Visa fullständig version : Går sönder för minsta lilla, vad händer?
Hej, jag har sedans slutet av december förra året gått från att inte ha haft en enda skada under dom 6 åren som jag hade tränat seriöst/kontinuerligt till att under denna perioden dragit på mig en odiagnotiserad skada i båda mina ljumskar/höfter (väntar på tid till specialist) och 1 medelstor samt 7 mindre muskelbristningar, alltså totalt 9 skador som nu har tagit mig helt ur spelet i ca 8 månader.
Nedan har ni hur detta mardrömsåret och skadeförloppet har sett ut, jag ska försöka att hålla det så kort som möjligt.
December 2015: fick en bristning i vänster triceps långa huvud, kan ha varit under chins eller utrullning för magen, jag kände inte av det förnes jag blev kall, då kändes det stelt/stramt och högg vid belastning/sträckning.
Januari 2016: Jag gick från normala knäböj till breda, det gick bra i några veckor men sen så fick jag en vag smärta lite under höftbenen och inåt (runt höftböjarna/skräddarmuskeln), dum som jag var så fortsatte jag att böja brett då det inte gjorde ont under setsen, endast efter passen och när det töjdes i höften, så jag trodde bara att det rörde sig om stelhet/ovana.
Men det blev efter några pass så illa så att jag fick sluta att göra allt där höften flekterades (speciellt med utåtroterade lårben) och där höftböjarna/skräddarmuskeln belastades, jag fick/får även undvika längre promenader (+2 km) då det då orsakar en vag "skärande" smärta.
Men jag väntar som sagt på en tid till en ortoped efter att ha provat i stort sätt allt, dvs, två olika sjukgymnaster (excentrisk träning, laser behandling, tvärfriktionsmassage), kortisonsprutor hos en idrottsmottagning + antiinflammatoriskt i över 1 månad och även endast lugna promenader som aktivitet för benen i ~2 månader.
Det blev ~30-40% bättre efter första månaden borta från benträningen men sedans dess så har det inte blivit något bättre.
Mars: efter ca 10 veckors vila och rehabträning för mitt triceps långa huvud så började jag med chins igen (efter upptrappning i latsdrag), men efter mitt andra pass så fick jag en medelstor bristning i min vänstra lats.
Detta krossade mig totalt psykiskt så jag la all styrketräning på is, sen så kunde jag inte göra så mycket p.g.a. smärtan från den bristningen.
Juli: Här så provade jag att återgå till träningen hemma med div kroppsviktsövningar, vilket efter två pass resulterade i en bristning i min vänstra hamstring och gluteus (eller adductor magnus), denna historien kan läsas mer om här (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=227617).
Men jag fortsatte trots detta att träna min överkropp via armhävningar, omvänd rodd, band, en hantel jag har här hemma osv, men i slutet av juli så fick jag ÄNNU en liten bristning, men denna gången i mitt vänstra bröst.
Så ännu en gång blev jag helt förstörd och la det på is och fokuserade endast på vila/rehab.
Oktober: Efter endast lätt/medel rehabträning i ~10 veckor så provade jag att gå tillbaka till gymmet, jag planerade att starta med ett helkroppsprogram med 2 pass i veckan där jag ökade 2.5 kg varje pass och endast gav varje stor muskel 3x10 och biceps/triceps 2x12, alltså en typiskt nybörjarprogram, men redan efter andra passet så hade jag fått en ny liten bristning, fast i min högra ljumske, och detta fick jag i utfallssteg där jag endast höll i ynka 2.5 kg och inte ens var nära failure, jag hade även värmt upp 20 min i crosstrainern + stretchat dynamiskt.
Alla dom andra bristningarna som jag har fått under årets gång ger också symptom fortfarande, svider/nyper till och från samt känns stramt, så jag antar att det är ärrvävnad, trots att jag har rehabiliterat med hjälp av en sjukgymnast.
Så jag har nu av rädsla lagt allt på is igen, det är knappt så att jag vågar gå ur sängen om jag ska vara ärlig, speciellt inte då jag fick vad jag tror är en liten sträckning i min högra Brachialis efter att ha burit hem en kasse mat från affären den 22:e.
Så vad tusan är det som händer? Har ni någonsin hört talas om något liknande? Det konstiga är att jag ALLTID har varit väldigt noga med att värma upp (generell -> dynamisk stretch + rörlighet -> direkt, alltså stegrande uppvärmningsset).
Jag är inte direkt gammal heller (88:a) och min kost, sömn osv är mer eller mindre perfekt.
Jag var hos VC för några månader sedan och kollade om jag hade diabetes och tog massa andra blodprover, men allt såg bra ut, så jag börjar faktiskt bli orolig för om det är någon sjukdom eller något som har gjort mig såhär skör, eller kan det bara vara maximal otur?
Mvh en mycket frustrerad och förtvivlad själ.
Jag glömde förresten att tillägga att jag inte äter någon medicin förutom SSRI (Citalopram, 20 mg/dag), men det har jag gjort i över 7 år.
Jag fick också någon typ av små röda utslag i mina ögonbryn, här och där i hårbotten och vid sidan av näsan för något år sedan (läkaren misstäkte mjälleksem).
Det har kommit och gått under året och blir som små skorpor som svider, vätskar och fjällar, idominsalva gjorde så att det knappt syntes eller kändes av, men det tog inte bort det helt, så jag har den senaste månaden använt ett tunt lager kortionsalva (Elocon 0.1%) på dom vid sidan av näsan och i ögonbrynet, vilket har tagit bort det.
PS, jag fick nu syn på lite stavfel, detta ber jag om ursäkt för :p
När du säger att kosten är perfekt, hur menar du då? Går du upp eller ner i vikt, eller är du stabil? Hur mycket underhudsfett har du?
Hur ser träningsfrekvens och intensitet ut?
När du säger att kosten är perfekt, hur menar du då? Går du upp eller ner i vikt, eller är du stabil? Hur mycket underhudsfett har du?
Med perfekt så menar jag att jag får i mig RDI (eller mer) av samtliga viktiga vitaminer och mineraler (främst via kosten), jag håller också ett högt omega 3 intag och äter rikligt med frukt och grönsaker.
Hur ser träningsfrekvens och intensitet ut?
Innan denna mardrömsresan startade och jag tvingades till att sluta träna så körde jag ett rätt standard över/under med träning varannan dag, varje muskel tränades alltså var 4:e dag.
Volymen var lagom (6-8 set för stora muskler och <5 för små), jag hade inte gått över 80% i någon övning på flera månader och mitt yrke är varken fysiskt krävande eller inaktivt.
Jag ser mycket katastroftankar, nedstämdhet, hypervigilance och frustration i din text. Jag kan inte ge dig några fenomenala råd på hur du ska göra med träningen i sig, men tycker att du ska försöka komma i kontakt med en sjukgymnast som kan sånt här, dvs inte bara förklara hur du kan bygga upp din kropp i en bra takt, för det verkar du vara iaf rätt säker på, men däremot ta tag i de sakerna jag nämnde.
Jag ser mycket katastroftankar, nedstämdhet, hypervigilance och frustration i din text. Jag kan inte ge dig några fenomenala råd på hur du ska göra med träningen i sig, men tycker att du ska försöka komma i kontakt med en sjukgymnast som kan sånt här, dvs inte bara förklara hur du kan bygga upp din kropp i en bra takt, för det verkar du vara iaf rätt säker på, men däremot ta tag i de sakerna jag nämnde.
