Visa fullständig version : Att INTE göra sig arg innan man lyfter
Diomedea exulans
2016-07-21, 10:56
Det har varit mycket prat på detta forum om vikten av att göra sig arg innan man påbörjar sina arbetsset när man tränar. Ett påstående som är lätt att uppbacka med sunt förnuft; när vi är arga så tror kroppen att vi måste fly eller slåss, så den skickar tillfälligt extra energi till musklerna. Följaktligen borde man lyfta mer vikt när man är arg, så träningen borde gå mycket bättre om man alltid lyfter i ett tillstånd av vrede.
Dock har jag märkt flera problem med den approachen:
- Jag har själv försökt göra mig arg under träningen de senaste månaderna, men jag upplever inte att jag direkt blivit starkare för det. Jag har lyft ungefär lika mycket som när jag inte koncentrerat mig på att bli arg.
- För något år sedan eller två diskuterades det på forumet huruvida den psykiska stressen blir högre om man tränar i vredesmod. En väldigt stark medlem vid namn Mapa förde journal här, vilken jag ibland läste. Jag vill minnas att han skrev att han upplevde större generell mental utmattning när han tänkte på att bli arg innan varje set, och till och med hade läst någon artikel om att så kunde vara fallet. Det pratades om att man gjorde klokare i att ha ett neutralt sinnelag när man lyfter.
Detta är något jag själv känner igen. När jag har haft många arga träningspass på rad så tycker jag att jag är mer trött, osugen, nedstämd, ja, "utbränd" än annars.
- Ett annat fenomen jag har läst om i forumtrådar är om folk som upplever att de blir mer aggressiva i vardagen om de är arga när de tränar. Detta stämmer såvitt jag förstått bra med den moderna psykologiska modellen av hur vrede funkar; det Freudianska tänket, att människan fungerar som en ångmaskin som måste släppa ut lite vrede ibland för att vara lugn, anses föråldrad; istället menar man idag att det bästa botet mot vrede är att öva på att aldrig vara arg. (Min psykolog har sagt att jag borde bli mer aggressiv, så detta är väl visserligen ett argument för att träna arg för mig.)
- Det är svårt att göra sig arg. När jag gjort två set marklyft i förbannat tillstånd finner jag det jättesvårt att göra mig arg för det tredje. Det kräver energi. Och inte sällan fantasi.
- Det är inte roligt att vara arg. Ilska är per definition en obehaglig känsla. Jag vill minimera mitt obehag på gymmet, inte öka det.
På grund av allt det här har jag sedan typ två veckor skrotat allt vad att försöka bli arg heter, och istället försökt vara neutral, eller till och med glad, när jag lyfter. Och ta mig tusan om inte träningen gått lite bättre de senaste två veckorna.
Igår, när jag skulle lyfta bänkpress, drog jag det hela till sin spets. Jag lade mig på bänken - jag var ensam i gymmet och det var helt tyst - och visualiserade en blå My Little Pony som skuttade runt bland moln, ackompanjerad av ljudet av bjällror. Sen började jag lyfta - och satte reps-PB!
Efteråt satte jag mig, lycklig som en Buddha, i bilen, och funderade över det hela. Jag kom fram till att en av följande slutsatser förmodligen gäller:
1: Jag har gjort fel när jag har gjort mig arg. Hade jag kunnat göra mig riktigt arg hade träningen gått ännu bättre.
2: Huruvida jag är arg eller glad spelar inte så stor roll för hur min träning går. Det var en slump att jag råkade slå PB direkt efter att jag tänkt på en skuttande enhörning.
3: Det är olika från person till person huruvida vrede är bra för ens lyftande. Jag är - som min psykolog antydde - en människa för vilket vrede inte ter sig naturligt. Jag blir ofta ångestfull, ledsen, trött, besviken och rädd, men nästan aldrig arg. Det kanske betyder att vrede inte påverkar mig lika positivt som de flesta andra.
I don't know about you guys, men jag tänker iallafall fortsätta träna i ett tillstånd av glädje!
Brofessorn
2016-07-21, 11:01
Jag försöker vara så lugn som möjligt. Tar djupa, lugna andetag innan varje set.
