Övertränad i 6 månader [Arkiv] - Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum

överträning

2015-07-31, 21:54

Hej,
Ålder: 21, kille, 184 cm, 90kg gått upp några kilo under vilan.

Tränade ungefär 2-3 gånger per dag alla dagar förutom lördagar.

Det är så att jag blev övertränad för 6 månader sedan från att kört tyngdlyftning, Crossfit och löpning alldeles för mycket alldeles för länge. Höll på så i ungefär 1 år innan jag gick "sönder" kan man säga. Med alldeles för mycket träning och för lite återhämtning började symptom att komma. Med tiden att symptomen blivit bättre men jag har ännu inte blivit frisk.
Jag har inte tränat alls på 6 månader och till och med varit lite sjukskriven från jobbet.
De symptom jag har kvar:
Muskelvärk i ben och rygg, kan få mjölksyra av att böja mig, torra läppar, benen ilar, väldigt spänd i ben, rygg och nacke, känns som svullna knän, knävärk, Väldigt stel i fotled, knän och rygg, trött, skakar lätt om händer och armar efter ansträngning, pulsering i benen vid ansträngning, kallsvettas vid ansträngning fysiskt.
Detta är bara 50% av de 100% symptom totalt som är kvar. Har haft mycket värre symptom jag lyckats bli av med genom vilan. Jag är tacksam över att jag fortfarande inte är kroniskt trött, sömnsvårigheter mm.
De symptom som är kända överträning som depression, nedstämdhet mm har jag inte upplevt.

Har varit hos läkaren och gjort alla tester utan resultat och varit hos idrottläkaren och båda är säkra på att det är överträning. Har även varit på akupunktur utan någon signifikant förbättring

Anledningen till att jag skriver här är för att se om jag kan få någon input från er. 1. Dela gärna med er av egna erfarenheter av överträning eller bara återhämning från träning i allmänhet.
2. Finns det något jag kan göra för att bli av med de sista symptomen ovan?
Vad kan påskynda återhämtningsprocessen? Äter bra och mycket mat som jag alltid gjort, sömnen är bra tillslut och stressnivåerna är låga.
3. Kan kosttillskott hjälpa i mitt läge? magnesium, omega 3, glutamin, bcaa?

Alla tips/hjälp uppskattas!!

Wormzie

2015-07-31, 22:13

Låter som du gör det du kan.. det du kan försöka göra mer är väl att byta erfarenheter med andra idrottare som råkat ut för den typen av överträning och se hur dom kom tillbaka.

Kanske kan få ut nåt av att läsa lite artiklar i ämnet också. Annars tycker jag du ska fortsätta prata med din läkare också!

https://scholar.google.se/scholar?hl=sv&q=overtraining+syndrome+athletes&btnG=

överträning

2015-07-31, 22:24

Läser dagligen artiklar om överträning både på engelska och svenska. Läst 3 grymma böcker om det, speciellt om Per Elofsson. Problemet är att överallt står det bara om hur du undviker överträning vilket jag lärt mig mycket om nu men det är sällan det står något om hur du blir frisk från det antagligen för att ingen riktigt vet. När jag läser om världsatleterna står det i princip bara att dem "vilade" i si och så lång tid men inte specifikt vad dem gör.

Rabiat

2015-07-31, 23:05

Ät och sov ordentligt, och håll igång med lågintensiv motion. Cykla, simma, promenera i lugnt tempo. Se till att din kropp får det den behöver, helt enkelt; varierad kost, vila och rörelse.

therunningman

2015-08-01, 07:54

överträning

2015-08-01, 13:04

Ät och sov ordentligt, och håll igång med lågintensiv motion. Cykla, simma, promenera i lugnt tempo. Se till att din kropp får det den behöver, helt enkelt; varierad kost, vila och rörelse.

Okej. Jag gör allt ovan men det går så långsamt :(
Tack

överträning

2015-08-01, 13:23

Uteslut inte att dina nuvarande symtom kommer från inaktivitet och depression / ångest. Om du är redo är nog det bästa att starta upp lätt aktivitet i samband med hälsokontroll? Ha en plan med hur mycket / lite som är lagom att träna. Lyssna på kroppen och öka långsamt upp träningsmängden. Ta gärna kontakt med psykolog.

