Visa fullständig version : Går igenom en livskris och behöver er hjälp
Trött på mig själv och mina jävla trådar här ska fatta mig JÄVLIGT kort
Tidigare läkarstudent. Hoppade av kände att vårdmiljö inte var min grej. Jobbade på ett gymnasium. Kände att skolmiljö är helt rätt. Började plugga idrottslärare förra veckan hoppade av (fett flummigt ämne). Nu har jag börjat plugga mattelärare (matte är nog det mest livlösa ämne som existerar) skall hoppa av på måndag.
Vad fan håller jag på med? Varför går mitt liv åt helvetet?
Nedan ska jag lista saker som jag GENUINT gillar. Jag behöver vägledning helt enkelt.
- Segla
- Politik (skolpolitik) (invandring och integration)
- Läsa böcker (mest självbiografier)
- Gymma (mest motivation och kost osv)
- Älskar att producera musik
- Älskar att konversera med folk och få olika perspektiv på saker och ting och motivera människor och lösa problem
Vad fan borde jag välja enligt ovan?
Jag är verkligen lost och har lagt fetaste pressen på mig själv att hitta mitt "kall"
hur gammal är du?
Tidigare arbetslivserfarenhet?
hur långt in i de olika utbildningarna kom du?
Hur många år CSN har du kvar?
Kan du börja jobba istället? Kan vara skönt ibland o släppa pluggandet o fokusera på hobbies osv efter jobb. Det går ju alltid o börja plugga lite senare om man nu hittar något.
hur gammal är du?
Tidigare arbetslivserfarenhet?
hur långt in i de olika utbildningarna kom du?
Hur många år CSN har du kvar?
28
Jobbat på ett mikrobiologiskt lab som assistent (fett tråkigt jobb) även obehörig lärare i ca 1 år (problemet med lärarvikarie är att man får de tuffaste elever som ingen annan vill ha)
Biomedicinprogramet 2,5 år
Läkarprogrammet 2 år
CSN 2 år
Jag ger upp så fort något blir lite svårt. Vet inte varför?
Funderar på att ge mig in i läkargrejen igen. Men problemet är att vårdmiljö är så mycket press och "seriöst" liksom
Jag ger upp så fort något blir lite svårt. Vet inte varför?
Funderar på att ge mig in i läkargrejen igen. Men problemet är att vårdmiljö är så mycket press och "seriöst" liksom
Läkare är ett fantastiskt roligt yrke och man kan välja en specialitet som passar en själv. Det är givetvis ganska stressigt stundvis precis som du beskriver men vissa specialiteter är värre än andra. En stress du slipper som läkare är att du förmodligen aldrig kommer behöva oroa dig över att vara arbetslös eller om din ekonomi, det är en fantastisk trygghet i livet.
- Älskar att konversera med folk och få olika perspektiv på saker och ting och motivera människor och lösa problem
Jag gör ST inom psykiatri och det här beskriver ganska bra mitt dagliga arbete.
Hur är det möjligt att börja plugga idrottslärare förra veckan, hoppa av, sedan börja plugga mattelärare? Mycket på kort tid – behövs det inga antagningar nuförtiden?
Edit: Såg nu att du redan är lärare.
Edit 2: Eller ja, obehörig lärare då.
Varför inte jobba istället och göra det du älskar på din fritid? Förefaller ju mer ekonomiskt gångbart än att flumma runt på universitetet.
Tycker inte du ska hoppa på läkare igen, finns redan på tok för många läkare som väljer yrket av fel skäl. Känner läkarestuderande som blivit mörkrädda av deras skolkollegor.
Diomedea exulans
2016-09-10, 14:00
För det första, jag hänger här dagligen och har inte tänkt på att du skulle starta jobbiga trådar, så jag tror inte någon är trött på "dina jävla trådar".
För det andra: Tuff sits, svårt att råda. En tanke är att du gillar politik, och det går väl att plugga? Ja, alltså inte "politik", men kanske sociologi?
Du har inte funderat på att bli politiker? Bara att gå med i ett parti och börja engagera sig i en massa saker, skulle jag tro.
Du skulle kunna försöka bli musikproducent? Det finns säkert något man kan plugga för att bli bättre på det också.
