt det första inlägget så har du ju haft besvär sedan ännu längre tillbaka i tiden.
Nu känner jag ju inte dig och din historik, men det kan ju vara så att simningen bara var en utlösande faktor på något som byggts upp under längre tid.
Nu har de ju tagit en massa prover så vi får se vad de kommer fram till; är man ung med relativt nydebuterade besvär kan det vara svårt att se något på t.ex reumatiska prov. Det kan vara frustrerande ibland, då både jag som vårdare och de som patienter känner att det inte bara är någon "vanlig" smärta och problematik. Då kan det ta flera år innan det äntligen börjar komma provsvar som reumatologerna kan klassa som giltiga.
Lite smärta-/problemhistoria i kronologisk ordning som kuriosa:
Armbågar 2010 fortfarande till viss del. Har som max ont i 5-10 min i sträck sen typ 2013. Lösningen var dragremmar på marklyft, klättra inte för ofta och bär inte matkassar.
Underben 2011 fortfarande om jag löptränar. Har ont kanske max 1-3 dagar per år sen 2013. Lösningen är att inte springa för länge, eller för långt.
Axlar 2013 fortfarande i vissa rörelser. Vet precis vilka rörelser jag ska undvika för smärta. Ibland kan jag få något enstaka hugg.
Knän 2016-04 fortfarande. Endast när jag kör böj, ibland när jag cyklar/springer. Något enstaka hugg i vardagen ibland.
Ländrygg 2016-06/07ish fortfarande. Får endast hugg om jag kör böj, extremt sällan i vardagen.
Har så långt jag kan minnas upplevt den här typen av "smärta" eller obehag tidigare, annat än att en hand eller ett ben har somnat någon enstaka gång som säkert alla varit med om. Det jag försöker komma fram till är att jag inte har haft problem med långvariga smärtor, utan mestadels kortvariga under specifika aktiviteter.
Intressant är att jag började simma regelbundet och även försökte lära mig själv att crawla 2015, med sämre axelhälsa än vad jag har idag så kände inga problem i överhuvudtaget. Hade garanterat sämre teknik också.
Nu när jag kollar igenom min journal/dagbok i pappersformat, så simmade jag första gången 2017 den 21/1, minns att jag fick någon konstig känsla i nacken när jag simmade under vattnet länge, tittade nog uppåt lite för mycket eftersom detta var i "Lekbanan" så folk hoppade ner i vattnet utan att se sig för ordentligt. Skrev om domningarna (vid detta tillfälle endast i höger axelparti) för första gången 27/1 och jag minns att det hade debuterat några dagar tidigare.
Jag kopplade inte ihop detta med simningen då, utan mer min högeraxel, då något "hoppade till" i axeln varje gång jag rörde på armen när jag låg ner, tex i sängen och skulle justera täcket. Minns ett starkt samband mellan "axelhoppet" och att vakna av domningar i höger axelparti i början.
Sedan tydlig försämring i direkt samband med varje crawlkurstillfälle, tydlig symtomlindring när jag pausade helt från simning i 1-2 veckor, sedan tydlig försämring vid sista kurstillfället. Har inte ändrat något i min övriga träning under hela perioden från början av 2017 till idag.
Resten är som man säger historia och finns i denna tråd och den tidigare.
Min magkänsla är att läkaren är ute på fel spår med reumatiska besvär och det låter ju inte betryggande att det kan ta så lång tid för att "utveckla rätt grad av problem" (?) så att det syns på tester :d
Ditt engagemang är för övrigt mycket uppskattat :)
Jaha, då har jag fått trötthet/mjölksyrakänsla i höger överarm och konstiga "stickningarna" eller hur jag ska beskriva det (känns som en blandning mellan ståpäls och domningar) känns nu också i högra delen av ansiktet. Allt det här är så märkligt..
Borde ha fått provsvaren idag men min journal på 1177.se är helt tom, även på all tidigare historik, så det är säkert något underhåll på servern.
Scratch89
2017-07-07, 08:28
Du verkar ju kunna resonera, så det är bra att du ändå köper att det är orimligt att hela kroppen skulle göra ont p.g.a flera olika strukturella skador. Det verkar mer och mer vara någon form av central påverkan; antingen p.g.a sensitisering eller så är det något annat på gång, t.ex något neurologiskt.
Tyvärr blir det här ofta en ond spiral, då detta blir värre av uppgivenhet, misstro till vården, en (ökad) hypokondri och liknande. Egentligen betyder ju en central sensitisering att ditt nervsystem fungerar bra (kroppens varningsklockor fungerar ju!) men just nu är det lite för lätt att trigga.
Det man som fysio skulle kunna göra är att ordinera träning som får igång de smärthämmande, nedåtgående banorna. Då pratar vi om konditionsträning, rätt så hård (men inte tungt belastande) samt lätt styrketräning av global muskulatur, 3-4 gånger i veckan. Ett sådant upplägg kan se ut som:
Cykling 20-30 minuter ca 70-75% av maxpuls
Styrketräning, 6-8 övning, 3-5 set x 20-30 reps
Cykling 20-30 minuter ca 60-70% av maxpuls
Mjuk dynamisk töjning, ca 10-15 upprepningar per muskel/led
Från läkarens håll kan man få utskrivet en låg dos av SSRI, då man vet att serotonin (eller snarare bristen på) är relaterat till sämre smärthantering.
Nu utgår jag ifrån att det här är en sensitisering; det kan ju som sagt vara något annat också. Att sluta träna är oftast en dålig idé, särskilt om man hållit på att träna länge. De flesta som tränat en stor del av sitt liv kan vittna om att smärta kommer som ett brev på posten någon vecka efter man slutat träna, troligen för att träningen i sig faktiskt fungerar som smärtlindring. Vi som arbetar med detta ser det hela tiden, och många med generell smärta blir bättre av att bara börja promenera till jobbet och gå på Friskis ett par dagar i veckan.
Du verkar ju kunna resonera, så det är bra att du ändå köper att det är orimligt att hela kroppen skulle göra ont p.g.a flera olika strukturella skador. Det verkar mer och mer vara någon form av central påverkan; antingen p.g.a sensitisering eller så är det något annat på gång, t.ex något neurologiskt.
Tyvärr blir det här ofta en ond spiral, då detta blir värre av uppgivenhet, misstro till vården, en (ökad) hypokondri och liknande. Egentligen betyder ju en central sensitisering att ditt nervsystem fungerar bra (kroppens varningsklockor fungerar ju!) men just nu är det lite för lätt att trigga.
Det man som fysio skulle kunna göra är att ordinera träning som får igång de smärthämmande, nedåtgående banorna. Då pratar vi om konditionsträning, rätt så hård (men inte tungt belastande) samt lätt styrketräning av global muskulatur, 3-4 gånger i veckan. Ett sådant upplägg kan se ut som:
Från läkarens håll kan man få utskrivet en låg dos av SSRI, då man vet att serotonin (eller snarare bristen på) är relaterat till sämre smärthantering.
Nu utgår jag ifrån att det här är en sensitisering; det kan ju som sagt vara något annat också. Att sluta träna är oftast en dålig idé, särskilt om man hållit på att träna länge. De flesta som tränat en stor del av sitt liv kan vittna om att smärta kommer som ett brev på posten någon vecka efter man slutat träna, troligen för att träningen i sig faktiskt fungerar som smärtlindring. Vi som arbetar med detta ser det hela tiden, och många med generell smärta blir bättre av att bara börja promenera till jobbet och gå på Friskis ett par dagar i veckan.
Jag hoppas kunna beskriva mig som en ganska resonerande varelse :d
Har väldigt dålig koll på nerver, verkar också vara ett litet mer knepigt eller avancerat område att sätta sig in i. Brukar annars försöka läsa på lite om funktionen på saker som man blir lite hypokondrisk eller orolig över snarare än att googla fram sjukdomar och symtom. Absolut, jag är ju glad att jag tex vaknar av när sover av att nerverna inte har det så bra så att jag kan "avbelasta" dem (om det nu är nerverna som ens spökar). Både läkaren och sjukgymnasten föreslog att jag skulle ta lite sömnmedel för att ha lättare att sova, men det känns ju inte så smart med tanke på det jag precis skrev. Behöver nerverna positionsbyte eller minskat tryck så är det ju dumt att sova igenom det och fortsätta trycka på detta i flera timmar. Enligt mitt resonemang i alla fall, men jag är som bekant varken läkare eller sjukgymnast heller :p
Jag pendlar typ i huvudsak mellan två mentala lägen:
"Det enda som inte funkar eller som känns obehagligt är ju bara själva obehagskänslorna, stickningar, domningar och allt vad det kan vara, jag upplever ingen faktisk märkbar försvagning muskulärt, konditionsmässigt eller funktions när jag tränar eller fungerar i vardagen om jag bortser från ev påverkan från sömnbrist och mental belastning."
"Vad i helvete är det här, bäst att inte röra mig så jag förvärrar något innan jag med säkerhet vet vad det är. Fan va jobbigt livet är. Varför just jag :d".
Och förutsatt att det inte är något som kan förvärras av motion, så är det första mycket mer produktivt och i båda fallen, naturligtvis ett roligare sinnestillstånd att befinna sig i.
Jag har hela livet egentligen identifierat mig och min tillvaro med idrott/träning, plus att jag upplever (och mer eller mindre vet) att motion och träning förmodligen är den överlägset bästa medicinen i princip oavsett sjukdom/åkomma. Om vi bortser från sjukdomar/åkommor där motion kan vara direkt opraktiskt, typ infektionssjukdomar, problem med kardiovaskulära systemet osv.
Anledningen till att jag ville testa en eller två veckors vila är att jag har hållit igång som vanligt nu i ungefär ett halvår och ändå upplevt en succesiv försämring.
Sen så är det som sagt fortfarande liksom inte smärta egentligen, utan mer domningar, stickningar, lite kramper och nedsatt känsel. Vid central sensitisering, är man mer smärtkänslig generellt också? För att hjärnan inte kan "trubba av" smärtan med seratonin, tex om någon med CS slår emot något, kan man förvänta sig att det gör mer ont än "vanligt" då? För jag upplever ju snarare känslobortfall än någon minskad smärttröskel.
Jag kan inte heller framkalla det med något tryck mha händerna, utan det måste vara under en längre tidsperiod för att det ska hända något. Skulle det vara fel på smärtbromsen/serotonin i nervsammanhang så inbillar jag mig att jag skulle uppleva ökad smärta från "normal" smärta?
Fetknoppen
2017-07-07, 16:39
Jag hoppas kunna beskriva mig som en ganska resonerande varelse :d
Har väldigt dålig koll på nerver, verkar också vara ett litet mer knepigt eller avancerat område att sätta sig in i. Brukar annars försöka läsa på lite om funktionen på saker som man blir lite hypokondrisk eller orolig över snarare än att googla fram sjukdomar och symtom. Absolut, jag är ju glad att jag tex vaknar av när sover av att nerverna inte har det så bra så att jag kan "avbelasta" dem (om det nu är nerverna som ens spökar). Både läkaren och sjukgymnasten föreslog att jag skulle ta lite sömnmedel för att ha lättare att sova, men det känns ju inte så smart med tanke på det jag precis skrev. Behöver nerverna positionsbyte eller minskat tryck så är det ju dumt att sova igenom det och fortsätta trycka på detta i flera timmar. Enligt mitt resonemang i alla fall, men jag är som bekant varken läkare eller sjukgymnast heller :p
Jag pendlar typ i huvudsak mellan två mentala lägen:
"Det enda som inte funkar eller som känns obehagligt är ju bara själva obehagskänslorna, stickningar, domningar och allt vad det kan vara, jag upplever ingen faktisk märkbar försvagning muskulärt, konditionsmässigt eller funktions när jag tränar eller fungerar i vardagen om jag bortser från ev påverkan från sömnbrist och mental belastning."
"Vad i helvete är det här, bäst att inte röra mig så jag förvärrar något innan jag med säkerhet vet vad det är. Fan va jobbigt livet är. Varför just jag :d".
Och förutsatt att det inte är något som kan förvärras av motion, så är det första mycket mer produktivt och i båda fallen, naturligtvis ett roligare sinnestillstånd att befinna sig i.
Jag har hela livet egentligen identifierat mig och min tillvaro med idrott/träning, plus att jag upplever (och mer eller mindre vet) att motion och träning förmodligen är den överlägset bästa medicinen i princip oavsett sjukdom/åkomma. Om vi bortser från sjukdomar/åkommor där motion kan vara direkt opraktiskt, typ infektionssjukdomar, problem med kardiovaskulära systemet osv.
Anledningen till att jag ville testa en eller två veckors vila är att jag har hållit igång som vanligt nu i ungefär ett halvår och ändå upplevt en succesiv försämring.
Sen så är det som sagt fortfarande liksom inte smärta egentligen, utan mer domningar, stickningar, lite kramper och nedsatt känsel. Vid central sensitisering, är man mer smärtkänslig generellt också? För att hjärnan inte kan "trubba av" smärtan med seratonin, tex om någon med CS slår emot något, kan man förvänta sig att det gör mer ont än "vanligt" då? För jag upplever ju snarare känslobortfall än någon minskad smärttröskel.
Jag kan inte heller framkalla det med något tryck mha händerna, utan det måste vara under en längre tidsperiod för att det ska hända något. Skulle det vara fel på smärtbromsen/serotonin i nervsammanhang så inbillar jag mig att jag skulle uppleva ökad smärta från "normal" smärta?
Felet kan vara mångfacetterat så jag tänker inte bre ut texten. Ett steg framåt kan vi i alla fall komma om du gör som jag säger. Låt någon fotografera dig bakifrån när du står upp i din normala viloställning. Se till så att det blir ett bra foto i bar överkropp där gott ljus gör så att man kan se detaljer. Det kan ge viss information som kan vara värdefull.
/David
Nu kom jag åt journalen för att se för provresultaten, det kollades på olika blodvärden, sänka, borrelia och något reumatiskt. Som väntat så är inget utöver det normala utan allt är inom referensvärdena.
Felet kan vara mångfacetterat så jag tänker inte bre ut texten. Ett steg framåt kan vi i alla fall komma om du gör som jag säger. Låt någon fotografera dig bakifrån när du står upp i din normala viloställning. Se till så att det blir ett bra foto i bar överkropp där gott ljus gör så att man kan se detaljer. Det kan ge viss information som kan vara värdefull.
/David
Jag råkar för ovanlighetens skull ha tillgång till en kamera just nu, ska vänta tills det blir lite mörkare så det inte blir så mycket sidoljus från fönstren och se om jag kan få fram en bra bild med självutlösare.
Så, bilder då.
Lite sämre hållning till vänster, lite bättre hållning till höger. Ingen av dem överdriven och båda är att betrakta som "stående viloställning". Kan ha varit så att kameran inte var perfekt rak mot ryggen eller att jag stod lite snett mot den och jag har lite ojämn solbränna på axlarna men på det stora hela så tror jag att det är ganska raka bilder.
Nedre delen av bilderna är precis ovanför.. "Delningen" av vänstra och högra sätesmuskeln så att säga.
Scratch89
2017-07-08, 11:54
Förutom att din högra skuldra hänger lite grann skulle jag ändå säga att det ser vettigt och rakt ut.
Fetknoppen
2017-07-08, 14:34
Så, bilder då.
Lite sämre hållning till vänster, lite bättre hållning till höger. Ingen av dem överdriven och båda är att betrakta som "stående viloställning". Kan ha varit så att kameran inte var perfekt rak mot ryggen eller att jag stod lite snett mot den och jag har lite ojämn solbränna på axlarna men på det stora hela så tror jag att det är ganska raka bilder.
Nedre delen av bilderna är precis ovanför.. "Delningen" av vänstra och högra sätesmuskeln så att säga.
Båda skulderbladen står felplacerade på bröstryggen och kan mycket väl förklara de neurologiska symtom du har i armarna. Jag återkommer med ett mer uttömligt svar senare, när jag har en stund över.
/David
Förutom att din högra skuldra hänger lite grann skulle jag ändå säga att det ser vettigt och rakt ut.
Ja det noterade jag också, jag tänker också att det är sällan man är helt symmetrisk, plus att jag är högerdominant vilket säkert ger lite obalans i muskler, hållning och dylikt? Men i mitt fall är säkert en dålig datorergonomi stor bidragande orsak, brukar ha både tangentbordet och musen för långt fram, särskilt musen. Detta då jag gillar att vila underarmarna på bordet och egentligen aldrig haft en stol med armstöd, bordet brukar också vara för högt. Det kanske kan vara värt investering för att justera oavsett om det är relevant till det här problemet eller inte när jag ser mig själv skriva det *facepalm*
Båda skulderbladen står felplacerade på bröstryggen och kan mycket väl förklara de neurologiska symtom du har i armarna. Jag återkommer med ett mer uttömligt svar senare, när jag har en stund över.
/David
Där ser man, ska bli intressant att läsa svaret/förklaringen.
Scratch89
2017-07-08, 17:43
Båda skulderbladen står felplacerade på bröstryggen och kan mycket väl förklara de neurologiska symtom du har i armarna. Jag återkommer med ett mer uttömligt svar senare, när jag har en stund över.
/David
Tänker du att de är något nedåtroterade?
EDIT: Och de ligger lateralt. Hmm.
Har upplevt en viss förbättring på vissa symtom när jag vilat i ca 4-5 dagar, har kunnat sova helt okej senaste 3 dagarna tex. Körde marklyft och press över huvudet igår och i natt så sov jag inte många timmar. Jag funderar på om det kanske inte är övningarna i sig, utan om det beror på den ökade muskeltonus man får (?) i tränade muskelgrupper?
Tänker du att de är något nedåtroterade?
EDIT: Och de ligger lateralt. Hmm.
Jag titta på bilden för att försöka förstå detta men jag lyckas inte :d
Fetknoppen
2017-07-10, 12:09
Så, bilder då.
Lite sämre hållning till vänster, lite bättre hållning till höger. Ingen av dem överdriven och båda är att betrakta som "stående viloställning". Kan ha varit så att kameran inte var perfekt rak mot ryggen eller att jag stod lite snett mot den och jag har lite ojämn solbränna på axlarna men på det stora hela så tror jag att det är ganska raka bilder.
Nedre delen av bilderna är precis ovanför.. "Delningen" av vänstra och högra sätesmuskeln så att säga.
Nu skriver jag detta i all hast, mitt i husrenovering och med tre småttingar som önskar lunch. Det kan vara lite fel och eller inte nog utförligt beskrivet.
Normalpositionen för ett skulderblad på bröstryggen är följande.
Acromion (betyder ungefär kulle på svenska) ska vara skulderbladets högsta punkt. Ingen del av skulderbladet ska befinna sig högre när en människa står upp med armarna efter sidan.
Angulus superior ska befinna sig ungefär i nivå med spinosen på andra kotan i bröstryggen (T2). Spinae scapulaes mediala hörn ska befinna sig i nivå med spinosen tillhörande T3 och projicera mot spinosen på T4. Dvs spinae scapulae ska luta snett utåt/uppåt.
Ett streck som skär genom punkterna angulus superior och angulus inferior ska vara precis vertikalt.
Margo medialis ska befinna sig 5-6 cm lateralt om spinoserna i thorakal rygg och befinna sig i en vinkel som är 15-30° i förhållande till transversalplanet.
När jag tittar på dina bilder ser det ut som att angulus superior är skulderbladets högsta punkt, dvs närmare taket än acromion. När det ser ut så har skulderbladet tippar lateralt nedåt och sannolikt också tippat framåt (jag tycker det ser ut så.
När detta har skett måste clavicula stå rakt lateralt från ursprunget vid SC-leden och gå rakt horisontellt ut till fästet på AC-leden, det kan till och med vara så att clavicula pekar snett nedåt mot marken från urspunget vid SC-leden. Under clavicula går plexus brachialis, dvs din nervfläta som försörjer armarna.
Jag förstår att mycket av ovanstående låter som grekiska i dina öron men om du skriver "scpulae dysfunction" på Google kommer du att finna bilder på skulderblad där du kan se de latinska namnen på skulderbladets olika deler och du kan också se hur det ser ut när skulderblad står felställda på kroppen. Jag hoppas att rätt träning kan göra så att skulderbladen roteras tillbaka i rätt position. Då slutar clavicula (nyckelbenet) klämma mot nerverna. Om jag på väldigt enkel svenska ska säga vad felet är skulle jag säga att dina skuldror gör så att det ser ut som att de bildar en flaskhalsnacke.
Fetknoppen
2017-07-10, 12:13
Har upplevt en viss förbättring på vissa symtom när jag vilat i ca 4-5 dagar, har kunnat sova helt okej senaste 3 dagarna tex. Körde marklyft och press över huvudet igår och i natt så sov jag inte många timmar. Jag funderar på om det kanske inte är övningarna i sig, utan om det beror på den ökade muskeltonus man får (?) i tränade muskelgrupper?
Jag titta på bilden för att försöka förstå detta men jag lyckas inte :d
Inte konstigt att du provoceras av marklyft och press över huvudet om det är det fel jag beskriver här ovan. Skuldrorna vill ramla ner på kroppen, mot din ländrygg, i båda övningarna och då retas nervsmärtan ännu mera. Du måste få hjälp av en duktig sjukgymnast med att återställa normal skulderposition. Det är en kombination av rätt övningar och hållningskorrigering i vardagliga aktiviteter som gör det möjligt. Hur bra det går att återträna detta beror naturligtvis på andra faktorer också. Ehler Danlos Syndrom gör det svårt att förkorta uttöjda muskler.
Fetknoppen
2017-07-10, 12:16
Såhär ska skulderbladet stå på kroppen:
https://www.shoulderdoc.co.uk/article/930
Fetknoppen
2017-07-10, 12:17
Ungefär såhär sitter dina fast på kroppen:
http://www.tudorsirbu.com/winged-scapula/
Fetknoppen
2017-07-10, 12:18
Och här ser du hur nära nyckelbenet plexus brachialis löper.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Plexus_brachialis
Fetknoppen
2017-07-10, 12:21
Nu skriver jag detta i all hast, mitt i husrenovering och med tre småttingar som önskar lunch. Det kan vara lite fel och eller inte nog utförligt beskrivet.
Normalpositionen för ett skulderblad på bröstryggen är följande.
Acromion (betyder ungefär kulle på svenska) ska vara skulderbladets högsta punkt. Ingen del av skulderbladet ska befinna sig högre när en människa står upp med armarna efter sidan.
Angulus superior ska befinna sig ungefär i nivå med spinosen på andra kotan i bröstryggen (T2). Spinae scapulaes mediala hörn ska befinna sig i nivå med spinosen tillhörande T3 och projicera mot spinosen på T4. Dvs spinae scapulae ska luta snett utåt/uppåt.
Ett streck som skär genom punkterna angulus superior och angulus inferior ska vara precis vertikalt.
Margo medialis ska befinna sig 5-6 cm lateralt om spinoserna i thorakal rygg och befinna sig i en vinkel som är 15-30° i förhållande till transversalplanet.
När jag tittar på dina bilder ser det ut som att angulus superior är skulderbladets högsta punkt, dvs närmare taket än acromion. När det ser ut så har skulderbladet tippar lateralt nedåt och sannolikt också tippat framåt (jag tycker det ser ut så.
När detta har skett måste clavicula stå rakt lateralt från ursprunget vid SC-leden och gå rakt horisontellt ut till fästet på AC-leden, det kan till och med vara så att clavicula pekar snett nedåt mot marken från urspunget vid SC-leden. Under clavicula går plexus brachialis, dvs din nervfläta som försörjer armarna.
Jag förstår att mycket av ovanstående låter som grekiska i dina öron men om du skriver "scpulae dysfunction" på Google kommer du att finna bilder på skulderblad där du kan se de latinska namnen på skulderbladets olika deler och du kan också se hur det ser ut när skulderblad står felställda på kroppen. Jag hoppas att rätt träning kan göra så att skulderbladen roteras tillbaka i rätt position. Då slutar clavicula (nyckelbenet) klämma mot nerverna. Om jag på väldigt enkel svenska ska säga vad felet är skulle jag säga att dina skuldror gör så att det ser ut som att de bildar en flaskhalsnacke.
Skrev fel. Ska stå såhär:
Margo medialis ska befinna sig 5-6 cm lateralt om spinoserna i thorakal rygg och skulderbladet ska befinna sig i en vinkel som är 15-30° framåt i förhållande till transversalplanet.
Fetknoppen
2017-07-10, 12:23
Så, bilder då.
Lite sämre hållning till vänster, lite bättre hållning till höger. Ingen av dem överdriven och båda är att betrakta som "stående viloställning". Kan ha varit så att kameran inte var perfekt rak mot ryggen eller att jag stod lite snett mot den och jag har lite ojämn solbränna på axlarna men på det stora hela så tror jag att det är ganska raka bilder.
Nedre delen av bilderna är precis ovanför.. "Delningen" av vänstra och högra sätesmuskeln så att säga.
Skulle nog ha nöjt mig med att skriva att du har flaskhalsnacke och att nerverna därför kan klämmas under nyckelbenet. Men antog att du är vetgirig.
Fetknoppen
2017-07-10, 12:34
Och när man har flaskhalsnacke beror det naturligtvis aldrig på att någon magiska kraft har dragit huvudet uppåt mot taket utan alltid på att skulderbladen har ramlat nedåt på bröstryggen. Eftersom skulderbladet sitter fast i nyckelbenet via ac-leden kommer nyckelbenet, clavicula också att sjunka nedåt på kroppen. Det blir då mindre utrymme mellan revbenen och nyckelbenet och mellan dessa ska nervtrådarna till dina armar passera. Det kan alltså mycket väl vara så att samtliga upplevda symtom i armarna beror på den felaktiga skulderbladspositionen.
Nåväl; nu är det slut för idag.
/David Holmberg, sjukgymnast, OMT-examen (steg tre).
Intressant Fetknoppen. Hoppas du har satt fingret på problemet nu så att Bob kan slippa ovissheten och börja rehabilitera.
Skulle kunna bidra själv med en vingscapula. Har fått dubbelsidig konstaterad men värre på höger sida.
Scratch89
2017-07-11, 12:16
Jag titta på bilden för att försöka förstå detta men jag lyckas inte :d
Nu fick du ju en lång utläggning av Fetknoppen, men enkelt förklarat (vilket jag slarvigt nog inte såg förrän jag tittade andra gången) så är ju skulderbladen lite felplacerade i normalläget med armarna hängandes.
Den innersta kanten, som ligger "längs med" ryggraden, ska vara med en viss lutning, där den övre kanten av skulderbladet ska ligga närmare ryggraden än nedre delen. I ditt fall ligger det på ungefär samma avstånd, eller till och med att det är så pass "nedåt"roterat att nedre delen ligger närmast.
Det har också släppt från bröstryggsväggen så pass att hela skulderbladet ligger lite för långt ut på ryggen, åt sidan. Det är alltså ett för stort avstånd mellan skulderblad och ryggrad.
Så steget nu är ju egentligen att först få reda på vad som orsakar/har orsakat det här, och sedan rehabilitera upp det. Det kan handla om någon stramhet/svaghet i diverse strukturer, och troligen nedsatt rörelsekontroll mellan överarm och skulderblad.
Man skulle kunna hitta bra övningar som tränar upp både nedre delen av trapezius samt serratus anterior som ser till att skulderbladet hålls på plats, och dessutom träna på att, med armen till viss del eleverad, provocera stabiliteten i skuldran.
