Visa fullständig version : Det vikingatida begreppet lyckan
Diomedea exulans
2016-01-25, 17:24
Ett av de intressantaste begreppen man stöter på när man läser gamla vikingasagor, och ett begrepp som nästan ingen känner till om man inte är åtminstone semi-vikinganörd som jag, är lyckan. Vikingarna trodde att varje person hade varierande grad av lycka, där lycka nästan är direkt synonymt med vår användning av ordet tur. Om en person brukade ha tur i livet sa man att denne hade god lycka, och vice versa om hen hade otur.
Intressant är att man ansåg att lyckan var något som inte styrdes av gudarna, utan det var något fristående, som en slags naturlag.
Lyckan kunde variera från tid till tid (såklart) hos en och samma person. Vad mer är trodde man att vissa saker kunde leda till bättre och sämre lycka. Röde Orm, t ex, märker att hans lycka ökar efter att han blir kristen, och försöker övertala sina vänner att också bli kristna av den anledningen (löftet om en evighet i himmelriket är inte lika relevant för de pragmatiska nordmännen).
Ett annat exempel är en av de mest hyllade personerna i vikingarnas sagor, den urstarka antihjälten Grettir. Grettir själv hade väldig olycka, spenderade halva livet laglös och blev slutligen mördad. Men Grettirs bror hämnade honom, och fick efter hämnden stor lycka. Vilket fick Grettirs postuma anseende att öka - det var ju tack vare Grettir broderns lycka ökade, för den gjorde ju inte det förrän han hade hämnat Grettirs död.
Man kunde även ha olika sorters lycka. "Kvinnolycka" var t ex något som vissa herrar i dejtingtråden skulle ansetts ha. Och man kunde ibland se på någon om denna förde lycka med sig, enligt vissa - gissningsvis om personen var snygg.
Om vi ska resonera som vikingar, anser ni då att ni själva har god eller dålig lycka?
För egen del har jag väldigt dålig lycka, tycker jag. Jag har fan otur jämt! Som ett exempel från idag (varning för äcklig text): När jag anlänt till gymmet och packat upp mina gympabyxor i omklädningsrummet kände jag en vag stank av ruttet kött. "Uuh, vilken tåbira vissa har", tänkte jag först. Sedan luktade jag på byxorna, märkte att stanken kom därifrån, och undrade varför jag lagt dem i klädskåpet när de var så uppenbart smutsiga.
Jag tog min plastpåse med mina grejer, gick ut i gymmet, plockade upp mobilen ur platspåsen... Och såg att den var täckt med någon brun, halvgenomskinlig gegga. Jag tittade ner i påsen, och märkte att hela botten av påsen, och allt i den, hade fått geggan på sig, och geggan orsakade lukten; tydligen hade det legat en matlåda i påsen för jag vet inte hur många veckor sedan, matlådan hade läckt, och nu hade det läckta jäst till sig och hamnat på alla mina träningssaker: Pennan, pappret, mobiltelefonen, vattenflaskan och byxorna.
Jag torkade av pennan, mobilen och flaskan så gott jag kunde, försökte lägga pappret där det inte kletade ner något, var noga med att inte gå för nära de andra på gymmet, samt spritade av alla bänkar extra noga efteråt.
Inte nog med att olyckan hade fått min matlåda att läcka och gjort att jag inte upptäckt läckaget; den hade även fått mig att låta påsen ligga länge och jäsa, att låta mig ta påsen när jag ska förvara saker i den som jag inte vill ha neräcklade, och inte märka äcklet innan jag gick till gymmet.
Till sist vill jag avsluta med en låt som är relevant för temat:
i8zaSFUqumY
Sparven från Minsk
2016-01-25, 17:42
Har läst röde orm och som du säger så pratas det mycket om just lycka. Den verkade vara vår tids tur eller ödet.
Jag tror jag har ganska okej lycka. Har lyckats fått ett bra Jobb, fin sambo, alltid ramlat in pengar mer jag mest behöver det med mera. Så jo, jag skulle kalla mig en man med lycka.
Till skillnad från orm och Toke så ä snart jag verkligen ingen skald eller bard, kan inte ens få till vettiga rim till julklapparna!
Diomedea exulans
2016-01-25, 17:44
Kan någon moderator ändra "vikingatids" till "vikingatida" i trådtiteln? Jag uppgraderade datorns operativsystem och nu har jag någon irriterande autocorrect som ändrar allt.
