Visa fullständig version : Det vackra med mobbning
Det vackra med mobbning, kan du se det? Det kan jag. Jag skrev ett inlägg här en gång om att jag tänker på de döda. Nu ska jag skriva om varför mobbning kan vara vackert.
Om man bortser från det etiska, om man bortser från de obehagskänslor, de kränkningar och den utsatthet som ett mobboffer drabbas av, och om man bortser från alla de konsekvenser mobbning leder till för alla parter, så vill jag kasta ljus på ämnet från ett annat perspektiv än vad du är van vid. Jag vill skriva något som ingen vill höra, allra minst de som själva drabbats eller de som på något sätt kan relatera till mobbningens tråkigheter. Jag vill beskriva det vackra med mobbning och komma med tvivelaktiga men intressanta liknelser.
Jag kommer att rikta fokus på yngre barns mobbning, som är speciellt vackert, där flera går på en enstaka individ.
Vi börjar med att ställa människan naken framför ett vägskäl. Där står människan och har två vägar att ta; den ena, där den komplexa hjärnan får råda och verka i ett samhälle med sociala konstruktioner och moralism. Där lever människan efter påhittade lagar och att handla fel leder till konsekvenser. Men jag tänker att ta den andra vägen. Där subtraherar jag människans komplexa hjärna från ekvationen och ser endast den nakna människan framför mig som en produkt av evolutionens gång, där människan är precis som vilket annat djur som helst. Nu råder naturens lagar. För att gå vidare måste du ha detta i åtanke, för då och endast då kan du också se det vackra som jag ser.
Utan det komplexa finns nu endast det primitiva kvar i människan. Då handlar det om överlevnad. Allt handlar alltid om överlevnad. Ett praktexempel är Nazca booby-fågeln där modern lägger två ägg, varav alltid endast ett ägg överlever. Men det brutala är att ena syskonet hackar på den andra och föräldern ger dessutom förstahandsvalet all mat. Det svaga syskonet var bara en försäkring ifall något skulle gå snett. Men naturen skäms inte, utan för att överleva gör vi sjuka handlingar, och det är det som jag kan se hos människor som mobbar som vackert, för jag ser naturen i det beteendet medan jag bortser från allt det som jag tidigare nämnt som finns på den andra vägen. Ful konst kan vara vacker konst.
Jag vill lyfta det här med yngre barn mobbning, för när de mobbas så är det den finaste formen av mobbning som går att skåda. Det är så rent och äkta; deras agerande präglas av den här primitiva överlevnadsinstinkten till det yttersta, ty de besitter ej än det kritiska och rationella tänkandet som en vuxen gör, utan handlar efter det primitiva utan hämningar. När en grupp barn kränker ett ensamt offer utspelas mobbningens essens, vilken är en asymmetrisk maktbalans med intention att framkalla någon slags störande påföljd.
De allra minsta, redan i förskoleåldern, gör det bäst: att genom sitt eget jags handlande (de inser att de har ett unikt jag som kan påverka den yttre världen genom handlingar) bidra med en konsekvens som innefattar att få ett annat barn – ett annat jag – att gråta, då har de uppnått något. Det är sann konkret existentialism, där det du gör gör skillnad, på gott och ont; handlingar som får direkta konsekvenser. I det här fallet gråter det drabbade barnet medan det syndande barnet eller barnen ser på med tomma ögon, för innerst inne har de lyckats med en bedrift som de inte själva förstår varför de ville uppnå, men något drev dem, och någonstans i samvetet känns det fel, men samtidigt tillfredsställande. Det primitiva går i klinch med det komplexa.
Den här driften fortsätter livet ut, med konstant pendling mellan det primitiva och det komplexa. Kill or be killed. Eat or be eaten. Bully or be bullied. Jag får gåshud av extas och samtidigt kalla kårar bara jag tänker på det.
http://i.imgur.com/9hd5kHs.jpg
Nu är det så klart skillnad på att överleva vad gäller att vara tvungen att skaffa föda, som rovdjur gör, men principen är densamma, att som grupp utsätta någon annan för sin överlevnads skull. Mobbning finns inom djurvärlden likaså, framför allt primater. Vi människor gör det bara lite mer sofistikerat och sätter i stället verbala klor i offrets psyke.
Somliga tycker säkert att det jag skrivit är osmakligt och det kan jag instämma i. Men min skugga – min mörka sida – har jag accepterat sedan länge och den är integrerad i mig. Det är den sidan som jag nu låter få föra sin talan. Den ser det vackra med mobbning, men när jag stänger ute min skugga och låter den ljusa sidan få verka, så har människorna plötsligt hoppat över till den andra sidan av vägskälet och fått känslor och den komplexa hjärnan tillbaka, och mobbning är då något riktigt hemskt i mina ögon. Men som en pendelrörelse så kommer energin att svinga tillbaka till den mörka sidan förr eller senare.
Alla har vi både en Anakin och Vader inom oss. Nästa gång jag dras till the dark side of the Force får vi se vad jag skriver om då. Till dess – överlev bäst du kan!
Det är klart inget är fel när du tar bort moral.
Klockan "4:20" så var din story väldigt gripande.
Jag var helt och hållet med dig där med de kalla kårarna längs med ryggraden.
Du berättade allt med en medryckande inspiration!:bumbi
Klockan "4:20" så var din story väldigt gripande.
Jag var helt och hållet med dig där med de kalla kårarna längs med ryggraden.
Du berättade allt med en medryckande inspiration!:bumbi
Ha!
Sparven från Minsk
2016-02-21, 08:05
Du verkar fokusera på att mobbing är något positivt i den bemärkelsen att en grupp individer går ihop för att uppnå ett mål?
Jag ser människan mer som en social varelse som faktiskt behöver sammarbeta med andra för att överleva. Se apor, som är väldigt lika oss. Där skapas sociala regler och förhållningssätt för att hålla ihop gruppen och för att den ska fungera.
mattepatte
2016-02-21, 08:43
Du verkar fokusera på att mobbing är något positivt i den bemärkelsen att en grupp individer går ihop för att uppnå ett mål?
Jag ser människan mer som en social varelse som faktiskt behöver sammarbeta med andra för att överleva. Se apor, som är väldigt lika oss. Där skapas sociala regler och förhållningssätt för att hålla ihop gruppen och för att den ska fungera.
Jag instämmer till fullo.
Vi är människor, vi är inte rovdjur, vi har alltid samarbetat för att uppnå mål, vi har alla olika färdigheter och jag tror att alla kan komma till nytta på något vis.
Ska du dra det till det "primitiva" tusen år tillbaks när vi levde på savannen så samarbetade vi även då för att skaffa föda, jag tycker att mobbare är de svaga och fega, det är mobbarna som inte kan se potentialen i sina medmänniskor och samarbeta med dem för att uppnå något bättre.
MasterChief
2016-02-21, 08:59
Vi börjar med att ställa människan naken framför ett vägskäl. Där står människan och har två vägar att ta; den ena, där den komplexa hjärnan får råda och verka i ett samhälle med sociala konstruktioner och moralism. Där lever människan efter påhittade lagar och att handla fel leder till konsekvenser. Men jag tänker att ta den andra vägen. Där subtraherar jag människans komplexa hjärna från ekvationen och ser endast den nakna människan framför mig som en produkt av evolutionens gång, där människan är precis som vilket annat djur som helst.
Din komplexa hjärna ÄR ett resultat av evolutionens gång. När du ska skriva nästa text så rekommenderar jag dig att använda den i något större utsträckning.
Hövdingen
2016-02-21, 09:20
Gött med lite pseudofilosofi på morgonen.
Anton Fräs
2016-02-21, 09:37
http://bavatuesdays.com/files/2014/06/lsd.jpg
Diomedea exulans
2016-02-21, 09:42
Det är vackert med våldtäkt också.
Igår såg jag en tupp springa efter en höna som flydde för allt vad benen höll, hinna ikapp hönan, bita tag i hennes nacke och bestiga henne medan hon vilt kämpade för att komma undan. Inte förrän parningen var fullbordad lät han henne vara.
Och det här beteendet återfinns över hela djurriket. Lejon, orangutanger, ja, alla högre djur våldtar. Tar man bort vår inlärda moral är våldtäkt en väldigt naturlig konsekvens av den uråldriga evolutionen: Den starka sprider sina gener vidare.
Alla har vi en Billy Butt inom oss. Avla er bäst ni kan!
Jag tror mobbning i hög utsträckning beror på för många personer utan gemensamma mål för tätt tillsammans i en miljö de aldrig frivilligt skulle sätta sin fot i i ett vilt tillstånd. Typ allmän skola eller inhängslad hönsgård.
Det finns även studier som visar att mobbade killar oftast har högre testosteron än sina mobbare. Iaf vad gäller verbal mobbing. Tillvaran är alltså väldigt polariserad för killar med högre testosteron - man kan antingen vara favorit eller utfryst. Killar med lägre testosteron är bättre på att ställa sig i ledet, passa in, och slicka röv och blir därför inte mobbade.
Här var det många luckor i argumentationen, som de fina orden inte räcker för att skyla över. "Men strunt är strunt och snus är snus, om och i gyllne dosor", för att citera den gode Fröding.
Brofessorn
2016-02-21, 10:35
Jag var mobbad när jag var yngre, och jag tror faktiskt att det var ganska bra för mig. Det lärde mig att inte bry mig om vad andra tycker och att passa in o.s.v.
Tror att Klein kan ha rätt.
Men att det är "vackert" tycker jag är skitsnack.
Diomedea exulans
2016-02-21, 11:41
Jag blev mobbad som yngre, är hyfsat övertygad om att det är en orsak till mina nuvarande problem.