Mja, lite överskattat kan jag nog ändå tycka att sånt här är. Fokuserad, målinriktad är nog viktigare än just arg. Även om vissa säkert blir just fokuserad och målinriktad när de blir arga.
Jag håller helt med Mapa att man blir mer sliten ju mer man eldar upp sig. Det hänger ju även ihop med att träna så tungt att man behöver elda upp sig inför varje set - då blir man sliten snabbt.
En förmåga som jag tror på att träna är förmågan att "stänga av och på". Dvs, om du vill vara arg och taggad till tusen när du lyfter, fine. Men öva på att sedan slappna av helt mellan seten. Tror mycket av tröttheten kommer av att man går runt och är på helspänn konstant i en till två timmar.
Minikubik
2016-07-21, 11:13
95% av min träning sker i ett relativt neutralt sinnestillstånd, smått febrigt dock av tempo och fokus. De resterande 5% är laserfokus och inre ilska och sparas till riktiga gris set. Dessa set lämnar noll i tanken och används sparaamt
Jag är skitdålig på att "tagga till" alltså. Är nog därför jag suger på lyfta nära 1RM. Är bäst på högreps - för där är första 5-10 repsen lätta, sen bara köttar jag på till fail. :P
T.ex tycker jag 150kg x1 i marklyft är sjukt jobbigt och krävande att lyfta.
Däremot har jag gjort 140kg x9, 4 sista repsen snorjobbiga men de 5 första känns som uppvärmning haha.
Diomedea exulans
2016-07-21, 11:37
Jag är skitdålig på att "tagga till" alltså. Är nog därför jag suger på lyfta nära 1RM. Är bäst på högreps - för där är första 5-10 repsen lätta, sen bara köttar jag på till fail. :P
T.ex tycker jag 150kg x1 i marklyft är sjukt jobbigt och krävande att lyfta.
Däremot har jag gjort 140kg x9, 4 sista repsen snorjobbiga men de 5 första känns som uppvärmning haha.
Det kan även bero på att du har stor andel uthålliga muskelfiber jämfört med explosiva.
Det kan även bero på att du har stor andel uthålliga muskelfiber jämfört med explosiva.
Oh du har en bra poäng. Inte tänkt på faktiskt. När du säger det är jag SJUKT oexplosiv och har alltid varit!
Otaggad/chillattityd innan lyft + oexplosiv (inexplosiv?) = dåligt recept för styrkelyftare. Haha.
Rikard Jansson
2016-07-21, 11:43
Tycker det är en mycket mer populär åsikt på brädan att man inte alls ska tagga till inför lyft. Jag tycker det är en värdelös åsikt.
Mja, lite överskattat kan jag nog ändå tycka att sånt här är. Fokuserad, målinriktad är nog viktigare än just arg. Även om vissa säkert blir just fokuserad och målinriktad när de blir arga.
Jag håller helt med Mapa att man blir mer sliten ju mer man eldar upp sig. Det hänger ju även ihop med att träna så tungt att man behöver elda upp sig inför varje set - då blir man sliten snabbt.
En förmåga som jag tror på att träna är förmågan att "stänga av och på". Dvs, om du vill vara arg och taggad till tusen när du lyfter, fine. Men öva på att sedan slappna av helt mellan seten. Tror mycket av tröttheten kommer av att man går runt och är på helspänn konstant i en till två timmar.
Och blir man trött av att elda upp just ilska är det inte ilskan som är lösningen. Psykobabbel: forcerade känslor gör en alltid trött. Så jag kan tänka mig att det finns folk som blir genuint förbannade innan ett lyft. Det är bättre att bara köra på det som ligger där och fokusera upp sig istället.
Jag har blivit skolad av Anders T Bergström att man skall lyfta utan ansträngning eller anspänning.
Funkar bra.
exevision
2016-07-21, 11:57
Lyfter bäst när jag är fokuserad och måttligt taggad. Skulle jag vara arg och övertaggad så blir tekniken bristande.
King Grub
2016-07-21, 12:03
Att hålla på och elda upp sig och vara arg när man tränar är bara skrattretande.
Att hålla på och elda upp sig och vara arg när man tränar är bara skrattretande.
Nejnej. Det är hardcore. :hbang::hbang:
Att hålla på och elda upp sig och vara arg när man tränar är bara skrattretande.
