Visa fullständig version : Rädd att bli 30
submarine3
2016-03-06, 17:12
Om lite mer än 2 år så kommer jag fylla 30 år ... känns inte alls roligt, vet inte varför men det känns lite som att "livet är över då" av någon konstig anledning, känner sig gammal och rutten.
Någon annan som känt/känner så här? Hur lugnar man sig?
JHilding
2016-03-06, 17:15
Jag är livrädd för att bli 25. Jag känner mig fortfarande som 18. 30 vill jag inte ens tänka på. Hymlar inte med min åldersnojja. Tips mottages här med.
Personligen hoppas jag på att dö i sömnen innan 30.
filmjölk
2016-03-06, 17:33
Jag är 37. Att fylla 30 är ingen stor grej, man nojar mest över det när man är 29, när man sedan väl blir 30 är det inte så jävligt. Det är nog värre att vara 29.
Sheogorath
2016-03-06, 17:39
Jag är 33. Tycker det är skit.
Hövdingen
2016-03-06, 17:42
Om lite mer än 2 år så kommer jag fylla 30 år ... känns inte alls roligt, vet inte varför men det känns lite som att "livet är över då" av någon konstig anledning, känner sig gammal och rutten.
Någon annan som känt/känner så här? Hur lugnar man sig?
Det är ju inte så stor skillnad på 28 och 30. Livet är inte mer slut vid 30 än vid 28. Ett tips är att växa upp och sluta tänka som en fjortonåring.
submarine3
2016-03-06, 17:43
Det är ju inte så stor skillnad på 28 och 30. Livet är inte mer slut vid 30 än vid 28. Ett tips är att växa upp och sluta tänka som en fjortonåring.
Hur gör man det då? Känns så gammalt att säga man är 30 .. fan känner sig som 19 än, fattar inte var åren tagit vägen, nyss var man typ tonåring å nu är man påväg att bli gubbe :(
Är 34, känns riktigt bra. Aldrig varit starkare, snabbare, snyggare eller smartare än nu. Underbart.
Andy.da.wohoo
2016-03-06, 17:46
Jag är 33. Tycker det är skit.
Haha :D Segt för dig.
Själv fyller jag 24 snart. Känns bra än så länge.
Tyckte 30 var fantastiskt att fylla, äntligen anses man vara vuxen även av andra vuxna. Nu är jag visserligen arbetsskadad av att jobba bland tonåringar, men jag hade aldrig velat vara 15 igen.
JHilding
2016-03-06, 17:54
Det känns som 30 är en sådan ålder då man slutar drömma och stadgar sig. Det är då jag får ge upp minna drömmar om att bli skådespelare, rockstjärna eller bli hippie.:(
Diomedea exulans
2016-03-06, 17:54
Det som räddade mig från din situation var att dejta en tjej med extrem åldersnoja och inse hur jävla fjantigt det är.
Jag var 23, tjejen var 29, och hon gjorde knappt annat än att gnälla över att livet var över. Hon var snygg, men hade fått för sig att hon slutade vara snygg vid 27. Det faktum att hon inte hade stadgat sig än skyllde hon på att hon blivit för gammal och ful (att hon fick ragg hela tiden, däribland jag, förklarade hon med att killar vill ligga med alla tjejer, och inte bryr sig om utseendet när de vill ligga).
När jag en gång tog upp att jag själv inte heller var så nöjd över mitt liv sa hon (jag citerar ordagrannt): "Du kan ju inte vara bitter! Du är 23! Jag kan vara bitter, jag är 29". Hon menade med andra ord att jag hade max sex år på mig innan livet var över. Ja, det var ju jävligt peppande ord...
Att bestämma mig för att aldrig bli som den där jävla tönten räckte för att bota mig från åldersnoja för all framtid.
En annan sak som har hjälpt mig är vetskapen om att jag kommer kunna utföra allt som gör mig glad gott och väl till jag är 60. Mina hobbyer är att skriva inlägg på nätforum, kolla på film och tv-serier, sköta om djur, läsa böcker, spela sällskapsspel och surfa porr. Inget av det behöver man vara "ung och vital" för att klara. Att jag har insett att kvinnor bara bryr sig om personlighet, inte utseende, har också varit en stark faktor.
Jag ser fram emot att vara gammal. Att vara pensionerad måste vara awesome. Det enda jag grämer mig inför är att mitt minne kommer bli ännu sämre, min tinnitus kommer bli ännu värre, och jag kanske blir inkontinent.
Om jag hade gillat att spela fotboll, eller någon annan aktivitet som kräver ungdomlig vigör, då hade jag kanske nojat mer.
Ingen skillnad mot att vara 25 eller 45 inte idag åtminstone med det levnadssättet vi har.
submarine3
2016-03-06, 18:09
Ingen skillnad mot att vara 25 eller 45 inte idag åtminstone med det levnadssättet vi har.
Vad menar du exakt med levnadssättet?
Lasse Kongo
2016-03-06, 18:11
Jag fyller snart 53, tycker livet vände åt rätt håll efter 30!
Vad menar du exakt med levnadssättet?
Vi äter bra och lever bra, generellt sätt alltså sen vet jag ju inte om du pundar eller vad du håller på med men våra äldre blir ju äldre idag för att vi har bättre mat och medicin.
Man kan ta hand om sig själv på ett helt annat sätt idag vilket gör oss "yngre".
http://www.svt.se/det-ar-inte-sa-dumt-att-bli-gammal/livet-borjar-vid-hundra
Själva avsnitter verkar borta från Svtplay tyvärr men det är lite perspektiv iaf :)
103 år och lever livet.
JHilding
2016-03-06, 18:25
http://www.svt.se/det-ar-inte-sa-dumt-att-bli-gammal/livet-borjar-vid-hundra
Själva avsnitter verkar borta från Svtplay tyvärr men det är lite perspektiv iaf :)
103 år och lever livet.
Såg henne på Skavlan, riktigt härlig tant.:cool:
King Grub
2016-03-06, 18:25
Det hände inget och det gick inte utför.
Kring 25 började livet upplevas som tråkigt och monotont. Även när man gör roliga grejer så är det som att man sett allt förut. Ingenting engagerar längre. År 0-20 var bäst.
0-20 var definitivt bäst. Tror inte att en miljard kr skulle få mig att trivas bättre än då.
Hur gammal är du då? 32? 33?
JHilding
2016-03-06, 18:41
0-20 var definitivt bäst. Tror inte att en miljard kr skulle få mig att trivas bättre än då.
Vad gick utför?
Hövdingen
2016-03-06, 18:43
Jag kom att tänka på den här filmen med Kevin Spacey
aq33c6FhRes
it's never too late to get it back
Diomedea exulans
2016-03-06, 18:45
Kring 25 började livet upplevas som tråkigt och monotont. Även när man gör roliga grejer så är det som att man sett allt förut. Ingenting engagerar längre. År 0-20 var bäst.
0-20 var definitivt bäst. Tror inte att en miljard kr skulle få mig att trivas bättre än då.
Menar ni på fullaste allvar att ni inte upplevde tonåren som ett helvete?
0-11 var bäst enligt mig.
filmjölk
2016-03-06, 18:54
Menar ni på fullaste allvar att ni inte upplevde tonåren som ett helvete?
0-11 var bäst enligt mig.
Tonåren var rätt ok, åtminstone de senare. HB och folköl, hånglande och för tidig utlösning.
Vad gick utför?