Njä. Ingen bra lycka här. Men det kunde varit mycket värre. Det kan alltid vara värre.
Diomedea exulans
2016-01-25, 17:50
Njä. Ingen bra lycka här. Men det kunde varit mycket värre. Det kan alltid vara värre.
Man kanske skulle bli kristen? Pallar inte vänta på att någon ska döda min bror.
Åh, Dio, här snubblar jag in på kollo och ser att du skapat en tråd om ett av mina nördämnen!
Jag var faktsikt på väg att skriva en C-uppsats om just det här ämnet, men märkte att det avhandlats ytterst bra i en avhandling som heter "Fortunas klädnader". Den är mycket intressant! Jag snubblade in på detta via statistikstudier och funderingar kring begreppet sannolikhet. Det fascinerande är att just det begreppet, som idag är så centralt i både akademiska ämnen och diverse vardagliga sammanhang, tycks ha varit nästan helt opåtänkt före typ 1500-talet (om jag minns helt rätt). Som du säger, innan dess talade man om lycka, fru fortuna, och dylikt, och det var faktiskt inget som man såg som religiöst, utan snarare som "matter of fact", ungefär lika självklart som att moln och regn hänger ihop, även om man inte kan förklara hur eller varför. Man tänkte sig att vissa, i olika sammanhang, hade turen med sig. Den som ofta hade haft tur trodde man även skulle fortsätta ha tur. Det är ju sällan vi argumenterar så idag (även om vi kanske oavsiktligt tänker så), och det är faktiskt en ganska stor förändring.
Jag har gått och tänkt och filosoferat så mycket om det här ämnet. Det handlar liksom inte bara om tur, implikationerna av synsättet påverkar hur en individ smartast agerar i nästan alla situationer. Jag tror att människor för 1000 år sedan tänkte på dessa saker på ett så annorlunda sätt än vi gör idag att det nästan är svårt att förstå.
Fråga i anknytning till detta: finns det någon bra "populärvetenskaplig" bok om asatro vars upplägg passar att läsa en sådär 20 min innan läggdags?
Minikubik
2016-01-25, 20:52
Har gett upp begreppet tur, likaså karma. Kör på The force, fast mer i kraften som i att vill du ha något är det upp till dig att skaffa det, du ansvarar för ditt liv och din lycka
Man kan skapa sin egen lycka tror jag, men man måste redan ha lite med sig för att det ska gå vägen.
Diomedea exulans
2016-01-25, 22:04
Intressant, Loke!
Fråga i anknytning till detta: finns det någon bra "populärvetenskaplig" bok om asatro vars upplägg passar att läsa en sådär 20 min innan läggdags?
En mycket lättläst och vackert illustrerad bok som tar med det mesta (fast den har fått en väldigt sugig recension): http://www.bokus.com/bok/9789174691375/gudar-och-hjaltar-i-nordisk-mytologi/
Peder Madsen seriealbum om Valhall är lite mer fritt tolkade, men genialiska: http://www.bokus.com/bok/9789187877315/valhall-den-samlade-sagan-1/
Vikingatiden är en av mina favoritämnen också. Problemet är att skandinaverna på denna tid inte hade något skriftspråk så det lilla vi vet om dem är till största delen inte från deras eget perspektiv utan från andras.
De främsta historiska källorna torde vara sorterat efter år:
The Anglo-Saxon Chronicle som skapades under 800-talet i dåtidens England. Originalet finns inte kvar och de senare versionerna är kända i akademiska kretsar för att stå i konflikt med andra historiska källor och även motsäga varandra.
Den arabiske resenären Ahmad ibn Fadlans redogörelse från 900-talet för de skandinaviska Rus. Den finns i svensk översättning gratis online (https://asatemplet.wordpress.com/2014/11/07/ibn-fadlan-om-vikingarna/).
Den danske kristne notarien Saxo Grammaticus (1150-1220) "History of the Danes". Han tyckte inte vidare bra om det förkristna.
Codex Regius som nedtecknades på island troligen sent 1200-tal och vars dikter återfinns i den poetiska eddan. Innehåller antagligen autentiskt förkristet material.
De Isländska sagorna som nedtecknades under sent 1200-tal och på 1300-talet av vikingarnas kristna ättlingar. De går att läsa gratis online här (http://sagadb.org).
