submarine3
2016-04-02, 21:26
I mitten av mars inträffar ett mindre jordskalv i Piteå. Västerbottens-Kuriren skapar en artikel där en May-Britt Öhman uttalar sig om riskerna för att kraftverksdammar kunde ha skadats.
Skalvet är förmodligen inte farligt omgående. Men dammforskaren May-Britt Öhman varnar för att det på sikt kan skada våra stora dammar.
May-Britt Öhman är forskare vid Uppsala Universitet på just dammsäkerhet.
När Norrbottens-Kuriren pratar med henne vid midnatt, natten till söndag, säger hon att uppföljningen av det som hänt är väldigt viktig.
Men det är inte alla aktörer som har säkerheten som högsta prioritet.
– Vattenkraftsföretagen jobbar väldigt noga med det här eftersom det är viktigt för dom, men med gruvföretagen kan det vara annorlunda eftersom att det är en sopstation för dom.
– Vi har ju gruvdammarna i Pajala och Malmfälten. Alla stora vattenkraftsdammar här är i inlandet, men vi har också Aitik (Boliden). De ska klara det här. Ett jordskalv kan upplevas som att det inte är något större problem, men strukturer och vattenflöden kan påverkas av sättningar och de åldras också.
May-Britt Öhman hörde själv av sig till Norrbottens-Kuriren eftersom att hon uppmärksammat vad som hänt via vår rapportering på Facebook.
---
– En damm ska inte brista av ett sådant här skalv, men det kan bli sättningar som inte märks på en gång. Men de märks i efterhand och då kan det börja hända saker.
"Dammexperten" ringer upp tidningen mitt i natten och pratar om sopstationer och liknande.
Detta fick den riktige dammsäkerhetsexperten Sven Knutsson, professor i geoteknik vid Luleå tekniska universitet att gå i taket.
Han skriver ett inlägg om det hela:
En kort stund efter skalvet kunde jag läsa på Norrbotten Kurirens nätupplaga att ”dammsäkerhetsforskaren” May-Britt Öhman från Uppsala universitet ringt tidningen och gjort vidlyftiga uttalade om allehanda möjliga konsekvenser av skalvet. Hon nämnde att dammsäkerheten på sikt kunde äventyras och detta var särskilt allvarligt då dammsäkerhetsfrågan inte var en prioriterad fråga hos vissa dammägare. Hon menade att bristen på ansvar och kompetens var särskilt påtaglig hos gruvindustrin som bygger dammar för förvaring av sand från anrikningsprocesserna vid gruvorna. Medborgarna hade anledning att vara oroade.
Efter att jag som professor arbetat med denna typ av frågor i 20 år med särskilt fokus på dammsäkerhetsfrågor, i såväl vattenkraftsområdet som för gruvdammar, kunde jag inte låta bli att förundras över varifrån alla dessa uttalanden kom.
Först konstaterade jag att denna May-Britt Öhman inte är någon man ofta möter i sammanhang där dammsäkerhet diskuteras och arbetas med. Hon har en anställning på Uppsala Universitet med inriktning mot genusvetenskap. Att denna bakgrund kunde utgöra en grund för djup teknisk kunskap om dammar och dammkonstruktion var något förvånande. Men det hindrade henne inte från att ge sig in i frågor av stor teknisk komplexitet och uttala sig om vad som händer vid skakningar av den typ som skedde i lördags.
Efter lite mailväxling visar det sig att genusvetaren som också vill vara dammexpert har rätt dålig koll på faktisk dammsäkerhet:
fter lite mailväxling visar sig det jag befarade. Hon har inte en aning om dessa saker! Det finns inte tillstymmelse till belägg för uttalande av denna typ. Det hela är helt gripit ur luften. Ungefär på det sätt som skedde på Karolinska. Egna hjärnspöken och falsarier.
Detta är djupt beklämmande och skapar oro hos medborgarna och misstro mot myndigheter. Uttalanden av en person som genomgått forskarutbildning vid svenskt universitet borde vi kunna lita på. I detta fall har May-Britt Öhman inte kommit med ett enda belägg för sina påståenden. Istället talar hon om andra saker när jag frågar henne om var underlaget för uttalandena finns.
Denna "dammexpert" var alltså en genusvetare som pratade i nattmössan.
Vid närmare kontroll visar det sig att genusvetaren varit med på ett hörn i nån slags studie av dammsäkerhet som inte handlar om teknik alls, utan om sociala aspekter.
http://www.nsd.se/opinion/skalvet-skadar-fortroendet-for-forskarvarlden-9944966.aspx
http://www.academia.edu/2112639/Supradisciplinary_conversations_on_Security_Risk_a nd_Resilience_around_Dams_in_Sub_Arctica
Efter kritiken så går genusvetaren ut på facebook och anklagar den riktiga damexperten för "trakasserier":
"Hej vänner med kunskap om akademin. Jag har lite frågor och skulle vilja be om goda råd, antingen nedan eller i pm.