Är väl inte just att något som gått åt helvete. Det var bara så gött på den tiden man bodde hemma och gick i skolan. Hänga med kompisar varje dag och kväll, ha sommarlov, spela cs, inte bry sig om räkningar och jobb. Det var slappt och enkelt, helt enkelt.
Är väl inte just att något som gått åt helvete. Det var bara så gött på den tiden man bodde hemma och gick i skolan. Hänga med kompisar varje dag och kväll, ha sommarlov, spela cs, inte bry sig om räkningar och jobb. Det var slappt och enkelt, helt enkelt.
Så ett slappt och enkelt liv är positivt alltså? Okej.
Old Nick
2016-03-06, 19:10
Jag är 37 och det är inte förrän nu jag börjar känna lite åldersnojja. Inte för att JAG blir äldre, utan för att hela kretsen runtom börjar vara i så dåligt skick. Efter 35 känns det som att det är nedförsbacke hela vägen. Alla börjar förfalla. Totalt.
Men inte jag. Eftersom jag tränar och äter bra och har gjort så i många, många år. Jag får dock lite känslan av att jag hamnat bakom och alla andra är på väg åt fel håll. Själv vill jag spela innebandy, klättra i träd och göra personbästa i marklyft. Att jobba hårt och göra vad som helst är relativt ansträngningslöst.
Men mina gamla vänner är mer och mer trötta, har ont i ryggen och lider av diabetes, artros och blodtrycket. De vill inte spela innebandy. De vill se på TV. Och äta nåt gott. Och kanske gå på en promenad ibland. Men helst inte.
Old Nick
2016-03-06, 19:11
Kan tillägga att jag ofta får visa leg på bolaget också. Merparten av mina gamla kamrater ser dock ut som om de är 50. Det är jävligt trist.
Jag är 37 och det är inte förrän nu jag börjar känna lite åldersnojja. Inte för att JAG blir äldre, utan för att hela kretsen runtom börjar vara i så dåligt skick. Efter 35 känns det som att det är nedförsbacke hela vägen. Alla börjar förfalla. Totalt.
Men inte jag. Eftersom jag tränar och äter bra och har gjort så i många, många år. Jag får dock lite känslan av att jag hamnat bakom och alla andra är på väg åt fel håll. Själv vill jag spela innebandy, klättra i träd och göra personbästa i marklyft. Att jobba hårt och göra vad som helst är relativt ansträngningslöst.
Men mina gamla vänner är mer och mer trötta, har ont i ryggen och lider av diabetes, artros och blodtrycket. De vill inte spela innebandy. De vill se på TV. Och äta nåt gott. Och kanske gå på en promenad ibland. Men helst inte.
Jo, men det är ju mer ett kulturellt problem än fysiskt. Klart om du lever som skit med alkohol varje helg, värdelös mat och ingen motion att det kommer kräva sin rätt.
Så ett slappt och enkelt liv är positivt alltså? Okej.
Du vill ha det jobbigt och krångligt ?
Du vill ha det jobbigt och krångligt ?
Men om du har det slappt och enkelt jämt, hur fan ska du då överleva när det blir jobbigt och krångligt?
Sen kan jag säga dig, mitt liv har då inte varit en dans på rosor, men jag skulle aldrig vilja byta.
Old Nick
2016-03-06, 19:18
Jo, men det är ju mer ett kulturellt problem än fysiskt. Klart om du lever som skit med alkohol varje helg, värdelös mat och ingen motion att det kommer kräva sin rätt.
Ingen har påstått något annat. Men det är likväl någonting som får mig att önska att jag kunde vrida tiden tillbaka lite grann. För det var roligare när alla var i god form och vi gjorde roliga saker tillsammans. Nu är dom gamla och jag ung. Typ.
Men om du har det slappt och enkelt jämt, hur fan ska du då överleva när det blir jobbigt och krångligt?
Sen kan jag säga dig, mitt liv har då inte varit en dans på rosor, men jag skulle aldrig vilja byta.
Klart att slappt och enkelt är behagligt. Därför var den slappa och enkla perioden den bästa i mitt liv. Vad diskuterar vi?
Jakobson
2016-03-06, 19:20
Fyller 30 i år, blir riktigt tung fest! Bara positivt för mig, lite tråkigt att polarna börjar bli trötta småbarnspappor på löpande band, ofta utan större vilja
Jag är 33. Tycker det är skit.
+1, det är inte kul alls
Är 34, känns riktigt bra. Aldrig varit starkare, snabbare, snyggare eller smartare än nu. Underbart.
+1 på starkare, snabbare och smartare, men minus på snyggare*cry*
Det som är värst med att fylla 30 är nog inte att man själv förändrats i någon speciell mån, utan hur andra ser på dig när de får veta att du är 30. T.ex. tinder- och pub-raggningarna blir mycket färre. De närstående som är under 30 tror att 30 är någon magisk gräns där du är skitgammal och dem som är strax under är skitunga. Har t.ex. en polare som ledsnar när jag får hem 18-19åringar och kallar mig pedofil medan han anser sig ha rätt att ligga med dem trots att han bara är något år yngre, nu har han nyss fyllt 30 och sen dess har jag inte hört ett knyst :)
Är 28 nu och 30 känns inte så farligt, faktiskt. Förutom att jag inte är färdigutbildad eller i arbete än. Det är väl det enda som suger lite.
Klart att slappt och enkelt är behagligt. Därför var den slappa och enkla perioden den bästa i mitt liv. Vad diskuterar vi?
Bli vänster och lev slappt som alla andra pack i samhället!!
Bli vänster och lev slappt som alla andra pack i samhället!!
Det kommer!
Diomedea exulans
2016-03-06, 19:57
Bli vänster och lev slappt som alla andra pack i samhället!!
Struntprat. Äkta proletärer sliter i fabriken från morgon till kväll!
filmjölk
2016-03-06, 20:09
Struntprat. Äkta proletärer sliter i fabriken från morgon till kväll!
Äkta proletärer som sliter i fabriken röstar dock SD och inte vänster. Vänster är mer för högskolestudenter från övre medelklass.
Illustrerade mannen
2016-03-06, 20:19
Strax 48. Livet har aldrig varit bättre! Endast i-landsproblem numera. Barndomen och ungdomen var fördjävliga. Så ni ungdomar - ni kommer förnöjt att skrocka över era nuvarande ungdomsnojor när ni blir äldre. Vi "gamlingar" skrockar i hemlighet åt er nu! 🙄
mangemani
2016-03-06, 21:07
its all in your head.
du blir så gammal som du inbillar dig att du är. går du runt och tänker att du är gammal och risig, så känner du dig gammal och risig. sen spelar det ju ingen roll vad folk runt om dig tycker om det, men du kommer även då att utstråla det till folk i din omgivning.
åldern är bara en siffra, det enda som sätter stop för hur ung du kan vara är din kropp, inte vad folk runt om dig tycker och tänker.
Är nu 5 år från 40. För mig är utvecklingen tvärtom, är i bättre form fysiskt och psykiskt än jag var i yngre dagar. För mig handlar det om att ta tag i saker och sätta igång och lösa problemen, då mår jag bättre än som ung där jag var inaktiv och överviktig.
Visst har jag lite åldersnoja, men det känns som det är yttre påverkan som spökar från nätet och tidningar, annars känns det inte alls. Är äldst på min utbildning och ett antal år kvar, men livet leker.
åldern är ju skitsamma, och en siffra bestämmer inte hur livet blir, det gör livet själv...
fyllde 30 förra året, och sket i det och firar knappt att jag fyller år.