Vad gäller akademiskt material så är det väl främst:
Prosaiska Eddan av Snorre Sturlason
GODS AND MYTHS OF NORTHERN EUROPE av Hilda Roderick Ellis-Davis
The Viking Way: Religion and War in Late Iron Age Scandinavia - 2nd edition av Neil Price
The Well and the Tree: World and Time in Early Germanic Culture by Paul Bauschatz
The Norse Myths (The Pantheon Fairy Tale and Folklore Library) av Kevin Crossley-Holland
Myth and Religion of the North: The Religion of Ancient Scandinavia by E.O.G. Turville-Petre
Norge i vikingtid av Torgrim Titlestad (Stavanger 2011)
Vägar till midgård del 1-16
Sorcery and religion in Ancient Scandinavia av Varg Vikernes
The Maiden With the Mead av Maria Kvilhaug
Fedrekult i Norge av Otto Emil Birkeli
Ett annat problem med mycket av materialet är att samma sak hade många olika namn i olika källor och traditioner och dessutom älskade våra förfäder allegorier. Det fanns tex inte 3 olika brunnar till Yggdrasil utan det är en och samma brunn med olika namn. Hel, Freja och Frigg är samma person osv. Valhall är gravkammaren men även minnets brunn under Yggdrasil medan Frejas sal folkvangr är antingen urnan som de kremerade resterna las i eller en äng som askan ströddes över.
Ett annat problem med de akademiska tolkningarna av materialet i tex Codex Regius är att man ofta inte översätter namn på personer och platser korrekt eller överhuvudtaget. Den akademiska tolkningen av den fornnordiska världsuppfattningen är också överlag väldigt kristen. Maria Kvilhaug och Varg Vikernes material är därför ovärderligt då de faktiskt bemödar sig med att översätta allt i mesta möjliga mån så att den ursprungliga betydelsen framgår.
Det fanns tex inga jättar i modern bemärkelse i fornnordisk mytologi utan den ursprungliga betydelsen är "de hungriga" vilket refererar till kaotiska naturkrafter och inom människan våra laster såsom girighet, hat, feghet och falskhet. Det fanns inte heller några gudar per se utan bara olika krafter. Tex Tor var ursprungligen åskan själv och Loke var ursprungligen blixten själv. Åskan jagar efter blixten. Och Siv var ursprungligen säven. Sagan om när Loke klipper håret av Siv och sedan jagas av den arge Tor beskriver det naturliga ursprunget till svedjebruk. Den ursprungliga betydelsen av dvärg är dörr i jorden vilket alltså refererar till gravkammare. Den ursprungliga betydelsen av Älva eller Alv är vit vilket alltså refererar till den döda i sin vita svepning.
Man måste man förstå att vikingarnas kultur kom från en lång tradition av tro på reinkarnation som rådde över hela Europa. Det var därför som gravarna var utformade som livmodrar med moderkakan i form av ett träd som växte på gravkullens topp. Det var därför som folk begraves med sitt guld och silver då dessa metaller är eviga - de tappar aldrig glansen och värdet. Det är därför som förfäders namn genomsyrar namngivandet till och med i modern tid. Och ragnarök var inte slutet utan bara en del i en evig cykel av död och återfödelse. Det mest väsentliga konceptet i vikingakulturen var ära, rykte och namn. Detta var något man ärvde av sina förfäder genom återfödelseprocessen och adderade till eller subtraherade från beroende på hur man levde sitt liv. Att leva ärofullt, modigt, sanningsenligt och självförbättrande var det "gudomliga" idealet och på andra sidan av vågskålen var alla laster, feghet, lögner, det självdestruktiva dvs jättarna. Och det är synonymt med konceptet med lycka eller Hamingja som det kallades.
Konflikten mellan gudar och jättar kan nog tolkas mycket som konflikten mellan kött och själ men även giftermålet därimellan.
Bra online-resurser:
http://sagadb.org
https://asatemplet.wordpress.com
http://thuleanperspective.com/
http://freya.theladyofthelabyrinth.com/
https://www.youtube.com/channel/UChBsOxskMpDmBAsgJ91fKcg
https://www.youtube.com/user/LadyoftheLabyrinth
PureWhey
2016-01-25, 22:32
Åh, Dio, här snubblar jag in på kollo och ser att du skapat en tråd om ett av mina nördämnen!
