Mental hälsa hos elitidrottsmän

[King Grub]

BACKGROUND:

The physical impacts of elite sport participation have been well documented; however, there is comparatively less research on the mental health and psychological wellbeing of elite athletes.

OBJECTIVE:

This review appraises the evidence base regarding the mental health and wellbeing of elite-level athletes, including the incidence and/or nature of mental ill-health and substance use.

METHODS:

A systematic search of the PubMed, EMBASE, SPORTDiscus, PsycINFO, Cochrane and Google Scholar databases, up to and including May 2015, was conducted.

RESULTS:

The search yielded a total of 2279 records. Following double screening, 60 studies were included. The findings suggested that elite athletes experience a broadly comparable risk of high-prevalence mental disorders (i.e. anxiety, depression) relative to the general population. Evidence regarding other mental health domains (i.e. eating disorders, substance use, stress and coping) is less consistent. These results are prefaced, however, by the outcome of the quality assessment of the included studies, which demonstrated that relatively few studies (25 %) were well reported or methodologically rigorous. Furthermore, there is a lack of intervention-based research on this topic.

CONCLUSION:

The evidence base regarding the mental health and wellbeing of elite athletes is limited by a paucity of high-quality, systematic studies. Nonetheless, the research demonstrates that this population is vulnerable to a range of mental health problems (including substance misuse), which may be related to both sporting factors (e.g. injury, overtraining and burnout) and non-sporting factors. More high-quality epidemiological and intervention studies are needed to inform optimal strategies to identify and respond to player mental health needs.


Sports Med. 2016 Feb 20. The Mental Health of Elite Athletes: A Narrative Systematic Review.

http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs40279-016-0492-2

[PureWhey]

Grymt intressant

[demode85]

Yep om det nu var nån som trodde doping var hälsosamt =) :smash::smash:

[Loke]

Yep om det nu var nån som trodde doping var hälsosamt =) :smash::smash:

Om du försöker primärt härleda detta till doping så förminskar du problematiken. Så enkelt är det sannerligen inte.

[Rahf]

Om du försöker primärt härleda detta till doping så förminskar du problematiken. Så enkelt är det sannerligen inte.

Undras om det är just den speciella personlighet man måste besitta som elitidrottare. Ska vi kalla det vinnarskalle? Man sätter nog oerhörd press på sig själv, för att inte tala om andra miljöfaktorer som spelar in.

[ARMSTARK]

Sen får man räkna in att de har några få år då de lägger ner ALLT på träningen och sin idrott. När den tiden är över står de ofta helt vilsna, kanske utan utbildning. Tror ni det är lätt att sätta sig i kassan på Lidl och vara nöjd med livet då?

[Fetknoppen]

Jag har elitidrottat stora delar av mitt liv och befunnit mig i lokal tillsammans med elitidrottare ännu längre tid. Har därutöver tränat många elitaktiva och jag kan nog säga att förvånande många (i vart fall fler än bland befolkningen i stort) mår lite dåligt. Jag misstänker att vissa elitaktiva har osunda drivkrafter. I vissa fall kan neuropsykiatriska diagnoser (som gör att de lyckas sämre i det vanliga livet) göra att de känner sig drivna att lyckas med något annat (tyck om mig! tyck om mig! se mig! se så duktig jag är!). Jag säger inte jag på något sätt sitter på den absoluta sanningen här men min erfarenhet är nog att det är lite vanligare att elitidrottare mår psykiskt dåligt folk i allmänhet. Jag har hela mitt liv primärt tränat för att jag tycker det är roligt men jag har aldrig lagt alla ägg i samma korg. För mig har det hela tiden varit viktigt att vid sidan om idrotten ha något annat att falla tillbaka på om jag av någon orsak skulle tvingas sluta med idrotten. Tror tyvärr att många elitaktiva gör precis tvärt om. De satsar helhjärtat på idrotten och när den delen av livet är över blir det väldigt tomt. De kanske också har formats att tänka att om jag bara satsar nog hårt blir jag duktig på det jag gör; men tänk om det visar sig att de inte har samma fallenhet för något annat? Jag tror inte vi kan skylla allt på dopning. Det är lite för enkelt att tro att alla elitaktiva mår dåligt efter karriären pga tillförsel av otillåtna substanser.

[PureWhey]

Det är korkat*

[demode85]

Nej absolut inte, förlåt inte så jag menade. Givetvis är det även predisp sjukdomsförlopp och kan säkert ha något att göra med personlighetstypen vinnarskallar brukar ha, väldigt självkritiska kan man också vara.

[Anders The Peak]

En fråga som handlar en del om hönan och ägget vem kom egentligen först.

[HenrikJ]

Man tänker ju lätt på Micke Ljungberg :/

[mastermungo]

Mycket intressant studie. Jag tycker i det här fallet att många intressanta aspekter som tas upp i den kompletta studien (som dessutom är gratis) inte framkommer i abstraktet. Det görs mycket vettiga och enligt mig rimliga förklaringar i diskussions och slutsatsdelen.

Lite (subjektiv) sammanfattning för de som inte orkar läsa:

1. Bland annat tar man upp att elitidrottare som grupp är utsatta för ett antal stressorer som kan leda till psykisk ohälsa så som skador, överträning, press i tävlingsammanhang och mediaövervakning. Negativa livshändelser är välkända orsaks och riskfaktorer för psykisk ohälsa.

2. Avseende missbruket så förklarar man det delvis med en "snedfördelad" konsumtion av substanser där det är väldigt restriktivt under säsong för att snarare överkonsumeras under lågsäsong. Per definition blir det då ett missbruk och det låter enligt mig som en vettig förklaring.

3. Ätstörningar är vanligare bland vissa grupper där det är fördelaktigt att vara smal, lätt och snygg. Ex idrottare i viktklasser och konståkare.

4. Ångestproblematik tycks också vara vanligare hos vissa elitidrottare. Man skall inte underskatta ångest som drivkraft. Om än kanske ingen hälsosam sådan. I åtminstone vissa studier tycks idrottarna hålla med om detta. En god förmåga att hantera sin ångest tycks också vara fördelaktigt. En egen teori som dök upp i mitt huvud är att personer med en "intern locus of control" (en tro på att man själv styr över sitt liv snarare än att man är en produkt av omständigheterna) rimligtvis kan vara överrepresenterade bland elitidrottare. Personer med intern snarare än extern locus of control brukar ofta uppleva mer ångest generellt.


Om man är intresserad av ämnet så rekommenderar jag verkligen att läsa fullängdaren och ffa sammanfattningen av de huvudsakliga fynden från de ingående studierna. En favorit är den om amerikanska tyngdlyftare där framgångsrika tyngdlyftare har mindre depressiva problem och bättre självkänsla än de mindre framgångsrika lyftarna. Dock en högre ilska och ångestnivå. Hellre glad, arg och stark än svag, ledsen och dålig självkänsla.

(har ännu inte läst hela studien så jag kan ha varit lite väl snabb med vissa tolkningar)