Jag har många kompisar som är 40+ och de tycker jag är ung, allt beror ju på vad man jämför med...
Men... är man 100+ är man elit, finns miljarder som inte ens får leva upp till 20, tänk på det innan ni gnäller på att ni blivit (gamla) ni har iaf fått leva.
submarine3
2016-03-06, 21:41
Tror en del av det är för att jag inte känner att jag hunnit leva ut mina yngre år riktigt än .. var i ett långvarigt förhållande från gymnasiet i flera år tills alldeles nyss då jag blev dumpad, så har liksom inte "varit ute och röjt" eller vad man ska säga mycket alls, var en ordentlig toffel och spenderade typ all tid med tjejen, något man får ångra nu när jag knappt har några vänner kvar alls ..
Så har jag bara arbetat skitjobb, lager och sånt och har ingen karriär alls, å ytterst få besparingar.
Så många som är 30 verkar ha så många många vänner överallt och etablerade sociala nät, massa erfarenhet från olika tjejer och liksom "vet" hur man flirtar, medans jag typ inte har nå mycket erfarenhet alls, knappt några vänner och bor på ett ruttet ställe.
Magnus Larsson
2016-03-06, 21:43
Är nyss fyllda 38. Även om jag orkade vara uppe längre på nätterna och gå och jobba dagen efter när jag var 25 samt dylika ting, så längtar jag inte tillbaka till någon ålder. Tvärtom förfasas jag över svagheterna såväl mentalt som fysiskt bland 20-årsbarnen.
Hell åldrandet.
Fast det har ju väldigt lite med din ålder att göra, att du inte känner dig nöjd med var du är i tillvaron. Det är långt ifrån alla som har karriärer och färdiga liv vid 30. Man gör olika saker olika dagar. Ta reda på vad du vill och vad som är viktigt för dig, och sedan kan du börja ta dig dit.
Jag är lite chockad över att jag blir 40 i år. Man kommer nog aldrig känna sig så gammal som körkortet säger. Däremot blir det mindre viktigt.
Tror en del av det är för att jag inte känner att jag hunnit leva ut mina yngre år riktigt än .. var i ett långvarigt förhållande från gymnasiet i flera år tills alldeles nyss då jag blev dumpad, så har liksom inte "varit ute och röjt" eller vad man ska säga mycket alls, var en ordentlig toffel och spenderade typ all tid med tjejen, något man får ångra nu när jag knappt har några vänner kvar alls ..
Så har jag bara arbetat skitjobb, lager och sånt och har ingen karriär alls, å ytterst få besparingar.
Så många som är 30 verkar ha så många många vänner överallt och etablerade sociala nät, massa erfarenhet från olika tjejer och liksom "vet" hur man flirtar, medans jag typ inte har nå mycket erfarenhet alls, knappt några vänner och bor på ett ruttet ställe.
Du läser för mkt på facebook.
submarine3
2016-03-06, 21:59
Fast det har ju väldigt lite med din ålder att göra, att du inte känner dig nöjd med var du är i tillvaron. Det är långt ifrån alla som har karriärer och färdiga liv vid 30. Man gör olika saker olika dagar. Ta reda på vad du vill och vad som är viktigt för dig, och sedan kan du börja ta dig dit.
Jag är lite chockad över att jag blir 40 i år. Man kommer nog aldrig känna sig så gammal som körkortet säger. Däremot blir det mindre viktigt.
Ja jag vet mycket väl att det är mitt egna "fel" men vad gör man? Ska börja plugga nu i höst och flytta till en helt ny stad, komme fylla 28 i år så jag kanske bara kommer ses som gammal gubbe av alla studenter, så kommer säkert bara kännas löjligt att vara ute och festa och ha kul med dom när man är äldre, men jag vill ju ändå göra det för att jag vill få lite erfarenheter av det livet också innan man blir allt för gammal och stadgar sig på riktigt
submarine3
2016-03-06, 22:02
Du läser för mkt på facebook.
vad menar du?
Folk är väl i alla möjliga åldrar på universitet/högskola/vuxenutbildningar, så kör på. 27 är ungt. :)
Ja jag vet mycket väl att det är mitt egna "fel" men vad gör man? Ska börja plugga nu i höst och flytta till en helt ny stad, komme fylla 28 i år så jag kanske bara kommer ses som gammal gubbe av alla studenter, så kommer säkert bara kännas löjligt att vara ute och festa och ha kul med dom när man är äldre, men jag vill ju ändå göra det för att jag vill få lite erfarenheter av det livet också innan man blir allt för gammal och stadgar sig på riktigt
När jag började på ssk nu i januari var de flesta runt 25. En hel del över 30 och även ett gäng över 40. Så 28 är lugnt ;)
Tapatalk på språng
submarine3
2016-03-06, 22:12
Kollade precis upp det, verkar som medelåldern för att ta examen i sverige är 29 (!!!), det trodde jag aldrig, trodde det skulle vara typ 23. Jaja då kanske man inte kommer vara en jättegammal gubbe där ändå
Kollade precis upp det, verkar som medelåldern för att ta examen i sverige är 29 (!!!), det trodde jag aldrig, trodde det skulle vara typ 23. Jaja då kanske man inte kommer vara en jättegammal gubbe där ändå
Jag trodde att den var 30[emoji14]Vissa program har iofs fler unga än andra. Men oftast är det några äldre på alla program också.
Var med lite på nollnibg osv så är det ingen som bryr sig :)
Tapatalk på språng
filmjölk
2016-03-06, 22:27
Fast det har ju väldigt lite med din ålder att göra, att du inte känner dig nöjd med var du är i tillvaron. Det är långt ifrån alla som har karriärer och färdiga liv vid 30. Man gör olika saker olika dagar. Ta reda på vad du vill och vad som är viktigt för dig, och sedan kan du börja ta dig dit.
Jag är lite chockad över att jag blir 40 i år. Man kommer nog aldrig känna sig så gammal som körkortet säger. Däremot blir det mindre viktigt.
Du ser ut att fylla 30 i år, inte 40. Då är det inte så viktigt kan jag förstå.
vad menar du?
Du verkar jämföra dig med alla andra i närheten och utifrån det få din åldersnoja. T.ex vad är det som säger att grabbarna som låg runt mycket och inte hade stabilt förhållande mår bättre av det? Eller alla som har fått sin första unge och verkar leva det lyckliga livet på utsidan men slutar ändå med en skilsmässa om några år.
Bara ta dig i kragen. Ta reda på vad du vill göra och gör det. Om du går runt och tror att "det kan jag inte göra nu, jag är för gammal" då är det bara bryta det mönstret direkt.
Människan är bekväm och väljer oftast den enkla vägen. Men sitter sedan och undrar varför det aldrig var någon spänning cofffee
submarine3
2016-03-06, 23:44
Du verkar jämföra dig med alla andra i närheten och utifrån det få din åldersnoja. T.ex vad är det som säger att grabbarna som låg runt mycket och inte hade stabilt förhållande mår bättre av det? Eller alla som har fått sin första unge och verkar leva det lyckliga livet på utsidan men slutar ändå med en skilsmässa om några år.
Bara ta dig i kragen. Ta reda på vad du vill göra och gör det. Om du går runt och tror att "det kan jag inte göra nu, jag är för gammal" då är det bara bryta det mönstret direkt.