Har själv varit i situationen några gånger. Senast 2013 då jag tränade och arbetade mycket samt hade kronisk sömnbrist under flera år. Det hela slutade med ett par veckor i respirator och träningsuppehåll i ca ett år. Depression och annat fick jag på köpet men motivationen kom tillbaka och nu svarar kroppen lite på träning i a f. Nu har min kropp fått neurologiska skador och genom åren har jag även fått problem med hjärta och lungor. Hade jag kunnat sova regelbundet och hunnit träna mer så hade jag tränat mer än de 4-4.5 mil per vecka jag springer idag.

Det viktiga var för mig att ta lärdom om att lyssna på kroppens signaler om hur stressad den är. Det gjorde jag inte de första gångerna jag hamnade på sjukhus. Det är nog viktigt för alla och väldigt viktigt för en del och i synnerhet mig.

Målsättningen och självinsikten var också viktigt för mig att ändra. Jag har helt andra förutsättningar idag än tidigare, p g a att jag är äldre, har skador, tidigare överträningar, sömnbrist, stress mm. Därför kan jag inte förvänta mig samma resultat eller träna lika mycket som tidigare.

Tack för bra info!
Du verkar ha haft en tuff tid men vad skönt att det vände! Tur att jag inte lät det gå så långt.
Jag vill fråga dig, vilka fysiska symptom hade du? nämn så många du kan.

Har aldrig känt mig deppig utan motivationen och suget är verkligen kvar. Det mentala har alltid varit bra under resans gång. Har bara accepterat mitt läge typ. Vad menar du med hälsokontroll? Egentligen enda anledningen till att jag inte börjat träna lite lugnt ännu är pga mina symptom som egentligen bara är fysiska, knän, rygg mm. Jag har verkligen lyssnat på min kropp senaste månaderna och har nu en bra känsla av min kropp nu. Kan mina symptom i ryggen, benen mm försvinna/påskyndas av att jag tex börjar jogga lätt?

mvh

therunningman

2015-08-01, 15:14

Tack för bra info!
Du verkar ha haft en tuff tid men vad skönt att det vände! Tur att jag inte lät det gå så långt.
Jag vill fråga dig, vilka fysiska symptom hade du? nämn så många du kan.

Har aldrig känt mig deppig utan motivationen och suget är verkligen kvar. Det mentala har alltid varit bra under resans gång. Har bara accepterat mitt läge typ. Vad menar du med hälsokontroll? Egentligen enda anledningen till att jag inte börjat träna lite lugnt ännu är pga mina symptom som egentligen bara är fysiska, knän, rygg mm. Jag har verkligen lyssnat på min kropp senaste månaderna och har nu en bra känsla av min kropp nu. Kan mina symptom i ryggen, benen mm försvinna/påskyndas av att jag tex börjar jogga lätt?

mvh

Tänk bara på att ångest och depression kan ge symtom du upplever kroppsligt, ex: hjärtklappning, svettningar, darrningar, spänningar, muskulär smärta mm. Andra orsaker kan ge samma symtom och därför kan det vara bra att ha en dialog med en läkare eller ett vårdteam.

Om du är osäker över din kropps status kanske det vore bra att träffa en sjukgymnast? Det kan ju vara så att du är redo att börja röra på dig och att din kropp mår mycket bättre av att vara (lagom) aktiv än passiv, det gör min i a f.

Jag vet inte hur du har spenderat din period med sjukskrivning och återhämtning men jag blev väldigt mycket passiv än vad jag brukar vara vilket min kropp ogillar.

Jag minns inte symtomen innan det hände mer än trötthet och att jag blockerade allt negativt och körde på som vanligt trots ca 3 timmars sömn många nätter. I respiratorn fick jag tvåsidig lunginflammation så när jag vaknade var jag så fysiskt svag att jag blev sängliggande ett litet tag. När den fysiska orken kom tillbaka lite granna var det den mentala orken och oviljan att göra påfrestande saker som höll mig tillbaka. Helt klart deprimerad, mycket humörsvängningar, infektioner, svårt att få till sömnen men det gick bättre allt eftersom. Ont i kroppen hade jag med men om det berodde på min passiva sofflivsstil med först 100% sjukskrivning, sedan 50%, 80% och 100% arbete eller själva händelsen vet jag inte. Det dröjde länge innan jag började träna och jag är en människa som normalt tränar MYCKET och resten av tiden är jag så passiv jag kan. När träningen försvinner så blir passiviteten kvar och det är sällan optimalt.