+1 på både Dio och Brofessorn.
Dio tror du inte att du har lärt dig nåt och fått bra egenskaper eller erfarenheter av att bli mobbad också? Alltså absolut inte så att det nödvändigt var värt det.
Och Brofessorn tror du inte samma egenskaper som hjälper dig i vissa situationer kommer stjälpa dig i andra?
Jag är den jag är som en summa av min genetik och mina erfarenheter. Om jag inte hade blivit mobbad så hade jag varit annorlunda än jag är idag, på gott och ont. Det som varit positivt är att jag har lärt mig känna igen sådant beteende fort och jag ser det nu i arbetslivet och kan ta det för vad det är. Samtidigt har mobbingen gett mig en ambition att ta mig ifrån den situationen och göra mer av mitt liv. Jag har lärt mig om människors egenskaper och att man inte bör lita på att folk ska göra nåt annat än det som är it deras eget intresse för stunden. Jag vet att mina vänner är de som drar nytta av min framgång, primärt, och att de vill mig väl och vill hjälpa mig. Det kan jag använda till min fördel.
De som mobbade mig och andra i speciellt högstadiet och en del i mellanstadiet och lågstadiet peakade tidigt, så att säga. Medan jag alltid haft ambition att komma längre än så. Jag tror säkert att vissa blev krossade av mobbningen och att mobbning ska bekämpas så gott det går, men att viss mobbning både är omöjligt att undvika i skolor och även arbetslivet och den faktiskt har positiva konsekvenser i många av fallen.
Diomedea exulans
2016-02-21, 18:49
Dio tror du inte att du har lärt dig nåt och fått bra egenskaper eller erfarenheter av att bli mobbad också? Alltså absolut inte så att det nödvändigt var värt det.
Svårt att säga. Jag kanske har fått bättre förståelse för hur det är att vara mobbad, och blivit mindre naiv angående hur onda barn kan vara. Men jag kanske hade haft den kunskapen ändå.
Men till skillnad från många andra mobbade har jag inte "studsat tillbaka" från mobbningen, funnit revanschlusta och bestämt mig för att kämpa hårdare i livet. Om något har jag blivit nertryckt utan att orka trycka upp mig till utgångsläget igen.
Men sen kanske inte mobbningen påverkat överhuvudtaget heller, mina demoner kanske beror på andra grejer.
BelowAverage
2016-02-22, 07:50
http://chan.catiewayne.com/b/src/137211048368.jpg
Har svårt att tänka mig att detta är på allvar. Så jag går den naturliga vägen, bortom intellekt och följer istället min magkänsla - och den säger att du helt enkelt trollar. För du kan inte vara så dum :D
Min första tanke var också troll. Eller någon som har extrema skuldkänslor över tidigare handlingar och försöker rationalisera bort dom med pseudointellektuella texter.
Vilket helvetes svammel. Fast jag blir ju en smula provocerad, så jag antar att uppsåtet lyckades.
filmjölk
2016-02-22, 12:14
Hyfsat bra provokation.
Wipflash
2016-02-22, 13:30
+1
Angående TS post så tycker jag inte riktigt jag kan se det 'vackra' i mobbning men tycker ändå det var en hyfsad bra kontextualisering av mobbning som man sällan ser som visar det naturliga i beteendet.
Jag tycker dock inte att TS har argumenterat väl för att man ska tycka att det naturliga i det här beteendet gör det just 'vackert' och om han bytte ordet mot nåt annat typ 'vidrigt' eller 'hemskt' så hade det varit precis lika väl/dåligt underbyggt resonemang för varför man ska tycka just som TS.
Jag väljer att bortse från rubriken och läser texten och den tycker jag är bra eftersom den visar att mobbning uppstår naturligt i de flesta sociala miljöer oavsett om de är människor eller andra primater vi talar om. Det gör det svårt att utrota, och kanske inte ens värt det, men det gör det knappast vackert...
Det där snacket om att man måste samarbeta för att fälla ett stort hot är helt irrelevant i mobbningsfrågan, eftersom det aldrig är den stora och starka som mobbas utan alltid den svaga och lilla som trycks ner. Att se mobbing som någon form av evolutionärt framsteg är extremt efterblivet, och i det fallet kanske det inte är så konstigt att man jämför sig själv med olika djurarter och dess intelligens. En av de saker som skiljer människor från djuren är att vi kan lägga band på våra drifter och instinkter, och en civiliserad människa kan välja att socialisera i stället för att förtrycka. De flesta av oss har faktiskt kommit förbi grottmänniskostadiet.
PureWhey
2016-02-22, 17:02
+1 ccm
Det där snacket om att man måste samarbeta för att fälla ett stort hot är helt irrelevant i mobbningsfrågan, eftersom det aldrig är den stora och starka som mobbas utan alltid den svaga och lilla som trycks ner. Att se mobbing som någon form av evolutionärt framsteg är extremt efterblivet, och i det fallet kanske det inte är så konstigt att man jämför sig själv med olika djurarter och dess intelligens. En av de saker som skiljer människor från djuren är att vi kan lägga band på våra drifter och instinkter, och en civiliserad människa kan välja att socialisera i stället för att förtrycka. De flesta av oss har faktiskt kommit förbi grottmänniskostadiet.
Wow så känslosamt det blev nu. Ja, visst är det den svaga som blir mobbad men det är en naturlig konsekvens av allt flockbeteende som påtvingas i skolan och andra institutioner. Och att bara säga att vi kan lägga band på våra drifter och instinkter är ju ren utopi. För det första så går det inte i alla fall och för det andra så är det ofta långt ned i lågstadiet vi pratar om. Det här är barn vars hjärnor inte är fullt utvecklade du kräver av dem att de innan de lärt sig skilja på rätt och fel trycka ned deras helt naturliga drifter? Ska vi stoppa alla våra andra naturliga drifter också? De som inte passar in alltså. Fast på dig låter det väldigt enkelt. "Vi är bättre än djuren". HA! Var läste du det? I nån jävla diktsamling kallad Koranen, Bibeln eller Toran? Varför? För att gud skapade oss? Lägg ned för fasen. Enda anledningen till att vi väljer att inte "förtrycka" är för att det oftast gynnar oss mer att inte göra det och vi förstår det. I unga år förstår vi inte det, konsekvensanalysen är inte färdigutvecklad, vissa lär sig aldrig. Det är därför mobbning minskar med ökad bildning så länge miljön gynnar ett bättre beteende. Den är dock oftast värst i högstadiet då alla känner sig som mest osäkra på sin ställning i samhället.
Sen om du verkligen tror att socialisera är motsatsen till förtrycka så är det kanske så att du inte riktigt kan se att mobbningen finns överallt, på grund av att den är naturlig. Jag ser mobbing på fikan eller lunchen på jobbet, på after worken, på fester och på alla möjliga sociala föreställningar. Så fort någon är nere så ska det på och hackas, på olika sätt, ofta med dolda intentioner, lika ofta i det öppna. Det kan vara som hämnd för gamla oförrätter, av ren missunnsamhet, jante-tankar eller bara för att sänka någon i andras ögon för att på så sätt höja sig själv. Det här pågår överallt, och du säger att vi är bättre. Vi är garanterat bättre på mobbning än de flesta andra djuren, ja. Om du inte ser mobbningen så kan det vara så att du helt enkelt inte vet vad det är.
Wipflash
2016-02-22, 23:27
hade inte samhället varit i en nedåtgående spiral av metrosexualitet, politiskt korrekthet och allmän känslighet hade inte lika många fall av mobbning förekommit. är inte konstigt att folk blir mobbade när det är sönderdaltade med. mer krut borde läggas på proaktiva åtgärder t.ex. som riktig uppfostran där enkla saker borde ingå som att inte lära ut att "alla är lika värda" (pedofiler, mördare t.ex)
det vackra är väl den självsaneringen människan gör liknar naturens egna process :)
Jag tror mobbning i hög utsträckning beror på för många personer utan gemensamma mål för tätt tillsammans i en miljö de aldrig frivilligt skulle sätta sin fot i i ett vilt tillstånd. Typ allmän skola eller inhängslad hönsgård.
Det finns även studier som visar att mobbade killar oftast har högre testosteron än sina mobbare. Iaf vad gäller verbal mobbing. Tillvaran är alltså väldigt polariserad för killar med högre testosteron - man kan antingen vara favorit eller utfryst. Killar med lägre testosteron är bättre på att ställa sig i ledet, passa in, och slicka röv och blir därför inte mobbade.
Men detta kan väl inte gälla ledaren i mobbningsgruppen väl ? För han är "alphahanen" i den gruppen och därför är det han som leder dem eller ?
hade inte samhället varit i en nedåtgående spiral av metrosexualitet, politiskt korrekthet och allmän känslighet hade inte lika många fall av mobbning förekommit. är inte konstigt att folk blir mobbade när det är sönderdaltade med. mer krut borde läggas på proaktiva åtgärder t.ex. som riktig uppfostran där enkla saker borde ingå som att inte lära ut att "alla är lika värda" (pedofiler, mördare t.ex)
det vackra är väl den självsaneringen människan gör liknar naturens egna process :)
De som är starka i dagens samhälle dvs de intellektuella är generellt de som blir mobbade i skolan om man ska hårdra det. Så nej, det är inte nåt som sanerar mänskligheten från svaga individer.
