Visa fullständig version : Ensam och inga vänner kvar
Pacmanstar
2016-12-19, 01:57
Tänkte skriva på flashback men man måste vänta 3 dagar innan man kan använda kontot där.
Har tappat kontakten med alla mina tidigare gymnasievänner nu, känner mig oerhört ensam och blir deprimerad av att varje dag komma hem till en tyst lägenhet.
Är 27 år nu och känns som att jag inte har något liv alls, har haft några tankar på självmord ibland men kommer nog inte utföra det, men ibland känns det som det rationella alternativet. Ser inte meningen med något längre.
När man hade kompisar och ett gäng att hänga med var livet alltid roligt och allt hade mening, nu känns allt faktiskt rätt meningslöst och knappt maten smakar gott längre.
Vet inte varför jag skriver detta, kanske någon mer som känner igen sig, just nu känns det i alla fall väldigt hopplöst.
ApexProcyon
2016-12-19, 02:05
Finner du fortfarande glädje från något intresse eller någon hobby? Om inte, har du något gammalt intresse du skulle kunna återuppta, eller något du tidigare har brunnit för?
Beroende på vart du bor så kan föreningar där din eventuella passion utövas vara ett bra ställe att hitta umgänge med människor som har ett gemensamt intresse.
Pacmanstar
2016-12-19, 02:10
Finner du fortfarande glädje från något intresse eller någon hobby? Om inte, har du något gammalt intresse du skulle kunna återuppta, eller något du tidigare har brunnit för?
Beroende på vart du bor så kan föreningar där din eventuella passion utövas vara ett bra ställe att hitta umgänge med människor som har ett gemensamt intresse.
Tack för respons.
Nej jag vet inte, spenderade majoriteten av mina 20 till world of warcraft som jag var besatt i, avinstallerat det nu. Har ett riktigt sunkjobb inom vården också som jag inte gillar.
Bor på en mindre ort mitt ute i ingenstans. Känns svårt att få nya vänner vid denna ålder också.
Som sagt, känns hopplöst just nu.
ApexProcyon
2016-12-19, 02:33
Kan relatera till din situation i mångt och mycket, är i samma ålder och bor ute på landet och är sämst i världen på att hålla kontakt med människor.
Jag löste det genom att läsa upp mina gymnasiebetyg så att jag kan söka in till högskola framöver och förhoppningsvis kunna jobba med något jag trivs med. I studiemiljö så träffar man per automatik nya människor.
Om det är ett alternativ så är nya kontakter nästan en garanti - särskilt om du läser på folkhögskola.
Pacmanstar
2016-12-19, 02:39
Kan relatera till din situation i mångt och mycket, är i samma ålder och bor ute på landet och är sämst i världen på att hålla kontakt med människor.
Jag löste det genom att läsa upp mina gymnasiebetyg så att jag kan söka in till högskola framöver och förhoppningsvis kunna jobba med något jag trivs med. I studiemiljö så träffar man per automatik nya människor.
Om det är ett alternativ så är nya kontakter nästan en garanti - särskilt om du läser på folkhögskola.
Samma här, liten ort där "alla känner alla" och det är mestadels äldre befolkning nu för tiden och de yngre som bor här har redan sina band knutna sen typ högstadiet och gymnasiet, verkar väldigt svårt att komma in där kan jag säga.
Har haft funderingar på att läsa vidare faktiskt, testade göra HP men fick inte så bra, typ 1.0
Är intresserad av människor och att hjälpa folk, men gillar inte själva atmosfären i vården av någon anledning, är så .... vad ska man kalla det, steril miljö.
Kanske socionom vore något, tror det går att komma in i exempelvis örebro eller linneuniversitetet med mitt hp på det.
Rätt lustigt hur hela ens perception av verkligheten förändras när man är ensam jämfört med när man har ett helt gäng att hänga med, som i gymnasiet. Maten smakar mindre, färgerna inte lika starka, man bryr sig inte om saker längre och viljan att kliva upp på morgonen när klockan ringer blir svagare.
Tror du det är lätt att få nya kompisar vid denna ålder, om man börjar studera?
Det går absolut att hitta nya vänner oavsett ålder skulle jag säga även om det så klart inte är annorlunda än när man var yngre. Själv började jag plugga (igen) när jag var 28 och fick en massa nya vänner där, så se till att göra något där du träffar människor, kan vara vad som helst, föreningar, studier med mera. Eftersom du är missnöjd med ditt jobb kanske studier kan vara något, är ju ett bra sätt att ta sig till en annan ort också.