Skakningar och pirrningar har jag haft sedan tidigare så det kan jag inte säga att jag fått det av händelsen. Däremot har det varken blivit bättre eller sämre före eller efter.

therunningman

2015-08-01, 15:18

Okej. Jag gör allt ovan men det går så långsamt :(
Tack

Ha inte för bråttom är mitt tips. Längta efter att träna och lyssna på kroppen. Det tog mig ett halvår att bygga upp träningen till där jag är nu (4-5 normala löppass/vecka). Då missade jag i o f s någon dryg månad p g a sjukdom. Egentligen vill jag träna mer men jag hinner inte och vågar inte träna mer just nu. Måste hinna leva och återhämta sig med. :)

överträning

2015-08-01, 17:11

Tänk bara på att ångest och depression kan ge symtom du upplever kroppsligt, ex: hjärtklappning, svettningar, darrningar, spänningar, muskulär smärta mm. Andra orsaker kan ge samma symtom och därför kan det vara bra att ha en dialog med en läkare eller ett vårdteam.

Om du är osäker över din kropps status kanske det vore bra att träffa en sjukgymnast? Det kan ju vara så att du är redo att börja röra på dig och att din kropp mår mycket bättre av att vara (lagom) aktiv än passiv, det gör min i a f.

Jag vet inte hur du har spenderat din period med sjukskrivning och återhämtning men jag blev väldigt mycket passiv än vad jag brukar vara vilket min kropp ogillar.

Jag minns inte symtomen innan det hände mer än trötthet och att jag blockerade allt negativt och körde på som vanligt trots ca 3 timmars sömn många nätter. I respiratorn fick jag tvåsidig lunginflammation så när jag vaknade var jag så fysiskt svag att jag blev sängliggande ett litet tag. När den fysiska orken kom tillbaka lite granna var det den mentala orken och oviljan att göra påfrestande saker som höll mig tillbaka. Helt klart deprimerad, mycket humörsvängningar, infektioner, svårt att få till sömnen men det gick bättre allt eftersom. Ont i kroppen hade jag med men om det berodde på min passiva sofflivsstil med först 100% sjukskrivning, sedan 50%, 80% och 100% arbete eller själva händelsen vet jag inte. Det dröjde länge innan jag började träna och jag är en människa som normalt tränar MYCKET och resten av tiden är jag så passiv jag kan. När träningen försvinner så blir passiviteten kvar och det är sällan optimalt.

Skakningar och pirrningar har jag haft sedan tidigare så det kan jag inte säga att jag fått det av händelsen. Däremot har det varken blivit bättre eller sämre före eller efter.

Ångest och depression borde jag känna av om jag har? Mår som sagt bra i huvudet, ingen vidare skillnad om jag jobbar eller inte, rent stressmässigt men jag ska definitivt kolla upp det.
Efter semestern har jag en bokad tid med sjukgymnast som ska vara duktig. Varit hos flera innan som inte varit bra. Jag hoppas han kan hjälpa mig rent fysiskt och eventuellt bedöma om jag kan börja röra på mig snabbare än promenader.
Jag har märkt precis som du att passivt återhämta inte är det bästa direkt. Lugna promenader och att uppskatta naturen är något jag kommit till insikt om. För mig känns det som att det är svårt att veta vad som är för mycket. Smärttröskeln är rubbad. Vissa promenader har faktiskt varit negativa då jag fått för ont i svank och ben. Det leder till att jag blir onormalt trött och andra symptom förvärras. Men allt som allt har det varit positivt. Jag har dock bara varit sjukskriven på 25%, jobbar asså 6 timmar per dag. Pågått i 3 månader bara.
Den konstiga med det hela tycker jag är att symptomen jag har nu hade jag inte när jag tränade utan desto mer jag vilade från överträningen desto sämre blev jag i princip. En sorts ackumulerad symptombomb som kom när jag hade vilat 2 veckor in. Du sov 3 timmar jag sov nästan 12 timmar varje natt. (Väldigt dålig kvalitet på sömnen.) Men det är fixat nu.
Men du är nu i princip frisk? Tog du några kosttillskott under resans gång?
Jag är tacksam över att jag inte mår som du mådde, haha :p
Tack

överträning

2015-08-01, 17:20

Ha inte för bråttom är mitt tips. Längta efter att träna och lyssna på kroppen. Det tog mig ett halvår att bygga upp träningen till där jag är nu (4-5 normala löppass/vecka). Då missade jag i o f s någon dryg månad p g a sjukdom. Egentligen vill jag träna mer men jag hinner inte och vågar inte träna mer just nu. Måste hinna leva och återhämta sig med. :)