Wipflash
2016-02-23, 01:22
Knappast att majoriteten av de mobbade är intellektuellt överlägsena likväl är de flesta ej framgångsrika utan snarare motsatsen
Knappast att majoriteten av de mobbade är intellektuellt överlägsena likväl är de flesta ej framgångsrika utan snarare motsatsen
Det må vara sant men de intellektuellt överlägsna blir mobbade, praktiskt taget ofelbart. Och det är ju ingen bra sanering om de sedan blir störda individer på grund av den mobbningen.
Jag skulle säga att folk som sticker ut, på gott och ont, blir mobbade. Annorlunda barn är de andra barnen rädda för vare sig de är tjocka, smarta, efterblivna eller har en annan hudfärg. Men man kan inte säga att alla de egenskaperna som gör dem annorlunda gör dem svaga.
Men detta kan väl inte gälla ledaren i mobbningsgruppen väl ? För han är "alphahanen" i den gruppen och därför är det han som leder dem eller ?
Det är sällan det är någon ledare bakom mobbingen av pojkar. Den utförs snarare av ett kollektiv av pojkar med låg social status och lågt testosteron som höjer sig själva genom att sänka andra. Det är väl etablerat i studier att pojkar som tar initiativ till bråk oftast har lägre testosteron än snittet.
Wipflash
2016-02-23, 02:23
Det må vara sant men de intellektuellt överlägsna blir mobbade, praktiskt taget ofelbart. Och det är ju ingen bra sanering om de sedan blir störda individer på grund av den mobbningen.
Jag skulle säga att folk som sticker ut, på gott och ont, blir mobbade. Annorlunda barn är de andra barnen rädda för vare sig de är tjocka, smarta, efterblivna eller har en annan hudfärg. Men man kan inte säga att alla de egenskaperna som gör dem annorlunda gör dem svaga.
Fetma t.ex. gör en bokstavligt talat svagare då risk för problem med hälsan är mycket större. Det är inte ens något medfött utan ett attitydproblem. Mycket kan nog ligga i daltande i uppfostran där
Det må vara sant men de intellektuellt överlägsna blir mobbade, praktiskt taget ofelbart. Och det är ju ingen bra sanering om de sedan blir störda individer på grund av den mobbningen.
Jag skulle säga att folk som sticker ut, på gott och ont, blir mobbade. Annorlunda barn är de andra barnen rädda för vare sig de är tjocka, smarta, efterblivna eller har en annan hudfärg. Men man kan inte säga att alla de egenskaperna som gör dem annorlunda gör dem svaga.
Mobbare har tre karaktärsdrag:
1. De växer genom att förminska andra då de saknar förmågan att växa på egna meriter.
2. De väljer sina offer baserat på grupptillhörighet. Den som inte är med i någon grupp blir lovligt byte.
3. De attackerar normalt i grupp. Många mot en.
Den mobbade har två val för att undvika förgörelse:
1. Sälla sig till en grupp för beskydd.
2. I ett relativt tidigt stadium attackera sina anfallare så hårt och beslutsamt att de aldrig vågar försöka igen. Kanske gå så långt som att skicka några till sjukhus eller döda.
Det är precis som det funkar i ett fängelse.
submarine3
2016-02-23, 03:51
Det är sällan det är någon ledare bakom mobbingen av pojkar. Den utförs snarare av ett kollektiv av pojkar med låg social status och lågt testosteron som höjer sig själva genom att sänka andra. Det är väl etablerat i studier att pojkar som tar initiativ till bråk oftast har lägre testosteron än snittet.
Du är helt fel ute, det finns ingen studie som påpekar det. Det finns dock en hel drös med studier nu som visar att mobbare har högre självkänsla, starkare dopamin d2 receptorer och högre testosteronnivåer.
Mobbning pågår även i "djurvärlden", det är ett sätt för dominantare hanar att visa beta-hannar sin plats.
Det känns mest som att du var mobbad i dina yngre år och sitter nu och hittar på en massa då du inte vill se verkligheten för vad den är, även kallat "coping".
Om du motsätter dig detta, presentera då de studier som du pratar om, så ska jag visa mina. Det är rätt välkänd inom evolutionspsykologin. Bland annat:
The traits of some men with high testosterone may not suit them to rising in organizations where cooperation and consensus are valued, Dr. Dabbs noted. He cited other studies showing that among rapists, high levels are found in those who committed the most vicious attacks, and that among young men, schoolyard bullies have high levels of the hormone.
submarine3
2016-02-23, 04:00
Det är ett sätt för människor att hitta sin roll i hierarkin. På skolgården är det sällan den starka atletiska sportsnubben som blir mobbad, utan den mer undergivna ofta svaga "nörden".
Intressant är också hur mobbare i högstadiet och gymnasiet får något så ofantligt många fler tjejer än de mobbade, som i stort sett alltid går utan något.
Att bli mobbad är ett tecken på svaghet och kvinnor är givetvis programmerad att inte bli särskilt attraherad av detta, istället dras man till de starka i flocken, de som står högt upp och det är väldigt ofta dessa som faktiskt mobbar.
En pojke som går kuvad, tittar ner i backen och ser osäker ut, som stammar när han pratar, ja, han blir väldigt lätt ett mobbingoffer just pga den svaghet han visar.
En annan pojke, som går rak i rygg, tittar folk i ögonen, står på sig och tidigt visar att han "inte tar någon skit", en sådan pojke blir väldigt väldigt sällan ett offer.
Att vissa på fullaste allvar tror att det är en "styrka" att vara ett mobbingoffer, att "det är bara losers med dålig självkänsla som mobbar!", ja visst, det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Steven Pinker har förövrigt skrivit om just detta.
Du är helt fel ute, det finns ingen studie som påpekar det. Det finns dock en hel drös med studier nu som visar att mobbare har högre självkänsla, starkare dopamin d2 receptorer och högre testosteronnivåer.
Mobbning pågår även i "djurvärlden", det är ett sätt för dominantare hanar att visa beta-hannar sin plats.
Det känns mest som att du var mobbad i dina yngre år och sitter nu och hittar på en massa då du inte vill se verkligheten för vad den är, även kallat "coping".
Om du motsätter dig detta, presentera då de studier som du pratar om, så ska jag visa mina. Det är rätt välkänd inom evolutionspsykologin. Bland annat:
Åhå. Ad hominem redan i ditt första debattinlägg. Det här börjar bra.
Ditt resonemang om att det skulle vara en frågan om alfa vs beta faller på sin egen orimlighet. Alfahannar reagerar starkt på bara en sak och det är hot mot deras roll som alfa. Varför skulle de känna sig hotade av vanliga betahannar? Och varför skulle de hantera hotet genom att slänga ord och stenar i grupp istället för att personligen visa vem som är herre på täppan?
Det enda attribut som sammanfaller med fysisk mobbing på skolgården är större fysisk storlek, inte testosteron. Om mobbingsprocessen leder till social dominans så kan mobbaren teoretiskt ånjuta högre testosteron men detta testosteron är ju då verkan och inte orsak.
Mobboffret skapas också av mobbingsprocessen. När någon väl blivit mobbad, av vad för anledning nu mobbaren än hade, så blir den mobbade märkt och löper ökad risk för att bli utsatt för detta även fortsättningsvis av andra. Det är positiv återkoppling. Därför är det också värdelöst att fokusera på mobbaren. Det är den mobbade som behöver hjälp med att arbeta på framför allt sina sociala färdigheter, självförtroende såväl som fysiska storlek och styrka för att förebygga situationen i framtiden. En fysiskt och psykiskt stark person med många goda vänner blir inte mobbad.
Schaal B, Tremblay RE, Soussignan R, Susman EJ. Male testosterone linked to high social dominance but low physical aggression in early adolescence. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 1996 Oct;35(10):1322-30. (http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709636352)
Vaillancourt T1, deCatanzaro D, Duku E, Muir C. Androgen dynamics in the context of children's peer relations: an examination of the links between testosterone and peer victimization. Aggress Behav. 2009 Jan-Feb;35(1):103-13. doi: 10.1002/ab.20288. (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ab.20288/abstract)
Richard E. Tremblay et al. Testosterone, Physical Aggression, Dominance, and Physical Development in Early Adolescence. International Journal of Behavioral Development December 1998 vol. 22 no. 4 753-777. (http://jbd.sagepub.com/content/22/4/753.abstract)
Att vissa på fullaste allvar tror att det är en "styrka" att vara ett mobbingoffer, att "det är bara losers med dålig självkänsla som mobbar!", ja visst, det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Steven Pinker har förövrigt skrivit om just detta.
Det är verkligen inte en styrka eller något positivt att vara ett mobboffer. Däremot man kan bli ett mobboffer utan att vara en svag person men bli en svagare person i processen.
Diomedea exulans
2016-02-23, 10:53
Det är den mobbade som behöver hjälp med att arbeta på framför allt sina sociala färdigheter, självförtroende såväl som fysiska storlek och styrka för att förebygga situationen i framtiden. En fysiskt och psykiskt stark person med många goda vänner blir inte mobbad.
Det är intressant och kontroversiellt att påstå att den mobbade bör ändra beteende. I mitt fall var mitt eget beteende en stor orsak till mobbningen. Jag hade fått för mig att det värsta man kunde vara, socialt, var att vara tyst, så jag försökte alltid dra skämt, vilka oftast var dåliga. Det ledde naturligtvis till att jag blev ansedd som tönt. Att bara få veta att det är bättre att hålla käften om man inte har något bra att säga hade hjälpt mig oerhört.
Även att vara fysiskt stark hade hjälpt. Jag kan aldrig dra mig till minnes att någon kille som varit bra på gympa någonsin blivit mobbad. Jag var sämst på gympa. Dock känns det lite dumt att göra något så tidskrävande som att bli vältränad bara i syfte att slippa bli mobbad, men det hade varit bra för min hälsas skull om jag hållit på med någon sport som liten.