Människan är bekväm och väljer oftast den enkla vägen. Men sitter sedan och undrar varför det aldrig var någon spänning cofffee
Jo då men man verkar automatiskt jämföra sig med andra, tror de flesta gör det på någon nivå. Känns liksom som att man "halkar efter" så mycket, jag tror det är några faser man måste (borde) gå igenom i livet för att sen kunna bli vuxen och faktiskt känna sig som vuxen. Jag tror en sån fas innefattar en period där man umgås mycket med vänner, är singel och liksom "lär sig" det sociala spelet med tjejer, träffar lite olika innan man stadgar sig.
SVT hade väl förra året nåt program om att det inte är så dumt att bli gammal:
http://www.svt.se/det-ar-inte-sa-dumt-att-bli-gammal/ger-mig-hopp-och-livsgladje-for-hela-livet
Ja jag vet mycket väl att det är mitt egna "fel" men vad gör man? Ska börja plugga nu i höst och flytta till en helt ny stad, komme fylla 28 i år så jag kanske bara kommer ses som gammal gubbe av alla studenter, så kommer säkert bara kännas löjligt att vara ute och festa och ha kul med dom när man är äldre, men jag vill ju ändå göra det för att jag vill få lite erfarenheter av det livet också innan man blir allt för gammal och stadgar sig på riktigt
Jag är 7 år äldre än dig, jag studerar. Om du vill börja plugga nu till hösten så gör du helt enkelt det.
MojjMojj
2016-03-07, 01:54
Haft mitt bästa år inom träning året 29-30. Börjat plugga och satsar på att ändra min "karriär" då jag nu jobbat 10 år inom säkerhetsbranschen och det börjar kännas som att man "sett allt" och lärt sig "allt".
Singel, schysst lägenhet på bra ställe där priserna bara ökat varje år.
Sen är det skönt att bli "vuxen". Inga jäkla ursäkter för den man är. För mig betyder det att jag verkligen vet vem jag är nu.
LoveMachine
2016-03-07, 02:30
Jag fyller 31 om några veckor och det är klart att jag hade en lite släng av åldersnojja strax innan jag fyllde 30. Men sen så började jag fundera över hur livet egentligen skiljer sig sedan jag var 20.
Det är klart att mycket har förändrats sedan jag var tjugo, precis hade muckat och bodde i Japan på en kampsportsskola. Jag hade de pengar jag behövde för att klara och roa mig, tak överhuvudet och inga andra ansvar än att gå på träningarna. Viss skillnad från året innan då jag var en överarbetad trossgruppchef.
Saker och ting var enklare som student, man hade kompisarna runt hörnet och folk hade alltid tid att se en film spela rollspel eller gå och supa ner sig på den lokala rockbaren. Nu har många jobb, andra intensiva studier och jag är på fel kontinent till och från och nu mer semi-permanent. Men det finns alltid tid att spela något spel och snacka skit över Mumble.
Nu har jag ett intensivt jobb där övertid är ett okänt begrepp, man jobbar tills man är klar. Men det är också ett jobb som ger mig väldigt mycket stimulans och som jag inte skulle vilja byta ut mot något annat. Dessutom så är jag reservist på artilleriet och har därför ofta använt semesterdagar till att öva med förbandet. I år så kan det handla om 26 övningsdagar utöver min vanliga heltidtjänst. Men jag får testa på nya saker.
Men de senaste två åren så jag fått gå Nijmegenmarschen, en upplevelse som är en fasansfull blandning av smärta, lycka och enorm kamratskap. Jag har bott på Svalbard med en grupp forskare/studenter som jag känt ett band till som jag inte trodde var möjligt. Jag har fått tävla med och mot landslag i den kampsport jag utövar, och som grädde på moset varit på det vinnande laget i vänskapsturneringen.
Folk stagar sig, men jag är fortfarande singel, så det är inte alltid lika enkelt att skaffa sig nya vänner när man dessutom flyttar runt. Det blir tydligt när jag som nu flyttat till en annan kontinent och en stad där den enda person jag kände var min nya chef.
Så nog är livet annorlunda, inte lika enkelt och bekvämt som när jag var yngre. Men på många sätt intressantare och med fler möjligheter om jag bara vågar ta för mig. Och det är en fördel med att ha blivit lite äldre, jag skiter mindre i vad folk tycker. Nu ska jag sätta mig och se om det finns någon möjlighet att ta mig till årets Burning Man.
TLDR: Livet förändras, lev det liv du har, håll inte krampaktigt kvar i det liv du minns att du hade. Det var inte lika kul som du minns det.
submarine3
2016-03-07, 03:08
Jag är 7 år äldre än dig, jag studerar. Om du vill börja plugga nu till hösten så gör du helt enkelt det.
Okej, ja jag kommer nog börja studera i alla fall. Festar du något? Tror du man ses som konstig om man som 28åring är med på nollning och/eller festar en del med de andra?
Okej, ja jag kommer nog börja studera i alla fall. Festar du något? Tror du man ses som konstig om man som 28åring är med på nollning och/eller festar en del med de andra?
Inte om de andra är som normalt 20-35. Men visst finns det en stor andel precis fyllda 20. Du kan ju alltid kika på hur gamla hollywood skådisarna är om du känner en släng av åldersnojan.
Okej, ja jag kommer nog börja studera i alla fall. Festar du något? Tror du man ses som konstig om man som 28åring är med på nollning och/eller festar en del med de andra?Jag ar snart 29 och ska precis borja andra aret pa universitet, och 99% av de andra jag laser med har precis lamnat high school, sa de ar 18-19 ar, om nagon tycker jag ar konstig sa har de aldrig ens rakat visa det. Ett polare jamnariga polare i Sverige har ocksa nyligen borjat och de upplever inte heller nagra konstigheter. Kor pa bara.
Jag tror att manga mognar ganska mycket nar de borjar pa universitet, sa aldersskillnaden marks inte av lika mycket.
Får ju se det positivit, ett år närmare pension då livet börjar igen från slaveriet. :hbang:
King Grub
2016-03-07, 08:31
Det finns inga pensioner om 30 år. :p
Får ju se det positivit, ett år närmare pension då livet börjar igen från slaveriet. :hbang:
Tänker du så är livet redan över, tyvärr.
+1 på starkare, snabbare och smartare, men minus på snyggare*cry*
Tråkigt. Känns bra att bara bli snyggare :D
Lite deppigt att surfa 24 vs 34 damerna på Tinder. Fasiken vad ration på liggbara går ner, börjar misstänka att det finns många 50+ som ljuger om sin ålder.
Jag är 33. Tycker det är skit.
Kan inte låta bli att bli nyfiken, varför tycker du det är skit?
Man närmar sig ju ...
Närmar mig 25, det känns ganska värdelöst. Känner redan ångest över att uppnå 30, då är det försent för förändringar.
Det värsta med att bli äldre är att chanserna till att göra förändringar och ändra på sitt liv minskar. Alla drömmar dör ut med åren och det är för sent att bli något.
Närmar mig 25, det känns ganska värdelöst. Känner redan ångest över att uppnå 30, då är det försent för förändringar.
Det värsta med att bli äldre är att chanserna till att göra förändringar och ändra på sitt liv minskar. Alla drömmar dör ut med åren och det är för sent att bli något.
Fast det där är ju bara inte sant. Det är en rätt gammalmodig syn på livet, att man bestämmer sig för vad man vill bli och sedan jobbar man ihop till sin guldklocka för lång och trogen tjänst. Måhända byts några drömmar ut, men det är ju inget konstigt.
Närmar mig 25, det känns ganska värdelöst. Känner redan ångest över att uppnå 30, då är det försent för förändringar.
