Visa fullständig version : Viktminskning på olika villkor?
Härom kvällen hade jag en disskussion med två bekanta som i stort sett slutade i att jag dumförklarades rakt av. Ingen av dessa personer har någonsin tränat regelbundet eller seriöst och de flesta av deras argument byggde på vad en snubbe i Aftonbladet-Hälsa sagt, eller ett "en kompis till en kompis sa att..." resonemang. Hursomhelst...
Disskussionen handlade om hurvida vem som helst kunde gå ned i vikt. Mina antagonister hävdade att det var mycket svårt (läs omöjligt) för vissa
personer. De kände båda personer som provat "allt" utan minsta framgång. Jag menade på att folk ofta provar de dieter och träningsmetoder som verkar roliga och lätta, typ Aftonbladets "Chokladbolle diet" och andra lättsamma modeller, eller 15 minuter trappmaskin på ett discogym istället för 60
minuter morgonpromenad i ur och skur. Få skulle ge sig in i en diet med namnet "Aftonbladets makabra svältdiet" eller börja ta de där morgonpromenaderna klockan sex på morgonen. Jag ger delvis med mig, visst finns det personer med en sådan rubbad näringsomsättning att de är dömda till övervikt men de kan omöjligt vara så många som vissa vill hävda. Jag är ingen
expert på fettförbränning då jag aldrig har behövt gå ned ett större antal kilo men några saker känner jag till. Jag menar att fettförbränning i grunden följer en ganska enkel ekvation. Förbränner du med än du stoppar i dig går du ner i vikt, får du i dig 2000 kcal och förbränner 2500 kcal så kommer
du tappa vikt. Så enkelt är det, som grundtanke alltså, självklart blir det mer avancerat i praktiken då de ganska få kalorier man ska få i sig bör komma från de rätta näringskällorna. Okej, det man får offra om man har mycket svårt att gå ner i vikt är maten, man får vara småhungrig mer eller mindre hela dagen, det är hårt så mycket vet jag men är man bestämd och har ett någorlunda hårt pannben så går det. Jag drog ett exempel från en annorlunda synvikel (som dock ej upskattades), jag får skörda den ruttna frukten av att sträva efter viktökning eller rent av att behålla vikten. Jag måste få i mig ganska många tusen kalorier om dagen bara för att hålla vikten, mer än dubbelt så många som en icke tränande individ. Man ÄR inte hungrig alltid, ibland är det bara att blunda och stoppa i sig ett lass käk fastän man helst
vill spy. Det här med seriös träning (såväl muskelbygge som förbränning) är inte den lek som vissa experter i Aftonbladet vill få det till, det är inget man gör 20 minuter om dagen på en blå plastmatta. Man får fan prioritera och i många fall offra annat för att få det hela att gå ihop, men i slutändan så vet iallafall jag att det är värt det.
Det här blev en smula längre än jag tänkt mig:em: men min fråga till er alla är, hur långt från sanningen ligger jag? Har jag missuppfattat allt och bör ägna mig åt någon annan hobby t.ex. solrosodling istället? Hur disskussionen mellan mig och mina bekanta utvecklades gjorde mig ganska irriterad och jag
skulle ju gärna vilja veta om jag hade rätt, och om så icke är fallet, vad jag hade fel i så att jag kan dra lärdom av detta. Tack på förhand!!
bubbleman
2004-04-12, 17:03
Förbränner du med än du stoppar i dig går du ner i vikt, får du i dig 2000 kcal och förbränner 2500 kcal så kommer du tappa vikt.
Håller med dig...så är det:=)
Solroser är iofs vackra blommor men...
De människor som verkligen har svårt att gå ner i vikt om de följer vettiga viktminskningsmetoder är verkligen få men väldigt många tror att det är svårt.
Samma sak gäller även tvärtom, det antal tränande som verkligen har väldigt svårt att lägga på sig vikt och muskelmassa är försvinnande få.