När detta har skett måste clavicula stå rakt lateralt från ursprunget vid SC-leden och gå rakt horisontellt ut till fästet på AC-leden, det kan till och med vara så att clavicula pekar snett nedåt mot marken från urspunget vid SC-leden. Under clavicula går plexus brachialis, dvs din nervfläta som försörjer armarna.
Jag förstår att mycket av ovanstående låter som grekiska i dina öron men om du skriver "scpulae dysfunction" på Google kommer du att finna bilder på skulderblad där du kan se de latinska namnen på skulderbladets olika deler och du kan också se hur det ser ut när skulderblad står felställda på kroppen. Jag hoppas att rätt träning kan göra så att skulderbladen roteras tillbaka i rätt position. Då slutar clavicula (nyckelbenet) klämma mot nerverna. Om jag på väldigt enkel svenska ska säga vad felet är skulle jag säga att dina skuldror gör så att det ser ut som att de bildar en flaskhalsnacke.
Inte konstigt att du provoceras av marklyft och press över huvudet om det är det fel jag beskriver här ovan. Skuldrorna vill ramla ner på kroppen, mot din ländrygg, i båda övningarna och då retas nervsmärtan ännu mera. Du måste få hjälp av en duktig sjukgymnast med att återställa normal skulderposition. Det är en kombination av rätt övningar och hållningskorrigering i vardagliga aktiviteter som gör det möjligt. Hur bra det går att återträna detta beror naturligtvis på andra faktorer också. Ehler Danlos Syndrom gör det svårt att förkorta uttöjda muskler.
Ja det verkar som en rimlig bedömning, då gäller det bara att hitta en vettig sjukgymnast, de jag varit hos har kollat på och undersökt skuldrorna och inte reagerat på något konstigt.
Och ännu mindre förvånande då att push press eller stöt provocerar ännu mer, eftersom det blir en snabb utlåsning med högre vikt som säkert måste bromsas upp av skuldrorna i större utsträckning.
Skulle nog ha nöjt mig med att skriva att du har flaskhalsnacke och att nerverna därför kan klämmas under nyckelbenet. Men antog att du är vetgirig.
Flaskhalsnacke hade ju räckt men jag är tacksam att du tog dig tid att gå förklara så ingående, det är alltid kul att dyka ner lite djupare i olika ämnen och anatomi är inget undantag.
Och när man har flaskhalsnacke beror det naturligtvis aldrig på att någon magiska kraft har dragit huvudet uppåt mot taket utan alltid på att skulderbladen har ramlat nedåt på bröstryggen. Eftersom skulderbladet sitter fast i nyckelbenet via ac-leden kommer nyckelbenet, clavicula också att sjunka nedåt på kroppen. Det blir då mindre utrymme mellan revbenen och nyckelbenet och mellan dessa ska nervtrådarna till dina armar passera. Det kan alltså mycket väl vara så att samtliga upplevda symtom i armarna beror på den felaktiga skulderbladspositionen.
Nåväl; nu är det slut för idag.
/David Holmberg, sjukgymnast, OMT-examen (steg tre).
Tack för analysen och förklaringen.
Nu fick du ju en lång utläggning av Fetknoppen, men enkelt förklarat (vilket jag slarvigt nog inte såg förrän jag tittade andra gången) så är ju skulderbladen lite felplacerade i normalläget med armarna hängandes.
Den innersta kanten, som ligger "längs med" ryggraden, ska vara med en viss lutning, där den övre kanten av skulderbladet ska ligga närmare ryggraden än nedre delen. I ditt fall ligger det på ungefär samma avstånd, eller till och med att det är så pass "nedåt"roterat att nedre delen ligger närmast.
Det har också släppt från bröstryggsväggen så pass att hela skulderbladet ligger lite för långt ut på ryggen, åt sidan. Det är alltså ett för stort avstånd mellan skulderblad och ryggrad.
Så steget nu är ju egentligen att först få reda på vad som orsakar/har orsakat det här, och sedan rehabilitera upp det. Det kan handla om någon stramhet/svaghet i diverse strukturer, och troligen nedsatt rörelsekontroll mellan överarm och skulderblad.
Man skulle kunna hitta bra övningar som tränar upp både nedre delen av trapezius samt serratus anterior som ser till att skulderbladet hålls på plats, och dessutom träna på att, med armen till viss del eleverad, provocera stabiliteten i skuldran.
Orsaken torde i huvudsak vara simning, eftersom det är det enda som jag ändrat i min träning och livet i övrigt. Har inte bytt arbetsergonomi eller hur jag sitter eller rör mig på fritiden. Och jag knappt ökat vikterna i styrketräningen så det är inga märkbara ökningar i "belastning" på kroppen där heller.
Jag är ju snudd på, om inte på "riktigt" överrörlig så det är mycket möjligt att min rörelsekontroll/stabilitet i skuldrorna är icke-optimal för de aktiviteter jag håller på med.
Fetknoppen
2017-07-11, 22:51
Ja det verkar som en rimlig bedömning, då gäller det bara att hitta en vettig sjukgymnast, de jag varit hos har kollat på och undersökt skuldrorna och inte reagerat på något konstigt.
Och ännu mindre förvånande då att push press eller stöt provocerar ännu mer, eftersom det blir en snabb utlåsning med högre vikt som säkert måste bromsas upp av skuldrorna i större utsträckning.
Flaskhalsnacke hade ju räckt men jag är tacksam att du tog dig tid att gå förklara så ingående, det är alltid kul att dyka ner lite djupare i olika ämnen och anatomi är inget undantag.
Tack för analysen och förklaringen.
Orsaken torde i huvudsak vara simning, eftersom det är det enda som jag ändrat i min träning och livet i övrigt. Har inte bytt arbetsergonomi eller hur jag sitter eller rör mig på fritiden. Och jag knappt ökat vikterna i styrketräningen så det är inga märkbara ökningar i "belastning" på kroppen där heller.
Jag är ju snudd på, om inte på "riktigt" överrörlig så det är mycket möjligt att min rörelsekontroll/stabilitet i skuldrorna är icke-optimal för de aktiviteter jag håller på med.
Simningen kan mycket väl vara det som utlöste symtomen, men det grundläggande felet med felställda skuldror har du garanterat haft en mycket längre tid. Ett sätt att få reda på om det är orsak till dina symtom är att bedriva träning som återställer normal skulderposition och funktion. Du kan ju testa att elevera armarna så att de pekar rakt upp i taket när du står upp. Sträck dig sedan upp mot taket som en volleyboll-spelare som försöker blockera en boll. Håll kvar i detta läge i tio sekunder och upprepa genom att göra tio reps. Gör detta flera ggr/dag, minst fem ggr/dag. Inom några veckor ska du ha mindre symtom.
Simningen kan mycket väl vara det som utlöste symtomen, men det grundläggande felet med felställda skuldror har du garanterat haft en mycket längre tid. Ett sätt att få reda på om det är orsak till dina symtom är att bedriva träning som återställer normal skulderposition och funktion. Du kan ju testa att elevera armarna så att de pekar rakt upp i taket när du står upp. Sträck dig sedan upp mot taket som en volleyboll-spelare som försöker blockera en boll. Håll kvar i detta läge i tio sekunder och upprepa genom att göra tio reps. Gör detta flera ggr/dag, minst fem ggr/dag. Inom några veckor ska du ha mindre symtom.
Ja absolut, har säkert haft taskiga förutsättningar länge och så blev kanske simningen här i så fall droppen som fick bägaren att rinna över.
Förstår jag dig rätt om jag tolkar övningen som en "shrug" men med armarna över huvudet? Dvs att (eller händerna) ska komma så nära taket som möjligt?
Fetknoppen
2017-07-12, 00:26
Ja absolut, har säkert haft taskiga förutsättningar länge och så blev kanske simningen här i så fall droppen som fick bägaren att rinna över.
Förstår jag dig rätt om jag tolkar övningen som en "shrug" men med armarna över huvudet? Dvs att (eller händerna) ska komma så nära taket som möjligt?
Du har förstått rätt. Du tränar då en övning som eleverar skulderbladen i ett läge där de är roterade i motsatt riktning till hur de står nu, när du har armarna vilande mot sidan av kroppen. Övningen är inte vidare specifik men å andra sidan kan jag inte ge en sådan utan att ha undersökt dig. Du borde i vart fall bli bättre kan jag tycka. Men träna ofta och mycket, och tänk på korrekt hållning i vardagen.
Du har förstått rätt. Du tränar då en övning som eleverar skulderbladen i ett läge där de är roterade i motsatt riktning till hur de står nu, när du har armarna vilande mot sidan av kroppen. Övningen är inte vidare specifik men å andra sidan kan jag inte ge en sådan utan att ha undersökt dig. Du borde i vart fall bli bättre kan jag tycka. Men träna ofta och mycket, och tänk på korrekt hållning i vardagen.
Alright, då provar jag det. Nej det är väl knepigt att ge övningar över nätet, men en kvalificerad gissning kan knappast skada.
Det intressanta om diagnosen stämmer, är hur benen är relaterade. Men det behöver de kanske inte vara heller, kan ju vara en slump.
Hur skulderbladen hänger i vila är en sak, hur de beter sig vid rörelse och belastning är en annan sak. Att sätta en diagnos/gissning utifrån endast "inspektion i vila" från ett håll är modigt. Det är ju endast ett fynd. Det är knappast något man förespråkar i OMT:en.
Om det nu är en sjukgymnast/fysioterapeut med OMT på avancerad nivå som har undersökt Bob90 rent fysiskt och inte kommit fram till något speciellt så ska man nog börja misstänka något annat. Eventuellt söka en annan sjukgymnast/fysioterapeut för en second opinion som kan göra en fullständig undersökning.
Hur skulderbladen hänger i vila är en sak, hur de beter sig vid rörelse och belastning är en annan sak. Att sätta en diagnos/gissning utifrån endast "inspektion i vila" från ett håll är modigt. Det är ju endast ett fynd. Det är knappast något man förespråkar i OMT:en.
Om det nu är en sjukgymnast/fysioterapeut med OMT på avancerad nivå som har undersökt Bob90 rent fysiskt och inte kommit fram till något speciellt så ska man nog börja misstänka något annat. Eventuellt söka en annan sjukgymnast/fysioterapeut för en second opinion som kan göra en fullständig undersökning.
Absolut, jag har inte tagit det som en fastställd diagnos och jag har inte fått intrycket av att varken Fetknoppen eller Scratch säger sig vara helt toksäkra på sina bedömningar. Jag tror att de flesta, kanske i synnerhet våra kära sjukgymnaster, vet att det är oerhört svårt om inte omöjligt för en sjukgymnast/naprapat/whatever att ställa en helt korrekt diagnos över nätet. Det är ett yrke som kräver en hands-on undersökning.
Men det är ju väldigt tacksamt att kunna diskutera med kunniga för att bilda sig en uppfattning och kunna prova de tips som ges för att se om det hjälper.
Sjukgymnasten som undersökte mig senast hade något steg av OMT, framgick inte vilket, så då tolkar jag 1-2, eftersom om man har steg 3 så skulle jag gissa att man "skyltar" med det.
Jag har för övrigt en film där jag kör chins och strikt press med bar överkropp med ganska bra ljus där man ser hur musklerna beter sig i rörelse, men det är innan den här komplikationen så jag vet inte om det är relevant.
Anders The Peak
2017-07-12, 17:25
Hur skulderbladen hänger i vila är en sak, hur de beter sig vid rörelse och belastning är en annan sak. Att sätta en diagnos/gissning utifrån endast "inspektion i vila" från ett håll är modigt. Det är ju endast ett fynd. Det är knappast något man förespråkar i OMT:en.
Om det nu är en sjukgymnast/fysioterapeut med OMT på avancerad nivå som har undersökt Bob90 rent fysiskt och inte kommit fram till något speciellt så ska man nog börja misstänka något annat. Eventuellt söka en annan sjukgymnast/fysioterapeut för en second opinion som kan göra en fullständig undersökning.
Undrar om en annan sjukgymnast hade funderat så mycket på problemen som Bob90 har som är en aning diffust och kan kanske vara något psykologiskt som i många fall gör att personer som Bob90 hamnar hos en psykolog för att diskutera om Bob90 egentligen är deprimerad. Det onda är bara ett symptom på att han egentligen är behov av SSRI-preparat och KBT. Jag tycker att fetknoppen gör en bra analys och förslag på hur Bob90 kan pröva sig fram med olika tekniker och se om det släpper. Det är en bra metod som även fungerar på personer där det onda hänger ihop med psykiska besvär.
Undrar om en annan sjukgymnast hade funderat så mycket på problemen som Bob90 har som är en aning diffust och kan kanske vara något psykologiskt som i många fall gör att personer som Bob90 hamnar hos en psykolog för att diskutera om Bob90 egentligen är deprimerad. Det onda är bara ett symptom på att han egentligen är behov av SSRI-preparat och KBT. Jag tycker att fetknoppen gör en bra analys och förslag på hur Bob90 kan pröva sig fram med olika tekniker och se om det släpper. Det är en bra metod som även fungerar på personer där det onda hänger ihop med psykiska besvär.
Mja alltså, jag har diskuterat det med både sjukgymnasten och läkaren och jag vet själv att "psykologiskt" kan ge väldigt diffusa symtom.
Men jag har varit i den sitsen tidigare för ca 7 år sen när jag hade dragit på mig två rejäla muskelinflammationer i armbågar och underben så att jag knappt kunde gå eller ens bära ett paraply. Hade lite vändor fram och tillbaka till en KBT-terapeut, som inte tyckte det fanns något att hjälpa mig med, jag mådde helt enkelt dåligt över att kroppen mådde dåligt just då och KBT tyckte jag skulle fortsätta hos läkare och sjukgymnast istället.
Den tiden var jag såklart nere, men upplevde att detta berodde enbart pga ovan. Har också fått känna på hur det är att vara snudd på utbränd, men detta var mycket lättare att hantera än när det var kopplat till något kroppsligt. Och det kändes också helt annorlunda än detta. När jag är stressad eller deppig så, utöver att jag mår dåligt mentalt så brukar jag snarare få ansträngd andning, kramp i hals och tunga samt tinnitus (rimligtvis pga anspänning i bröst, hals och käke).
Så med det sagt så tycker jag mig känna mig så väl att jag inte tror att detta skulle vara något psykiskt. Särskilt eftersom det finns ett så oerhört tydligt samband mellan orsak och verkan med simningen. När jag tar en vilovecka (och jag mår ju bra av att träna, så det blir ju en "psykisk dipp" av att vila) så blir symtomen bättre och när jag tränar (vilket jag tycker är kul, så jag blir ju glad av det) så ökar symtomen. Vilket för mig låter motsägelsefullt om det skulle vara något psykologiskt.
Så i min åsikt finns det ingen som helst anledning till att prata med någon KBT eller ta någon psykofarmaka i det syftet. Om det skulle vara SSRI för att gynna nervernas avslappning så kanske det är en annan femma. Men rent mentalt så mår jag prima förutom någon enstaka tillfällig dipp efter ett par riktigt kassa sömnlösa nätter och ökade symtom.
Anders The Peak
2017-07-13, 05:36
Mja alltså, jag har diskuterat det med både sjukgymnasten och läkaren och jag vet själv att "psykologiskt" kan ge väldigt diffusa symtom.
Men jag har varit i den sitsen tidigare för ca 7 år sen när jag hade dragit på mig två rejäla muskelinflammationer i armbågar och underben så att jag knappt kunde gå eller ens bära ett paraply. Hade lite vändor fram och tillbaka till en KBT-terapeut, som inte tyckte det fanns något att hjälpa mig med, jag mådde helt enkelt dåligt över att kroppen mådde dåligt just då och KBT tyckte jag skulle fortsätta hos läkare och sjukgymnast istället.
Den tiden var jag såklart nere, men upplevde att detta berodde enbart pga ovan. Har också fått känna på hur det är att vara snudd på utbränd, men detta var mycket lättare att hantera än när det var kopplat till något kroppsligt. Och det kändes också helt annorlunda än detta. När jag är stressad eller deppig så, utöver att jag mår dåligt mentalt så brukar jag snarare få ansträngd andning, kramp i hals och tunga samt tinnitus (rimligtvis pga anspänning i bröst, hals och käke).
Så med det sagt så tycker jag mig känna mig så väl att jag inte tror att detta skulle vara något psykiskt. Särskilt eftersom det finns ett så oerhört tydligt samband mellan orsak och verkan med simningen. När jag tar en vilovecka (och jag mår ju bra av att träna, så det blir ju en "psykisk dipp" av att vila) så blir symtomen bättre och när jag tränar (vilket jag tycker är kul, så jag blir ju glad av det) så ökar symtomen. Vilket för mig låter motsägelsefullt om det skulle vara något psykologiskt.
Så i min åsikt finns det ingen som helst anledning till att prata med någon KBT eller ta någon psykofarmaka i det syftet. Om det skulle vara SSRI för att gynna nervernas avslappning så kanske det är en annan femma. Men rent mentalt så mår jag prima förutom någon enstaka tillfällig dipp efter ett par riktigt kassa sömnlösa nätter och ökade symtom.
Nu handlade inte mitt inlägg om dig utan hur den här typen av diffust uppkomna problem hanteras normalt och tycker att Fetknoppen hanterar det på ett adekvat sätt.
Tränade igår eftermiddag och det blev värre inatt och idag. Det är ju bevisligen direkt kopplat till om jag tränar på gymmet eller inte. Och då talar jag inte i huvudsak om överkroppen nu, vänsterbenet flippade ut efter gårdagens pass. Nu tyckte jag också att jag tog det väldigt lugnt med både vikter och antal set. Skivstång verkar inte funka alls just nu. Kanske får prova om jag kan träna runt det med enbart maskiner, men å andra sidan så verkar tex lårcurl inte alls fungera med mitt vänsterben. Får kanske prova att köra en renodlat konditionspass och se hur det fungerar. Någon form av träning måste ju bara funka utan att jag ska känna mig mycket sämre samma kväll och dagarna efter *grr*
Nu handlade inte mitt inlägg om dig utan hur den här typen av diffust uppkomna problem hanteras normalt och tycker att Fetknoppen hanterar det på ett adekvat sätt.
Ah, då misstolkade jag dig :)
Träffade för övrigt läkaren igen. Hon ville skicka mig på röntgen (datortomografi denna gång) igen för att se om det var någon skillnad på den buktade kotan i L5-S1, skicka mig till en ortoped för andra opinion på MRT-bilderna, kontrollera blodcirkulationen i benen, skriva ut sömnmedel och gav order om 14 dagars uppehåll från all träning.
Kan väl hålla med om att det är intressant att se längre tids vila eftersom att bara 4 dagars vila mildrade symtomen ganska mycket, men ser inte vad en röntgen av kotorna (dvs kolla på samma sak som på MRT) skulle ge.
Inne på 9e vilodagen nu, känner ingen skillnad jämfört med hur det var efter 2-3 vilodagar. Så det verkar ju som att jag lika gärna kan träna igen, köpa att det blir mycket värre 1-2 dagar och sen går tillbaka till en jämndålig nivå efter 2-3 dagar, vänsterbenet/foten/sätet är dock värre.
Men ska köra 14 dagar ut bara för att testa.
Fick också remisserna nu, ska göra ultraljud på artärer i ben, armar, bål och en "perifer cirkulationsutredning". Ingen aning om vad det sistnämnda är så googla mig fram till detta https://lakemedelsboken.se/kapitel/hjarta-karl/perifera_artarsjukdomar.html
Även om det inte alls behöver stämma så är det jobbiga att väldigt mycket känns igen på det jag upplever i benen (återigen, framförallt vänster).
Scratch89
2017-07-21, 17:50
Har du gjort övningen för överkroppen som Fetknoppen tipsade om?
Och, hade du blivit neurologiskt utredd?
Har du gjort övningen för överkroppen som Fetknoppen tipsade om?
Och, hade du blivit neurologiskt utredd?
Har inte gjort den varje dag, vissa dagar har jag gjort den ganska flitigt.
En delanledning är nog att underkroppens nuvarande problematik får mig lite att glömma överkroppen. Måste ta ståpauser när jag sitter ner och sittpauser när jag står upp, känns som framförallt vänster ben är svagare och saknar spänst i det när jag går eller stödjer på det. Och vänster fot har konstant nedsatt känsel jämfört med höger. Dock så har jag enbart märkt svagheten konkret i "prestanda" när jag körde splitböj senaste gången, stor skillnad på vänster eller höger ben fram där.
Såvitt jag vet/tolkat undersökningarna så har jag hittills inte blivit neurologiskt utredd, jag har vid varje tillfälle hos läkaren bett att få bli det eftersom det är det jag personligen skulle tro att det beror på. Men läkaren verkar inte alls vara intresserad av det utan är bevisligen mer inne på cirkulationsproblemspåret just nu. Vilket förvisso kan vara intressant för benen.
Anledningen till att läkaren inte vill skicka mig till en neurolog (eller vilka som nu utreder den här typen av eventuell nervproblematik) verkar vara att hon inte tycker sig ha en fråga att ställa till neurologen. Vilket man tydligen måste ha. Hon verkar nästan bli upprörd varje gång jag föreslår det, börjar prata om att det i så fall skulle vara typ MS och sånt och sedan åter igen gå in på cirkulationsspåret.
Vet inte om det är en befängd "uppmaning" att få bli neurologiskt utredd med mina symtom eller om det rör sig om något annat men hon verkar inte vilja ta i det spåret.
Om ändå vårdens jobb kunde vara lika enkelt som 5-56, lätt att identifiera problemet och det löser problemet med perfekt resultat varenda gång utan undantag :d
Upplevt en ganska kraftigt försämring i bägge benen sen den 22/23-7 och ännu en ökad försämring inatt/idag, nu är det någonstans mellan obehagligt och outhärdligt under dagen och under natten är det snudd på en skräckupplevelse. Har inte ändrat på något i vardagen.
Konstant halvintensiv punktsmärta som vandrar mellan knäveck och ljumske, vaknade för andra dagen i rad nu efter ca 2 timmars sömn (liggandes) av att det känns som att bägge benen ska explodera och svårighet att initialt böja benen. Fötterna nästan bortdomnade men inte kalla. Upplever lindring från detta när jag står upp. Helt omöjligt att försöka somna om.
Börjar minst sagt bli lite smått nojig, vad i helvete. *mini
Och nästa undersökningstillfälle är först i september, vet fan inte vart jag ska ta vägen just nu, ska bli spännande och se hur det utvecklas.
Fan vad körigt du ska ha det då.
Se till att pallra dig till akuten innan psykakuten blir aktuell bara, om man säger så.
Önskar jag kunde säga nåt mer uppmuntrande men det där låter fan inte bra.
En digital omfamning ska du åtminstone få. *hug*
Säg till om du börjar må riktigt dåligt psykiskt.
Fan vad körigt du ska ha det då.
Se till att pallra dig till akuten innan psykakuten blir aktuell bara, om man säger så.
Önskar jag kunde säga nåt mer uppmuntrande men det där låter fan inte bra.
En digital omfamning ska du åtminstone få. *hug*
Säg till om du börjar må riktigt dåligt psykiskt.
Jo.
Nja, att åka till akuten för icke-akuta (läs livshotande, konkreta skador så som benbrott eller någon form av kraftig oro för egen hälsa) tycker jag är dåligt omdöme. Tror inte heller jag kommer få någon hjälp där.
Ja alltså, bara grejen att jag blir snudd på symtomfri sånär som på fötterna när jag står upp talar ju för att det inte är något allvarligt, då är det väl sömnbristen snarare det som kanske borde vara sämst. Kanske också den som är värst i kombination med att jag liksom inte kan sitta/ligga och vila någonstans heller :d Ska försöka laborera med att höja huvudändan med kudde, lägga kudde under ben, ländrygg osv för att se om jag hittar något läge som funkar att sova någorlunda i.
Jag tror fortfarande det har med nerverna att göra, skulle det vara fel på blodcirkulationen så tycker jag att fötterna borde bli kallare och blekare än normalt, men så är inte fallet. Har tom provat att ha dem i högt läge i typ 2-3 min för skojs skull, utan att de blev kallare eller blekare.
Men den som lever får se, var hos läkaren idag igen som höll med om att det lät mer som nerver, men trodde att ursprungsproblemet är från ryggraden, vilket säkert är korrekt bedömt. Läkaren remitterade mig till ytterligare en MRT, denna gång för bägge benen och en DT för ryggraden. Jag är osäker på om nerver faktiskt syns på röntgen och om det är något skillnad i hur bra man ser nerverna mellan MRT och DT, men jag måste väl hålla med om att det kan vara klokt att komplettera teknikerna med varandra. Och sånt där bildundersökningar är säkert svindyra så det ger förhoppningsvis något vettigt på plåten.
Behöver nog inte någon hjälp med mentala biten bara jag får ut mig lite självömkan följt av tillhörande uppmorskning, men det är ju lite jobbigt med bergochdalbana vissa dagar. Värsta är nog att inte alls kunna träna, det var ju halvokej så länge det funkade. Ska nog släpa mig till gymmet och se hur mycket jag kan göra utan att det förvärras något. Lite är ju bättre än ingenting.
Tack för lite omtanke med 1or och 1or :p
Det är nog sant att det kan vara dåligt omdöme att åka till akuten för minsta lilla, som t.ex. en lättare förkylning. Men har man så grav smärtproblematik att man nästan är i upplösningstillstånd och på väg till psykakuten så behöver det ju knappast ha varit dåligt omdöme att först ha krävt tillräcklig vård för de fysiska symtomen. Men bedömningen är jättesvår. Folk har olika trösklar och som dessutom är högre ju mer man överlevt. Det är svårt att klandra en människa för dåligt omdöme, om denne mår dåligt och söker hjälp.
Du har säkert en diger vänkrets att vända dig till men det är aldrig fel att bara omgärda sig med människor om man mår skit. Gå till gymmet eller ut på stan eller vad som helst. Lite kan du säkert träna utan att det blir värre. Lätt konditionsmaskin om inte annat. Du är knappast något vrak ännu så nu slutar jag att snacka om psykakuter! :D
Diskutera med läkarna om det finns något läkemedel som kan underlätta nattsömnen. Vare sig det är något som helt knockar dig eller tar udden av den värsta smärtan så bör det nu ses som en viktig symtombehandling innan orsaken hittats.
Alltså, det roliga är att det bara krävs en natts hygglig sömn för att spola bort allt skit. I natt så sov jag, för mig just nu, extremt bra. Säkert 6-7 timmar. Det är möjligtvis tom mer än vad jag sovit sammanlagt dem tre tidigare nätterna tex. "Normalt" sett under den här perioden så har jag snittat 3-4 typ.
I går så kändes livet fan snudd på inte värt att leva, orkade knappt hålla mig vid medvetande eller stå på benen och när jag åt lunch så hallucinerade jag nästan lite. Tror jag på fullaste allvar såg typ ansikten och skit formade av äggen och löken på tallriken :d
Idag så har jag mått som vanligt nästan, ungefär lika symtom men har en helt annan ork och kapacitet att klara av det. Har i stort sätt inte brytt mig om det annat än att det är ett obehag.
Och så säger folk att påtvingad sömnbrist inte går att använda som en tortyrform *rolleyes*
Det jag gjorde annorlunda igår var att jag provade att sitta med en liten låda under fötterna när jag satt ner, rullade med en lacrosseboll under fötterna, körde lite mckenzie (tror jag att det kallas iafl) för ländryggen och när jag sov så försökte jag positionera benen så att fötterna var helt raka eller tom lite inåt.