Jag har tålamod som en gud! Jag längtar men samtidigt ganska skönt att inte träna och fokusera på andra saker. I mitt fall har jag blivit intresserad av att stretcha, lite supple leopard stil. Har alltid varit stel och nu har jag all tid för att strukturera om kroppen och börja om så att man sen kan komma tillbaka och ha vinklarna som Ilya ilyin :p
Ärligt talat vill jag inte träna 3 gånger per dag som förut om jag ändå inte gainar något från det. Tänkte att mer är bättre och det var stört kul men nu hade jag varit ganska nöjd med 3-4 gånger per vecka och veta med 100% att man blir återhämtad :p

Rabiat

2015-08-01, 21:58

Ångest och depression borde jag känna av om jag har? Mår som sagt bra i huvudet, ingen vidare skillnad om jag jobbar eller inte, rent stressmässigt men jag ska definitivt kolla upp det.
Efter semestern har jag en bokad tid med sjukgymnast som ska vara duktig. Varit hos flera innan som inte varit bra. Jag hoppas han kan hjälpa mig rent fysiskt och eventuellt bedöma om jag kan börja röra på mig snabbare än promenader.
Jag har märkt precis som du att passivt återhämta inte är det bästa direkt. Lugna promenader och att uppskatta naturen är något jag kommit till insikt om. För mig känns det som att det är svårt att veta vad som är för mycket. Smärttröskeln är rubbad. Vissa promenader har faktiskt varit negativa då jag fått för ont i svank och ben. Det leder till att jag blir onormalt trött och andra symptom förvärras. Men allt som allt har det varit positivt. Jag har dock bara varit sjukskriven på 25%, jobbar asså 6 timmar per dag. Pågått i 3 månader bara.
Den konstiga med det hela tycker jag är att symptomen jag har nu hade jag inte när jag tränade utan desto mer jag vilade från överträningen desto sämre blev jag i princip. En sorts ackumulerad symptombomb som kom när jag hade vilat 2 veckor in. Du sov 3 timmar jag sov nästan 12 timmar varje natt. (Väldigt dålig kvalitet på sömnen.) Men det är fixat nu.
Men du är nu i princip frisk? Tog du några kosttillskott under resans gång?
Jag är tacksam över att jag inte mår som du mådde, haha :p
Tack

Jag har tålamod som en gud! Jag längtar men samtidigt ganska skönt att inte träna och fokusera på andra saker. I mitt fall har jag blivit intresserad av att stretcha, lite supple leopard stil. Har alltid varit stel och nu har jag all tid för att strukturera om kroppen och börja om så att man sen kan komma tillbaka och ha vinklarna som Ilya ilyin :p
Ärligt talat vill jag inte träna 3 gånger per dag som förut om jag ändå inte gainar något från det. Tänkte att mer är bättre och det var stört kul men nu hade jag varit ganska nöjd med 3-4 gånger per vecka och veta med 100% att man blir återhämtad :p

Man märker sällan en depression. Det du beskriver låter som en extrem stressreaktion, vilket ganska ofta för med sig en depression. Utöver att hålla dig aktiv, på en lagom nivå, kan du testa saker som guided mindfulness. Själv är jag egentligen för cool för att behöva något sådant, men jag mår ändå mycket bättre efter bara en tio minuters bodyscan :) Det sänker kortisolnivåerna, och funkar som något av en resetknapp. Första gången jag provade kände jag mig inte särskilt stressad, men efteråt kunde jag knappt ta mig ur sängen då allt släppte.