Jag har hamnat i en liten underlig situation, som för mig framstår som rena trakasserier av professor/man - som i en debattartikel grovt kränker min integritet som forskare. Som engagerad i frågor kring naturresurser - framförallt gruvor - är jag rätt van att ta emot allehanda kränkningar från främst män - och då främst utanför akademin. Ofta handlar det om ifrågasättande av min expertis. Att en kvinna, som dessutom sedan nu en längre tid, är verksam vid ett Centrum för Genusvetenskap samtidigt är expert på dammsäkerhetsfrågor - verkar vara svårt för många män, främst då de som vill driva på för etablerandet av fler gruvor. Så ofta får jag höra tillmälen om att jag är okunnig och oinsatt och i princip borde hålla käften. Tyvärr är detta inget ovanligt för kvinnor inom tekniksektorn, snarare regel (det vet jag genom min och andras forskning).
Att det kommer från allmänheten - där det finns gruvförespråkare - har jag vant mig vid. Men nu har jag blivit utsatt av en professor/man vid Luleå Tekniska universitet, som använder exakt samma retorik som jag är van att möta från en aggressiv gruvpositiv allmänhet - och detta i en debattartikel publicerad i Norrländska socialdemokraten.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Förvisso kan jag svara på sakfrågorna - han har helt fel kan jag meddela - och hade han bemödat sig om att kolla upp mina publiceringar och min verksamhet sedan jag började som doktorand 1999, så borde professorn varit försiktig nog att kritisera mig på ett sakligt sätt. Men nu är det rena övertramp. Jag ska svara på debattartikeln - men jag - och många andra med mig - ser detta som rena är trakasserier. Hade det varit inom samma universitet så hade jag nog gått med det till ansvariga inom universitetet. Så jag undrar - när det nu är på ett annat universitet än mitt eget - vart vänder jag mig då? Den ligger dessutom publicerad på professorns egen institutions hemsida. Om man googlar på mitt namn May-Britt Öhman, dammsäkerhet, och NSD, så ligger den näst högt upp (i alla fall i mitt flöde).. Jag vill inte länka till den här."
Detta sprids lite överallt på internet och får henne att skriva ett till mycket professionellt inlägg om det på social media:
May-Britt Öhman Tuohea Rim
6 tim ·
Nu har jag tydligen blivit närapå rikskändis som "genusvetaren som uttalar sig om dammar". Intressant. Är "genusvetare" ett skällsord? Ni som undrar - jag är faktiskt Fil.Dr i Teknikhistoria KTH 2007 - det ni! Jag har doktorerat på Kungliga Tekniska Högskolan!!! Yay!. Så kanske man kunde kalla mig Teknikhistorikern i just detta sammanhang? Eller blir det förvirrande? Jaja, jo men det är det. Jag är verksam vid ett Centrum för Genusvetenskap, och leder en forskargrupp för Teknovetenskapliga studier - dvs studier av teknik- och vetenskap - och däri ingår studier av stora tekniska system, mer specifikt just dammar.
Och även energisystem. Bäva månde världen! Undrar dock lite över varför folk är så ilskna. Är det så provocerande? Jag har uttalat mig MASSOR med gånger om dammar och dammsäkerhet i media. Varför blir folk arga nu? Men - vi tar tillfället i akt och talar om sakfrågan tycker jag. Dammsäkerhet - mänsklig säkerhet - och vem som ska få uttala sig i detta. Och vem som drabbas när det går åt pipsvängen. Det är dags att tala om det nu. Innan det händer. Så - mitt i stormvinden gläds jag åt att folk vill tala om frågan i sig. Spännande. Första gången någonsin tror jag det sker INNAN ett dammbrott, i Sverige i alla fall. Och så ska jag tillägga - kombinationen Teknikhistoria, Studier av teknik- och naturvetenskap - och Genusvetenskap är OSLAGBAR! Det behövs mer sådant. Jag tänkte få bli docent i Genusvetenskap - men vete tusan om titeln är bra att ha, om det ska bli sånt här liv när jag uttalar mig. Forskningsfinansiärer - titta hitåt - detta är nyskapande!
Mängder av ryggdunk på hennes kommentarsfält från människor i .. "samma krets":
Intelligenta pålästa kvinnor upplevs som hot mot patriarkatet och måste tryckas ner och helst förintas. Bra jobbat av dig!
Hejja dig!!! Får jag dela ditt inlägg? Tyckte det var så symptomatiskt på hur kvinnors kunskap nedvärderas.
