Vill du ha barn?

[Fuark]

Och har du någonsin funderat på att adoptera istället för att skaffa ett eget?

Motivera och diskutera.

http://s32.postimg.org/4bhpthuc5/uruk_hai_barn.jpg

[Dreas]

Har barn och kommer skaffa fler, dock inte än på ett tag. Lillen är åtta månader och nu börjar det hända mycket roliga saker.

[Loke]

Givet rätt kvinna, sure. Hittas ingen sådan så är det nog lugnt om det inte blir nåt också. Har en svärm av syskonbarn, många av dem har jag god relation till.

Bästa vännerna väntar dock på sitt första barn, och jag måste erkänna att jag blev typ mer exalterad av nyheten än pappan verkar vara. Iofs står ju han även inför realiteten att behöva ta ansvar för barnet också...

[shut teh face]

Har två. De blir inga fler. Tycker det är för mycket uppoffring när de är små
Typiskt svenskt och tråkig. Ja men så är det

Hade gärna adopterat även fast vi kunde få barn utan problem, men det är för mkt krångel och kostar alldeles för mkt pengar

[shut teh face]

Givet rätt kvinna, sure. Hittas ingen sådan så är det nog lugnt om det inte blir nåt också. Har en svärm av syskonbarn, många av dem har jag god relation till.

Bästa vännerna väntar dock på sitt första barn, och jag måste erkänna att jag blev typ mer exalterad av nyheten än pappan verkar vara. Iofs står ju han även inför realiteten att behöva ta ansvar för barnet också...
Hehe så var det nog för mig också. När barnet var kommet och vi hade det jobbigt undrade ju vad fan man gett sig in i .. Men man växer ju upp till slut. :)

[Minikubik]

Har 4 och ska INTE ha fler

[MackeJuve]

Vill du ha barn?

Ja. Jag tror att jag skulle bli en väldigt bra pappa. Familjelivet tilltalar mig väldigt mycket. Inte behöva ragga tjejer, ha någon att komma hem till, förhoppningsvis bo på landet med stora möjligheter till att göra saker bara på tomten. Bjuda hem polarna då och då, sitta på verandan, ta ett par öl och snacka minnen. <-- det går före barn men jag skulle gärna ha det också. Givetvis mycket skit som följer med det men jag tror att de små stunderna väger upp de längre, träligare. Häftigt att ha någon som är ens egen som man försöker göra till en så bra människa som möjligt. Tilltalas mycket av följa med ungen på dess aktiviteter, vad det än må vara. Sjukt kul att följa dess utveckling också(gå, prata, skriva, student etc). Är relativt barnkär. Nu har i och för sig jag och min bror varit väldigt skötsamma men jag vet ju att mina föräldrar knappast ångrar att de skaffade oss. Så är det givetvis inte för alla.

Kan du tänka dig att adoptera?

Absolut. Ser inga som helst problem med det. Tror dock jag skulle försöka skaffa egna först. Går det inte av någon anledning så adopterar jag gärna.

[thenut]

Har redan två, känns rätt lagom. Ångrar lite att vi skaffade barn så sent (jag var 33 och frugan 32), men var väl inte riktigt redo innan antar jag... Bara lite deprimerande att veta att jag kommer vara över 50 när lilltjejen fyller 18 :)

[blåvitt]

Vill ha ett eget men tänker att det är bättre att adoptera. Hur det blir beror nog på personen jag så småningom parar ihop mig med, men på ett eller annat sätt ska det nog bli en liten jävel.

[filmjölk]

Jag vill inte ha fler. Min dotter dog i leukemi när hon var tre (skulle fyllt 14 i år), min son är snart 8. Jag vill inte ha fler. Med risk för att provocera vill jag även påstå att jag vid 38 tycker att jag är för gammal för att bli pappa igen. Flera år över vad jag anser är rätt ålder, åtminstone för egen del.

Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att adoptera.

[Riddle]

Jag vill nog bara ha ett barn. Tänk tanken några gånger att skaffa ett biologiskt, sen adoptera ett.
Föds alldeles för många barn utan någon framtid.

[Yes]

Nej. Jag vill behålla min framtida fru för mig själv, och jag är inte villig att betala priset för ett barn.

[MackeJuve]

Nej. Jag vill behålla min framtida fru för mig själv, och jag är inte villig att betala priset för ett barn.

Motsägelsefullt.

http://s32.postimg.org/mi15znumt/kolo.png

[shut teh face]

Vill du ha barn?

Ja. Jag tror att jag skulle bli en väldigt bra pappa. Familjelivet tilltalar mig väldigt mycket. Inte behöva ragga tjejer, ha någon att komma hem till, förhoppningsvis bo på landet med stora möjligheter till att göra saker bara på tomten. Bjuda hem polarna då och då, sitta på verandan, ta ett par öl och snacka minnen. <-- det går före barn men jag skulle gärna ha det också. Givetvis mycket skit som följer med det men jag tror att de små stunderna väger upp de längre, träligare. Häftigt att ha någon som är ens egen som man försöker göra till en så bra människa som möjligt. Tilltalas mycket av följa med ungen på dess aktiviteter, vad det än må vara. Sjukt kul att följa dess utveckling också(gå, prata, skriva, student etc). Är relativt barnkär. Nu har i och för sig jag och min bror varit väldigt skötsamma men jag vet ju att mina föräldrar knappast ångrar att de skaffade oss. Så är det givetvis inte för alla.

Kan du tänka dig att adoptera?

Absolut. Ser inga som helst problem med det. Tror dock jag skulle försöka skaffa egna först. Går det inte av någon anledning så adopterar jag gärna.
Sitta på verandan och dricka öl. Ja det går ju inte direkt ihop med att ha barn ;)
Kanske när de är 5-6 eller nåt och du inte är ensam vuxen hemma. :D

Barn.. Vilka uppoffringar.

Jag ska nog se till att de blir mkt sysslor hemma när de är tonåringar
Sen får de ju spela support när jag kör carry

[MackeJuve]

Sitta på verandan och dricka öl. Ja det går ju inte direkt ihop med att ha barn ;)
Kanske när de är 5-6 eller nåt och du inte är ensam vuxen hemma. :D

Barn.. Vilka uppoffringar.

Jag ska nog se till att de blir mkt sysslor hemma när de är tonåringar
Sen får de ju spela support när jag kör carry

Det är klart att jag kan ha kompisar över för att dricka öl någon gång då och då, kom igen nu :) Jag syftar på en gång i månaden eller så. Jag har ju förhoppningsvis min fru kvar i livet liksom.