Jag var faktsikt på väg att skriva en C-uppsats om just det här ämnet, men märkte att det avhandlats ytterst bra i en avhandling som heter "Fortunas klädnader". Den är mycket intressant! Jag snubblade in på detta via statistikstudier och funderingar kring begreppet sannolikhet. Det fascinerande är att just det begreppet, som idag är så centralt i både akademiska ämnen och diverse vardagliga sammanhang, tycks ha varit nästan helt opåtänkt före typ 1500-talet (om jag minns helt rätt). Som du säger, innan dess talade man om lycka, fru fortuna, och dylikt, och det var faktiskt inget som man såg som religiöst, utan snarare som "matter of fact", ungefär lika självklart som att moln och regn hänger ihop, även om man inte kan förklara hur eller varför. Man tänkte sig att vissa, i olika sammanhang, hade turen med sig. Den som ofta hade haft tur trodde man även skulle fortsätta ha tur. Det är ju sällan vi argumenterar så idag (även om vi kanske oavsiktligt tänker så), och det är faktiskt en ganska stor förändring.
Jag har gått och tänkt och filosoferat så mycket om det här ämnet. Det handlar liksom inte bara om tur, implikationerna av synsättet påverkar hur en individ smartast agerar i nästan alla situationer. Jag tror att människor för 1000 år sedan tänkte på dessa saker på ett så annorlunda sätt än vi gör idag att det nästan är svårt att förstå.
Sånt här är alltid kul att läsa, ungefär som att sitta med en Illustrerad vetenskap *popcorn*
MasterChief
2016-01-25, 22:39
Stabilt inlägg av Klein. Helt klart ett ämne jag är nyfiken att läsa in mig lite på.
Diomedea exulans
2016-01-25, 22:55
Där fick man sig en rejäl och matnyttig lektion, Klein.
Hittade Saxo Grammaticus History of the Danes online: http://www.gutenberg.org/files/1150/1150-h/1150-h.htm
Rekommenderade dokumentärer om vikingarna:
Secrets of the Viking Sword
fTlmrAh1oHI
BBC - Blood of the Vikings
9EAPbiiolMo
BBC - Vikings (2012)
http://www.bbc.co.uk/programmes/b01ms4xm
Hur vikingarna slogs med sköld och svärd (inte alls som vi är vana att se)
dkhpqAGdZPc
Är en olyckskorp helt klart, och det har jag varit hela livet.
Jag vill till och med gå så långt som att vår enorma fascination över att gå ned i "dungeons", kämpa mot odöda och vinna skatter vare sig det är i sagor eller dataspel går tillbaka till våra uråldriga begravnings och återfödelse-seder som inte längre praktiseras med lever kvar i vårt undermedvetna - i det ärvda minnet.
Mera rekommenderat material om vikingarna:
National Geographic - Viking Apocalypse
lVG3B0eizRc
Viking cosmology, gods, burial, mind and soul - a ongoing saga - Neil Price (https://www.youtube.com/playlist?list=PLtlDJWIszNzilqKATFplGFEcRjILcQkxe)
nJZBqmGLHQ8
Vikings - en föreläsningserie av Professor Kenneth Harl (http://www.thegreatcourses.com/courses/vikings.html)
Notera att mycket av det skriver i min ursprungliga post är saker man får läsa mellan raderna för att fatta. Det finns inget som är serverat på silverfat när det kommer till att förstå vikingarna.
Mycket intressant läsning i tråden, tackar. Klein verkar ha koll på källor om man vill lära sig om historia (vilket man såklart vill) så jag kan bidra med lite skönlitteratur i ämnet.
The Gospel of Loki - Joanne Harris
The novel is a brilliant first-person narrative of the rise and fall of the Norse gods - retold from the point of view of the world's ultimate trickster, Loki. It tells the story of Loki's recruitment from the underworld of Chaos, his many exploits on behalf of his one-eyed master, Odin, through to his eventual betrayal of the gods and the fall of Asgard itself.
http://www.goodreads.com/book/show/18665033-the-gospel-of-loki
Bra bok som jag kan rekommendera oavsett om man är intresserad av nordisk mytologi eller inte, fast jag tänkte att den kunde passa i tråden.
Angående lycka så tror jag, hur flummigt den än låter, att det handlar om att försöka vara positiv. Ser man möjligheter i livet och försöker göra saker så lyckas man ibland i alla fall och det leder förhoppningsvis till att man får ett bättre liv. Om man är negativ så är det lätt att bli passiv och utan att försöka så kommer saker och ting knappast att ändras. Man är sin egen lyckas smed som det heter (låter som något de gamla vikingarna kunde ha sagt).
Problemet är ju att livet inte är rättvist och får man en dålig start eller om något riktigt jobbig händer så blir det jävligt mycket tuffare att ta sig fram och då är det inte lätt att vara positiv.