therunningman

2015-08-02, 07:43

Ångest och depression borde jag känna av om jag har? Mår som sagt bra i huvudet, ingen vidare skillnad om jag jobbar eller inte, rent stressmässigt men jag ska definitivt kolla upp det.
Efter semestern har jag en bokad tid med sjukgymnast som ska vara duktig. Varit hos flera innan som inte varit bra. Jag hoppas han kan hjälpa mig rent fysiskt och eventuellt bedöma om jag kan börja röra på mig snabbare än promenader.
Jag har märkt precis som du att passivt återhämta inte är det bästa direkt. Lugna promenader och att uppskatta naturen är något jag kommit till insikt om. För mig känns det som att det är svårt att veta vad som är för mycket. Smärttröskeln är rubbad. Vissa promenader har faktiskt varit negativa då jag fått för ont i svank och ben. Det leder till att jag blir onormalt trött och andra symptom förvärras. Men allt som allt har det varit positivt. Jag har dock bara varit sjukskriven på 25%, jobbar asså 6 timmar per dag. Pågått i 3 månader bara.
Den konstiga med det hela tycker jag är att symptomen jag har nu hade jag inte när jag tränade utan desto mer jag vilade från överträningen desto sämre blev jag i princip. En sorts ackumulerad symptombomb som kom när jag hade vilat 2 veckor in. Du sov 3 timmar jag sov nästan 12 timmar varje natt. (Väldigt dålig kvalitet på sömnen.) Men det är fixat nu.
Men du är nu i princip frisk? Tog du några kosttillskott under resans gång?
Jag är tacksam över att jag inte mår som du mådde, haha :p
Tack

Stress och ångest kan yttra sig som det du beskrev: svettningar, skakningar, kroppslig smärta mm. Det är därför jag tjatar om det. :)

Att du kommer ut i naturen och promenerar och hinner njuta av det låter väldigt sunt. Hoppas du hittar en balans så du inte får ont av det bara.

Som gammal idrottare har jag också ganska lätt att blockera kroppens signaler som smärta och stress vilket inte är så bra. Nu när jag börjat träna senaste halvåret har jag försökt lyssna på kroppen och hittills har det gått bra.

Inga tillskott alls, och frisk går väl att diskutera. :)

Jag slutade precis mitt gamla jobb för jag vill göra något nytt men tänkte vara hemma och vila ett par månader först. Ska faktiskt träffa en psykolog efter semestern för utredning men jag är såpass "frisk" att jag orkat sköta mitt jobb, ta hand om min familj och börjat ta hand om mig själv även om det varit ganska jobbigt vissa dagar. Behöver ett mindre krävande jobb framöver så jag har lite mer energi över till mig själv.

Det jag glömde skriva förra gången var att jag ville börja jobba ganska tidigt, kände för mycket ansvar, ville eller behövde helt enkelt ta ansvar men orkade bara påbörja en massa saker i början. Det var mycket jobbigare att fullfölja påbörjade projekt hemma och på jobbet. Allt var så upp och ned med motivationen. Jag ville tillbaka direkt men orkade inte mentalt. Det tog ganska ett tag för mig att komma till insikt och nu har jag kommit ganska långt på egen hand men tänker ändå träffa en psykolog.

överträning

2015-08-03, 19:52

Man märker sällan en depression. Det du beskriver låter som en extrem stressreaktion, vilket ganska ofta för med sig en depression. Utöver att hålla dig aktiv, på en lagom nivå, kan du testa saker som guided mindfulness. Själv är jag egentligen för cool för att behöva något sådant, men jag mår ändå mycket bättre efter bara en tio minuters bodyscan :) Det sänker kortisolnivåerna, och funkar som något av en resetknapp. Första gången jag provade kände jag mig inte särskilt stressad, men efteråt kunde jag knappt ta mig ur sängen då allt släppte.

Jag har provat mindfulness men tycker inte riktigt det funkar på mig. Ska ge det ett nytt försök då. Det där med att jag blir spänd/ får ont på vissa ställen är ingen slump tycker jag eftersom alla dem områdena är exakt samma kroppsdelar/muskler som jag absolut tränade oftast/tyngst förut. Speciellt marklyft, benböj och löpning i trappor. Frågan är om det är naturligt att det ska behövas minst 6 månaders återhämtning för att återställa dem muskelgrupperna eller är det en stressreaktion?

överträning

2015-08-03, 20:02

Stress och ångest kan yttra sig som det du beskrev: svettningar, skakningar, kroppslig smärta mm. Det är därför jag tjatar om det. :)

Att du kommer ut i naturen och promenerar och hinner njuta av det låter väldigt sunt. Hoppas du hittar en balans så du inte får ont av det bara.

Som gammal idrottare har jag också ganska lätt att blockera kroppens signaler som smärta och stress vilket inte är så bra. Nu när jag börjat träna senaste halvåret har jag försökt lyssna på kroppen och hittills har det gått bra.