[shut teh face]

Det är klart att jag kan ha kompisar över för att dricka öl någon gång då och då, kom igen nu :) Jag syftar på en gång i månaden eller så. Jag har ju förhoppningsvis min fru kvar i livet liksom.

Kanske en gång per sommar och frugan måste få åka iväg själv på spa en helg först

Jag överdriver lite:)

[MackeJuve]

Kanske en gång per sommar och frugan måste få åka iväg själv på spa en helg först

Jag överdriver lite:)

Haha tack, höll fan på att bli lite irriterad ;)

[Yes]

Motsägelsefullt.

[.IMG]http://s32.postimg.org/mi15znumt/kolo.png[/IMG]
Notera även min titel. Jag är en paradox. Uroboros - den evigt hungriga ormen som äter upp sig själv.

[MackeJuve]

Notera även min titel. Jag är en paradox. Uroboros - den evigt hungriga ormen som äter upp sig själv.

Oj, du är djupare än vad jag trodde! Imponerande!

[Yes]

Oj, du är djupare än vad jag trodde! Imponerande!
Jag vet. Jag är rätt häftig faktiskt.

[HMS Laestander]

Ja.

Jag är tämligen säker på att jag kommer vilja ha barn i framtiden, fler än ett, men har svårt att säga om jag vill ha två eller fler än så. De får gärna vara tämligen nära varandra i ålder och samkönade.

Tror jag skulle vara bättre som pappa för en tjej än för en kille, men jag tror oavsett att jag skulle göra en ganska bra förälder och jag tror att det skulle vara riktigt kul att ha en eller två som är sina egna, som ser upp till en som deras största idol och som man får lära livet tills de kan lära en själv om deras upplevelser.

[mangemani]

ska man ha barn så får man så lov att ta sig igenom hela känslo köret med en kvinna då adoption är lättare sagt än gjort, inget man ber om att få göra och sedan är det klart, har man en jäkla tur så kanske det iaf finns en liten chans att man får göra det, men den chansen är väldigt liten.

[Bärsärk]

Nej, men skulle jag träffa någon som skulle vilja ha det så skulle jag kunna hantera det. Det är ett nej, men inget absolut nej.

[filmjölk]

Det är sällan/aldrig någon över 40 får adoptera, så om ni vill adoptera får ni kanske passa på att försöka göra det nu istället för att skjuta på det och tänka "-Man kan ju alltid vänta och adoptera!" Nej, det kan man inte.

Edit: Samma gäller för att skaffa biologiska barn med. Pushar du 30, vill ha barn, men vill vänta med det, så kanske det inte är så smart.

[hultman]

Har två små. Skitjobbigt stundtals men aldrig ens funderat på att ångra det. För mig personligen har det nog varit en räddning, det är bra med en motkraft för bus, äventyr och aggressioner. Har tvingats ta tag i framtiden och det var nog på tiden.

[anvihl]

Nej, verkligen inte!

Vill verkligen inte föra mina gener vidare.

[Cletus]

Har två. De blir inga fler. Tycker det är för mycket uppoffring när de är små
Typiskt svenskt och tråkig. Ja men så är det

Hade gärna adopterat även fast vi kunde få barn utan problem, men det är för mkt krångel och kostar alldeles för mkt pengar

Vad är det som är typiskt svenskt med att det är mycket uppoffringar när barnen är små? Är det inte lika mycket uppoffring i för folk i andra kulturer?

[MasterChief]

Allt blir vad man gör det till. Att försöka vara en bra pappa och engagera sig har utan tvivel varit det absolut mest underbaraste jag upplevt i mitt liv. Känslan att någon är så mycket viktigare än sig själv, att vara där och se sitt barn upptäcka världen, och allt det man själv kommer ihåg från ens barndom får man uppleva igen som det var första gången. När man går till Gröna Lund, julen, äventyr i skogen, resor, bio...det är som att få leva två gånger. Och det är underbart att tillsammans med sina närmaste vänner växa upp med barn. Jag har tre riktigt nära vänner och vi har alla barn. Att se dem leka och vara tillsammans samtidigt som man sitter med sina vänner som man haft i 25 år och pratar skit med en whisky i handen är verkligen underbart. Sedan ser jag äntligen fram emot ålderdomen och att få bli den där underbara morfar som alla barnbarn älskar. Då får man leva livet en tredje gång.

[filmjölk]

Vad är det som är typiskt svenskt med att det är mycket uppoffringar när barnen är små? Är det inte lika mycket uppoffring i för folk i andra kulturer?

I Sverige så "måste" ju mannen ta en större del av föräldraskapet. Han nattar, byter blöjor, hämtar/lämnar på dagis, lagar mat och sköter en del av hushållsarbetet. Detta ovanpå ansvaret för försörjning (Ja, båda två jobbar oftast, men mannens anseende, själva hans värde som man ligger mycket i jobbet)

Så från ett manligt perspektiv är det en mycket större uppoffring för en svensk man än tex. en Italiensk man att ha 4 ungar istället för 3, 2, 1 eller 0. Han, Italienaren alltså, behöver "bara" sköta sitt jobb, sedan sköter frun så gott som allt annat.

[shut teh face]

I Sverige så "måste" ju mannen ta en större del av föräldraskapet. Han nattar, byter blöjor, hämtar/lämnar på dagis, lagar mat och sköter en del av hushållsarbetet. Detta ovanpå ansvaret för försörjning (Ja, båda två jobbar oftast, men mannens anseende, själva hans värde som man ligger mycket i jobbet)

Så från ett manligt perspektiv är det en mycket större uppoffring för en svensk man än tex. en Italiensk man att ha 4 ungar istället för 3, 2, 1 eller 0. Han, Italienaren alltså, behöver "bara" sköta sitt jobb, sedan sköter frun så gott som allt annat.
Även om jag inte hade tänkt skriva detta så stämmer det också. Jag är en riktig "bull-pappa" som varit föräldraledig länge, och hade jag försökt vägra hade jag blivit påtvingad det. Nu i efterhand så ångrar jag det såklart inte, men jag vill inte göra om det. :)