Jag klarar inte av det haha. Antar jag har för lugn personlighet.
Samma sak om jag är passare och ska pusha/tagga till maxlyftaren: går inte. Säger med lugn röst "Kör nu" eller något hahaha. Jag är nog världens sämsta passare (tilltaggare?). :d:d
Något taggande i meningen att forcera adrenalinpåslag gör jag inte. Inför tunga set har jag på senare tid fått in vanan att springa lite lugnt på stället en kort stund. Det får upp pulsen lite och blir en mental omställning från vila till arbete som inte är jobbig. Sedan att det inför t.ex. bänkpress kan se lite konstigt ut att man studsar runt innan man lägger sig ner får man ta.
Att hålla på och elda upp sig och vara arg när man tränar är bara skrattretande.
Om ändå. Jag finner det generande och blir tämligen obekväm.
inför 1 rm och liknande brukar jag sätta mig, slappna av, vila, känna lugnet. Stänga ute det som stör, ljuden och resten av de tränande. Ta ett djupt andetag och utföra lyftet, ingen stress eller press.
Fungerat betydligt bättre för min del att ha samma approach till styrketräning som vid kampsport.
Gissar att det skiljer sig från person till person.
inför 1 rm och liknande brukar jag sätta mig, slappna av, vila, känna lugnet. Stänga ute det som stör, ljuden och resten av de tränande. Ta ett djupt andetag och utföra lyftet, ingen stress eller press.
Fungerat betydligt bättre för min del att ha samma approach till styrketräning som vid kampsport.
Gissar att det skiljer sig från person till person.
Själv är jag livrädd för vikten och kommande misslyckande. Går bara fram och börjar ta i, oftast händer ingenting i marklyft. I bänken fastnar stången på bröstet. I böj har jag aldrig failat haha.
Intressant ämne. Inför ett vanligt set brukar jag bara försöka fokusera lagom mycket. Vara noggrann med tekniken. Om jag överfokuserar inför ett maxlyft slutar det med att jag står och tänker på att jag inte får tänka på omgivningen eller något annat, och kommer då gärna fel. Mellan seten går jag ibland in i någon form av tung depression där jag sitter dubbelvikt och hänger med huvudet, eller så blundar jag och tar djupa andetag för att slappna av.
Det allra bästa är att ha en pushande polare med sig eller bara veta att någon tittar när jag tränar. Då kopplar jag på någon extra växel jag inte trodde att jag hade och slår ofta repspers. Blir som en maskin om jag vet att någon tittar. Får ett förbaskat fokus utan att ens tänka på att fokusera, ungefär som att jag inte får svika polaren som pushat. Tyvärr har jag ingen kontinuerlig träningspartner.
Tror inte ilska har med saken att göra. Men visst, det kanske vore en fördel att kunna visualisera ett naturligt hatobjekt inför ett lyft, som t.ex. ens dotters våldtäktsman. Eller så är det ännu bättre att tänka på den man älskar. Det brukar ju vara så. Var det inte någon tysk som tog OS-guld i tyngdlyftning mot alla odds efter att hans fru omkommit en tid före tävlingen? Det syntes verkligen att han levde för ett ändamål, att vinna för hennes skull.
Nanderöd
2016-07-21, 18:16
Ilska och vrede är en sak och troligtvis överskattat. Men väl kontrollerad aggressivitet är för mig nyckeln, och vad jag har hört från en del betydligt mer framgångsrika lyftare är det ett mindset de använder. En attityd av att kämpa på och "get after it". Knyta näven medan man går fram till stången.
Jag tränar ensam , och hade i vintras kommit lite i slentrian, jag lyfte det jag skulle men tog inte i mer än vad som behövdes. När jag insåg det och kopplade på min naturliga aggressivitet så gjorde det mycket för resultatet, träningen ger mer när jag tar i ordentligt.
Sen är det ju skillnad på träning och tävling. Jag kan tänka mig att för en del människor ger det mycket att bli riktigt arg inför ett maxlyft, men att man nog tröttnar fort om man gör det på träning. För andra kan en avslappnad attityd fungera bäst, typ som Anders Bergström och TS.
transparentburqa
2016-07-21, 19:38
Kul ämne.