Tack för ditt svar, men vad menar du? Att jag ska uppsöka en sjukgymnast och prata med denna, likt en psykolog? Gör dom sådant?
Jag går hur som helst redan hos en psykolog, jag fick börja att göra det för några månader sedan, då anlednigen till att jag började med träningen från första början var för att försöka förbättra ett liv av psykiska problem (depressioner, panikattacker, GAD osv).
Och tro det eller ej, men kroppsbyggningen funkade under dom 6 åren som jag har gjorde det bättre än vad någon antidepressiv medicin någonsin har gjort, så att ha tappat den, sysselsättningen som man fick och större delen av resultaten har varit riktigt jobbigt.
Med perfekt så menar jag att jag får i mig RDI (eller mer) av samtliga viktiga vitaminer och mineraler (främst via kosten), jag håller också ett högt omega 3 intag och äter rikligt med frukt och grönsaker.
Innan denna mardrömsresan startade och jag tvingades till att sluta träna så körde jag ett rätt standard över/under med träning varannan dag, varje muskel tränades alltså var 4:e dag.
Volymen var lagom (6-8 set för stora muskler och <5 för små), jag hade inte gått över 80% i någon övning på flera månader och mitt yrke är varken fysiskt krävande eller inaktivt.
Du får i dig ordentligt med mikronutrienter, men hur ser det ut med energi? Äter du helt enkelt tillräckligt med mat? Och då menar jag inte att du äter dig mätt på salladsblad och gurka, utan att du får i dig tillräckligt av protein, fett och kolhydrater för att din kropp ska orka träna.
Du får i dig ordentligt med mikronutrienter, men hur ser det ut med energi? Äter du helt enkelt tillräckligt med mat? Och då menar jag inte att du äter dig mätt på salladsblad och gurka, utan att du får i dig tillräckligt av protein, fett och kolhydrater för att din kropp ska orka träna.
Oj, jag trodde att jag besvarade den delen av ditt första inlägg, men ja, jag låg på ett lätt kaloriöverskott när jag tränade (ca +200 om dagen) och runt 1 g fett och 2.5 g protein per kroppskilo, resten kolhydrater.
Så jag är rätt säker på att maten inte har något med detta att göra, då borde jag ha gått sönder totalt dom två gångerna som jag deffade med ett på tok för stort kaloriunderskott.
PS, den enda ändringen i mitt liv som jag kan komma på att jag gjorde innan jag började att skada mig var att jag i slutet av november slutade att snusa, men det borde ju snarare minska skaderisken kan man tycka, eller kan mitt centrala nervsystem ha flippat ur helt efter så många år med nikotin i kroppen må tro? :P
Hyperion1
2016-11-01, 08:39
Detta är ingen lösning på ditt problem utan bara ett försök till att hitta en möjlig väg som kan hjälpa dig att få bukt med dina problem. En tanke som jag fick är att det kanske vore vettigt att anlita någon som kan göra en screening av din hållning och eventuella rörelser. Varför jag föreslår det är för att du nämner att skadorna kommer utan någon vidare belastning. Om det nu är så att din hållning har bidragit till att du är lite sne i kroppen så kan ju detta vara en källa till att du belastar kroppen osymetriskt och skador uppstår. Jag skickar ett PM till dig med ett förslag på en person som jag tycker är duktig inom området.
Luca Brasi
2016-11-01, 10:39
Överrörlig?
Detta är ingen lösning på ditt problem utan bara ett försök till att hitta en möjlig väg som kan hjälpa dig att få bukt med dina problem. En tanke som jag fick är att det kanske vore vettigt att anlita någon som kan göra en screening av din hållning och eventuella rörelser. Varför jag föreslår det är för att du nämner att skadorna kommer utan någon vidare belastning. Om det nu är så att din hållning har bidragit till att du är lite sne i kroppen så kan ju detta vara en källa till att du belastar kroppen osymetriskt och skador uppstår. Jag skickar ett PM till dig med ett förslag på en person som jag tycker är duktig inom området.
Tack för ditt svar och tips i PM, men detta har jag frågat den sjukgymnasten som jag gick hos och enligt honom så är min hållning bra.
Jag fick dock lite problem av framåtroterade axlar för ett par år sedan, men detta har jag löst för länge sedan.
Överrörlig?
Extremt.
Jag tror att du har för bråttom när du skall komma tillbaka. Den typ av skador som du beskriver är inget som liksom uppstår av sig själv, de kommer av överbelastning. "Too much, too soon" som sjukgymnasterna brukar gilla att säga.
Den belastning du upplever som lite och ingenting (kanske utifrån vad du när du är frisk skulle tycka är lite och ingenting?) är uppenbarligen för mycket. Det är lätt hänt när träningen, som du beskriver, betyder mycket för en och man får ångest när träningen tas ifrån en. Att komma tillbaka från lång vila är svårt, och tar lång tid, ofta längre tid än vad man egentligen tycker att man har råd med när man är träningsabstinent och äntligen på gång igen. Som en tumregel kan man dock säga att rehabträning tar minst lika lång tid som man varit borta, inte sällan dubbelt så lång tid. Som väl är, sker ju förbättringen gradvis, vilket brukar göra väntan lättare att uthärda. Börjar man med nya sätt att träna, så får man räkna med att man är nybörjare på dem, och inte gå i fällan att tänka att "äh, jag är ju så bra på X som är mycket jobbigare, så Y kan ju inte vara något problem, där kan jag lätt köra på.
Med den historia du berättar (av och på under ett års tid) skulle jag säga att du kanske får räkna med att hela nästa år blir ett rehabår, och att du är back on track i början av 2018. Små steg, och långsam progression. Att öka varje pass när man precis börjat komma tillbaka och dessutom redan vet med sig att man skadat sig under tidigare rehabperioder, tycker jag ärligt talat är asdumt. Du kanske inte kan räkna med att öka varje pass, du kanske inte ens kan räkna med att öka varannat. Du kanske kan öka varannan VECKA, vad vet jag. Allt som leder till att du pajar ihop igen är för mycket. Sjukgymnaststöd i detta är bra, och där måste man vara ärlig och säga som det är; "jag har jätteproblem med att lyssna på kroppen och känna vad som är lagom, jag behöver hjälp med vad som är lagom/rimligt". Ett år kan låta jättelänge, men det kanske inte är så mycket i relation till hur länge du avser att fortsätta leva och träna?
Du är inte den första med det här problemet, och inte den sista.
Sheogorath
2016-11-01, 18:45
Mycket bra, Tolkia.
Jag tror att du har för bråttom när du skall komma tillbaka. Den typ av skador som du beskriver är inget som liksom uppstår av sig själv, de kommer av överbelastning. "Too much, too soon" som sjukgymnasterna brukar gilla att säga.
Detta tror jag med, eller när det kommer till den medelstora och dom tre små bristningarna som jag drog på mig i mars och juli iaf.
Chins, utfallsgång, pistolböj, armhävningar osv med kroppsvikten till failure var kanske inte det klokaste efter att ha varit borta från vikterna i 3 och 6 månader.