Patriarkatet hatar starka kvinnor! stå på dig fina du!!!!!
:d:d
Skalvet är förmodligen inte farligt omgående. Men dammforskaren May-Britt Öhman varnar för att det på sikt kan skada våra stora dammar.
May-Britt Öhman är forskare vid Uppsala Universitet på just dammsäkerhet.
När Norrbottens-Kuriren pratar med henne vid midnatt, natten till söndag, säger hon att uppföljningen av det som hänt är väldigt viktig.
Men det är inte alla aktörer som har säkerheten som högsta prioritet.
– Vattenkraftsföretagen jobbar väldigt noga med det här eftersom det är viktigt för dom, men med gruvföretagen kan det vara annorlunda eftersom att det är en sopstation för dom.
– Vi har ju gruvdammarna i Pajala och Malmfälten. Alla stora vattenkraftsdammar här är i inlandet, men vi har också Aitik (Boliden). De ska klara det här. Ett jordskalv kan upplevas som att det inte är något större problem, men strukturer och vattenflöden kan påverkas av sättningar och de åldras också.
May-Britt Öhman hörde själv av sig till Norrbottens-Kuriren eftersom att hon uppmärksammat vad som hänt via vår rapportering på Facebook.
---
– En damm ska inte brista av ett sådant här skalv, men det kan bli sättningar som inte märks på en gång. Men de märks i efterhand och då kan det börja hända saker.
"Dammexperten" ringer upp tidningen mitt i natten och pratar om sopstationer och liknande.
Detta fick den riktige dammsäkerhetsexperten Sven Knutsson, professor i geoteknik vid Luleå tekniska universitet att gå i taket.
Han skriver ett inlägg om det hela:
En kort stund efter skalvet kunde jag läsa på Norrbotten Kurirens nätupplaga att ”dammsäkerhetsforskaren” May-Britt Öhman från Uppsala universitet ringt tidningen och gjort vidlyftiga uttalade om allehanda möjliga konsekvenser av skalvet. Hon nämnde att dammsäkerheten på sikt kunde äventyras och detta var särskilt allvarligt då dammsäkerhetsfrågan inte var en prioriterad fråga hos vissa dammägare. Hon menade att bristen på ansvar och kompetens var särskilt påtaglig hos gruvindustrin som bygger dammar för förvaring av sand från anrikningsprocesserna vid gruvorna. Medborgarna hade anledning att vara oroade.
Efter att jag som professor arbetat med denna typ av frågor i 20 år med särskilt fokus på dammsäkerhetsfrågor, i såväl vattenkraftsområdet som för gruvdammar, kunde jag inte låta bli att förundras över varifrån alla dessa uttalanden kom.
Först konstaterade jag att denna May-Britt Öhman inte är någon man ofta möter i sammanhang där dammsäkerhet diskuteras och arbetas med. Hon har en anställning på Uppsala Universitet med inriktning mot genusvetenskap. Att denna bakgrund kunde utgöra en grund för djup teknisk kunskap om dammar och dammkonstruktion var något förvånande. Men det hindrade henne inte från att ge sig in i frågor av stor teknisk komplexitet och uttala sig om vad som händer vid skakningar av den typ som skedde i lördags.
Efter lite mailväxling visar det sig att genusvetaren som också vill vara dammexpert har rätt dålig koll på faktisk dammsäkerhet:
fter lite mailväxling visar sig det jag befarade. Hon har inte en aning om dessa saker! Det finns inte tillstymmelse till belägg för uttalande av denna typ. Det hela är helt gripit ur luften. Ungefär på det sätt som skedde på Karolinska. Egna hjärnspöken och falsarier.
Detta är djupt beklämmande och skapar oro hos medborgarna och misstro mot myndigheter. Uttalanden av en person som genomgått forskarutbildning vid svenskt universitet borde vi kunna lita på. I detta fall har May-Britt Öhman inte kommit med ett enda belägg för sina påståenden. Istället talar hon om andra saker när jag frågar henne om var underlaget för uttalandena finns.
Denna "dammexpert" var alltså en genusvetare som pratade i nattmössan.
Vid närmare kontroll visar det sig att genusvetaren varit med på ett hörn i nån slags studie av dammsäkerhet som inte handlar om teknik alls, utan om sociala aspekter.
http://www.nsd.se/opinion/skalvet-skadar-fortroendet-for-forskarvarlden-9944966.aspx
http://www.academia.edu/2112639/Supradisciplinary_conversations_on_Security_Risk_a nd_Resilience_around_Dams_in_Sub_Arctica
Efter kritiken så går genusvetaren ut på facebook och anklagar den riktiga damexperten för "trakasserier":
"Hej vänner med kunskap om akademin. Jag har lite frågor och skulle vilja be om goda råd, antingen nedan eller i pm.