Tycker själv att det är lätt att gå ner i vikt, men att gå ner i fett är mycket svårt. Aftonbladetdieter funkar om man ser till att folk i allmänhet inte tränar samt att äter rätt. Om man då tar korta "pass" typ promenader studsmatta eller dyl. går individen ner OM man är någorlunda regelbunden, om man sedan äter någorlunda glycokemiskt ökar nedgången inget konstigare än så, men det är inte många som följer dessa enkla råd varvid nedgången uteblir. Det är som för oss lite seriösare att under deff så påverkar antalet ätardagar resultatet, många ätardagar resulterar i mindre nedgång o någon eller ingen ätardag resulterar i rejäl nedgång. En annan aspekt är att "avfetning" är acosialsport där omgivningen oftast är störobjekt, speciellt i början av deff. Är man någorlunda strikt så uteblir vanlig fika, godis till bio o film, ingen direkt gemensam måltid om det över huvud taget blir någon måltid. Själv anser jag ätardagar vara av social natur o absolut inte nödvändigt förutom psykiskt.
Tänker lite på vad du skrev att många säger att det är "omöjligt" att gå ner så beror det oftast på att individen inte är tillräckligt motiverad och förstår att det krävs synergieffekter för att gå ned någorlunda snabbt, typ morgonpromenader, rätt avvägd kost med rejält reducerad kalorimängd OCH träning. Sen att det faktiskt tar tid även om man optimerar allt. Folk i allmänhet är inte berädd att verkligen försöka att gå ner. Sen är det en jäkla skillnad på att gå ner i vikt o att bli hård. Nej, folk skulle prova på i två veckor med allt optimerat o verkligen se resultatet o märka att det inte finns mirakelkurer.
Originally posted by NiHa
Tänker lite på vad du skrev att många säger att det är "omöjligt" att gå ner så beror det oftast på att individen inte är tillräckligt motiverad och förstår att det krävs synergieffekter för att gå ned någorlunda snabbt, typ morgonpromenader, rätt avvägd kost med rejält reducerad kalorimängd OCH träning. Sen att det faktiskt tar tid även om man optimerar allt. Folk i allmänhet är inte berädd att verkligen försöka att gå ner. Sen är det en jäkla skillnad på att gå ner i vikt o att bli hård. Nej, folk skulle prova på i två veckor med allt optimerat o verkligen se resultatet o märka att det inte finns mirakelkurer.
Om någon som väger 15-20 kg över "nomalvikt" bara gör en liten förändring så händer det saker ganska snabbt, det krävs ingen järnhård träningsomläggning eller några större kunskaper.
Det som krävs är att man rör sig lite mer och äter lite mindre. 500 kcal är inte så mycket om man ser till tillförd träningsmängd och minskat kaloriintag (Inte heller för någon som tränat länge är det så stor omställning.) och det är ett lagom underskott.
Att det tar tid är väl det som är problemet, det ska helst ske över natten.
Alla kan gå ner i vikt, annars skulle man ju inte kunna svälta ihjäl, man dör ju inte bara på plats liksom..
bubbleman
2004-04-12, 21:16
Det är enkelt att gå ned i vikt egentligen, det handlar till 110% om vilja bara. Har man bra självdiciplin så kan man som överviktig enkelt minska mellan 5-10 kg på bara en månad... En månad, hur lång tid är det egentligen?
"De kände båda personer som provat "allt" utan minsta framgång"
Jag skulle vilja sätta gruben på dom som en hök 24h om dygnet, följer deras minsta rörelse och laga deras mat, sen se om det fortf är omöjligt att gå ner i vikt=)
Det är bara slappande och dålig vilja som inte ger viktnedång.
Trodde att jag också helt omöjligt kunde gå ner i vikt tills jag verkligen tog tag i saken, var seriös och verkligen höll min diet och tränade mkt, då mkt riktigt rasade även kilona.
Originally posted by Dolce
... sätta gruben .... och laga deras mat, sen se om det fortf är omöjligt att gå ner i vikt=)
De flesta skulle nog äta bra mycket mer om grub stod för käket :)
Alla kan gå ner i vikt, annars skulle man ju inte kunna svälta ihjäl, man dör ju inte bara på plats liksom..