Sen hade jag nog inte kunnat bli en del av coola gänget ändå utan att göra våld på mig själv. Jag hade varit tvungen att skolka för att röka istället, se mellan fingrarna när de mobbade andra personer, och supit sönder mig på helgerna.
Värt att nämna är också att mobbarna överlag var pantade. Jag minns en engelsklektion där läraren frågade om vi kunde några fågelarter på engelska. Jag sa "jay betyder nötskrika". Omedelbart brölade överstemobbaren: "Gay betyder fan inte nötskrika!" En stund efter lektionen fick jag skit av coolingarna för jag trodde "gay betydde nötknäppa". Jag tror merparten av all mobbning hade försvunnit om man dödade alla med IQ under 120. Det är ingen slump att jag blev mobbad i högstadiet, men inte på det svåra akademiska program jag gick i gymnasiet.
Det är sällan det är någon ledare bakom mobbingen av pojkar. Den utförs snarare av ett kollektiv av pojkar med låg social status och lågt testosteron som höjer sig själva genom att sänka andra. Det är väl etablerat i studier att pojkar som tar initiativ till bråk oftast har lägre testosteron än snittet.
Jag är av uppfattningen att antigen en eller två som börjar mobba å att senare flera hänger på. Så den som börjar blir pådrivande för hela processen å på så sätt blir ledaren för gruppen.
Det är sällan som det händer att en grupp av 5-6 personer får upp ögonen för någon de vill mobba utan som sagt det är antigen en eller två som börjar och sen kommer det en del som hänger på.
Åhå. Ad hominem redan i ditt första debattinlägg. Det här börjar bra.
Ditt resonemang om att det skulle vara en frågan om alfa vs beta faller på sin egen orimlighet. Alfahannar reagerar starkt på bara en sak och det är hot mot deras roll som alfa. Varför skulle de känna sig hotade av vanliga betahannar? Och varför skulle de hantera hotet genom att slänga ord och stenar i grupp istället för att personligen visa vem som är herre på täppan?
Det enda attribut som sammanfaller med fysisk mobbing på skolgården är större fysisk storlek, inte testosteron. Om mobbingsprocessen leder till social dominans så kan mobbaren teoretiskt ånjuta högre testosteron men detta testosteron är ju då verkan och inte orsak.
Mobboffret skapas också av mobbingsprocessen. När någon väl blivit mobbad, av vad för anledning nu mobbaren än hade, så blir den mobbade märkt och löper ökad risk för att bli utsatt för detta även fortsättningsvis av andra. Det är positiv återkoppling. Därför är det också värdelöst att fokusera på mobbaren. Det är den mobbade som behöver hjälp med att arbeta på framför allt sina sociala färdigheter, självförtroende såväl som fysiska storlek och styrka för att förebygga situationen i framtiden. En fysiskt och psykiskt stark person med många goda vänner blir inte mobbad.
Schaal B, Tremblay RE, Soussignan R, Susman EJ. Male testosterone linked to high social dominance but low physical aggression in early adolescence. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 1996 Oct;35(10):1322-30. (http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709636352)
Vaillancourt T1, deCatanzaro D, Duku E, Muir C. Androgen dynamics in the context of children's peer relations: an examination of the links between testosterone and peer victimization. Aggress Behav. 2009 Jan-Feb;35(1):103-13. doi: 10.1002/ab.20288. (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ab.20288/abstract)
Richard E. Tremblay et al. Testosterone, Physical Aggression, Dominance, and Physical Development in Early Adolescence. International Journal of Behavioral Development December 1998 vol. 22 no. 4 753-777. (http://jbd.sagepub.com/content/22/4/753.abstract)
Hotet som alfahanen känner måste inte vara från det eventuella mobboffret men kan vara inom den egna grupp och genom att börja mobba så vill denne statuera ett exempel.
Det argumentet brister med tanke i å med att det största personerna borde vara tjockisarna där men det är oftast de som blir mobbade så kroppslig storlek borde inte spela någon roll.
Jag är av uppfattningen att antigen en eller två som börjar mobba å att senare flera hänger på. Så den som börjar blir pådrivande för hela processen å på så sätt blir ledaren för gruppen.
Det är sällan som det händer att en grupp av 5-6 personer får upp ögonen för någon de vill mobba utan som sagt det är antigen en eller två som börjar och sen kommer det en del som hänger på.
Att mobbing tenderar att börja smått och växa över tiden är jag helt överens med dig om. Att den som inleder mobbingen automatiskt skulle bli en ledare bland mobbarna är dock ett felaktigt antagande. Hurivida den som initialt mobbar kommer att leda gruppen eller inte är oberoende av mobbingen och beror på hur socialt dominant denna person är relativt till de tillkommande mobbarna INNAN mobbingen börjar.
Hotet som alfahanen känner måste inte vara från det eventuella mobboffret men kan vara inom den egna grupp och genom att börja mobba så vill denne statuera ett exempel.
Möjligen i grupper vars hierarki bygger på förmågan att utöva våld och mobba men det är knappast en vanligt förekommande social gruppering.
Det argumentet brister med tanke i å med att det största personerna borde vara tjockisarna där men det är oftast de som blir mobbade så kroppslig storlek borde inte spela någon roll.
Det är inget lösryckt argument, det är en väl underbyggd studie som visar att kroppsmassa korrelerar med fysisk aggression bland unga pojkar till skillnad från testosteron och social dominans som inte korrelerar med fysisk aggression. Man undersökte inte fetma specifikt.
De som mobbade när jag gick i skolan var alltid överviktiga, intellektuellt och socialt inkompetenta och levde uteslutande på att de var starkare. De var de som söp hårdast, rökte, ofta gjorde sönder skolans fönster och skolkade mest. Om man ska snacka om evolutionära egenskaper så var mobbarna de som inte kunde anpassa sig till rådande regler, och i stället skapade någon form av umgänge genom att vara lite bad ass. Dessa individer blev, konstigt nog, inga läkare eller advokater, utan jobbar i dag som bemanningspersonal inom lager och logistik samt svetsare. Så, att mobba är nog enbart ett tecken på att man är socialt efterbliven.
De som mobbade när jag gick i skolan var alltid överviktiga, intellektuellt och socialt inkompetenta och levde uteslutande på att de var starkare. De var de som söp hårdast, rökte, ofta gjorde sönder skolans fönster och skolkade mest. Om man ska snacka om evolutionära egenskaper så var mobbarna de som inte kunde anpassa sig till rådande regler, och i stället skapade någon form av umgänge genom att vara lite bad ass. Dessa individer blev, konstigt nog, inga läkare eller advokater, utan jobbar i dag som bemanningspersonal inom lager och logistik samt svetsare. Så, att mobba är nog enbart ett tecken på att man är socialt efterbliven.
Jag var mobbare när jag var yngre. Smal, såg bra ut, duktig på idrott, smart, bra betyg stort umgänge. Söp och skolka gjorde jag iofs.
Jobbar idag som IT-konsult med bra lön.
De som mobbade när jag gick i skolan var alltid överviktiga, intellektuellt och socialt inkompetenta och levde uteslutande på att de var starkare. De var de som söp hårdast, rökte, ofta gjorde sönder skolans fönster och skolkade mest. Om man ska snacka om evolutionära egenskaper så var mobbarna de som inte kunde anpassa sig till rådande regler, och i stället skapade någon form av umgänge genom att vara lite bad ass. Dessa individer blev, konstigt nog, inga läkare eller advokater, utan jobbar i dag som bemanningspersonal inom lager och logistik samt svetsare. Så, att mobba är nog enbart ett tecken på att man är socialt efterbliven.
Mobbare där jag växt upp var ganska uteslutande lagsportare (fotbolls, ishockey) när vi talar om låg och mellanstadie. De blev färre men var fortfarande den betydande gruppen mobbare i högstadiet, men där blev gruppen med coolingar som stod i rökrutan och som lekte vandaler och skolkade mest en betydelseful mobbinggrupp, men denna hade aldrig övertaget över sportfånarna utan snarare en pakt om att inte gå på varandra direkt.
Sen är varken sportfånarna eller skolkarna idag läkare, advokater eller ingenjörer. Men det var de som var på topp då, de var coolast och hade högst social status, och de mobbade de som hade lägre social status. Det som ger folk hög social status är inte samma saker som ger hög status i arbetslivet och i vuxenvärlden. Därför tycker jag att alla förslag om elitklasser, med syfte att separera de ambitiösa och begåvade eleverna från de med andra prioriteringar, är mycket bra. Vissa behöver lära sig åttans multiplikationstabell i ettan, och vissa i åttan. Det är inget konstigt med det men det är helt absurt att den som lärde sig den i ettan ska hållas tillbaka av andra elevers inlärningstakt/ambition ända fram till gymnasiet eller högskolan.
Macroman
2016-02-23, 14:29
Jag tror merparten av all mobbning hade försvunnit om man dödade alla med IQ under 120.
Blir dock inte så många kvar då att sköta tråkiga alldagliga uppgifter som vi genier inte har ngn lust att befatta oss med.
filmjölk
2016-02-23, 16:23
Något jag tror är rätt vanligt är att söta tjejer i grupp mobbar sötare tjejer. Klassiskt högstadiegrej som jag tror de flesta av oss såg någon gång: Klassens sötaste tjejer får plötsligt ""konkurrens"" av någon tjej som kom in i puberteten senare, och kanske från att vart osynlig innan kommer tillbaks efter sommarlovet, har plötsligt blivit jättesöt och alla killar tittar storögt. Hon blir då genast deras nya hatobjekt.