I andra kulturer tror jag man har mer hjälp av familjen också.
Allt blir vad man gör det till. Att försöka vara en bra pappa och engagera sig har utan tvivel varit det absolut mest underbaraste jag upplevt i mitt liv. Känslan att någon är så mycket viktigare än sig själv, att vara där och se sitt barn upptäcka världen, och allt det man själv kommer ihåg från ens barndom får man uppleva igen som det var första gången. När man går till Gröna Lund, julen, äventyr i skogen, resor, bio...det är som att få leva två gånger. Och det är underbart att tillsammans med sina närmaste vänner växa upp med barn. Jag har tre riktigt nära vänner och vi har alla barn. Att se dem leka och vara tillsammans samtidigt som man sitter med sina vänner som man haft i 25 år och pratar skit med en whisky i handen är verkligen underbart. Sedan ser jag äntligen fram emot ålderdomen och att få bli den där underbara morfar som alla barnbarn älskar. Då får man leva livet en tredje gång.
Detta är jag avundsjuk på. Vi fick barn tidigt, det bara blev så, men våra barndomsvänner har inga barn ännu, inte ens i närheten... viss skadeglädje finner jag ju att jag vid 40 års åldern kan göra vad jag vill medan de kanske har småbarn då. Å andra sidan lär vi inte känna varandra längre eftersom våra liv helt enkelt sett så olika ut under en så lång period.

[xodd]

Första är på g. Alla säger att det är så jävla jobbigt och isolerar sig. Spontant tänker jag att det blir inte jobbigare än med hunden och hunden får man inte ens plocka med sig överallt. Ungen är bara att lyfta med fram till en viss ålder.

[z_bumbi]

Första är på g. Alla säger att det är så jävla jobbigt och isolerar sig. Spontant tänker jag att det blir inte jobbigare än med hunden och hunden får man inte ens plocka med sig överallt. Ungen är bara att lyfta med fram till en viss ålder.

Hunden får du ha i koppel...

[filmjölk]

Första är på g. Alla säger att det är så jävla jobbigt och isolerar sig. Spontant tänker jag att det blir inte jobbigare än med hunden och hunden får man inte ens plocka med sig överallt. Ungen är bara att lyfta med fram till en viss ålder.

Första tiden är jobbig, men värst är när ungen är runt ett-ett och ett halvt år. Den kan gå, gå åt fel håll, riva ner saker, ramla och slå sig och säga "nej!" till allt. Så pass smart att den kan göra en massa saker, men inte så pass att den förstår eller lyssnar. Sedan blir det lättare:)

[shut teh face]

Första tiden är jobbig, men värst är när ungen är runt ett-ett och ett halvt år. Den kan gå, gå åt fel håll, riva ner saker, ramla och slå sig och säga "nej!" till allt. Så pass smart att den kan göra en massa saker, men inte så pass att den förstår eller lyssnar. Sedan blir det lättare:)
Det där beror ju också på. Vår första var en ängel från födsel till 4-5 år, (där det _ska_ börja bli lätt enligt andra), därefter hade vi en ganska krävande tjej.

Andra ungen är en jäkla dåre rent ut sagt, han är kille också men jag hoppas han taggar ned snart. :devil:

Nu är de båda, oavsett situation troligtvis lugnare än 99% av alla andra barn, men man blev riktigt bortskämd med första.

[cero]

Hade gärna adopterat även fast vi kunde få barn utan problem, men det är för mkt krångel och kostar alldeles för mkt pengar

Hur mycket krångel, och vad kostar det?

[shut teh face]

Hur mycket krångel, och vad kostar det?
Jag vet inte exakt, men jag har två bekanta och de har varit mycket byråkrati och man har fått bekosta alla resor själv till landet där barnet är, och det har inte handlat om enstaka resor bara.

Det värsta var en som var tvungen att åka ned och "ta" barnet, men ändå sen vänta på ett domstolsbeslut där nere (kunde ta max en månad) innan de fick åka hem, och bekosta hotellkostnad (ja eller något boende) under tiden.

När jag frågat om summor så har de nämnt mellan en kvarts till en halv miljon i kostnad. Då har de ändå adopterat i Europa dessutom.

[filmjölk]

Jag uppgav visst fel, det var inte 40 som max, utan 42. Vid 43 är det alltså kört för adoption.

Jag hade helt för mig att det var 40, men sorry, tog fel.

[mattepatte]

Har sett ordet uppoffring några gånger i tråden. Tycker att det är helt fel ord att använda i detta ämnet, barnen blir väl det viktigaste man har, och om man då "uppoffrar" från andra saker så gör man alltså inte det.

Man kan ju inte uppoffra från något mindre viktigt.

Det här blev flummigt.

Iaf, jag är ung nu men jag längtar tills den dagen då jag får barn, vill inte leva om jag inte får barn.

[spoon]

Jag vill ha barn. Även om det till viss del känns som att jag då kommer sluta leva för min egen del och mer för andras då. En tanke som inte lockar speciellt. Har också lite noja över att jag är för gammal. Är 34 nu och blir ju inte yngre. Hade mer energi till allt möjligt och hade nog haft mer energi till att vara förälder när jag var yngre. Men nu är det som det är.

[Dreas]

Första är på g. Alla säger att det är så jävla jobbigt och isolerar sig. Spontant tänker jag att det blir inte jobbigare än med hunden och hunden får man inte ens plocka med sig överallt. Ungen är bara att lyfta med fram till en viss ålder.Förvänta dig inte att saker blir som du tänkt dig. Det största misstaget vi gjorde var just det.

Nu tar vi saker mer som dom kommer och har insett att junior ändrar sig på flera olika sätt över kort tid.

[Ett Orm]

Två barn. Bästa och absolut jobbigaste jag gjort i mitt liv, ett helt nytt liv.
Tycker svenska modellen med att att ge papporna möjlighet att vara mycket med barnen är utmärkt, så länge man inte propsas på att vara nån sorts hen-förälder. Mammor är mammor och pappor är pappor.

Skulle aldrig gå med på att adoptera eller inseminera, mina barn ska vara just mina barn - en del av mig. Egoism i sitt esse.

[Bailah]

Har en snart 11 månaders tös och jag vill definitivt ha fler. Väldigt prövande speciellt vid tänder och förkylningar men hör hennes skratt eller när hon säger pappa så e alla problem borta.
Vill ha minst ett barn till. Gärna två, måste sprida gener vidare!