Haha +1, detta citat ska sparas :P
Jag menar att fettförbränning i grunden följer en ganska enkel ekvation. Förbränner du med än du stoppar i dig går du ner i vikt, får du i dig 2000 kcal och förbränner 2500 kcal så kommer
du tappa vikt. Så enkelt är det, som grundtanke alltså, självklart blir det mer avancerat i praktiken då de ganska få kalorier man ska få i sig bör komma från de rätta näringskällorna.
Icke då. Tillbaks till din enkla ekvation.
Håller med om de allra flesta kan gå ner i vikt rent fysiskt. Men jag som har några kg jag vill tappa (och absolut kan tappa!) kan störa mig ganska mkt på folk som tror att det är hur lätt som helst - bara för att de inte går upp ett hekto av att äta riktigt dåligt (min kompis tex äter friterad mat o chips vääldigt ofta + festar varje helg) o aldrig motionera o ändå inte gå upp i vikt. "det är väl bara äta fil några ggr om dagen o motionera" attityd är jäkligt irriterande. för vill man gå ner hälsosamt och verkligen orka leva med det så krävs det ganska mkt. Har man kommit in i en livsstil som man märker att man går upp i vikt av så är det inte så kul att vara den enda som måste tänka på vad man äter jämt o orka träna, nu har inte jag så mkt övervikt o är väl egentligen mkt mer hälsosam än de flesta jag känner men attityden stör mig. Men det är ju orättvist, vissa vill väga mer - andra mindre. Ofta är det svårt att förstå hur det är på andra sidan :smash:
Alla kan gå ner i vikt, annars skulle man ju inte kunna svälta ihjäl, man dör ju inte bara på plats liksom..
Perfekt svar till någon som anser att det är omöjligt :D
"det är väl bara äta fil några ggr om dagen o motionera" attityd är jäkligt irriterande. för vill man gå ner hälsosamt och verkligen orka leva med det så krävs det ganska mkt.
Men det som krävs är enkelt och helt utan krångel. Vad är det med att äta mindre/röra på sig mer som är så svårt?
Vill man verkligen gå ner i vikt så gör man det, känner man istället "hm ja det hade varit trevligt att gå ner 2-3kg, men jag vill inte det så mycket att jag ska behöva offra tid/mat för det" så är det dömt att misslyckas på förhand.
Bestäm dig för vilket du vill göra, om du kommer fram till att festandet/äta skräpmaten med vännerna är viktigare än att gå ner några kilo så inget. Du är inte sämre för det.
Men det som krävs är enkelt och helt utan krångel. Vad är det med att äta mindre/röra på sig mer som är så svårt?
Har du själv gått ner mer än 10 kg i vikt? Grattis i så fall! Ja det är bara att bestämma sig och kämpa på, självklart kan man inte ha en "kanske vore trevligt" attityd. Men det vi pratade var väl om det var möjligt att gå ner eller inte och det är det absolut, men så gjorde ett tillägg om att möjligt betyder inte lätt! Som att sluta röka ju, det är ju en dålig livsstil man vant sig med. Det är också som att säga t kompisen "jaha vill du sklijas? Ja men då berättar du det för mannen o barnen och sen flyttar ni, bara du vill det så går det, vad är det som är så svårt??" ungefär som om det vore problemfritt. Det är klart det går! Men jag menade bara att det inte är så lätt i vardagslivet eftersom det tar tid o det är ganska tråkigt att vara den enda som behöver tänka på vad man stoppar i sig JÄMT inte bara på fest. Någon som aldrig rökt kan ju inte säga t en rökare att det är väl bara sluta förrän man varit där själv. Tror inte heller att de som vill gå upp i vikt tycker det är så kul att jämt få höra "men vaddå det är väl bara äta mer, skyll dig själv!" för så är det ju inte heller..
Jola Bero
2006-12-22, 10:29
Jag har själv gått ner typ 13 kg och va rätt överviktig från början. Nu när man ser tillbaka på det så känns det ju enkelt. Men i början så är det ju svårt, speciellt om man inte har någon kunskap om hur man ska äta, hur mycket osv.