Det finns säkerligen motsvarande "avundsjukemobbing" hos killar, men mindre märkbart. Hur den sötaste/starkaste istället blir hatobjekt och mobboffer istället för "ledare" är väl inte så särskilt naturligt, darwinistiskt osv?
filmjölk
2016-02-23, 16:27
Blir dock inte så många kvar då att sköta tråkiga alldagliga uppgifter som vi genier inte har ngn lust att befatta oss med.
Då blir alla ni som tror er vara smarta med 120-140 i IQ de nya efterblivna som drar ner resten. Bäst att rensa ut de med då de förstör. Intelligens är relativt, en normalbegåvad är ett geni bland efterblivna.
Diomedea exulans
2016-02-23, 16:34
Då blir alla ni som tror er vara smarta med 120-140 i IQ de nya efterblivna som drar ner resten. Bäst att rensa ut de med då de förstör. Intelligens är relativt, en normalbegåvad är ett geni bland efterblivna.
Jag tror snarare att dumhetsrelaterad ondska beror på absolut snarare än relativ intelligens. Utvecklingstörda är alltid snälla. Ondskespannet ligger på 80-120 i IQ.
Namjorne
2016-02-23, 23:06
Jo, jävligt vackert att bli förstörd för livet. Oavsett IQ är mobbaren en idiot.
submarine3
2016-02-24, 02:16
Åhå. Ad hominem redan i ditt första debattinlägg. Det här börjar bra.
Ditt resonemang om att det skulle vara en frågan om alfa vs beta faller på sin egen orimlighet. Alfahannar reagerar starkt på bara en sak och det är hot mot deras roll som alfa. Varför skulle de känna sig hotade av vanliga betahannar? Och varför skulle de hantera hotet genom att slänga ord och stenar i grupp istället för att personligen visa vem som är herre på täppan?
Det enda attribut som sammanfaller med fysisk mobbing på skolgården är större fysisk storlek, inte testosteron. Om mobbingsprocessen leder till social dominans så kan mobbaren teoretiskt ånjuta högre testosteron men detta testosteron är ju då verkan och inte orsak.
Mobboffret skapas också av mobbingsprocessen. När någon väl blivit mobbad, av vad för anledning nu mobbaren än hade, så blir den mobbade märkt och löper ökad risk för att bli utsatt för detta även fortsättningsvis av andra. Det är positiv återkoppling. Därför är det också värdelöst att fokusera på mobbaren. Det är den mobbade som behöver hjälp med att arbeta på framför allt sina sociala färdigheter, självförtroende såväl som fysiska storlek och styrka för att förebygga situationen i framtiden. En fysiskt och psykiskt stark person med många goda vänner blir inte mobbad.
Schaal B, Tremblay RE, Soussignan R, Susman EJ. Male testosterone linked to high social dominance but low physical aggression in early adolescence. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 1996 Oct;35(10):1322-30. (http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709636352)
Vaillancourt T1, deCatanzaro D, Duku E, Muir C. Androgen dynamics in the context of children's peer relations: an examination of the links between testosterone and peer victimization. Aggress Behav. 2009 Jan-Feb;35(1):103-13. doi: 10.1002/ab.20288. (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ab.20288/abstract)
Richard E. Tremblay et al. Testosterone, Physical Aggression, Dominance, and Physical Development in Early Adolescence. International Journal of Behavioral Development December 1998 vol. 22 no. 4 753-777. (http://jbd.sagepub.com/content/22/4/753.abstract)
Du har verkligen inte den blekaste aning vad du pratar om. "Alfahannar reagerar starkt på bara en sak och det är hot mot deras roll som alfa", nej, i varje ny social grupp (när man börjar i högstadiet, gymnasie etc) så kommer det till en början pågå en undermedveten konflikt och bildas en status hierarki, de svaga hamnar i botten, de starka hamnar högst upp och det ofta med hjälp av just mobbing, mobbing som initieras när de svaga uppvisar submissiva beteenden vilket får de mer dominanta (högre testosteron, starkare d2 receptorer) att rent instinktivt förstå att man nu kan trycka ner personen således bekräfta sin högre position.
Du talar till och med emot dig själv, "en fysisk och psykisk stark person med många vänner blir inte mobbad" - översatt: "En hanne som innehar attribut som signalerar styrka och social status (aka ALFA) blir inte mobbad", vet du ens vad du säger? Du verkar surra bort dig helt och hållet.
Sen länkar du en massa trams som inte EN ENDA GÅNG bekräftar det du säger: att MOBBARE har "lägre testosteron" och MOBBOFFER har HÖGRE testosteron.
En snabb google sökning gav mig 5st oberoende källor som alla stärker det jag säger: människor med hög testosteron har högre tendens till att mobba, till att vara aggressiva, till att hamna i fängelse, till att initiera våld. De har starkare instinkt till status hierarki vilket får dem att omedvetet försöka klättra uppåt i position genom beteenden som i en primitiv värld gav ökad sannolikhet för status i gruppen.
Kanske det är dags för dig att sluta copa och istället se verkligheten för vad den är?
submarine3
2016-02-24, 02:19
De som mobbade när jag gick i skolan var alltid överviktiga, intellektuellt och socialt inkompetenta och levde uteslutande på att de var starkare. De var de som söp hårdast, rökte, ofta gjorde sönder skolans fönster och skolkade mest. Om man ska snacka om evolutionära egenskaper så var mobbarna de som inte kunde anpassa sig till rådande regler, och i stället skapade någon form av umgänge genom att vara lite bad ass. Dessa individer blev, konstigt nog, inga läkare eller advokater, utan jobbar i dag som bemanningspersonal inom lager och logistik samt svetsare. Så, att mobba är nog enbart ett tecken på att man är socialt efterbliven.
Mobbare blir i mycket högre utsträckning ledare och förmögna, detta pga deras drivkraft som ofta är ett resultat av optimala hormonnivåer. Ja, det finns studier på detta.
Mobb-offer har en tendens att alltid halka efter i livet, de tar i mycket högre utsträckning självmord, de har inte lika mycket sex, de blir fäder i mycket mindre utsträckning, de tjänar mindre, de får lägre status i samhället.
Du har verkligen inte den blekaste aning vad du pratar om. "Alfahannar reagerar starkt på bara en sak och det är hot mot deras roll som alfa", nej, i varje ny social grupp (när man börjar i högstadiet, gymnasie etc) så kommer det till en början pågå en undermedveten konflikt och bildas en status hierarki, de svaga hamnar i botten, de starka hamnar högst upp och det ofta med hjälp av just mobbing, mobbing som initieras när de svaga uppvisar submissiva beteenden vilket får de mer dominanta (högre testosteron, starkare d2 receptorer) att rent instinktivt förstå att man nu kan trycka ner personen således bekräfta sin högre position.
Du talar till och med emot dig själv, "en fysisk och psykisk stark person med många vänner blir inte mobbad" - översatt: "En hanne som innehar attribut som signalerar styrka och social status (aka ALFA) blir inte mobbad", vet du ens vad du säger? Du verkar surra bort dig helt och hållet.
Sen länkar du en massa trams som inte EN ENDA GÅNG bekräftar det du säger: att MOBBARE har "lägre testosteron" och MOBBOFFER har HÖGRE testosteron.
En snabb google sökning gav mig 5st oberoende källor som alla stärker det jag säger: människor med hög testosteron har högre tendens till att mobba, till att vara aggressiva, till att hamna i fängelse, till att initiera våld. De har starkare instinkt till status hierarki vilket får dem att omedvetet försöka klättra uppåt i position genom beteenden som i en primitiv värld gav ökad sannolikhet för status i gruppen.
Kanske det är dags för dig att sluta copa och istället se verkligheten för vad den är?
Det är ingen motsägelse i det jag säger eftersom valet står inte mellan att mobba eller mobbas. 70% av skolelever är inte inblandade i regelbunden mobbing vare sig som mobbare eller mobbade.
Mina källor visar att barn som håller på med våld i unga år har lägre testo vid 13 års ålder än sina kamrater. Antagligen på grund av att de blir impopulära bland sina jämnåriga vilket påverkar testot negativt. Källorna visar att det inte alls finns något positivt samband mellan testosteron och utövande av mobbing bland skolever. Däremot säger källorna att mobbade tenderar att ha högre testosteron än sina icke-mobbade jämnåriga. Ett samband finns mellan fysisk storlek och fysisk mobbing bland skolever. Det är alltså i huvudsak fysiskt överlägsna men ej populära barn som sysslar med fysisk mobbing i unga år och de väljer ut enkla offer. Detta kan kvantifieras även till gruppbeteende där många går på en. Det är fega personer som väljer enkla offer för att få känna sig överlägsna.
Istället för att säga att mina studier är trams så kan du väl bjuda på några bättre mobbingstudier på folk i skolålder som talar för din sak. Allt vi sett från dig hittills är tomma ord helt utan uppbackning.
mattepatte
2016-02-24, 07:24
Mobbare har aldrig haft hög social status eller varit alfa i de skolorna jag har gått i, de med högst social status och de som varit "alfa" har snarare varit de som faktiskt både idrottar, sköter sig i skolan och kan föra sig socialt, bra folk som man ser upp till helt enkelt.
Glad är jag över det, en skolas elever är ju väldigt "beta" hela bunten om man låter en "alfa" mobbare få hög social status.
Jag gillar inte det här alfa/beta tänket, är det verkligen applicerbart på människor?
Är det applicerbart på småpojkar som inte har kommit in i puberteten som folk ovanför mig diskuterar?...
filmjölk
2016-02-24, 07:42
Jag har delad uppfattning av det här ständiga diskussionen om alfa och beta, det är underhållande och roligt men egentligen sen när blev en betahane något dåligt?
