Visa fullständig version : Introverta biffar, seriös fråga till er
Kan bli svårt att undvika detta framstår som en skryt-tråd, förhoppningsvis balanseras det upp av erkännandet av värdelös social kompetens, något som jag diskuterat i en annan tråd ang min "nystart" av livet.
Nåja, sedan typ 13 års ålder har jag varit rätt introvert av mig, inte direkt varit den som tar mest plats i rummet och hörs mest. Föredrar samtal 1on1 istället för stora grupper etc.
Kombinerat med för mycket datorspelande resulterade detta i en svag form av social isolation under många år där jag uppfyllde majoriteten av mina sociala behov över internet.
Allt detta har jag beskrivit i en tidigare tråd men för att sammanfatta det kort så har jag under en stor del av livet inte varit allt för pratsam och initiativtagande till kontakt.
Vad som dock har förändrats en hel del under åren mellan 13 och 26 är mitt utseende. Både kroppsmässigt men även enorma skillnader i ansiktet. Under mina yngre år så var jag lite halvful av mig, brydde mig inte om att ta hand om mig och kroppen var väldigt smal.
Många års dedikation till gymmet och både en första och en såkallad "andra pubertet" (mognad av utseende i tidiga/mitten 20års åldern) har dock ändrat detta rätt radikalt.
Jag är allt annat än något enormt muskelpaket, finns säkerligen många grovisar här på forumet som är större, men med en vikt på 85kg på 180cm ser jag ändå rätt "biffig" ut i ögonen av icke-gymråttor.
Ansiktet har utvecklat rätt rejäla typiska maskulina drag med tydliga kindben, käklinje och ögonbryn som sitter rätt lågt ner vilket gör att mitt neutrala uttryck kan ser rätt "hårt" ut, eller som att jag är arg.
Har i alla fall märkt senaste åren att nya kontakter/människor jag inte känner är väldigt mycket på vakt i min närvaro, det vill säga de blir rätt självmedvetna och försiktiga. Inte heller blir det bättre av att jag själv är rätt "insluten" av mig, introvert och tystlåten. Många gånger resulterar det i rätt stel stämning där ingen av oss är särskilt avslappnad.
Kom precis hem från ett pass på gymmet där jag till en början var ensam, efter ett tag kom det ett par, en kille och en tjej och jag märkte snabbt hur stel stämningen var (rätt litet gym). Jag stod i linne uppumpad och neutralt/intenstivt uttryck vilket gjorde att både tjejen och killen, som uppenbarligen inte var några frekventa gymbesökare blev nervösa och självmedvetna, detta blandat med min egna oförmåga att göra hela situationen avslappnad skapade en rätt stel stämning.
Detta skedde aldrig när jag var mindre, inte hade ett särskilt maskulint utseende, då var folk alltid mycket mer avslappnade i min närvaro även om jag själv kände mig osäker. Det är nästan som att när man ser bra/stark/vågar jag säga "farlig" ut, så måste man ta mycket mer initiativ och kontakt, första steget osv, för att folk ska öppna upp mot en, medans när jag var mindre så var människor mycket mer öppna.
Är detta något som någon av er här inne har erfarat? Alternativt är jag vara enormt deluded men jag är rätt övertygad om att fenomenet jag upplever är "äkta" och inget jag bara byggt upp i min egna hjärna.
Diomedea exulans
2015-10-08, 21:03
Jag har samma kroppsbyggnad som en genomsnittlig riksdagsman och jag upplever det du skriver, och liksom du är jag introvert och ofta obekväm. Jag tror det beror helt på ens sätt, det smittar liksom av.
Om du spenderade så mycket tid till att lista ut vad de kände så gissar jag att din grad av självmedvetenhet var högre än deras. Jag tror att du övertolkar. Det är svårare med spontan kontakt som vuxen än barn. Det gäller nog nästan alla.
Tokigt vanligt. Du kommer med tiden inse hur primitivt vi människor fungerar. Du är inte ensam i din analys. Det enda du kan göra är att anpassa dig till situationen för du kommer inte ändra på hur människor fungerar. Antingen så låter du människor i högre grad vara intimiderade av dig eller så, av välvilja för att göra folk bekväma, tränar du upp dina extroverta förmågor för att visa andra att du är ofarlig och "världens snällaste". Det senare innebär ju dock att du måste anstränga dig för att bevisa att du "är ofarlig".
Kan garantera dig att många fler "introverta biffar" här har liknande erfarenheter. Folk dömer alltid efter utseende i mer eller mindre utsträckning. Och det är mer normalt att känna en viss känsla av hot från en man med muskulös kroppsbyggnad en från ex en smal kvinna. Första intrycket spelar roll (den lilla kvinnan kan vara putins personliga lönnmördare och vara hur farlig som helst) och om du är introvert så är det inte säkert att folk får så mycket mer än ett första, ytligt intryck.