Min egen lycka är väl lite halvtaskig än så länge, fast jag försöker fortfarande förbättra den.
Ett annat exempel är en av de mest hyllade personerna i vikingarnas sagor, den urstarka antihjälten Grettir. Grettir själv hade väldig olycka, spenderade halva livet laglös och blev slutligen mördad. Men Grettirs bror hämnade honom, och fick efter hämnden stor lycka. Vilket fick Grettirs postuma anseende att öka - det var ju tack vare Grettir broderns lycka ökade, för den gjorde ju inte det förrän han hade hämnat Grettirs död.
Jag återgår till ursprungsposten för att illustrera vad jag menar med innebördan av "lycka" under vikingatiden. Ditt exempel med Grettir som det är skrivet framstår som helt främmande vårt moderna tankesätt. Men om du byter ut ordet lycka mot ära eller heder så faller bitarna på plats och det behövs ingen förändring i metafysik för att fatta vad det handlar om.
Skillnaden mellan hur vi ser på ära och hur vikingarna såg på ära var att det för dem var en dynamisk del av ens odödliga reinkarnerande "andeväsen" och var därför kopplat till ödet.
Allting går tillbaka till ordet hamingja i källmaterialet som är isländska för lycka/tur/öde men som på vikingatiden var en andlig egenskap som var summan av allt ärofullt man gjort i detta liv och tidigare liv. Det var en stor lycka att ha mycket av denna egenskap.
Några strofer som antagligen var kända i någon form under vikingatiden i skandinavien:
Fä där, folk dör, varje man är dödlig - men jag vet vet en sak som aldrig dör: Äran hos de stora döda.
Att vara utan silver är bättre än att vara utan ära.
När vi talar fagrast så tänker vi falskast.
Den som blott smickrar är ingen vän.
Låt ingen sätta tilltro till det första sådda fältet.
Frikostiga och modiga män lever bäst
Något som är viktigt att förstå är att de kristna skribenterna som nedtecknade muntliga sagor, berättelser, dikter och annan information från eller om vikingatiden antingen inte visste något om vikingarnas syn på anden och återfödelse eller om de gjorde det höll det hemligt. Kristendomen var en religion som vann mark genom att förfölja och förbjuda all så kallad hedendom. Att öppet vara hednisk eller ha kännedom om hedniska ting kunde i bästa fall leda till total utfrysning ur det kristna samhället. I sämsta fall bestraffas med döden.
Därav all akademisk förvirring kring tolkningen av de historiska källorna.
Macroman
2016-01-26, 09:11
Iom att vi bor i Sverige har vi alla relativt sett bättre lycka än 99,9 % av jordens befolkning. Själv har jag bättre lycka än 90 % av Sveriges befolkning skulle jag tro. Hittills alltså...
Diomedea exulans
2016-01-26, 11:57
Angående lycka så tror jag, hur flummigt den än låter, att det handlar om att försöka vara positiv. Ser man möjligheter i livet och försöker göra saker så lyckas man ibland i alla fall och det leder förhoppningsvis till att man får ett bättre liv. Om man är negativ så är det lätt att bli passiv och utan att försöka så kommer saker och ting knappast att ändras. Man är sin egen lyckas smed som det heter (låter som något de gamla vikingarna kunde ha sagt).
Problemet är ju att livet inte är rättvist och får man en dålig start eller om något riktigt jobbig händer så blir det jävligt mycket tuffare att ta sig fram och då är det inte lätt att vara positiv.
Min egen lycka är väl lite halvtaskig än så länge, fast jag försöker fortfarande förbättra den.
Vikingarna verkade dock skilja på begreppen "lycka" (som i den här tråden) och lycka i den mening att man skapar ett bra liv själv. De verkade anse att "ibland går det bra för folk fastän de har dålig lycka".
Jag återgår till ursprungsposten för att illustrera vad jag menar med innebördan av "lycka" under vikingatiden. Ditt exempel med Grettir som det är skrivet framstår som helt främmande vårt moderna tankesätt. Men om du byter ut ordet lycka mot ära eller heder så faller bitarna på plats och det behövs ingen förändring i metafysik för att fatta vad det handlar om.
Skillnaden mellan hur vi ser på ära och hur vikingarna såg på ära var att det för dem var en dynamisk del av ens odödliga reinkarnerande "andeväsen" och var därför kopplat till ödet.