[mattepatte]

Två barn. Bästa och absolut jobbigaste jag gjort i mitt liv, ett helt nytt liv.
Tycker svenska modellen med att att ge papporna möjlighet att vara mycket med barnen är utmärkt, så länge man inte propsas på att vara nån sorts hen-förälder. Mammor är mammor och pappor är pappor.

Skulle aldrig gå med på att adoptera eller inseminera, mina barn ska vara just mina barn - en del av mig. Egoism i sitt esse.

Tycker inte att det är egoistiskt alls.

[xodd]

Förvänta dig inte att saker blir som du tänkt dig. Det största misstaget vi gjorde var just det.

Nu tar vi saker mer som dom kommer och har insett att junior ändrar sig på flera olika sätt över kort tid.

Nä, jag förväntar mig egentligen ingenting. Det enda jag är orolig för är att ungen skall ärva mitt humör. Då kan det sluta illa *gah!*...

Jag har arbetat väldigt mycket med barn och föräldrar. Tillräckligt för att veta att väldigt många sliter ut sig pga oro och att försöka planera allt. Framför allt jag går in i det hela väldigt förutsättningslöst och tar det som det kommer.

[filmjölk]

Jag vill ha barn. Även om det till viss del känns som att jag då kommer sluta leva för min egen del och mer för andras då. En tanke som inte lockar speciellt. Har också lite noja över att jag är för gammal. Är 34 nu och blir ju inte yngre. Hade mer energi till allt möjligt och hade nog haft mer energi till att vara förälder när jag var yngre. Men nu är det som det är.

Jag tror att det kan vara en idé att ha en yngre mamma till barnet/barnen i så fall. Om båda är "gamla" blir det nog jobbigt, samma sak skulle jag vilja råda lite äldre mammor till, att skaffa yngre killar. Två som är c:a 40 med en bebis är nog väldigt tufft.

[Jonte321]

Ja, men om typ 15 år :)

[Diomedea exulans]

Tror ärligt talat aldrig jag kommer hitta nån att få barn med.

Hamnar jag ändå där då vill jag inte sprida vidare mina gener. Bailah får sätta på min fru.

[filmjölk]

Tror ärligt talat aldrig jag kommer hitta nån att få barn med.

Hamnar jag ändå där då vill jag inte sprida vidare mina gener. Bailah får sätta på min fru.

hahaha, jag trodde cuckoldande var din värsta mardröm?

[anvihl]

Är ju det jag sagt om er hela tiden i flera år, är ju det ni vill innerst inne.

[Baskagge]

Jag har aldrig haft någon barnlängtan. Så sannolikt blir det inga barn för min del.

Ingen i min bekantskapskrets har barn och de flesta är 30+ så det blir intressant att se hur det utvecklas.

[filmjölk]

Är ju det jag sagt om er hela tiden i flera år, är ju det ni vill innerst inne.

:D haha nej det är bara du som vill ligga med min fru och Dios framtida. Men svaret är nej, vi, åtminstone jag, är inte ok med det, sluta fråga:D

[mela]

Har en som blir 2 i sommar och nr 2 nu vilken dag som helst (I hope).
Jag har gärna massa barn, om jag slipper graviditetshelvetet. Amning har jag inget emot och jag saknar inte festande osv heller. Familjelivet passar mig bra. Det jag saknar är att kunna dra och träna när som helst, att slippa jaga ungen med vantarna när vi ska ut och att få gå på toa ifred.

[thenut]

Det är klart att jag kan ha kompisar över för att dricka öl någon gång då och då, kom igen nu :) Jag syftar på en gång i månaden eller så. Jag har ju förhoppningsvis min fru kvar i livet liksom.

Hahaha, förlåt, men jag tror familjelivet kan bli en överraskning ☺

Även om du råkar ha tid och ork så ska du lyckas koordinera det med polarna som antagligen också har barn vid det laget.. jag tror nog att 1 gång per sommar är närmare sanningen faktiskt. ..

[MackeJuve]

Hahaha, förlåt, men jag tror familjelivet kan bli en överraskning ☺

Även om du råkar ha tid och ork så ska du lyckas koordinera det med polarna som antagligen också har barn vid det laget.. jag tror nog att 1 gång per sommar är närmare sanningen faktiskt. ..
Så för att man har barn kan inte ett par kompisar komma över och ta ett par öl med mig? Måste jag ta ölen själv? :) Jag förstår vad du vill säga, det är mycket när man har barn. Men att man inte kan ha över folk låter osannolikt. Folk måste ju få hälsa på fastän jag har barn.

Skickat från min D5503 via Tapatalk

[bear.flowertwig]

Tror ärligt talat aldrig jag kommer hitta nån att få barn med.


+1

Hamnar jag ändå där då vill jag inte sprida vidare mina gener. Bailah får sätta på min fru.

Bailah får dock inte sätta min eventuella fru.

[thenut]

Så för att man har barn kan inte ett par kompisar komma över och ta ett par öl med mig? Måste jag ta ölen själv? :) Jag förstår vad du vill säga, det är mycket när man har barn. Men att man inte kan ha över folk låter osannolikt. Folk måste ju få hälsa på fastän jag har barn.

Skickat från min D5503 via Tapatalk

Klart de kan det, vad jag säger är att det oftast blir väldigt svårt att lyckas hitta tiden då alla kan.

De flesta har antagligen barn, då är det (iaf efter ett tag) massor med aktiviteter på helgerna med simskolor, fotbollscuper, innebandyturneringar eller andra idrottsaktiviteter.

Sen ska man ju åka och hälsa på farmor/farfar/mormor/morfar/whatever man har då och då.

Sen kanske man har skaffat sig ett hus som behöver skötas, underskatta inte tiden det tar, speciellt när man är mitt i karriären och jobbar 10-12 timmar om dagen i veckorna från och till, då är helgerna oftast fullbokade för marktjänst.

Lyckas man boka in en mysig kväll med polarna en gång i månaden så är det fantastiskt och en väldigt bra sak, jag känner bara inte någon som lyckats med det...:)

[MasterChief]

Så för att man har barn kan inte ett par kompisar komma över och ta ett par öl med mig? Måste jag ta ölen själv? :) Jag förstår vad du vill säga, det är mycket när man har barn. Men att man inte kan ha över folk låter osannolikt. Folk måste ju få hälsa på fastän jag har barn.