Att tagga till behöver inte vara likvärdigt med att bli arg, tycker det handlar mer om vilken attityd och energi man själv behöver ta fram för att lyckas med ett lyft. Blir inte förvånad om glädje skulle gå minst lika bra för många och säkert vara mer positivt i längden också.
Min egen erfarenhet säger emot mig lite här för jag har sett många duktiga lyftare ta sig an lyft aggressivt, och haft bra resultat av det själv de få gånger jag provat. Det ger bra spänning och bestämdhet vilket man ofta saknar om man är försiktig och teknisk. Med det sagt finns det nog andra sätt att nöta in kraft och bestämdhet som inte bränner ut en (eller ens gymkamrater) lika mycket.
Föredrar själv att träna avslappnat och kontrollerat då jag dels tycker det är viktigt för långvarighet att träning är kul, jag vill ha roliga pass utan tillagd stress, och dels vill jag veta att jag kan leverera konsistent och proffsigt oavsett humör. Tränar man konstant på en lite lägre växel känner man trygghet i att det finns god marginal för när man väl slår på.
Slutligen, för att säga emot mig själv en gång till, det här har fungerat jättebra under träning men varit en nackdel på tävlingar då jag inte är van vid adrenalinpåslaget och kommer av mig av att inte vara i min lugna träningslunk.
Den här tråden har faktiskt fått igång mig på att testa tagga till lite oftare, på det tyngsta eller sista setet för dagen kanske. Så tack för detta :)
Jag är lugn som en filbunke på träning. Men ska jag upp på 95% eller mer så måste jag ha adrenalinpåslag och fullt fokus. Har jag inte det så ger jag upp. Men det blir nästan bara såna lyft på tävling.
Tapatalk
När jag är lagledare för andra lyftare så försöker jag hålla dom lugna tills dom ska lyfta. Dom vill gärna elda upp sig för tidigt. Det tar tid att lasta om stången efter föregående lyftare. Jag gillar att psyka upp lyftare 30-60 sek innan hen ska in på plattingen.
Tapatalk
ARMSTARK
2016-07-21, 20:17
Det funkar verkligen inte för mig att psyka upp och tagga till. Ska jag prestera, säg att jag ska maxa i bänk, så sänker jag all stress och andas djupt och lägger mig i lugn och ro på bänken. Först när jag hittat en perfekt position med skulderblad, fötter m.m. drar jag ett djupt andetag och lyfter ut stången, helt utan djävlar anamma. Endast total koncentration.
Att tagga sig imo är för pass där du ska persa eller tävlingar. Jag märker att jag blir tröttare i cns att hålla på sig istället för att ha en laidback-attityd till varje set. Att gå efter adrenalinpåslag tror jag inte att man ska göra för ofta.
Men den känslan man kan få när man är riktigt fräsch och lyckas med detta är rätt trevlig. Varenda liten fiber är med.
spoonchest
2016-07-22, 08:53
Jag kan behöva tagga till om jag känner mig särdeles ofokuserad mellan seten.
Ibland kan jag daska till mig själv på låren alá Karro Klüft, om det är tungt och jag bara står och dagdrömmer.
Har hört en baddybuilder skrika "mathafacka!!!" innan han började curla. Så jag kan se vad folk syftar på när det blir lite lustigt ibland.
Som vissa andra sagt innan här så tycker jag också att det är bäst att spara den där extra taggningen till 5% av setten eller mindre. Sen lyfter man koncentrerat alltid men i syfte att göra rätt. Det är viktigt för att få in rörelsebanan så väl i ryggmärgen att man kan lyfta lika bra när man kanske koncentrerar sig på att ta ut varenda liten styrkereserv.
Från en youtube video på en väldigt stark marklyftare jag såg för ett tag sedan (kan ej komma på namnet just nu): Hans syster eller nåt sånt hade dött för ett par år sedan i cancer. Då använde han sig av det genom att han intalade sig själv att hon skulle komma tillbaka och vara vid liv och god hälsa om han klarade sitt set. Där och då, kanske för 10-40 sekunder så kunde han förmå sig att tro på det, och då klarar han naturligtvis setet. Och det kanske funkar för honom.