Är det några av dina gamla vänner som du vill ta upp kontakten med igen? Gör det i så fall bara, föreslå att gå ut och ta en öl eller något.
Pacmanstar
2016-12-19, 02:46
Kan också säga såhär att när man är i denna sits så bryr man sig inte om kvinnlig sällskap så mycket längre. Jag menar, man bryr sig inte om att aktivt leta romantiska förhållanden, känns som att ... vad har jag ens med mitt liv att erbjuda just nu? En tom tråkig lägenhet och noll socialt liv? Kvinnan i fråga lär ju tycka man är rätt konstig i alla fall.
Annat var det när man hade ett grabbgäng, självförtroendet var på topp och man var odödlig.
Pacmanstar
2016-12-19, 02:50
Det går absolut att hitta nya vänner oavsett ålder skulle jag säga även om det så klart inte är annorlunda än när man var yngre. Själv började jag plugga (igen) när jag var 28 och fick en massa nya vänner där, så se till att göra något där du träffar människor, kan vara vad som helst, föreningar, studier med mera. Eftersom du är missnöjd med ditt jobb kanske studier kan vara något, är ju ett bra sätt att ta sig till en annan ort också.
Är det några av dina gamla vänner som du vill ta upp kontakten med igen? Gör det i så fall bara, föreslå att gå ut och ta en öl eller något.
Låter hoppfullt Ame, ska lägga lite funderingar på detta. Vet själv att detta jobb inte är något man vill göra karriär på ändå, rätt taskiga arbetstider och lönen är väl inget att hurra över.
Har en rätt nära vän men han bor i Köpenhamn och arbetar nu, så kan ju inte träffas så ofta tyvärr, någon mer har jag inte.
Kollar jag min telefon så har jag senaste månaderna enbart fått samtal och text från mitt jobb, min mamma och min syster ... usch, plötsligt känns gymnasietiden som ett himmelrike jämfört med detta.
Flytta till en större ort. Finns fler saker att göra och fler människor att lära känna.
Raschmus
2016-12-19, 08:32
Jag har vänner som flyttat till nya orter som gått med i diverse herrklubbar. För en halvtimma sedan talade jag med en god vän som i Lidköping gick med i en herrklubb där åldrarna är 20-60, allt från läkare till arbetslösa. Han talade jävligt gott om det och har fått mycket vänner där igenom.
Annars är väl skola ett gott tips. Finns där ingen typ av förening på plats du kan tänka dig tycka vara roligt? Allt från brottning till dart.
det blir ju oerhört svårt att träffa nya vänner om man bara är hemma i lägenheten. det var samma för mig, i 4 års tid bodde jag i en liten by med 5000 människor och jobbade. enda jag träffade var föräldrarna på helgerna, (vilket var trevligt) men inga polare var kvar öht. till sist tröttnade jag och flyttade upp till Stockholm och då blev allt bra igen. kanske dags att byta omgivning?
Flytta till en större stad eller utomlands och börja plugga. Jag rekommenderar verkligen Skottland, trevligt folk och gratis universitet.
Alltså, trådskaparen, en sak ska du iaf ta med dig från denna tråd: du är inte ensam om att vara eller ha varit i denna situation! Jag hör till samma skara själv. Tycker faktiskt att det är synd att det i dagens samhälle inte finns så många naturliga "mötesplatser" att gå till för oss som inte är religiösa. Kyrkan är faktiskt ett skitbra ställe att lära känna nya människor på. Borde finnas ett icke-religiöst alternativ i alla städer också.
Herrklubb var något nytt för mig iaf. Känns dock lite trist med könsindelning på 2000-talet. En mer allmän mötesplats för alla hade varit trevligare.
Flytta till en större stad eller utomlands och börja plugga. Jag rekommenderar verkligen Skottland, trevligt folk och gratis universitet.
där har vi det, ut och plugga språk för Fan! hela världen är i princip ett smörgåsbord. bästa jag gjorde back in the day, Paris I 3 år.