Skickat från min D5503 via Tapatalk

Det värsta man kan göra är att göra en för stor grej av det och sätta ungen på någon piedestal och hela tiden planera livet efter någon vision om en utopi. Låt barnet få bli en naturlig del av ett vanligt liv så är chansen bra mycket större imho att de även växer upp till personer i balans med sig själva och sin omgivning. Vi har aldrig visat någon speciell hänsyn utan barnet har fått vänja sig vid hög ljudnivå, strapatser, väntan osv....det gör dem bara mer harmoniska. Enligt min erfarenhet då.

[Ett Orm]

Tycker inte att det är egoistiskt alls.

Jodå, visst var det så. Hennes önskemål om att adoptera eller inseminera om det inte gick på annat sätt gick jag inte alls med på.
Jag anser dock att man bör hålla på det som av någon anledning känns viktigt för en.

Sen kan man ju gräva vidare i det filosofiska om huruvida allt vi gör är egoistiskt, men det kanske har sin plats i en annan tråd.

Men nu behövde vi ju inte komma till det, så man vet ju inte hur det hade blivit efter X antal år med barnlöshet.

[MasterChief]

Lyckas man boka in en mysig kväll med polarna en gång i månaden så är det fantastiskt och en väldigt bra sak, jag känner bara inte någon som lyckats med det...:)

Ingen? En gång i månaden? Jag har en annan relation till min bekantskapskrets och det behöver ju inte vara så pretto. Bara att komma över och ta en kaffe i soffan liksom. Jag upplever själv att vissa bekanta ska alltid göra varje träff så speciell och det måste vara trerätters och perfekt städat hus. Fan, hämtpizza och ostädat duger utmärkt. Precis som det var när man bjöd hem polarn när man var 22. Finns ingen anledning att ändra det, även om det såklart blir mer sällan än förr i tiden. Men visst, det finns sådana som ändras helt när de får familj. Som att de blivit så jävla vuxna. Orkar inte med det.

[Ett Orm]

Så för att man har barn kan inte ett par kompisar komma över och ta ett par öl med mig? Måste jag ta ölen själv? :) Jag förstår vad du vill säga, det är mycket när man har barn. Men att man inte kan ha över folk låter osannolikt. Folk måste ju få hälsa på fastän jag har barn.

Skickat från min D5503 via Tapatalk

Klart det går, inte ett stort problem egentligen. Ja, förutom att chansen är att du helt enkelt inte vill längre, iaf inte lika ofta.
Det är nödvändigtvis inget dåligt även om det låter så.

[J.V]

Japp, vill ha barn. Tyvarr ett par ar bort dock da bade jag och sambon studerar just nu.

Lyckas man boka in en mysig kväll med polarna en gång i månaden så är det fantastiskt och en väldigt bra sak, jag känner bara inte någon som lyckats med det...Jag tror som MasterCheif att ni/dom gor for stor grej av det. Har man tankt sig en Nobelmiddag varje gang man traffas ar det sa klart svart att hitta tiden.

Halva mitt hockeylag (som bestar till 90% av karriarsfokuserade manniskor) har barn nu, de har anda tiden att komma pa en traning och en match i veckan, de kommer pa alla lagtillstallningar och har bekanta utanfor hockeyn de umgas med ocksa. Mina polare utanfor hockeyn med barn kan ocksa motas upp flera ganger i manaden.

[Diomedea exulans]

Tror ärligt talat aldrig jag kommer hitta nån att få barn med.

Stryk det förresten.

Jag tänkte efter lite, och kom fram till att jag oftast gör allting mycket senare än alla andra. Mamma säger att jag började tala sent. Jag var långsammast i skolan på 60 meter. Jag blev av med oskulden sent, jag somnar sent på nätterna och vaknar sent på dagarna, och lyfte 100 kg i bänkpress efter många fler träningsår än de flesta. Eftersom jag tror på extrapolering drar jag härvidlag slutsatsen att jag kommer få barn, men först när jag blir 60.

Men det kommer nog gå bra. Kvinnorna i min släkt har en tendens att bli uråldriga, och eftersom jag nästan är mer kvinna än man så finns det stor chans att min förstfödda kommer uppleva min femtioårsdag.

hahaha, jag trodde cuckoldande var din värsta mardröm?

Det ÄR min värsta mardröm! Men jag ser det såhär: Min eventuella framtida flickvän kommer sannolikt vilja vara otrogen. Om jag propsar på att hon ska ligga med någon annan så kommer det ta udden av det roliga i att vara otrogen, och så kommer hon åtminstone inte vara det bakom ryggen på mig.

[Rolfarsson]

Aldrig, då jag ordagrant hatar mina föräldrar för att dom drog mig till livet.

[wilhelmblomgren]

Är fortfarande väldigt ung, 18 bast. Men är (hittills) fertil, så ser ingen mening med att adoptera när dagen väl kommer.

[filmjölk]

Är fortfarande väldigt ung, 18 bast. Men är (hittills) fertil, så ser ingen mening med att adoptera när dagen väl kommer.

Men om din fru är infertil?

[shut teh face]

Ingen? En gång i månaden? Jag har en annan relation till min bekantskapskrets och det behöver ju inte vara så pretto. Bara att komma över och ta en kaffe i soffan liksom. Jag upplever själv att vissa bekanta ska alltid göra varje träff så speciell och det måste vara trerätters och perfekt städat hus. Fan, hämtpizza och ostädat duger utmärkt. Precis som det var när man bjöd hem polarn när man var 22. Finns ingen anledning att ändra det, även om det såklart blir mer sällan än förr i tiden. Men visst, det finns sådana som ändras helt när de får familj. Som att de blivit så jävla vuxna. Orkar inte med det.
Du har helt rätt, städa? laga middag? köra runt i en ford-ka? Who cares!

Thats how we roll!

[Alexton]

Inte speciellt intresserad av barn, man offrar på tok för mycket. Mina vänner som gillar hela villa,volvo och vovve kör på med sitt medan jag reser och njuter.

Det smidiga med att inte ha barn är även att jag kan jobba mindre och ändå ha tillräckligt med pengar. Det är liksom inte en stor grej att vara ledig i ett par månader för att resa runt i frankrike och testa små payson cafeer i syd.
Frihet är det enda i livet som betyder något egentligen, utan det så är livet meningslöst.

Kanske i framtiden men kommer nog vara för gammal då. Skulle vara en väldigt speciel kvinna i sådant fall, så det lär inte ske.

[en stor stark]

Ja.

[unsuspected]

Stryk det förresten.