Men att få en bristning av ett utfallssteg med bara kroppsvikten (+2.5 kg, ej långt steg) efter en så bra uppvärmning och en bristning/sträckning i underarmen av att bära en matkasse på ett par kilo är bra konstigt.
du kanske får räkna med att hela nästa år blir ett rehabår, och att du är back on track i början av 2018. Små steg, och långsam progression. Att öka varje pass när man precis börjat komma tillbaka och dessutom redan vet med sig att man skadat sig under tidigare rehabperioder, tycker jag ärligt talat är asdumt. Du kanske inte kan räkna med att öka varje pass, du kanske inte ens kan räkna med att öka varannat. Du kanske kan öka varannan VECKA, vad vet jag. Allt som leder till att du pajar ihop igen är för mycket. Sjukgymnaststöd i detta är bra, och där måste man vara ärlig och säga som det är; "jag har jätteproblem med att lyssna på kroppen och känna vad som är lagom, jag behöver hjälp med vad som är lagom/rimligt". Ett år kan låta jättelänge, men det kanske inte är så mycket i relation till hur länge du avser att fortsätta leva och träna?
Jag ska definitivt ta ditt råd och ta det mycket långsammare och försiktigare när jag väl kan börja att rehabträna igen, 2 helkroppspass i veckan, bebisvikter, låg volym, och öka med minsta möjliga varannan vecka.
Men ett helt år av rehab för bristningar/sträckningar av storlek mindre, är inte det lite väl länge? 8-12 veckors rehab innan återgång till sport är väll det normala för dessa?
Men ett helt år av rehab för bristningar/sträckningar av storlek mindre, är inte det lite väl länge? 8-12 veckors rehab innan återgång till sport är väl det normala för dessa?
Vad som är det "normala" beror ju på vem man är, hur skadan ser ut och till vilken nivå man skall rehabilitera sig. Anna 55, som ägnar sig åt stavgång och Zumba tre gånger i veckan ställer helt andra krav på sin kropp än vad Charlotte Kalla gör.
Det är rätt mycket "ja, men ..." över ditt svar. (Jag genomskådar dig för att jag varit exakt där du är nu, och varit lika oförstående till varför jag hela tiden gick sönder. Och det gick mycket fortare att rehabilitera kroppen än att rehabilitera huvudet.). Du rehabiliterar ju inte en bristning av storlek mindre, att döma av startinlägget i tråden, så skaffar du dig ju nya skador hela tiden av varierande storlek, samtliga av överbelastningstyp. Det är inte helt omöjligt att det orsakas av någon ovanlig sjukdom, men om du tidigare kunnat träna hårt i flera år utan problem, och allt nu rasar samman när du skall börja rehabilitera, så låter det i mina öron EXTREMT mycket mer som att du inte fixar att sköta din rehab än som sjukdom. Höftskadan, som du verkar ha haft besvär med i över ett halvår, låter ju på din beskrivning som något du faktiskt fick flera chanser att börja respektera och anpassa dig efter, och inte som något som bara ramlade över dig från himlen.
Det är bra att ha hjälp utifrån med sånt här för det ÄR svårt att komma tillbaka om man tillhör gruppen som tror att hetskroppsviktsträning till failure är en bra mjukstart. När det gäller vad man kan få bristningar av, så skulle jag säga att det är rätt vanligt att få bristningar av vardagsgrejor som fyllebrännboll eller mysbadminton med gubbarna på jobbet. Man måste inte vara med i toughest för att skada sig, särskilt inte om man är otränad i kroppen men tränad i hjärnan. Och du ÄR otränad i kroppen om du varit borta i 3 månader, oavsett hur du var innan du försvann bort.
så låter det i mina öron EXTREMT mycket mer som att du inte fixar att sköta din rehab än som sjukdom. Höftskadan, som du verkar ha haft besvär med i över ett halvår, låter ju på din beskrivning som något du faktiskt fick flera chanser att börja respektera och anpassa dig efter, och inte som något som bara ramlade över dig från himlen.
Grejen är dock den att jag för samtliga bristningar har gått till en bra sjukgymnast (ej dom två senaste), fått rehabiliteringsprogram med olika faser, uppföljning samt klartecken till återgång till min träning, men varje gång som jag har återgått så har jag snabbt dragit på mig någon ny.
Orsaken till detta är med största sannolikhet det som du nämnde tidigare, att jag gick på det för hårt för snabbt efter ett så långt uppehåll, eller iaf för dom i mars/juli.
Det är bra att ha hjälp utifrån med sånt här för det ÄR svårt att komma tillbaka om man tillhör gruppen som tror att hetskroppsviktsträning till failure är en bra mjukstart. När det gäller vad man kan få bristningar av, så skulle jag säga att det är rätt vanligt att få bristningar av vardagsgrejor som fyllebrännboll eller mysbadminton med gubbarna på jobbet. Man måste inte vara med i toughest för att skada sig, särskilt inte om man är otränad i kroppen men tränad i hjärnan. Och du ÄR otränad i kroppen om du varit borta i 3 månader, oavsett hur du var innan du försvann bort.
Jo verkligen, betydligt mycket svårare än vad jag trodde att det skulle vara, något som gör det ännu lurigare är att musklernas "hållbarhet" verkar försvinna betydligt mycket snabbare än deras storlek och styrka.
Tack för ditt svar, men vad menar du? Att jag ska uppsöka en sjukgymnast och prata med denna, likt en psykolog? Gör dom sådant?
Jag går hur som helst redan hos en psykolog, jag fick börja att göra det för några månader sedan, då anlednigen till att jag började med träningen från första början var för att försöka förbättra ett liv av psykiska problem (depressioner, panikattacker, GAD osv).
Och tro det eller ej, men kroppsbyggningen funkade under dom 6 åren som jag har gjorde det bättre än vad någon antidepressiv medicin någonsin har gjort, så att ha tappat den, sysselsättningen som man fick och större delen av resultaten har varit riktigt jobbigt.
Klart att sjukgymnaster använder utbildning som en del av sin intervention. För dig, som redan kan mycket om träning, rörelse och kroppen kanske just denna typ av intervention precis vad du behöver.
therunningman
2016-11-02, 15:38
Som flera andra sagt verkar du vara en orolig själ vilket kan påverka både återhämtningsförmåga och skötsel av rehabilitering samt hur man upplever och tacklar sina besvär.
Ljumskbesvär är svåra att diagnostisera så om du inte får bästa tänkbara hjälp av samma person är det svårt att särskilja vad som är vad. De påverkar också ex ofta både höftböjare och inåtförare samtidigt. Det kan handla om refererad smärta som provoceras fram när du testar vissa rörelser. D v s det mycket väl vara ett och samma besvär som du aldrig helt blivit av med. Här bör du träffa någon och få vägledning både för rehabilitering och återgång.
Tänk också på du själv om du inte träffar någon annan eller att den du träffar ska kunna skilja på ex triceps longus/latissimus från ex teres major. Att hålla sig till en duktig sjukgymnast har en stor fördel.
