Visa fullständig version : Varför äter jag så mycket mer under/efter en utmattningsdepression?
Jag har varit i det här tillståndet ca ett år nu, utmattning ihop med måttlig depression. Det har gradvis blivit bättre men det går långsamt. Jag tar inga mediciner.
Under den här tiden har jag gått upp ca 7-8 kg i vikt. Jag promenerar, springer eller lyfter dagligen men jag har inte riktigt samma aktivitetsnivå som när jag var frisk. Dock äter jag mera mat, totalt ca 3500-4000 kcal trots stillasittande livsstil. Även om jag försöker hålla en gräns genom att räkna kalorier som under diet så går det inte. Jag ligger vaken med ett diffust sug i magen, inte hunger, som gör att jag är klarvaken, ända till morgonen om jag inte äter. Därför går jag upp på natten och äter ytterligare några ostmackor eller en pastaportion. Detta sker även när jag ätit bra deffmat under dagen, som protein, en massa grönsaker, frukt och annat som mättar bra.
När jag var frisk hade jag inga problem att hålla nere kaloriintaget för att hålla mig kring 80 kg. Nu närmar jag mig 90 kg i vikt... Jag börjar bli skapligt trött på att bli allt rundare i utseendet när jag är van vid att hålla formen.
Går det att förklara fysiologiskt? Typ stresshormoner, lågt serotonin eller liknande, något som jag ersätter med tillfredsställelsen från mat? Vid vanliga blodprover har läkaren inte hittat något fel.
Det finns säkert någon som kan ge ett mer detaljerat svar på hur det här fungerar (även om jag inte tycker att man skall koka ned det till brist på en enstaka signalsubstans; det vore en alltför grov förenkling), men jo, jag tror att det delvis kan vara en hormonell grej och delvis både medfödda och inlärda beteenden.
Det är inte ovanligt vare sig att man blir mer sugen när man är trött, gärna på typ mackor, godis (lättsmälta kolhydrater, tänker jag mig), vilket väl lär ha att göra med att kroppen tar till allt vad den kan komma på för att få bukt med tröttheten, oavsett vad tröttheten kommer ifrån. Det är heller inte ovanligt att man tröstäter, eller för den delen stressäter, d.v.s. äter för att döva känslomässiga signaler (jag hade en bekant som alltid blev hungrig när han varit i gräl med sin sambo, vilket väl är en extrem variant av det här). Det är nog både medfött (redan det nyfödda barnet gör ju det här) och inlärt (långt liv med kultur av att använda mat som tröst och belöning). Och det funkar ju, i det korta perspektivet, varför man fortsätter med det. En annan bekant, som jobbar med psykoterapi, sade vid ett tillfälle ungefär "det finns ett ord som heter 'tröstäta' för att det är ett allmänt beteende, och det är ett allmänt beteende för att det funkar", och det tycker jag att det ligger mycket i.
Så ja, det är både serotonin och stresshormoner inblandade, dock knappast på en nivå att det går att mäta på ett vettigt sätt (och inte riktigt på en lokal som är så lätt att mäta heller, eftersom man nog skulle behöva mäta på plats i hjärnan).
Det man gör åt saken (om du inte är så deprimerad att du behöver mediciner, vilket du inte alls behöver vara för att ha det här beteendet) brukar handla om att identifiera vad det är man gör (vilket du ju har gjort) och skaffa sig strategier för att hantera beteendet, nu när man vet vad det är (typ andra stresshanteringsmetoder; "vad kan jag göra istället för att äta när jag får den här känslan").
Vilket bra, klokt svar Tolkia – tack för det!
Kan du (eller någon annan här på forumet) ge exempel på strategier som kan användas mot ett beteende likt detta?
Tror du förresten att antidepressiv medicin som höjer serotonin eller dopamin kan få mig att äta mindre? Jag förstår dock att det hormonella bara är en del av problemet som du säger.
Angående antidepressiva så tror inte på dem om du inte behöver dem för din depression, alltså för att må bättre allmänt/känna dig mindre nedstämd eller ångerstfylld. Man har provat med serotoninåterupptagshämmare till patienter med bulimi och liknande ätstörningar, men mitt intryck är att det mer handlar om att medicinerna dämpar ångesten över att ha ätit för mycket, och inte så mycket om att verkligen ändra ätbeteendet eller bota hetsätningen. Antidepressiva är fortfarande lite som att skjuta med hagelbössa i ett mörkt rum, och det funkar inte för alla, men många har god hjälp av dem, och tror man att man skulle kunna behöva är det värt att prova. Det är inte beroendeframkallande på det sätt som traditionell "narkotika" är, så man vågar sluta med dem om de inte hjälper.
Vad gäller tekniker skulle jag gissa att det ligger åt KBT-hållet. Det kan vara svårt ensam, men du skulle kunna titta på böcker som "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver, "Vem är det som bestämmer i ditt liv" av Åsa Nilsonne eller kanske "Gå ned i vikt med kognitiv beteendeterapi" av Lisbeth Stahre (den sista är som jag minns det väldigt kvinnotillvänd; mycket utseendediskussioner etc., men den tar upp sådant som att äta för att man är arg, ledsen, uppgiven osv.) Det måste ju ha kommit andra böcker nu. Kolla biblioteket; där kan man ju kosta på sig att låna diverse även om det sedan visar sig att det var skitböcker.