Jag tänkte efter lite, och kom fram till att jag oftast gör allting mycket senare än alla andra. Mamma säger att jag började tala sent. Jag var långsammast i skolan på 60 meter. Jag blev av med oskulden sent, jag somnar sent på nätterna och vaknar sent på dagarna, och lyfte 100 kg i bänkpress efter många fler träningsår än de flesta. Eftersom jag tror på extrapolering drar jag härvidlag slutsatsen att jag kommer få barn, men först när jag blir 60.

Men det kommer nog gå bra. Kvinnorna i min släkt har en tendens att bli uråldriga, och eftersom jag nästan är mer kvinna än man så finns det stor chans att min förstfödda kommer uppleva min femtioårsdag.



Det ÄR min värsta mardröm! Men jag ser det såhär: Min eventuella framtida flickvän kommer sannolikt vilja vara otrogen. Om jag propsar på att hon ska ligga med någon annan så kommer det ta udden av det roliga i att vara otrogen, och så kommer hon åtminstone inte vara det bakom ryggen på mig.

Äsch PG Gyllenhammar fick barn igen vid 81års ålder.

[Diomedea exulans]

Äsch PG Gyllenhammar fick barn igen vid 81års ålder.

Du ser! Och Yassir Arafat var 70 har jag för mig.

[Bandid0]

Jag har barn. Adoption eller att uppfostra någon annans barn är otänkbart, om det inte är en släktings barn.

[Anton Fräs]

Jag vill inte ha barn. Jag känner inget behov av det och tycker i ärlighetens namn generellt att barn är väldigt tråkiga. Lägg ovanpå det de enorma uppoffringarna och valet är lätt.

[wilhelmblomgren]

Men om din fru är infertil?

Mycket sant! Vet helt ärligt inte, svårt ämne det där.

[wilhelmblomgren]

Jag vill inte ha barn. Jag känner inget behov av det och tycker i ärlighetens namn generellt att barn är väldigt tråkiga. Lägg ovanpå det de enorma uppoffringarna och valet är lätt.

Man vill ju föra vidare sina utmärkta gener, som en gåva till mänskligheten.

[peterson]

Har och vill ha fler. Allt annat är sekundärt

[cero]

Bara jag som gärna vill ha barn, men helst skippa bebisstadiet? Skulle vara kul att adoptera en 8-åring eller något sådant. Att bära runt på en skrikande bajsmaskin känns inte särskilt lockande.

[Bailah]

Det är jobbigt men fan va roligt det är när man ser hur de ändrar sig och lär sig nya saker hela tiden. Bebisar är magiska!

[G_lund]

En del av mig vill.
En del av mig vill inte.

Kompisarna börjar skaffa ungar nu och visst blir man lite sugen.

Måste hitta mig en vettig tjej först.
Kan helt klart tänka mig att adoptera. Förhoppningsvis förenklas reglerna lite innan det blir dags isf.

[Diomedea exulans]

Bara jag som gärna vill ha barn, men helst skippa bebisstadiet? Skulle vara kul att adoptera en 8-åring eller något sådant. Att bära runt på en skrikande bajsmaskin känns inte särskilt lockande.

Tycker nästan tvärtom, mina vänners skrikande bajsmaskiner har varit roliga, medan jag bävar inför tanken att de ska börja skolan, bli mobbade och börja knarka.

[Lipservice]

Har 2 barn. En pojke och en flicka. Blir inga fler.

[Armsman]

Barn? JA! :D Gärna tio.

Adoptera? Troligen endast om syskon/släkting dör/blir sjuk och lämnar någon stackars liten efter sig, som behöver ett hem. Blod betyder allt. Uppskattar storligen barn, undervisning och att leka, skulle nog kunna jobba med det. Gick lärarutbildning förut. Men att vara förälder är mycket mer och djupare än så. Plus, det är oftast något större fel på folk. En släkting adopterade för ett par generationer sen. Den grabben blev arvinge till ett stort hemman, blev "lagd åt fel håll"/transa, alkis och spelmissbrukare. Det tog väl nåt år men sen förlorades vad flera generationer byggt med sina bara händer. Så det där är ett enormt gamble. Det mesta sitter i generna. Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning), vi har båda extraordinärt snabb recovery, inga som helst genetiska sjukdomar och så vidare. Även om världen blir hemsk i framtiden så skulle de ha en mycket högre konkurrenskraft/överlevnadsvärde än nästan alla. Följaktligen kan man resonera att det är en logisk och väl undersökt sak. Sen kan man ta det rent subjektiva, att jag älskar barn, älskar att lära ut saker och helt enkelt tycker att ens kött och blod är meningen med livet. De som personer och givetvis att bygga något ordentligt som man lämnar efter sig till dem. Min dröm är väl lite att de ska få växa upp med en ultimat mix av vägledning, frihet, utmaningar och möjligheter. Mina föräldrar var mycket duktiga på den biten, så jag kommer följa deras exempel ganska nära. Som barn var jag ibland sur på dem och upplevde ibland att saker var svåra/jobbiga. Men NU som vuxen förstår man precis varför vissa grejer var nödvändiga. Ta ett exempel som fysiskt arbete på gården och att hjälpa till. Man blev ingen bortskämd curlingmupp. Man fick arbeta för allt man ville ha och förtjäna saker. Gjorde man det inte fick man veta det. Mina föräldrar hade så gott som aldrig samma problem som orutinerade föräldrar. Vet man att man kan och vet hur man ska göra så är det ju bara roligt. :) Sen uppstår det givetvis komplikationer ibland, som med träning och livet i allmänhet, men med lite kreativ problemlösning, vlja, arbete och konsistens så går ju allt.

[sweetkarolina]

Vill inte ha barn och har aldrig velat ha. Har alltid fått höra att jag kommer ändra mig när jag blir äldre men nu när man passerat 30-strecket har det börjat låta lite annorlunda.
Varje gång barn diskuteras vrider sig mina äggstockar i kramp och skriker "HELL NO"

Barn och familjeliv har liksom aldrig funnits i mina planer eller fantasier. Värdesätter att vara fri och obunden mycket mer. Har inte ens övervägt att skaffa katt liksom.
Dessutom skulle jag bli en fullständig sopa till mamma. Eller alltså, jag ser barn som den ultimata livslånga uppoffringen, att för all tid sätta barnets behov högre än de egna. Jag skulle göra det, men jag skulle bli extremt bitter.

