Har ni någon väldigt nära vän?

[Permaximum]

Jag tror inte jag har det. Jag har vänner men ingen som jag kan klassa som nära vän. En sån man hittar på saker regelbundet med, berättar allt för osv. Skulle väl vara min fru då men det är ju tråkigt.

Edit: Lol, fel forumdel. Kan mod flytta den?

[exevision]

Skulle väl vara min fru då men det är ju tråkigt.

Det är inte tråkigare än vad du gör det till.

[Fuark]

Har tre stycken väldigt nära vänner. Vi har varit vänner och umgåtts sen dagis i princip och umgås fortfarande flera gånger i veckan, iallafall när alla är hemma i Kalmar.

Vi diskuterar väl inte direkt djupa ämnen för vi vet i princip allt väsentligt om varandra

[Permaximum]

Det är inte tråkigare än vad du gör det till.

Menade inte att det är tråkigt att var bästa vän med sin fru utan att det är ett tråkigt svar. :)

[Anton Fräs]

Jag har två vänner som jag kan berätta allt för.

[MiShka]

Jag gillar inte uppdelningar, jag har inga vänner öht.

[MojjMojj]

Har en bästa vän. Han "räddade" mitt sociala liv i gymnasiet och sedan dess så är han "the one".
Har "många" andra vänner, barndomsvänner, men inte i närheten av den vänskapen för mig.

[Kryss]

Ja, men tycker inte man behöver umgås regelbundet för att klassa någon som nära vän.

[King Grub]

Ja, ett par. Och jag kan berätta allt för min sköldpadda.

[Matsa]

Några få som jag anser mig vara rätt nära med men framförallt en som sticker ut och som är som en extrabror för mig. Vi har inte kunnat umgås så mycket de senaste åren men det tror jag inte har förminskat vänskapen, vi har hängt ihop så länge att några år inte påverkar så mycket.

[jenni]

Jag gillar inte uppdelningar, jag har inga vänner öht.

Öht?! *slap*

[jenni]

Ja, men de är utspridda på olika kontinenter

[Sheogorath]

Nope. Räknar inte min fru eftersom det vore gay.

[Red Apple]

Två, kanske tre.

[Agitator]

Man ska vara lycklig om man ens hittar en "nära" vän under sin livstid. Inte många som verkligen har en nära vän utöver sin kärlek.

https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/fc/d4/ba/fcd4ba2f84d4d4ab1a30af5ef53e2cb2.jpg

[CalleP]

Japp mina närmaste vänner är de från barndomen och är otroligt tacksam att vi har hållit ihop så bra som vi har gjort. Nu är jag ganska ung men hoppas verkligen inte det kommer ändras för kan inte förställa mig ett roligt liv utan dem.

[J.V]

Inte direkt. En som jag är närmare vän med men ändå inte riktigt nära. Inget jag saknar heller.

[Sparven från Minsk]

Vänner?

[martikainen]

Jag har en som jag vet alltid finns där för mig, känner inget behov av flera heller. Däremot börjar vänkretsen sina på övriga, det blir mest att man träffas några gånger om året numera, mot för 5 år sen när man hängde varje helg.

[Mantus]

Nej, ingen riktigt nära vän ( om man bortser från min sambo). Hur skulle jag hinna med det? Jag har vänner jag träffar några gånger per år, som jag har trevligt med och som alltid finns där. Närmare vänskap där man ses varje helg eller något dylikt hade känts som ett tvång.

[mini]

Ja, några stycken. Ingen som jag har sedan barndomen utan alla har jag träffat senare.
Vänskap omdefinieras lite när man blir äldre. Det blir mindre häng men inte sämre för det. Förtroligheten finns där och kanske mer då man är bättre på att formulera sig och känner sig själv bättre än när man är yngre.

[The_RobRoy]

Har två barndomsvänner kvar, samt 2-3 riktiga goda vänner ifrån studietiden. Känner mig väldigt lyckligt lottad på den här fronten, det enda jag saknar är lite större gäng med casual vänner att hänga med, det har jag alltid haft tidigare. Men i och med att jag bytt land är det svårt att hålla fast i dessa.