Kan också säga såhär att när man är i denna sits så bryr man sig inte om kvinnlig sällskap så mycket längre. Jag menar, man bryr sig inte om att aktivt leta romantiska förhållanden, känns som att ... vad har jag ens med mitt liv att erbjuda just nu? En tom tråkig lägenhet och noll socialt liv? Kvinnan i fråga lär ju tycka man är rätt konstig i alla fall.
Är själv rätt ensam. umgås endast med föräldrar och flesta av vännerna har hittat någon som är intressantare(Och jag bor ändå i sthlm men autism+social fobi gör att jag har svårt med nytt folk och krockar lätt) Känner också igen de där med självmord ibland, kan kännas skönt att ha en "utväg" ifall allt blir för dåligt men just nu pendlar det från dåligt till bra och man vill ju hålla ut för föräldrarnas skull iallafall
Hur ska man förklara till en tjej att det enda man gör är att träna 6 dagar i veckan eller spelar datorspel, man är inget kap direkt xD
Direkta tips har jag inte riktigt, kanske försök prata med folk på gymmet. särskilt dom som gör liknande träning som dig. har man iaf någon att skoja med och kanske kan köra pass med ihop(osv) i framtiden.
Vet inte hur social du är när du väl får chansen att umgås med folk. ifall det bara är orten som står i vägen
lycka till
Tror du det är lätt att få nya kompisar vid denna ålder, om man börjar studera?
Utan tvekan, ja. Åtminstone i större universitetsstäder.
Lärarprogrammet är ju för övrigt ganska lätt att komma in på, ger dig garanterat jobb med människor och, vad jag upplever här i Uppsala, har ofta bra social sammanhållning.
Shqypnia
2016-12-19, 12:13
Om du anser du har nått botten så starta om. Ha god kontakt med familjen. Se till att vara "osvensk" och försök ha en mkt starkare kontakt med familjen.
Vad vill du med framtiden? Börja plugga möjligtvis? Ett utmärkt sätt att skaffa nya vänner för livet. Efter någon vecka bör du ha alla klasskamrater på fb/insta osv.
Ta initiativ! Du säger du har förlorat kontakten med vännerna från gymnasiet, ta kontakt med de! Planera en reunionen.
Politiskt aktiv? Ännu ett sätt att hitta likasinnade vänner. Gå till gymmet, var social. Börja med att hälsa på alla du ser där - eller åtminstone ett litet leende.
Tror du det är lätt att få nya kompisar vid denna ålder, om man börjar studera?
Det är svårt att inte få vänner om man studerar en tid och bor i anslutning till skolan. Bara man är lite social.
dluddeckens
2016-12-19, 17:12
Jag har vänner som flyttat till nya orter som gått med i diverse herrklubbar. För en halvtimma sedan talade jag med en god vän som i Lidköping gick med i en herrklubb där åldrarna är 20-60, allt från läkare till arbetslösa. Han talade jävligt gott om det och har fått mycket vänner där igenom.
Annars är väl skola ett gott tips. Finns där ingen typ av förening på plats du kan tänka dig tycka vara roligt? Allt från brottning till dart.
Typ som bastuklubbar? *popcorn*
Miljöombyte som du själv och andra är inne på är helt rätt väg att gå. Vad du behöver göra är att inventera vad du verkligen vill göra, vilka förutsättningar du har och de vägar som står till buds. När du hittat det som verkar bäst är det bara att köra.
Om du mot förmodan skulle ha svårt att hitta något som passar bra är min tips att skaffa en ny hobby samt ge dig ut och voffsa runt i världen lite. Det är för all del bra i vilket fall som helst.
För övrigt är din situation knappast ovanlig. Tvärtom. Det brukar vara livets gång, särskilt för oss män som tenderar att vara dåliga på att upprätthålla kontakten med folk. Efter gymnasiet försvinner folk iväg åt olika håll och så kommer jobb och studier in i bilden. Universiteten är förvisso bra på att knyta nya bekantskaper, i varje fall i studentstäderna, men är man inte del i den miljön blir det svårare.
Inget konstigt med andra ord. Särskilt roligt är det dock inte.
Genom ett miljöombyte öppnar sig nya möjligheter. Du träffar nya människor samtidigt som du ställs inför nya utmaningar och upplevelser. Även om det skulle bli pannkaka är det något som kommer berika dig.