Lite mycket variabler för att säga vad som faktiskt hjälpte (eller om det var en slump), men det jag nästan kände omedelbar effekt av var att positionera benen annorlunda när jag ligger ner. Hur som så ska jag prova samtliga ändringar idag igen för att se om det är ett vinnande koncept.
Det är nog sant att det kan vara dåligt omdöme att åka till akuten för minsta lilla, som t.ex. en lättare förkylning. Men har man så grav smärtproblematik att man nästan är i upplösningstillstånd och på väg till psykakuten så behöver det ju knappast ha varit dåligt omdöme att först ha krävt tillräcklig vård för de fysiska symtomen. Men bedömningen är jättesvår. Folk har olika trösklar och som dessutom är högre ju mer man överlevt. Det är svårt att klandra en människa för dåligt omdöme, om denne mår dåligt och söker hjälp.
Du har säkert en diger vänkrets att vända dig till men det är aldrig fel att bara omgärda sig med människor om man mår skit. Gå till gymmet eller ut på stan eller vad som helst. Lite kan du säkert träna utan att det blir värre. Lätt konditionsmaskin om inte annat. Du är knappast något vrak ännu så nu slutar jag att snacka om psykakuter! :D
Jo, men jag tror inte heller att de skulle kunna hjälpa mig även om jag skulle åka in till akuten. Jag är heller inte redo för (eller tror jag är i behov av) någon "psykakut" ännu :p Jag tror att jag har ganska hög tröskel, men den raseras rätt rejält av långgången sömnbrist.
Diskutera med läkarna om det finns något läkemedel som kan underlätta nattsömnen. Vare sig det är något som helt knockar dig eller tar udden av den värsta smärtan så bör det nu ses som en viktig symtombehandling innan orsaken hittats.
Läkaren har vid flera tillfället velat/erbjudit sig skriva ut något för sömnen (oklart vad för typ av preparat, jag har bara blåvägrat varje gång innan jag hört vad som avses). Jag har inga problem att somna med obehaget eller "smärtan", problemet med sömnen är att jag vaknar. Och då det verkar vara pga klämda nerver eller nått så är min bedömning fortfarande att det inte vore smart att fortsätta sova och klämma på nerven. Men så är ju kraftig sömnbrist i sig förvisso inte heller särskilt nyttigt. Men se längre upp i mitt inlägg, tror det möjligtvis finns enklare symtomlindring.
Jag har faktiskt varit på psykakuten en gång. Hade börjat ta mitt nya antidepp samtidigt som jag, mot läkarens rekommendation, fick för mig att sätta ut den medicin jag redan stod på. Händerna domnade bort helt och jag kunde aldrig få ner pulsen ordentligt. Hade lätt yrsel och var orolig hela tiden och vankade fram och tillbaka. Det var snudd på omöjligt att varva ner. Snittade 1 timmes sömn per natt i fyra dygn och fick för mig att jag skulle dö av sömnbrist. Och så var jag övertygad om att jag var nära att få serotonergt syndrom så jag satt halva natten och googlade på insättningssymtom. Värst var att nästa läkartid inte var förrän en månad senare.
Fick nog efter fyra dygn i alla fall och åkte och snackade med en läkare på psykakuten, som övertygade mig om att jag bara hade låga insättningsdoser av mina mediciner och att serotonergt syndrom var otänkbart. Yrseln var antagligen bara ångestrelaterad eftersom den liksom var grundorsaken till att jag fick en ny medicin av husläkaren. Jag fick Theralen utskrivet som dämpade alla symtom utmärkt och har bara blivit starkare sen dess. Inga sömnproblem. Jag tror bara jag behövde någon som bekräftade att jag bara nojade.
Kom hem den kvällen och tänkte bara att: "nä, nu skiter jag i om jag dör, nu ska jag sova". Vaknade som en ny människa nästa dag och inom en vecka fick jag tillbaka känseln i händerna.
Inbillade mig att jag var mentalt stark tills jag insåg hur skör jag blev efter några dagars sömnbrist. Det positiva är att jag har blivit mer produktiv sen dess. Fattar att kroppen klarar jävligt mycket mer än man tror ändå innan den ger upp.
Kontenta: sömnbrist är bland de värsta symtom som finns. Skönt att du sov gott inatt!
Sov sämre än igår, men fortfarande mycket bättre sömn än tidigare, skulle tippa på minst ca 5 timmar. Anledningen gör sig nog bättre i gnäll på värmen-tråden och renoveringstråden. Var jäkligt varmt och har blivit något missljud från spis/kyl. Något sitter och vibrerar ibland i spisen/ugnen när kylen är igång (provade att dra ner alla säkringar och ljudet slutade omedelbart). Sjukt störande :d
En grej jag noterat nu när jag kör Fetknoppens rehabövning lite mer regelbundet nu är att höger axel (nyckelbenets fäste i axeln?) hoppar lite mer än vanligt och att vänster även har börjat.
Jag har faktiskt varit på psykakuten en gång. Hade börjat ta mitt nya antidepp samtidigt som jag, mot läkarens rekommendation, fick för mig att sätta ut den medicin jag redan stod på. Händerna domnade bort helt och jag kunde aldrig få ner pulsen ordentligt. Hade lätt yrsel och var orolig hela tiden och vankade fram och tillbaka. Det var snudd på omöjligt att varva ner. Snittade 1 timmes sömn per natt i fyra dygn och fick för mig att jag skulle dö av sömnbrist. Och så var jag övertygad om att jag var nära att få serotonergt syndrom så jag satt halva natten och googlade på insättningssymtom. Värst var att nästa läkartid inte var förrän en månad senare.
Fick nog efter fyra dygn i alla fall och åkte och snackade med en läkare på psykakuten, som övertygade mig om att jag bara hade låga insättningsdoser av mina mediciner och att serotonergt syndrom var otänkbart. Yrseln var antagligen bara ångestrelaterad eftersom den liksom var grundorsaken till att jag fick en ny medicin av husläkaren. Jag fick Theralen utskrivet som dämpade alla symtom utmärkt och har bara blivit starkare sen dess. Inga sömnproblem. Jag tror bara jag behövde någon som bekräftade att jag bara nojade.
Kom hem den kvällen och tänkte bara att: "nä, nu skiter jag i om jag dör, nu ska jag sova". Vaknade som en ny människa nästa dag och inom en vecka fick jag tillbaka känseln i händerna.
Inbillade mig att jag var mentalt stark tills jag insåg hur skör jag blev efter några dagars sömnbrist. Det positiva är att jag har blivit mer produktiv sen dess. Fattar att kroppen klarar jävligt mycket mer än man tror ändå innan den ger upp.
Kontenta: sömnbrist är bland de värsta symtom som finns. Skönt att du sov gott inatt!
Ja, man bör ju lyda läkarens råd, särskilt när det gäller medicinering *slap*
Och kunskap eller "någon som bekräftade att jag bara nojade" som du skriver är väldigt tacksamt för att lugna ner sig.
Det jag upplever som jobbigast med sömnbrist är ju att ens förmåga att "stå emot tråkigheter" minskas på alla plan. (oavsett om det är smärta, fysiska problem, negativ stress etc).
Skönt att det ordnade sig till slut :)
Liten uppdatering då, varit på cirkulationsundersökning där de kontrollerade den "djupa" (artärer) blodcirkulationen. Det var inget att anmärka utan var normalt. Trots att det kändes som mina ben i vanlig ordning "förlamas"/domnar bort när jag låg där. Det kollades dock inte på "ytliga" (vener) blodcirkulationen. Vilket ger ett nytt frågetecken, om det skulle vara röra sig om inklämda nerver eller att blodcirkulationen till nerverna inte fungerar som det ska så att nervernas "näring" minskas och att de därför inte skulle fungera normalt.
Det ovan gör att jag fortfarande lutar åt nervhållet, kanske ännu mer övertygad. Jag har ju inte vad jag märkt problem med kroppstemperaturen där jag domnar av och så.
Härnäst blir det MR av ben och ländrygg, träffa en ortoped (vet inte av vilken anledning) och sen om en månad kolla armar, bål och ben med ultraljud.
MR avklarad förra veckan, ortopeden tycker inte det finns någon anledning till att operera i ryggraden (no shit, vafan tänkte husläkaren där?), han såg att facettlederna kring L5-S1 var lite irriterade och att disken i samma nivå hade en lätt buktning, med ökad tendens åt vänster (där jag också har mest smärta när jag tex körde knäböj tidigare innan detta) och som tom jag kunde avgöra själv så konstaterade han även att disken i L5-S1 var uttorkad. Han sa att med den hållning jag hade under MR-bilderna så kunde han inte se att någon nervrot skulle vara påverkad.
Bara ultraljudet på armarna kvar, ska boka in en tid hos sjukgymnast eller dylikt igen snarast. Nu tycker jag fanemej att jag blivit undersökt nog från läkarsidan av vården för att fysioterapin ska våga ge sig på ett försök till behandling.
Scratch89
2017-08-24, 19:31
MR avklarad förra veckan, ortopeden tycker inte det finns någon anledning till att operera i ryggraden (no shit, vafan tänkte husläkaren där?), han såg att facettlederna kring L5-S1 var lite irriterade och att disken i samma nivå hade en lätt buktning, med ökad tendens åt vänster (där jag också har mest smärta när jag tex körde knäböj tidigare innan detta) och som tom jag kunde avgöra själv så konstaterade han även att disken i L5-S1 var uttorkad. Han sa att med den hållning jag hade under MR-bilderna så kunde han inte se att någon nervrot skulle vara påverkad.
Bara ultraljudet på armarna kvar, ska boka in en tid hos sjukgymnast eller dylikt igen snarast. Nu tycker jag fanemej att jag blivit undersökt nog från läkarsidan av vården för att fysioterapin ska våga ge sig på ett försök till behandling.
Skönt att du får det på papper, ändå. Knepigt att han inte ens ville försöka sig på behandling.
Skönt att du får det på papper, ändå. Knepigt att han inte ens ville försöka sig på behandling.
Ja och det är ju roligare än att få typ spinal stenos eller nåt på pappret.
Lite märkligt, men jag kan samtidigt förstå honom. Min anamnes är ju typ, "jag tog en crawlkurs och efter första tillfället fick jag nervpåverkan i höger axel som under ett par månaders tid "spred sig" till armar, händer, fingrar, skuldror, benen och fötterna. Nu har jag även kronisk nedsatt känsel i några fingrar och vänsterfoten samt en försvagning i vänster fotled, vänster ben och lite nedsatt finmotorik i vänster hand. Och jag kan inte sitta eller ligga ner i mer än ca 1 timma utan att det blir ganska obehagligt".
Det känns ju inte som ett skolboksexempel direkt :d
Nä inget skolboksexempel, men jag håller med scratch ändå, man kan försöka med behandling samtidigt, smärtlindrande, symtomlindrande även fast du utreds vidare. Det viktiga där är ju att du inte bara går på fysioterapi och att läkarkåren slutar undersöka, men man kan ju prova både och samtidigt.. :)
Nä inget skolboksexempel, men jag håller med scratch ändå, man kan försöka med behandling samtidigt, smärtlindrande, symtomlindrande även fast du utreds vidare. Det viktiga där är ju att du inte bara går på fysioterapi och att läkarkåren slutar undersöka, men man kan ju prova både och samtidigt.. :)
Absolut, jag håller också med. Det kan ju vara oerhört kraftfullt att kombinera flera olika discipliner. Ortopeden skrev faktiskt ut lite nsaider, tror det blev någon variant av alvedon och voltaren. Bägge i tablettform. Bra att du skrev smärtlindrande, jag hade glömt att han hade skrivit ut ett recept. För mig som inte har koll alls på hur och hur effektivt nsaider verkar så förväntar jag mig inga resultat, men det vore ju extremt intressant om nervpåverkan skulle ändras av det.
Påverkar en nsaid samma signalsubstans/hormon/enzym/yaddayadda som nerverna "kommunicerar" med med? Borde det väl göra, för all form av smärtupplevelse använder sig väl av en eller flera nerver "bärare"?
Eller? :d
En intressant men förmodligen helt slumpmässig eller irrelevant iakttagelse.
3/3 gånger/nätter efter att jag har druckit en gin och tonic sent på kvällen under sommaren så har jag sovit som ett barn. Visst, alkohol och kinin som finns i tonic water är muskelavslappnande, men jag har ganska lite gin i mina gin och tonics och jag bara antar att mängden kinin i tonic är försvinnande liten.
Men om det inte är en slump, så vafan, är det en ökad tonus som bidrar till nervpåverkan?
Förklaringen kan vara så enkel att du är lättpåverkad. Och om det är en så liten mängd ser jag inte skadlighet i det.
Vinnande koncept?
Förklaringen kan vara så enkel att du är lättpåverkad. Och om det är en så liten mängd ser jag inte skadlighet i det.
Vinnande koncept?
Så kan det vara, jag dricker i princip aldrig alkohol, blir kanske max ca 5-7 ggr per år och det är bara 1 litet glas av någon starksprit, grogg eller drink, en snaps eller dylikt per tillfälle. Aldrig varit full eller mig veterligen ens varit alkoholpåverkad. Kinin har jag dock ingen aning om hur det verkar eller hur mycket som finns i tonic water, men jag tror som sagt att det är en försvinnande mängd. Så även om det är möjligt att jag är lika lättpåverkad som ett spädbarn så är det ju inget lösningsförslag, bara en i mitt tycke intressant observation :p
Men vinnande koncept absolut, att få en läkarordination om ett dagligt spritintag vore ju något :d
Scratch89
2017-08-26, 13:13
Man får ju ett lite bedövat nervsystem av alkohol så jag ser inte det konstiga i det. Jag har patienter som rakt och öppet berättar att de rökt massor av gräs efter operationer t.ex. :D
Man får ju ett lite bedövat nervsystem av alkohol så jag ser inte det konstiga i det. Jag har patienter som rakt och öppet berättar att de rökt massor av gräs efter operationer t.ex. :D
Ah, men om man får "positiva" effekter av såhär små alkoholmängder så finns det ju potential för läkemedel baserat på alkohol :naughty:
Haha, tystnadsplikten öppnar ju för en del intressanta diskussioner och anekdoter antar jag. Eller har sjukgymnaster tystnadsplikt? Det kanske beror på arbetsgivare? Typ om man jobbar på en vårdcentral eller i anslutning till landstinget eller driver eget och hur arbetsplatsen hanterar personuppgifter.
Scratch89
2017-08-27, 20:53
Ah, men om man får "positiva" effekter av såhär små alkoholmängder så finns det ju potential för läkemedel baserat på alkohol :naughty:
Haha, tystnadsplikten öppnar ju för en del intressanta diskussioner och anekdoter antar jag. Eller har sjukgymnaster tystnadsplikt? Det kanske beror på arbetsgivare? Typ om man jobbar på en vårdcentral eller i anslutning till landstinget eller driver eget och hur arbetsplatsen hanterar personuppgifter.
Det finns alltid tystnadsplikt eftersom vi arbetar på legitimation.
Man får ju ett lite bedövat nervsystem av alkohol så jag ser inte det konstiga i det. Jag har patienter som rakt och öppet berättar att de rökt massor av gräs efter operationer t.ex. :D
Jag är inget fan av vissa weed-fanatiker och deras öppna vittnesmål att det är gudarnas panacea. Men i vissa få gyllene lägen kan det vara guld värt. *cupid*
Påverkar en nsaid samma signalsubstans/hormon/enzym/yaddayadda som nerverna "kommunicerar" med med? Borde det väl göra, för all form av smärtupplevelse använder sig väl av en eller flera nerver "bärare"?
Eller? :d
NSAID påverkar snarare inflammationen än nervbanornas signalsubstanser vad jag vet, ett sätt som det teoretiskt kan hjälpa på är att med hjälp av NSAID så minskar svullnad i nerven eller närliggande strukturer och därmed så minskar trycket på nerven > bättre blodcirkulation > bättre förutsättningar för läkning.
Vill man ha smärtlindrande tabletter som blockerar nervsignaler så tror jag t ex att Gabapentin är bättre, känns dock mer som en läkarfråga :)
NSAID påverkar snarare inflammationen än nervbanornas signalsubstanser vad jag vet, ett sätt som det teoretiskt kan hjälpa på är att med hjälp av NSAID så minskar svullnad i nerven eller närliggande strukturer och därmed så minskar trycket på nerven > bättre blodcirkulation > bättre förutsättningar för läkning.
Vill man ha smärtlindrande tabletter som blockerar nervsignaler så tror jag t ex att Gabapentin är bättre, känns dock mer som en läkarfråga :)
Ja precis, nu tänkte jag inte på NSAIDens förmåga att dämpa inflammation (vilket dock är anledningen till att ortopeden skrev ut lite sådant), utan typ av anledningen att man tar det för att bli av med huvudvärk, "växtvärk" etc. Fast jag vet i och för sig inte vad huvudvärk och sånt beror på heller :d
Hmm, har haft en ganska dräglig tillvaro i några veckor nu men idag/inatt var det en tydlig försämring. Det enda jag gjorde annorlunda igår var att jag idag satt på en trästol utan någon form av stoppning eller dyna i typ 2-3 timmar i sträck. Är det så larvigt att jag retade upp nerverna så pass mycket med detta? Bah.
Resultatet för andra MR (ländrygg, underben och lårben) är bra, förutom som tidigare nämnt uttorkad och lätt buktad L5-S1, men 2 röntgenläkare (eller vilka som nu kollar och ger utlåtande från plåtar) och en ortoped har sagt att det inte borde vara rotpåverkan pga detta.
Träffade en sjukgymnast idag, körde "elakupunktur", gav mig lite (i mitt tycke) värdelösa övningar för att hålla igång på gymmet samt "kattspyan" som tydligen är en rehabövning för att "aktivera coren". Kattspyan går i stort sätt ut på att suga in naveln så långt in som möjligt och hålla den där ca 15-30 sekunder. Vidare remitterade han mig till en affär för skolinlägg då jag har "nedsjunkna fotvalv". När jag reste mig ur stolen efter seminariet jag hade efter jag hade kommit från sjukgymnasten så small det till i högersidan av ryggen. Som att någon släppte ett stort gummiband över hela högra sidan, aldrig upplevt förut. 3/10 rostat bröd. Tänker skylla detta på elakupunkturen som han satte över rumpan och ryggen.
Nästa tillfälle så ska vi tydligen lägga mig i en sträckbänk och se hur jag svarar på det.
Alltså.. Har jag verkligen så dålig koll på sjukgymnastik och är väldigt dömande eller träffar jag bara nötter till sjukgymnaster?
Fetknoppen
2017-09-05, 07:10
Resultatet för andra MR (ländrygg, underben och lårben) är bra, förutom som tidigare nämnt uttorkad och lätt buktad L5-S1, men 2 röntgenläkare (eller vilka som nu kollar och ger utlåtande från plåtar) och en ortoped har sagt att det inte borde vara rotpåverkan pga detta.
Träffade en sjukgymnast idag, körde "elakupunktur", gav mig lite (i mitt tycke) värdelösa övningar för att hålla igång på gymmet samt "kattspyan" som tydligen är en rehabövning för att "aktivera coren". Kattspyan går i stort sätt ut på att suga in naveln så långt in som möjligt och hålla den där ca 15-30 sekunder. Vidare remitterade han mig till en affär för skolinlägg då jag har "nedsjunkna fotvalv". När jag reste mig ur stolen efter seminariet jag hade efter jag hade kommit från sjukgymnasten så small det till i högersidan av ryggen. Som att någon släppte ett stort gummiband över hela högra sidan, aldrig upplevt förut. 3/10 rostat bröd. Tänker skylla detta på elakupunkturen som han satte över rumpan och ryggen.
Nästa tillfälle så ska vi tydligen lägga mig i en sträckbänk och se hur jag svarar på det.
Alltså.. Har jag verkligen så dålig koll på sjukgymnastik och är väldigt dömande eller träffar jag bara nötter till sjukgymnaster?
Du träffar nog Nötter!
Hur letar du fram dem? Går det att läsa andras omdömen någonstans så vore det inte så dumt. Hade du bott i norra Sverige hade jag direkt kunnat råda dig vart du ska vända dig.
Du behöver få svar på några frågor.
1: Har du Ehler Danlos Syndrom eller inte? Om inte så går det här med stor sannolikhet att bota.
2: Kan olika kroppshållningar provocera symtom/avlasta?
Lite fakta. Ca 30% av alla 30-åringar har förändringar i ryggen som syns på röntgen. Endast en liten andel av dessa har någon form av symtom. Hos (50-55)-åringar ses förändringar på röntgen hos ca 90% men även här är det bara ett fåtal som har symtom. Slutsatsen av detta kan inte bli annan än att röntgen är dålig på att ta reda på varför människor har ont.
En sista fråga; vad har du fått för effekt av den övning jag bad dig köra 3 ggr/dag över sommaren? Slutade det domna i armarna? Eller slutade du göra övningen?
Du träffar nog Nötter!
Hur letar du fram dem? Går det att läsa andras omdömen någonstans så vore det inte så dumt. Hade du bott i norra Sverige hade jag direkt kunnat råda dig vart du ska vända dig.
Du behöver få svar på några frågor.
1: Har du Ehler Danlos Syndrom eller inte? Om inte så går det här med stor sannolikhet att bota.
2: Kan olika kroppshållningar provocera symtom/avlasta?
Lite fakta. Ca 30% av alla 30-åringar har förändringar i ryggen som syns på röntgen. Endast en liten andel av dessa har någon form av symtom. Hos (50-55)-åringar ses förändringar på röntgen hos ca 90% men även här är det bara ett fåtal som har symtom. Slutsatsen av detta kan inte bli annan än att röntgen är dålig på att ta reda på varför människor har ont.
En sista fråga; vad har du fått för effekt av den övning jag bad dig köra 3 ggr/dag över sommaren? Slutade det domna i armarna? Eller slutade du göra övningen?
Skönt att min illusion av att jag har lite koll på yrket fortfarande är sann :d
Letar efter Omt 3 och försöker hitta folk med många års erfarenhet. Denna sjukgymnast hade tydligen 20 år i yrket. Den här gången var det i "läkarhuset" på odenplan i stockholm, jag förknippar av historiska skäl byggnaden med kompetens.
På första frågan så måste jag svara vet ej, med lutning mot troligtvis inte. Det känns bara som att jag efter att ha blivit bekant med den känner igen mig i många delar.
Har fått höra att jag har elastiskt skinn (av en naprapat, jag har själv aldrig reflekterat över det), jag vet att jag har lite konstigt läkekött för småsår sen typ 2-3 år tillbaka (det blir typ ärr eller rodnader istället för "normal" hud). Jag är lite överrörlig i lederna, kan få "blåmärksstrimmor" av att det köra tåhäv i maskin (från dynorna på trapsen). Men i övrigt så är det inget som stämmer in. Jag har inte heller ens tänkt tanken hittills att söka för detta, det är mer en idé eller en lättsam självdiagnos av något underliggande som skulle kunna förklara varför jag hela tiden dras med skador och till synes olösbara fysiska men.
Min uppfattning är fortfarande att det här är en "freak-accident". Att jag har på något vis lyckats dra på mig helt löjligt kraftiga symtom av en eller flera bagateller och/eller nerver i kläm. Allt började trots allt med något så oskyldigt som simning. Och kunde uppleva förvärrade symtom efter en längd på 25 meter. Upplevde förbättring dagarna jag vilade från simningen, sen förvärring dagarna efter simningen. Nu över ett halvår senare så har det ju dock som bekant "eskalerat" till en helt annan nivå. Jag vill ju tro att det kommer gå att bota eller åtminstone lindra, men förloppet är ganska hittills ganska entydigt :p Men jag har ju faktiskt, i mitt tycke, inte heller fått någon behandling för det, så det kanske inte är så konstigt att jag inte blivit bättre än. Jag blev ju faktiskt helt symtomfri i ca 3-4 veckor under maj efter sista besöket hos naprapaten. På den tiden var det bara i överkroppen problemet satt.
På andra frågan så ja, att tex stå upp gör mig i princip symtomfri från benen med undantag av fötterna. Att sitta ner provocerar benen och fötterna och att ligga ner provocerar nästan omedelbart benen och fötterna. Men detta upplever jag främst är pga trycket från underlaget.
Överkroppen är lite mer lurig, vissa rörelser kan provocera en dag men en annan dag inte alls. Det jag dock märker samtliga dagar är att nacken upplevs, för mig, stel och ansträngd hela tiden. Upplever att flexion avlastar nacken (försöker därför positionera kudden för att komma i en lätt flexion när jag ska sova) och extension utöver neutralläget samt rotationer provocerar också nästan omedelbart. Dock enbart i nacken, det är möjligt att nacken provocerar armarna/skuldrorna när jag tex sover, men i vaket tillstånd är det inget jag kan provocera fram.
Jag körde på från och till med din övning i någon vecka, provade att köra stenhårt med den i någon vecka och avbröt sedan när jag märkte att vänster axel började hoppa/knäppa på samma vis som höger gjort ett bra tag. Märkte tyvärr inga ihållande eller jämna resultat, det varierade väldigt mycket från dag till dag.
Jag håller med om utläggningen på röntgen, bild behöver inte korrelera med symtom (eller avsaknad av symtom). Röntgen fungerar nog bäst på benbrott eller fysiskt trauma eller dylikt när man pratar smärta.
Edit: Och som jag förstår det så är EDS ärftligt och jag känner inte till någon släkting levande eller död som haft liknande problematik.
Scratch89
2017-09-05, 15:19
Var det här du var, eller? http://www.fysiocenterodenplan.se/om-oss/
De verkar onekligen kompetenta, dock.
Jag har ju länge misstänkt att det här inte bara är en nociceptiv smärta och det är synd att de du träffar inte verkar se det. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A4rta
Var det här du var, eller? http://www.fysiocenterodenplan.se/om-oss/
De verkar onekligen kompetenta, dock.
Jag har ju länge misstänkt att det här inte bara är en nociceptiv smärta och det är synd att de du träffar inte verkar se det. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A4rta
Precis där jag var. Det största problemet jag har i min vårdrelation är med kommunikationen. Jag kan inte få läkare och sjukgymnaster att förstå är att jag inte söker för smärta. Oavsett vad jag säger eller hur extremt specifikt jag försöker beskriva det för alla läkare och sjukgymnaster så skriver de "pat har ont i blablabla" i journaler eller tolkar det jag säger som smärta och behandlar/remitterar därefter. Alla enkäter och dylikt är dessutom baserade på smärta. Typ "Hur var din värsta smärta denna vecka 1-10, hur hindrar din smärta dig ifrån att blablabla 1-10.
Det blev särskilt tydligt på odenplan. Jag nämnde inte ens smärta eller något som kan uppfattas som smärta i min bokning (man var tvungen att skriva orsak till besöket i bokningen) och den första frågan sjukgymnasten ställer är, hur ont har du, hur känns smärtan och vart sitter smärtan? :d
Jag fick förövrigt Ignorin (diklofenakkalium) 50 mg utskrivet för inflammation tillsammans med någon specialvariant av alvedon mot min smärta. Skippade att ta ut alvedon eftersom jag, som sagt, inte har ont någonstans och har inte "vågat" ta Ignorin ännu då den verkar vara ganska potent.
Scratch89
2017-09-05, 20:10
Okej, inte smärta men besvär. :D
Typ 99% av de jag träffar söker ju för smärta så det har tyvärr blivit synonymt med ord som besvär eller problem.
Återigen, jag tror inte det här är enbart nociceptivt.
Okej, inte smärta men besvär. :D
Typ 99% av de jag träffar söker ju för smärta så det har tyvärr blivit synonymt med ord som besvär eller problem.