Och ja, jag har stött på liknande (faktiskt betydligt värre) personer. Jag är själv en av dem. Har i stort sett alltid minst en skada som stör. Just nu är det tre stycken om jag bortser från saker som nästan är färdigrehabiliterade. Annars kan du lägga på två till. ;)
Skickat från min Nexus 6P via Tapatalk
Ljumskbesvär är svåra att diagnostisera så om du inte får bästa tänkbara hjälp av samma person är det svårt att särskilja vad som är vad. De påverkar också ex ofta både höftböjare och inåtförare samtidigt. Det kan handla om refererad smärta som provoceras fram när du testar vissa rörelser. D v s det mycket väl vara ett och samma besvär som du aldrig helt blivit av med. Här bör du träffa någon och få vägledning både för rehabilitering och återgång.
Jo, det verkar vara riktigt svårdiagnostiserat, ingen av dom som jag har vänt mig till har faktiskt kunnat göra det, och då är det två sjukgymnaster med lång erfarenhet och som arbetar med många atleter, vissa på elitnivå.
Inte heller den ortopeden (30+ år i yrket) som jag fick träffa på den idrottsmottagningen som jag gick till kunde ställa någon diagnos, så han gav mig kortisoninjektioner och skrev ut antiinflammatoriskt för att se om det kunde hjälpa, vilket det inte gjorde.
Så jag skrev för ca 2 månader sedan en egenremiss till ortopedmottagningen, förhoppningsvis så kan dom ta reda på vad det är med någon form av röntgen.
Och ja, det är samma åkomma i höfterna nu som i januari, skillnaden är att det efter första månaden blev 30-40% bättre och sedan slutade att förbättras.
Och ja, jag har stött på liknande (faktiskt betydligt värre) personer. Jag är själv en av dem. Har i stort sett alltid minst en skada som stör. Just nu är det tre stycken om jag bortser från saker som nästan är färdigrehabiliterade. Annars kan du lägga på två till. ;)
Usch, jag beklagar, men samtidigt så måste jag erkänna att jag får en viss tröst av att inte vara ensam ;)
therunningman
2016-11-03, 11:54
Jo, det verkar vara riktigt svårdiagnostiserat, ingen av dom som jag har vänt mig till har faktiskt kunnat göra det, och då är det två sjukgymnaster med lång erfarenhet och som arbetar med många atleter, vissa på elitnivå.
Inte heller den ortopeden (30+ år i yrket) som jag fick träffa på den idrottsmottagningen som jag gick till kunde ställa någon diagnos, så han gav mig kortisoninjektioner och skrev ut antiinflammatoriskt för att se om det kunde hjälpa, vilket det inte gjorde.
Så jag skrev för ca 2 månader sedan en egenremiss till ortopedmottagningen, förhoppningsvis så kan dom ta reda på vad det är med någon form av röntgen.
Och ja, det är samma åkomma i höfterna nu som i januari, skillnaden är att det efter första månaden blev 30-40% bättre och sedan slutade att förbättras.
Usch, jag beklagar, men samtidigt så måste jag erkänna att jag får en viss tröst av att inte vara ensam ;)
Här kan du läsa om du är nyfiken på "longstanding groin pain" - https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2658954/
I den studien hade ungefär 1/3 mer än ett problem samtidigt: 1) höftböjare 2) raka bukmuskeln 3) adduktorer. Ungefär 1/12 hade alla tre samtidigt. Sedan behöver man också ta med bråck, "hockey groin" och "sports hernia" som jag i min slarviga läsning av artikeln inte kunde se att de täcktes.
Förhoppningsvis får du bra hjälp på ortopeden. Det jag försöker säga är "lås dig inte till några diagnoser" när du pratar med personal utan försök minnas hur symtomen verkligen var i början och låt dem jämföra med nu. Det kan vara ganska enkelt att tro att man har en viss skada och istället styra svar åt det hållet.
Haha, skadeglädjen är den ända sanna glädjen.. ;)
Hej Kev88!
Låter hemskt att du inte kan träna som du vill när det har gjort så mycket gott för ditt mående. Jag har inte läst hela tråden och du har säkert fått många bra tips redan, men har du provat att föra en träningsdagbok? Du får gärna göra det här på forumet. Dels kan det vara bra att bara skriva ner vad man gjort och hur övningarna kändes, och behöver göra för att förbättra sin hälsa. Dessutom finns det mycket kunnigt folk här som kommer att följa din journal och kanske komma med något tips emellanåt vilket kan öka din motivation att genomföra nästa pass även om det bara är ett rehabpass.
Vet någon här om SSRI, i mitt fall Citalopram, kan göra så att man lättare får muskelskador?
Jag har sökt en del och hittade det nedan, men inget om muskelskador.
I en metaanalys granskades 34 studier där sammanlagt 1,217,464 personer ingick. Studien visade att det fanns en måttlig men signifikant ökad risk för alla typer av frakturer hos personer som använde antidepressiva läkemedel.
Jämfört med icke-användare var risken för frakturer 1.39 (95% CI, 1.32 – 1.47) högre. En mindre uttalad skillnad i risk för frakturer observerades i studier som justerats för variablerna depression och bentäthet samt i de som endast inkluderat kvinnor.
Användning av antidepressiva läkemedel var associerat med en ökad risk för icke-vertebrala, höft och ryggradsfraktur. För icke-vertebrala frakturer 1.42 (95% CI, 1.34-1,51), för höftfrakturer 1.47 (95% CI, 1.34-1.51) och för ryggradsfrakturer 1.38 (95% CI, 1.19-1.61).
De studier som undersökt SSRI visade en högre frakturrisk än de studier som undersökt TCA. Användning av SSRI var associerad med en 61% ökad risk för frakturer överlag, 65% ökad risk för icke-vertebrala frakturer,
64% ökad risk för höftfraktur och 22% ökad risk för ryggradsfraktur. För TCA sågs en 40% ökad risk för frakturer överlag, 42% ökad risk för icke-vertebrala frakturer och 43% ökad risk för höftfraktur.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:634357/FULLTEXT02
Luca Brasi
2016-11-10, 16:42
Vet någon här om SSRI, i mitt fall Citalopram, kan göra så att man lättare får muskelskador?
Jag har sökt en del och hittade det nedan, men inget om muskelskador.
Kanske är förklaringen misslyckade hopp från hög höjd ?
En liten uppdatering, jag har sedans mitt senaste inlägg dragit på mig ytterligare två små bristningar, en i min vänstra biceps som jag fick när jag skulle ställa tillbaka kattsanden efter att ha fyllt på den (väger ca 4 kg) för några dagar sedan och en i min sartorius eller gracilis vid sidan av mitt vänstra knä som jag fick när jag var ute och tog en normal promenad igår (litet blåmärke där idag).
Detta har gjort att jag har tvingats att sjukskriva mig från mitt arbete, då bristningen som jag fick i min högra brachialis den 22:e förra månaden fortfarande ger symptom, jag kan alltså inte lyfta någon nämnvärd vikt med någon av mina armar.
Så vad det nu är som orsakar detta så har det inte bara förstört min träningskarriär, det börjar nu också att förstöra mitt liv utanför gymmet, så som ni kanske kan förstå så är den frustration och hopplöshet som jag nu känner obeskrivlig.
Jag har bokat en ny tid hos vårdcentralen, men innan jag går dit så skulle det vara bra att veta vad som kan orsaka något sånt här? För den läkaren som jag fick träffa sist och den som jag kommer att få träffa igen kan knappt ett ord svenska och satt sist som ett stort frågetecken.
Jag har sökt runt som en galning men har bara hittat näringsbrist, vilket jag enligt blodproverna inte har, och kortison, vilket jag inte äter.