Allting går tillbaka till ordet hamingja i källmaterialet som är isländska för lycka/tur/öde men som på vikingatiden var en andlig egenskap som var summan av allt ärofullt man gjort i detta liv och tidigare liv. Det var en stor lycka att ha mycket av denna egenskap.
Fast de särskiljde väl ändå på ära och lycka? Om jag inte minns fel säger de om Grettir att "han bevisade att man kan vinna stor ära fast man har dålig lycka". Möjligen sa de "nå stora framgångar" istället för "vinna stor ära" (minns inte de exakta orden). Jag tror det är det jag tänker på i min kommentar till Nyland ovan.
Iom att vi bor i Sverige har vi alla relativt sett bättre lycka än 99,9 % av jordens befolkning. Själv har jag bättre lycka än 90 % av Sveriges befolkning skulle jag tro. Hittills alltså...
Jo, så kan man se det... Men om en stor, stark och priviligierad viking kan tycka att han har dålig lycka, när han kunde fötts som slav, handikappad eller kvinna, då har fan jag rätt att tycka att jag har dålig lycka, fastän jag är en vit, ung, frisk svensk man. ;)
Fast de särskiljde väl ändå på ära och lycka? Om jag inte minns fel säger de om Grettir att "han bevisade att man kan vinna stor ära fast man har dålig lycka". Möjligen sa de "nå stora framgångar" istället för "vinna stor ära" (minns inte de exakta orden). Jag tror det är det jag tänker på i min kommentar till Nyland ovan.
Frågan är väldigt komplex. Den bästa avhandlingen jag hittat på ämnet är denna (http://xa.yimg.com/kq/groups/2173267/131301737/name/2007+The+Norse+Concept+of+Luck+(Sommer).pdf):
As regards the view of Norse society on luck and the question of condemnation of the luckless man, I conclude that most of the causes of lucklessness examined here are connected with some transgression on the part of the luckless one. Recurring causes of lucklessness include kin-slaying, sacrilege, oath- and peace-breaking, and nibingsverk, all of which would likely give rise to a degree of condemnation. We do, however, find certain causes of lucklessness that are entirely independent of one's own actions: seibr, curses, or a lucklessness were simply accorded by fate.
The natural state of affairs was that a hero was a man of luck. Specific cases of the opposite were a source of wonder and required—and usually found—an explanation among those mentioned above. In spite of this fact, condemnation is attached to lucklessness only in some cases, but not in others.
The concept of lucklessness in the sources is complex and reflects not one, but various attitudes. Even where some degree of condemnation is implied, its strength varies. First, we find the state that Gronbech discusses in which the unlucky man is a nibingr. Second, we find instances of lucklessness seen as a flaw, a lack, and something to avoid, but with none of the absolute condemnations characteristic of the nibingr-concept. Third, we find cases of no condemnation at ail, such as Laxdala saga chapter 58. And finally there are certain luckless men, such as Gi'sli, who are struck by the relentless lack of luck but are free of condemnation because their action is ruled by fate. Lucklessness, then, is often connected with contemptible actions and to some degree a reprehensible state, but this association is by no means necessary.
The attitude toward lucklessness depicted by Gronbech existed, but it was not the only possible attitude, and there is no reason to assume that one attitude was more original than the others. Gronbech errs in defining luck-man and nibingr as stark opposites: the status of nibingr was no automatic consequence of loss of luck, but had a narrower and more specific meaning.
The concepts of luck and the loss of luck were complex, and Norse thought had no single, unanimous view on what might be the cause of lucklessness. Furthermore, the attitude toward luck reflects aspects of the Norse conceptualization of a range of topics such as ritual remedies against enemies, the relationship with the powers, and the ideal man. It does not consist of one clearly defined idea, but is rather a multifaceted concept
reflecting several co-existing views on luck that have grown out of a range of different ideas and merged in a complex fashion. However, I hope to have shown that it is not impossible to discern its various facets.
I regel så var tur i sagorna en egenskap hos ideala män som följde just av att vara ideal och otur en egenskap hos så kallade nidingar som följde just av att vara en niding. En ideal man var lojal och upprätthöll sin och sin familjs heder och ära, talade sanningen, höll sitt ord, utförde hedervärda stordåd, och var gästfri och frikostig.