En betahane i en djurflock är (väl?) nummer två? Den som får para sig med honorna alfahanen inte vill ha, den som strävar efter att bli alfa och ibland tom. vågar utmana alfan i hopp om att kunna ta över? Så det är inte särskilt "beta" att vara beta ( :D ), utan det är en hög position.
Ok det var offtopic. Men ni diskuterar om testosteronnivåer och verkar ha snöat in er på manlig mobbing, tjejer kan vara jäkligt duktiga på att mobbas de med, även högt upp i åldrarna. Kan ni även förklara detta som naturligt och skylla på testosteron?
Mobbare blir i mycket högre utsträckning ledare och förmögna, detta pga deras drivkraft som ofta är ett resultat av optimala hormonnivåer. Ja, det finns studier på detta.
Mobb-offer har en tendens att alltid halka efter i livet, de tar i mycket högre utsträckning självmord, de har inte lika mycket sex, de blir fäder i mycket mindre utsträckning, de tjänar mindre, de får lägre status i samhället.
Fram med studierna. Enligt min erfarenhet från skolan så är de som mobbade värst varken farsor, rika eller ledare, medan någr av de som blev mobbade blev föräldrar tidigt och har välbetalda arbeten. Mobbarna från den skolan och årskullen befinner sig nu i samhällets bottenskick.
Jag skulle vilja se om mobbare i större grad blir nazister. Någon som har några tankar om det?
Brofessorn
2016-02-24, 08:10
Tjejers kroppar producerar ju också testosteron.
Jag har delad uppfattning av det här ständiga diskussionen om alfa och beta, det är underhållande och roligt men egentligen sen när blev en betahane något dåligt?
En betahane i en djurflock är (väl?) nummer två? Den som får para sig med honorna alfahanen inte vill ha, den som strävar efter att bli alfa och ibland tom. vågar utmana alfan i hopp om att kunna ta över? Så det är inte särskilt "beta" att vara beta ( :D ), utan det är en hög position.
Ok det var offtopic. Men ni diskuterar om testosteronnivåer och verkar ha snöat in er på manlig mobbing, tjejer kan vara jäkligt duktiga på att mobbas de med, även högt upp i åldrarna. Kan ni även förklara detta som naturligt och skylla på testosteron?
Alfa och beta är egentligen helt ointressanta koncept för diskussionen. I djurvärlden har alfan förtur till alla fertila honor, får den bästa maten och sin päls bäst omhändertagen av de övriga i flocken. Det är inte applicerbart på människan som i huvudsak är monogam.
Vad gäller testosteron så är det till stor del en effekt av social dominans och har ingen korrelering med att utöva mobbing. Dock finns det könsskillnader i att tjejer som blir mobbade tenderar att ha lägre testosteron än icke mobbade tjejer medan mobbade pojkar tenderar att ha högre testosteron än icke mobbade. Antagligen för att pojkar tenderar att externalisera medan flickor tenderar att internalisera.
Klein;7528480]Att mobbing tenderar att börja smått och växa över tiden är jag helt överens med dig om. Att den som inleder mobbingen automatiskt skulle bli en ledare bland mobbarna är dock ett felaktigt antagande. Hurivida den som initialt mobbar kommer att leda gruppen eller inte är oberoende av mobbingen och beror på hur socialt dominant denna person är relativt till de tillkommande mobbarna INNAN mobbingen börjar.
Okej det kan jag faktiskt köpa att nån annan eventuellt kan ta över å bli mer pådrivande än den person som startade det hela
Möjligen i grupper vars hierarki bygger på förmågan att utöva våld och mobba men det är knappast en vanligt förekommande social gruppering.
Men då blir detta väldigt grupp och individspecifikt så man kan ju inte precis generalisera det så pass som du gör
Det är inget lösryckt argument, det är en väl underbyggd studie som visar att kroppsmassa korrelerar med fysisk aggression bland unga pojkar till skillnad från testosteron och social dominans som inte korrelerar med fysisk aggression. Man undersökte inte fetma specifikt.
Även detta är väldigt individanpassat tycker jag. Då det finns mobbare i alla storlekar så återigen så tycker jag inte man kan generalisera på det sättet. Visst kan jag köpa att majoritet av mobbarna i vad det gäller killar är fysiskt större än offret men så är inte alltid fallet.
Det första jag kommer å tänka på är den videon som kom för ett par år med den stora killen som nån liten skit va på men efter ett tag så tog den stora snubben honom och slängde honom i marken. Det var alltså den lilla killen som mobbade den stora.
Om man ser mobbning i ett brett perspektiv å inte enbart inom killarnas så hur förklarar man mobbning mellan tjejer ? Där finns inte den fysiska storleken som argument alls (eller snarare inte oftast).
Eller mobbning inom vuxenvärlden för den delen.
De som mobbade när jag gick i skolan var alltid överviktiga, intellektuellt och socialt inkompetenta och levde uteslutande på att de var starkare. De var de som söp hårdast, rökte, ofta gjorde sönder skolans fönster och skolkade mest. Om man ska snacka om evolutionära egenskaper så var mobbarna de som inte kunde anpassa sig till rådande regler, och i stället skapade någon form av umgänge genom att vara lite bad ass. Dessa individer blev, konstigt nog, inga läkare eller advokater, utan jobbar i dag som bemanningspersonal inom lager och logistik samt svetsare. Så, att mobba är nog enbart ett tecken på att man är socialt efterbliven.
Får inte dessa att gå ihop
Sen så tar du ett par person som du känner till och drar över dessa över en bred massa av människor å menar alla ska vara likadana
PureWhey
2016-02-24, 12:19
Härligt att folk som inte alls verkar vara särskilt insatta i ämnet skriver inlägg som någon slags auktoritet i tråden :D
Får inte dessa att gå ihop
Sen så tar du ett par person som du känner till och drar över dessa över en bred massa av människor å menar alla ska vara likadana
Vad är det du inte får ihop? :confused: Mobbarna var socialt inkopetenta och skapade sig någon form av umgänge genom att vara bad ass istället för att få vänner likt normala människor. Hur är det svårt att förstå?
Menar jag att alla ska vara likadana..? *bs* Mina exempel kommer av egna erfarenheter, så som det såg ut i min skola. Jag kan inte uttala mig om hur det ser ut i skolor som jag inte har gått i, av uppenbara skäl. Av de som mobbade i min skola är 0% högavlönade i dag, medan en del av de som blev mobbade (och skötte sina studier) har bättre lön än genomsnittet. Jag påstår inte att det blir så för alla, men för dessa blev det just så. Mobbarna från min skola var mer eller mindre efter, och en del hade adhd och struliga hemförhållanden. Mobbning ser jag som ett svaghetstecken, lite komplexartat, som att man vill kompensera för någonting (inte helt otänkbart att det skulle kunna vara IQ-relaterat).
Något jag tror är rätt vanligt är att söta tjejer i grupp mobbar sötare tjejer. Klassiskt högstadiegrej som jag tror de flesta av oss såg någon gång: Klassens sötaste tjejer får plötsligt ""konkurrens"" av någon tjej som kom in i puberteten senare, och kanske från att vart osynlig innan kommer tillbaks efter sommarlovet, har plötsligt blivit jättesöt och alla killar tittar storögt. Hon blir då genast deras nya hatobjekt.
Jag såg precis tvärtom. Tjejerna som på våren hängt i gruppen med utstötta blir helt plötsligt snygga och får komma in i värmen. Jag tror mobbning bland tjejer är mycket mer ryktesspridning i det dolda, medan killars mobbning sker öppet.
Jag tror snarare att dumhetsrelaterad ondska beror på absolut snarare än relativ intelligens. Utvecklingstörda är alltid snälla. Ondskespannet ligger på 80-120 i IQ.
Jag tror du har en väldigt förenklad syn på världen om du tror att "onda" människor är problemet. Det finns inte så många människor som är onda för ondskans skull. Det finns lika få goda människor. De flesta tjänar sitt eget självintresse bäst de förmår. Mobbare gynnas eller missgynnas av sin mobbning men jag tror de flesta gör det för att de tror att de gynnas av det antingen för att det ökar deras status eller för att det bara är kul. Diskussionen borde handla om hur man ser till att konsekvenserna för mobbare blir så synliga att ingen vågar mobba någon.
Mobbare blir i mycket högre utsträckning ledare och förmögna, detta pga deras drivkraft som ofta är ett resultat av optimala hormonnivåer. Ja, det finns studier på detta.
Mobb-offer har en tendens att alltid halka efter i livet, de tar i mycket högre utsträckning självmord, de har inte lika mycket sex, de blir fäder i mycket mindre utsträckning, de tjänar mindre, de får lägre status i samhället.
Det här är helt emot alla mina erfarenheter. Jag var nog mest mobbad i min klass och är högst på näringskedjan nu, har haft väldigt mycket sex de senaste 10 åren eller så och har ett mycket bra jobb och är väldigt mycket mer högutbildad än vad de flesta skulle kalla en högutbildad. De som bara kunde fotboll och ishockey eller röka gräs och klottra, vad menar du att de har för färdigheter som gör dem lämpade för att ta sig fram i arbetslivet?
Mobbarna från den skolan och årskullen befinner sig nu i samhällets bottenskick.
Så här är det precis enligt min erfarenhet också.
Vad är det du inte får ihop? :confused: Mobbarna var socialt inkopetenta och skapade sig någon form av umgänge genom att vara bad ass istället för att få vänner likt normala människor. Hur är det svårt att förstå?