Återigen, jag tror inte det här är enbart nociceptivt.
:d
Jo precis, söker man en sjukgymnast så är det ju typ smärta man har problem med. Det har det också varit i alla mina tidigare fall, typ "jag får ont i X när jag gör Y".
Blir inte mycket klokare på vad som innefattas i nociceptivt, vad mer utöver det skulle du säga att det beror på? Eller inte beror på men.. Du fattar nog vad jag menar :p Är det typ det där sensitivitetstjosan du skrev om tidigare?
Börjar inse varför jag inte fick särskilt stort förtroende för sjukgymnasten. Han tog sig friheten att anmäla mig till hans privata mail-utskick utan min kännedom. "Ryggskola, del 1/20 kostnadsfria program", tipsar mig om en bok han skrivit, en löjeväckande historia och ett tränings/hälsoprogram i pdf https://images.clickfunnels.com/uploads/digital_asset/file/223014/superkropp90dagar-lowres.pdf?utm_content=2876334&utm_medium=Email&utm_name=Id&utm_source=Actionetics
Och hans mejl är registrerad i "@backpainsecrets.com".
Vad i helvete :laugh:
I "kattkräkan" sa att att jag skulle blåsa ut luften så hårt och länge jag kunde och direkt därefter hålla andan i minst 30 sekunder, varpå jag frågar "Så jag ska alltså hålla andan i 30 sekunder EFTER jag tömt lungorna på syre?"
Och det här ska alltså vara i syftet för att "stärka" min "core.
Nej det blir till att avboka kvacksalvaren och fortsätta letandet..
Scratch89
2017-09-05, 22:28
:d
Jo precis, söker man en sjukgymnast så är det ju typ smärta man har problem med. Det har det också varit i alla mina tidigare fall, typ "jag får ont i X när jag gör Y".
Blir inte mycket klokare på vad som innefattas i nociceptivt, vad mer utöver det skulle du säga att det beror på? Eller inte beror på men.. Du fattar nog vad jag menar :p Är det typ det där sensitivitetstjosan du skrev om tidigare?
Läs wikipedialänken och se om du får svar på frågorna där, jag skulle säga att du borde få det.
Börjar inse varför jag inte fick särskilt stort förtroende för sjukgymnasten. Han tog sig friheten att anmäla mig till hans privata mail-utskick utan min kännedom. "Ryggskola, del 1/20 kostnadsfria program", tipsar mig om en bok han skrivit, en löjeväckande historia och ett tränings/hälsoprogram i pdf https://images.clickfunnels.com/uploads/digital_asset/file/223014/superkropp90dagar-lowres.pdf?utm_content=2876334&utm_medium=Email&utm_name=Id&utm_source=Actionetics
Och hans mejl är registrerad i "@backpainsecrets.com".
Vad i helvete :laugh:
Men vad fan....
Var för övrigt på min sista undersökning idag. Ultraljud av ben, armar och bål där man tittade på främst artärer. Allt visade normalt, vilket kanske inte var så konstigt. Får se om jag kanske släpper läkardelen av vårdrelationen helt, det leder ju ingen vart. Särskilt inte när jag nekas att bli utredd neurologiskt, vilket jag bad om vid första tillfället och har påpekat vid varje möte. Nästa läkartid är dessutom i slutet av oktober. Woptido.
Läs wikipedialänken och se om du får svar på frågorna där, jag skulle säga att du borde få det.
Om jag tolkar artikeln och dig rätt så menar du att det beror på en kombination av nociceptiv smärta och perifer sensitisering? Och i mitt fall (eftersom jag inte utsatts för något trauma) skulle det bero på att smärtbromsen du pratade om tidigare inte fungerar som den ska?
Det känns bara så ointuitivt för mig. Visst har jag haft problem med diverse utspridda småskador under en typ 7 års period, men att jag skulle få såna här problem av det?
Men vad fan....
Kliniken är dessutom helt okej med det, såhär i efterhand så känner jag igen bilder från pdf:en och "ryggskolan" som satt lite varstans på väggar och dylikt.
Jag förstår bara inte varför jag har så svårt att hitta en vettig sjukgymnast.
Jaha, en oprovocerad försämring igen då. Så jäkla drygt och det går verkligen ut över skolan. Spenderar vissa föreläsningar med att bara kämpa för att hålla mig vaken, eller "tänka bort" obehaget från benen och fötterna. Svårt att koncentrera sig. Och detta är i stolar/säten med åtminstone lite stoppning Ser inte fram emot att sitta 5 timmar på en trästol och försöka koncentrera mig på en tenta.
Letande runt mellan fler sjukgymnaster, hittade två ganska närliggande kliniker som verkar ha önskad kompetens som jag ska försöka kontakta under dagen. Bokade också in en tid hos en naprapat på den klinik jag fått bra hjälp med mina axlar tidigare, behöver få något litet ljus i mörkret i rätt riktning på det här.
Kan dessutom meddela att jag på sängfösartestet (tonic och gin) #4-5 har varit helt verkningslösa, så den "åtgärden" släpper jag. Det var alltså nog bara en slump de tidigare 3 gångerna.
Kliniken är dessutom helt okej med det, såhär i efterhand så känner jag igen bilder från pdf:en och "ryggskolan" som satt lite varstans på väggar och dylikt.
Jag förstår bara inte varför jag har så svårt att hitta en vettig sjukgymnast.
Jag har ju inte läst hela pdfen som skickades ut, men liksom, avsluta pdfen med "behöver du mer hjälp för att lindra din ryggvärk så köp min bok"
Du har ju varit på plats och fått en undersökning och förhoppningsvis då också förslag på behandling, man ska inte behöva bli rådd att köpa en bok för att bli av med sina besvär...
Ser ut som en tramsig bok på omslaget också. "Ryggvärksexperterna ljuger" "Sanningen om din ryggvärk".. Lite clickbait som på aftonbladet. "Därför ska du" "se vad som händer" osv osv...
Kanske jätteduktig kliniker, men jag kan tycka att som patient så ska man inte bli påprackad saker man inte bett om...
Förlåt för utlägg som inte har med dina besvär att göra :P
Varför kallar du det för en "oprovocerad" försämring när du själv tidigare nämnt i tråden att sittande ger dig symtom? Det låter som att du försöker bagatellisera vissa ledtrådar till dina besvär i din vardag när du istället bör rannsaka dig och se vad du själv kan göra åt det. Vad hindrar dig t.ex. från att stå upp på en föreläsning?
Jag har ju inte läst hela pdfen som skickades ut, men liksom, avsluta pdfen med "behöver du mer hjälp för att lindra din ryggvärk så köp min bok"
Du har ju varit på plats och fått en undersökning och förhoppningsvis då också förslag på behandling, man ska inte behöva bli rådd att köpa en bok för att bli av med sina besvär...
Ser ut som en tramsig bok på omslaget också. "Ryggvärksexperterna ljuger" "Sanningen om din ryggvärk".. Lite clickbait som på aftonbladet. "Därför ska du" "se vad som händer" osv osv...
Kanske jätteduktig kliniker, men jag kan tycka att som patient så ska man inte bli påprackad saker man inte bett om...
Förlåt för utlägg som inte har med dina besvär att göra :P
Precis, det behöver ju inte reflektera hans kompetens varken åt det bättre eller sämre, men jag tycker det är väldigt oseriöst att göra så.
Ingen fara, jag noterade det eftersom jag också tyckte det var lite lustigt :d
Varför kallar du det för en "oprovocerad" försämring när du själv tidigare nämnt i tråden att sittande ger dig symtom? Det låter som att du försöker bagatellisera vissa ledtrådar till dina besvär i din vardag när du istället bör rannsaka dig och se vad du själv kan göra åt det. Vad hindrar dig t.ex. från att stå upp på en föreläsning?
Med oprovocerad så menar jag att jag inte har ändrat eller råkat ut för något i min vardag eller gjort något som skulle "motivera" en provocering av besvären. Jag har ju sedan tidigare konstaterat att jag vid ett tillfälle upplevde provocering av att sitta för länge i en dålig stol, detta har jag ju såklart undvikit sedan dess. Nu blir det max 45-60 min istället för 3-4 timmar.
Jag försöker avlasta på alla möjliga sätt jag kan i vardagen. Väljer bättre stoppade stolar i diverse salar där det går (i föreläsningssalarna brukar det dockfinnas förhållandevis bra stolar/säten), jag åker kommunalt istället för att gå, jag tar enbart på mig fotriktiga skor och jag undvika i största möjliga mån samtliga positioner och aktiviteter som jag har möjlighet att göra.
Hemma har jag skaffat en ordentlig stol, jag går runt med tjocka strumpor (vandringsstrumpor med lite dämp under) och när jag jobbar i köket står jag på en ganska tjock matta.
Det är tyvärr inte superpraktiskt eller snudd på avigt att hålla i ett block och föra anteckningar, sudda, rita med linjal etc. Det saknas en naturlig plats för stående antecknande samt att det därtill ganska ansträngande att stå stilla 45 min i sträck. Att stå "längre" perioder är faktiskt också något som provocerar fötterna, nu även trots fotriktiga skor.
Tidigare, dvs innan den här perioden, så har jag bara fått problem om jag i kombination med mycket stående arbete även har gått för mycket i dåliga skor (hade ett jobb där jag gick väldigt mycket på hårda betong- och marmorgolv samt ute på stan på asfalt).
Edit: Men absolut, jag är (eller åtminstone har varit fram till nåt år sen) ganska bra på att bagatellisera och ignorera "varningsklockor" och dylikt.
Nä det är ju inte lika lätt att föra anteckningar ståendes jämfört med sittandes. Står man är det dock lättare att ändra hållning, göra tyngdöverföringar och dylikt. Fötterna brukar generellt vänja sig efter ett tags stående (veckor, månader). Det lät på dina tidigare poster som att det var ganska stor skillnad i symtom i sittande jämfört med stående. Med det i åtanke får man ju ta sig en rejäl funderare på vad som är relevant. Skrivplatta och stativ finns att köpa, så att stå längst bak i en föreläsningssal ståendes och ta anteckningar är ingen omöjlighet. Sedan att några kanske sneglar och undrar vad det är frågan om de första gångerna är väl skit samma.
Anders The Peak
2017-09-10, 08:29
Börjar inse varför jag inte fick särskilt stort förtroende för sjukgymnasten. Han tog sig friheten att anmäla mig till hans privata mail-utskick utan min kännedom. "Ryggskola, del 1/20 kostnadsfria program", tipsar mig om en bok han skrivit, en löjeväckande historia och ett tränings/hälsoprogram i pdf https://images.clickfunnels.com/uploads/digital_asset/file/223014/superkropp90dagar-lowres.pdf?utm_content=2876334&utm_medium=Email&utm_name=Id&utm_source=Actionetics
Och hans mejl är registrerad i "@backpainsecrets.com".
Vad i helvete :laugh:
I "kattkräkan" sa att att jag skulle blåsa ut luften så hårt och länge jag kunde och direkt därefter hålla andan i minst 30 sekunder, varpå jag frågar "Så jag ska alltså hålla andan i 30 sekunder EFTER jag tömt lungorna på syre?"
Och det här ska alltså vara i syftet för att "stärka" min "core.
Nej det blir till att avboka kvacksalvaren och fortsätta letandet..
Du kanske ska ta och omtolka och penetrera vad fysioterapueterna egentligen säger till dig. Fundera på vad de egntligen anser om dig och dina besvär.
Jag tror att de här personerna du träffar har tillräcklig kompetens för att bedöma orsakerna till dina problem.
De fysioterapueter som svarar på dina frågor här träffar inte dig utan utgår från vad du skriver det är en skillnad.
Idag med internet kommer det väldigt många som har en klar diagnos i huvudet preparerade med alla symptom/problem muntligen till läkaren för att få det bekräftat. Dock är det inte lika lätt om man/kvinna/hen är en seriös läkare att bekräfta att det stämmer och efter några rutinkontroller avskrivs diagnosen och personerna slussas i bästa fall till en psykolog.
Hahaha! Jag skrattar faktiskt. Hade inte heller kunnat ta den där sjukgymnasten på allvar. Men han verkar onekligen ha läst en medicinsk grundkurs. :D
Visst, det är inte fel att han tipsar om något han tror fungerar, men att föreslå patienten att köpa hans bok känns bara bedrövligt.
Sen finns det ju tusen böcker med samma banbrytande innehåll som tillsammans kan kokas ihop till en mening: "Du mår bättre om du motionerar regelbundet och äter nyttigt än om du ligger i soffan och äter onyttigt."
Jävla ögontjänare.
Träffade naprapaten idag, hon började med att konstatera det uppenbara att jag hade en väldigt knepig diagnos att ställa. Hon gick igenom grundligt med samma nervtester som sjukgymnasterna gjort och några till tester. Kunde inte hitta något som hon tyckte jag svarade positivt på och tyckte jag skulle be läkaren att skriva ut något som underlättar sömnen.
Imorgon ska jag träffa en sjukgymnast på en klinik som, även de tidigare, verkar kompetent och seriös.
Känner att det börjar bli ganska bråttom att komma in på rätt spår, magkänslan säger att det kommer bli extremt jävla långdraget om inte permanent så småningom. Och det är fan inte en alternativ för mig nu, skulle kunna köpa det som 80-åring, men inte som 26-åring. Jag känner redan att det jag värderar högst ryckts ifrån mig och jag lever vidare med hoppet att det ska gå över inom en snar framtid. Tror de flesta på forumet kan relatera till vad träning betyder för en.
Nä det är ju inte lika lätt att föra anteckningar ståendes jämfört med sittandes. Står man är det dock lättare att ändra hållning, göra tyngdöverföringar och dylikt. Fötterna brukar generellt vänja sig efter ett tags stående (veckor, månader). Det lät på dina tidigare poster som att det var ganska stor skillnad i symtom i sittande jämfört med stående. Med det i åtanke får man ju ta sig en rejäl funderare på vad som är relevant. Skrivplatta och stativ finns att köpa, så att stå längst bak i en föreläsningssal ståendes och ta anteckningar är ingen omöjlighet. Sedan att några kanske sneglar och undrar vad det är frågan om de första gångerna är väl skit samma.
Jo, problemet är ju också att fötterna provoceras när jag står efter ett tag, har haft problem i typ 2 år med trötta fötter när jag står länge. Eller om jag går mycket i dåliga skor. Så jag vet inte om det är en vanesak. För övrigt så ju mer jag tänker på hela situationen och typ senaste 2-3 åren ju mer kommer jag in på Scratch's spår om sensitisering. Det känns dock inte som en helt klockren diagnos, men jag kan inget om sensitisering och det verkar dessutom finnas minst två olika typer av det, central och perifer.
Du kanske ska ta och omtolka och penetrera vad fysioterapueterna egentligen säger till dig. Fundera på vad de egntligen anser om dig och dina besvär.
Jag tror att de här personerna du träffar har tillräcklig kompetens för att bedöma orsakerna till dina problem.
De fysioterapueter som svarar på dina frågor här träffar inte dig utan utgår från vad du skriver det är en skillnad.
Idag med internet kommer det väldigt många som har en klar diagnos i huvudet preparerade med alla symptom/problem muntligen till läkaren för att få det bekräftat. Dock är det inte lika lätt om man/kvinna/hen är en seriös läkare att bekräfta att det stämmer och efter några rutinkontroller avskrivs diagnosen och personerna slussas i bästa fall till en psykolog.
Det jag tolkar fysioterapeuterna om jag läser mellan raderna är att de säger till mig är att min problematik är ett jobb för en läkare snarare än för dem. Läkaren har, enligt mig, varit inne på fel spår sedan dag 1 och verkar inte särskilt intresserad av att ändra sitt spår.
Hahaha! Jag skrattar faktiskt. Hade inte heller kunnat ta den där sjukgymnasten på allvar. Men han verkar onekligen ha läst en medicinsk grundkurs. :D
Visst, det är inte fel att han tipsar om något han tror fungerar, men att föreslå patienten att köpa hans bok känns bara bedrövligt.
Sen finns det ju tusen böcker med samma banbrytande innehåll som tillsammans kan kokas ihop till en mening: "Du mår bättre om du motionerar regelbundet och äter nyttigt än om du ligger i soffan och äter onyttigt."
Jävla ögontjänare.
Ja alltså, det är ju förvisso lite magstarkt att säga emot 20 års yrkeserfarenhet, men liksom vafan :d
Fetknoppen
2017-09-12, 09:47
Träffade naprapaten idag, hon började med att konstatera det uppenbara att jag hade en väldigt knepig diagnos att ställa. Hon gick igenom grundligt med samma nervtester som sjukgymnasterna gjort och några till tester. Kunde inte hitta något som hon tyckte jag svarade positivt på och tyckte jag skulle be läkaren att skriva ut något som underlättar sömnen.
Imorgon ska jag träffa en sjukgymnast på en klinik som, även de tidigare, verkar kompetent och seriös.
Känner att det börjar bli ganska bråttom att komma in på rätt spår, magkänslan säger att det kommer bli extremt jävla långdraget om inte permanent så småningom. Och det är fan inte en alternativ för mig nu, skulle kunna köpa det som 80-åring, men inte som 26-åring. Jag känner redan att det jag värderar högst ryckts ifrån mig och jag lever vidare med hoppet att det ska gå över inom en snar framtid. Tror de flesta på forumet kan relatera till vad träning betyder för en.
Jo, problemet är ju också att fötterna provoceras när jag står efter ett tag, har haft problem i typ 2 år med trötta fötter när jag står länge. Eller om jag går mycket i dåliga skor. Så jag vet inte om det är en vanesak. För övrigt så ju mer jag tänker på hela situationen och typ senaste 2-3 åren ju mer kommer jag in på Scratch's spår om sensitisering. Det känns dock inte som en helt klockren diagnos, men jag kan inget om sensitisering och det verkar dessutom finnas minst två olika typer av det, central och perifer.
Det jag tolkar fysioterapeuterna om jag läser mellan raderna är att de säger till mig är att min problematik är ett jobb för en läkare snarare än för dem. Läkaren har, enligt mig, varit inne på fel spår sedan dag 1 och verkar inte särskilt intresserad av att ändra sitt spår.
Ja alltså, det är ju förvisso lite magstarkt att säga emot 20 års yrkeserfarenhet, men liksom vafan :d
Sök upp Nadja Petersen eller Cecilia Palmqvist på Cityakuten. De är sjukgymnaster båda två. Jag har läst min specialistutbildning med dem och de har båda OMT-Steg 3-examen, dessutom en modern sådan. De borde kunna hjälpa dig eller i vart fall kunna säga om din åkomma lämpar sig för sjukgymnastik. Nadja har ett förflutet som elitidrottare och kanske är hon rätt vårdgivare för dig eftersom du upplevt att dina besvär stegras av vissa övningar i gymmet. Vad du ska beskriva för bästa hjälp är om speciella hållningsmönster eller rörelser provocerar dina symtom, samt om du kan undkomma/lindra dina symtom med annan hållning eller aktivitet.
/David Holmberg
Sjukgymnasten idag skakade bara på huvudet och sa att det var mycket svårbedömt. Hon gjorde samma tester som de tidigare har gjort och föreslog att vi skulle testa traktion nästa gång. Hon verkade inte tro att det skulle röra sig som sensitisering, hon sa att man normalt sett har mer smärta snarare än obehag som jag upplever det.
Verkade ändå vettig så jag tar ett besök till och ser vad det leder till.
Sök upp Nadja Petersen eller Cecilia Palmqvist på Cityakuten. De är sjukgymnaster båda två. Jag har läst min specialistutbildning med dem och de har båda OMT-Steg 3-examen, dessutom en modern sådan. De borde kunna hjälpa dig eller i vart fall kunna säga om din åkomma lämpar sig för sjukgymnastik. Nadja har ett förflutet som elitidrottare och kanske är hon rätt vårdgivare för dig eftersom du upplevt att dina besvär stegras av vissa övningar i gymmet. Vad du ska beskriva för bästa hjälp är om speciella hållningsmönster eller rörelser provocerar dina symtom, samt om du kan undkomma/lindra dina symtom med annan hållning eller aktivitet.
/David Holmberg
Tack för tipset, ska kolla upp dem!
Sjukgymnasten idag skakade bara på huvudet och sa att det var mycket svårbedömt. Hon gjorde samma tester som de tidigare har gjort och föreslog att vi skulle testa traktion nästa gång. Hon verkade inte tro att det skulle röra sig som sensitisering, hon sa att man normalt sett har mer smärta snarare än obehag som jag upplever det.
Verkade ändå vettig så jag tar ett besök till och ser vad det leder till.
Tack för tipset, ska kolla upp dem!
Det finns sjukgymnaster/fysioterapeuter med psykosomatisk kompetens. Som jobbar både med psyket och kroppen som enhet. Av det jag har läst i den här tråden så skulle du kanske hamna mer rätt där. Eftersom du har sökt renodlade "kroppsliga" fysios och ingen kan komma fram till något konkret. Det brukar man kunna göra rätt snabbt med lång erfarenhet och vidareutbildning t ex i OMT.
Fetknoppen
2017-09-13, 09:00
Sjukgymnasten idag skakade bara på huvudet och sa att det var mycket svårbedömt. Hon gjorde samma tester som de tidigare har gjort och föreslog att vi skulle testa traktion nästa gång. Hon verkade inte tro att det skulle röra sig som sensitisering, hon sa att man normalt sett har mer smärta snarare än obehag som jag upplever det.
Verkade ändå vettig så jag tar ett besök till och ser vad det leder till.
Tack för tipset, ska kolla upp dem!
Kolla inte upp dem. Boka en tid på en gång och om de hittar något sjukgymnastiskt att arbeta med så ser du till att skaffa dig ett tjockt pannben och gör exakt som de säger. Löp linan ut så att du får veta om de kan hjälpa.
Det jag tolkar fysioterapeuterna om jag läser mellan raderna är att de säger till mig är att min problematik är ett jobb för en läkare snarare än för dem. Läkaren har, enligt mig, varit inne på fel spår sedan dag 1 och verkar inte särskilt intresserad av att ändra sitt spår.
Jag tycker nog också att det låter som att du har störst chans att få rätt diagnos av läkare. Har du fortfarande bara träffat en sådan? Eller menade du ortopeden du skulle till? Dags att du får träffa någon neurospecialist på Karolinska också...
Fetknoppen
2017-09-13, 11:09
Jag tycker nog också att det låter som att du har störst chans att få rätt diagnos av läkare. Har du fortfarande bara träffat en sådan? Eller menade du ortopeden du skulle till? Dags att du får träffa någon neurospecialist på Karolinska också...
Nu har jag inte läst alla inlägg i den här tråden men av det jag läst tycker jag inte han beskriver symtom som stämmer överens med någon specifik neurologisk sjukdom. Neurolog verkar mot bakgrund av detta vara fel vårdgivare.
Ortoped ska man träffa om man har så pass allvarliga symtom (smärta, känselnedsättningar, muskelsvaghet) att man upplever att man inte kan ha det såhär. Symtomen ska också kunna härledas till en specifik nerv och röntgen ska visa förändringar i ryggen som överensstämmer med symtomen. Om man trots frekvent rehabträning inte uppnår tillfredställande symtomlindring kan det bli aktuellt för ortoped att operera. Röntgen är väl i det här fallet gjord och visade inte på något avvikande som är av sådan betydelse att man tänker sig att det här bör opereras?
Jag är inte heller övertygad om att det är centralt störd smärtmodulering. Min slutsats blir därför att han ska till en kompetent sjukgymnast och jag har givit honom namnet på två. Han bör därför börja i den änden.
Fetknoppen
2017-09-13, 11:16
Kort information om värdet av röntgen.
Hos ca 30 % av alla 30-åringar ser man degenerativa förändringar utan att de upplever några som helst symtom (de har aldrig varit i kontakt med vården pga detta).
Hos ca 90% av alla som är 55 år eller äldre ser man degenerativa förändringar på röntgen, men hos långt ifrån 90% av alla som är 55 eller äldre finns det ett smärttillstånd.
Röntgen är generellt dåligt för att ställa diagnos. Den kan bara tala om hur något ser ut, den ger aldrig/sällan säkert svar på varför det värker i kroppen. Det är absolut vanligast att man har sina problem av helt andra orsaker än något som syns på röntgen.
Detta är orsaken till att man som patient bör börja sin resa hos sjukgymnast om man har besvär från leder, muskler eller nerver, och inte hos läkare. Läkaren kan oftast inte göra något alls, inte ens undersöka på ett riktigt bra sätt (det har de helt enkelt inte tid med på sina korta besökstider) annat än att förskriva smärtstillande medicin. Medicinen tar bort symtomen (tillfälligt) men löser aldrig grundorsaken till att man har ont.
Fetknoppen
2017-09-13, 11:25
Den vanligaste orsaken till att man har den typ av symtom som den här patienten beskriver är att något inte fungerar som det ska i kroppen/muskler. När man sitter/står, arbetar med rygg, armar och ben, stör man neurodynamiken i kroppen så att diffusa domningar och smärta uppstår.
När det är så är det vanligt att man provocerar sina symtom med vissa aktiviteter och andra saker ger lindring.
Nu säger jag det för sista gången och sedan orkar jag inte skriva mera i den här tråden. Börja med att boka ett besök hos någon av de sjukgymnaster jag rekommenderat. Jag tror ärligt och uppriktigt att de kan ta bort samtliga symtom om du bara gör exakt som de säger. I vart fall lär du få svar på om din åkomma lämpar sig för sjukgymnastik.
Min stora fråga som jag kanske egentligen borde behålla för mig själv är dock om du verkligen är beredd att ge allt för att bli bra? Jag gav dig en övning för att försöka hjälpa dig framåt. Jag bad dig göra den tre ggr/dag. Ditt svar blev ungefär; "Jag gjorde den men inte tre ggr/dag, och efter en tid slutade jag för att det började knaka i vänster axel" (du slutade inte för att det gjorde ont?!).
Det knakande ljud du hörde var sannolikt en "snapping scapulae", vilket är helt ofarligt och något som är vanligt förekommande hos dem med störd muskulatur kring skuldrorna. Om det är så borde du inte ha slutat med övningen utan gjort den helt enligt rekommendation för att se om domningarna i armarna försvann. Jag tolkade dock din text som att du inte ens gjorde den tre ggr/dag fram till det började knaka. Är du verkligen beredd på att offra dig lite för att bli bra?
Den fete verkar ha koll. Vården gör säkert rätt som skickar Bob både hit och dit samtidigt. Jag tänker nog långsökt men det finns väl hundratals ovanliga sjukdomar med märkliga namn som kan ge diffusa allmänna symtom? Såna saker hade jag varit mest skraj för själv men det är väl osannolikt förstås. Sen kanske inte neurologen ger något men det skadar ju inte att låta den expertisen överväga saken också. Det finns ju så att säga undersökningar kvar att göra som skulle kunna indikera något som de undersökningar han hittills fått genomgå inte har kunnat visa.
Och reumatologiska åkommor har ni varit inne på, men någon sådan har han inte heller blivit remitterad till? Fibromyalgi är väl annars en benämning på den här typen av diffusa symtom som inte funkat att härleda till något mer konkret?
Nadja är väl förresten hon som brukar kuta i Finnkampen?
Fetknoppen
2017-09-13, 16:11
Den fete verkar ha koll. Vården gör säkert rätt som skickar Bob både hit och dit samtidigt. Jag tänker nog långsökt men det finns väl hundratals ovanliga sjukdomar med märkliga namn som kan ge diffusa allmänna symtom? Såna saker hade jag varit mest skraj för själv men det är väl osannolikt förstås. Sen kanske inte neurologen ger något men det skadar ju inte att låta den expertisen överväga saken också. Det finns ju så att säga undersökningar kvar att göra som skulle kunna indikera något som de undersökningar han hittills fått genomgå inte har kunnat visa.