Kan det vara så att situationen eller känslan var som du säger men du upplever det som störande mest för att du är medveten om vad du ser som ett problem.
Hälsade du på dem? (ett hej och kanske ett leende?) Jag vet att rådande gymkultur i Sverige är att man ska låtsas som att andra människor inte finns (vilket är rätt fånigt) men min erfarenhet är att sånt gör underverk för stämningen. Framför allt när de som är mer tränade gör det eftersom nybörjarna inte känner sig som hemma.
Om du spenderade så mycket tid till att lista ut vad de kände så gissar jag att din grad av självmedvetenhet var högre än deras. Jag tror att du övertolkar. Det är svårare med spontan kontakt som vuxen än barn. Det gäller nog nästan alla.
Alltså det krävs inte särskilt mycket tid och analyserande till att "känna" av det, det är snarare en intutition och som man märker väldigt snabbt, på människors kroppspråk osv.
Det är mycket möjligt att min egna självmedveten var högre, dock skulle jag gissa på att deras egna perception av deras självmedvetenhet var högre.
Det är mycket möjligt att min egna självmedveten var högre, dock skulle jag gissa på att deras egna perception av deras självmedvetenhet var högre.
Jag anar en överanalys ;-)
Tokigt vanligt. Du kommer med tiden inse hur primitivt vi människor fungerar. Du är inte ensam i din analys. Det enda du kan göra är att anpassa dig till situationen för du kommer inte ändra på hur människor fungerar. Antingen så låter du människor i högre grad vara intimiderade av dig eller så, av välvilja för att göra folk bekväma, tränar du upp dina extroverta förmågor för att visa andra att du är ofarlig och "världens snällaste". Det senare innebär ju dock att du måste anstränga dig för att bevisa att du "är ofarlig".
Kan garantera dig att många fler "introverta biffar" här har liknande erfarenheter. Folk dömer alltid efter utseende i mer eller mindre utsträckning. Och det är mer normalt att känna en viss känsla av hot från en man med muskulös kroppsbyggnad en från ex en smal kvinna. Första intrycket spelar roll (den lilla kvinnan kan vara putins personliga lönnmördare och vara hur farlig som helst) och om du är introvert så är det inte säkert att folk får så mycket mer än ett första, ytligt intryck.
Rätt sjukt hur utseendet kan ha så stor betydelse. Ibland känns det som att jag är en "ful" person instängd i en numera snygg persons kropp. För bara något år sedan så jag mig själv som ful, detta ändrades dock när jag började få höra att jag såg ut som en modell i ansiktet, vilket kändes helt bisarrt för mig då jag varit rätt oattraktiv under en stor del av livet.
För några veckor sen var jag på fest, vi började prata om relationer, förhållanden etc, och ena tjejen bredvid mig i soffan vräker ur sig: "Du då fatslim, du är en sån som har nya tjejer varje helg du antar jag?" .. Jag tänkte typ: "Om du bara visste" (att jag spenderar en överväldigad majoritet av helger för mig själv).
2 ggr har jag fått höra av random fyllon på krogen liknande: "Och här står du och ser hård ut", kan minnas att jag ena gången svarade att jag inte kände mig särskilt hård, till vilket jag fick svar som: "nejdå.. du har den formen av utseende bara".
Det är alltid på fyllan folk verkar "våga" prata om såna här saker också, när det är nyktert så hålls det tyst. En annan gång fick jag höra av någon självutnämnd personlighetskännare att "människor troligtvis är lite på vakt med dig.. jag menar du ser ut som en väldigt stabil kille".
Inombords tänker man .. "vad fan jag är allt annat än stabil och hård, jag gillar datorspel och lyssnar på lugna favoriter" *rolleyes*
Kan det vara så att situationen eller känslan var som du säger men du upplever det som störande mest för att du är medveten om vad du ser som ett problem.
Hälsade du på dem? (ett hej och kanske ett leende?) Jag vet att rådande gymkultur i Sverige är att man ska låtsas som att andra människor inte finns (vilket är rätt fånigt) men min erfarenhet är att sånt gör underverk för stämningen. Framför allt när de som är mer tränade gör det eftersom nybörjarna inte känner sig som hemma.
Jodå jag hälsade och de hälsade tillbaks, men sen vart det tyst.
Diomedea exulans
2015-10-08, 22:23
Hälsade du på dem? (ett hej och kanske ett leende?) Jag vet att rådande gymkultur i Sverige är att man ska låtsas som att andra människor inte finns (vilket är rätt fånigt) men min erfarenhet är att sånt gör underverk för stämningen.