Det värsta med att bli äldre är att chanserna till att göra förändringar och ändra på sitt liv minskar. Alla drömmar dör ut med åren och det är för sent att bli något.
Why? Sålänge man inte skaffar familj och barn kan man ju ta sitt pick och pack å dra vart fan man vill. Handlar bara om att bestämma sig för att göra det.
Jag är 36 och mitt liv har varit som bäst från 28, kanske 29 och framåt. Jag har inga barn eller speciellt mycket av allt det andra som man "ska" ha vid min ålder men det beror mest på att jag inte har varit intresserad förrän först nyligen. Mitt liv är egentligen inte så annorlunda mot vad det var när jag var yngre men jag själv är det, på ett positivt sätt. Trots att jag till viss del gör samma saker så uppskattar jag dem mer nu, kanske för att jag har fått en mer avslappnad syn på saker och ting. Trots att det är fler måsten när man blir äldre så är det inte så betungande eftersom man genom erfarenhet vet att det faktiskt ordnar sig, visst är livet mindre slött men samtidigt är jag mer kapabel så det väger upp. Sen har jag givetvis turen att se någorlunda ung ut och vara i fysiskt OK form, det underlättar säkert.
En sak jag gillar med åren runt 30 är att det är lätt att umgås med människor i alla möjliga åldrar. Om jag går ut och festar eller gör andra sociala saker så är det ibland med folk som är 23, ibland med folk som är 50. Man får ett större åldersspann i sin bekantskapskrets när man har jobbat en tid och varit runt lite, eller jag fick det åtminstone men det kanske inte gäller för alla andra.
En sak jag gillar med åren runt 30 är att det är lätt att umgås med människor i alla möjliga åldrar. Om jag går ut och festar eller gör andra sociala saker så är det ibland med folk som är 23, ibland med folk som är 50. Man får ett större åldersspann i sin bekantskapskrets när man har jobbat en tid och varit runt lite, eller jag fick det åtminstone men det kanske inte gäller för alla andra.
Det har jag inte ens tänkt på men det stämmer verkligen. När jag själv var 19-20 då kändes det helt sjukt att träffa en 30åring för man kände sig som ett barn i jämförelse.
Nu när jag själv börjar komma upp i den åldern så är det inte alls konstigt att umgås med folk +-10år
Diomedea exulans
2016-03-07, 13:55
Vad hände med folks barnasinne?
När ni var små var ni lyckliga sålänge ni fick göra roliga grejer. Ni tänkte inte "ååh, snart fyller jag nio och jag har ännu inte tagit simborgarmärket, vilken ångest". Utan ni tänkte "nu är jag sugen på att spela Super Mario World/spela fotboll/lyssna på Markoolio, låt oss spela Super Mario World/spela fotboll/lyssna på Markoolio!"
Varifrån kom den här idén att det finns massor måsten man måste beta av annars är man inte... Ja, vad? Lycklig? Vuxen? Värdig människa i andras ögon?
Kanske är det allt datorspelande som förstört folks världsbild? I datorspelen måste man klara en bana innan man kan gå vidare till nästa. Man måste döda bossen i varje värld innan man kommer till världen efter. Är det här ett tankesätt som har smittat av sig på hur folk fungerar IRL? "Fan, jag är så nära level 29, men jag måste skaffa en bil och ett barn, annars kommer jag stanna på level 28, oavsett hur många experience points jag skaffar!"
Du gräver i ett djupt ämne, Dio, men den slutledningen känns inte helt träffsäker. Själv känner jag att alla måsten kommer från alla nivåer av samhället, såväl från kärnfamiljen som okända människor med åsikter. Det är inte att man står still, det är snarare att man är mindre värd.
Sheogorath
2016-03-07, 14:04
Kan inte låta bli att bli nyfiken, varför tycker du det är skit?
Man närmar sig ju ...
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Det måste finnas dalar mellan bergstopparna. Jag försöker intala mig själv detta. :)
Kanske är det allt datorspelande som förstört folks världsbild? I datorspelen måste man klara en bana innan man kan gå vidare till nästa. Man måste döda bossen i varje värld innan man kommer till världen efter. Är det här ett tankesätt som har smittat av sig på hur folk fungerar IRL? "Fan, jag är så nära level 29, men jag måste skaffa en bil och ett barn, annars kommer jag stanna på level 28, oavsett hur många experience points jag skaffar!"
Tycker det känns tvärt om, de jag känner som är minst intresserade av att "bli vuxna" är de som spelar mest dator & tv-spel. Om något känns det som att de som inte är intresserade av spel och liknande som betar av standard-listan:
1.Hitta partner
2.flytta ihop
3.tröttna på att bara vara umgås med varandra -> skaffa husdjur
4.tröttna på husdjuret -> skaffa barn.
osv.
Det är åtminstone hur jag tolkar situationen, i egenskap av gamer som vid 40 års ålder fortfarande inte känner mig det minsta vuxen :)
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Det måste finnas dalar mellan bergstopparna. Jag försöker intala mig själv detta. :)
Så nu är du bara åtta gånger snyggare än de flesta istället för tio, beklagar. Verkligen.
Fast resten du skrev är förstås trist så kram på dig i alla fall. :)
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Det måste finnas dalar mellan bergstopparna. Jag försöker intala mig själv detta. :)
Då är jag med. Ja det är klart att man bygger upp saker i vuxen ålder som man inte har som barn/ungdom, allt ifrån starkare relationer till ekonomi m.m. vilket kan göra livet något eller väldigt mycket jobbigare när det inte går vägen.
Jo, jag tror det med, det ska vara lite jävligt ibland, då uppskattar man bergstopparna på ett annat sätt.
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Det måste finnas dalar mellan bergstopparna. Jag försöker intala mig själv detta. :)
Om du är 33 borde du lärt dig att skönhet kommer inifrån *slap*
Sheogorath
2016-03-07, 15:07
Om du är 33 borde du lärt dig att skönhet kommer inifrån *slap*
Något jag har lärt mig är i alla fall att det finns många slitna klyschor.
shut teh face
2016-03-07, 15:37
Jag är 27 "stadgade" mig redan vid 17 års ålder med seriöst förhållande, och första barnet vid 22. Så att bli 30 för mig spelar liksom ingen roll. Jag ser ljust på framtiden
När jag är 35 så är mina barn riktigt stora och det finns absolut inga hinder alls för vad vi kan göra som familj. Nu går det ju också men inte utan att smärtgränser kan nås.
Jag tror jag kanske får lite ångest när jag är runt 40 och barnen flyttat ut osv.
Jag är 27 "stadgade" mig redan vid 17 års ålder med seriöst förhållande, och första barnet vid 22. Så att bli 30 för mig spelar liksom ingen roll. Jag ser ljust på framtiden
När jag är 35 så är mina barn riktigt stora och det finns absolut inga hinder alls för vad vi kan göra som familj. Nu går det ju också men inte utan att smärtgränser kan nås.
Jag tror jag kanske får lite ångest när jag är runt 40 och barnen flyttat ut osv.
Eller så omfamnar du friheten som kommer av att dom nu ansvarar för sig själva. Morsan klarade det skitbra när jag och syrran var båda utflugna, medan farsan fortfarande har lite naggande separationsångest.
submarine3
2016-03-07, 17:15
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Det måste finnas dalar mellan bergstopparna. Jag försöker intala mig själv detta. :)
Intressant, men är det inte ofta så att män blir snyggare med åldern (till viss gräns såklart) ?