Inga tillskott alls, och frisk går väl att diskutera. :)

Jag slutade precis mitt gamla jobb för jag vill göra något nytt men tänkte vara hemma och vila ett par månader först. Ska faktiskt träffa en psykolog efter semestern för utredning men jag är såpass "frisk" att jag orkat sköta mitt jobb, ta hand om min familj och börjat ta hand om mig själv även om det varit ganska jobbigt vissa dagar. Behöver ett mindre krävande jobb framöver så jag har lite mer energi över till mig själv.

Det jag glömde skriva förra gången var att jag ville börja jobba ganska tidigt, kände för mycket ansvar, ville eller behövde helt enkelt ta ansvar men orkade bara påbörja en massa saker i början. Det var mycket jobbigare att fullfölja påbörjade projekt hemma och på jobbet. Allt var så upp och ned med motivationen. Jag ville tillbaka direkt men orkade inte mentalt. Det tog ganska ett tag för mig att komma till insikt och nu har jag kommit ganska långt på egen hand men tänker ändå träffa en psykolog.

Okej, jag förstår. Låter som att du hade/har mer av en psykisk stress än vad jag har/haft. Läs mitt senaste svar till Rabiat. Ang svettning och skakning händer det bara i kombination av att jag tex måste anstränga mig genom att springa till bussen (vilket jag inte borde göra) eller att jag lyfter något tungt på jobbet. Skakning och svettningen blir som en reaktion av det eftersom jag inte lyft/sprungit på längre än 6 månader nu. Ville bara förtydliga. Ang kroppslig smärta läs rabiat. Kan muskelaturen behöva så lång återhämtning?

therunningman

2015-08-04, 07:14

Okej, jag förstår. Låter som att du hade/har mer av en psykisk stress än vad jag har/haft. Läs mitt senaste svar till Rabiat. Ang svettning och skakning händer det bara i kombination av att jag tex måste anstränga mig genom att springa till bussen (vilket jag inte borde göra) eller att jag lyfter något tungt på jobbet. Skakning och svettningen blir som en reaktion av det eftersom jag inte lyft/sprungit på längre än 6 månader nu. Ville bara förtydliga. Ang kroppslig smärta läs rabiat. Kan muskelaturen behöva så lång återhämtning?

Muskulaturen är säkert återhämtad, bara otränad men smärtan, svettningar och skakningar kan troligtvis komma från inaktivitet + överträningssyndrom/utbrändhet/psykosomatiska orsaker. Det går hand i hand. Hormonellt kanske kroppen inte är återhämtad? Om dina besvär har en psykologisk komponent så har du kanske svårt att komma vidare innan du inser det och går vidare med det.

överträning

2015-08-05, 12:32

Muskulaturen är säkert återhämtad, bara otränad men smärtan, svettningar och skakningar kan troligtvis komma från inaktivitet + överträningssyndrom/utbrändhet/psykosomatiska orsaker. Det går hand i hand. Hormonellt kanske kroppen inte är återhämtad? Om dina besvär har en psykologisk komponent så har du kanske svårt att komma vidare innan du inser det och går vidare med det.

Okej, jag förstår. Hur lång tid tar den hormonella återhämtningen tror du? Vad kan jag göra?
Jag har för övrigt gjort stora framsteg genom stretching senaste dagarna. Jag har stretchat benen + ryggen ordentligt i 40 minuter och för varje dag som gått har jag känt mig bättre och bättre. Sen jag blev övertränad har jag känt obehag i benen så som dålig blodcirkulation, extrem stelhet när jag vaknar upp på morgonen och mjölksyra. Kan det vara så att jag transportera bort slaggprodukter som jag haft sedan min träningsperiod?
Tack

Rabiat

2015-08-05, 14:31

Stretching och aktivitet förbättrar båda genomblödningen i muskeln, och du har troligtvis varit väldigt spänd. Det brukar bli så.

therunningman

2015-08-06, 07:18

Okej, jag förstår. Hur lång tid tar den hormonella återhämtningen tror du? Vad kan jag göra?
Jag har för övrigt gjort stora framsteg genom stretching senaste dagarna. Jag har stretchat benen + ryggen ordentligt i 40 minuter och för varje dag som gått har jag känt mig bättre och bättre. Sen jag blev övertränad har jag känt obehag i benen så som dålig blodcirkulation, extrem stelhet när jag vaknar upp på morgonen och mjölksyra. Kan det vara så att jag transportera bort slaggprodukter som jag haft sedan min träningsperiod?
Tack
3 månader, 6, 18 eller kanske aldrig. Går inte att svara på eftersom vi är så olika.