Jag var i en liknande situation i din ålder. Började plugga och träffade nya människor, även om det bara är folk jag har kontakt med genom Facebook idag. Det var en frisk fläkt, roligt, och ett bra miljöombyte. Sen blev det ändå att jag började jobba med något helt annat än det jag pluggat till. Därigenom har jag träffat massor med nya människor, utvecklats otroligt mycket, och några av dem är bland mina bästa vänner idag. Tack vare deras influens har jag gett mig ut på saker jag annars aldrig hade provat.
Utöver det har gamla vänner även kommit tillbaka. Inte för att riktiga vänner någonsin är borta på riktigt, men kontakten med dem har blivit mycket bättre.
Poängen med det hela är att det löser sig, bara du ser till att få en förändring. Försök att inte fokusera så mycket på det utan fokusera istället på saker du vill göra och vad som kommer ge dig något på längre sikt. Lever du ditt liv så som du själv vill leva det kommer människor som passar dig på köpet.
Pacmanstar
2016-12-19, 22:23
Oj oj! riktigt mycket och bra respons här, tack så mycket.
När jag tänker efter har jag nog aldrig lärt mig att skaffa vänner. Jag menar, allt kom så naturligt i grundskolan och gymnasiet, man tvingades i stort sett in i gemenskaper och sedan när jag tog studenten så hade man redan polare så man brydde sig liksom inte om att utvidga kretsen.
Började spela world of warcraft och snackade med polarna rätt ofta, med tiden och åren så försvann dom en efter en. Ena flyttade till i stort sett andra sidan jorden, den andra skaffade familj väldigt tidigt och verkar nu aldrig ha tid med något, andra gled iväg av andra orsaker.
En dag vaknar man upp och har ingen vän längre, bara folket man pratade med över WOW men när man lagt ner spelet för att försöka fixa sig ett liv så förlorar man ofta dessa också då de fortsätter spela och då deras liv består av jobb och att spela så finns det inte så mycket tid över för dom heller verkar det som.
Samma visa idag, förresten. Jobbat hela dagen, kommer hem, stendött i lägenheten såklart, sätter igång tvn för att ha någon form av sällskap, pratat med morsan i telefon idag i typ 15 minuter men det är väl den enda kontakten jag haft med någon utanför jobbet. Majoriteten av mina "jobbkompisar" är äldre damer runt 55-60 också så man har väl inte allt för gemensamt med dessa, inte direkt grabbiga saker man kan snacka om, så att säga.
Det intressanta är ju hur man under gymnasietiden levde i det blå och trodde att det alltid skulle vara så här, man tog det förgivet så att säga, kompisarna skulle "alltid finnas där" och man hade liksom det sociala klart ... några år senare, not so much.
Jag tror nog jag ska börja studera i alla fall, lärare passar kanske inte jättebra men ska ägna några tankar åt det, annars lutar det lite åt socionom faktiskt efter det jag läst om det hittills.
En annan sak som också kan tyckas vara lite genant är att jag inte haft något kvinnligt sällskap på flera år heller, det var rätt mycket sånt under tonåren men sen man hamnade i datorspelsträsket har man lagt sånt åt sidan och som tidigare sagt, motivationen att nu gå ut och leta sånt är inte direkt på topp när man inte är det minsta nöjd med sitt egna liv, självförtroendet är i botten så att säga.
Rätt bitter livssituation för nuvarande, men så är det.
Någon på internet föreslog antidepressiva men tror inte dom kan göra så mycket för mig, kan inte påstå att jag är deprimerad på så sätt, dvs en kemisk obalans i hjärnan, är nog mer en naturlig konsekvens av nuvarande situation.
Såg att någon föreslog herrklubb, vet ärligt talat inte vad det innebär, vad gör man på en sån? Så en vidare förklaring skulle uppskattas.
Tacktack
Kan också säga såhär att när man är i denna sits så bryr man sig inte om kvinnlig sällskap så mycket längre. Jag menar, man bryr sig inte om att aktivt leta romantiska förhållanden, känns som att ... vad har jag ens med mitt liv att erbjuda just nu? En tom tråkig lägenhet och noll socialt liv? Kvinnan i fråga lär ju tycka man är rätt konstig i alla fall.
Annat var det när man hade ett grabbgäng, självförtroendet var på topp och man var odödlig.