Däremot känns det som ett jävla hinder för oddsen att få en långvarig relation, de killar jag hittills varit med har alla velat ha barn så har alltid fått känna ett stygn av dåligt samvete för att jag skulle beröva killen hans möjlighet till ett svensson-familjeliv. Man kanske skulle sikta in sig på en singelpappa som inte vill ha fler?

[Diomedea exulans]

Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning), vi har båda extraordinärt snabb recovery, inga som helst genetiska sjukdomar och så vidare. Även om världen blir hemsk i framtiden så skulle de ha en mycket högre konkurrenskraft/överlevnadsvärde än nästan alla. Följaktligen kan man resonera att det är en logisk och väl undersökt sak.
Fast det kan du ju inte veta, ungen kan bli både utvecklingsstörd och "lagd åt fel håll".

[Manta]

En släkting adopterade för ett par generationer sen. Den grabben blev arvinge till ett stort hemman, blev "lagd åt fel håll"/transa, alkis och spelmissbrukare. Det tog väl nåt år men sen förlorades vad flera generationer byggt med sina bara händer. Så det där är ett enormt gamble. Det mesta sitter i generna. Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning), vi har båda extraordinärt snabb recovery, inga som helst genetiska sjukdomar och så vidare.

Det finns något utsökt motsägelsefullt i det här citatet.

[peterson]

Barn? JA! :D Gärna tio.

Adoptera? Troligen endast om syskon/släkting dör/blir sjuk och lämnar någon stackars liten efter sig, som behöver ett hem. Blod betyder allt. Uppskattar storligen barn, undervisning och att leka, skulle nog kunna jobba med det. Gick lärarutbildning förut. Men att vara förälder är mycket mer och djupare än så. Plus, det är oftast något större fel på folk. En släkting adopterade för ett par generationer sen. Den grabben blev arvinge till ett stort hemman, blev "lagd åt fel håll"/transa, alkis och spelmissbrukare. Det tog väl nåt år men sen förlorades vad flera generationer byggt med sina bara händer. Så det där är ett enormt gamble. Det mesta sitter i generna. Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning), vi har båda extraordinärt snabb recovery, inga som helst genetiska sjukdomar och så vidare. Även om världen blir hemsk i framtiden så skulle de ha en mycket högre konkurrenskraft/överlevnadsvärde än nästan alla. Följaktligen kan man resonera att det är en logisk och väl undersökt sak. Sen kan man ta det rent subjektiva, att jag älskar barn, älskar att lära ut saker och helt enkelt tycker att ens kött och blod är meningen med livet. De som personer och givetvis att bygga något ordentligt som man lämnar efter sig till dem. Min dröm är väl lite att de ska få växa upp med en ultimat mix av vägledning, frihet, utmaningar och möjligheter. Mina föräldrar var mycket duktiga på den biten, så jag kommer följa deras exempel ganska nära. Som barn var jag ibland sur på dem och upplevde ibland att saker var svåra/jobbiga. Men NU som vuxen förstår man precis varför vissa grejer var nödvändiga. Ta ett exempel som fysiskt arbete på gården och att hjälpa till. Man blev ingen bortskämd curlingmupp. Man fick arbeta för allt man ville ha och förtjäna saker. Gjorde man det inte fick man veta det. Mina föräldrar hade så gott som aldrig samma problem som orutinerade föräldrar. Vet man att man kan och vet hur man ska göra så är det ju bara roligt. :) Sen uppstår det givetvis komplikationer ibland, som med träning och livet i allmänhet, men med lite kreativ problemlösning, vlja, arbete och konsistens så går ju allt.

Du målar upp dig själv som fantastiskt fadersmaterial och ändå faller allt på formuleringen "lagd åt fel håll". Med en sådan dömande attityd är risken att du blir en hemsk förälder betydande.

[Ignatius72]

Bara jag som gärna vill ha barn, men helst skippa bebisstadiet? Skulle vara kul att adoptera en 8-åring eller något sådant. Att bära runt på en skrikande bajsmaskin känns inte särskilt lockande.

Jag har tre stycken och det blir helt klart roligare hela tiden. Men det börjar redan vid 2-3 års åldern.
For the record så var jag helt osugen, ja tom emot att skaffa barn fram tills min nuvarande fru helt enkelt konstaterade att hon var gravid. På den vägen är det och jag är glad att jag inte fick som jag ville.

[PureWhey]

När/om jag får det väldigt gott ställt med ekonomin - kanske. Annars hoppas jag inte att jag råkar ut för något misstag.

[Määng]

Vill bara flika in med att bara för att man inte gillar barn överlag så betyder det inte att man inte kommer att gilla att ha barn själv. Jag kan inte direkt påstå att jag gillar andra barn än mina egna.

[MackeJuve]

Armsman: Jag håller med övriga kritiker. Det är lite läskigt att du målar upp din släkt som en produkt av goda gener och ser en annan läggning än heterosexuell som "ful" och sämre. Hoppas du har överseende med det om du får barn och de förälskar sig i någon av samma kön, och inte att du försöker "rena" dom.

[PureWhey]

Vill bara flika in med att bara för att man inte gillar barn överlag så betyder det inte att man inte kommer att gilla att ha barn själv. Jag kan inte direkt påstå att jag gillar andra barn än mina egna.

Även när de så jäklarna skriker hela nätterna/dagarna? :MrT:

[ccm]

Jag har en tioåring sedan tidigare, och jag och min sambo väntar en unge. Jag vill ha minst en till efter det. Måste ju ha arvingar till mina framtida miljoner...

[Määng]

Även när de så jäklarna skriker hela nätterna/dagarna? :MrT:

Haha, jag alltså jag sa aldrig att jag gillade dem hela tiden. :d

Sen det där med att ungarna skriker på nätterna när de är små osv är lite uppförstorat enligt mig. När man väl är där så har man hört hur jävligt det ska vara under hela sitt liv så man finner sig i det.

[PureWhey]

Haha, jag alltså jag sa aldrig att jag gillade dem hela tiden. :d

Sen det där med att ungarna skriker på nätterna när de är små osv är lite uppförstorat enligt mig. När man väl är där så har man hört hur jävligt det ska vara under hela sitt liv så man finner sig i det.

Damn cofffee

[Klein]

Du målar upp dig själv som fantastiskt fadersmaterial och ändå faller allt på formuleringen "lagd åt fel håll". Med en sådan dömande attityd är risken att du blir en hemsk förälder betydande.