Det bästa sättet att tänka för en överviktig person är inte på hur snygga magrutor man kommer få om man går ner 20kg, det är för stora mål och det tar tid. Det gäller att hela tiden se dom små förbättringar som sker av viktnedgång och av att man äter rätt.
Man blir mycket piggare, sover bättre, får bättre kondition, huden blir bättre, lättare att koncentrera sig, mindre hungrig....
Har du själv gått ner mer än 10 kg i vikt? Grattis i så fall! Ja det är bara att bestämma sig och kämpa på, självklart kan man inte ha en "kanske vore trevligt" attityd. Men det vi pratade var väl om det var möjligt att gå ner eller inte och det är det absolut, men så gjorde ett tillägg om att möjligt betyder inte lätt! Som att sluta röka ju, det är ju en dålig livsstil man vant sig med. Det är också som att säga t kompisen "jaha vill du sklijas? Ja men då berättar du det för mannen o barnen och sen flyttar ni, bara du vill det så går det, vad är det som är så svårt??" ungefär som om det vore problemfritt. Det är klart det går! Men jag menade bara att det inte är så lätt i vardagslivet eftersom det tar tid o det är ganska tråkigt att vara den enda som behöver tänka på vad man stoppar i sig JÄMT inte bara på fest. Någon som aldrig rökt kan ju inte säga t en rökare att det är väl bara sluta förrän man varit där själv. Tror inte heller att de som vill gå upp i vikt tycker det är så kul att jämt få höra "men vaddå det är väl bara äta mer, skyll dig själv!" för så är det ju inte heller..
Som mest vägde jag 110, nu är jag nere på 87 (var nere på 82 som minst) så ja jag har gjort resan. Jag höll själv på och daltade i ett par år, och märkte till slut att det inte håller. Och ja om jag skulle vilja skiljas så skulle jag säga det rakt ut, kanske är vi som är anorlunda som personer men jag har aldrig fattat varför man ska dansa som en katt kring het gröt när det gäller viktiga saker.
Jag kan köpa att alla människor inte kan bli matematikproffessorer, arkitekter eller kostnärer. Dock kan ALLA gå ner i vikt om de vill och jag vidhåller fortfarande att det är enkelt.
får bättre kondition
Man får inte bättre kondition av att gå ner i vikt.
flenders
2006-12-22, 19:19
Man får inte bättre kondition av att gå ner i vikt.Man lär definitivt palla kubba längre om man väger 20 kilo mindre.
Man får inte bättre kondition av att gå ner i vikt.Kondition brukar definieras som syreupptagningsförmåga per kilo kroppsvikt och minut - ml/(kg * min).
En viktminskning från 100 kg till 80 kg innebär en ökning av konditionen med 25%.
Okej, enligt "syreupptagningsförmågaformeln" så ger ju en lägre vikt högre syreupptagningsvärde. Men om man tänker såhär, en person på 100 kg springer 3 km på 11 minuter samtidigt som en person på 70 kg gör samma sträcka på samma tid. Då bör ju han som väger 100 kg ha bättre kondition eftersom han har ganska mycket mer att försörja. Men även enligt detta exempel så har ju den personen med lägre vikt ett högre värde.
Kan det inte vara så att den maximala syreupptagningen i blodet varierar om vikten varierar. T.ex. vid ett coopertest så får ju en person med högre vikt som springer en sträcka på en viss tid BÄTTRE VÄRDE än en person med lägre vikt som springer samma sträcka på samma tid.
Dock kan ALLA gå ner i vikt om de vill och jag vidhåller fortfarande att det är enkelt.