Och reumatologiska åkommor har ni varit inne på, men någon sådan har han inte heller blivit remitterad till? Fibromyalgi är väl annars en benämning på den här typen av diffusa symtom som inte funkat att härleda till något mer konkret?
Nadja är väl förresten hon som brukar kuta i Finnkampen?
Njaaa...det var väl just det jag inte tyckte att de gjorde. Sett ur ett samhällsperspektiv är det ju katastrof när flera vårdgivare engageras innan det får sin lösning. Det kostar väldigt mkt pengar och som jag beskrivit i en helt annan tråd är kostnaderna för vård ganska stora, större än vad som inbringas genom skattetrycket. Jag ser det som extremt viktigt att patienten så snabbt som möjligt hamnar hos rätt vårdgivare, men visst; allt kan vården tyvärr inte åtgärda. Ingen skuld ska falla på patienten i det här fallet. När man har ett problem och inte besitter kunskapen själv blir man desperat och söker med ljus och lykta efter någon som kan hjälpa. I ovanstående fall tror jag som sagt inte att det handlar om någon konstig sjukdom (men det vet jag naturligtvis inte. Det är omöjligt att vara en bra vårdgivare över internet).
Jag tror dock att en sjukgymnast som har koll på hur kroppsdelarna ska sitta fast på kroppen och som kan värdera hållning och muskelrekryteringsmönster etc. ska kunna fixa detta. Jag tror helt enkelt (efter att ha tittat på en bild av skuldrorna) att felet sitter där. Då måste skuldrorna tränas i speciell position och på ett speciellt sätt så att korta muskler blir längre och så att långa muskler blir kortare. Allt i syfte att återskapa normal position och funktion.
Vad gäller symtomen i benen så gissar jag att de kommer av att personen i fråga under lång tid i sitt liv suttit ned med bakåt-tippat bäcken så att ryggens extensorer töjts ut. Då blir han för eftergivlig i bålen och böjer för mycket och för tidigt i ryggen när han böjer sig framåt (och för lite och för sent i höftlederna). Det är en av de absolut vanligaste orsakerna till neurologiska symtom i benen (ex lumbago med ischias). När dessa patienter träffar sjukgymnaster med för gammal utbildning (och med för gammal vidareutbildning inom rätt område) blir de inte hjälpta utan får höra att röntgen måste göras då rehab inte fungerar. Lite sorgligt visar ofta röntgen en låg disk (vilket var och varannan människa har utan att ha symtom). Både sjukgymnast och patient vet att sjukgymnasten inte kan åtgärda den låga disken. Luften går ur patienten (och vårdgivaren) och båda ger upp. Patienten får leva med sina symtom. I bästa fall är det bara diskreta domningar och i värsta fall är det ganska kraftig smärta. Med tiden riskerar patienten att utveckla en kronisk smärta som till slut ingen vårdgivare kan bota. Samhället och patienten har alltså mycket att vinna på att snabbt hitta rätt vårdgivare med rätt kompetens.
Fetknoppen
2017-09-13, 16:17
På temat ont i ryggen med ischias. Robin McKenzie upptäckte för väldigt länge sedan att många med ont i ländryggen (med eller utan neurologiska symtom i benen) drabbades av tilltagande symtom i benen när de satt ned med bakåt-tippat bäcken. Han upptäckte också att magliggande extension av ryggen via en typ av armhävningar (leta bilder på nätet) ganska snabbt lindrade symtomen och tog bort det onda i ryggen. Idag vet man mycket mer. Om rätt muskel arbetar i rätt ögonblick och fel muskel (ex hamstrings) töjs ut så att den blir längre så återskapas ett mer normalt gångjärn i höftleden vilket gör att man börjar röra sig mer normalt (böja sig mindre och senare i ryggen). Då får man ett permanent bot och slipper göra magliggande extension i perioder genom livet för att hålla sig symtomfri. Nog om detta....
En intressant grej inatt och idag (13/9) var att natten var helt hemsk med mycket problematik från både ben och armar, vi snackar kanske 1-2 timmar sömn om ens det. Trodde dagen skulle bli halvt hopplös också men benen gjorde bara försumbart väsen från sig, faktiskt bättre än på någon vecka, så det var bara armarna. Benen började bråka först mot eftermiddagen när jag hade suttit lite för länge i en dålig stol (fanns inga bra stolar i den salen).
Det finns bannemej ingen sans eller logik i den här soppan :d
Det finns sjukgymnaster/fysioterapeuter med psykosomatisk kompetens. Som jobbar både med psyket och kroppen som enhet. Av det jag har läst i den här tråden så skulle du kanske hamna mer rätt där. Eftersom du har sökt renodlade "kroppsliga" fysios och ingen kan komma fram till något konkret. Det brukar man kunna göra rätt snabbt med lång erfarenhet och vidareutbildning t ex i OMT.
Det kände jag inte till förrän ett par dagar sen när jag hittade sjukgymnastmottagningen jag var hos senast. Hon jag var hos senast råkar faktiskt ha psykosomatisk kompetens enligt profilen på hemsidan. Det var dock inget hon pratade om eller tog upp under besöket.
Kolla inte upp dem. Boka en tid på en gång och om de hittar något sjukgymnastiskt att arbeta med så ser du till att skaffa dig ett tjockt pannben och gör exakt som de säger. Löp linan ut så att du får veta om de kan hjälpa.
Det var det jag menade, jag försökte faktiskt komma åt tidsbokningen igår, men den var nere för underhåll.
Jag tycker nog också att det låter som att du har störst chans att få rätt diagnos av läkare. Har du fortfarande bara träffat en sådan? Eller menade du ortopeden du skulle till? Dags att du får träffa någon neurospecialist på Karolinska också...
Har bara träffat min husläkare samt ortopeden. Jag kan inte själv avgöra om jag behöver träffa eller har någon nytta av neurolog, men jag är rätt så övertygad att min problematik i alla fall har med nerver att göra, snarare än nerver och förmodligen snarare än någon rubbning av signalsubstansernas balans. Sen om det är pga imbalanser, inklämning eller dylikt kan jag inte heller avgöra.
Ortoped ska man träffa om man har så pass allvarliga symtom (smärta, känselnedsättningar, muskelsvaghet) att man upplever att man inte kan ha det såhär. Symtomen ska också kunna härledas till en specifik nerv och röntgen ska visa förändringar i ryggen som överensstämmer med symtomen. Om man trots frekvent rehabträning inte uppnår tillfredställande symtomlindring kan det bli aktuellt för ortoped att operera. Röntgen är väl i det här fallet gjord och visade inte på något avvikande som är av sådan betydelse att man tänker sig att det här bör opereras?
Jag är inte heller övertygad om att det är centralt störd smärtmodulering. Min slutsats blir därför att han ska till en kompetent sjukgymnast och jag har givit honom namnet på två. Han bör därför börja i den änden.
Anledningen till att jag träffade ortopeden uppfattade jag som en andra opinion på MR-bilderna. Men det var tydligen för konsultation för operation, något som jag verkligen inte skulle tycka är aktuellt just nu. Särskilt eftersom det inte finns något konkret bevis på att en operation ens skulle göra någon nytta, man vet ju inte ens vart man ska operera. Och då är det ju bara vansinne om det inte är akut eller livsavgörande.
Känselbortfall och muskelsvaghet har jag, lika så smärta/obehag, skulle även vilja klassa detta som den värsta perioden i mitt liv. Nu har jag förvisso varit väldigt förskonad, men några törn har man ju helt klart fått Jag känner att min identitet har ryckts ifrån mig, min framtidsutsikt är försvunnen bortom studierna och jag ser tillvaron knappt som dräglig just nu. Jag går ständigt runt och mår dåligt och kan inte längre minnas hur det var att inte göra det. (Nåja, lite dramatisk kanske, somliga dagar är ju såklart bättre och bara vissa få dagar är helt outhärdliga, men på det stora hela så suger detta riktigt jäkla hårt.) Så visst tycker jag att det är allvarligt :p
Den vanligaste orsaken till att man har den typ av symtom som den här patienten beskriver är att något inte fungerar som det ska i kroppen/muskler. När man sitter/står, arbetar med rygg, armar och ben, stör man neurodynamiken i kroppen så att diffusa domningar och smärta uppstår.
Nu säger jag det för sista gången och sedan orkar jag inte skriva mera i den här tråden. Börja med att boka ett besök hos någon av de sjukgymnaster jag rekommenderat. Jag tror ärligt och uppriktigt att de kan ta bort samtliga symtom om du bara gör exakt som de säger. I vart fall lär du få svar på om din åkomma lämpar sig för sjukgymnastik.
Min stora fråga som jag kanske egentligen borde behålla för mig själv är dock om du verkligen är beredd att ge allt för att bli bra? Jag gav dig en övning för att försöka hjälpa dig framåt. Jag bad dig göra den tre ggr/dag. Ditt svar blev ungefär; "Jag gjorde den men inte tre ggr/dag, och efter en tid slutade jag för att det började knaka i vänster axel" (du slutade inte för att det gjorde ont?!).
Det knakande ljud du hörde var sannolikt en "snapping scapulae", vilket är helt ofarligt och något som är vanligt förekommande hos dem med störd muskulatur kring skuldrorna. Om det är så borde du inte ha slutat med övningen utan gjort den helt enligt rekommendation för att se om domningarna i armarna försvann. Jag tolkade dock din text som att du inte ens gjorde den tre ggr/dag fram till det började knaka. Är du verkligen beredd på att offra dig lite för att bli bra?
Absolut, tack för alla råd och den tid du lagt ner och jag kommer som sagt jaga tag på en tid hos Nadja.
Jag gillar raka rör, så jag har inget emot "din stora fråga". Knakande var kanske dåligt ordval, det hoppar och gör lite ont samt känns "fel" efter. Men i huvudsak är det nog för att underkroppsproblemen var överväldigande just då (och egentligen fortfarande till viss del) så att jag uppfattade inte överkroppen som en problematik längre och därmed hamnade den motivationen i skymundan.
Jag är absolut beredd att offra mig lite, börjar nu närma mig någon form av desperation :d
grimfish
2017-09-14, 08:13
Känner du ett behov av att röra på benen när obehagskänslan kommer? Svårt att ligga stilla? Någon i din släkt som haft liknande besvär?
Känner du ett behov av att röra på benen när obehagskänslan kommer? Svårt att ligga stilla? Någon i din släkt som haft liknande besvär?
Inget behov av att röra på benen, tänker du restless legs typ?
Jag är väldigt bra på att ligga stilla, så länge inte benen faktiskt somnar eller går bananas så att jag måste stå upp istället för att sitta eller ligga ner. Ett knep jag har just nu är faktiskt att "stadga upp" fötterna/benen med ihoprullade handdukar eller kuddar så att jag får stöd från sidan så att fötterna pekar rakt upp. Upplever det lite avlastande. Och så försöker jag "spänna" täcket för fötterna så att det känns som att konstiga känslan/obehaget kommer från täcket snarare än något annat.
Det kanske bara är ett psykologiskt knep för mig, kan inte svara på om det faktiskt hjälper. Vad jag vet så har ingen i släkten liknande problem.
En fd. kollega har haft restlesslegs i flera år och vi pratade om det rätt mycket eftersom en annan kollega på samma arbetsplats satt i styrelsen för WED-förbundet. Restless legs kallas för övrigt "Willis-Ekboms sjukdom" nu tydligen. Det var säkert 1-2 år innan som vi pratade mycket om "WED" det innan det jag har problem med "debuterade". Jag känner mig inte alls igen med symtom och besvär som vi tog upp i våra diskussioner om det.
Var hos ännu en ny sjukgymnast (Nadja som Fetknoppen föreslog), hon var den som verkade vara mest kompetent och gjorde mest grundliga undersökningar hittills, men kontentan blev densamma som tidigare sjukgymnaster/naprapater, att hon inte vet hur hon ska hjälpa mig. Hon tipsade om att prova med en osteopat, vilket bortsett från att det är alternativmedicin känns vettigt eftersom jag verkar vara vara något för sjukgymnastkåren.
Börjar bli rejält tröttsamt att inte få höra något annat än "Jag har ingen aning om vad jag ska behandla, kan tyvärr inte hjälpa dig. Gå tillbaks till läkaren." när läkaren gett upp för flera månader sen.
Ska börja att igen skriva ner "orsak och verkan", sömntimmar och vad jag vaknar av för att se om jag kan tyda några fler mönster än vad jag hittills lagt märke till.
Förtydligande/korrigerande av Hon tipsade om att prova med en osteopat, vilket bortsett från att det är alternativmedicin känns vettigt eftersom jag verkar vara vara något för sjukgymnastkåren.
Jag menade att jag inte verkar falla in inom behandlingsbart i sjukgymnastkåren. Eller så måste jag träffa någon som är lite mindre "professionell" och som "tar sig tid" att köra på och prova lite behandling istället för att blankt säga nej efter undersökning och tester.
Jävligt trist :/
Ja det är oerhört frustrerande. Särskilt eftersom det främst är vardagen som är påverkas, den kan man ju inte välja bort på samma sätt som vissa övningar (eller muskelgrupper) på gymmet eller i övrig träning.
Har undrat när du skulle uppdatera här. Trist att Nadja inte kom fram till något nytt. Men vi är väl ändå övertygade om att det finns specialister kvar som ännu inte hunnit begrunda dina besvär.
Har undrat när du skulle uppdatera här. Trist att Nadja inte kom fram till något nytt. Men vi är väl ändå övertygade om att det finns specialister kvar som ännu inte hunnit begrunda dina besvär.
Ja det är inte så mycket att uppdatera egentligen haha, status quo typ. Skillnaden är att det sen en vecka eller två tillbaka har börjat kännas på lite andra ställen också/istället. Tex inte lika mycket i underarmarna men mer kring armbåge och "utsidan" av handen (den köttiga delen mellan lillfingret och handleden). Och kramp/elektrisk känsla i ungefär motsvarande del av vänsterfoten (fast med lilltå ner till fotvalv istället) och kramp/elektrisk känsla i mitten av höger framfotens trampdyna som strålar ut i tårna. När jag ligger ner då. Och allt detta är också alltid av mekaniskt tryck.
Fötterna när jag ligger ner och handen/armbågen när jag stödjer huvudet med hand/armbåge mot en bord och handkänslan om jag vilar händerna mot ett bord eller tex "gnuggar" handen mot en musmatta när jag använder datormöss.
Jag blir snarare mer och mer övertygad om att det inte finns någon mirakeldisciplin som jag inte träffat ännu. Men det vore ju som sagt tillfredsställande om jag skulle kunna få påbörja någon form av rehabtest bara för att ha ett mål som motivation eller nåt.
För att dra en filmparallell så känner jag mig som Benedict Cumberbatch i Dr Strange typ, fast min problematik såklart är avsevärt mer trivial och dessutom utan synbar/bekräftad orsak då :D
För övrigt har hela dagen varit skit idag. Vänsterbenet är på den nivån då jag varken kan sitta, stå eller ligga ner igen. Blev nog inte heller mer än 2-3 timmar sömn inatt och blev sämre efter att jag hade varit hos sjukgymnasten. Det verkar som testerna (dvs bland annat sträcka nerver) provocerar problemet, för jag märkte en försämring efter besöket hos sjukgymnasten dessförinnan som också körde samma tester.
Enormt frustrerande att det går ut över studierna dels för att jag har enorma problem med studiero eftersom jag flera dagar bokstavligen inte kan sätta mig ner och plugga (eller stå för den delen eftersom fötter och skit bråkar då). Och eftersom att jag har en "hp-skuld" från när jag pluggade för flera år sen (hann ta 5 hp innan jag avbröt) så måste jag ta 18 hp innan jag får studiemedel också. Jag kommer alltså minst vara utan inkomst till i mitten/slutet av januari, vilket inte är sådär superlägligt som student med eget boende. Så jag är beroende av att kunna prestera för boendesituationen också.
Senaste veckan är det fötterna som är värst när jag ligger ner, benet och armarna stör fortfarande, men inte lika mycket som fötterna. De känns svullna och bortdomnade i princip omedelbart när jag ligger ner och nu har även höger börjat bli nästan lika illa som vänster.
Tar även längre tid att bli av med det genom att stå upp än det tidigare gjort, men det kan bero på att jag nu mera försöker ignorera det och slippa gå upp och gå hela tiden för att bli av med det när jag ska försöka sova. Även vänsterhanden har blivit sämre, nu är det inte bara några fingrar som saknar känsel utan hela handen har varit knackig hela veckan.
Och en reflektion, känns helt jävla overkligt att en problematik som haft en extremt övertydlig korrelation mellan symtom och fysisk aktivitet (under första halvåret i alla fall), ska vara till synes helt omöjlig att diagnosticera eller ännu mindre åtgärda. Jag kan verkligen inte tro att jag råkat ut för något nytt, väldigt ovanligt eller extremt komplicerat till följd av att jag började crawla.
Funderar också på att leta upp någon idrottsläkare om såna finns att hitta utan remiss för "vanliga" personer eftersom jag fortfarande tror att detta inte är någon sjukdom. Och en idrottsläkare torde ha bättre koll på idrottsrelaterade problem än en allmänläkare, inbillar jag mig.
Fick lite inslag av "Själv är bästa dräng" och provade lite stretching utifrån videon nedan igår kväll.
Blev omedelbart mycket bättre, snudd på symtomfri i någon minuter sen gick det tillbaka, men inte alls lika illa som innan. Känner fortfarande en, förvisso ganska liten, men tydlig förbättring.
Kan problem på/kring ischiasnerven vara svårdiagnosticerat och diffust även för ganska erfarna sjukgymnaster? För jag har ju som bekant av en hel del som testat nervfunktionen i benen.
Den stora frågan är ju om det är en tillfällighet, placebo eller om det faktiskt funkar.
-uCGkwJb3Yc
Fortsätt testa, så länge det blir bättre. :)
Vill inte säga bu eller bä, med risk för placebo eller nocebo ;)
Fortsätt testa, så länge det blir bättre. :)
Vill inte säga bu eller bä, med risk för placebo eller nocebo ;)
Är väl på samma förbättringsgrad som i lördags kväll, har inte fått samma nollställning av symtomen direkt efter stretchingen som första gången :p
Placebo är jag nog tyvärr ganska immun mot, jag är medfödd med en för hög skepsis och ifrågasätter oftast det mesta. Nocebo däremot vettefan *rolleyes*
Scratch89
2017-10-09, 20:33
Övningar för neurodynamik brukar fungera väldigt bra, tycker jag. Det såg ut att vara något liknande.
Scratch89
2017-10-09, 20:41
För övrigt: Har de fått positiva nervtest på dig men inte provbehandlat med neurodynamik? Är det ingen som provbehandlar dig över huvud taget? Alltså, skickar hem dig med en övning eller två som du ska göra och sen bokar uppföljning?
Fick lite inslag av "Själv är bästa dräng" och provade lite stretching utifrån videon nedan igår kväll.
Blev omedelbart mycket bättre, snudd på symtomfri i någon minuter sen gick det tillbaka, men inte alls lika illa som innan. Känner fortfarande en, förvisso ganska liten, men tydlig förbättring.
Kan problem på/kring ischiasnerven vara svårdiagnosticerat och diffust även för ganska erfarna sjukgymnaster? För jag har ju som bekant av en hel del som testat nervfunktionen i benen.
Den stora frågan är ju om det är en tillfällighet, placebo eller om det faktiskt funkar.
-uCGkwJb3Yc
Det kan vara så att kombinationen av dina symptom är så vitt spridda att ingen landar på ischias.
För mig själv blir det omedelbart bättre av specifika McKenzie-övningar, men det får inte bli överdos. Sen bibehålls förbättringen genom regelbundenhet.
Övningar för neurodynamik brukar fungera väldigt bra, tycker jag. Det såg ut att vara något liknande.
Så övningen i videon faller under neurodynamik? Vad är neurodynamik mer generellt? För jag har tex provat att stretcha baksida lår tidigare, fy fasen vad det provocerade istället. Nu om jag höjer benet över höfthöjd (tex i kampsporten, jag har fått ge upp alla sparkar) så känns det som ett gummiband som snärtar till i vaden från knäet ner mot foten och så blir det nån konstig domningsliknande känsla ett tag.
För övrigt: Har de fått positiva nervtest på dig men inte provbehandlat med neurodynamik? Är det ingen som provbehandlar dig över huvud taget? Alltså, skickar hem dig med en övning eller två som du ska göra och sen bokar uppföljning?
Jag har inte fått höra något annat än "tyvärr, jag vet inte vad som är fel på dig och vill ändå vara så professionell att jag inte behandlar om jag inte har något att gå på. Du får gå tillbaka till din läkare." Förutom han som direkt började sätta nålar i hela arslet och ländryggen och köra in ström, skicka mig flera pdfer och erbjudanden om böcker och olika "exklusiva gratis träningsprogram till superkropp blabla".
De gör bara lite tester och sen är det tack och hej, jag vet inte ens om jag testar positivt eller negativt, jag har frågat och får då bara något luddigt svar om att de inte hittar något konkret.
Jag känner att jag behöver få någon som har kompetensen och faktiskt vågar jobba lite även om det inte är ett solklart skolboksexempel.
Jag har ju fått det av idrottande och det finns en sån löjligt tydlig korrelation kring ökade symtom och vissa rörelser att det känns väldigt märkligt att ingen sjukgymnast direkt har reagerat på något och provat att köra en behandling.
Eller det var ju en naprapat i somras som provade att behandla lite i skuldra men mest i nacken, jag var helt symtomfri i ca 2-3 veckor i Maj efter det. Men sen hade hon slutat och den jag träffade sen på samma klinik ville likt sjukgymnasterna inte ville prova att behandla.
Det kan vara så att kombinationen av dina symptom är så vitt spridda att ingen landar på ischias.
För mig själv blir det omedelbart bättre av specifika McKenzie-övningar, men det får inte bli överdos. Sen bibehålls förbättringen genom regelbundenhet.
Min gissning är ju att jag har någonting som irriterar ischiasnerven som ballar ur och påverkar hela benen, sätet och fötterna. Och så något liknande för plexus brachialis eller vad den heter för överkroppen.
Det är ju två olika saker också, jag fick garanterat överkroppsproblematiken från simning och underkroppen av liggande lårcurl och splitböj, tror jag.
Men det framhåller jag ju när jag träffar sjukgymnasterna också, den senaste sa uttryckligen också "Jag bortser från dina problem i överkroppen nu och så tar vi bara underkropp.".
Typ vilka funkar för dig?
Piriformis stretch där s.k. pigeon pose är mest effektiv; räckhäng, liggande ryggextension, . Utöver det är jag också beordrad bålträning för att stabilisera komprimerade ryggkotor och diskar däromkring. Brukar även köra triggerpunktmassage runt sätet.
Även den stretchen i nedre högra hörnet måste jag utföra, då nerven omedelbart häftar ihop benet vid sträck.
http://www.punespinesurgeon.com/wp-content/uploads/2015/04/lumbar-Sciatica_3.png
Jag blev strikt tillsagd att inte göra någon slags hamstring-stretch där överkroppen följer med framåt. En sån klassisk där man tar tag i foten.
Scratch89
2017-10-09, 21:57
Precis. Om man får stora problem av att stretcha baksida lår, så att det drar ut i hela benet och foten, så kan det mycket väl vara en ischiaspåverkan.
Vad oproffsigt av dem att inte berätta sina fynd för dig, om du nu berättat att du varit överallt och inte fått hjälp av någon och ingen säger något till dig.
Ja en liten uppdatering då. Vette fan vad jag ska tro längre. Har hela tiden varit övertygad om att det beror på något muskulärt eller nerver som är i kläm eller irriterade av något. Men sen förra veckan så har jag ibland typ känt som jag "svimmar" under mikroperioder, vi pratar typ en halv sekund eller nåt. Typ glider ut ur medvetande och det känns som att nacken ska gå av, särskilt när jag sitter på föreläsning och vrider på huvudet upp/ner eller höger/vänster mellan tavlan och anteckningsblocket.
Idag märkte jag att jag har fått oerhört dålig syn på högra ögat, skyltar med text jag ser knivskarpt från typ 40 meters håll på vänster öga kan jag knappt läsa från längre avstånd än 5m med högra. Även stor skillnad på avstånd kring 1m, galet oskarpt relativt det bra ögat. Jag har aldrig haft problem med ögonen och testade för ca 2 sen synen i samband med körkort. Hade perfekt syn då.
Känns otippat att jag skulle få en plötslig naturligt närsynthet på endast ett öga nu i samband med allt annat skit som pågår och jag tvivlar att jag haft det länge utan att ha märkt det, för det är verkligen en löjeväckande skillnad på vänster och höger öga.
Piriformis stretch där s.k. pigeon pose är mest effektiv; räckhäng, liggande ryggextension, . Utöver det är jag också beordrad bålträning för att stabilisera komprimerade ryggkotor och diskar däromkring. Brukar även köra triggerpunktmassage runt sätet.
Även den stretchen i nedre högra hörnet måste jag utföra, då nerven omedelbart häftar ihop benet vid sträck.
Jag blev strikt tillsagd att inte göra någon slags hamstring-stretch där överkroppen följer med framåt. En sån klassisk där man tar tag i foten.
Ska testa dessa och se om något lindrar eller förvärrar. Tack!
Precis. Om man får stora problem av att stretcha baksida lår, så att det drar ut i hela benet och foten, så kan det mycket väl vara en ischiaspåverkan.
Vad oproffsigt av dem att inte berätta sina fynd för dig, om du nu berättat att du varit överallt och inte fått hjälp av någon och ingen säger något till dig.
Jag tror att problemet är att det är en så rigorös anamnes och lista med symtom vid det här laget, så att det blir kanske för mycket att hålla ihop till något konkret. Eller så är det något som de inte kopplar ihop med ischias, för jag har inte hört en enda som har föreslagit det. Varken läkare, ortoped, sjukgymnaster eller naprapater.
Jag kommer på mig själv med att vissa dagar vara sjukt apatisk om detta, när det är som värst så är det fan självpepp för att ens komma upp ur sängen (bildligt talat då, har ju som mest symtom i ben och armar när jag ligger ner, så har inget emot att gå upp ur sängen :p). Jag pendlar mellan att ha gett upp allt hopp om att få någon bättring och snudd på livet, till att "nu jävlar anamma ska vi tuta och köra, det här kommer att lösa sig när som helst!". Så det är möjligt att jag kanske framstår som en att problematiken inte påverkar mig alls om jag är inne i en apatisk period.
grimfish
2017-10-13, 18:17
Du bör få träffa en neurolog snarast. Med tanke på den försämrade synen på ena ögat tycker jag att du ska söka vård akut.
Du bör få träffa en neurolog snarast. Med tanke på den försämrade synen på ena ögat tycker jag att du ska söka vård akut.
Jo, jag har försökt att få träffa en neurolog sen mars typ. Husläkaren vill inte remittera dit, vänder jag mig till andra vårdcentraler så hänvisar de tillbaka dit jag är skriven. Och ska jag boka någon annan läkare på VC så är det minst 30 dagars väntetid och sedan ska säkert denne göra en rad undersökningar som har 2 månaders väntetid. Så det verkar inte vara helt lätt.