Hur är det möjligt att börja plugga idrottslärare förra veckan, hoppa av, sedan börja plugga mattelärare? Mycket på kort tid – behövs det inga antagningar nuförtiden?
Edit: Såg nu att du redan är lärare.
Edit 2: Eller ja, obehörig lärare då.
Haha visste att ngn skulle gå in i detaljer.
Absolut skall förklara.
Jag började läsa till idrottslärare 29e augusti. Hoppade av efter 2 dagar.
Gjorde en senanmälan till ämneslärarprogrammet inr. matte på Uppsala uni. Kom in där efter ca en och en halv vecka.
För det första, jag hänger här dagligen och har inte tänkt på att du skulle starta jobbiga trådar, så jag tror inte någon är trött på "dina jävla trådar".
För det andra: Tuff sits, svårt att råda. En tanke är att du gillar politik, och det går väl att plugga? Ja, alltså inte "politik", men kanske sociologi?
Du har inte funderat på att bli politiker? Bara att gå med i ett parti och börja engagera sig i en massa saker, skulle jag tro.
Du skulle kunna försöka bli musikproducent? Det finns säkert något man kan plugga för att bli bättre på det också.
Intressant med sociologi. Skall kolla in det ämnet.
Men jag tänker mer på samhällskunskap.
Jo jag är redan med i ett parti och engagerar mig men tjänar inga pengar på detta.
Ja försöker ha musiken som en hobby.
Tack för svar.
En bra början är ju att inse att allt inte måste vara så roligt hela tiden.
Ta dig i kragen, se till att slutföra lärarutbildningen och se sedan till att bli lärare inom något samhällsämne. Att hålla på och inte slutföra något leder ingenstans. Sedan när du är lärare så har du långledigt under sommaren så då kommer du ha massor av tid till att segla
Haha visste att ngn skulle gå in i detaljer.
Absolut skall förklara.
Jag började läsa till idrottslärare 29e augusti. Hoppade av efter 2 dagar.
Gjorde en senanmälan till ämneslärarprogrammet inr. matte på Uppsala uni. Kom in där efter ca en och en halv vecka.
Men hur märker man att ett program inte passar en efter två dagar? Det tog månader innan jag upptäckte att ekonomi verkligen passade mig och att det inte bara var en tillfällig känsla p.g.a. omständigheter. Sedan samma sak med matte?
Låter som du aldrig egentligen analyserat dig själv, smått omogen och kanske en besserwisser som gillar att hjälpa andra hjälpa sig själva för att det får dig känna dig bättre än gemene man? Hehe, en grov gissning :), men för din skull, ta reda på vem du egentligen är och vad som driver dig.
Läkare är ett fantastiskt roligt yrke och man kan välja en specialitet som passar en själv. Det är givetvis ganska stressigt stundvis precis som du beskriver men vissa specialiteter är värre än andra. En stress du slipper som läkare är att du förmodligen aldrig kommer behöva oroa dig över att vara arbetslös eller om din ekonomi, det är en fantastisk trygghet i livet.
Jag gör ST inom psykiatri och det här beskriver ganska bra mitt dagliga arbete.
Dessutom är psykiater en av de få yrkeskategorier där man verkligen får möjlighet att skada och bryta ned andra människor med lagens goda öga. Därutöver är det mycket lättare att få jobb inom psykiatrin (det är fortfarande stor brist) än inom närliggande områden, såsom till exempel förhörsledare på Guantanamo (särskilt svårt om du inte är Amerikan).
Skulle definitivt rekommendera psykiatrin för alla som vill skada människor, men som inte är beredda att bryta mot lagen för att få göra det!
Min personliga uppfattning, efter att ha läst mer på högskola än någon borde göra, är att inga utbildningar är roliga JÄMT. Inte ens en utbildning i något man tycker sig "brinna" för (vilket det är populärt att säga att man gör här på Kolo) kommer att vara sådan att man känner sig brinna varje dag. Inte ens det roligaste man vet är roligt när man tentapluggar det. Inga jobb är heller skitroliga och det bästa man hade kunnat göra med sin dag VARJE dag, liksom livet inte är som det bästa rus man kan föreställa sig varje dag. Ibland går det upp, och ibland går det ned.