Jag tycker det verkar vara lite för morbida tankar för min skull. Dessutom så skulle jag skada mig med en sådan inställning. Jag känner mig som om jag vore gjord av glas ibland, och då gäller det att lyfta med den berömda japanska analprecisionen. Om jag skulle tänka att min farfars demens går bort, eller nåt i den stilen, varje gång jag lyfte så skulle jag ju riskera diskbråck och baxa upp den där skivstången med ostbåge-form på ryggen. Och jag är ganska övertygad om att jag skadar mig allvarligt om jag tar över typ 120kg med ostbåge-form. Men sen ser jag flera på gymmet som ostbåge-markar på 170-200. Mina diskar får nästan bråck av att jag tittar på dem... Är man skapt så så har man mycket mer frihet att tagga till och dra/pressa med ilska istället för precision.
Lite OT:En kille som ätit lite för mycket ostbågar och såg ut som en total nybörjare med köttbullsform lade sig och bänkpressade bredvid mig igår kväll. Han gjorde 3-4 reps på 40kg som mest, hyfsad form, tränade själv. Sen såg jag honom köra sittande rodd också, mycket god form, väldigt svag fortfarande. Sen såg jag en annan kille som hade perfekt V-form, stora armar och låg kroppsfett, men han körde dips och latsdrag så dåligt som man överhuvudtaget kan göra: Dipsen var korta och den mesta kraften kom ifrån ett juck med höften och sprattel med benen, Latsdagen började med ett ryck bakåt med överkroppen för att maximera viktens fart och sedan avslutades den så fort kraften inte räckte till med en mycket kort rörelse som resultat skadebenägenheten ser ut att vara stor, ROM dålig och ineffektiva rörelsemönster i stort. Köttbullen tränade alltså mycket bättre än den stenhårda v-formade idioten, men lik förbannat ser han ut som att han inte tränar. Så klart finns det lika stora skillnader i skadebenägenhet.
Brofessorn
2016-07-22, 12:50
Hur länge hade köttbullen tränat? Kvittar ju hur fint man lyfter om man bänkar 40 kg och gymmat i några månader.
Hur länge hade köttbullen tränat? Kvittar ju hur fint man lyfter om man bänkar 40 kg och gymmat i några månader.
Han har lärt sig ganska fort om han tränat under ett halvår. Så jag skulle säga att han fått sina noob-gains redan. Den andra killen tränade sämre än de flesta gör första gången på gymmet.
Men du har naturligtvis helt rätt i att tiden spelar oerhört stor roll ändå.
Som vissa andra sagt innan här så tycker jag också att det är bäst att spara den där extra taggningen till 5% av setten eller mindre. Sen lyfter man koncentrerat alltid men i syfte att göra rätt. Det är viktigt för att få in rörelsebanan så väl i ryggmärgen att man kan lyfta lika bra när man kanske koncentrerar sig på att ta ut varenda liten styrkereserv.
Från en youtube video på en väldigt stark marklyftare jag såg för ett tag sedan (kan ej komma på namnet just nu): Hans syster eller nåt sånt hade dött för ett par år sedan i cancer. Då använde han sig av det genom att han intalade sig själv att hon skulle komma tillbaka och vara vid liv och god hälsa om han klarade sitt set. Där och då, kanske för 10-40 sekunder så kunde han förmå sig att tro på det, och då klarar han naturligtvis setet. Och det kanske funkar för honom.
Jag tycker det verkar vara lite för morbida tankar för min skull. Dessutom så skulle jag skada mig med en sådan inställning. Jag känner mig som om jag vore gjord av glas ibland, och då gäller det att lyfta med den berömda japanska analprecisionen. Om jag skulle tänka att min farfars demens går bort, eller nåt i den stilen, varje gång jag lyfte så skulle jag ju riskera diskbråck och baxa upp den där skivstången med ostbåge-form på ryggen. Och jag är ganska övertygad om att jag skadar mig allvarligt om jag tar över typ 120kg med ostbåge-form. Men sen ser jag flera på gymmet som ostbåge-markar på 170-200. Mina diskar får nästan bråck av att jag tittar på dem... Är man skapt så så har man mycket mer frihet att tagga till och dra/pressa med ilska istället för precision.