Jag tänker på tex manliga skådespelare etc, matt damon, brad pitt, george clooney, ian somerhalder .. det var ju inte förens sena 20 och sen i stort sett genom hela 30 de hade sin "topp" så att säga.
High1ander
2016-03-07, 17:29
Något jag har lärt mig är i alla fall att det finns många slitna klyschor.
Med mer ålder får du kanske slitna kryckor också :)
Jag är 30, men tycker inte det är någon större fara. Sånt jag gillar kan jag göra mer eller mindre med en icke fungerande kropp, jag gillar självklart sport och att vara aktiv också, men att jag blir långsammare och stelare spelar mindre roll. Så länge jag är frisk i huvudet och inte har smärta så är jag nöjd.
Jag kan fortfarande lära mig massa nya saker som jag tycker är kul, som nya instrument, etc... det enda som inte är lika coolt som när man växte upp är just att då kunde man liksom märka att man "blev smartare", nu är det mer att man samlar mer information/lärdomar, men inte att IQ:et ökar. Däremot så har jag märkt att jag börjar glömma vissa saker jag en gång kunnat, vilket suger, då jag t.ex. i skolan kunde många ämnen väldigt bra men nu glömt bort då man inte haft användning av dom på 10-15 år...
Jag fyller 30 om 2 månader och 1 dag.
Känns asbra, tänker inte fira det däremot då jag verkligen inte är för att fira min födelsedag.
Visst, jag hade trott och hoppats att jag skulle varit på ett helt annat ställe i livet än vad jag är men det är helt ok faktiskt, kan bara bli bättre iaf.
Jag har knappt mer synliga rynkor i ansiktet nu mot när jag var 20 även om jag såklart ser äldre ut nu, är två rynkor som är bra tydliga faktiskt men jag tror det beror på att jag har lett alldeles för mycket så det får man leva med helt enkelt, alternativt försöka sluta le. :)
Jag har börjat släppa min åldersfixering på killar mer och mer, det här med att killar nästan "måste" vara äldre än mig som jag varit innan så åldersspannet för potentiellt intressanta killar har faktiskt ökat.:d
Tanken är att jag ska bli i bättre form senare i år än vad jag var för 10 år sedan när jag var i min livs bästa form för övrigt.
Så jag har ingen direkt stor ångest över kroppen heller fast den har varit bättre och snyggare för den kan bli bra och snygg igen förutsatt att jag kan träna hyfsat.
Jag måste fortfarande kämpa lite för att vara tjock dessutom.:cool:
Åldern är faktiskt bara en siffra. ;)
Är 28 nu och 30 känns inte så farligt, faktiskt. Förutom att jag inte är färdigutbildad eller i arbete än. Det är väl det enda som suger lite.
Det är när man har examen som livet börjar tappa mening.
Jag tycker ungdomen var kul eftersom alla intryck, drömmar och känslor var nya.
Det är inte innehållet i mitt liv som förändrats. Jag gör fortfarande roliga saker. Det är hur jag känner när jag gör sådant som ska vara roligt eller spännande som förändrats.
Arne Persson
2016-03-07, 19:22
Snart 28 år sedan man fyllde 30... känns alldeles utmärkt!:d
ThunderRoad
2016-03-07, 20:10
Livet har gått ständigt utför sedan jag fyllde 18. Kanske allt vänder vid 30?
Tricklew
2016-03-07, 20:14
Kvalitén på ditt liv är upp till dig själv att försöka styra, din ålder påverkar det inte nämnvärt, om ditt liv suger vid 24 och du inte gör något åt det kommer det antagligen suga vid 30 också.
Du är själv ansvarig för din lycka. Chockerande saker detta.
Själv har jag inget problem med det. Jag var i sämst fysisk form som tonåring och trots att jag har dragit på mig skador och annat så känner jag mig piggare och friskare än någonsin nu vid 33 års ålder.
Det känns snarare som att det blir roligare och roligare, så länge jag har kvar min aptit på livet och att lära mig nya saker och skaffa ny erfarenhet så njuter jag desto mer. Jag har i princip ingenting emot att bli äldre, vare sig det blir rynkor och vitt hår, så länge har jag hälsan och humöret i behåll. OM det går att ha kvar hälsan i behåll och fortsätter på samma spår som nu så spelar det ingen roll om jag är 30, 60 eller 90. På rehabcentret där jag jobbar just nu på Kanarieöarna så kommer det folk då och då som är pigga och glada och i form trots att de är upp mot 95 år gamla.
Perramja
2016-03-07, 20:23
Att vara strax över 30 är ju helt fantastiskt! Själv känner jag att jag har samlat på mig en rad erfarenheter och mognat i sinnet och vet vilken grund jag står på. Man har gått på många nitar, ramlat och rest på sig ett antal gånger. Att sedan ha klivit in i faderskapsrollen har gjort det hela ännu mer spännande och jag ser fram emot att få följa min son på livets väg och stödja honom genom rosor och törnen.
30 är en utmärkt ålder, 40 blir säkert ännu bättre:) Jag är bara tacksam för varje år jag får leva och vara frisk!
Diomedea exulans
2016-03-07, 20:38
Livet har gått ständigt utför sedan jag fyllde 18. Kanske allt vänder vid 30?
Varför skulle det?
Det har hänt tråkigheter i mitt liv det senaste halvåret. Eller rättare sagt det mest pissiga som hänt hittills. Jag vandrade ur mitt äktenskap. Det känns fortfarande riktigt jävligt mest hela tiden och när man samtidigt känner att man har passerat sin fysiska topp (jag har säkert alltid haft viss räkmacka p.g.a. looks) blir det extra jobbigt. Mycket händer i ansiktet mellan 25 och 33.
Precis vad jag lider av just nu - att jag inte ser lika het ut som i yngre dagar (23-28 var nog min topp), nu dalar det neråt hela tiden. Sen när man kommit ut ur ett längre förhållande (eller som i ditt fall äktenskap), känns det ännu jävligare när man faktiskt vill ha en bättre brud än den förra. För mig har jag fått sänka ribban för det känns omöjligt att hitta en sådan toppenbrud igen. Men trots det går allt åt helvete just nu*grr27*
Diomedea exulans
2016-03-07, 21:20
Precis vad jag lider av just nu - att jag inte ser lika het ut som i yngre dagar (23-28 var nog min topp), nu dalar det neråt hela tiden.
Känner vid 32 inte igen det ni skriver. Har bara fått fina rynkor i pannan.
Känner vid 32 inte igen det ni skriver. Har bara fått fina rynkor i pannan.
Ja i mitt fall kan det ju ha varit mer än åldrande som ställt till det; Mellan 28-32 stressade jag mer än någonsin (doktorerade) och fick mer solexponering än någonsin (bodde under samma period i Australien). Sen allt alkoholdrickande genom åren ställer säkert till sitt också:confused:
Arne Persson
2016-03-07, 21:34
Grabbar... vad är problemet? Vi vet ju att kvinnor inte tittar på det yttre utan ENBART på det inre egenskaperna... dessutom som en extra bonus... tycker dom även att storleken spelar INGEN roll (:laugh::laugh::laugh:)...
Så vad oroar ni er för? :)
Grabbar... vad är problemet? Vi vet ju att kvinnor inte tittar på det yttre utan ENBART på det inre egenskaperna... dessutom som en extra bonus... tycker dom även att storleken spelar INGEN roll (:laugh::laugh::laugh:)...