Så vet någon här vilka sjukdomar/tillstånd det finns som kan göra en såhär ömtålig?
Kanske är förklaringen misslyckade hopp från hög höjd ?
Läste du länken?
En liten uppdatering, jag har sedans mitt senaste inlägg dragit på mig ytterligare två små bristningar, en i min vänstra biceps som jag fick när jag skulle ställa tillbaka kattsanden efter att ha fyllt på den (väger ca 4 kg) för några dagar sedan och en i min sartorius eller gracilis vid sidan av mitt vänstra knä som jag fick när jag var ute och tog en normal promenad igår (litet blåmärke där idag).
Detta har gjort att jag har tvingats att sjukskriva mig från mitt arbete, då bristningen som jag fick i min högra brachialis den 22:e förra månaden fortfarande ger symptom, jag kan alltså inte lyfta någon nämnvärd vikt med någon av mina armar.
Så vad det nu är som orsakar detta så har det inte bara förstört min träningskarriär, det börjar nu också att förstöra mitt liv utanför gymmet, så som ni kanske kan förstå så är den frustration och hopplöshet som jag nu känner obeskrivlig.
Jag har bokat en ny tid hos vårdcentralen, men innan jag går dit så skulle det vara bra att veta vad som kan orsaka något sånt här? För den läkaren som jag fick träffa sist och den som jag kommer att få träffa igen kan knappt ett ord svenska och satt sist som ett stort frågetecken.
Jag har sökt runt som en galning men har bara hittat näringsbrist, vilket jag enligt blodproverna inte har, och kortison, vilket jag inte äter.
Så vet någon här vilka sjukdomar/tillstånd det finns som kan göra en såhär ömtålig?
Läste du länken?
Är det verkligen muskelbristningar? Får lite känslan av en koagulationsrubbning pga blåmärken av saker som man inte borde få skador av.
Är det verkligen muskelbristningar? Får lite känslan av en koagulationsrubbning pga blåmärken av saker som man inte borde få skador av.
Yes, dom kommer plötsligt, ger en känsla av stramhet i området och smärta när vävnaden sträcks, det svider även till och från, även i vila.
Vid vissa av dom så har jag även upplevt spasmer i området, en varm/inflammerad känsla och sett rodnad dom första dagarna, den vid sidan av knät är dock den första som har gett ett synligt blåmärke, förmodligen för att det knappt finns något fett där.
Så det råder ingen tvekan om att det är små bristningar/sträckningar :(
Sheogorath
2016-11-25, 23:26
Det låter som muskelbristningar och det låter sjukligt. Jag har tyvärr ingen hypotes till varför din muskelvävnad är så känslig men jag kan stärka dig i att det inte är normalt om du är uppriktig med vilka aktiviteter som gett dig bristningarna.
Anders The Peak
2016-11-27, 08:48
Det låter som blödningar som kan hänga ihop med din medicin. Jag tror att du ska prata med vårdcentralen och be dem remittera dig vidare för en utredning så att du kan bli kvitt besvären eller få reda på orsaken till problematiken.
Det låter som blödningar som kan hänga ihop med din medicin. Jag tror att du ska prata med vårdcentralen och be dem remittera dig vidare för en utredning så att du kan bli kvitt besvären eller få reda på orsaken till problematiken.
Det konstiga är dock att jag har ätit Citalopram under alla dom åren som jag har tränat, jag har inte heller hittat något om att SSRI kan öka risken för vävnadsskador, bara frakturer.
Men jag får se vad läkaren säger nästa vecka när jag har tid, sist så verkade han inte ha en aning om vad som kan orsaka detta, så frågan är vart han ska remittera mig ;)
Ännu en uppdatering för er som är intresserade, sedans mitt förra inlägg så har jag fått ännu en bristning, fast i mitt vänstra lår, också av en rörelse/belastning som en normal människa inte ska få det av.
Jag har varit på VC igen och min läkare hade inte en aning om vad som kunde orsaka detta, så han skrev en remiss till medicin.
Jag var även på ortopedmottagningen för höfterna för ett par veckor sedan och gjorde en slätröntgen för några dagar sedan, så nu är det bara att vänta och hålla tummarna för att röntgen visar det som han misstänkte, för det vore något djävulskt skönt att iaf få veta vad som orsakar mina problem där, och om det är det som han misstänker så blir det operation (något om att slipa ned ben).
Rolfarsson
2016-12-14, 22:19
Jag lider med dig, jag vet själv hur handikappad och frustrerad jag var när jag hade två bristningar samtidigt, men att ha fått så många som du under en så kort period skulle nog ha drivit mig till vansinne.
Dela gärna med dig när (om) du får reda på vad som ligger bakom detta.
och om det är det som han misstänker så blir det operation (något om att slipa ned ben).
Det låter som att han misstänker CAM-förändringar (inklämning i höften).
Jag lider med dig, jag vet själv hur handikappad och frustrerad jag var när jag hade två bristningar samtidigt, men att ha fått så många som du under en så kort period skulle nog ha drivit mig till vansinne.
Dela gärna med dig när (om) du får reda på vad som ligger bakom detta.
Tack! Ja, det är allt annat än lätt att leva med alla dessa skadorna, bristningarna i armarna har dock tagit det till en helt annan nivå, jag börjar seriöst tro att jag måste anlita en personlig assistent eller något för att dom ska läka, för dom verkar inte göra det så länge som jag använder dom för att ta hand om mig själv (laga mat, ta ut sopor osv), trots att jag går med dom i slinga majoriteten av dagen och ej belastar armarna utsträckta.
Ska jag vara ärlig så skulle jag nog ha legat på psyk för länge sedan om det inte var för mina antidepp.
Det låter som att han misstänker CAM-förändringar (inklämning i höften).
Ja, och jag hoppas verkligen att det är det, jag har dock fått lite nya symptom från ljumskarna/höfterna dom senaste veckorna, vet någon här om dessa stämmer överens med höftinklämning eller om dom låter som typiska symptom för något annat?
Nu när jag sitter ner mer än 5 min så "skär" det i framsidan av höften/ljumsken dom första 10-20 stegen som jag tar och ibland när jag är ute och går så har det börjat att stråla ned i framsidan av benet till knät och smalbenet, så pass så att jag får halta tills det slutar.
Jag ber om ursäkt om jag håller på att "spammar" tråden, men igår när jag tänkte köra lätt rehabträning för dom bristningarna som inte är relativt färska så startade jag med att värma upp med katt till kamel (http://cdn2.hubspot.net/hub/175668/file-2610224660-png/images/cat_camel.png) övningen, och föga förvånande så fick jag ännu en muskelbristning, fast i magen (lite ovanför och till höger om naveln), så nu hugger det i området vid minsta lilla töjande och om jag kontraherar magen hårt, det gör även ont när jag går med en korrekt hållning.
Så jag har en fråga till er kunniga här, måste jag nu skrota den enda aktiviteten som jag har kvar (promenader) och förlänga min sjukskrivning om det ska kunna läka?:(
Sheogorath
2016-12-31, 15:30
Det hela är mycket märkligt.
Sheogorath
2016-12-31, 15:47
Hur ser din kost ut? Både energimässigt och sammansättningen? Jag kommer inte komma med något bullshit som att du ska äta mer omega-3 eller köpa l-carnitin utan jag tänker mer på om du gör något helt extremt som gör att du har en allvarlig brist av något.
