Sträckning i ryggen. Hur träna?

[moggia]

I måndags morse tabbar jag mig när jag skulle lägga upp stången på ställningen efter knäböj. Missade en hake och fick halva stången med mig när jag sänkte ner den. Styrde upp det hela, men har haft ont på högra sidan av ryggen och ner i skinkan sedan dess. Idag är det betydligt bättre, men jag tänker att det är kanske dumt att träna med vikt innan jag är helt smärtfri? Bör jag rent av låta bli att träna något alls i ett par dagar till? Jag var ute och gick en lång runda igår. Att stå och gå är det som funkar bäst. Då har jag inte ont och det gör inte ont efter att jag gått heller. Promenader borde väl ändå vara okej? Kanske vågar jag jogga? Funktionella övningar? Gjorde några armhävningar nyss och det gjorde inte heller ont. Det är att böja ryggen som är jobbigt. Hur skulle ni gjort? Jag har kontaktat vårdcentralen. De sa ryggskott och ville inte veta av mig förrän jag ätit ipren i tio dagar och fortfarande har ont. cofffee Jag kan inte äta ipren för min mage pajar av det men tio dagar känns ändå länge utan att träna något alls...Tankar? Råd?

[Xtreme-G]

Det låter inte som en sträckning. Det skulle kunna vara något diskrelaterat. Promenader är bra, skippa joggandet till en början och se hur det utvecklar sig. Håll dig aktiv men gör inga övningar som belastar ryggen eller som gör ont. Styrketräning i sig är inte uteslutet men gör det förståndigt i så fall.

[CoKEmaN]

Fortsätt vara aktiv som Xtreme-G skriver, men att "se hur det utvecklar sig" skulle jag undvika, sök hjälp tidigt istället, inte hos VC utan hos en sjukgymnast/fysioterapeut.

[moggia]

Tack för svar! Jag inser att jag hittar dåligt bland forumen här för att det fanns ett speciellt för skador hade jag missat. Det syns inte på min första sida... Hur som helst så har jag hållit mig från vikterna. Har kört lite armhävningar, chins, dips och plankan. Funkar helt okej. Ryggen repar sig långsamt också och idag har jag mot bättre vetande sprungt en runda. Rastlösheten tär värre än smäran... Har även fått tid hos en sjukgymnast men inte förrän om en vecka. Förhoppningsvis är jag okej igen vid det laget men jag tänker ändå behålla tiden för säkerhets skull.

[Sheogorath]

Fortsätt vara aktiv som Xtreme-G skriver, men att "se hur det utvecklar sig" skulle jag undvika, sök hjälp tidigt istället, inte hos VC utan hos en sjukgymnast/fysioterapeut.

Nej, söker man på VC så finns det en risk att kommer till sådana klåpare som jag och då får man ingen hjälp!

[CoKEmaN]

Nej, söker man på VC så finns det en risk att kommer till sådana klåpare som jag och då får man ingen hjälp!

Inte det jag menar, utan i Östergötland där jag är från så finns inga sjukgymnaster kopplade till vårdcentralerna utan vi är centraliserade på egna enheter..
När jag säger söka till VC så menar jag att söka till läkare, det är det jag vill avråda från, inte från att söka till en sjukgymnast på en vårdcentral.
Jag är ledsen för "the mix-up"

mvh

[Sheogorath]

Det är faktiskt helt sjukt att det fortfarande finns VC utan Ft i samma byggnad. Förmågan att korrekt bedöma ett muskuloskeletalt besvär är drastiskt reducerad.

[Termy]

Här borta (Sköfdve) har vi både och. Huvudbasen är den centraliserade byggnaden där alla FT/AT finns och jobbar dagligen, samt "utbudspunkter" x antal gånger i veckan då vi jobbar på VC.

Men att du träffar en fysioterapeut är ju hur som helst inte en dum idé. Det kostar ju liksom minimalt i både tid och pengar, för att få reda på mer i detalj vad besväret är...

[CoKEmaN]

Det är faktiskt helt sjukt att det fortfarande finns VC utan Ft i samma byggnad. Förmågan att korrekt bedöma ett muskuloskeletalt besvär är drastiskt reducerad.

