Fuck träna - Alltid vila? Träningslust borta

[Dragkroken]

Hej.

Har tränat on/off (mer on) i ca 17 år. Fyller 30 iår. Livet på gymmet har alltid varit en stor glädje i mitt liv. Har kunnat gå dit bara för att tjata lite skit/basta osv.
Har sedan 3 år blivit 'tvungen' att träna hemma. Pga familjesituation. Vilket har funkat över förväntan, förstående barn och sambo som ger mig den tid, utrustning och 'ensamhet' som krävs.

Sedan ca 2 månader tillbaka tappat träningslusten ordentligt. Hur jag än försöker att peppa mig o ta mig i kragen så är det så inihelvete tråkigt. Får liksom inga vettiga pass alls ut då jag mentalt inte kan förmå min kropp att prestera.
Det känns inte som en vanlig formsvacka som man har haft otaliga gånger genom åren men som man har kunnat träna sig igenom. Nu står jag helt oförmögen att träna då jag kräks på tanken.

Vad gör man? Hur hanterar man dessa svackor? Antar att jag inte är ensam om att ha upplevt det.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

[Diomedea exulans]

Ta en paus på ett år, kanske?

[Rahf]

Vad gör man? Hur hanterar man dessa svackor? Antar att jag inte är ensam om att ha upplevt det.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

Man sadlar om och testar något annat ett litet tag. Att träna för tränandets skull, trots direkt olust innan och under passet, leder bara till olycka.

[MackeJuve]

Jag hade en kort(~en månad). Inte i närheten av hur du känner just nu men ändå. Det var inte lika kul att gymma längre då jag föredrog att göra andra saker. Min lösning var att dra ner på antalet pass och försöka få med det viktigaste bara, så att man inte tappar. Typ så här:

Pass 1
Knäböj, bänkpress, rodd, latsdrag.

Pass 2
Marklyft + det jag känner för

Pass 3
Knäböj, bänkpress, rodd, latsdrag.

Nu är det relativt kul att träna igen även om ambitionerna för tillfället inte är särskilt höga. Kör fortfarande på ungefär det som står ovan men ska väl lägga till någon övning här och där. Började även att träna flera av passen innan jobbet så att det var gjort.

[Klagarn]

Hur tränar du? Är det högfrekvens knäböj femtioelva gånger i veckan? Då blir man less.

Träna det du tycker är kul. Att träna ben och knäböj t.ex är inget måste. Vem vill egentligen ha byggarben och stor ankröv så inga jeans passar?

[Don H]

Ta en paus, gör något annat, fiska, spela boule,minigolf, vad som helst. Testa sen ett pass om ett halvår eller så och kolla om det känns ok.
Om inte så gör något annat kul med livet.
Livet slutar inte bara för att man inte tränar.

[svenbanan]

Som Rahf sade. Börja med nåt nytt. Köp en cykel och bli landsvägsriddare, börja med klippklättring eller vad som helst.

[Dragkroken]

Tack för all feedback! Många förslag är sunda och lite grann på de linjer jag har varit inne på, men är ju alltid gött att höra från andra.

Min typ av träning har varit koncentrerad runt böj/bänk/mark. Ganska högfrekvent, men låg volym.
Vilket gjorde att jag blev ganska stark i ung ålder, och som senare följde mig i livet.
Men eftersom att skillnaden i energi/tid/engagemang som 18-25 åring som singel/ inget ansvar osv kontra 25+ med två barn (varav en med underbar ADHD), hus blir ganska stor.
Jag har under perioder försökt att tänka tanken att jag är den jag är, inte den jag har varit. Men det är så jävla svårt. När jag kanske bänkar 150kg en dag, så är jag inte nöjd utan kommer bara direkt att tänka på att "Ja, men för 3 år sedan gjorde jag en 10:a på denna vikten"

Funderar på ett längre uppehåll, eller iaf till en början bara träna när jag verkligen är sugen och vill det, för att få någon slags kvalite i det.

[Diomedea exulans]

Eftersom du uppenbarligen varit väldigt stark så kommer du snabbt komma tillbaka efter ett upphåll, även ett väldigt långt sådant. Om du tar en paus och börjar om igen.

[Ozziking]

Testa något nytt. Kampsporter brukar vara kul!

[Mats J]

Jag har tränat I 25 år seriöst nu och innan det 2-3 år mer lallar aktigt. Självklart har jag haft en massa svackor under dessa år och senaste åren så kan jag inte påstå att jag har någon gnista alls runt träningen. Det jag gör är att köra få men hårda set, där jag hela tiden försöker slå det jag gjorde förra passet och endast träna 3 pass I veckan, jag varken vill eller kan träna mer. Dvs kappa bort allt "onödigt" och kör det som ger mest för insatsen. Att vila helt tror jag inte på, då är det bättre att tvinga sig iväg 1-2 ggr veckan I alla fall.