Just Grettirs saga är den sista av de stora Isländska sagorna och de kristna influenserna var antagligen signifikanta. När den nedtecknades så uppfattades det vikingatida begreppet lyckan mer eller mindre som det kristna konceptet Guds nåd av samtida. Ett annat exempel är att de kristna författarna trodde att seidr var utövandet av trolldom men seidr på vikingatiden var i själva verket bara seder och bruk - kopplade till vikingarnas syn på liv och död - vilka förbjöds under kristnandet och klumpades ihop med något som hade en negativ klang redan på vikingatiden, nämligen trolldom.
Sedan är ju tro och verklighet inte samma sak och i ljuset av detta så demonstrerar motsägelser angående tur och ärbarhet i sagorna den oundvikliga klyftan mellan den observerbara verkligheten och vikingarnas tro snarare än vikingarnas tro.
Kan tillägga att vara vacker/fager var normalt också en del av den ideala repertoaren och ljushyllthet och ljushårighet var en viktig del av detta. Tänk engelskans fair. Vikingarna blekte håret med en särskild tvål för att leva upp till idealet. Att vara modig såväl som besinnad var också en del av kakan. Och naturligtvis att komma från en lång linje av ideala förfäder.
Några strofer som antagligen var kända i någon form under vikingatiden i skandinavien:
Fä där, folk dör, varje man är dödlig - men jag vet vet en sak som aldrig dör: Äran hos de stora döda.
Att vara utan silver är bättre än att vara utan ära.
När vi talar fagrast så tänker vi falskast.
Den som blott smickrar är ingen vän.
Låt ingen sätta tilltro till det första sådda fältet.
Frikostiga och modiga män lever bäst
Något som är viktigt att förstå är att de kristna skribenterna som nedtecknade muntliga sagor, berättelser, dikter och annan information från eller om vikingatiden antingen inte visste något om vikingarnas syn på anden och återfödelse eller om de gjorde det höll det hemligt. Kristendomen var en religion som vann mark genom att förfölja och förbjuda all så kallad hedendom. Att öppet vara hednisk eller ha kännedom om hedniska ting kunde i bästa fall leda till total utfrysning ur det kristna samhället. I sämsta fall bestraffas med döden.
Därav all akademisk förvirring kring tolkningen av de historiska källorna.
Finns det någonstans man kan läsa mer om detta? Jag är inte så insatt men det låter väldigt intressant!
MackeJuve
2016-01-27, 11:49
Hmm... Jag fick mitt jobb något turligt, och väldigt snabbt efter att jag tog examen. En kompis gav mig numret till chefen på ett företag i stan och jag fick komma på intervju veckan efter varpå jag fick jobbet. Kompisen hade fått jobbet men chefen på mitt företag var så seg med att ge besked att han hann få ett annat. Min lägenhet löste sig också väldigt turligt. En kompis skulle flytta och jag fick ta över den(hade inga kö-poäng) och kunde flytta in helgen innan jag började på det nya jobbet. Är dessutom väldigt nöjd med den. Att jag överhuvudtaget är i den bransch jag är är också turligt. Jobbade på industri med en kompis varpå det kom fram att han hade sökt en linje på högskolan. Jag tyckte det lät intressant och sökte samma, en dag innan sista ansökningsdatum.
Så de stora grejerna i livet, förutom kärleken, har jag nog haft ganska mycket tur med. Rent allmänt skulle jag dock anse mig som rätt oturlig dock. Gällande smågrejer i vardagen. Ser ok ut, 6/10 kanske, med en del muskler men något för mycket fett. Så det väger väl över till att jag är lycklig då, enligt vikingadefintionen.
Finns det någonstans man kan läsa mer om detta? Jag är inte så insatt men det låter väldigt intressant!
Jag har redan nämnt en hel del i denna tråd men jag kan bjuda på några typiska exempel på fundamentala saker som klassiska akademiker inte fattat (kanske delvis för att de inte talar de moderna skandinaviska språken flytande):
Valhall är gravkammaren och inte nån kristen himmelsk plats. Namnet kommer av att den döde blir vald att begravas på det sätt som seden kräver för att återfödas och den yngling som träder inte måste även den bli vald.
Gravhögar symboliserade sköte och livmoder och kröntes av träd som symboliserade livsmoderkakan.
Ragnarök är inte slutet utan bara en del av en evig cykel
Seidr är seder och bruk, inte trolldom.
Du kan ju kolla de tre föreläsningarna av Neil Price som jag länkade till tidigare i tråden. Han har inte fattat flera av dessa punkter.