Det hela är mycket märkligt.
Verkligen, just nu så ser jag faktiskt fram till att få komma till medicin likt hur ett barn ser fram mot julafton.
Hur ser din kost ut? Både energimässigt och sammansättningen? Jag kommer inte komma med något bullshit som att du ska äta mer omega-3 eller köpa l-carnitin utan jag tänker mer på om du gör något helt extremt som gör att du har en allvarlig brist av något.
Energimässigt så ligger jag på vad jag tror är balans (2550 kcal), tyvärr så kan jag inte ta reda på det exakt eftersom jag fortfarande går ned i muskelvikt, men jag är 180 lång, väger 75 kg, 28 bast, står upp majoriteten av dagarna och tar 2 x 2-2.5 km promenader dagligen.
När jag tränade och snusade så var mina balans runt 2950, och då så gick jag max 2 km om dagen och satt ner mer.
När det kommer till kosten så har dom senaste 3 dagarna sett ut såhär
28/12
Frukost: 30g Vassle, 40g Axa protein havregryn, 200g 1,5% mjölk, 50g Sockerfri jordgubbssylt, 80g banan, 2 Omega3 kapslar, 2 Magnesium kapslar (243mg st), ½ zink tablett (7,5mg) + kanel och lite sötningsmedel i gröten.
Middag: 300g Kycklingfilé, 60g Långkornigt ris, Currysås (15g pulver + 15g becel flytande margarin), 18g Wasa havre, 5g Becel smör, 10g Leverpastej, 150g Broccoli och 148g Röd paprika.
Snack: 30g Marabou apelsinkrokant
Kvällsmat: 75g Makrillfilé i tomatsås, 32g Fazer hällakullor (bröd), 20g 17% Ost, Havregrynspannkaka (100g ägg, 40g havregryn, 100g 1,5% mjölk + salt och sen cheddar krydda ovanpå), 118g Äpple, 100g Vindruvor, 45g Svenska lantchips (dill och gräslök)
29/12
Frukost: Samma som 27/12
Middag: 250g 12% Nötfärs, 85g Fullkornsfusilli, 50g Ketchup, 50g Lök, 150g Thai wook, 240g Röd paprika.
Snack: 40g Juleskum (skumtomtar med choklad över)
Kvällsmat: 75g Makrillfilé i tomatsås, 32g Fazer hällakullor (bröd), 20g 17% Ost, 70g Surdegsbröd (rostbröd), 10g Becel smör, 10g Leverpastej, 40g Rökt kalkon, 250g Lätt kvarg, 220g Päron, 60g Druvor, 30g Ostbågar.
30/12
Frukost: Samma som ovan fast 40g havrefras istället för havregryn och inget sötningsmedel.
Middag: 146g Laxfilé, 80g Äggnudlar, 30g Karl johan sås, 150g Thai wook, 140g Röd paprika.
Snack: Nutramino proteinbar.
Kvällsmat: 68g Surdegsbröd, 10g Becel smör, 10g Ketchup, 50g 17% Ost, 50g Lantskinka, 140g Äpple, 40g Axa proteinhavregryn, 250g 1,5% Mjölk, 250g Kvarg, 25g Jordnötssmör.
Jag greppar förmodligen efter halmstrån nu, men tror ni att det kan vara att jag slutade med snus/nikotin som är orsaken till detta?
Jag vet, det låter väldigt dumt, men jag höll trots allt på med det sedans ålder 13 och mitt centrala nervsystem kanske har gått helt bananas utan det.
mangemani
2016-12-31, 18:23
det är ju helt uppenbart att det inte är något temporärt utan en skada.
får man en skada så får man. rehabilitering kan hjälpa, men skadan kommer att kvarstå och kommer att göra sig hörd genom hela livet, ibland mer och ibland mindre.
vissa skador kan rehabiliteras bort, men i ditt fall så verkar det vara en bestående. du får helt enkelt acceptera det, lära dig att leva med skadan och om du nu känner ett måste att hålla på med styrketräning, bita ihop och ställa in dig på att träningen numera för sina konsekvenser.
det är ju helt uppenbart att det inte är något temporärt utan en skada.
får man en skada så får man. rehabilitering kan hjälpa, men skadan kommer att kvarstå och kommer att göra sig hörd genom hela livet, ibland mer och ibland mindre.
vissa skador kan rehabiliteras bort, men i ditt fall så verkar det vara en bestående. du får helt enkelt acceptera det, lära dig att leva med skadan och om du nu känner ett måste att hålla på med styrketräning, bita ihop och ställa in dig på att träningen numera för sina konsekvenser.
En skada? Vad menar du? Sedans februari så har jag fått ~12 muskelbristningar samt det i mina ljumskar/höfter, och minst hälften av bristningarna har jag inte fått av någon träning.
mangemani
2016-12-31, 22:42
ett skadat område kan bidra till spridning utav problem. får man en skada i tex nedre delen utav ryggen, så kan det hända att det inte bara är nedre delen utav ryggen som senare enbart kommer att vara påverkat, man kan tex få problem längre upp i ryggen, hela vägen upp i nacken, bara ett exempel.
hur kan du veta att det inte är utav träningen du har fått dem? alla skador kommer inte bara pang bom när du lyfter lite galet. en skada kan man få vart som helst och när som helst och kan ligga och slitas och nötas på utan att du ens märker det. men risken att man får en skada är högre då styrketräning sliter på kroppen. men det behöver ju inte vara på gymmet heller, du kan ju ha fått det utav något annat med och gymmet har sedan spätt på proceduren.
Sheogorath
2017-01-01, 02:27
ett skadat område kan bidra till spridning utav problem. får man en skada i tex nedre delen utav ryggen, så kan det hända att det inte bara är nedre delen utav ryggen som senare enbart kommer att vara påverkat, man kan tex få problem längre upp i ryggen, hela vägen upp i nacken, bara ett exempel.
hur kan du veta att det inte är utav träningen du har fått dem? alla skador kommer inte bara pang bom när du lyfter lite galet. en skada kan man få vart som helst och när som helst och kan ligga och slitas och nötas på utan att du ens märker det. men risken att man får en skada är högre då styrketräning sliter på kroppen. men det behöver ju inte vara på gymmet heller, du kan ju ha fått det utav något annat med och gymmet har sedan spätt på proceduren.
Har du läst hela tråden?
En positiv uppdatering iaf, det verkar som att dom såg något på den slätröntgen som jag fick göra av mina höfter, för jag fick idag ett brev där det stod att dom planerar ett återbesök till ortopedmottagningen för en "förnyad undersökning", vad det nu betyder.
Lajvaiskogen
2017-01-03, 10:18
Kan flika in med min erfarenhet gällande problemet med din höft.
Ja, och jag hoppas verkligen att det är det, jag har dock fått lite nya symptom från ljumskarna/höfterna dom senaste veckorna, vet någon här om dessa stämmer överens med höftinklämning eller om dom låter som typiska symptom för något annat?
Nu när jag sitter ner mer än 5 min så "skär" det i framsidan av höften/ljumsken dom första 10-20 stegen som jag tar och ibland när jag är ute och går så har det börjat att stråla ned i framsidan av benet till knät och smalbenet, så pass så att jag får halta tills det slutar.