Har lätt ångest typ inför varje pass och vill ofta inte alls göra det, men måste allt vara lustfyllt, jag vill ju behålla musklerna och formen så är bara att göra det. Som med mycket annat, inte så kul att jobba heller alltid.

[dmoller]

gör/hitta nått roligt och försök bli bättre på det, i gymmet eller utanför. typ stå på händer eller klättra i berg vadsom

[Anders The Peak]

Hej.

Har tränat on/off (mer on) i ca 17 år. Fyller 30 iår. Livet på gymmet har alltid varit en stor glädje i mitt liv. Har kunnat gå dit bara för att tjata lite skit/basta osv.
Har sedan 3 år blivit 'tvungen' att träna hemma. Pga familjesituation. Vilket har funkat över förväntan, förstående barn och sambo som ger mig den tid, utrustning och 'ensamhet' som krävs.

Sedan ca 2 månader tillbaka tappat träningslusten ordentligt. Hur jag än försöker att peppa mig o ta mig i kragen så är det så inihelvete tråkigt. Får liksom inga vettiga pass alls ut då jag mentalt inte kan förmå min kropp att prestera.
Det känns inte som en vanlig formsvacka som man har haft otaliga gånger genom åren men som man har kunnat träna sig igenom. Nu står jag helt oförmögen att träna då jag kräks på tanken.

Vad gör man? Hur hanterar man dessa svackor? Antar att jag inte är ensam om att ha upplevt det.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk


För min del med väldigt många träningsår bakom mig handlar träning mer om en livsstil och rutiner som jag inte kan vara utan.

Klarar mig bra utan att känna eufori varje gång jag tar mig till gymmet. Jag ser det mer som ett jobb som måste göras för att att vara vältränad.

I sanningens namn är det säkert en last som jag inte kan lasta av mig :)

I ditt fall har du aldrig tränat med någon målsättning utan trallat på med att tjattra med polarna då lär du inte hitta någon inspiration när huvudskälet saknas målsättningen med att du tränar på gymmet dvs polarna som du kan tjattra med.

[Rahf]

Har lätt ångest typ inför varje pass och vill ofta inte alls göra det, men måste allt vara lustfyllt, jag vill ju behålla musklerna och formen så är bara att göra det. Som med mycket annat, inte så kul att jobba heller alltid.

Kanske, men jag vill absolut inte syssla med något jag ser som en hobby, ifall det inte är njutbart i någon form.

[Dragkroken]

I ditt fall har du aldrig tränat med någon målsättning utan trallat på med att tjattra med polarna då lär du inte hitta någon inspiration när huvudskälet saknas målsättningen med att du tränar på gymmet dvs polarna som du kan tjattra med.

Kanske formulerade mig illa i en mening. Menade att jag spenderade även träningsfri tid på gymmet för att socialisera. Detta utöver den tid jag la på gymmet. Jag tävlade även under ca 10 års tid i styrkelyft men allt efter att det privata tog mer tid så va jag tvungen att släppa på mina mål inom träningen då dom blev ohållbara. Vilket kan vara en stor del i problematiken som jag känner nu. Lite grann att verkligheten kommit ifatt. Men jag förstår ditt resonemang Anders.
Den sociala delen av tränandet tillhörde absolut en stor del av mig. Vilket gjorde att när det försvann så försvann en del av träningsglädjen också.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

[Bob90]

Kör vidare, byt träningsupplägg?
Vad tror du det där som har gjort att du tappat lusten?

Du kan ju också testa någon träningsform du länge velat pröva.
Tex gymnastik, klättring, tyngdlyftning, kampsport eller vattenpolo :d
Eller prova att gå med i en atletklubb?

[knooox]

Dra ned frekvensen, fokusera på det som är bang for the buck, dvs tunga basövningar, och tillåt dig själv att träna så lite just du känner för den dagen. Det är bättre att vara konstant med en minimalist approach i sitt tränanade än tvärtom, för att tappa motivationen helt och ta längre pauser. Det är iaf vad jag tror, och så jag löste mina motivationsproblem.