Menar jag att alla ska vara likadana..? *bs* Mina exempel kommer av egna erfarenheter, så som det såg ut i min skola. Jag kan inte uttala mig om hur det ser ut i skolor som jag inte har gått i, av uppenbara skäl. Av de som mobbade i min skola är 0% högavlönade i dag, medan en del av de som blev mobbade (och skötte sina studier) har bättre lön än genomsnittet. Jag påstår inte att det blir så för alla, men för dessa blev det just så. Mobbarna från min skola var mer eller mindre efter, och en del hade adhd och struliga hemförhållanden. Mobbning ser jag som ett svaghetstecken, lite komplexartat, som att man vill kompensera för någonting (inte helt otänkbart att det skulle kunna vara IQ-relaterat).
+1
Ännu mer likt mina egna erfarenheter.
Hövdingen
2016-02-24, 17:18
Så mobbade personer lyckas bra och mobbare blir losers? Ger denna tankekonstruktion er någon form av upprättelse?
Mina erfarenheter säger att varken mobbare eller mobbade lyckas speciellt bra i samhället (om nu måttstocken är utbildning, jobb och ekonomi).
Lite mobbning har man väl aldrig dött av :)
Så mobbade personer lyckas bra och mobbare blir losers? Ger denna tankekonstruktion er någon form av upprättelse?
Mina erfarenheter säger att varken mobbare eller mobbade lyckas speciellt bra i samhället (om nu måttstocken är utbildning, jobb och ekonomi).
Det har inget med upprättelse att göra. Det har att göra med att de krav som ställs på folk för att hamna högt upp i en hierarki i skolan inte är samma som de som de kraven som ställs på en i vuxenvärlden (högskola och arbetslivet). Så borde det inte vara. Det är ett systemfel. För hur ofta är det han som var bäst på landhockey och sämst på matte och engelska som blir ingenjör, läkare, jurist eller företagsledare? För det var landhockey som var måttstocken på vem som var populärast på min lågstadieskola. Det kunde varit basket, eller för min del hade det varit bäst om det var sån där bänkbrottning där man försöker få ned den andra, det var jag bäst i klassen på av någon anledning.
Att de som mobbade mig inte lyckades med nåt i livet är jag säker på då de hade mycket svårt med inlärningen och var motsatsen till ambitiösa. Deras sportsliga framgångar uteblev också. Det har inget med någon tankekonstruktion att göra. Jag har träffat flertalet av dem och sett vilket samhällsskikt de tillhör. Det skänker mig varken glädje eller sorg, det är bara faktum. Det som gör mig upprörd är att jag överhuvudtaget behövde gå samma klass som dem och konstant hållas tillbaka av deras inkompetens. Jag hade varit bättre om det inte varit för dem och de hade kanske till och med varit bättre utan mig. De krav som ställs på oss på grundskolan, för det ställs inga akademiska krav där, är inte samma krav som ställs på oss i vuxenlivet.
Även detta är väldigt individanpassat tycker jag. Då det finns mobbare i alla storlekar så återigen så tycker jag inte man kan generalisera på det sättet. Visst kan jag köpa att majoritet av mobbarna i vad det gäller killar är fysiskt större än offret men så är inte alltid fallet.
Det första jag kommer å tänka på är den videon som kom för ett par år med den stora killen som nån liten skit va på men efter ett tag så tog den stora snubben honom och slängde honom i marken. Det var alltså den lilla killen som mobbade den stora.
Om man ser mobbning i ett brett perspektiv å inte enbart inom killarnas så hur förklarar man mobbning mellan tjejer ? Där finns inte den fysiska storleken som argument alls (eller snarare inte oftast).
Eller mobbning inom vuxenvärlden för den delen.
I studien tittade man på parametrarna mobbing, social dominans, testosteron och fysisk storlek. Av dessa parametrar var det endast fysisk storlek som korrelerade posititvt med mobbing. Med detta är det inte sagt att fysisk storlek är den enda möjliga parametern som korrelerar med utövande av mobbing och det är inte sagt att det gäller i alla fall. Studien pratar om tendenser och samband, inte om absoluta sanningar som gäller i 100% av alla fall. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln. Poängen med att ta upp denna studie i tråden är främst för att påvisa att högt testosteron och social dominans inte gjorde personer mer benägna att mobba.
Det enda studierna jag tagit upp säger angående mobbing bland tjejer är att mobbade tjejer tenderar att ha lägre testosteron relativt icke-mobbade tjejer till skillnad från mobbade pojkar som tenderar att ha högre testosteron än icke-mobbade pojkar. Tjejer är väl även lite mer implicita än killar och mobbingen där består mer i frånvaro av kommunikation än i dess övertydliga närvaro som bland killar. Jag tror att tjejer som inte klarar av att spela det tysta sociala spelet tenderar att bli utfrysta och mobbade av andra tjejer medan pojkar som inte klarar av att spela det uttryckliga fysiska och / eller sociala spelet blir mobbade av andra killar. Sedan kan ju även killar mobba tjejer och omvänt men där är det nog mer frågan om grupptryck eller uppmärksamhetssökande beroende på den specifika sociala situationen.
Jag håller med om vad flera andra har skrivit tidigare och kan inte se något vackert eller positivt med mobbing.
Jag vet inte varifrån bilden kommer att mobbare skulle vara de populära killarna, det känns som något från amerikanska filmer/serier och inget jag upplevt. De som var högst upp i hierarkin på min skola var de som var bra på idrott, hade lätt för att vara sociala och som hade höga betyg, dessa var väldigt skötsamma för det mesta.
Mobbarna var de som var struliga och hade det svårt med betygen men som ändå hade en tuff attityd, nån av dem höll väl på med idrott (kampsport såklart) men den värsta av dem var en tjockis. Utan att veta säkert tror jag att de hade ganska jobbiga familjeförhållanden.
Jag var mobbad under en relativt kort period på gymnasiet. Att de gav sig på mig var inte konstigt, jag var en överviktigt och introvert kille utan speciellt många vänner, dvs. ett lätt offer. Jag fick dock en del nya vänner då jag började spela fotboll, bl.a. några invandrarkillar som var ganska tuffa. Vi umgicks inte direkt på fritiden, förutom på träningen, men bara genom att hänga med dem ibland på rasterna blev jag ganska snart ointressant för mobbarna.
Även om det var en ganska kort period så var det självklart jobbigt att vara mobbad och det har nog satt en del spår. Exakt hur det har påverkat mig är svårt att säga, jag var som sagt inte speciellt social till att börja med och är det fortfarande inte (vilket jag inte nödvändigtvis ser som något negativt). Jag har i.a.f. skaffat mig en utbildning och ett hyfsat intressant jobb så helt misslyckad känner jag mig inte. Sen att man blivit träningsnarkoman och hänger på Kolozzeum kan ju också ses som något positivt (eller inte :)).
Hur det har gått för mobbarna har jag ingen aning om men med tanke på hur kämpigt de hade det i skolan tvivlar jag på att de lyckats speciellt bra. Dock får jag väl medge att detta kan vara lite önsketänkande, det hade onekligen känts bra om de varit arbetslösa, nersupna och suttit i en skitig 1:a någonstans i en förort (:devil:). Tanken att kolla upp dem på Facebook har slagit mig men jag kommer ärligt talat inte ihåg deras namn vilket faktiskt känns som ett ganska bra slut på historien.
filmjölk
2016-02-25, 07:58
Något som känns fullständigt vidrigt är när man träffar på en person man mobbade i mellanstadiet som fortfarande verkar rädd för en 20-25 år senare. Den känslan är jäkligt obehaglig, och jag kan inte ens tänka mig hur jävligt det då är för offret.
Jag var mobbad under större delen av min skolgång, och det har satt sina djupa spår tyvärr. Det jag kan säga är att jag så här i efterhand kan se att flera av mina mobbare hade det stökigt hemma, de mådde inte bra. Då menar jag alltså de som var "huvudmobbare", inte de som hängde på pga. grupptrycket. När jag läser här i tråden kan jag nog tänka mig att det fanns en del bokstavskombinationer också, även om de inte var "inne" på den tiden, eller ens uppfunna ännu.
Något positivt är att jag faktiskt fått ett "förlåt" från en del av de. Andra har mer subtilt visat ånger på senare år, och jag accepterar även det som en ursäkt.
Jag var mobbad under större delen av min skolgång, och det har satt sina djupa spår tyvärr. Det jag kan säga är att jag så här i efterhand kan se att flera av mina mobbare hade det stökigt hemma, de mådde inte bra. Då menar jag alltså de som var "huvudmobbare", inte de som hängde på pga. grupptrycket. När jag läser här i tråden kan jag nog tänka mig att det fanns en del bokstavskombinationer också, även om de inte var "inne" på den tiden, eller ens uppfunna ännu.
Något positivt är att jag faktiskt fått ett "förlåt" från en del av de. Andra har mer subtilt visat ånger på senare år, och jag accepterar även det som en ursäkt.
Bokstavskombinationerna flyger och far till höger och vänster nuförtiden. Förr kallades de barn med energi. Men ja min uppfattning av de flesta var att de kom från stökigt hem. Det ursäktar ingen men är en förklaring. Det finns dock ingen vettig förklaring till varför fler barns uppväxt ska förstöras på grund av att de har det jobbigt hemma. Alltså varför fick du och jag gå med de här?
Bokstavskombinationerna flyger och far till höger och vänster nuförtiden. Förr kallades de barn med energi. Men ja min uppfattning av de flesta var att de kom från stökigt hem. Det ursäktar ingen men är en förklaring. Det finns dock ingen vettig förklaring till varför fler barns uppväxt ska förstöras på grund av att de har det jobbigt hemma. Alltså varför fick du och jag gå med de här?