Skitbra att du gått ner massa i vikt, verkligen duktigt helt klart. Jag vet att alla kan som jag sa. Det jag stör mig på är när folk säger att det är så jäkla lätt o typ ser ner på dem som inte tycker det. Jag tycker verkligen synd om dem som har massor att gå ner. Man blir ju inte tjock på en natt, det är något man skapat sig över lång tid o det är inte lätt för alla. Det går väl i perioder men jag tror inte många håller med om att det är lätt rakt igenom. Då skulle varken viktväktarna, viktklubben, atkins, nutrilett osv tjäna massa pengar på folk som försöker om och om igen. Lätt i teorin men svårt i praktiken, men vi är ju olika så då är väl du en av de lyckliga som tycker det var lätt då, bara gratulera ;)
Har du själv gått ner mer än 10 kg i vikt? Grattis i så fall! Ja det är bara att bestämma sig och kämpa på, självklart kan man inte ha en "kanske vore trevligt" attityd. Men det vi pratade var väl om det var möjligt att gå ner eller inte och det är det absolut, men så gjorde ett tillägg om att möjligt betyder inte lätt! Som att sluta röka ju, det är ju en dålig livsstil man vant sig med. Det är också som att säga t kompisen "jaha vill du sklijas? Ja men då berättar du det för mannen o barnen och sen flyttar ni, bara du vill det så går det, vad är det som är så svårt??" ungefär som om det vore problemfritt. Det är klart det går! Men jag menade bara att det inte är så lätt i vardagslivet eftersom det tar tid o det är ganska tråkigt att vara den enda som behöver tänka på vad man stoppar i sig JÄMT inte bara på fest. Någon som aldrig rökt kan ju inte säga t en rökare att det är väl bara sluta förrän man varit där själv. Tror inte heller att de som vill gå upp i vikt tycker det är så kul att jämt få höra "men vaddå det är väl bara äta mer, skyll dig själv!" för så är det ju inte heller..
Tycker inte att man ska jämföra med rökning. Två helt olika begär. Visst pratar folk om sockerberoende och liknande men det är INTE samma sak (inte ens liknande) som beroende av alkohol eller droger (nikotin).
Okej, enligt "syreupptagningsförmågaformeln" så ger ju en lägre vikt högre syreupptagningsvärde. Men om man tänker såhär, en person på 100 kg springer 3 km på 11 minuter samtidigt som en person på 70 kg gör samma sträcka på samma tid. Då bör ju han som väger 100 kg ha bättre kondition eftersom han har ganska mycket mer att försörja. Men även enligt detta exempel så har ju den personen med lägre vikt ett högre värde. Nej, i ditt exempel så har den tunga personen högre total maximal syreupptagningsförmåga (5,45L/min vs 3,82L/min) och de har samma syreupptagningsförmåga per kilogram (54,5ml/min/kg).
Kan det inte vara så att den maximala syreupptagningen i blodet varierar om vikten varierar. T.ex. vid ett coopertest så får ju en person med högre vikt som springer en sträcka på en viss tid BÄTTRE VÄRDE än en person med lägre vikt som springer samma sträcka på samma tid.Blodet är lika mycket mättat med syre oavsett hur mycket du väger (förutsätter att man inte är extremt fet och har problem med andningen). Tar man hänsyn till vikten i coopertest? Har aldrig utfört det själv men har för mig att det bara är sträcka, tid och kön man räknar in.
Se på det så här istället. När man går ner i fettvikt så kommer alla faktorer som påverkar konditionen att bestå (hjärta, blodvolym, lungor, kapilärer i musklerna mm) och samtidigt så kommer man att få en lättare kropp att transportera. Då är det ju självklart att man kommer att kunna transportera sig själv längre på en viss tid.
Skitbra att du gått ner massa i vikt, verkligen duktigt helt klart. Jag vet att alla kan som jag sa. Det jag stör mig på är när folk säger att det är så jäkla lätt o typ ser ner på dem som inte tycker det. Jag tycker verkligen synd om dem som har massor att gå ner. Man blir ju inte tjock på en natt, det är något man skapat sig över lång tid o det är inte lätt för alla. Det går väl i perioder men jag tror inte många håller med om att det är lätt rakt igenom. Då skulle varken viktväktarna, viktklubben, atkins, nutrilett osv tjäna massa pengar på folk som försöker om och om igen. Lätt i teorin men svårt i praktiken, men vi är ju olika så då är väl du en av de lyckliga som tycker det var lätt då, bara gratulera ;)Bra skrivet. Jag tror att det ligger mycket i det du skriver. Lätt i teorin men svårt i praktiken. :thumbup:
baldrick
2006-12-23, 05:45
Att springa 100 m på 9.77 s borde väl inte vara så svårt?
