Megarexi, dålig självkänsla, ADHD osv. Behöver vägledning

[n00b3n]

Detta är ju ett träningsforum så jag tänkte att det var passande att ta upp mitt problem just här.

Efter år av surfande på träningsforum jag har som de flesta fått hela skeva kroppsideal. Problemet är bara att jag inte klarar av att ha någon distans till det. Har vuxit upp och alltid varit retad för att jag varit liten, lite mobbad, "benrangel" och så vidare fick jag höra långt in i mitt vuxna liv. Började träna med hantlar på pojkrummet redan vid 15 år för att jag mådde så jävla dåligt. Well, inget hände direkt. Har aldrig direkt fått något resultat av min träning. Har hållit på nu i 15 år och tar 105 kilo i bänkpress och 115 kilo i knäböj.

Nåväl, jag lider även av ADHD och har därför väldigt dålig impulskontroll. Bestämde mig därför över en kafferast att steroider var lösningen på alla mina problem, väldigt dumt. Hade ångest konstant från det att jag började. Var tvungen att tacka nej till ett jobb för att de utförde dopingkontroll vid nyanställning, var tvungen att skjuta upp adhd utredningen jag väntat på i över ett år för att jag visste att jag inte skulle pissa rent. Allmän jävla ångest över att åka dit i stickkontroll på gymmet. Beslutade att avsluta kuren redan efter tre veckor eftersom det bara fick mig att må dåligt fast planen var att det skulle resultera i det omvända.

Så här står jag nu. Jävligt missnöjd över mig själv, anser själv att jag ser ut som en pubertetspojke i kroppen och styrka som en lite tjej och adhd som inte kommer bli behandlad på länge, självkänslan totalt köra i botten... Klarade inte ens av att vara kriminell ordentligt.

Hur klarar folk av att hålla distans till allt egentligen? Och hur går jag vidare från det här läget?

[Diomedea exulans]

Hur klarar folk av att hålla distans till allt egentligen?

Jag har inget enda klockrent knep, men det finns många smågrejer man kan ta till som tillsammans bidrar:

- Tänka på att utseende inte är så viktigt för tjejer. Hur många lönnfeta killar finns det inte som är ihop med asheta brudar?

- Tänka på att de flesta som anses som "världens sexigaste man" är rätt taniga. (Johnny Depp, does he even lift?)

- Om inte ovanstående funkar, tänk på hur många människor det finns som är väldigt klena men jävligt coola. Clintan? Jim Carrey? Tommy Lee? Do they even lift?

- Vara bra på något annat som ger en bekräftelse hos människor. Själv är jag t ex ganska rolig, och bra på att rita. När folk säger "ooh, aah" över mina teckningar så behöver de inte säga "ooh, ahh" över mina magrutor.

- Omge dig med folk som tycker om dig no matter what. För mig är det t ex mamma, pappa och syrran.

- Omge dig med folk som tycker det är fjantigt att vara för träningsfixerad.

- Påminna dig om att gener spelar jättestor roll för resultaten. Tänk på hur vanligt det är med folk som inte ens kan träna hårt pga krämpor. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har unga vänner till höger och vänster som har både reumatism och dåliga ryggar och ont i bröstmuskler och det ena med det tredje.

- Gnäll av dig på det här forumet när det känns som värst.

- Tänk på hur ditt liv kommer vara när du är 70. Kommer du i det läget bry dig om du var biffig som ung?

Och hur går jag vidare från det här läget?

Jag skulle rekommendera psykolog. De kan ganska snabbt reda ut tankarna ibland.

[MackeJuve]

Det är svårt att ge dig råd av ett par anledningar:

1. Du har ADHD och det har inte jag.
2. Du har varit mobbad och det har inte jag.
3. Du har styrketränat länge och har eventuellt testat det mesta i träningsväg.

Men först och främst, tycker du att styrketräning är kul? Får intrycket av att du enbart tränar för att andra ska tycka att du ser muskulös ut. Tycker du att det är kul, och verkligen vill satsa på det, så vore det bra att få en hum om din kunskapsnivå inom området. Finns ju eventuellt en del som kan förbättras.

Jag är, som alla andra som styrketränar, mer eller mindre utseendefixerad. Har märkt att den lätta ångest man kan känna av att vara i dålig form rent estetiskt minskar med åren(det är väl därför alla gubbar har ölmage). Det blir mindre och mindre viktigt vad andra tycker. Sen behöver ju inte styrketräningen vara allt. Jag kör exempelvis futsal, badminton samt löptränar en gång i veckan utöver styrketräningen. Det är rätt skönt att inte bara ha fokus på en grej. Är du duktig på något, men har slutat med det, testa att börja med det igen.

[Gober]

Jag vet väldigt många killar som likt dig börjat med steroider pga dålig självkänsla, bakgrund med mobbing osv. Och det är aldrig en bra lösning att självmedicinerara sig till en bättre självkänsla med doping. Om psyket inte är i balans är risken att allt bara blir ännu värre av steroider. Vad händer när du inte är nöjd med dig själv när du tar 150 i bänk och lagt på dig 10kg muskler? Öka/förlänga kuren? Och sen är den onda cirkeln i full fart. Jag pekar inga moralpinnar och tycker inte om överdriven skrämselpropaganda om hur farligt doping är (påstås vara) men jag har har sett x-antal killar gå ner sig totalt när de börjat dopa sig, och alla har gemensam nämnare i dålig självkänsla och problem med psyket.

Du kanske borde fundera på att söka professionell hjälp, någon att prata med. Mer muskler och styrka kan givetvis vara jättebra för att stärka självkänsla, mildra ångest osv. Men om problemen sitter djupare så tror jag inte att det kommer göra något för dig. Bara några tankar.