Status för ett par år sedan: singel, aldrig haft en bra vän, de bekanta jag haft hade jag ingen kontakt med, aldrig känt att jag passat in i de sammanhang jag befunnit mig i, kände mig ensam, ingen utbildning som ledde till något, visste inte vad jag ville, bodde kvar i föräldrahemmet i ett mindre samhälle, tråkiga vikariat inom logistik, tjock, missnöjd.
Status nu: sambo i en mellanstor stad, ett par stycken personer jag skulle kalla riktigt nära vänner och många jag skulle kalla vänner, inte känt mig ensam på hur länge som helst, i bättre form, krävande men mycket trivsamt arbete, allmänt nöjd och tillfreds med livet.
Mellan dessa stod två en universitetsutbildning jag ville läsa. Inte varit positivt rakt igenom under dessa år då jag åkt på en del rejäla törnar men på hela taget har utvecklingen varit positiv.
Packa vaskan om kom till London, har finns gott om jobb utan krav pa utbildning samt superlatt att traffa nya vanner
En kompis till mig fragade om jag ville med ut och ta en drink med hans kollegor. Pallade inte forst, sen andrade jag mig och joinade eftersom han flyttar utanfor storstan snart och da kommer vi i stort sett inte traffas. Vips, larde kanna tre nya spanjorskor den kvallen
Raschmus
2016-12-20, 08:48
Såg att någon föreslog herrklubb, vet ärligt talat inte vad det innebär, vad gör man på en sån? Så en vidare förklaring skulle uppskattas.
Unga och äldre män som umgås med viss regelbundenhet. Kan vara olika aktiviteter för att umgås med allt från vinprovning och tillhörande middag till boule en regnig tisdag till bastu, öl och avslutas poker.
Hör dig för kring ditt närområde.
Mellan dessa stod två en universitetsutbildning jag ville läsa. Inte varit positivt rakt igenom under dessa år då jag åkt på en del rejäla törnar men på hela taget har utvecklingen varit positiv.
Man måste dö några gånger innan man kan leva :)
Diomedea exulans
2016-12-20, 09:47
Majoriteten av mina "jobbkompisar" är äldre damer runt 55-60 också så man har väl inte allt för gemensamt med dessa, inte direkt grabbiga saker man kan snacka om, så att säga.
Har du prövat? För enligt min erfarenhet kan gamla tanter vara rejält grabbiga. :) Några av mina bästa arbetskamrater har varit gamla tanter!
Har du prövat? För enligt min erfarenhet kan gamla tanter vara rejält grabbiga. :) Några av mina bästa arbetskamrater har varit gamla tanter!
gamla kärringar kan ha mycket skin på näsan. Får de ett par järn i sig får man hålla i hatten
Jag är I samma sits, ensamstående med barn iofs så när jag har henne så har jag ju fullt upp, men de veckor jag inte har det så är det précis som du sager, kommer hem och sitter och tittar in I väggen. Mina vänner är upptagna med familj och har inge intresse längre av att hitta på saker. Jag är dock inte 27 utan 45 så är väl om möjligt ännu svårare att träffa nya vänner. Det jag försöker göra är att tvinga mig iväg på social saker som jag egentligen inte tycker är jätteroliga, tex danskurser, nu har jag haft en svacka under hösten, men när jag verkligen tvingade mig att gå och inte var blyg att adda de jag träffa på FB etc. så började jag lära känna en hel del personer faktiskt, sedan är det ju väldigt upp till dig själv att hålla kvar dessa och även komma närmare genom att aktivt ta kontakt trots att det kan kännas weird ibland.
Om du på allvar har tänkt självmordstankar så hade jag sagt upp mig från jobbet, sålt dina tillhörigheter och gjort en nystart i livet. Kanske flytta till en ny stad, res till något roligt land och se var livet tar dig, testa på en ny sport/aktivitet eller träningsform varje vecka, sätt upp något mål som du jobbar mot o.s.v
samma här, liten ort där "alla känner alla" och det är mestadels äldre befolkning nu för tiden och de yngre som bor här har redan sina band knutna sen typ högstadiet och gymnasiet, verkar väldigt svårt att komma in där kan jag säga.
Har haft funderingar på att läsa vidare faktiskt, testade göra hp men fick inte så bra, typ 1.0
är intresserad av människor och att hjälpa folk, men gillar inte själva atmosfären i vården av någon anledning, är så .... Vad ska man kalla det, steril miljö.