Jag lägger mycket energi på att hålla kontakt med mina nära vänner och blir ibland besviken när de inte lägger samma energi tillbaks. Det behövs eftersom alla studievänner bor i andra länder/städer.

[VoDaresVins]

Kompisar hjälper dig flytta, vänner hjälper dig flytta lik...
Enligt det "ordspråket" har jag ett gäng 9 goda kompisar från barn/undomen som alla träffas ett par gånger per år än 25 år senare och av dessa är 2 vänner jag litar fullt på.

[Yes]

Några stycken, varav ett par är barndomsvänner.

[Mental]

Jag har flera vänner som fyller olika roller.

Jag har en vän, som jag träffar allt för sällan, som jag kan anförtro allt till, utan problem
Jag har en annan vän som jag umgås med, ibland flera gånger i veckan, ibland bara någon gång i månaden, som jag delar mycket vardagligt med, en person som jag umgåtts med sedan jag var ca 5 år gammal.
Sedan har jag gamla vänner från studietiden, som jag kan dela mycket med och umgås lättsamt när tillfälle finnes.
Ytterligare ett större antal "kompisar" som man kan hänga med, gå och äta med, glo på film med, dricka öl med etc.

Men jag har ingen som fyller alla funktioner samtidigt.

[ARMSTARK]

Gymet är min närmsta vän, och penisen såklart.

[Bailah]

Ja, ett par.

[mangemani]

någon som jag berättar för i förtroende och förlitar mina innersta tankar och känslor för? nej, det har jag inte och kommer aldrig att hitta någon sådan heller då han/hon inte finns.

visst har jag vänner som jag berättar saker för i förtroende, problem och allmänna saker, som jag litar på och kan prata med, men någon som jag känner mig till 100% bekväm med och som jag känner att "wow, den här Vill jag verkligen överösa allt inombords för och hon/han vill verkligen höra", nej.

[StarkaUlf]

men någon som jag känner mig till 100% bekväm med och som jag känner att "wow, den här Vill jag verkligen överösa allt inombords för och hon/han vill verkligen höra", nej.

Jag tror inte att någon verkligen vill höra allt. Men ibland får man ta och göra det och så ta det därifrån.

[filmjölk]

"wow, den här Vill jag verkligen överösa allt inombords för och hon/han vill verkligen höra", nej.

Belasta någon med hela sin själsliga oljetanker av ångest är ju inte något man vill utsätta en vän för, det är ju därför man är registrerad på Kolozzeum.

[Rahf]

Inte i Sverige.

[loaded]

Ja 3-4st.

Likflyttar vänner.

Sen har jag inte så många vänner, umgås enbart med 1 och det bara ibland, dom andra bor på annan ort.

Ytliga vänner, nada, väldigt sluten av mig Och inget behov av den typen av kontakt.

[mini]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

[filmjölk]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Jag har min fru, hon är min bästa vän. men det fick man ju inte räkna konstaterades i tråden. Jag har inga andra nära vänner för att vi växte ifrån varandra när vi var runt 20. Vi valde väldigt olika vägar i livet. Däremot har jag några goda vänner som jag inte träffar så ofta och inte känner jättebra, kanske även bara genom datorn, men som jag ändå verkligen uppskattar och värdesätter vänskapen med.*hug*

[anvihl]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Du får det att låta som att du vore normen?

Jag är som mental, jag har flera olika vänner jag har väldigt starka band med och som jag kan göra och prata om olika saker med, men inte den där enda extremt nära vännen, jag hade det i högstadiet för många år sedan dock.

Jag antar att vi helt enkelt har olika definitioner av en nära vän, för mig är en nära vän någon som är lika nära som ett syskon, som man inte kan vara utan, som man saknar, som man älskar och som man kan prata och göra precis allt med. Alla andra är "vanliga" vänner och den där nära vänner har man kanske inte hittat eller har man tappat bort varandra på vägen någonstans.