Jag har hamnat i en liten underlig situation, som för mig framstår som rena trakasserier av professor/man - som i en debattartikel grovt kränker min integritet som forskare. Som engagerad i frågor kring naturresurser - framförallt gruvor - är jag rätt van att ta emot allehanda kränkningar från främst män - och då främst utanför akademin. Ofta handlar det om ifrågasättande av min expertis. Att en kvinna, som dessutom sedan nu en längre tid, är verksam vid ett Centrum för Genusvetenskap samtidigt är expert på dammsäkerhetsfrågor - verkar vara svårt för många män, främst då de som vill driva på för etablerandet av fler gruvor. Så ofta får jag höra tillmälen om att jag är okunnig och oinsatt och i princip borde hålla käften. Tyvärr är detta inget ovanligt för kvinnor inom tekniksektorn, snarare regel (det vet jag genom min och andras forskning).
Att det kommer från allmänheten - där det finns gruvförespråkare - har jag vant mig vid. Men nu har jag blivit utsatt av en professor/man vid Luleå Tekniska universitet, som använder exakt samma retorik som jag är van att möta från en aggressiv gruvpositiv allmänhet - och detta i en debattartikel publicerad i Norrländska socialdemokraten.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Förvisso kan jag svara på sakfrågorna - han har helt fel kan jag meddela - och hade han bemödat sig om att kolla upp mina publiceringar och min verksamhet sedan jag började som doktorand 1999, så borde professorn varit försiktig nog att kritisera mig på ett sakligt sätt. Men nu är det rena övertramp. Jag ska svara på debattartikeln - men jag - och många andra med mig - ser detta som rena är trakasserier. Hade det varit inom samma universitet så hade jag nog gått med det till ansvariga inom universitetet. Så jag undrar - när det nu är på ett annat universitet än mitt eget - vart vänder jag mig då? Den ligger dessutom publicerad på professorns egen institutions hemsida. Om man googlar på mitt namn May-Britt Öhman, dammsäkerhet, och NSD, så ligger den näst högt upp (i alla fall i mitt flöde).. Jag vill inte länka till den här."
Detta sprids lite överallt på internet och får henne att skriva ett till mycket professionellt inlägg om det på social media:
May-Britt Öhman Tuohea Rim
6 tim ·
Nu har jag tydligen blivit närapå rikskändis som "genusvetaren som uttalar sig om dammar". Intressant. Är "genusvetare" ett skällsord? Ni som undrar - jag är faktiskt Fil.Dr i Teknikhistoria KTH 2007 - det ni! Jag har doktorerat på Kungliga Tekniska Högskolan!!! Yay!. Så kanske man kunde kalla mig Teknikhistorikern i just detta sammanhang? Eller blir det förvirrande? Jaja, jo men det är det. Jag är verksam vid ett Centrum för Genusvetenskap, och leder en forskargrupp för Teknovetenskapliga studier - dvs studier av teknik- och vetenskap - och däri ingår studier av stora tekniska system, mer specifikt just dammar.
Och även energisystem. Bäva månde världen! Undrar dock lite över varför folk är så ilskna. Är det så provocerande? Jag har uttalat mig MASSOR med gånger om dammar och dammsäkerhet i media. Varför blir folk arga nu? Men - vi tar tillfället i akt och talar om sakfrågan tycker jag. Dammsäkerhet - mänsklig säkerhet - och vem som ska få uttala sig i detta. Och vem som drabbas när det går åt pipsvängen. Det är dags att tala om det nu. Innan det händer. Så - mitt i stormvinden gläds jag åt att folk vill tala om frågan i sig. Spännande. Första gången någonsin tror jag det sker INNAN ett dammbrott, i Sverige i alla fall. Och så ska jag tillägga - kombinationen Teknikhistoria, Studier av teknik- och naturvetenskap - och Genusvetenskap är OSLAGBAR! Det behövs mer sådant. Jag tänkte få bli docent i Genusvetenskap - men vete tusan om titeln är bra att ha, om det ska bli sånt här liv när jag uttalar mig. Forskningsfinansiärer - titta hitåt - detta är nyskapande!
Mängder av ryggdunk på hennes kommentarsfält från människor i .. "samma krets":
Intelligenta pålästa kvinnor upplevs som hot mot patriarkatet och måste tryckas ner och helst förintas. Bra jobbat av dig!
Hejja dig!!! Får jag dela ditt inlägg? Tyckte det var så symptomatiskt på hur kvinnors kunskap nedvärderas.
Patriarkatet hatar starka kvinnor! stå på dig fina du!!!!!
:d:d