Det handlar väl bara om att bestämma sig? Ät rätt, träna hårt så kommer resultaten. Det handlar ju uteslutande om vilja....eller hur?
Jag tycker det är beklämmande att människor har ett sådant fantastiskt behov av att tillhöra en grupp och att vara nöjda med sin egen prestation att vilka logiska kullerbyttor som helst tillåts.
Generellt sett så är vi människor ganska bra på att reducera en komplex modell till några få mätbara variabler som vi åtminstone har en rudimentär förståelse av för att sedan extrapolera hej vilt. De där andra outforskade variablerna förtränger vi så gott det går, till den dag då vi kanske, genom
ny forskning, förstår mer. Då inkludera vi dessa och börjar om från början.
Jag är rätt trött på den här typen av inlägg. De är korkade dunka-mig-i-ryggen inlägg.
Må vara att energibehovet är relativt detsamma för alla individer. Visst kan det skilja en del, genom t ex att man har olika kropptemperatur, men strunt i det.
Vem har sagt att människor hungerskänslor är lika stora?
Vem har sagt mättnadskänslor varar lika länge?
Vem har sagt att vi har samma mängd vilja?
Nu kan jag iofs se en del sitta framför sina datorer och tänka. PRECIS - de saknar vilja, jag har vilja!
Jo... men hur mycket av din vilja kommer från miljö och hur mycket kommer från dina gener? Hur mycket av Gatlins kapacitet att springa 100 m kommer från hans gener och hur mycket från miljö? En stor del av vilka vi är bestäms av vår genetik även vad gäller saker som vilja. Det kan jag se inte minst på mina döttrar.
Fascism är ett väldigt diverst begrepp, men en underliggande princip som återfinns i nästan alla fascistiska ideologier är att du kan ändra den du är född att vara genom att anstränga dig och vilja vara någon annan. Det kanske känns igen från t ex Hitlers arbetsläger, där mindre kvalificerade individer skulle genom hårt arbete, visa sin duglighet.
Däremot säger jag inte att inte alla kan gå ner i vikt, springa fortare eller göra bättre ifrån sig på prov. Tvärtom disciplin, träning och vilja kan ta dig väldigt långt, men i slutändan så är det bara du som vet hur jobbigt det var för dig att nå fram. Så fokusera på dig själv och sluta jämföra med andra.
Jämförde du precis viktnedgång med att slå världsrekord i 100 meter? :confused: och jag som tyckte att SummerS var på en skör lina när han/hon jämförde med rökning. Att bli bäst i världen är något som är få förunnat, de tränar otroligt hårt, sköter kosten stenhårt, får hjälp utan många personer runt om kring och har fantastiska genetiska förutsättningar. Att däremot hålla vikten är något som faktist mer än 50% av sveriges befolkning klarar av och för 50 år sen så var den siffran betydligt högre så att skylla på genetik är att göra det väldigt lätt för sig.
Jag förstår att du vill lyfta fram en poäng men det betyder inte att du kan jämföra med vad som helst!
baldrick
2006-12-23, 11:52
Jämförde du precis viktnedgång med att slå världsrekord i 100 meter? :confused: och jag som tyckte att SummerS var på en skör lina när han/hon jämförde med rökning. Att bli bäst i världen är något som är få förunnat, de tränar otroligt hårt, sköter kosten stenhårt, får hjälp utan många personer runt om kring och har fantastiska genetiska förutsättningar. Att däremot hålla vikten är något som faktist mer än 50% av sveriges befolkning klarar av och för 50 år sen så var den siffran betydligt högre så att skylla på genetik är att göra det väldigt lätt för sig.