Jo man borde kanske göra det, men jag "vet" att det bara kommer bli typ 4-5 timmars bortkastad pluggtid för att konstatera att jag ser sämre på höger öga och så får jag typ ett recept på glasögon eller nåt. Jag är inte förmögen att känna mig orolig just nu, så jag väntar nog till imorgon för att se om det är kvar. Ögat verkar ju fungera bra i övrigt (färgbild och ser i princip lika bra som vanligt på datorskärmsavstånd) och det gör inte ont eller känns "fel" förutom att det känns lite konstigt, men det kan ju lika gärna vara inbillning/psykosomatiskt.
Skulle jag ge in för mina frustrationskänslor varje gång det är som värst så skulle jag fan bo på en akutmottagning.
grimfish
2017-10-13, 18:33
Tidigare har du som jag tolkar det haft mer diffusa symtom, men nu en hastigt påkommen synnedsättning på ena ögat. Det är något som man som läkare på en akutmottagning tar på allvar. Om synnedsättningen är kraftig och skulle bero på en inflammation på synnerven kan man överväga att ge behandling med kortison.
Bävar varje gång jag ser att du uppdaterat här. Samtidigt som det är det mest angelägna här på brädan just nu och jag måste få veta hur det går för dig.
Svimningskänslor hade jag i samband med insättning av Venlafaxin. De kom när jag låg ner och slappnade av för mycket. Kändes precis som du beskriver det. Man försvinner en halv sekund och blir lite rädd efteråt. Samtidigt hade jag också domningar i händerna under denna period. Har du helt uteslutit att det skulle kunna vara oros- eller ångestrelaterade symtom? I sin tur förvärrade av sömnbrist?
Läskigt Bob. Bara läskigt. Du behöver mer hjälp än du har fått.
Har för första gången under den här resan roat mig med att kolla på lite symtom online, specifikt för MS. Pga att jag fick ett erbjudande om hemförsäkring, sjukförsäkring och "diagnosförsäkring" från ett studentförbund som jag först idag läste. Som lustigt nog innefattar tex prostatacancer och just MS. Både majoriteten av symtomen och särskilt sjukdomsförloppet känns helt klockrent, som om jag själv hade skrivit det, det vore ju just snyggt.
Har för övrigt en läkartid på tisdag igen kom jag på, då ska jag ställa henne mot väggen så att det blir lite fart och rörelse i det här.
Tidigare har du som jag tolkar det haft mer diffusa symtom, men nu en hastigt påkommen synnedsättning på ena ögat. Det är något som man som läkare på en akutmottagning tar på allvar. Om synnedsättningen är kraftig och skulle bero på en inflammation på synnerven kan man överväga att ge behandling med kortison.
Jag är bara så jävla trött på att ständigt slösa tid och energi på vården för att bara få svaret "Vet inte".
Bävar varje gång jag ser att du uppdaterat här. Samtidigt som det är det mest angelägna här på brädan just nu och jag måste få veta hur det går för dig.
Svimningskänslor hade jag i samband med insättning av Venlafaxin. De kom när jag låg ner och slappnade av för mycket. Kändes precis som du beskriver det. Man försvinner en halv sekund och blir lite rädd efteråt. Samtidigt hade jag också domningar i händerna under denna period. Har du helt uteslutit att det skulle kunna vara oros- eller ångestrelaterade symtom? I sin tur förvärrade av sömnbrist?
Läskigt Bob. Bara läskigt. Du behöver mer hjälp än du har fått.
Jag har inte tänkt på det i oro eller ångest alls. Förutom såklart ångest och oro kring själva situationen. Sömnbristen hjälper ju inte i något skede heller såklart. Jag vet ju fortfarande inte vad det beror på, är det permanent, kommer det bli permanent, hur mycket värre kommer det bli? Kommer det bli bättre? Helt bra? Måste dock erkänna att oros- och ångestnivån tog ett rejält skutt efter att ha läst på lite om MS, snudd på småskraj. Det är därför man inte ska läsa om sjukdomar :laugh:
Men jag vill fortfarande tro att det skulle vara en sån jävla sjuk slump eftersom att det tills åtminstone i slutet av sommaren har haft ett så tydligt samband mellan fysisk aktivitet. Och att det har debuterat i samband med den jävla simningen. Om det inte legat latent ett tag och tex simningen och efterföljande problem kopplade till fysisk aktivitet har påskyndat nervskadorna eller nåt. Fuck me :d
Japp, det är kvar nu på morgonen också. Rådfrågade 1177 som sa att jag skulle åka in till ögonakuten direkt. Hopp. Jag tror som sagt bara de kommer konstatera att jag ser mycket sämre på höger än vänster, men vi får la se.
Som jag misstänkte så kunde ögonläkaren endast bekräfta det jag redan märkte, dvs att synen är försämrad och att jag skulle återkomma om det blev värre samt besöka en optiker om jag vill korrigera det med glasögon.
Kikade för skojs skull på 1177 i journalen och såg att husläkaren lagt upp en anteckning om att "vid åb (anm. dvs nu på tisdag) diskussion om remiss till neurolog". Så det känns ju hoppfullt att hon på eget initiativ äntligen kommit in på nervspåret som jag tryckt på så länge nu.
Scratch89
2017-10-15, 18:13
Men vafan, jag trodde du hade varit hos en neurolog och blivit godkänd därifrån? Jag kanske blandar ihop det med någon annan. Att du inte fått komma dit än med dessa symptom innan är inte heller bra. Jag vill minnas att jag dragit upp neurologiska funderingar, och faktiskt specifikt MS, innan?
Scratch89
2017-10-15, 18:21
Flera av de screeningtest jag gör för MS/central påverkan är med här:
fNTRN7DXJIY
Ungefär brukar ordningen se ut såhär (av olika bekvämlighets skäl):
1. Stående Rombergs, vanlig och förstärkt variant
2. Enbensstående/SOLEC
3. Finger/näs-pek samt häl/knä-drag blundandes
4. Vrida/klappa händerna sittandes mot knäna
5. Öga/objekttest (följa penna med ögonen, vrida huvudet och ha pennan still osv)
6. Isometriska styrketest av identifikationsmuskler samt koll av reflexer och sensibilitetsnedsättning
6. Rigiditetstest på extremiteter
7. Babinskis test
Kan ha glömt något, jag har rest hela dagen så är lite mosig i huvudet.
Jag skulle säga att om något/ett par saker av detta avviker hos en i övrigt frisk ung man så ska man ta det på allvar.
Men vafan, jag trodde du hade varit hos en neurolog och blivit godkänd därifrån? Jag kanske blandar ihop det med någon annan. Att du inte fått komma dit än med dessa symptom innan är inte heller bra. Jag vill minnas att jag dragit upp neurologiska funderingar, och faktiskt specifikt MS, innan?
Niet, jag har inte träffat en neurolog eller blivit neurologiskt utredd av någon läkare. Sjukgymnaster har dock gjort lite tester som tex de du nämnde.
Jo du skrev om det i början av Juli (första spoilern, andra spoilern är mitt svar till ditt inlägg).
Hur mår du i övrigt?
Det låter som att du fått en central sensitisering för att du har haft ont så pass länge. Det låter bra skumt. Är det någon som kollat för centrala skador, t.ex MS eller andra neurologiska sjukdomar?
Att gå omkring och oroa sig (vilket såklart är helt naturligt) och känna sig utan hopp kommer tyvärr bara göra saken värre. Finns det andra saker du kan göra förutom styrketräna?
Utöver detta och tillhörande mental belastning så tycker jag att jag mår alldeles utmärkt så när som på en del seglivade idrotts/arbetsskaderelaterade krämpor. Det är ju inte "aj-smärta", utan mer obehag/domningar/diffus "smärta", men det kanske räknas som smärta rent kliniskt ändå?
Jag frågade läkaren om nerver (eller stora delar av nervsystemet) kan bli inflammerat (jag har ingen koll på neurologiska sjukdomar), vilket skulle vara min spontana egendiagnos. Att något med simningen (som har ett löjligt följsamt samband med debut) skulle ha klämt in/påverkat nerver i axlar och nacke, som sen skapat en inflammation som spridit sig till andra "nervkanaler" eller hur sånt där nu funkar. Och att jag inte upplever ryggraden som utgångspunkt för min problematik, utan snarare av mekaniskt tryck från yttre (och säkerligen inre) påverkan på extremiteterna.
Då sa hon att det (inflammerat nervsystem) inte var möjligt, men nämnde MS som ett liknande exempel. Jag ville ju bli remitterad till en neurolog vid mitt första besök, men antar att hon vill avvakta med det för att vara "kostnadseffektiv" med vårdresurser, vilket säkert är en vettig praxis även om jag som patient naturligtvis inte alls håller med om det :d
Löpning och cykling fungerar inte som kontinuerlig motionsform pga underbenssmärta och knäproblem. Kan göra det max 1 gång per vecka ungefär utan att det blossar upp för mycket. Klättring funkar i lagom mängd men provocerar just nu min nuvarande problematik för mycket, i framförallt höger överarm och båda hamstrings för att det ska funka som "aktiv vila" eller vad man skulle vilja kalla det. Promenader provocerar under fötterna, särskilt vid hälen.
Lämnade ca 8 blodprov i morse, tydligen en del reumatiska, "långsänka" och diverse blodvärden.
Känner igen många av testerna i videon från besök hos sjukgymnaster och naprapater. Det jag inte gjort är häldrag, de hastiga dragen/stretcherna i tex arm, handled, fotled och "joint perception". Synen (pupilernas reflex och ev dubbelseende eller problem att följa finger/penna/lampa) har man inte kollat tidigare men det gjorde ögonläkaren igår. Ingen av läkarna, sjukgymnasterna osv har påpekat något problem med mina resultat därifrån och det är inget jag heller har reagerat starkt på under testerna. Tycker själv jag är väldigt svag i att hålla emot "stängning" mellan långfinger och ringfinger, men har ingen aning om man brukar vara extra svag just där jämfört med andra fingrar.
Mina problem är som sagt främst sensoriska, inte motoriska. Har haft lite problem med finmotorik i händerna och lite med ostadig vänsterfot när känselbortfall eller domning är som värst, men det känns under den omständigheten normalt. Rent styrkemässigt så var det en enorm skillnad på vänster och höger ben sista gången gången jag körde splitböj. I vissa vinklar med vänster ben fram så var det som att all kraft försvann, ganska läskigt och kändes inte bra så har inte kört övningen sen dess (i juni/juli nån gång tror jag det var).
Jag har absolut märkt generell svaghet också, särskilt på gymmet, men det kanske inte är så konstigt med tanke på lång sömnbrist och att jag tränar mindre ofta och inte lika hårt nu. Det är absolut ingen "sjuklig" svaghet.
Däremot så börjar jag också undra hur mycket slump vissa andra grejer har varit under året. Jag har envisa ryckningar i ena ögat som varade i typ 3-4 veckor, kanske ett par, tre "episoder" varje timma i snitt. Haft konstig "klåda", eller vad det heter när det kliar, under näsan vid några tillfällen och nu typ att det känns som att jag svimmar under någon tiondels sekund flera gånger under tex en föreläsning, men även när jag stått och pratat med folk typ. Det är också ganska obehagligt att flexera nacken, tex mot hakan och det här nu med synen.
Allt ovan kan ju säkert förklaras med diverse grejer, exempelvis trötthet eller nervpåverkan från någon kota eller större nervkanal samt att jag totalt har missat att jag är närsynt på höger öga förrän i fredags. Men någonstans så blir man ju också misstänksam.
Flera av de screeningtest jag gör för MS/central påverkan är med här:
fNTRN7DXJIY
Ungefär brukar ordningen se ut såhär (av olika bekvämlighets skäl):
1. Stående Rombergs, vanlig och förstärkt variant
2. Enbensstående/SOLEC
3. Finger/näs-pek samt häl/knä-drag blundandes
4. Vrida/klappa händerna sittandes mot knäna
5. Öga/objekttest (följa penna med ögonen, vrida huvudet och ha pennan still osv)
6. Isometriska styrketest av identifikationsmuskler samt koll av reflexer och sensibilitetsnedsättning
6. Rigiditetstest på extremiteter
7. Babinskis test
Kan ha glömt något, jag har rest hela dagen så är lite mosig i huvudet.
Jag skulle säga att om något/ett par saker av detta avviker hos en i övrigt frisk ung man så ska man ta det på allvar.
+1, räcker till bra undersökning, ofta bättre än man får hos en allmänläkare. Tycker det ska vidare till en neurolog om det är avvikande utan anledning .. Reflexer samt klonustest kan jag vilja lägga till men det är rätt standard det med, tror att det uteblev pågrund av att du är lite mosig i huvudet som du sa.
grimfish
2017-10-15, 21:20
+1, räcker till bra undersökning, ofta bättre än man får hos en allmänläkare. Tycker det ska vidare till en neurolog om det är avvikande utan anledning .. Reflexer samt klonustest kan jag vilja lägga till men det är rätt standard det med, tror att det uteblev pågrund av att du är lite mosig i huvudet som du sa.
Det är en långt ifrån fullständig undersökning. Misstanke om neurologisk sjukdom ska utredas av läkare och fullständigt neurologiskt status ska utföras.
Scratch89
2017-10-15, 21:29
+1, räcker till bra undersökning, ofta bättre än man får hos en allmänläkare. Tycker det ska vidare till en neurolog om det är avvikande utan anledning .. Reflexer samt klonustest kan jag vilja lägga till men det är rätt standard det med, tror att det uteblev pågrund av att du är lite mosig i huvudet som du sa.
Jag tog ju med både reflexer och klonustest (som jag kallade rigiditetstest).
Det är en långt ifrån fullständig undersökning. Misstanke om neurologisk sjukdom ska utredas av läkare och fullständigt neurologiskt status ska utföras.
Ja, det är ju det vi argumenterar för. Hade vi fått svar på de där testen hade vi skickat vidare till läkare. Det är ju en rätt så grov screening av vad man kan hitta kliniskt och i princip bara funktionellt. Om man hade snappat upp andra saker, kanske under anamnesen, kan ju det också vara fog för att skicka till (neurologisk) läkare. De skulle kunna göra CT/MR hjärna/ryggmärg samt eventuella nervledningshastighetstest, kontrastvätska osv. Jag kan dock inte det exakta förfarandet.
Att allmänläkaren inte reagerat tidigare är ju synd, tycker jag.
Det är en långt ifrån fullständig undersökning. Misstanke om neurologisk sjukdom ska utredas av läkare och fullständigt neurologiskt status ska utföras.
Absolut, men det bygger på att det är en specialistläkare, tror inte husläkaren personligen kommer lika långt med testerna som en sjukgymnast.
Jag tog ju med både reflexer och klonustest (som jag kallade rigiditetstest).
Ja, det är ju det vi argumenterar för. Hade vi fått svar på de där testen hade vi skickat vidare till läkare. Det är ju en rätt så grov screening av vad man kan hitta kliniskt och i princip bara funktionellt. Om man hade snappat upp andra saker, kanske under anamnesen, kan ju det också vara fog för att skicka till (neurologisk) läkare. De skulle kunna göra CT/MR hjärna/ryggmärg samt eventuella nervledningshastighetstest, kontrastvätska osv. Jag kan dock inte det exakta förfarandet.
Att allmänläkaren inte reagerat tidigare är ju synd, tycker jag.
Det jag hoppas komma till är typ MR hjärna och diverse nervtester om det skulle vara något en neurolog tycker kunde vara relevant. Lumbalpunktion har jag gjort förut pga misstanke om fästingburen hjärnhinneinflammation för typ 7 år sen. Det gör jag inte om i första taget om det inte är absolut nödvändigt :d
Ja, det var ju bokstavligen det jag ville undersökas för eller remitteras till. Nervutredning. Nu typ 7-8 månader senare så kommer jag strypa läkaren långsamt om det visar sig ha blivit några bestående grejer som kunde undvikits om hon hade lyssnat på mig i början.
grimfish
2017-10-15, 22:03
Absolut, men det bygger på att det är en specialistläkare, tror inte husläkaren personligen kommer lika långt med testerna som en sjukgymnast.
Alla husläkare ska ha kompetens i hur man utför en fullständig neurologisk undersökning och hur man utvärderar utfallet av undersökningen. Sjukgymnaster/fysioterapeuter har inte samma utbildning för ändamålet även om många naturligtvis är duktiga på att utföra grundläggande tester för nervfunktioner.
Sheogorath
2017-10-15, 22:05
Poängen är, som Scratch säger, att med ett observant öga/klinisk blick, relevanta frågor i anamnesen och den typen av neurologiska screeing som beskrivs så kommer man inte att missa en neurologisk sjukdom. Kranialnervstatus kan man fråga kring eller själv göra. Efter misstanke kan sedan ta den vidare till nästa instans, t.ex. distriksläkaren eller via distriksläkaren direkt till ortopeden, handkirurgen eller neurologen, beroende på symtom.
På min VC träffar vi ofta patienter som söker med neurologiska symtom som förstainstans via telefontriagen och inte en enda gång i vårdcentralens historia har en allvarlig neurologisk sjukdom missats av en sjukgymnast.
Det kan med andra ord vara förenat med god och säker vård att låta en sjukgymnast screena för neurologisk sjukdom.
Sheogorath
2017-10-16, 12:58
Det handlar alltså i första hand inte om att ställa diagnos, utan om skilja "det här är någonting" från "det här är ingenting".
Idag tog jag t.ex. två av två yrselbedömningar vidare till distriktsläkaren för utvidgad utredning, imorgon kan det vara två yrslar som stannar hos mig.
Mina problem är som sagt främst sensoriska, inte motoriska. Har haft lite problem med finmotorik i händerna och lite med ostadig vänsterfot när känselbortfall eller domning är som värst, men det känns under den omständigheten normalt. Rent styrkemässigt så var det en enorm skillnad på vänster och höger ben sista gången gången jag körde splitböj. I vissa vinklar med vänster ben fram så var det som att all kraft försvann, ganska läskigt och kändes inte bra så har inte kört övningen sen dess (i juni/juli nån gång tror jag det var).
Har du nämnt att du är svagare i ena benet till en sjukgymnast? Och/Eller har de gjort tester för det? Utfallssteg ingår ju i en standard undersökning enligt OMT iaf det man lär sig på KI. Enbenspress kan ge också tecken på styrkeskillnader utan bålpåverkan.
Har du nämnt att du är svagare i ena benet till en sjukgymnast? Och/Eller har de gjort tester för det? Utfallssteg ingår ju i en standard undersökning enligt OMT iaf det man lär sig på KI. Enbenspress kan ge också tecken på styrkeskillnader utan bålpåverkan.
Har nämnt det till samtliga sjukgymnaster (och läkaren) jag träffat sen det uppkom i juli typ (jag har nog träffat lite mer än 5 sjukgymnaster sen dess). Ingen av dem har tyckt att det har varit värt att testa/observera vad jag vet. De har i alla fall inte uttryckligen reagerat på det eller sagt att de gjort tester för det.
Ska för övrigt strax iväg till läkaren ska bli spännande och se vad vi kommer fram till.
Tydligen har jag blivit skriven på en annan vårdcentral, hade helt glömt bort att jag köade till from förra hösten för att den låg närmare skolan, den nuvarande valde jag förut när jag jobbade. Sköterskan i kassan började dividera om att jag inte skulle få utnyttja besöket här för att jag inte var skriven här längre, sen började hon rabbla upp alla mina besök för att visa hur många gånger jag hade snyltat mig in här (jag blev nog skriven på nya stället för någon vecka sen bara, så har absolut gjort rätt för mig alla tidigare besök) och kom upp i strax under 20 besök. Då kom hon på sig själv och förstod att jag kanske var angelägen att få träffa läkaren även den här gången.
Läkarbesöket resulterade i alla fall i en akutremiss till både MR för skallen en neurolog och har bokat in första möjliga uppföljningstid hos nya husläkaren 1/12.
Sheogorath
2017-10-17, 10:33
Det är fritt vårdsökande i Sverige. En vårdcentral har inte rätt att neka p.g.a. listning på annan enhet. Man kan avråda från det med hänvisning till att det t.ex. är bättre att ha sina behandlare samlade under samma tak, men inte neka.
Har nämnt det till samtliga sjukgymnaster (och läkaren) jag träffat sen det uppkom i juli typ (jag har nog träffat lite mer än 5 sjukgymnaster sen dess). Ingen av dem har tyckt att det har varit värt att testa/observera vad jag vet. De har i alla fall inte uttryckligen reagerat på det eller sagt att de gjort tester för det.
Ska för övrigt strax iväg till läkaren ska bli spännande och se vad vi kommer fram till.
Det har kanske inte funnits någon rödtråd med andra undersökningsfynd. Fast styrka/funktionella test ska ju göras framför allt om man nu som patient har uttryck det i anamnesen att du har problem med styrkan/sidoskillnad.
Det är fritt vårdsökande i Sverige. En vårdcentral har inte rätt att neka p.g.a. listning på annan enhet. Man kan avråda från det med hänvisning till att det t.ex. är bättre att ha sina behandlare samlade under samma tak, men inte neka.
Så är det säkert på pappret, men i praktiken har jag fått både muntligt och skriftligt (via journalen) besked om att jag faktiskt blir nekad besök på ca 3 VC med hänvisningen att jag ska besöka VC där jag är listad. Det har aldrig varit tal om "du är naturligtvis välkommen men det vore lämpligast att samma läkare får utreda hela vägen" eller "vi har lika långa väntetider som din VC där du är listad.
Det har kanske inte funnits någon rödtråd med andra undersökningsfynd. Fast styrka/funktionella test ska ju göras framför allt om man nu som patient har uttryck det i anamnesen att du har problem med styrkan/sidoskillnad.
Ja, kontentan från alla besök hos sjukgymnasterna jag träffat har varit "diffust, jag hittar inget konkret att behandla" så det är mycket möjligt att en röd tråd har saknats.
Scratch89
2017-10-17, 12:46
Tydligen har jag blivit skriven på en annan vårdcentral, hade helt glömt bort att jag köade till from förra hösten för att den låg närmare skolan, den nuvarande valde jag förut när jag jobbade. Sköterskan i kassan började dividera om att jag inte skulle få utnyttja besöket här för att jag inte var skriven här längre, sen började hon rabbla upp alla mina besök för att visa hur många gånger jag hade snyltat mig in här (jag blev nog skriven på nya stället för någon vecka sen bara, så har absolut gjort rätt för mig alla tidigare besök) och kom upp i strax under 20 besök. Då kom hon på sig själv och förstod att jag kanske var angelägen att få träffa läkaren även den här gången.
Läkarbesöket resulterade i alla fall i en akutremiss till både MR för skallen en neurolog och har bokat in första möjliga uppföljningstid hos nya husläkaren 1/12.
Vi hoppas på att du får komma iväg till MR och neurolog snabbt då. Har du redan fått en tid eller får du hem det på posten?
Vi hoppas på att du får komma iväg till MR och neurolog snabbt då. Har du redan fått en tid eller får du hem det på posten?
Ja, jag hoppas att det går snabbt.
Har inte fått någon tid ännu, vet inte exakt vad "akut remiss" innebär, men jag gissar på att det blir lite snabbare handläggning och lite mer högprioriterat i kötid än standard. Jag fick intrycket av att jag snarare skulle vara beredd på att få ett telefonsamtal än ett brev.
Fick remissen för MR skalle idag, har ett inbokat tillfälle i slutet av nästa vecka och till råga på allt så krockar den inte med någon tenta. Fru fortuna blickar ner på mig!
Har för övrigt varit hos den där "sjukgymnast/osteopat"-hybriden två gånger, förmodligen bortkastade pengar men är man desperat så är man. Han gjorde lite sjukgymnasttester, lite andra tester från sjukgymnastiken med modifikation, penntestet och så en del osteopatiska "behandlingar".
Det han kom fram till var att han inte visste vad det var för fel, funderade kring MS, diabetes eller störning på hypofysen. Övriga "fynd" som han nämnde det var att nacken inte mådde bra (stel och lite konstigt samspel mellan kotorna) samt att det fanns lite problem i kranialsakrala-nånting och hjärnhinnorna (det är väl två av de anledningar som gör att osteopatin klassas som kvacksalveri antar jag). Han bedömde inte kunde hjälpa mig mer (återstår att se om jag ens fått någon "mätbar hjälp", men ändå) men han ville gärna "för sitt eget lärandes skull" veta om MR av skallen skulle visa något.
Har också hunnit prata med en optiker ang synen, hon rekommenderade mig att prova att öva upp ögonen först med en övning med penna innan jag överväger att köpa glasögon. Vilket jag antar som att hon inte trodde det var något fel med själva "glaskroppen" eller "linsen" utan snarare ögonmusklernas förmåga att hitta fokus. Så nu ska jag initialt istället jaga okulära gains 3 ggr om dagen i ca 3 veckor :p
Tycker det är lite lustigt, på ett positivt sätt, att en som livnär sig på att sälja glasögon till folk, avråder ett inköp och istället rekommenderar en helt gratis metod i tron om att den ska häva behovet att korrigera synen med glasögon. Men ingen är gladare än jag om det funkar och jag slipper spendera den faktiskt ganska ansenliga summan :d
Scratch89
2017-10-20, 14:57
Tycker det är lite lustigt, på ett positivt sätt, att en som livnär sig på att sälja glasögon till folk, avråder ett inköp och istället rekommenderar en helt gratis metod i tron om att den ska häva behovet att korrigera synen med glasögon. Men ingen är gladare än jag om det funkar och jag slipper spendera den faktiskt ganska ansenliga summan :d
Ja, det visar ju på professionalism att man inte försöker kränga på folk en massa skit bara för att du är desperat nog att köpa allt.
Jag undrar hur man som kliniker kan hitta fel i hjärnhinnorna, förresten....
Hoppas att MR går bra.
Ja, det visar ju på professionalism att man inte försöker kränga på folk en massa skit bara för att du är desperat nog att köpa allt.
Jag undrar hur man som kliniker kan hitta fel i hjärnhinnorna, förresten....
Hoppas att MR går bra.
Precis, nu skulle jag väl inte kalla mig desperat efter just glasögon även om jag knappt kan läsa text på längre avstånd än 50 cm på högra ögat, men jag fattar vad du menar :P
Ja, alltså jag är ju generellt väldigt skeptiskt lagd, men försöker ändå ha ett öppet sinne och kan absolut till viss del acceptera att det finns en del saker som kan vara svåra att förklara/bevisa men som ändå funkar. Men då ska det finnas ett rimligt resonemang, vara någorlunda mätbart och kunna gå att återskapa under någorlunda kontrollerade förhållanden. Hur som, nyfiken som man är så frågade jag en hel del om vad han gjorde (eller trodde sig göra) och fick faktiskt svar på allt, förutom själva mekanismerna bakom syftet. Det var ju typ ord som "dränera" och "behandla skallben och hjärnhinnor" och det där "kranialsakrala"-tjosan som jag var intresserad av att förstå i djupare detalj. Men fick bara något luddigt svar om att "ja, klassisk medicinsk forskning stödjer ju inte det här" istället för ett försök till en förklaring eller resonemang kring tankesättet.
Man undrar ju lite hur den typiske kvacksalvaren tänker. Är man medveten om att det inte funkar, kör lite på måfå och hoppas att en del luras så att man kan livnära sig? Eller blir man hjärntvättad/övertygad av "mästaren" eller läraren att tekniken/behandlingsmetoden fungerar. Men vem vet, det kanske visar sig att flertalet alternativa teorier bevisas rent forskningsmässigt i framtiden någon gång.. Nåja :p
Tack, är inte det minsta orolig för själva undersökningen eftersom jag inte har något problem med klaustrofobi eller dylikt, men resultatet är man ju lite spänd över att se så att säga.