Matdagbok används ofta i sådana här sammanhang, för att få en överblick över ätmönstret. Man skriver upp vad man åt, när man åt det, och (viktigt) hur man kände sig när/innan/efter/etc man åt det, om något särskilt hände osv. Sedan får man gå tillbaka och titta; hade det hänt något särskilt den dagen när man måste äta åtta mackor på kvällen, vad hade man kunnat göra istället för att äta när det blev så här? (Det brukar också vara mycket listande av saker att göra istället när suget att tröstäta/stressäta/tristessäta kommer.) Vad man hade kunnat göra istället kan ibland också vara enkla, praktiska saker som att inte ha så mycket godis hemma, äta mer regelbundet så att man inte är så hungrig att man äter allt man ser när man kommer hem osv.
Jag har varit i det här tillståndet ca ett år nu, utmattning ihop med måttlig depression. Det har gradvis blivit bättre men det går långsamt. Jag tar inga mediciner.
Under den här tiden har jag gått upp ca 7-8 kg i vikt. Jag promenerar, springer eller lyfter dagligen men jag har inte riktigt samma aktivitetsnivå som när jag var frisk. Dock äter jag mera mat, totalt ca 3500-4000 kcal trots stillasittande livsstil. Även om jag försöker hålla en gräns genom att räkna kalorier som under diet så går det inte. Jag ligger vaken med ett diffust sug i magen, inte hunger, som gör att jag är klarvaken, ända till morgonen om jag inte äter. Därför går jag upp på natten och äter ytterligare några ostmackor eller en pastaportion. Detta sker även när jag ätit bra deffmat under dagen, som protein, en massa grönsaker, frukt och annat som mättar bra.
När jag var frisk hade jag inga problem att hålla nere kaloriintaget för att hålla mig kring 80 kg. Nu närmar jag mig 90 kg i vikt... Jag börjar bli skapligt trött på att bli allt rundare i utseendet när jag är van vid att hålla formen.
Går det att förklara fysiologiskt? Typ stresshormoner, lågt serotonin eller liknande, något som jag ersätter med tillfredsställelsen från mat? Vid vanliga blodprover har läkaren inte hittat något fel.
Nu kommer jag inte med något av värde. Men vill ändå säga att jag befinner mig i ungefär samma båt när det gäller utmattning/depression och vill säga be strong. Hoppas det blir bättre ;)
@Tolkia
Kanon, tack för tips och information! Efter vad du skrivit tror jag inte att antidepressiva är något för mig. Mina symptom liknar mer atypisk depression verkar det som, om det är rätta termen (överätning, kronisk trötthet, koncentrations- och minnessvårigheter, sover mycket, ingen lust/intresse - alltså inte mycket ångest och nedstämdhet). Jag ska kolla på bibblan efter böcker relaterat till KBT i ämnet.
@Milad
Detsamma :) Jag antar att du också tvingas hålla tillbaka på träningen. Himla frustrerande. Det är svårt överlag att hitta en lagom aktivitetsnivå tycker jag.
Vid en depression kommer kroppen (hjärnan) att söka efter medel att återställa den normala nivån, dvs bli piggare och gladare. Mat (särskilt kolhydrater) höjer humör och aktivitetsnivå. Då är det lätt att få sug på det sätt du beskriver. Om du dessutom är sjukskriven, får du sannolikt för lite stimulans utifrån, vilket gör att man blir än mer nedstämd och kan fastna i passivitet. Sänker både humöret och aktiviteten = mindre energiförbrukning.
Sömnstörning är vanlig vid depression och utmattning. Att få nattligt matsug i det läget är också vanligt (känner igen det själv). Kolhydrater - som nattmackor - gör då att sömnen störs ännu mer, eftersom kolhydrater aktiverar kroppen. Testa att dricka något varmt som mättar men ändå är kalorisnålt. Jag brukar göra en liten muggtermos med varmt vatten och sojamjölk (inget socker!). Sojamjölken är sötare och lite "gräddigare" i smaken än vanlig mjölk, men ändå bara ca 30 kcal/dl.
Jag rekommenderar INTE mediciner i första hand, det skall bara läkare göra om de bedömer det så. Men vissa får mycket bra effekt av antidepressiva, särskilt s k SNRI som även gå på noradrenalinet. Brukar göra att man blir mindre nedstämd och får mer psykisk energi.
Testa att dricka något varmt som mättar men ändå är kalorisnålt.
Jag kan rekommendera en kopp varm buljong (gärna hemgjord). Det är både lugnande och närande samt gör att man blir varm och avslappnad inför läggdags.
@Lovisa
Ja att fastna i passivitet kan vara förödande. Har äntligen förstått att det finns ett värde i vad som kallas ”beteendeaktivering”.
Störs verkligen sömnen av kolhydrater? Min erfarenhet är att det gör en tröttare, men det kanske är individuellt. Jag brukar äta en stor mängd kolhydrater innan jag går och lägger mig. Fast du kanske bara menar nattligt ätande och inte kvällsmackor etc?
Jag uttryckte mig lite dumt när jag bara nämnde att jag hade ”sug”, det är även aptiten som ökat markant under senaste året eftersom jag äter ca 500-1000 kcal mer per dag trots att jag är mer passiv än tidigare. Det var därför jag sökte fysiologiska förklaringar då jag tycker att beteendemässiga faktorer inte ensamt kan förklara en sådan ökning i matintag. Så suget jag känner nattetid tror jag ofta är hunger för att jag ätit för lite under dagen relativt min ökade aptit. Ett glas varm mjölk eller en kopp buljong hjälper alltså inte för det problemet!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.