Jag tycker fortfarande att det är tråkigt att gå och träna ibland, men jag ser det mer som ett jobb, som någon skrev tidigare, ett nödvändigt ont (ibland gott) som måste göras, och jag har sagt till mig själv att det är okej att bara köra typ två övningar, ifall jag inte känner för mer just den dagen. Tycker det känns lättare att i förväg motivera sig till 2-5 tunga set än det tiodubbla. När jag väl gjort dessa set brukar allting kännas lättare. Det är liksom som en ny energi infinner sig till att fortsätta ett par set ytterliggare.

Vet inte om det var till så mycket hjälp, men det är hur jag hanterar motivationsbrist, vad gäller träning.

[Bärsärk]

Ska man inte tävla eller har något mål satt inom en viss tidsgräns så tror jag man gör gott i att ta en period med total vila från träning.

[Anders The Peak]

Kanske formulerade mig illa i en mening. Menade att jag spenderade även träningsfri tid på gymmet för att socialisera. Detta utöver den tid jag la på gymmet. Jag tävlade även under ca 10 års tid i styrkelyft men allt efter att det privata tog mer tid så va jag tvungen att släppa på mina mål inom träningen då dom blev ohållbara. Vilket kan vara en stor del i problematiken som jag känner nu. Lite grann att verkligheten kommit ifatt. Men jag förstår ditt resonemang Anders.
Den sociala delen av tränandet tillhörde absolut en stor del av mig. Vilket gjorde att när det försvann så försvann en del av träningsglädjen också.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

Jag förstår på en atletklubb blir man en i familjen och träningen blir en del det sociala av livet i en lite annorlunda kompisrelation. Det var länge sedan jag jag såg det här kollektiva. Idag är det mesta individuellt (egotrippat) på gymmen, men det finns undantag.
Jag tror att om man inte har en klubb i närheten som har de traditionerna är det svårt att tillgodose det här i dagens moderna gymmiljöer :)

[Shqypnia]

Jag tror variation är nyckeln. Skifta om lite från styrketräning till kondition - de ökningar man gör med kondition kmr vara motiverande som fan! För att inte tala om att endorfiner utsänds (känns det som iaf) på ett helt annat ett med en ny träningsform.

[Dragkroken]

Jag tror variation är nyckeln. Skifta om lite från styrketräning till kondition - de ökningar man gör med kondition kmr vara motiverande som fan! För att inte tala om att endorfiner utsänds (känns det som iaf) på ett helt annat ett med en ny träningsform.
Har beställt en Concept2 som jag tänkte börja med, finns lite folk på jobbet som roddar och måste försöka bräcka dom. Plus att det va så sjukt jobbigt på kort tid vilket passar mig bra!
Körde två pass i helgen, helt random övningar och udda set/reps och framförallt körde jag precis det jag va sugen på att köra. Och det smakade inte så brunt ☺. Vilket va en positiv känsla. Dels att förknippa hemmagymmet med en positiv vibe men att jag kunde träna utan att gnälla 😅.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

[TomasB]

Har beställt en Concept2 som jag tänkte börja med, finns lite folk på jobbet som roddar och måste försöka bräcka dom. Plus att det va så sjukt jobbigt på kort tid vilket passar mig bra!
Körde två pass i helgen, helt random övningar och udda set/reps och framförallt körde jag precis det jag va sugen på att köra. Och det smakade inte så brunt ☺. Vilket va en positiv känsla. Dels att förknippa hemmagymmet med en positiv vibe men att jag kunde träna utan att gnälla 😅.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

Personligen hade jag tvär-lessnat om jag inte hade ett gym att gå till. En del av grejen är ju att vara bland andra människor och hälsa på bekanta m.m. En stimulerande gym-miljö bidrar absolut till att jag går dit.

Jag tröttnade också ordentligt på gym häromåret (precis kommit igång igen). Min motivation låg delvis i fåfänga och jag insåg att jag inte tyckte stora muskler var så fint längre (ser löjligt ut i kostym m.m.) så jag övergick till att konditionsidrotta (squash i mitt fall). Jag tycker fortfarande squash är betydligt roligare än at gym:a men nu har jag hittat tillbaka - min drivkraft har ändrats.

Dels gymmar jag för att det hjälper min squash (japp, påtagligt). Dels för att jag märker att jag mår bra av det. Och mindre denna gång av fåfänga skäl. Dock märker jag efter 2-3 månader och + 2-3kg att kavajerna börjar bli väl tighta och jag hatar att dieta. Men men, bara att bita ihop antar jag :-)

Mina tips: Hitta en stimulerande miljö som ger något utöver träningen. Är det omöjligt - övergå i något du tror du kommer tycka är superroligt. Tips:

Squash,
Padel-tennis,
Kampsport,
Träna för triathlon/tough viking (o likn.) eller för tuffare utomhus-lopp.