Kanske socionom vore något, tror det går att komma in i exempelvis örebro eller linneuniversitetet med mitt hp på det.
Rätt lustigt hur hela ens perception av verkligheten förändras när man är ensam jämfört med när man har ett helt gäng att hänga med, som i gymnasiet. Maten smakar mindre, färgerna inte lika starka, man bryr sig inte om saker längre och viljan att kliva upp på morgonen när klockan ringer blir svagare.
Tror du det är lätt att få nya kompisar vid denna ålder, om man börjar studera?
ja inga problem alls. Ålder när man studerar har ingen betydelse utan alla sitter oftast i samma båt, nyinflyttad och "ensam" så man söks automatiskt till varandra.
Unga och äldre män som umgås med viss regelbundenhet. Kan vara olika aktiviteter för att umgås med allt från vinprovning och tillhörande middag till boule en regnig tisdag till bastu, öl och avslutas poker.
Hör dig för kring ditt närområde.
Första gången jag hör om något sånt. Hur vanligt är det med såna klubbar ?
Raschmus
2016-12-22, 08:44
Första gången jag hör om något sånt. Hur vanligt är det med såna klubbar ?
Ingen expert då jag själv inte är med. Jag har bara flera vänner som är det.
Prova att googla!
Pacmanstar
2016-12-30, 00:50
Usch, då var man hemkommen igen efter ett jobbpass. Helt dött i lägenheten, tomt överallt.
Tänker tillbaka för typ 7-8 år sedan då jag hade en stor krets av kompisar, alltid var det någon som ringde, skickade sms eller skrev på msn messenger. Minns hur man kom till datorn efter att ha varit borta en dag och man kunde ha 15st olika personer som skrivit, nu varje gång är det i princip 0.
Känns som att man håller på att ruttna bort, allt tappar sin mening .. nu är man ledig över nyår och några dagar efteråt .. någon inbjudan nånstans? Nej, precis som de senaste 4-5 åren.
Blir att sitta själv och käka mat, se på tv, sen sova.
Hur i helvete kunde man hamna här, trodde inte ens att det var möjligt att leva så här surt. För ett par år sedan hade man inte trott en sekund att livet skulle se ut på det här viset framöver.
Usch, känner mig deprimerad just nu.
Har du möjlighet att ta upp kontakten med någon av dom polarna du hade?
Allt beror på hur det slutade antar jag. Rann det bara ut? eller har ni bråkat eller växt ifrån varandra?
Jag själv ska fira mitt andra nyår på raken med förälder. Och det kanske är charmigt någon gång men när det är varje gång som en kille i din ålder så blir man inte så glad
bästa tipset man kan ge är att våga försöka göra något åt saken. även ifall det är små steg. Jag vågar inte riktigt själv eller när jag väl vågar så är det något annat som inte funkar med folk(mitt fel 90% av fallen)
Gör något annars kommer det alltid se likadant ut ifall du inte får en jävla tur
Pacmanstar
2016-12-30, 01:30
Har du möjlighet att ta upp kontakten med någon av dom polarna du hade?
Allt beror på hur det slutade antar jag. Rann det bara ut? eller har ni bråkat eller växt ifrån varandra?
Jag själv ska fira mitt andra nyår på raken med förälder. Och det kanske är charmigt någon gång men när det är varje gång som en kille i din ålder så blir man inte så glad
bästa tipset man kan ge är att våga försöka göra något åt saken. även ifall det är små steg. Jag vågar inte riktigt själv eller när jag väl vågar så är det något annat som inte funkar med folk(mitt fel 90% av fallen)
Gör något annars kommer det alltid se likadant ut ifall du inte får en jävla tur
Möjlighet finns nog men det är någon spärr som stoppar mig från det. Tror det är pga skam eller något. Majoriteten av mina vänner har lyckas med mycket, jag ser varje dag på facebook etc hur de har nya bilar, nya prylar, några har redan köpt hus med sina flickvänner, fått barn etc.
Själv har man inte gjort ett dugg vettigt med livet, flera års datorspelande där man lade allt annat på sidan, ett halvruttet jobb inom vården som inte direkt är av stjärnstatus och sen det faktum att man själv inte har några kompisar alls, medans de flesta andra jag kände verkar ha smockfullt av vänner och kontakter.