Så vad oroar ni er för? :)
Storleken är det inge fel på ;) Men resten är ett problem indeed
submarine3
2016-03-07, 21:41
Fan är det verkligen så att utseendet rasar samman när man är 30? Aldrig tyckt att män i 30 års åldern sett så fula ut, ännu har då jag inte märkt av några särskilda ålderstecken men är det så illa så är det väl ännu en sak att bli bitter över då antar jag, ha ha
Fan är det verkligen så att utseendet rasar samman när man är 30? Aldrig tyckt att män i 30 års åldern sett så fula ut, ännu har då jag inte märkt av några särskilda ålderstecken men är det så illa så är det väl ännu en sak att bli bitter över då antar jag, ha ha
Du får hoppas på att du har turen på din sida. Somliga jag känner är både tunnhåriga och slitna i ansiktet vid 30 medan andra ser äckligt bra ut långt över 40. Livet är orättvist på det viset.
King Grub
2016-03-07, 22:15
Du får hoppas på att du har turen på din sida. Somliga jag känner är både tunnhåriga och slitna i ansiktet vid 30 medan andra ser äckligt bra ut långt över 40. Livet är orättvist på det viset.
Jag träffade en gammal skolkamrat så sent som förra veckan, jämnårig, som jag inte sett sedan 90-talet. Han såg verkligen ut som en gubbe. Jag kände knappt igen honom. Det första han frågade mig var om jag hade varit nedfrusen i 20 år eftersom jag såg identisk ut som från skoltiden.
Jag träffade en gammal skolkamrat så sent som förra veckan, jämnårig, som jag inte sett sedan 90-talet. Han såg verkligen ut som en gubbe. Jag kände knappt igen honom. Det första han frågade mig var om jag hade varit nedfrusen i 20 år eftersom jag såg identisk ut som från skoltiden.
Vad svarade du? :d
Fan är det verkligen så att utseendet rasar samman när man är 30? Aldrig tyckt att män i 30 års åldern sett så fula ut, ännu har då jag inte märkt av några särskilda ålderstecken men är det så illa så är det väl ännu en sak att bli bitter över då antar jag, ha ha
Träning, bra kost och undvika både rökning och större mängder alkohol verkar vara det som gäller om man inte vill se ut som 50+ redan runt 30.
Visst är det lite tråkigt att man blivit/blir sämre på fysiska utmaningar men måste säga att för min del vinner fördelarna av att bli äldre över dessa nackdelar. Tror inte ålder har med lycka att göra utan den skapar man själv. Om ungdomligt utseende och bänkpressrekord är det man värderar högst i livet så blir såklart åren av maximal tillfredställelse inte många. Själv tycker jag de flesta män blir snyggare med åren.
King Grub
2016-03-08, 09:24
Vad svarade du? :d
"Jag betalade för att tinas upp efter katastrofen, inte mitt i. *grr* "
Jag är nu 31 och vet inte riktigt hur jag ställer mig till detta med vara över 30 år.
Det är nu jag har både ekonomin samt jobb som gör att jag kan göra och uppleva saker lite som jag själv vill. Något jag aldrig kunnat, även om jag knegar på som vanligt med något som jag trivs väldigt bra med så har kan jag bara göra det jag vill. Det som man pluggat och byggt erfarenhet har nu betalt av sig (nåja..).
Som någon skrev tidigare om erfarenhet rörande på att gått på nitar och vad som funkar så är det något man mer börjar realisera nu. Allt från "Är det värt att prata med den här människa om ämne <x> eller kommer det sluta med bara någon rabiat fanatiskt foliehatt eller kommer det faktiskt bli en givande diskussion" till enkla saker som "Orkar jag" "Om jag säger ja, vad får jag ut av det, får vi ut något etc". Man lär sig ... spelet. Navigera i världen på ett annat sätt. Låter så galet töntigt men de valen som jag gjort de senaste åren är helt skilda från vad jag gjorde vid 20 eller 25.
Likväl som någon annan skrev så slutar man bry sig. Mode, vad man ska tycka, vad man ska göra, etc. är inte direkt aktuellt längre. Inte för att man slutar bry sig om sig själv - skägg, kläder, skor, sandkvist mm. men samtidigt så har min syn förändrats. Inte fan springer man runt och ojjar sig om man inte har senaste Canada goose, parajumper eller loake-skorna. Man klär sig som man själv vill och man bryr sig inte om saker som inte är intressant. Hela saken med "nej" har blivit så jäkla mycket lättare då man helt enkelt - åter igen som någon tidigare skrev - fått erfarenhet.
Sedan så börjar man hitta det där som är kul. Barnsligt kul. Tror inte jag spelar så mycket SNES eller Gameboy som jag gjort de senaste 2-3 åren. Tror inte jag har lagat så mycket konstig mat, tror inte jag har rest så mycket till ställen som är ses som "fina" som jag gjort nu.
Sedan är de väl klart, kropp, knopp och allt sådant är inte som när man var 18 men tränar man så mår man bra, väldigt enkelt. Man ser vänner förvandlas till ... köttbullar och man själv "jahappadårå-drar-jag-och-springer-hej!".
Jag vet inte, jag kan tycka att +30 (inte för jag besitter så mycket erfarenhet av just +30), för mig, är rätt skönt. Kan nog relatera till mycket av det Dio skriver och försöker lyfta med att man inte riktigt bryr sig och nya perspektiv. Hur töntigt och fjantigt det än låter. :)
Slartibartfast
2016-03-08, 10:01
Jag var iaf snyggare när jag var 35 än när jag var 25. Nu när jag närmar mig 37 går det dock utför med en jävla fart :D
Hjälper ju inte till heller att man åstadkommit precis noll och intet i livet cofffee
Diomedea exulans
2016-03-08, 10:15
Hjälper ju inte till heller att man åstadkommit precis noll och intet i livet cofffee
Du har väl ändå ett okej jobb? Gissa hur framgångsrik man känner sig som har ett fullständigt skitjobb utan hopp till avancemang. :P
Slartibartfast
2016-03-08, 10:25
Du har väl ändå ett okej jobb? Gissa hur framgångsrik man känner sig som har ett fullständigt skitjobb utan hopp till avancemang. :P
Jo, jag har en bra utbildning, och ett jobb jag trivs med. Det är jag väldigt nöjd med.
Som någon skrev tidigare om erfarenhet rörande på att gått på nitar och vad som funkar så är det något man mer börjar realisera nu. Allt från "Är det värt att prata med den här människa om ämne <x> eller kommer det sluta med bara någon rabiat fanatiskt foliehatt eller kommer det faktiskt bli en givande diskussion" till enkla saker som "Orkar jag" "Om jag säger ja, vad får jag ut av det, får vi ut något etc". Man lär sig ... spelet. Navigera i världen på ett annat sätt. Låter så galet töntigt men de valen som jag gjort de senaste åren är helt skilda från vad jag gjorde vid 20 eller 25.
Jag tycker det är praktiskt att jag vid det här laget har väldigt bra koll på vilka människor jag blir bra vän med. Nu, på ett ännat sätt än när jag var 20 - 25, kan jag liksom dyka rätt in en relation (vänskaplig eller otherwise) med trygg vetskap om att den andra människan inte kommer göra mig besviken genom att plötsligt vara någon jag inte väntade mig. Det beror nog för övrigt nästan mer på att jag känner mig själv bättre än att jag skulle blivit bättre på att läsa av andra människor. Mindre behov av att hatta runt i olika kretsar, mindre känsla av att gräset är grönare på andra sidan.
shut teh face
2016-03-08, 11:19
Eller så omfamnar du friheten som kommer av att dom nu ansvarar för sig själva. Morsan klarade det skitbra när jag och syrran var båda utflugna, medan farsan fortfarande har lite naggande separationsångest.