Lite OT:En kille som ätit lite för mycket ostbågar och såg ut som en total nybörjare med köttbullsform lade sig och bänkpressade bredvid mig igår kväll. Han gjorde 3-4 reps på 40kg som mest, hyfsad form, tränade själv. Sen såg jag honom köra sittande rodd också, mycket god form, väldigt svag fortfarande. Sen såg jag en annan kille som hade perfekt V-form, stora armar och låg kroppsfett, men han körde dips och latsdrag så dåligt som man överhuvudtaget kan göra: Dipsen var korta och den mesta kraften kom ifrån ett juck med höften och sprattel med benen, Latsdagen började med ett ryck bakåt med överkroppen för att maximera viktens fart och sedan avslutades den så fort kraften inte räckte till med en mycket kort rörelse som resultat skadebenägenheten ser ut att vara stor, ROM dålig och ineffektiva rörelsemönster i stort. Köttbullen tränade alltså mycket bättre än den stenhårda v-formade idioten, men lik förbannat ser han ut som att han inte tränar. Så klart finns det lika stora skillnader i skadebenägenhet.
Han har lärt sig ganska fort om han tränat under ett halvår. Så jag skulle säga att han fått sina noob-gains redan. Den andra killen tränade sämre än de flesta gör första gången på gymmet.
Men du har naturligtvis helt rätt i att tiden spelar oerhört stor roll ändå.
Hahaha skön kommentar min vän! Jag började tänka på och dra en liknelse med gaming: finns vissa som har skithög rating/rank och bästa, mest flashiga/rare'a gearen - men är helt värdelösa!
Alltså efter läst killen med grymma kroppen som tränar värdelöst. :P
(Sorry för offtopic?)
Arg är väl inte nödvändigt, men på något sätt så måste man ju kunna "koppla på" om det ska bli något gjort.
Om jag känner mig slö så brukar jag typ säga till mig själv "Skärp till dig nu för fan"
Wilt the Stilt
2016-07-23, 10:57
Att tagga till inför ett lyft, och visserligen se ut som en idioit, är roligt om inte annat. Sen tycker jag det ger en positiv skjuts..
Klart man kan tagga igång innan sina tunga lyft men att hålla på att skrika och frusta innan varje set är ju rätt töntigt
Jag har blivit skolad av Anders T Bergström att man skall lyfta utan ansträngning eller anspänning.
Funkar bra.
Att hålla på och elda upp sig och vara arg när man tränar är bara skrattretande.
Stora ord från två med absolut zero gains.
King Grub
2016-07-23, 11:17
Med smicker kommer du inte långt.
Diomedea exulans
2016-07-23, 11:44
Stora ord från två med absolut zero gains.
Lägg upp lite bilder på din fysik, vettja!
Man blir ju minst sagt nyfiken på gainzen om de överträffar Anders T Bergström, som ju var källan här...
Rikard Jansson
2016-07-23, 16:15
Sen beror det ju lite på träningsinriktning. En strongman t.ex. tror jag tjänar mest på att tagga till ordentligt, bodybuilding är mer pannben, tyngdlyftning fokus och styrkelyft kan man nog göra det som passar en bäst.
Ju mer tekniskt krävande, desto större risk för bommat lyft om man övertänder.
Sparven från Minsk
2016-07-23, 16:43
Är lugn och snäll som person. Lyfter inte med aggressivitet, jag lyfter med bestämdhet.
Viken ska upp, för att jag säger det. Inte för att jag är arg på den.
Man blir ju minst sagt nyfiken på gainzen om de överträffar Anders T Bergström, som ju var källan här...
Äh, han var ju inte vidare stark. 400 i totalen i tyngdlyftning (175 i ryck och 225 i stöt har jag för mig), 320 i highbar böj och 360 i lowbar (utan dräkt, lindor eller bälte och tyngdlyftningsdjupt), 500 i kronlyft bla.
heppa gör det vilken dag som helst. ;)
Agitator
2016-07-23, 17:42
Jag taggar till nästan varje lyft som är arbetsvikter. Men det är ju inte övertaggning eller liknande. Mer spärra upp ögonen lite och ventilera lite medans man förbereder sig att prestera.
Vissa set får ju lite extra tagg och mer hyperventlireing i förstadiet inför lyftet.
Man får nog hitta det som fungerar för en själv.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.