Tror detta blir 5e året i rad jag firar nyår ensam, liksom midsommar. Det gick bra första och andra gången, men med tiden blir man liksom bara mer och mer bitter av det.
Det är liksom denna tid av livet när man är ung etc som man ska vara "på hugget" och driven till en massa, men det är svårt att vara motiverad när man ändå inte har någon att dela glädjen med.
Som sagt, känns rätt meningslöst alltihopa.
Möjlighet finns nog men det är någon spärr som stoppar mig från det. Tror det är pga skam eller något. Majoriteten av mina vänner har lyckas med mycket, jag ser varje dag på facebook etc hur de har nya bilar, nya prylar, några har redan köpt hus med sina flickvänner, fått barn etc.
Själv har man inte gjort ett dugg vettigt med livet, flera års datorspelande där man lade allt annat på sidan, ett halvruttet jobb inom vården som inte direkt är av stjärnstatus och sen det faktum att man själv inte har några kompisar alls, medans de flesta andra jag kände verkar ha smockfullt av vänner och kontakter.
Tror detta blir 5e året i rad jag firar nyår ensam, liksom midsommar. Det gick bra första och andra gången, men med tiden blir man liksom bara mer och mer bitter av det.
Det är liksom denna tid av livet när man är ung etc som man ska vara "på hugget" och driven till en massa, men det är svårt att vara motiverad när man ändå inte har någon att dela glädjen med.
Som sagt, känns rätt meningslöst alltihopa.
Om det är viktigt för dig med ett socialt liv så varför inte göra något åt saken istället för att spela offer? Det enda som hindrar dig är dig själv. Sitter man hemma och klagar så kommer det ju så klart inte att hända något.
Jag har varit i en snarlik situation.
Min rekommendation, innan du gör något annat är att ta kontakt med vården så att du får tala med någon. Det hjälpte mig så inåt helvete.
The_RobRoy
2016-12-30, 04:35
Har du lite pengar undansparat? Dra till Asien och kör backpacking ett halvår för att komma ur allt negativt och få nya perspektiv.
Jag tror absolut att din situation påverkar ditt mående negativt. Kommer nog ha stor positiv påverkan på ditt mående om du ändrar denna, t.ex. enligt något förslag som andra postat.
Man får dock ha viss respekt för att även en depression kan försätta en i liknande tankebanor, som vissa redan lyft. Depressionen i sig kan också hämma eventuell förändring och kanske t.o.m satt dig i situationen till att börja med. Med bristande initiativförmåga och intresseförlust som orsak till bristande socialt kontaktnät.
Så mitt råd är att försöka byta miljö, men kanske också kontakta vården för bedömning. Kan nog vara nyttigt med ett utifrånperspektiv på ditt mående.
Känner också igen det där med att vänner skaffat förhållande och jobb. Har svårt att sedan umgås med sånt folk för det blir lite så att man misslyckas och lämnats kvar bakom och klarar inte av samma sak
De där med att testa byta miljö har jag tänkt på. ska byta gym även ifall det tar mig 30min extra varje dag i resväg. (då man ändå spenderar i princip varje dag så kanske man kan ha tur o träffa några där)
Känner också igen det där med att vänner skaffat förhållande och jobb. Har svårt att sedan umgås med sånt folk för det blir lite så att man misslyckas och lämnats kvar bakom och klarar inte av samma sak
De där med att testa byta miljö har jag tänkt på. ska byta gym även ifall det tar mig 30min extra varje dag i resväg. (då man ändå spenderar i princip varje dag så kanske man kan ha tur o träffa några där)
Jag har tidigare tränat på traditionella gym där man nästintill ses som ett freak om man pratar för länge med folk man inte känner sen tidigare.
Började på ett crossfit-gym i höstas och skillnaden är som natt och dag.
Folk man inte känner ropar "hej" så fort man kommer innanför dörren nu.
Kan tänka mig att det är samma sak på styrkelyftsgym.
Tips: Hitta nån träningslokal med lite mer teamkänsla.
spoonchest
2016-12-30, 11:46
Kan bara rekommendera det många redan sagt. Sätt dig själv i nya sammanhang med andra människor. Skaffa en hobby som leder till föreningsliv, eller gå på kurs eller utbildning. Har lärt känna runt 100 nya personer det senaste året, varav många har blivit ens bästa vänner, tack vare styrkelyft och ny utbildning.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.