Muscle dysmorphia. Hur slipper man det?

[Rundhus]

Jag lider av muscle dysmorphia (även kallat bigorexia) som så många andra med styrketräning som intresse. Det kan ju vara rätt sjyst ifall det hjälper en att kämpa hårdare för att nå ens mål osv. Nu är det däremot så att jag börjar känna av den "mörka sidan" av att lida av det här då jag börjat fundera på olika syntetiska genvägar till att bli större. Detta är ju dock inget jag vill då jag vet att jag ändå aldrig blir nöjd oavsett så det enda som händer är att jag på sikt sabbar min hälsa utan att egentligen uppnå någonting.

Men hur som helst, hur fan går man vidare? Jag funderar seriöst på att sluta träna då det kanske är enda utvägen att slippa det här tankemönstret.

[LoveMachine]

Jag skulle vilja påstå att du nog ska parata med någon som kan sin sak, inte med random byggare/lyftare på internet.

[Rahf]

KBT eller snack med psykolog är nog på sin plats.

[Rundhus]

Jag har kontaktat en samtalsmottagning med KBT som behandlingsmetod nu.

[LoveMachine]

Bra! Det är ett steg i rätt riktning.

[Boston]

Jag tycker Filmjölk slog huvudet på spiken där, jag upplever precis det han säger på mig själv nu när jag tappat formen.

Men i TS fall så kanske det inte skulle hjälpa att gå upp en näve procent i kroppsfett.

[Tolkia]

Jag har kontaktat en samtalsmottagning med KBT som behandlingsmetod nu.
Bra idé. Ät- och träningsstörningar är ofta mycket svåra att komma till rätta med på egen hand. Man brukar behöva hjälp av någon som kan se det hela utifrån och hjälpa en att ifrågasätta sitt beteende och stötta en i att åter "lära sig vara normal" (för det är inte så lätt, särskilt om man underhållit ätstörningen en längre tid). Att söka hjälp är inte att vara en förlorare, utan att ta ansvar för sitt liv.

[Freddy2]

Bara ställa sig frågan på vilket vis det gynnar en att bli så stor som möjligt. Anledning m.m
Plånboken ryker snabbare med allt som ingår för att bli större. Om man inte gör någon satsning kan det ju vara kul att bespara en massa pengar?