Det är väl snarare så att om man som Armsman har uppfattningen att genetiken är avgörande, vilket har starkt stöd i den vetenskapliga litteraturen, så kommer man att vara mindre dömande som förälder och acceptera barnet för vem det är istället för att försöka göra eld av vatten.

[shut teh face]

Barn skriker bara på natten om de är hungriga. Alltså typ under 6 mån
Har de lärt sig somna själv så skriker inte barn hur som helst på natten
Förutom om de är sjuka eller så

Lär man sig inte barnen att somna själv kommer man inte få sin natt ifred på många många år. :p

[Klein]

Co-sleeping kan ju vara att beakta under amningsperioden för att slippa gå upp och tjafsa mitt i natten. Att mamman sedan anpassar sin kroppstemperatur till barnets temperatur är ju ytterligare ett plus.

Ammar man inte så finns det ju dock inte så stor anledning att sova tillsammans. Och en del barn sover hela natten utan att måsta äta. Min dotter sov hela nätterna men vägrade istället att sova på dagarna.

[MackeJuve]

Barn skriker bara på natten om de är hungriga. Alltså typ under 6 mån
Har de lärt sig somna själv så skriker inte barn hur som helst på natten
Förutom om de är sjuka eller så

Lär man sig inte barnen att somna själv kommer man inte få sin natt ifred på många många år. :p

Ja. Bara för att man får barn behöver inte livet bli ett helvete de kommande åren, man kan ha tur också. Mina föräldrar behövde aldrig(givetvis inte aldrig-aldrig) gå upp mitt i natten för att jag eller min bror vaknade och ville ha uppmärksamhet. Vi var extremt skötsamma och när andra föräldrar berättar om hur de har det eller har haft det med sina barn så brukar inte morsan känna igen sig. Vi har aldrig slagits, mobbats, alltid varit tysta på lektionerna, tränat, fått bra betyg och tog inga droger(alkohol, cigg eller snus) fram till gymnasiet. Å andra sidan så var jag väldigt blyg under mina tonår och osäker på mig själv. Alkoholen "tog jag igen" under gymnasiet och därefter samt började snusa när jag började jobba. Har alltid varit försiktig av mig och har exempelvis aldrig ens försökt göra en volt. Kullerbyttor har gjort ett fåtal gånger. Saker som medförde att jag aldrig skadade mig men också något som har begränsat mig. Det jag försöker säga är att det nog kan vara bra att inte ha något mönster-barn, eller att det finns i alla fall för- och nackdelar med det som man kanske inte ser som förälder.

[Löpare]

Barn? JA! :D Gärna tio.

Adoptera? Troligen endast om syskon/släkting dör/blir sjuk och lämnar någon stackars liten efter sig, som behöver ett hem. Blod betyder allt. Uppskattar storligen barn, undervisning och att leka, skulle nog kunna jobba med det. Gick lärarutbildning förut. Men att vara förälder är mycket mer och djupare än så. Plus, det är oftast något större fel på folk. En släkting adopterade för ett par generationer sen. Den grabben blev arvinge till ett stort hemman, blev "lagd åt fel håll"/transa, alkis och spelmissbrukare. Det tog väl nåt år men sen förlorades vad flera generationer byggt med sina bara händer. Så det där är ett enormt gamble. Det mesta sitter i generna. Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning), vi har båda extraordinärt snabb recovery, inga som helst genetiska sjukdomar och så vidare. Även om världen blir hemsk i framtiden så skulle de ha en mycket högre konkurrenskraft/överlevnadsvärde än nästan alla. Följaktligen kan man resonera att det är en logisk och väl undersökt sak. Sen kan man ta det rent subjektiva, att jag älskar barn, älskar att lära ut saker och helt enkelt tycker att ens kött och blod är meningen med livet. De som personer och givetvis att bygga något ordentligt som man lämnar efter sig till dem. Min dröm är väl lite att de ska få växa upp med en ultimat mix av vägledning, frihet, utmaningar och möjligheter. Mina föräldrar var mycket duktiga på den biten, så jag kommer följa deras exempel ganska nära. Som barn var jag ibland sur på dem och upplevde ibland att saker var svåra/jobbiga. Men NU som vuxen förstår man precis varför vissa grejer var nödvändiga. Ta ett exempel som fysiskt arbete på gården och att hjälpa till. Man blev ingen bortskämd curlingmupp. Man fick arbeta för allt man ville ha och förtjäna saker. Gjorde man det inte fick man veta det. Mina föräldrar hade så gott som aldrig samma problem som orutinerade föräldrar. Vet man att man kan och vet hur man ska göra så är det ju bara roligt. :) Sen uppstår det givetvis komplikationer ibland, som med träning och livet i allmänhet, men med lite kreativ problemlösning, vlja, arbete och konsistens så går ju allt.

Du låter som en gigantisk f*tta.

EDIT: Förresten, om du nu är så jävla smart, lär dig vad styckeindelning innebär.

[wilhelmblomgren]

Bara jag som gärna vill ha barn, men helst skippa bebisstadiet? Skulle vara kul att adoptera en 8-åring eller något sådant. Att bära runt på en skrikande bajsmaskin känns inte särskilt lockande.

Bebisar är så mycket lugnare än sådana som jag. Dvs hormonfyllda tonåringar som är uppkäftiga och allmänt kaxiga ;)

[Iliyas]

Jobbade 14 timmar igår och var helt slut när jag kom hem och skulle sova vid 00.40 typ.
Flickan på 9 månader vaknade vid kl 03.20 och vägrade sova, verkade som att hon ville ha lite tröst, tror hon drömde lite.

Så gick runt med henne i lägenheten i 20-30 minuter, jag var helt slut i armarna och var helt slut.
Haha det jag ville komma fram till är att hur "jobbiga" dem än är så finns det inget man inte gör för sina barn och det är en underbar känsla att ha barn och en stor gåva.

[tumme]

[QUOTE=Armsman;7571239Jag har svart på vitt genom DNA-test att våra barn kommer ha hög IQ (vi prickar av cirka 80-90% av SNPs associerade med högre intelligens/begåvning)[/QUOTE]

Vilka gener (bp blir det vid SNP antar jag) är det dom kollar då? Aldrig hört om något sådant innan.

[Luca Brasi]

Vilka gener (bp blir det vid SNP antar jag) är det dom kollar då? Aldrig hört om något sådant innan.

http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=7576861&postcount=28011
Snehest testet.