Min personliga uppfattning, efter att ha läst mer på högskola än någon borde göra, är att inga utbildningar är roliga JÄMT. Inte ens en utbildning i något man tycker sig "brinna" för (vilket det är populärt att säga att man gör här på Kolo) kommer att vara sådan att man känner sig brinna varje dag. Inte ens det roligaste man vet är roligt när man tentapluggar det. Inga jobb är heller skitroliga och det bästa man hade kunnat göra med sin dag VARJE dag, liksom livet inte är som det bästa rus man kan föreställa sig varje dag. Ibland går det upp, och ibland går det ned.
Detta. Ungefär 1/3 av utbildningen jag gick var helt sanslöst tråkig. Viktig, lärorik och nyttig men så förbaskat tråkig.
Xtreme-G
2016-09-10, 15:53
Du vet nog mycket bättre än jag men det måste väl finnas väldigt många olika typer av läkaryrken man kan ha om man inte tycker vårdmiljön är ens grej?
Annars SO-lärare?
Dessutom är psykiater en av de få yrkeskategorier där man verkligen får möjlighet att skada och bryta ned andra människor med lagens goda öga. Därutöver är det mycket lättare att få jobb inom psykiatrin (det är fortfarande stor brist) än inom närliggande områden, såsom till exempel förhörsledare på Guantanamo (särskilt svårt om du inte är Amerikan).
Skulle definitivt rekommendera psykiatrin för alla som vill skada människor, men som inte är beredda att bryta mot lagen för att få göra det!
Vilket konstruktivt och nyanserat inlägg i diskussion :)
Pluggar själv läkare, är 29 år. Kanske är partisk men jag tror läkare är ett riktigt bra yrke för de som inte riktigt vet vad de vill. Med en läkarexamen kan du bli politiker, föreläsare, forskare, jobba för myndigheter, välja mellan massa specialiteter och gå ner till 70-80% om du tycker det är stressigt, lönen klarar du ju dig på. Finns något som passar alla ��
Det är rätt enkelt, objektivt sett:
Du gör ditt livs största misstag om du skippar läkarutbildningen. Du måste harva dig igenom den men 2 år på den är ju ingenting. Efter examen är du eftertraktad, kan specialisera dig inom något som passar dig (gillar du patientkontakt så har du ju psykiatri och allmänmedicin, t.ex, som båda skriker efter folk), du har bra lön och även om jobbet är krävande kan du ju jobba deltid utan jourer och ändå ligga på en bra lön.
Slösa inte bort den chansen för lite kval nu. Vårdmiljön - vad är det? Du väljer ju sen vart du ska jobba och då väljer du också din egen vårdmiljö.
Sen är det några tråkiga perioder på vägen dit men det kan jag nästan lova att du har vad du än väljer.
Ofta är det sista året på utbildningarna som är roligast då det är först då man "knyter ihop säcken" och gör större projekt där man måste använda sig av kunskap från alla tidigare kurser.
Du skriver att du gillar att prata med folk, motivera folk och lära dem att se saker på ett nytt sätt.. Då kan ju faktiskt mattelärare vara en rätt bra grej.
trädgårdsmöbel
2016-09-11, 15:11
Jag känner ett fåtal personer som ts. Smarta som fan (kvalificerar man sig för läkarlinjen är man inget dumhuvud, oavsett lämplighet i yrket). En uppväxt präglad av att inte behöva anstränga sig för att vara bäst, utan all prestation är gratis. Senare i livet är alla utmanande jobb och utbildningar för svåra, för de kräver ansträngning och alla mindre utmanande utbildningar och jobb skittrista för de kan de nästan utföras i sömnen.
De hamnar socialt utanför, för alla andra smarta människor blir något vettigt och alla dumma människor får de inte ut något av att umgås med. Så det blir ett liv bestående av sjukpension, cannabis och world of warcraft.
Så du måste göra ett val TS, antingen får du göra något av din intelligens och bli något, eller så får du göra dig av med den. Ta ett tråkigt jobb, utför det till perfektion och sluta dröm bortom det.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.