Jag förstår att du vill lyfta fram en poäng men det betyder inte att du kan jämföra med vad som helst!
Mm, för att du anser att det är helt orimligt att alla skall springa hundrameter
på världsrekordtider. Det gör jag också. Däremot så tror jag betydligt fler hade
gjort det om inte genetiken trots allt spelade roll.
Du kan lätt omsätta mitt extrema exempel till saker som ligger närme till hands; springa 100m på 10.30, simma mer än 50m under vatten, ha mer än 80 procent rätt på vilket prov eller test som helst.
Den underliggande poängen är att genetiken, på många plan, gör att människor har olika lätt att lyckas med olika saker.
Jag vet en kille som bröt båda sin ben 2 gånger på 2-3 år. Han blev också kroniskt sjuk under samma period, i en sjukdom som i de flesta fall resulterar
i att man dör. När jag träffade honom var ändå samma extremt glada, öppna och positiva människa. Något som jag vet jag aldrig hade klarat.
Du nämner det historiska argumentet, som jag har läst många gånger. Det är helt sant att vi har något av en fetmaepedemi. Så sent som 50 år tillbaka så var andelen överviktiga mycket lägre. Detta är ett stort problem som vi måste finna sätt att hantera. Tyvärr ser jag även här andledningar till att det är svårjämfört:
Nu finns det ett överflöd av dåliga produkter som är specifikt framtagna och gjorda för att vi skall vilja äta dem.
Mat, godis & snacks finns att tillgå på i praktiken varje gathörn.
Det är i praktiken omöjligt att röra sig normalt genom samhället utan att se reklam för dåliga produkter.
En otroligt mycket större del av befolkningen hade fysiska arbete
Det fanns betydligt mycket färre bilar, rulltrappor och hissar
Barn satt inte stilla framför tv eller dator och föddes upp på skräpmat
Jag är helt övertygad av att du känner igen och håller med om ovanstående punkter. Jag menar på att även dessa punkter ovan påverkar individer så pass olika att vi inte kan säga något generellt om hur enkelt eller svårt det är för en viss individ att motstå reklam eller överflöd. Eller hur enkelt det är en individ att själv motivera sig att röra sig på den fritid som finns kvar efter 8-12 timmars arbete. Eller återigen - hur mycket vilja individen har "över" att spendera på ytterligare ett antal "kampmoment" i tillvaron.
En intressant observation i sammanhanget:
På mitt förra jobb hade vi en trappa. Jag jobbade på 5:e våningen, efter att vi hade varit på lunch så tog jag normalt trappan upp. Jag var idiot, besvärlig, konstig och knäpp för att jag tog trappan istället för hissen. Visst det var med glimten i ögat, men månad efter månad så fortsatte folk att reagera på att jag tog trappan.
baldrick
2006-12-23, 11:57
Ytterligare en observation som jag tycker är intressant är följande.
Jag har noterat att olika människor har extremt olika kapacitet att skjuta upp belöningar och planera långsiktigt. Jag tror det är en av variablerna som de mätte modebegreppet EQ på för en tio år sedan.
Vissa människor har betydligt mycket enklare att vänta med en belöning, medans andra i praktiken inte kan vänta. De vill ha resultat nu och direkt.
De gjorde en studie på barn som sattes i ett rum med en kaka på ett bord framför sig. Jag har för mig att de sa till dem att de skulle få äta kakan när den vuxne kom tillbaka in i rummet. Därefter gick den vuxne ut och de började filma barnen. Kapaciteten att vänta var extremt olika bland dessa barn. Vissa högg kakan i praktiken direkt medans andra kämpade länge och väl innan den slank ner. Bara en liten del verkade ha förmågan att helt ignorera kakan.
http://www.iform.se/polopoly.jsp?d=1011&a=6666 - Där ser man hur coopertestet tar hänsyn till vikten.
http://www.iform.se/polopoly.jsp?d=1011&a=6666 - Där ser man hur coopertestet tar hänsyn till vikten.Blev osäker nu och var tvungen att slå upp det. Det du länkar till ovan är någon slags modifierad version av coopertestet och inte originalvarianten framtagen av Cooper på 60-talet. Coopertest tog ingen som helst hänsyn till vikt och inte heller ålder för den delen. Sen tog han också fram testet med hjälp av personal inom flygvapnet i USA vilket inte gjorde hans population så representativ av den vanliga befolkningen. Efter det att Coooper tog fram sitt test så visade det sig att den inte stämde så bra på andra populationer och efter ett tag så la man till att man skulle ta hänsyn till åldern i testet med.