Beroende på vilken läkare man frågar har jag en benpåbyggnad på min lårbenshals (CAM). Mycket lättläst info här (http://ifk-kliniken.orthocenter.se/en/patientinformation/vi-behandlar/backen-hoft-och-ljumske/hoft-impingement). Har en kompis som har opererat båda höfterna och hon upplevde den smärtan som du upplever när du sitter ner. Jag kan känna den svagt ibland efter en lång stunds sittande med höften i 90 grader. Försöker dock undvika detta genom att stå så ofta och länge som jag kan på jobbet.
Jag får främst problem när jag kör knäböj (eller gör någon rörelse när höften rör sig kring 90 grader). Känns som någon sticker/hugger en kniv djupt in i min ljumske och vrider om. Känner dock inte igen din smärta att det strålar ned i framsidan av benet ända ner till smalbenet. Skall kolla med min kompis om det är något som hon upplevt. När det var som värst för mig hade jag dock problem att gå. Men det var enbart pga av att smärtan i ljumsken uppkom i stort sett när jag rörde på höften eller satt ner.
Om jag skall genomföra en operation vet jag inte ännu. Håller för tillfället på att testa mig fram i knäböjen gällande djup/frekvens/vikt - för att se vad min höft tål. Enligt den infon jag fått ifrån min läkare borde jag kunna träna men kommer då få göra detta under smärta - men läget kommer ej att förvärras avsevärt.
Innan jag röntgade mig har jag testat att köra diverse kurer med antiinflammatoriskt och sjukgymnastik utan större framgång.
Hoppas detta var till någon hjälp :em: - ibland är det vara skönt att veta att man inte är ensam!
Hoppas det löser sig för dig!
shut teh face
2017-01-03, 10:50
Det är inte så att du tränat på smärtstillande tidigare?
Jag får främst problem när jag kör knäböj (eller gör någon rörelse när höften rör sig kring 90 grader).
Jag kan köra till 90° om min kropp är upprätt, som i utfall, men om jag går förbi det eller böjer kroppen framåt, som i en normal böj eller bulgariska splitböj, så gör det ont redan vid 90°.
Alla varianter av benlyft gör också ont och när jag försökte att ta mig tillbaka till min träning för några månader sedan så gjorde t.o.m. plankan ont efter några pass.
Om jag skall genomföra en operation vet jag inte ännu. Håller för tillfället på att testa mig fram i knäböjen gällande djup/frekvens/vikt - för att se vad min höft tål.
Om det visar sig att det är detta när jag får träffa ortopeden igen så kommer jag att be om en operation, då dessa pålagringarna inte är något som kan försvinna om jag har förstått det rätt, och då jag ändå inte kan träna eftersom jag spricker upp av minsta lilla så kan jag lika gärna passa på att få detta fixat och rehabiliterat under tiden som man utreder varför jag får muskelbristningar så lätt.
Rehabiliteringen verkar inte heller vara lång eller jobbig, enligt IFK-kliniken så tillåts full belastning efter bara 3 månader.
http://ifk-kliniken.orthocenter.se/documents/Files/patientinformation/Artoskopi-Hoftled.pdf
Hoppas detta var till någon hjälp :em: - ibland är det vara skönt att veta att man inte är ensam!
Hoppas det löser sig för dig!
Jadå :) Detsamma!
Det är inte så att du tränat på smärtstillande tidigare?
Nej.
shut teh face
2017-01-04, 09:18
Ok, lycka till och hoppas det blir bra, låter förfärligt allting..
Känns som höften och muskelbristningarna hör ihop på något sätt, du kan ju ha råkat ut för någon obskyr brist på något (alltså inte mineraler/vitaminer osv)
Jag växte upp med en kille som hade faktor 12 brist i blodet och han hade liknande problem som dig, men det är ett medfött genetiskt fel.
Ok, lycka till och hoppas det blir bra, låter förfärligt allting..
Tack!
Känns som höften och muskelbristningarna hör ihop på något sätt, du kan ju ha råkat ut för någon obskyr brist på något (alltså inte mineraler/vitaminer osv)
Kanske, jag får se vad dom säger på medicin när jag väl får komma dit :)
Åh jag är så arg så att jag skakar nu! Jag ringde till medicin idag då jag ännu inte har fått någon kallelse efter lite mer än 1 månads väntan, och dom hade inte fått in någon remiss...
Så jag ringde min vårdcentral och dom kunde inte heller se att han hade skrivit någon, något som han sa att han skulle göra direkt när jag var där *grr*
Den här läkaren är även den som ordinerade alla blodprover efter mitt första besök, och då sa han att han skulle återkomma med svaren efter 3-4 arbetsdagar, men när jag inte hade hört av honom efter 2 veckor och då vårdcentralen inte hade ringt upp mig efter att jag hade lämnat två meddelanden i deras telefonsvarare så fick jag själv gå upp till vårdcentralen och be om svaren, men då var han inte där så dom skulle påminna honom om det.
1 vecka passerade och jag hade ännu inte fått något svar, så jag gick då upp till dom ännu en gång och då fanns det en annan läkare där som fick ge mig svaren.
Vad tycker ni, bör man anmäla detta till IVO? En bekant till mig har tydligen också råkat ut för denne "läkaren" och det slutade med att han tröttnade och bytte vårdcentral.
Jag som själv jobbar i vården kan tycka att saker ska anmälas till IVO om det inte fungerar, det är inte så troligt att det kommer hända så mycket men det är bra att det ska undersökas av IVO. Om detta är återkommande så borde det ordnas.
Åh jag är så arg så att jag skakar nu! Jag ringde till medicin idag då jag ännu inte har fått någon kallelse efter lite mer än 1 månads väntan, och dom hade inte fått in någon remiss...
Så jag ringde min vårdcentral och dom kunde inte heller se att han hade skrivit någon, något som han sa att han skulle göra direkt när jag var där *grr*
Den här läkaren är även den som ordinerade alla blodprover efter mitt första besök, och då sa han att han skulle återkomma med svaren efter 3-4 arbetsdagar, men när jag inte hade hört av honom efter 2 veckor och då vårdcentralen inte hade ringt upp mig efter att jag hade lämnat två meddelanden i deras telefonsvarare så fick jag själv gå upp till vårdcentralen och be om svaren, men då var han inte där så dom skulle påminna honom om det.
1 vecka passerade och jag hade ännu inte fått något svar, så jag gick då upp till dom ännu en gång och då fanns det en annan läkare där som fick ge mig svaren.
Vad tycker ni, bör man anmäla detta till IVO? En bekant till mig har tydligen också råkat ut för denne "läkaren" och det slutade med att han tröttnade och bytte vårdcentral.
Vore intressant om du loggade in i din journal på 1177.se och se om han ens fört anteckningar.
Om inte så hade jag bytat vc omgående, verkar ju helt efterbliven!
Vore intressant om du loggade in i din journal på 1177.se och se om han ens fört anteckningar.
Om inte så hade jag bytat vc omgående, verkar ju helt efterbliven!
Han har inte skrivit något där, dom enda anteckningarna som jag ser är från min fysioterapeut och den ortopeden som jag fick träffa i slutet av november, men hon som jag pratade med på min vårdcentral tidigare idag skulle prata med läkaren och återkomma, så jag avvaktar med att byta vårdcentral tills jag får höra från dom.