Han syftade nog på sina egna hjärnhinnor.
Så, liten uppdatering igen då.
Fått ett initialt svar på MR skallen, goda nyheterna är att jag faktiskt har en hjärna :D
Och det verkar inte som att man hittade något fel på det man tittade efter, (har ännu inte fått ett besked/bedömning från läkare utan bara kort uppläst från en sjuksyrra så jag säger det med en viss reservation).
Problemet nu är att min nästa läkartid först är i december.. Så det ska jag försöka lösa på något sätt.
Träffade också en ny sjukgymnast idag och måste återigen säga att det är intressant att se hur pass olika alla jobbar och undersöker.
Han fokuserade väldigt mycket utifrån ryggraden (och nacken) och mindre på extremiteterna. Kontentan var att jag är sjukt stel i några av kotorna i nacken samt några i bröstryggen, det var på tre ställen som det knappt rörde sig alls, likaså vid de tre längst ner i ländryggen där jag "var som stelopererad". Han noterade nervpåverkan utifrån några tester och visade mig ett sånt där diagram som någon (Scratch?) länkat tidigare i tråden. Bland annat L5, S1 som jag bekant har en buktning och nedsatt funktion i, någon till där nere, C2, C3 och några till i nacke och även i bröstryggen som jag inte minns numret på. Det är ju dock inget nytt för mig, jag känner ju tydligt att det är något tjall på nacken och ländryggen, även om man bortser från nervpåverkan.
Men det verkar hoppfullt, han verkar kompetent och vettig och ganska idrottsinriktad. Han arbetar också som landslagssjukgymnast i någon sport.
Jag har faktiskt varit inne på om jag skulle kontakta simförbundet eller vad de kan tänkas heta för att få tips om en bra sjukgymnast med erfarenhet av komplikationer och skador inom simning.
Planen nu är att jag hoppas få lite mer uttömmande svar på MR och även om det nu inte verkar vara MS, få träffa en neurolog. Och såklart jobba vidare med sjukgymnastik nu när jag hittat en sjukgymnast som verkar villig att göra lite detektivarbete och inte bara promt säga "nej, det här var för diffust jag kan nog inte hjälpa dig".
Scratch89
2017-10-31, 22:32
Och såklart jobba vidare med sjukgymnastik nu när jag hittat en sjukgymnast som verkar villig att göra lite detektivarbete och inte bara promt säga "nej, det här var för diffust jag kan nog inte hjälpa dig".
Äntligen!
Äntligen!
Ja verkligen! Tog 7 månader och ca 15-20 sjukgymnaster, men skam den som ger sig :d Nu hoppas jag också kunna märka en förbättring inom 3-5 månader.
Så, då har jag fått en remiss till neurolog om lite drygt 4 veckor.
Fått ett initialt svar på MR skallen, goda nyheterna är att jag faktiskt har en hjärna :D
Och det verkar inte som att man hittade något fel på det man tittade efter, (har ännu inte fått ett besked/bedömning från läkare utan bara kort uppläst från en sjuksyrra så jag säger det med en viss reservation).
Och så var det nu det här med "med viss reservation" på svaret på MR hjärna.
Fick även det formella svaret från MR skalle (dock fortfarande utan min husläkarens förklaring/förtydligande) där det tillkom Stod "Ingen expansivitet, ingen likvorcirkulationsstörning eller infarkt. Finns påverkan på VEP. Inga hållpunkter för demyelinisering centralt.". Det fetstilande utlämnande sjuksyrran när hon läste upp det.
Vet inte riktigt vad det påverkan på VEP innebär i mitt fall, men gissningsvis så kan man se påverkan på synnerven, vilket skulle förklara min plötsliga synnedsättning typ 3-4 veckor innan MR-undersökningen. Men om det stämmer och vad det sedan skulle peka på vet jag inte. Att det inte finns någon central demyelinisering, ser jag som något positivt (dvs negativt svar, men ett positivt/bra besked för mig) om jag tolkar det rätt.
Dock så är det lite synd att jag inte fick reda på det tidigare, jag har mått mycket bättre mentalt sen MR skalle visade negativt vilket också absolut visat sig i studiemotivation. Nu kommer jag ju vara en gnutta orolig igen oavsett jag vill eller inte, tills dess att jag får det utrett.
grimfish
2017-11-03, 16:50
Så, då har jag fått en remiss till neurolog om lite drygt 4 veckor.
Och så var det nu det här med "med viss reservation" på svaret på MR hjärna.
Fick även det formella svaret från MR skalle (dock fortfarande utan min husläkarens förklaring/förtydligande) där det tillkom Stod "Ingen expansivitet, ingen likvorcirkulationsstörning eller infarkt. Finns påverkan på VEP. Inga hållpunkter för demyelinisering centralt.". Det fetstilande utlämnande sjuksyrran när hon läste upp det.
Vet inte riktigt vad det påverkan på VEP innebär i mitt fall, men gissningsvis så kan man se påverkan på synnerven, vilket skulle förklara min plötsliga synnedsättning typ 3-4 veckor innan MR-undersökningen. Men om det stämmer och vad det sedan skulle peka på vet jag inte. Att det inte finns någon central demyelinisering, ser jag som något positivt (dvs negativt svar, men ett positivt/bra besked för mig) om jag tolkar det rätt.
Dock så är det lite synd att jag inte fick reda på det tidigare, jag har mått mycket bättre mentalt sen MR skalle visade negativt vilket också absolut visat sig i studiemotivation. Nu kommer jag ju vara en gnutta orolig igen oavsett jag vill eller inte, tills dess att jag får det utrett.
Det där är knappast hela svaret på MR-undersökningen. Vid frågeställningen MS bör undersökningen utföras enligt ett särskilt protokoll och svaret i sin helhet är betydligt längre.
VEP är en annan undersökning som inte har med MR att göra (det är möjligt att du fick göra det i samband med besöket hos ögonläkaren?) som utförs för att se om det finns någon form av påverkan på synnerven. Det finns många andra orsaker än MS som kan ge påverkan.
Jag skulle tro att neurologen kommer vilja komplettera utredningen med ett prov på ryggmärgsvätskan och möjligen också MR av halsrygg och thorakalryggmärg.
Det där är knappast hela svaret på MR-undersökningen. Vid frågeställningen MS bör undersökningen utföras enligt ett särskilt protokoll och svaret i sin helhet är betydligt längre.
VEP är en annan undersökning som inte har med MR att göra (det är möjligt att du fick göra det i samband med besöket hos ögonläkaren?) som utförs för att se om det finns någon form av påverkan på synnerven. Det finns många andra orsaker än MS som kan ge påverkan.
Jag skulle tro att neurologen kommer vilja komplettera utredningen med ett prov på ryggmärgsvätskan och möjligen också MR av halsrygg och thorakalryggmärg.
Det kan jag inte yttra mig om, men det är det svaret husläkaren fått enligt egen utsago.
Jag googlade mig också fram till att VEP är en annan undersökning och därför jag inte riktigt förstår varför det står med i MR.
Jag har inte gjort någon VEP (om det innebär att titta på schackrutor med elektroder på huvudet). Hos ögonläkaren gjorde man enbart standardtester med penna, ficklampa, trycktest, syntest samt tittade noggrant runt/i ögat. Den enda apparaten jag undersöktes med utöver trycktestet var att de tog ett foto av mitt öga.
Så det är möjligt att VEP menas med något annat, typ en "artefakt", ett klumpigt sätt att säga "påverkan på synnerv" eller att det på något sätt går att mäta/se VEP genom MR. Men jag har varit helt obekant med förkortningen sen till idag, så jag har ingen aning.
Mina svar som jag fått utskrivna av husläkaren ser ut som nedan. Jag har som sagt ingen anledning till att misstro läkaren när hon säger att det är de här svaren hon får. Fullständiga röntgensvaren kan nog vara svåra att tyda även för en allmänläkare, det är ju trots allt en lång specialistutbildning, så jag kan köpa att även husläkarna får kortfattade nyckelfraser.
https://i.imgur.com/LkdUdV2.jpg
grimfish
2017-11-03, 19:27
Där ser man! Det där är alltså preliminärsvaret i sin helhet. Vanligtvis brukar ytterligare en röntgenläkare titta på bilderna och därefter avge ett slutsvar. Hoppas att den andra läkaren är mer utförlig i tolkningen.
grimfish
2017-11-03, 19:34
Ovanstående sagt med reservation för att det inte redan står namn på två olika censurerade röntgenläkare i svaret ovan.
Där ser man! Det där är alltså preliminärsvaret i sin helhet. Vanligtvis brukar ytterligare en röntgenläkare titta på bilderna och därefter avge ett slutsvar. Hoppas att den andra läkaren är mer utförlig i tolkningen.
Precis, sen så finns det möjligtvis ett mer omfattande dokument internt på röntgenmottagningen, men det är inget som jag eller husläkaren har fått se.. Personen som tog bilderna var en kvinna och personen som står på pappret är en man. Så läkaren har nog fått bilderna från kvinnan som tog bilderna och tittat på dem eller granskat.
Ovanstående sagt med reservation för att det inte redan står namn på två olika censurerade röntgenläkare i svaret ovan.
Det är samma namn på samtliga 3 rader. Dvs namn på röntgenläkare, utlåtandestatus och ansvarig läkare.
Väldigt oklara svar ännu vad det verkar. Påverkan på synnerven oroar förstås. Fortsättning följer och förhoppningsvis så snart som möjligt. Kämpa!
Väldigt oklara svar ännu vad det verkar. Påverkan på synnerven oroar förstås. Fortsättning följer och förhoppningsvis så snart som möjligt. Kämpa!
Ja det är sjukt oklara svar och väldigt dålig kommunikation.
Men ju mer jag tänker på själva "prelsvaret" så funderar jag på om typ;
"Ingen expansivitet, likvorcirkulationsstörning eller infarkt. Finns påverkan på VEP. Inga hållpunkter för demyelinisering centralt"
egentligen skulle tolkas som:
"Ingen expansivitet, likvorcirkulationsstörning eller infarkt. Har VEP gjorts och i så fall finns onormalpåverkan på VEP? För jag hittar ingen demyelinisering centralt, så om VEP är normalt så verkar allt i hjärnan vara normalt.".
(Och så kanske ytterligare tester i form av lumbalpunktion eller nåt som någon nämnde normalt sett kanske görs.)
Dvs ett frågetecken snarare ska stå och det är en frågeställning till läkaren, som lett läkaren till att remittera mig till neurolog för att ta reda på det, eftersom jag inte genomgått en VEP ännu så kan man ju inte svara på röntgenläkarens fråga.
Liten uppdatering.
Synnedsättningen fortfarande oförändrad, kollade upp hos en optiker och hon sa att jag såg för bra för att kunna motivera ett köp av glasögon, vilket känns lite märkligt, för jag tycker typ att jag knappt ser folks ansikten eller text och allt är sjukt oskarpt. Hur jäkla illa ser folk som har glasögon egentligen? *jorgen* :d
Senaste typ 1-2ish veckorna har jag faktiskt upplevt en ganska tydlig symtomlindring, främst i underkroppen. Det enda jag gjort är att startat mitt lite egenkomponerade rehabprogram i form av mckenzie, "foamrolla" bröstryggen, piriformisstretchen och mosa runt eller "massera" undersidan av fötterna med en bandyboll.
Jag vaknar fortfarande några gånger per natt och sover rätt uselt, men "domningarna" och diverse diffusa känselgrejer jag vaknar av är mildare, och framförallt i vardagen är tillvaron mycket mer dräglig.
Det är fortfarande långt ifrån vad jag är till freds med, men det är skönt med en liten "paus i misären" i alla fall :)
Träffar både sjukgymnast och neurolog inom loppet av typ 1½ vecka, första besöket hos sjukgymnasten så fick jag inget förslag om övningar, åtgärder eller dylikt utan det var bara för att bekanta sig med "mitt fall" och göra upp en liten strukturplan. Så nu när vi träffas ska vi förmodligen börja behandla lite eller så får jag lite övningar att prova eller nåt.
Scratch89
2017-11-22, 22:51
Men vänta lite nu. Du träffade väl en sjukgymnast för ett tag sedan som ville hjälpa dig? Har du bytt nu igen?
Var en smula förhastad med förbättringsjublet, blev tillbaka till "normalt" i måndags igen, kanske en slump efter att jag provade att köra ryck på gymmet dagen innan, men kanske inte.
Men vänta lite nu. Du träffade väl en sjukgymnast för ett tag sedan som ville hjälpa dig? Har du bytt nu igen?
Jajamen, jag har inte bytt men han var rätt uppbokad då så jag har en tid först nu på fredag :)
Sen är nästa tid i december och sen i början av januari och jag ska boka fler besök (med ca 14 dagars mellanrum enl. sjukgymnastens rekommendation) när jag fått mitt schema för vårterminen så jag kan undvika krockar. Och för att förtydliga, det är samma sjukgymnast som ville hjälpa mig.
Oppdaterung.
Besöket hos sjukgymnasten resulterade i rätt mycket hård massage (för att släppa lös fascia eller vad han sa). Lite mobilisering av några kotor i ryggraden, någon konstig töjning av "ligamenten" mellan en kota (han spände ihop oss med ett band, bad mig luta mig fram och han tryckte/drog på nåt sätt i rycken med händerna) och lite lätt "massage" eller vad man ska kalla det runt nacken.
Träffade neurologen idag som gjorde samma tester som alla miljoner sjukgymnaster redan gjort. Verkar nu som jag ska få en remiss för att få en "fysiologisk nervutredning" i två delar eller vad hon nu sa. Den ena skulle ha ganska kort remisstid, men den andra hade rätt lång. Ingen aning om vad hon tycker är kort eller långt, men det visar sig nog.
Liten uppdatering igen.
Väntar fortfarande på pappersremissen, till faktiska neurologiska utredningen men tjuvkikade i journalen vad det blir för undersökningar. Initialt blir det elektromyografi och neurografi. Ska ringa imorgon och se om det kommit bort med posten, blivit bortglömt eller om det helt enkelt är normalt (eller överbelastat just nu) med såhär lång handläggningstid för neuromottagning.
Symtomen blivit bättre i sittande position, så det är positivt. Satt på pinnstol i 4-ish timmar idag och skrev en tenta utan att störas allt för mycket av benen. Dock ganska mycket värre i liggande ställning (typ när jag ska sova) och även överkropp värre igen. Upplever att överkroppen blev värre av (strikta och lugna) chins, så det är fortfarande tydlig koppling till rörelse och symtom. Dock så har jag kört chins regelbundet med samma utförande ungefär, det är till synes ganska slumpmässigt om jag får ökade symtom eller inte.
Neurologens utlåtande/anteckningar av de enkla tester vid besöket (som så många sjukgymnaster gjort tidigare) för skojs skull:
Isokori, normal ljusreaktion för direkt och indirekt ljus bilateralt. Ingen ögonmotorikrubbning. Synfält enligt dubbelkonfrontationsmetoden utan anmärkning. Normal sensibilitet för beröring i ansiktet. Upplever beröring som något obehagligt i vänster handflata. Upplever kyla som mer kallt på vänster hand och vänster fot. Reflexer sidlika, ordinära. Armar-uppåt-sträck negativ. Sidlik kraft i övre och nedre extremiteter. Koordinationstester utan anmärkning. Gång normal.
Vilket som sagt bara är normalt sånär som på något enstaka punkt såvitt jag tolkar det.
Scratch89
2017-12-28, 08:18
Det är ett rätt så normalt grovneurologiskt status, ja.
Liten uppdatering.
Har fortfarande inte fått någon kallelse eller hört något från neurologmottagningen, har försökt få kontakt med dem några veckor men inte lyckats få någon som svarar i telefonen. Men idag fick jag tag på en sjuksköterska som var lite förvånad över att jag inte hade varit på undersökningen ännu och skulle kolla med läkaren om och hur kallelsen skickats. Kanske kommit bort med posten eller nåt.
Fortsätter gå hos sjukgymnasten, nu har jag även fått ett par övningar för att träna muskler som tydligen finns mellan och vid sidan av kotorna. Visste inte att det fanns några där men kändes väldigt logiskt när han förklarade deras funktion med en sån där ryggradsmodell.
I övrigt så har jag testat vidare lite med vilken typ av aktivitet och övningar som funkar just nu. Att köra knälyft hängande i räcke har hela tiden funkat men ville ha lite mer belastning, så provade samma övning men med raka ben - dålig idé.
Provade att mosa på säck också, mest slag men också en del sparkar. Till min förvåning (såhär i efterhand så är det dock ganska uppenbart) så provocerade det överkroppssyndromen något extremt. Nacken (och iof hela ryggraden) måste ju parera krafterna från stötarna och likaså axlarna.
Nåja, hoppas få komma till undersökningen och hoppas att sjukgymnastens övningar hjälper. Även om jag är väl medveten om att rehab tar lång tid och det kanske kan ta en stund att komma fram till rätt övning och "belastning".
Och så vet jag ju inte på pappret ännu om det är hos sjukgymnast eller läkare jag ska få hjälp, även om jag fortfarande är rätt säker på att det ligger hos sjukgymnast.
Det är ett spännande tankeexperiment att tänka på hur det hade sett ut om jag hade hittat en sjukgymnast som var villig att pröva sig fram när jag var i ett tidigare/mildrare skede av symtomen. Då hade jag förmodligen inte behövt kosta på alla läkarbesök, undersökningar och fem (5!) MR. Sen så är jag ju såklart tacksam att läkaren har tagit min sjukdomsbild på allvar. Det är lätt att vara efterklok också, en sjukgymnast som ser mina symtom och inte kan titta på alla utförda undersökningar gör nog helt rätt i att anta att det kanske inte är något som en sjukgymnast kan hjälpa till med. Även om jag kan tycka att anamnesen (dvs att jag började simma :p) talar väldigt mycket för att det är idrottsrelaterat snarare än någon sjukdom.
Scratch89
2018-01-10, 18:28
Fast man bör ju ändå börja med någon form av provbehandling och se vad det mynnar ut i. Det finns ju en del gula flaggor men inget jag tänker på är en direkt kontraindikation.
Fast man bör ju ändå börja med någon form av provbehandling och se vad det mynnar ut i. Det finns ju en del gula flaggor men inget jag tänker på är en direkt kontraindikation.
Jo, det kan jag hålla med om.
Men man får väl säga att iafl majoriteten av yrkeskåren jag fysiskt testade inte tyckte det. På gott och (men mest) ont :p
Sådärja, neurofysiologisk undersökning 1/2 inbokad nästa vecka.
Det var 2 undersökningar idag, inte 1 (mer specifikt ENeG + KST).
Nervledningstestet var faktiskt oväntat plågsam, jag hade förväntat mig lite "snärtkänsla" eller "pirrande", men det här kändes typ som att bli plågad av ett bilbatteri i en unken källare i en timma.
Fick inte reda på något resultat eller indikation på plats, men skulle tippa att samtliga testsvar kommer vara relativt normala. Enda avvikelsen jag märkte själv var att jag hade ganska svårt att känna värmeväxling på höger fot. Kändes bara som att det var varmt hela tiden typ och på vänster fot så kändes värmen istället som ett ökat tryck eller som att plattan "kramade till" foten snarare än att det blev märkbart varmare. På händerna var det däremot klockrent lätt att känna skillnad.
Så får vi se vad resultaten innebär och vad neurologen kan mer utesluta eller misstänka. Vet inte riktigt vilka slutsatser man skulle kunna dra annat än att nervledningen är normal typ. Vad nu det innebär i praktiken, känns som det är lite mer avancerat än att bara dra slutsatsen att bra nervledningshastighet = nerverna fungerar som de ska och allt är frid och fröjd :D
Däremot så är det ju såklart kul att få höra att ännu en grej till fungerar som det ska eller att det inte är fel på det, om det nu blir det svar som jag gissar på.
Nästan lite avis på att du får göra dessa spännande undersökningar. :em:
Nästan lite avis på att du får göra dessa spännande undersökningar. :em:
Haha nja, den enda undersökningen jag skulle vilja göra för "spänningens" skull är nog MR. Bara för att det är så jäkla coolt att kolla på bilderna där man ser hur det verkligen ser ut i kroppen, nu har jag ju gjort så absurt många som 5 st, enda kroppsdelarna som man inte kan skymta på någon bild är händer och fötter.
Alla andra undersökningar har bara varit obehagliga eller långtråkiga. MR är iof inget spännande i sig att vara med om, man får ligga still i typ 15-45 min och lyssna på obskyra ljud och bli skjutsad fram och tillbaka några cm ibland på en hackig släde :p
Förstår att själva genomförandet inte alltid är någon höjdare. Men det är alltid roligt att få provsvar av något slag. Intressant liksom. Hade själv velat scanna min hjärna för att se om något skiljer sig från en normal hjärna. Inte för att jag förväntar mig att man ska hitta kusligt morbida inslag i min hjärna, så som förkrympt hippocampus eller vad det nu är psykopater brukar ha, utan för att man aldrig kan vara helt säker på hur normal ens hjärna faktiskt skulle te sig på en röntgenplåt. Jag tar ju trots allt psykmedicin för att överleva.
unsuspected
2018-01-24, 21:19
Jag somnade under MR. En liten tupplur är fint :)
Förstår att själva genomförandet inte alltid är någon höjdare. Men det är alltid roligt att få provsvar av något slag. Intressant liksom. Hade själv velat scanna min hjärna för att se om något skiljer sig från en normal hjärna. Inte för att jag förväntar mig att man ska hitta kusligt morbida inslag i min hjärna, så som förkrympt hippocampus eller vad det nu är psykopater brukar ha, utan för att man aldrig kan vara helt säker på hur normal ens hjärna faktiskt skulle te sig på en röntgenplåt. Jag tar ju trots allt psykmedicin för att överleva.
Jag har noll koll på hjärnanatomin och ännu mindre på psyk, men det känns ju som att man borde diffa ganska rejält från en "normal människa" om det är synbara skillnader i anatomin? Och medicin korrigerar ju inte strukturella förändringar (dock så är det väl möjligt att anta att det kan föranleda störningar som korrigeras med medicin?).
Det där med att se sin egen hjärna är en lite lustig känsla om man jämför med typ hjärtat som man inte heller kan se "direkt", men till skillnad från hjärnan, indirekt. Hjärtat har man ju liksom ett "förhållande" med, i den bemärkelsen att du kan känna/höra/se hjärtslag, puls osv. Hjärnan sitter ju bara där som något abstrakt utan att göra något väsen av sig, men kontrollerar samtidigt allt och verkar ju som bekant vara det som styr vårt medvetande och allt det där.
Så det känns lite märkligt :d
Jag somnade under MR. En liten tupplur är fint :)
Haha, jag var sjukt sömnig men lyckades hålla mig vaken. Ville inte typ råka somna och börja röra mig eller nåt så att man måste göra om allt igen, man vill ju vara en duktig patient :P
Så, bägge neurofystesterna jag genomförde var normala/u.a.. Neurologen ville göra en lumbalpunktion för att ytterligare utesluta en neurologisk sjukdom eftersom hon personligen haft en patient (men med annorlunda symptom än mina) som var ett litet knepigt fall att pricka in där det blev tydligt efter lumbalpunktionen.
Eftersom jag genomlidit en sån förut så frågade jag om det bara vara rutin eller något som hon trodde på. Hon sa att hon ärligt talat inte riktigt var säker vad hon trodde i frågan och kom fram till att hon skulle prata (både om lumbalpunktionen men också generellt om mig som "fall") med vad jag tolkar som avdelningens "Dr House". Men att det skulle dröja till i slutet av nästa vecka eftersom karln jämnt är upptagen med forskning och hej och hå *rolleyes*
Äh, han är säkert jätteduktig men hon la fram honom på en sån hög häst att det bara kändes så löjligt :p
Senaste 1-2 veckorna har det varit ganska mycket sämre, framförallt i benen. Vilket jag ändå ser som positivt med tanke på att det inte alls är lika illa som att det har varit. Och eftersom jag märker en försämring som är förhållandevis mild så innebär det att jag har haft mer symptomlindring än jag kanske tidigare tänkt. Det har i princip enbart hållit sig till fötterna och vaderna ganska länge, men nu har låren börjat bråka igen.
Det blir lumbalpunktion,med motiveringen att det är nödvändigt för att utesluta framförallt borrelia och några neurologiska sjukdomar. Läkarkollegan till läkaren tyckte också att det vore värdefullt att göra och jag tänker inte ifrågasätta två specialistläkare.
Hoppas att det inte blir lika jobbigt/smärtsamt denna gång, det är det värsta jag varit med om i "sjukvårdsväg".
Lumbalpunktion låter ganska standard i mina öron. Har ingen erfarenhet själv men om du jämför med att t.ex. dra ut en tand eller bryta ett ben - hur hög är smärtan på en skala?
Lumbalpunktion låter ganska standard i mina öron. Har ingen erfarenhet själv men om du jämför med att t.ex. dra ut en tand eller bryta ett ben - hur hög är smärtan på en skala?
Det är standard med extremt låg risk för någon permanent komplikation trots att man faktiskt går in med en nål mellan kotorna och tar ryggmärgvätska, vilket är lite ballt och samtidigt läskigt på nåt sätt. Men det är ganska vanligt att man får huvudvärk efter och/eller obehag/smärta i benen under själva "tappningen".
Två mycket dåliga jämförelser för mig eftersom jag varken brutit ett ben eller dragit ut en tand.
Nu var det också 8 år sen jag gjorde det så jag kommer inte ihåg så mycket, minns bara att det var väldigt obehagligt dels i ländryggen och dels i benen. Kommer inte ihåg om jag fick någon huvudvärk eller inte eftersom jag inte riktigt kände mig superkry pga febern och stelheten i nacken ändå :p
Skulle typ beskriva det en rejäl änkestöt och någon blandning mellan typ att bli nypt väldigt hårt och så varar det typ i 20-30 min eller nåt :p
Men det är inte så mycket "aj-ont" som "det här känns verkligen fel"-ont.
Sen är det, i alla fall för mig, lite psykiskt jobbigt eftersom det känns fel att någon kör in en nål i ryggraden där det finns så mycket nerver och viktigt och sen ta ryggmärgsvätska. Men som sagt, jag har fått intrycket av att det är en undersökning med väldigt låg risk, så det sitter ju mest i huvudet.
Skulle typ beskriva det en rejäl änkestöt och någon blandning mellan typ att bli nypt väldigt hårt och så varar det typ i 20-30 min eller nåt :p
Men det är inte så mycket "aj-ont" som "det här känns verkligen fel"-ont.
Sen är det, i alla fall för mig, lite psykiskt jobbigt eftersom det känns fel att någon kör in en nål i ryggraden där det finns så mycket nerver och viktigt och sen ta ryggmärgsvätska. Men som sagt, jag har fått intrycket av att det är en undersökning med väldigt låg risk, så det sitter ju mest i huvudet.
I see. Ja, alltså den psykologiska biten är klart värst. Att man går in och rotar så pass nära så kritiska strukturer. Otäckt helt enkelt, lite som det vore att avlägsna en hjärntumör även om man inte kände någon smärta under ingreppet.
I see. Ja, alltså den psykologiska biten är klart värst. Att man går in och rotar så pass nära så kritiska strukturer. Otäckt helt enkelt, lite som det vore att avlägsna en hjärntumör även om man inte kände någon smärta under ingreppet.