Hur dem i länken ovan har kommit fram till att en tyngre person har bättre syreupptagningsförmåga per kilo kroppsvikt vet jag inte och de anger ju inte heller någon referens.
Baldrick->Jag förstår din poäng. Tycker fortfarande att du är lite väl mycket för genetik. Själv tror jag mycket mer på influenser från miljön (som orsakerna du räknar upp) och framför allt då föräldrar. Tror även att sambandet mellan för kraftig viktuppgång under graviditet och fetma hos barnen är viktig att titta närmare på.
Okej. Jag tycker ändå att det låter konstigt. Okej, jag går med på att man kan springa en sträcka på bättre tid vid en lägre vikt, men vid den högre vikten måste man ju förse kroppen med en högre dos syre/tid. Det är det som är konstigt om en 100-kilosklump springer på samma tid som en 60 kg lätt kille, då har alltså han som väger 60 kg bättre syreupptagningsförmåga. Hoppas du/ni förstår hur jag tänker.
Okej. Jag tycker ändå att det låter konstigt. Okej, jag går med på att man kan springa en sträcka på bättre tid vid en lägre vikt, men vid den högre vikten måste man ju förse kroppen med en högre dos syre/tid. Det är det som är konstigt om en 100-kilosklump springer på samma tid som en 60 kg lätt kille, då har alltså han som väger 60 kg bättre syreupptagningsförmåga. Hoppas du/ni förstår hur jag tänker.Allt det du skriver stämmer. Om de springer in på samma tid så innebär det att den tunga killen har en högra total syreupptagningsförmåga (VO2max). Men deras VO2max/kilogram kommer att vara den samma (i teorin).
Jag tror att du tänker helt rätt men att du inte riktigt förstår definitionen. Man räknar med VO2max/kilo för att man ska kunna bortse från det fenomen du pratar om, att en tung person förbrukar mer syre än en lätt om de springer samma sträcka på samma tid. Även om den tyngre personen har en större förmåga att förbruka syre så blir den praktiska nyttan ingen alls då han har mer att flytta på. Om man istället räknar VO2max/kg så får man ett värde som visar samma vid samma tider för två personer oavsett deras vikt. Det är därför jag har svårt att förstå varför de blandar in vikten vid cooperstest i länken som du postade innan. Den bör helt enkelt inte ha någon påverkan på resultatet om man räknar med VO2max/kilo och det är ju detta värde som man får fram med hjälp av ett coopertest.
I själva verket så är kondition mest korrelerat med VO2max/kilo fettfri massa och när man ser på det så blir det ännu tydligare att en viktnedgång kommer att hjälpa en att få bättre kondition. Det kanske är pga av detta som de har med vikten i din länk (?).
Ahaa, nu är jag med på noterna :).
I själva verket så är kondition mest korrelerat med VO2max/kilo fettfri massa och när man ser på det så blir det ännu tydligare att en viktnedgång kommer att hjälpa en att få bättre kondition.Hmmm, vad menar du?
Hmmm, vad menar du?Lite dåligt formulerat. Det jag menade var att det är mängden muskler som spelar störst roll på VO2max. Detta förklarar även en del av skillnaderna mellan männ och kvinnor.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?itool=abstractplus&db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=abstractplus&list_uids=10918530
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=14507298&query_hl=2&itool=pubmed_docsum
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?db=pubmed&cmd=Retrieve&dopt=AbstractPlus&list_uids=6725073&query_hl=7&itool=pubmed_docsum
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.