Känns som en politisk fråga som egentligen inte har något med denna tråd att göra.. men väl värt att diskutera tycker jag. Jag har bara varit i en organisation i primärvården där vi inte har någon koppling till vårdcentralerna, dock finns vi i samma lokaler på vissa mindre orter.
Min färgade åsikt är att när det finns 20 sjukgymnaster på samma enhet så kan man komplettera varann med kunskap, lära av varandra.. När vi i dagsläget försöker få kontakt med läkare på vårdcentralen så får vi sällan svar och det känns som att de ofta inte läser våra journaler, detta skulle kunna bli bättre om vi var på vårdcentralen, men det är heller inget självklart.

Vilka diagnoser tänker du är viktigt att man är i samma hus för att bedöma? Har ni ofta patienter som ni ber om läkarhjälp med eller vice versa?

[Sheogorath]

Det handlar framförallt om att många personer söker till vårdcentral med olika smärttillstånd. Onda ryggar, axlar mm som då kommer bedömas av kanske en triagesköterska och en doktor. Det kan aldrig bli samma kvalité på dessa bedömningar jämfört med om en duktig Ft hade gjort bedömningen. Det optimala är naturligtvis om det dessutom finns flera Ft på samma vårdcentral (vi är fem stycken) som kompletterar varandra och som man har ett kunskapsutbyte med. Jag är ju t.ex. främst ortopedmedicinare men vi har också en Ft som är KBT-terapeut, vi har en som har McKenzie-examen osv.

Att vara i samma byggnad som andra yrkeskategorier handlar om dag-till-dag-återkopplingen sker naturligt och kontinuerligt. Jag har under mina år "tvingats" lära mig otroligt mycket allmänmedicin som är viktig för att kunna differentialdiagnosticera så att jag snabbt kan förstå vad som ska fortsätta hanteras av oss och när jag bör koppla in läkaren för framförallt utökade undersökningar så som kärlröntgen, MR hjärna, EMG osv. På samma sätt besparas vårdcentralen och patienterna en himla massa onödiga undersökningar när vi Ft gör primärbedömningen, eftersom vi ju sällan behöver röntgen för att ställa diagnos.

[CoKEmaN]

Det handlar framförallt om att många personer söker till vårdcentral med olika smärttillstånd. Onda ryggar, axlar mm som då kommer bedömas av kanske en triagesköterska och en doktor. Det kan aldrig bli samma kvalité på dessa bedömningar jämfört med om en duktig Ft hade gjort bedömningen. Det optimala är naturligtvis om det dessutom finns flera Ft på samma vårdcentral (vi är fem stycken) som kompletterar varandra och som man har ett kunskapsutbyte med. Jag är ju t.ex. främst ortopedmedicinare men vi har också en Ft som är KBT-terapeut, vi har en som har McKenzie-examen osv.

Att vara i samma byggnad som andra yrkeskategorier handlar om dag-till-dag-återkopplingen sker naturligt och kontinuerligt. Jag har under mina år "tvingats" lära mig otroligt mycket allmänmedicin som är viktig för att kunna differentialdiagnosticera så att jag snabbt kan förstå vad som ska fortsätta hanteras av oss och när jag bör koppla in läkaren för framförallt utökade undersökningar så som kärlröntgen, MR hjärna, EMG osv. På samma sätt besparas vårdcentralen och patienterna en himla massa onödiga undersökningar när vi Ft gör primärbedömningen, eftersom vi ju sällan behöver röntgen för att ställa diagnos.

Jag håller med dig på vissa delar, men hos oss så får de inte en bedömning på vårdcentral om de har problem med rörelseapparaten utan de hänvisas till en SG/FT i första hand, förutsatt att man inte misstänker några röda flaggor.
Jag tror att det finns fördelar med båda sätt att förlägga sin organisation, men har svårt att se att något skulle vara bättre än det andra..
Utifrån sjukgymnastperspektiv så tror jag att vi kan erbjuda patienterna en bra sjukgymnastisk vård när vi är så många samlade på samma ställe, men samarbetet med läkare och annan vårdpersonal blir sämre..
En stark fördel hos oss som inte skulle vara möjlig om vi fanns på vårdcentralerna är att ha ett fungerade gym och gruppverksamhet för artrosskola/BOA samt KOL-skola. Det skulle inte finnas utrymme/resurser för att få det att gå runt på vårdcentralerna.
Jag som ändå är rätt ny i branschen med mina 3 år sedan examen tror att min egen kompetensutveckling har blivit väldigt mycket bättre genom att det funnits många att lära av medan mina kollegor på andra orter kanske bara har en erfaren sjukgymnast att vända sig till.