Anteckningarna från ortopeden var för övrigt intressanta, han har skrivit att man på röntgen såg både CAM och PINCHER förändringar på höger sida, men inget om vänster, vilket är konstigt då jag även har problem med den sidan, dock inte i närheten lika illa, så kanske förändringarna på vänster sida är för små för att se på röntgen?
Det ska bli intressant att se vad specialisten som jag kommer att få träffa framöver säger om detta och om denne tar beslutet att skicka mig vidare till Sahlgrenska, vilket det stod att man ev kommer att göra.
Sheogorath
2017-01-10, 21:08
Jag har tyvärr svårt att se kopplingen mellan impingement i höften och muskelbristningar i magen.
Förresten, om orsaken till varför jag har blivit så ömtålig hittas och fixas, tror ni kunniga här att det någonsin går att ta sig tillbaka efter såhär många muskelbristningar då?
Jag har som ni kanske kan förstå läst en hel del om muskelbristningar, och den uppfattningen som jag har fått är att när man väl har fått en så är risken för återskada hög, speciellt om det har formats mycket ärrvävnad, då kan dom tydligen göra sig påminda resten av livet, och det är något som jag verkar ha fått mycket av i majoriteten av mina, då det känns stramt (som tapetklister) när jag sträcker i dom (speciellt i ryggen) och till och från gör ont, även i dom som jag fick i början av 2016.
Rolfarsson
2017-01-12, 17:38
Jag vill inte beröva dig på det hoppet som du har kvar, men min erfarenhet av bristningar som har läkt dåligt är inget bra.
Jag fick en liten rackare i min ena hamstring för ca 3 år sedan och den har gått upp totalt 4 gånger (varje gång krävs ~3 mån vila + rehab), och p.g.a. all den ärrvävnad som har formats i området så gör den sig påmind varje dag (svider, stramar osv).
Jag vill inte beröva dig på det hoppet som du har kvar, men min erfarenhet av bristningar som har läkt dåligt är inget bra.
Jag fick en liten rackare i min ena hamstring för ca 3 år sedan och den har gått upp totalt 4 gånger (varje gång krävs ~3 mån vila + rehab), och p.g.a. all den ärrvävnad som har formats i området så gör den sig påmind varje dag (svider, stramar osv).
Det är vad jag fruktade :(
Istället för att göra en ny tråd så frågar jag här, är det som kan ses på den bifogade bilden "normalt"?
Alltså att min högra fot är en bit bakom min vänstra när jag står rakt, och om jag placerar mina fötter bredvid varandra så blir mitt bäcken väldigt snett åt vänster.
Vad är orsaken till detta?
Istället för att göra en ny tråd så frågar jag här, är det som kan ses på den bifogade bilden "normalt"?
Alltså att min högra fot är en bit bakom min vänstra när jag står rakt, och om jag placerar mina fötter bredvid varandra så blir mitt bäcken väldigt snett åt vänster.
Vad är orsaken till detta?
Bumpar denna lite. Har själv liknande "problem" och vid knäböj så måste jag ha den vänstra foten lite framför den högra för att jag ska stå rakt och inte vridas till vänster.
BelowAverage
2017-05-07, 19:00
Iom att Konradsson poängterade överrörlighet i den andra tråden och du själv sagt "extrem". Vad har kliniker sagt, Kev88?
Har du fått pröva beightons test? (http://hypermobility.org/help-advice/hypermobility-syndromes/beighton-score/) eller hypermobility-questionarie som också finns med i länken?
Dessa kan du ju prova hemifrån och skriva resultatet i denna tråden, om du vill.
Konradsson
2017-05-07, 19:28
Kev, ifall du missade mitt inlägg (www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=7760092&postcount=65354) i andra tråden. Fråga en läkare eller sjukgymnast om bindvävssjukdomar som Ehler-Danlos. Det kan mycket väl vara en bakomliggande orsak.
Konradsson
2017-05-07, 19:44
Jag läste förresten lite om Ehler-Danlos och jag känner igen mig i väldigt mycket, men om jag har uppfattat det rätt så är det medfött, vilket talar emot mina problem, eftersom det bara är dom senaste ~14 månaderna som jag har varit ömtålig, innan det så tränade jag hårt i 6+ år utan någon bristning, det första året så struntade jag t.o.m. i att värma upp, men gick trots det inte sönder.
EDS är genetiskt, men det är sällan symptomatiskt i unga åldrar. Från socialstyrelsen:
Ledöverrörligheten ger oftast inte några besvärande symtom förrän i vuxen ålder, vilket gör att många får sin diagnos först då.
www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/ehlers-danlossyndrom
Pröva göra Beighton-testet hemma. En läkare kan ta prov från huden och kolla bindväv. Det är dock svårt att hitta kunniga läkare inom detta område. Jag vet att det finns trådar på Flashback där man rekommenderar duktiga läkare.
Iom att Konradsson poängterade överrörlighet i den andra tråden och du själv sagt "extrem". Vad har kliniker sagt, Kev88?
Har du fått pröva beightons test? (http://hypermobility.org/help-advice/hypermobility-syndromes/beighton-score/) eller hypermobility-questionarie som också finns med i länken?
Dessa kan du ju prova hemifrån och skriva resultatet i denna tråden, om du vill.
Jag kommer ihåg att den fysioterapeuten som jag träffade i början lät mig göra några av dessa, men jag kommer inte ihåg vad han sa, bara att jag var extremt överrörlig.
Jag vet att jag kan göra nr 1, men 2, 3 och 4 kan jag inte göra, nummer 4 är väldigt nära.
Kev, ifall du missade mitt inlägg (www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=7760092&postcount=65354) i andra tråden. Fråga en läkare eller sjukgymnast om bindvävssjukdomar som Ehler-Danlos. Det kan mycket väl vara en bakomliggande orsak.
Jag ska definitivt nämna detta för den nya läkaren den 19:e, tusen tack för tipset! *hug*
Konradsson
2017-05-07, 21:36
Jag ska definitivt nämna detta för den nya läkaren den 19:e, tusen tack för tipset! *hug*
Hoppas du hittar var problemet ligger! Uppdatera gärna tråden.
Hoppas du hittar var problemet ligger! Uppdatera gärna tråden.
Tack, det ska jag göra :)
Hoppas du hittar var problemet ligger! Uppdatera gärna tråden.
En liten uppdatering, jag var idag hos den nya läkaren och han var riktigt bra, som dag och natt jämfört med den tidigare som knappt kunde förstå eller göra sig förstådd på svenska och slösade ~5 månader av mitt liv.
Han misstänker att det rör sig om någon bindvävssjukdom, dock inte Erlon Danlos, men han uteslöt det inte och ska skriva en remiss till reumatologi, så nu är det bara att vänta ~3 månader och sedan förhoppningsvis få reda på vad det är som är orsaken till denna mardröm.
Då håller vi tummarna för en bra utredning :thumbup:
Då håller vi tummarna för en bra utredning :thumbup:
Tack! :)
Uppdatera gärna tråden.
Sådär, nu har jag tagit mängder med prover samt träffat en specialist på reumatologmottagningen och han uteslöt reumatologisk sjukdom då alla prover och tester var bra, så jag antar att jag får försöka att acceptera min situation och gå igenom resten av livet såhär:(
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.