För att era egna föräldrar inte var nog engagerade i er skolgång och hur ni mådde gissningsvis.
För att era egna föräldrar inte var nog engagerade i er skolgång och hur ni mådde gissningsvis.
Men vad skulle mina föräldrar gjort åt saken? Flytta mig till en annan skola där det ser precis likadant ut? Det är ju att singla slant. Kanske hade varit jättebra. Eller jättedåligt. Man har ju i alla tider flyttat mobboffer och låtit mobbare stanna kvar. Det fanns ju dessutom en fördelningsprincip så att man skulle ha en härlig blandning av lågpresterare med högpresterare.
Det kulminerade fullständigt experimentet som genomfördes med 4/5:or och 5/6:or där det var tänkt att de äldre eleverna skulle paras ihop med yngre och bli hjälpta av att förklara saker för dem. Hoppas de sköt idioten som kom på det... Resultatet var en klassrumsmiljö som var helt omöjlig att jobba i och tre lärare som sjukskrev sig på 1.5 år och sannolikt ingen kunskap som förmedlades.
Men vad skulle mina föräldrar gjort åt saken? Flytta mig till en annan skola där det ser precis likadant ut? Det är ju att singla slant. Kanske hade varit jättebra. Eller jättedåligt. Man har ju i alla tider flyttat mobboffer och låtit mobbare stanna kvar. Det fanns ju dessutom en fördelningsprincip så att man skulle ha en härlig blandning av lågpresterare med högpresterare.
Det kulminerade fullständigt experimentet som genomfördes med 4/5:or och 5/6:or där det var tänkt att de äldre eleverna skulle paras ihop med yngre och bli hjälpta av att förklara saker för dem. Hoppas de sköt idioten som kom på det... Resultatet var en klassrumsmiljö som var helt omöjlig att jobba i och tre lärare som sjukskrev sig på 1.5 år och sannolikt ingen kunskap som förmedlades.
Det finns ingen lösning på problemet inom ramarna för statlig grundskola där alla ska vara med och allt finansieras med begränsade och ineffektivt använda offentliga medel. Mindre och mer homogena grupper i privat regi eller hemskolning är alternativen. Det är alltså föräldrarnas ansvar. Endast den som är helt hjärntvättad eller ointresserad överlämnar sina barn till pappa staten för "utbildning". Sedan är det ju även föräldrarnas ansvar att träna sina barn att kunna försvara sig själva såväl socialt som fysiskt mot översittare på skolgården.
filmjölk
2016-02-27, 07:54
Alltså varför fick du och jag gå med de här?
Vi som är lite äldre än dig(?) hade turen att de värsta damp-ungarna fick gå i "obsklass". Obsklassen hade nog c:a 20 elever istället för runt 30, och två lärare istället för en på lektionerna. Sedan körde de även (gissningsvis högst lokalt) en slags inofficiell specialklass för de duktiga.
Alla klasser i områdets låg/mellanstadieskolor splittades efter mellanstadiet och blandades upp i 6 nya högstadieklasser på ortens högstadieskola (4 vanliga klasser, 1 OBS och 1 finsk). Konstigt nog hamnade de flesta högpresterande i en av de normala klasserna.
Det här var jäkligt svårsmält för våra föräldrar, obsklassen och finneklassen var alla ok med (Säkert 30% var finnar i de vanliga klasserna också), men inte med att de duktiga hamnade i en egen klass, inofficiellt. Det var en förort där alla pappor jobbade på Volvo och alla mammor i äldreomsorgen, så idén med en ihopsatt stökfri klass för de duktiga som lärarna valt ut i smyg var minst sagt svårsmält för en del föräldrar).
MasterChief
2016-02-27, 19:41
Min uppväxt var vidrig. Mina plågoandar drev mig till gränsen att jag varje dag låg på gränsen att ta mitt liv. I 15 år var jag ensam. Varje dag i skolan var fyllt av mobbning. Jag var ful, fet och värdelös. Inte en dag går i mitt liv där jag måste hantera mina ärr av detta och mina nära och kära blir belastade av detta. Många gånger är de jag önskat livet ur mina plågoandar. Jag överlevde, och varje dag kämpar jag för att bevisa för världen att jag duger. Jag vet vad jag har åstadkommit i mitt liv och det är mer än vad många andra åstadkommer. Men jag kan aldrig på riktigt förlika mig med mig själv. Alla dagar är en kamp. Jag hatar översittare; jag hatar människor som vill få andra människor att må dåligt.
Min uppväxt var vidrig. Mina plågoandar drev mig till gränsen att jag varje dag låg på gränsen att ta mitt liv. I 15 år var jag ensam. Varje dag i skolan var fyllt av mobbning. Jag var ful, fet och värdelös. Inte en dag går i mitt liv där jag måste hantera mina ärr av detta och mina nära och kära blir belastade av detta. Många gånger är de jag önskat livet ur mina plågoandar. Jag överlevde, och varje dag kämpar jag för att bevisa för världen att jag duger. Jag vet vad jag har åstadkommit i mitt liv och det är mer än vad många andra åstadkommer. Men jag kan aldrig på riktigt förlika mig med mig själv. Alla dagar är en kamp. Jag hatar översittare; jag hatar människor som vill få andra människor att må dåligt.
*hug*
MasterChief
2016-02-27, 20:25
*hug*
*hug*
C h r i s
2016-02-27, 20:56
Min uppväxt var vidrig. Mina plågoandar drev mig till gränsen att jag varje dag låg på gränsen att ta mitt liv. I 15 år var jag ensam. Varje dag i skolan var fyllt av mobbning. Jag var ful, fet och värdelös. Inte en dag går i mitt liv där jag måste hantera mina ärr av detta och mina nära och kära blir belastade av detta. Många gånger är de jag önskat livet ur mina plågoandar. Jag överlevde, och varje dag kämpar jag för att bevisa för världen att jag duger. Jag vet vad jag har åstadkommit i mitt liv och det är mer än vad många andra åstadkommer. Men jag kan aldrig på riktigt förlika mig med mig själv. Alla dagar är en kamp. Jag hatar översittare; jag hatar människor som vill få andra människor att må dåligt.
Är detta något som gör att du mår bättre? Det som hjälper mig är att inte låta omvärlden diktera mitt liv, jag är den jag är och aktiverar mig med sådant som gör mig glad. Att grubbla över vad andra tycker och tänker har redan varit min vardag i halva mitt liv, och tack vare en psykolog mår jag nu sedan ett år tillbaks bättre än jag gjort på 15 år, utan medicinering. :)
(Under tidiga tonåren fick en av mina föräldrar plötsligt för sig att jag inte var värd att slösa tiden på och stack, samma person sa ofta att hen älskade mig det var en person jag såg upp till och var stolt över som alla barn. Kontakten bröts gradvis, från att vi träffades några gånger i veckan till telefonsamtal, till ingenting (samtidigt som jag fick höra "du vet att jag älskar dig"). Först trodde man på det men ja nu vet man att det hela var ett enda stort svek. Vi bor fortfarande i samma stad jag vill inte längre fråga "varför", vill inte veta varför. Snacka om att det har satt sina spår. Har fortfarande ganska svårt för att lita på folk. :P
Kan väl inte säga att jag själv blev vald, utpekad och mobbad under skolgången men lite ord fick man ta emot, som jag tog rätt hårt med tanke på att jag under många år ansåg mig vara mindre värd än grus.)
MasterChief
2016-02-27, 21:36
Är detta något som gör att du mår bättre? Det som hjälper mig är att inte låta omvärlden diktera mitt liv, jag är den jag är och aktiverar mig med sådant som gör mig glad. Att grubbla över vad andra tycker och tänker har redan varit min vardag i halva mitt liv, och tack vare en psykolog mår jag nu sedan ett år tillbaks bättre än jag gjort på 15 år, utan medicinering. :)
(Under tidiga tonåren fick en av mina föräldrar plötsligt för sig att jag inte var värd att slösa tiden på och stack, samma person sa ofta att hen älskade mig det var en person jag såg upp till och var stolt över som alla barn. Kontakten bröts gradvis, från att vi träffades några gånger i veckan till telefonsamtal, till ingenting (samtidigt som jag fick höra "du vet att jag älskar dig"). Först trodde man på det men ja nu vet man att det hela var ett enda stort svek. Vi bor fortfarande i samma stad jag vill inte längre fråga "varför", vill inte veta varför. Snacka om att det har satt sina spår. Har fortfarande ganska svårt för att lita på folk. :P
Kan väl inte säga att jag själv blev vald, utpekad och mobbad under skolgången men lite ord fick man ta emot, som jag tog rätt hårt med tanke på att jag under många år ansåg mig vara mindre värd än grus.)
Min dotter har gett mig en mening med livet. En mening som betyder något. Jag har parallellt arbetat med karriären (och där har jag nått långt) och mitt äktenskap. Men allt detta är bara ett sätt för mig att "medicinera" mig; jag gör mig värdefull genom att vara duktig och attraktiv. Den enda 100% ärliga och icke artificiella relation jag har är med min dotter. Hon ger mig den kraft jag behöver. Allt det du berättar om dina upplevelser med föräldraskapet är otänkbart för mig. Utan mitt barn hade jag nog inte överlevt. Jag kan inte inte föreställa mig hur smärtsamt det måste vara för dig att bli avvisad av din förälder. Att bli pappa är det mest fantastiska som hänt mig och jag tror att du skulle uppleva samma sak...
Kanske är det något någon kan relatera till.
u2ucwtmsz0c
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.