Själva skapelsemytologin i sig är fullproppad av allegorier. Om man läser lite mellan raderna så är det uppenbart att det handlar om hur nordeuropa framträder när inlandsisen smälter i slutet av den sista istiden för cirka 8000 år sedan och hur de första människorna som för övrigt var blonda och ljushyllta befolkade denna nya värld.
Ask och Embla är antagligen de heliga träden Ask och Alm som var centrala i den rituella återfödelseprocessen.
Jag har redan nämnt en hel del i denna tråd men jag kan bjuda på några typiska exempel på fundamentala saker som klassiska akademiker inte fattat (kanske delvis för att de inte talar de moderna skandinaviska språken flytande):
Valhall är gravkammaren och inte nån kristen himmelsk plats. Namnet kommer av att den döde blir vald att begravas på det sätt som seden kräver för att återfödas och den yngling som träder inte måste även den bli vald.
Gravhögar symboliserade sköte och livmoder och kröntes av träd som symboliserade livsmoderkakan.
Ragnarök är inte slutet utan bara en del av en evig cykel
Seidr är seder och bruk, inte trolldom.
Du kan ju kolla de tre föreläsningarna av Neil Price som jag länkade till tidigare i tråden. Han har inte fattat flera av dessa punkter.
Helt missat, tack för infon/länkarna. Ska bli superintressant!
Macroman
2016-02-04, 17:02
Hur vikingarna slogs med sköld och svärd (inte alls som vi är vana att se)
dkhpqAGdZPc
Otroligt intressant! Letar fäktningsklubbar för fullt nu... :)
Hur vikingarna slogs med sköld och svärd (inte alls som vi är vana att se)
dkhpqAGdZPc
Jag har fäktats med Roland, han har lagt ner mycket tid på sina teorier.
Nostalgi känsla att få se ett klipp med honom här :)
Macroman
2016-02-08, 12:13
Jag har fäktats med Roland, han har lagt ner mycket tid på sina teorier.
Nostalgi känsla att få se ett klipp med honom här :)
Intressant! I vilket sammanhang? Ja, allt han berättade verkar mycket genomtänkt. :)
Intressant! I vilket sammanhang? Ja, allt han berättade verkar mycket genomtänkt. :)
Jag höll på med vikingatida reanactment i 10 år. Han brukar vara på marknader i danmark varje år.
Hur vikingarna slogs med sköld och svärd (inte alls som vi är vana att se)
dkhpqAGdZPc
Kul video, men han utgår ju ifrån att vikingarnas motståndare använder samma sorts sköld, går ju applicera på 1v1 dueller på hemmaplan, men inte i övrigt.
Kul video, men han utgår ju ifrån att vikingarnas motståndare använder samma sorts sköld, går ju applicera på 1v1 dueller på hemmaplan, men inte i övrigt.
Skandinaverna var besatta av holmgång och deras vapentraditioner var födda ur en lång period av konflikter mellan olika lokala stammar, släkten och sedermera små kungariken. Dock går det alldeles utmärkt att neutralisera motståndarens svärd med denna teknik vare sig han bär sköld eller ej och vare sig han håller svärdet med en eller två händer. Håller han det med en hand så attackerar man axeln. Håller han det med två händer så attackerar man valfri punkt på armen.
Vikingarnas strategi vid större sammandrabbningar på främmande mark var generellt att hålla ihop i en sköldmur (skjaldborg) på en kulle eller dylikt och provocera fienden till att attackera. Man tog kål på en anglosaxisk här genom att lura in dem i York (Eoforwic) och mörda dem från alla håll och kanter på ett litet avspärrat torg. När vikingarna själva slogs i större grupper mot varandra så skedde det oftast till sjöss med båtarna sammanbunda.
Mycket intressant tråd!
Finns mycket att läsa om man bara letar lite men man får ta mycket av det som är nedtecknat med en nypa salt eller två då det som bekant är nedtecknat av "oliktänkande"
Tror dock att det bästa är att ha ett öppet sinne när man läser,man måste inse att folk tänkte annorlunda och att mycket i världen nog upplevdes annorlunda av många anledningar.
Njals saga finns i bokform och har en hel del intressant att bjuda på.
Sen finns förstås Eddan i olika former och översättningar (gratis på olika internetsidor)som även den ger en inblick i en annan syn på världen,livet och hur saker bör och kan bemötas.
Viktigast av allt är nog att tänka utanför lådan litegran för att få en bättre förståelse för de ord som finns nedtecknade.
Jag anser mig ha god lycka,jag har ändå överlevt 34år utan några större men.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.