Läs på lite om HPA-axeln. Du kan trigga en påverkan genom enbart fysisk belastning.

Klippt och klistrat... Fysiologiska stressreaktioner, t.ex. sömnrubbning, motorisk oro, skakningar eller muskelryckningar i kroppen, spänningstillstånd med värk i muskler och/eller leder, huvud- nackvärk. Stickningar eller tryck över bröstet. Ryggsmärtor. Sänkt libido. Impotens, takykardi, ibland arytmier, diarré, metabola syndromet (bukfetma, hypertoni, glukos- och lipidstörningar), påverkan på immunförsvaret med bl. a recidiverande förkylningar, herpes zoster, ökade allergiska besvär, begynnande eller ökande psoriasissymtom, svårläkta sår.

Kommer inte kroppen i balans igen stannar en person som hamnat här kvar i sin situation hormonellt. Man måste stressa av, inse sitt påslag, ev förändra sitt beteende som jag gjort osv för att komma vidare. Det klarade jag inte av förrän tredje gången jag hamnade på sjukhus.

Mitt problem är att jag inte är lika stresstålig längre som för tio år sedan och måste anpassa min arbetssituation, mitt privatliv och min träning för att klara av det. Mina inre sömnstörningar är nästan helt borta och de från arbetet med. Familjen kan jag inte påverka fullt ut men hoppas att sista barnet sover bättre än tidigare gjorde de första åren.. :)

överträning

2015-08-06, 22:59

3 månader, 6, 18 eller kanske aldrig. Går inte att svara på eftersom vi är så olika.

Läs på lite om HPA-axeln. Du kan trigga en påverkan genom enbart fysisk belastning.

Klippt och klistrat... Fysiologiska stressreaktioner, t.ex. sömnrubbning, motorisk oro, skakningar eller muskelryckningar i kroppen, spänningstillstånd med värk i muskler och/eller leder, huvud- nackvärk. Stickningar eller tryck över bröstet. Ryggsmärtor. Sänkt libido. Impotens, takykardi, ibland arytmier, diarré, metabola syndromet (bukfetma, hypertoni, glukos- och lipidstörningar), påverkan på immunförsvaret med bl. a recidiverande förkylningar, herpes zoster, ökade allergiska besvär, begynnande eller ökande psoriasissymtom, svårläkta sår.

Kommer inte kroppen i balans igen stannar en person som hamnat här kvar i sin situation hormonellt. Man måste stressa av, inse sitt påslag, ev förändra sitt beteende som jag gjort osv för att komma vidare. Det klarade jag inte av förrän tredje gången jag hamnade på sjukhus.

Mitt problem är att jag inte är lika stresstålig längre som för tio år sedan och måste anpassa min arbetssituation, mitt privatliv och min träning för att klara av det. Mina inre sömnstörningar är nästan helt borta och de från arbetet med. Familjen kan jag inte påverka fullt ut men hoppas att sista barnet sover bättre än tidigare gjorde de första åren.. :)

Okej, Men vad kan jag göra för att bli frisk? Vad ska jag göra stegvis? Träffa en sjukgymnast och en psykolog?
För övrigt. Mina ben är stumma/dålig känsel och känns bara väldigt konstiga, detta pågår med samma intensitet hela tiden. Hade du så också? När jag vaknar på morgonen känns det som att jag har sprungit 5 mil dagen innan.
När jag är i vattnet speciellt om det är lite kallare försvinner alla fysiska symptom. Allt känns då jättebra men när jag sen blir varmare om kroppen och inte är i vattnet kommer allt tillbaka.

Tacksam
Mvh

Mjölkdrickare

2015-08-07, 03:17

Antingen har du något allvarligt neurologiskt syndrom av något slag, eller så sitter det bara i ditt psyke..

therunningman

2015-08-07, 07:23

Antingen har du något allvarligt neurologiskt syndrom av något slag, eller så sitter det bara i ditt psyke..

Tycker du att inlägget var givande? Tror du att det hjälper en person som ev är i stressig situation? Vill du att personen ska oroa sig över allvarliga neurologiska sjukdomar eller vad är du ute efter?

therunningman

2015-08-07, 07:51

Okej, Men vad kan jag göra för att bli frisk? Vad ska jag göra stegvis? Träffa en sjukgymnast och en psykolog?
För övrigt. Mina ben är stumma/dålig känsel och känns bara väldigt konstiga, detta pågår med samma intensitet hela tiden. Hade du så också? När jag vaknar på morgonen känns det som att jag har sprungit 5 mil dagen innan.
När jag är i vattnet speciellt om det är lite kallare försvinner alla fysiska symptom. Allt känns då jättebra men när jag sen blir varmare om kroppen och inte är i vattnet kommer allt tillbaka.

