AmISickOrNot
2015-10-02, 23:15
Jag vet inte direkt vart jag ska starta, kanske när jag var ett litet barn. Jag blev adopterad när jag var en bebis för att mina riktiga föräldrar tog droger. Det var värst min pappa han tog droger och gjorde annat då att han kom in i fängelset, han blev släppt och nu vet ingen i min nya familj vart han är men man tror han är någons stans i Norge men han kan också vara död. Jag har aldrig pratat mycket, jag är inte blyg men jag pratar gärna inte om det inte behövs. Jag gillar inte heller att vara med mina skolkompisar när jag är hemma. Jag gillar att spela och kolla på tecknat för att det tar bort mig från verkligheten. När jag var liten i min nya familj så skrek jag mycket på nätterna, jag var inte rädd för mörker men det kunde ha varit att nåt i min riktiga familj som hände på nätterna, jag vet inte. Iallafall så har jag argrivisitet, förr var jag ofta i bråk (inte allvarliga) och ibland kan jag bli så arg att jag inte tänker på vad jag gör, ibland tänker jag att gå så lång som att döda (har inte hänt än). T ex när jag låna en penna till en kille i min klass så försökte han behålla den så jag tog tag i den och drog och det gjorde han också, han slet den ur min han och knäckte av den sen gav han mig pennan tillbaka. Det såg jag som ett svek som att jag är värdelös enligt honom, jag gjorde till och med en hämnd lista med hans namn på. Jag raderade den senare när jag hade lungnat ner mig. Såna små saker kan ge mig mordiska tankar, jag har till och med sökt på konstiga saker när jag blir riktigt arg, några saker är: Hur man gör gift, hur man flyr från polis hundar, hur man dödar någon hemligt och hur man gör sprängmedel. Jag är rädd att jag någon gång kommer göra något väldigt dåligt. Sen gillar jag också natur, jag gillar också att äta med händerna och ibland har jag fått tankar om att rymma och överleva och bo i skogen. Sen är det som om jag är ofta neutral utan känslor, min plast pappa (ser honom som min pappa) dog för ungefär 2 månader sen och jag har inte gråtit eller känt mycket sorg och tycker bara det känns obekvämt när folk är ledsna runt omkring mig. Det var allt, va är det som händer? Är jag sjuk? Förlåt för stavnings fel, jag är trött och det är natt. Det är också svårt att välja, jag vill inte leva det liv jag gör nu (ibland inte och ibland vill jag) men inte heller bo i skogen för då skulle jag lämna min plast mamma (ser henne som mamma). Det är som om jag sitter fast och måste ta ett val och att tiden rinner ut allt mer och mer. Jag har inte haft tankar om självmord någongång.