Haha mja, känns som steget upp till hjärnkirurgi är ganska stort från lumbalpunktion, men jag förstår din poäng :p
Scratch89
2018-02-09, 17:40
Jag har noll koll på hjärnanatomin och ännu mindre på psyk, men det känns ju som att man borde diffa ganska rejält från en "normal människa" om det är synbara skillnader i anatomin? Och medicin korrigerar ju inte strukturella förändringar (dock så är det väl möjligt att anta att det kan föranleda störningar som korrigeras med medicin?).
Det där med att se sin egen hjärna är en lite lustig känsla om man jämför med typ hjärtat som man inte heller kan se "direkt", men till skillnad från hjärnan, indirekt. Hjärtat har man ju liksom ett "förhållande" med, i den bemärkelsen att du kan känna/höra/se hjärtslag, puls osv. Hjärnan sitter ju bara där som något abstrakt utan att göra något väsen av sig, men kontrollerar samtidigt allt och verkar ju som bekant vara det som styr vårt medvetande och allt det där.
Så det känns lite märkligt :d
Du kanske har en liten frontallob. :d
Du kanske har en liten frontallob. :d
Haha! Jag har ju äntligen bildbevis på att jag faktiskt har en hjärna! :d Så nu bryr jag mig inte om storleken, skeptikerna är redan motbevisade ;-)
Joe Hardgainer
2018-02-12, 12:46
Det är en procedur som utförs jätteofta. Tror jag gjorde kanske 10 stick i ryggen under min AT tjänst så det krävs ju inte några specialistfärdigheter för själva nålstickandet :p. Symtomen varierar. vanligast är huvudvärk efteråt räcker oftast med en Alvedon :)
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Det är en procedur som utförs jätteofta. Tror jag gjorde kanske 10 stick i ryggen under min AT tjänst så det krävs ju inte några specialistfärdigheter för själva nålstickandet :p. Symtomen varierar. vanligast är huvudvärk efteråt räcker oftast med en Alvedon :)
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Ja, är det inte i princip samma procedur som man ibland gör vid förlossningar för smärtlindring? Med skillnaden att man sprutar in något istället för att suga ut något då.
Har du förresten någon uppfattning om man kan motionera efter om man inte känner något? Blir ingen belastning med skivstång eller dylikt men typ gymnastikliknande, dvs rotation i ryggraden och lite stötar och dylikt. Eller om man bör vila i någon dag åtminstone. Kommer ju naturligtvis fråga läkaren om detta, men utifall att jag i "stundens hetta" skulle glömma att fråga :p
_________________________________________________
Läste förresten neurologens kommentar ang beskedet på ENeg och KST samt inför lumbalpunktionen, om denna (lumbalpunktion) är ua så är en fullständig neurologisk utredning gjord och "pat avslutas". Dvs vi är klara med varandra om testet visar negativt. Det känns ju väldigt bra om man skulle få på kvitto att det inte är någon neurologisk sjukdom eller dylikt som ligger bakom allt elände, men samtidigt kan jag inte fortsätta undra hur jag ska lyckas lösa problemet eller bli av med det. Träffade sjukgymnasten idag igen som sa att han faktiskt nästan hoppades på att de skulle hitta något på LB'n.
Tolkar det som att vi kanske snart också är klara, eller så är det bara en feltolkning från min sida. Men liksom, det är ju uppenbarligen något som händer när jag tränar vissa grejer. Marklyft, bencurls, utfall, böj, löpning osv förvärrar underkroppssymtomen ganska rejält (löpningen påverkar mest bara vaderna och fötterna dock) och tex klättring, chins, press, marklyft och boxning förvärrar också överkroppssymtomen av varierande grad (marklyft och boxning absolut värst). Plus att jag märker av det konstant i vardagen när jag sitter, ligger eller rör på mig. Kan provocera fram konstiga pirrande känslor i bröstryggen av att röra på nacken normalt eller i högerarmen av att bara böja armen. Samtidigt så visar ju inga undersökningar/MR på någon nervrotspåverkan eller dylikt.
Så det vore frustrerande om, vad jag fått intrycket av i alla fall, en duktig och erfaren sjukgymnast säger att han inte kan göra något mer, trots att vi fått lite förbättring och att det i alla fall i min åsikt enligt all logik verkar vara en problematik som bottnar i rörelseapparaten. Både ur anamnes och vad som provocerar/avlastar.
Joe Hardgainer
2018-02-20, 22:30
Ja, är det inte i princip samma procedur som man ibland gör vid förlossningar för smärtlindring? Med skillnaden att man sprutar in något istället för att suga ut något då.
Har du förresten någon uppfattning om man kan motionera efter om man inte känner något? Blir ingen belastning med skivstång eller dylikt men typ gymnastikliknande, dvs rotation i ryggraden och lite stötar och dylikt. Eller om man bör vila i någon dag åtminstone. Kommer ju naturligtvis fråga läkaren om detta, men utifall att jag i "stundens hetta" skulle glömma att fråga [emoji14]
_________________________________________________
Läste förresten neurologens kommentar ang beskedet på ENeg och KST samt inför lumbalpunktionen, om denna (lumbalpunktion) är ua så är en fullständig neurologisk utredning gjord och "pat avslutas". Dvs vi är klara med varandra om testet visar negativt. Det känns ju väldigt bra om man skulle få på kvitto att det inte är någon neurologisk sjukdom eller dylikt som ligger bakom allt elände, men samtidigt kan jag inte fortsätta undra hur jag ska lyckas lösa problemet eller bli av med det. Träffade sjukgymnasten idag igen som sa att han faktiskt nästan hoppades på att de skulle hitta något på LB'n.
Tolkar det som att vi kanske snart också är klara, eller så är det bara en feltolkning från min sida. Men liksom, det är ju uppenbarligen något som händer när jag tränar vissa grejer. Marklyft, bencurls, utfall, böj, löpning osv förvärrar underkroppssymtomen ganska rejält (löpningen påverkar mest bara vaderna och fötterna dock) och tex klättring, chins, press, marklyft och boxning förvärrar också överkroppssymtomen av varierande grad (marklyft och boxning absolut värst). Plus att jag märker av det konstant i vardagen när jag sitter, ligger eller rör på mig. Kan provocera fram konstiga pirrande känslor i bröstryggen av att röra på nacken normalt eller i högerarmen av att bara böja armen. Samtidigt så visar ju inga undersökningar/MR på någon nervrotspåverkan eller dylikt.
Så det vore frustrerande om, vad jag fått intrycket av i alla fall, en duktig och erfaren sjukgymnast säger att han inte kan göra något mer, trots att vi fått lite förbättring och att det i alla fall i min åsikt enligt all logik verkar vara en problematik som bottnar i rörelseapparaten. Både ur anamnes och vad som provocerar/avlastar.Lång post. Är inte helt insatt i ordinationerna post lumbal punktion. Men ja det är ju nog inga problem att röra sig son vanligt. Är du nojig kan du ju skita i gym och ta en lång promenad eller så. Hör med vederbörande läkare.
Ang. Neurologens kommentar stämmer det. Denne har väl nu utrett dig avseende x antal möjliga åkommor medelst olika undersökningar + provtagning där allt har varit invändningsfritt? Alltså finns det inga fynd i nuläget som motiverar ytterligare utredning. Således åter till primärvården. Din sjukgymnast sa väl så för att hen inte heller kan sätta fingret på vad som orsakar dina problem.
Du verkar ju lida av det men det tycks inte vara nåt farligt utifrån det du beskrivit hittills. Kam var av värde med expektans +Symtomlindring ett tag. Vid försämring akut eller nytillkommna Symtom har du ju alltid möjlighet att söka ånyo.
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Joe Hardgainer
2018-02-20, 22:32
Lång post. Är inte helt insatt i ordinationerna post lumbal punktion. Men ja det är ju nog inga problem att röra sig son vanligt. Är du nojig kan du ju skita i gym och ta en lång promenad eller så. Hör med vederbörande läkare.
Ang. Neurologens kommentar stämmer det. Denne har väl nu utrett dig avseende x antal möjliga åkommor medelst olika undersökningar + provtagning där allt har varit invändningsfritt? Alltså finns det inga fynd i nuläget som motiverar ytterligare utredning. Således åter till primärvården. Din sjukgymnast sa väl så för att hen inte heller kan sätta fingret på vad som orsakar dina problem.
Du verkar ju lida av det men det tycks inte vara nåt farligt utifrån det du beskrivit hittills. Kam var av värde med expektans +Symtomlindring ett tag. Vid försämring akut eller nytillkommna Symtom har du ju alltid möjlighet att söka ånyo.
Skickat från min ONE E1003 via TapatalkEdit.
Ja gravida kvinnor får bedövning insprutad. Du kommer att tappas på ryggmärgsvätska :)
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Lång post. Är inte helt insatt i ordinationerna post lumbal punktion. Men ja det är ju nog inga problem att röra sig son vanligt. Är du nojig kan du ju skita i gym och ta en lång promenad eller så. Hör med vederbörande läkare.
Ang. Neurologens kommentar stämmer det. Denne har väl nu utrett dig avseende x antal möjliga åkommor medelst olika undersökningar + provtagning där allt har varit invändningsfritt? Alltså finns det inga fynd i nuläget som motiverar ytterligare utredning. Således åter till primärvården. Din sjukgymnast sa väl så för att hen inte heller kan sätta fingret på vad som orsakar dina problem.
Du verkar ju lida av det men det tycks inte vara nåt farligt utifrån det du beskrivit hittills. Kam var av värde med expektans +Symtomlindring ett tag. Vid försämring akut eller nytillkommna Symtom har du ju alltid möjlighet att söka ånyo.
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Edit.
Ja gravida kvinnor får bedövning insprutad. Du kommer att tappas på ryggmärgsvätska :)
Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk
Aah, jag försökte använde strecket som någon sorts avskiljare mellan frågan och min text. Uppdaterar för mig själv här (och för folk som läser) så det var egentligen bara det första som var en fråga. Resten var en öppen reflektion :d Men tack för svaret på det med.
Alright, jag får lyssna med läkaren och se hur jag känner. Nu var det här ca 8 år sen men jag har för mig att jag inte fick någon huvudvärk förra gången.Dock så var jag skapligt stel i nacken och hade typ 43 grader feber och mådde därefter, så det är möjligt att jag redan hade en del huvudvärk innan :p
Så, lumbalpunktion klar.
Läkaren som gjorde det förra gången måste ha träffat helt brutalt jävla fel, den gången var det sjukt plågsamt.
Idag var det smärtfritt, kändes inte mer än som att ta blodprov, fast i ryggraden då.
Tänk om dina besvär beror på din förra lumbalpunktion, om det är som du säger och han träffade "brutalt fel"? Det borde i och för sig ha visat sig för längesen men vem vet...
Tänk om dina besvär beror på din förra lumbalpunktion, om det är som du säger och han träffade "brutalt fel"? Det borde i och för sig ha visat sig för längesen men vem vet...
Jag tror nog att det är högst tveksamt, eller jag skulle faktiskt våga säga direkt omöjligt. Med "brutalt fel" syftar jag enbart för att det var natt och dag mellan de här två gångerna. Förra var ganska plågsam och den här var inte alls jobbig, men mer än så vet jag inte om det :d
Men känns oerhört osannolikt att en skada från LB (som i sin tur är extremt ovanligt) för 8 år sen skulle yttra sig en dag efter att jag börjar simma från att ha varit symptomfri så länge :p
Men som du säger, vem vet egentligen haha :d
Officiella beskedet dröjer fortfarande men provresultatet ligger uppe i journalen.
Det enda som sticker ut är Csv-Albumin (samt att jag ligger i max överkant i P-Albumin) vilket även leder till även kvoten av dessa ligger över.
Vad detta innebär och hur pass "tydlig" indikation detta är för ev diagnos vet jag inget mer än vad som står i kommentaren av överläkaren. Men jag blev faktiskt lite förvånad att något låg över, det hade jag inte väntat mig. Dock så har nästa intervall (detta var inom intervallet för åldrarna 15-29) 30-39 gränsvärdet <280. Så med tanke på att jag fyller 28 i år ser jag mig lite närmare 30 än 15, så det kan ju också vara en faktor. Även om 294 även är över 280.
Tiden får avgöra om det är signifikant och vad det i så fall skulle innebära för mig, om det inte är något, MS, Borrelia eller något annat som varken läkaren eller jag tänkt på. Eller om det som jag hoppas bara är ett litet avvikande resultat utan medicinsk signifikans och det inte är något fel på mig :d
Bild på provresultat i spoiler.
https://i.imgur.com/Cngkx0n.jpg
Edit: Nu ringde precis läkaren och berättade att alla prover var normala och att inget antydde på att jag skulle ha någon neurologisk sjukdom eller CNS-inflammation och dylikt. Så det förhöjda värdet var mao inte kliniskt signifikant, vilket känns skönt att veta. Men hon sa att jag blir placerad på en "återbesöksväntelista", typ om det skulle bli värre eller om något nytt skulle uppstå så kan jag återuppta kontakten utan att gå genom vanliga remissvängen. Men med tanke på mina symtom så borde man ha hittat en hel del så hon trodde inte vi skulle ses igen :p
Hon tyckte inte heller en VEP skulle vara av intresse trots min synnedsättning som sen några veckor tillbaka nu är på båda ögonen (men för mild för att en optiker ska "rekommendera" glasögon). Troligtvis för att alla andra prover visar på att det inte finns någon central störning, sjukdom, inflammation eller dylikt.
Då ska jag bara boka in ett litet avstämningsmöte med husläkaren för att se hur denna tänker och fortsätta med sjukgymnasten så får vi se hur det utvecklar sig. Frågan är vafan det är då.
Så nu har det gått lite drygt två månader sen senast.
Har blivit enormt mycket bättre vad gäller symptombild i vardagen.
Tror det är en kombination med att jag fått mycket hjälp av sjukgymnasten och att jag själv har gjort fler ändringar i vardagen och vid den lilla träning jag gör för att ytterligare minimera det som provocerar.
Jag är fortfarande långt ifrån nöjd med den rådande symptombilden (särskilt eftersom jag inte kan träna pga det), men det verkar fortsätta att gå åt rätt håll och vardagen är betydligt mer uthärdlig nu när jag slipper bli påmind av eländet varje vaken stund.
Husläkaren ville efter avstämningen utreda synen lite mer eftersom även skärpan på vänstra ögat har blivit sämre sen någon månad tillbaka, men annars så är jag klar med läkarbesöken nu.
Kan du sova nuförtiden?
Jo har väl gått från att kunna sova typ ½-2 timmar i sträck till att nu för tiden ofta kunna sova minst 4-5 timmar i sträck, ibland uppåt fullgod/normal längd :sleep:*flex*
Så det är ju en markant och mycket trevlig förbättring.
Scratch89
2018-05-06, 21:40
Vad är det du gör med din sjukgymnast?
Vad är det du gör med din sjukgymnast?
Han jobbar mycket med och hårt på muskulaturen längs ryggraden (hårt säger jag för att jag brukar få ganska mycket "blåmärken" du vet säkert vad jag menar, sjukgymnasten brukar säga att det är fascia som dras isär eller vad han nu sa). Mjukar också upp kring skuldran (och lägger även upp min arm bak på ryggen och mjukar upp på "insidan" av skulderbladen) och mjukar upp i ländryggen. Sen kör han på tre olika triggerpunkter vid vardera skuldra och tre olika triggerpunkter nere vid höften/sätet.
Sen så även spänner han ihop sig med mig med ett bälte, varpå han lägger en hand på ryggen och jag ska böja mig framåt och han typ håller emot när jag ska "resa upp" ryggen igen. Resonemanget är att han vill bilda lite utrymme mellan några kotor där om jag minns rätt.
Även en del uppmjukning i nacken och lite knäck i bröstryggen.
Gillar att han vid varje behandling alltid påpekar att "det här får inte göra ont" vid nackmjukningen och den lite märkliga bältes-grejen och typ "går det bra för axeln att jag lägger upp armen här?" när han vill få upp armen för att komma åt "mellan"/"under" skuldran.
Övningarna jag har fått blir svåra att beskriva i text men går ut på att ligga på golvet och lägga ett lätt tryck med armarna på magen och vid sidan av kroppen och olika fotisättningar och så olika kombinationer av dessa. Jag har fått 3 sådana övningar.
Sen har jag fått "hitlers hund" på pilatesboll, vilar bröstet/magen på bollen och ska försöka att inte röra mig i sidled eller framåt utan att bara den arm och motsatta ben som rör sig ska röra sig.
Och sitta på bollen med bra hållning och lyfta upp ena knäet genom att höja hälen (trampdynan och tårna stannar kvar i golvet) och försöka att inte röra något annat (särskilt inte ryggraden i sidled).
Slutligen så skulle jag köra en väldigt långsam knäböjsvariant med boll mellan rygg och vägg där bäckenet inte skulle röra sig, men var tvungen att byta för att jag fick ont i knäna av den. Ersättningsrörelsen var att jag fick ligga ner och spänna magen genom att blåsa ut luft hårt. Och fokus där på att "spänningen" ska komma från utblåsningen och inte att jag aktivt spänner med magen.
Så det är nog allt, vågar nog påstå att jag inte missat något "moment" i min vägg av text ovan :d
Scratch89
2018-05-07, 19:05
Han jobbar mycket med och hårt på muskulaturen längs ryggraden (hårt säger jag för att jag brukar få ganska mycket "blåmärken" du vet säkert vad jag menar, sjukgymnasten brukar säga att det är fascia som dras isär eller vad han nu sa). Mjukar också upp kring skuldran (och lägger även upp min arm bak på ryggen och mjukar upp på "insidan" av skulderbladen) och mjukar upp i ländryggen. Sen kör han på tre olika triggerpunkter vid vardera skuldra och tre olika triggerpunkter nere vid höften/sätet.
Sen så även spänner han ihop sig med mig med ett bälte, varpå han lägger en hand på ryggen och jag ska böja mig framåt och han typ håller emot när jag ska "resa upp" ryggen igen. Resonemanget är att han vill bilda lite utrymme mellan några kotor där om jag minns rätt.
Även en del uppmjukning i nacken och lite knäck i bröstryggen.
Gillar att han vid varje behandling alltid påpekar att "det här får inte göra ont" vid nackmjukningen och den lite märkliga bältes-grejen och typ "går det bra för axeln att jag lägger upp armen här?" när han vill få upp armen för att komma åt "mellan"/"under" skuldran.
Övningarna jag har fått blir svåra att beskriva i text men går ut på att ligga på golvet och lägga ett lätt tryck med armarna på magen och vid sidan av kroppen och olika fotisättningar och så olika kombinationer av dessa. Jag har fått 3 sådana övningar.
Sen har jag fått "hitlers hund" på pilatesboll, vilar bröstet/magen på bollen och ska försöka att inte röra mig i sidled eller framåt utan att bara den arm och motsatta ben som rör sig ska röra sig.
Och sitta på bollen med bra hållning och lyfta upp ena knäet genom att höja hälen (trampdynan och tårna stannar kvar i golvet) och försöka att inte röra något annat (särskilt inte ryggraden i sidled).
Slutligen så skulle jag köra en väldigt långsam knäböjsvariant med boll mellan rygg och vägg där bäckenet inte skulle röra sig, men var tvungen att byta för att jag fick ont i knäna av den. Ersättningsrörelsen var att jag fick ligga ner och spänna magen genom att blåsa ut luft hårt. Och fokus där på att "spänningen" ska komma från utblåsningen och inte att jag aktivt spänner med magen.
Så det är nog allt, vågar nog påstå att jag inte missat något "moment" i min vägg av text ovan :d
Det låter vettigt och jag hade säkert försökt med något liknande. Det är makalöst att de tidigare sjukgymnasterna inte ens ville försöka att behandla dig.
Det låter vettigt och jag hade säkert försökt med något liknande. Det är makalöst att de tidigare sjukgymnasterna inte ens ville försöka att behandla dig.
Ja det var ju inte få jag provade hos heller, var nog sammanlagt ca 15 sjukgymnaster och naprapater totalt jag tog mig genom.*jorgen*
Hej,
om du inte gjort lumbalpunktion, undvik som pesten. Om du gjort och har spinal huvudvärk vänta i några veckor minst för att se om de läker själv, jag vet att det gör ont. Men blood patch är sista utvägen. Från lumbalpunktion kan man få den otäcka kroniska sjukdommen araknoidit. Det äe ingen som varnar för det, det är totalt misär. Kvinnor som tar ryggmärgsbedövning vid förlossning kan även få det samt när man behandlar med steroid sprutor för ryggont eller ryggoperationer, eller till och led från skolios osv.
Blood patch kan också orsaka det. Om man misstänker att man har araknoidit vänta inte med behandling kräv magnet röntgen snabbt men ibland syns det inte på magnet röntgen samt börja dr forest tennants protocol med steroid behandlig unde lång tid, först taper pack och sedan 10 mg i fem dagar i några månader och gå med i gruppen arachnoiditis everyday på fb för stöd och tips. Ha inga mer nålae eller injektioner i ryggen alls. Borde vara brottsligt attt inte informera patienter om risken för denna sjukdom och bete sig som att en lumbalpunktion typ är som ett blodprov.
Mja alltså, första vändan (för flera år sen som sagt) gjorde det riktigt ont UNDER provtagningen, men inte efter. Den här gången så var det i princip helt smärtfritt och hade ingen huvudvärk efter denna gång heller.
Jag har svårt att tro att någon likställer med lumbalpunktion med ett blodprov. Lumbalpunktion, såvitt jag känner till, får endast utföras av en läkare (eller åtminstone under övervakning av läkare), jämfört blodprov som sjuksyrror är mer än väl kompetenta att utföra.
Dessutom så var ju mina symtom orsaken till att man vill göra en lumbalpunktion, inte tvärtom. Jag tror inte heller att något legat latent i ca 6-7 år från första lumbalpunktionen som först blossat upp för 1½ år sen när det här började.
Känns som om m1234 har sökt på lumbalpunktion på nätet sedan skapat ett konto för att skriva i denna tråd samt i en annan i forumdelen "träningsskador och rehab", för att sprida kunskap, eller för att skrämmas?
Att återuppväcka den andra tråden som inte trådskaparen skrivit i på nästan 6 år känns lite onödigt..
Känns som om m1234 har sökt på lumbalpunktion på nätet sedan skapat ett konto för att skriva i denna tråd samt i en annan i forumdelen "träningsskador och rehab", för att sprida kunskap, eller för att skrämmas?
Att återuppväcka den andra tråden som inte trådskaparen skrivit i på nästan 6 år känns lite onödigt..
Ja typ. Verkar finnas en del användare som reggar sig för att i huvudsak driva sina "hjärtefrågor".
Men i grund och botten så kan jag förstå vart han/hon kommer ifrån för ståndpunkt. Jag "ifrågasatte" själv läkaren som ville göra en lumbalpunktion, frågade om anledningen till det och om det skulle vara värdefullt för min utredning, varpå denne svarade typ "Ärligt talat så är jag lite osäker, ska bolla det med en kollega. Men kom sedan fram till att det absolut var värdefullt för att det var sista steget för att kunna utesluta någon neurologisk problematik eller sjukdom.
Vilket i mitt fall absolut var värt den (extremt?) låga risken för komplikationer (såsom infektionsrisk, skador på ryggmärg eller nerver, blödningar osv).
Jag tror det bara är sunt förnuft att man inte gör något ingrepp (eller ens undersökningar av ekonomiska skäl) om det inte föreligger någon försvarbar anledning till det.
Men samtidigt om det finns en nytta med ingreppet som dessutom är till låg risk så är det ju bara dumt att skippa det, särskilt om det är helt avgörande för diagnosen och dessutom är ett ganska effektivt och träffsäkert test.
Ja, lumbalpunktion är inget man gör i onödan.
För skojs skull, det är lite udda hur en plötslig förändring verkligen märks. När jag vaknade idag så kändes vänsterfoten ganska konstig när jag steg ur sängen, och sen märker jag att jag har fått rätt mycket mer känsel i foten :D
Den där känslan som jag brukar beskriva som känslan efter att man har bränt tungan på hett kaffe/soppa/etc när borta just nu. Bra formdag verkar det som, vilket är inte helt ovälkommet eftersom det sedan någon månad har gått tillbaka lite (dock är det ju fortfarande oerhört mycket bättre jämfört när jag skrev som mest i den här tråden).
Scratch89
2018-07-07, 11:11
För skojs skull, det är lite udda hur en plötslig förändring verkligen märks. När jag vaknade idag så kändes vänsterfoten ganska konstig när jag steg ur sängen, och sen märker jag att jag har fått rätt mycket mer känsel i foten :D
Den där känslan som jag brukar beskriva som känslan efter att man har bränt tungan på hett kaffe/soppa/etc när borta just nu. Bra formdag verkar det som, vilket är inte helt ovälkommet eftersom det sedan någon månad har gått tillbaka lite (dock är det ju fortfarande oerhört mycket bättre jämfört när jag skrev som mest i den här tråden).
Gott! Bra att du hittade en fysio som ville arbeta med dig.
Gott! Bra att du hittade en fysio som ville arbeta med dig.
Verkligen, har fått mitt liv tillbaka (nåja, fungera i vardagen i alla fall vilket absolut inte är att bagatellisera), en bit kvar tills jag kan börja träna normalt) tack vare fysion, vilket jag även framfört till denne :)
Just den här lilla förbättringen tror jag är "slump" eller "god dagsform" dock. Eller så är det inte det, vem vet :d
Alla förändringar som är till det bättre för dig är numera ett stort glädjeämne här på forumet. Kempa pooo, Bobinho! *hug*
Jaha då livar vi upp denna igen då :p
Uppsökte läkare på inrådan av sjukgymnasten för att kolla mitt finger (får ganska kraftig "obehagskänsla" typ blandning mellan domningar och "blodstopp" i mitt långfinger när man brukar vila en penna när man skriver).
Läkaren tog lite sedvanliga blodprover och ringde upp mig idag och frågade om min neurologiska utredning som inte var markerad som "avslutad" i systemet från neurologmottagningen. Hon ville återkoppla med detta till neurologen utifall att detta skulle vara relevant.
Även om jag uppskattar hennes driv, vilket såhär med facit i hand är jävligt sällsynt bland läkare som jag träffat så tror jag inte att det är fruktbart, då det är så lokalt och dessutom är precis just där jag vilar min penna (och massa annat, typ bestick och dylikt, det är ju ett väldigt användbart grepp *rolleyes*) som en student som skriver relativt mycket. Jag skulle tro att det är något lokalt tjafs, antingen typ någon mild form av compartment eller någon form av irritation/inflammation av X vävnad, nerv eller annan medicinsk greja.
Samtidigt så är ju min egna referensram för vad som är normalt helt förstörd av de här åren, kan nog egentligen inte längre avgöra vilka signaler från kroppen som är "farliga" och inte, eftersom jag spenderat så mycket tid och energi att snarare bara ignorera allt eller intala mig att det bara är en del av mina "diffusa" symptom. Så det skadar ju såklart inte att neurologen får ta del av denna "utveckling".
Vad gäller symptom i övrigt så har jag befunnit mig i en formsvacka i några månader, det är absolut inte i närheten av så illa som det har varit, men jag har också mått bättre. Fick en rejäl formsvacka under tentaperioden då man satt med en halv miljard böcker i oergonomisk sittställning och vred kroppen fram och tillbaka mellan böckerna. Så jag har börjat tänka mer på sitt-ergonomin och det har gett en liten förbättring.
Jobbar fortfarande vidare med sjukgymnasten för övrigt, dock har vi inte heller ändrat något i varken de övningar jag har blivit rekommenderad och inte heller i behandlingen.
Ellinors
2019-10-02, 00:01
Hur går det för dig?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.