+1. Efter att jag bytte gym så kör jag ett rutinmässigt "hej" inom en meter till alla som inte verkligen ser ut som de inte vill bli störda. Det är bara trevligt.
Jag har för övrigt blivit mer social med åren, och tycker det är knasigt mycket trevligare än att vara helt tillknäppt.
Jodå jag hälsade och de hälsade tillbaks, men sen vart det tyst.
I regel tar det lite tid innan folk öppnar upp. Först kanske man säger "hej" under tre dagar, fjärde dagen kanske de frågar nåt om hur du tränar, eller liknande.
+1. Efter att jag bytte gym så kör jag ett rutinmässigt "hej" inom en meter till alla som inte verkligen ser ut som de inte vill bli störda. Det är bara trevligt.
Jag har för övrigt blivit mer social med åren, och tycker det är knasigt mycket trevligare än att vara helt tillknäppt.
Vill också bli mer social, känns som att jag slösar bort rätt bra potential.
Diomedea exulans
2015-10-08, 22:26
Vill också bli mer social, känns som att jag slösar bort rätt bra potential.
Jag skrev ett tillägg till min kommentar ovan. Fortsätta säga hej är en bra början.
En rätt bra tumregel när man ska börja prata med folk är att fråga något som du genuint undrar. Annars blir det lätt onaturligt.
Kom ihåg en annan sak: Bara för att människor verkar obekväma om du försöker prata om dem så betyder det inte att du gjort fel eller brutit en allmän social regel. Det kan lika gärna vara människan i fråga som bara är tillknäppt. Kanske är hen ännu mer introvert än du.
Jag skrev ett tillägg till min kommentar ovan. Fortsätta säga hej är en bra början.
En rätt bra tumregel när man ska börja prata med folk är att fråga något som du genuint undrar. Annars blir det lätt onaturligt.
Kom ihåg en annan sak: Bara för att människor verkar obekväma om du försöker prata om dem så betyder det inte att du gjort fel eller brutit en allmän social regel. Det kan lika gärna vara människan i fråga som bara är tillknäppt. Kanske är hen ännu mer introvert än du.
Mm, har märkt att jag nästan per automatik är väldigt uppmärksam om andra människors ansiktsuttryck och får känslan att det är jag som "agerar fel" om de ser obekväma ut.
Wipflash
2015-10-08, 22:55
käka piller mot ångest och oro
käka piller mot ångest och oro
Nej så illa är det inte att jag vill trycka i mig piller. Det är snarare bara ett resultat av åratal av mer eller mindre social isolation.
shadowfire
2015-10-08, 23:15
tror på vad mini skrev, om du inte har en diagnos eller sjukdom dvs som gör att det är befogat att folk får kalla fötter
Jag får väl klassas som biff och introvert är jag helt klart, däremot en introvert som lärt sig spela social hyfsat bra även om det inte kommer spontant för mig som många extroverta. I gymmiljö är det väldigt sällan jag känner av att folk är orolig, snarare det omvända eftersom folk nu har en anledning att prata med mig (mitt utseende). Men allt beror mycket på vad jag utstrålar också, tränar jag med glädje så får jag glädje tillbaka, dom dagar jag begraver mig i mig själv så är det mer negativitet.
I andra sociala sammanhang så gäller ungefär samma sak även om vissa vill mäta sig på krogen (där jag nästan aldrig är). I jobbsammanhang som konsult så kan jag väl ibland känna av viss negativitet eftersom jag inte riktigt "passar in".
Det är ju den stora fördelen med att vara grof, hålla pöbeln på avstånd.
Ricken13
2015-10-09, 08:56
Jag är inte biff, men jag har begåvats med en grottmänniskas pannben. Vilket kan göra att jag inte alltid upplevs som den mest pratvänliga människan. Vilket jag iofs inte alltid är heller. Det brukar synas väldigt tydligt på hundar lustigt nog. Osäkra hundar brukar gå runt mig medan säkra hundar viftar på svansen och kommer och ska hälsa.
Men i dom lägen som jag känner att det blir en tryckt stämning så brukar jag dra till med nåt väldigt oväntat skämt. Så pass så att folk liksom tappar balansen och sen brukar det aldrig vara något problem.
Funkar även väldigt bra om man sitter i möten mellan företag/proj ledare och alla vill vara så propra som möjligt för att verka seriösa. Då behöver man en pajas osm kan lätta upp stämningen lite.
Hela tråden är en trafikolycka.
tl;dr -> ts har blivit vuxen och inbillar sig saker.
Låter mest som ångest och inbillning, om du inte utstrålar något annat som du inte berättat om eller kanske inte vet om själv. Att folk skulle bli obekväma för att du ser maskulin ut och är vältränad låter helt ologiskt. Samtalsterapi kanske är något för dig, det är viktigt att du pratar om sådana här saker med någon IRL.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.