Jo, så kanske det blir. Just nu känner jag att de vore skönt om de flyttade ut, för de är rätt jobbiga. ;)
Jag blir 34 i år och är så himla mycket lyckligare nu än när jag var 24, älskar att bli äldre.
Närmar mig 25, det känns ganska värdelöst. Känner redan ångest över att uppnå 30, då är det försent för förändringar.
Det värsta med att bli äldre är att chanserna till att göra förändringar och ändra på sitt liv minskar. Alla drömmar dör ut med åren och det är för sent att bli något.
Wow, det här inlägget måste man ändå reagera på. Du har alltså inte ens fyllt 25 men verkar ändå ha bestämt dig för att gå runt och oroa dig över att livet har sin gång och att du kommer bli äldre? Försök se livet utifrån ett längre perspektiv - man frågar 84-årige dig när du började känna ångest över framtiden och du svarar innan 25 år? Hur dumt förefaller inte det?
Diomedea exulans
2016-03-08, 15:29
När ni har fattat att livet går ut på hönsskötsel... Då kommer ni sluta noja.
Sålänge man inte är så gammal att man inte orkar mocka hönsskit längre, då har man alla förutsättningar att bli lycklig.
Perramja
2016-03-08, 16:18
Närmar mig 25, det känns ganska värdelöst. Känner redan ångest över att uppnå 30, då är det försent för förändringar.
Det värsta med att bli äldre är att chanserna till att göra förändringar och ändra på sitt liv minskar. Alla drömmar dör ut med åren och det är för sent att bli något.
Är nog oenig om precis allt i ditt inlägg måste jag säga:)
mattilainen
2016-03-08, 17:02
Jag är 27, ska fylla 28 om en månad ungefär. På mitt jobb är det väldigt många 50+ som jobbat sedan som var 16 och här är man ung, väldigt ung i jämförelse. Vi har fått in några som är runt 30 och yngsta 26 så vi ses som "barn" i gruppen haha så mitt tips för er som känner er gamla. Jobba med mycket äldre personer, då känner ni er yngre oavsett om ni fyllt 35 - 40 år :)
filmjölk
2016-03-08, 17:09
Jag vill repetera att 29 är faktiskt värst:) När ni sedan väl fyllt 30 och mer så är det inte så jäkla illa. Visst ålderskrisar man senare med, men det är på ett helt annat sätt. Man kanske blir gubbsjuk eller vill börja klättra i berg, skaffa hårimplantat osv.
Men det där med att man ifrågasätter hela sitt liv och nojar över precis allt från att man inte är vuxen nog, inte åstadkommit det man vill åstadkomma, saknandet av sin ungdom osv. det minskar. Man vänjer sig.
När jag var 29 hade jag jäkligt svårt för yngre människor som var bättre än mig, mer vuxnare än mig osv. Unga läkare och poliser främst. Men det släpper med, det enda jag har svårt för i det avseendte nu är skitungar på 28bast eller liknande som är fysiskt starkare än mig. Där sitter ångesten kvar, inte resten.
ett jobb jag trivs med. Det är jag väldigt nöjd med.Du har nog lyckats bättre än många andra.
Tapatalk.
The_RobRoy
2016-03-09, 04:10
Jobbigast för mig var vid 27-28 års ålder då jag ansåg mig vara väldigt ung fortfarande, men jag utseende-mässigt började förändras, tunnare hår, lite mörka ringar under ögonen osv. Folk som gissade min ålder gissade strax över 30 år, då fick jag plötsligt endel åldersnojja som höll i sig ett tag.
Nu som 32, snart 33 år gammal, visst nu ser jag äldre ut, men känner mer också att jag tillhör träsket av "vuxna" 30-40 år gamla. Man är mitt i livet med barn (även om inte jag har några), karriär och känner inte att jag bryr mig så mycket om att man har skavanker utseende mässigt, för det börjar alla få, men några få undantag.
Slartibartfast
2016-03-09, 09:39
Jag vandrade ur mitt äktenskap.
Tråkigt att höra :( Att bli dumpad är verkligen en barnlek jämfört med att vara den som tar beslutet att lämna. Jag har varit på båda sidorna, så I feel you bro.
Många jämnårigas förhållanden/äktenskap går i graven här kring 35+. Dom flesta förhållanden tar ju de facto slut. Men "two hundred pounds is always two hundred pounds"
*flex*
Old Nick
2016-03-09, 16:16
En sak jag gillar med åren runt 30 är att det är lätt att umgås med människor i alla möjliga åldrar. Om jag går ut och festar eller gör andra sociala saker så är det ibland med folk som är 23, ibland med folk som är 50. Man får ett större åldersspann i sin bekantskapskrets när man har jobbat en tid och varit runt lite, eller jag fick det åtminstone men det kanske inte gäller för alla andra.
Jag känner mest att åldersspannet växer uppåt. Jag kan sitta och snacka med 50-60-åringar på jobbet i timmar och skratta och ha kul. Nyutexaminerade 20-åringar är dock tamejtusan det tråkigaste som finns när de dyker upp som nyanställda på jobbet. Man har noll och ingenting gemensamt med dem. Alls. De har ju ingen livserfarenhet. Det enda som är intressant och viktigt för dem är ytligt trams som man lämnat bakom sig för länge sedan. Datorspel, kläder och kärleksbekymmer som är så patetiska att man bara suckar.
ThomasLDF
2016-03-09, 22:00
Våga vägra den svenska folkdrömmen! Fyller 30 i år och det blir endast bättre.
Tror jag hade min existentiella 30-årskris när jag var typ 24 så det känns inte så jobbigt att bli 30. Ungefär som att bli 28 och 29. Man gav ju upp för längesen så nu är man mest glad för det lilla. Fyller 30 väldigt snart. Helt likgiltig till siffran. Har sambo, ett hus och gård där jag planerar att leva tills jag dör, ett jobb inom familjen vilket förmodligen var vad som behövdes för att jag skulle klara av tanken på att jobba tills pensionen (något jag är i den unika positionen att kunna välja bort om jag klarar av att leva på en mindre summa pengar varje månad, en tanke som inte skrämmer mig).
Jag kände att jag gjort det jag velat uppleva när jag var runt 23-24 och när man väl nått den insikten så spelar ju siffrorna mindre roll. Har annat jag planerar att uppleva nu men om det sker när jag är 30, 31 eller 35 är inte så noga. Kommer när det kommer.
Diomedea exulans
2016-03-09, 22:11
Jag hade min första ålderskris när jag var 3-4 år (seriöst). Jag var avundsjuk på alla bebisar som fick åka i vagn, det verkade så mysigt och mindre jobbigt än att gå överallt.
Jag hade min första ålderskris när jag var 3-4 år (seriöst). Jag var avundsjuk på alla bebisar som fick åka i vagn, det verkade så mysigt och mindre jobbigt än att gå överallt.
Det suger ju att gå jämfört med att ligga i en vagn och slagga sig igenom shoppingturer. Ett av mina tidiga minnen är att ligga i barnvagn och sova och minns man det så vet man att det inte finns ett bättre sätt att resa på. Krisen uteblev dock. Men det är ju något att skylla en våldsam pubertet på om inte annat.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.