Tacksam
Mvh
Stessreaktioner är nödvändiga för att vi ska kunna överleva. Jag vill inte skilja på bra och dålig stress. Det mesta belastar kroppen och den behöver återhämtning. Så länge du har en balans där är allt frid och fröjd men rubbas balans kan symtomen vi nämnt uppstå. Om vi en stund utgår från att du är i obalans. Den stora frågan är hur DU kommer i balans igen. Vi är alla olika. Eftersom jag inte är psykolog och du inte berättat hur du är som person är det väldigt svårt att komma med konkreta tips som passar dig. Generellt kan man säga att ju mer medveten du är om dig själv (yoga, mindfulness men ofta idrottare och tekniskt duktiga styrketränande individer m fl) desto lättare är det att känna av hur du och din kropp mår. Lätt träning där du fokusera på din kropp (ex yoga, mindfulness eller väldigt lätt teknikträning) eller promenader i skogen som du redan gör kan hjälpa dig att komma ned i varv. Dock har kroppsmedvetenheten och sinnesnärvaron, förmågan att hålla isär intryck, inte fastna i saker även andra fördelar eftersom det hjälper dig att klara stressen från verkliga livet bättre. Det är viktigt att trivas både hemma och på jobbet och är det stressigt får man be om hjälp. Att köra slut sig i början av karriären hjälper ingen. Lära sig att säga nej kan vara viktigt för en del. Det viktigaste är återhämtningen och att man varvar ned efter att man varvat upp. Att regelbundet känna efter hur kroppen mår och är man stressad kanske man kan ta 3 min rast med mindfulness i hörlurar eller någon yogaövning. Tyvärr har det aldrig fungerat för mig men testa det gärna!

Träffa gärna både en sjukgymnast och psykolog, ev först via läkare. De hjälper dig att utesluta andra väldigt ovanliga diagnoser och kanske ger dig lite sinnesro?

överträning

2015-08-07, 22:21

Stessreaktioner är nödvändiga för att vi ska kunna överleva. Jag vill inte skilja på bra och dålig stress. Det mesta belastar kroppen och den behöver återhämtning. Så länge du har en balans där är allt frid och fröjd men rubbas balans kan symtomen vi nämnt uppstå. Om vi en stund utgår från att du är i obalans. Den stora frågan är hur DU kommer i balans igen. Vi är alla olika. Eftersom jag inte är psykolog och du inte berättat hur du är som person är det väldigt svårt att komma med konkreta tips som passar dig. Generellt kan man säga att ju mer medveten du är om dig själv (yoga, mindfulness men ofta idrottare och tekniskt duktiga styrketränande individer m fl) desto lättare är det att känna av hur du och din kropp mår. Lätt träning där du fokusera på din kropp (ex yoga, mindfulness eller väldigt lätt teknikträning) eller promenader i skogen som du redan gör kan hjälpa dig att komma ned i varv. Dock har kroppsmedvetenheten och sinnesnärvaron, förmågan att hålla isär intryck, inte fastna i saker även andra fördelar eftersom det hjälper dig att klara stressen från verkliga livet bättre. Det är viktigt att trivas både hemma och på jobbet och är det stressigt får man be om hjälp. Att köra slut sig i början av karriären hjälper ingen. Lära sig att säga nej kan vara viktigt för en del. Det viktigaste är återhämtningen och att man varvar ned efter att man varvat upp. Att regelbundet känna efter hur kroppen mår och är man stressad kanske man kan ta 3 min rast med mindfulness i hörlurar eller någon yogaövning. Tyvärr har det aldrig fungerat för mig men testa det gärna!

Träffa gärna både en sjukgymnast och psykolog, ev först via läkare. De hjälper dig att utesluta andra väldigt ovanliga diagnoser och kanske ger dig lite sinnesro?

Okej, blir så
Varför funkar inte mindfulness för dig?
Jag körde en helkroppsskanning mindfulness idag men känner inte att det funkar. Vet inte varför. Det enda som händer är väl att pulsen sjunker något.

Tacksam
Mvh

överträning

2015-08-07, 22:26