[filmjölk]

Inte i Sverige.

Du som är utlandsbo, upplever du det lättare att hitta vänner i LA än hemma?

[Rahf]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Ingen valde att upprätthålla kontakten när jag flyttade utomlands, och jag orkade till slut inte starta upp bekantskapen igen, särskilt när alla samtalsämnen handlade om hur det var förut.

Nu blev man tvingad flytta ifrån dom man räknade som nära vänner, och då är det som det är.

[Darth Yoda]

*Insert crying pear faced meme*

[Darth Yoda]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Jag har Autism vet jag idag så det lär väl vara en bidragande orsak. Jag var väl ett freak. Dom som finns har sina egna problem då dom också är freaks, så det går inte att hoppas alltför mycket på dom. Inte lätt att vända den trenden ändå, men man måste trots detta ändå antingen göra så eller hitta en annan väg till sinnesro.

[Ajemän]

Att få en bra vän börjar alltid med att man först är en bra vän. :)

[ceejay]

Ja det skulle jag säga

[Mats J]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Jag är inte så intresserad av vänner i huvud taget, max 1 gång per år brukar jag träffa mina kompisar. Men visst, jag kan prata om allt med de, men då är jag väldigt öppen och kan prata om allt med en kollega på jobbet också. Dock är jag extremt tajt med min familj, och pratar dagligen med min bror, syster och föräldrar.

[Captainwide]

Nej. Det är bara min mor, far, flickvän och hund som jag verkligen kan öppna upp mig själv till 100%.

[Starke75an]

Ja. 1st. Man kan ringa när som hellst(på riktigt) och han dyker upp om man behöver honom. Och det funkat likadant åt andra hållet. Kan vara slut på soppa i bilen mitt i natten eller liknande.

[Gober]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Jag hade flera stycken, alla ungdomsvänner. Hamnade i en rätt knepig situation när jag var runt 20, flyttade till en annan del av landet under några år och då gled jag tyvärr ifrån dem. När jag kom hem igen var det försent, de hade nya vänner och börjat bilda familjer osv. Nu träffas vi bara 1-2ggr per år då vi styr upp herrmiddag. Vi har skitkul och allt är som förr i tiden. Men sen går jag tillbaka mitt och de till sitt.

Kan sörja det ibland och vara lite bitter över de år jag slösade bort och förlorade mina vänner i samband med detta. Nu är jag 35 och att skaffa nya riktigt nära vänner tror jag inte kommer ske. Har dock bra kompisar och trevliga bekanta jag träffar ibland. Som många andra skrivit är min partner min bästa vän och det är inte negativt på något sätt. Dessutom är jag lite halvt osocial så trivs helt ok med att inte ha nära vänner jag har möjlighet att träffa ofta.

[mini]

Du får det att låta som att du vore normen?


Nej, det får jag inte, skärp dig.

[filmjölk]

OT men jag har faktiskt lyckats med konststycket att dumpa en vän. Det är faktiskt skitsvårt att göra slut med en vän. Jäkla ångestframkallande och dåligt samvete ger det med.

"-jag måste vara ärlig mot dig. Du är skitjobbig och att umgås med dig får mig att må dåligt. Sluta ring mig, jag vill inte vara din vän längre"

Ungefär så borde jag ha sagt om jag ägde balls, men tyvärr gör jag inte det så det blev en väldigt lång process för att bli av med honom. En process där jag blev otrevlig, undvek honom, slutade ställa upp (han behövde i stort sett hjälp med något konstant), svarade inte i telefon mm.

tyvärr har jag även blivit sådan mot min bror då han också är en sådan som alltid behöver hjälp med något, men nu har iaf. jag lagt av med att rädda honom.

Det är synd för jag älskar ju min egen bror, men jag pallar verkligen inte med det där att alltid behöva ställa upp som både bank och soptunna för ångest. Jag lyssnar gärna på folks problem, (givetvis i jobbet det är ju en stor del av mitt yrke) men det tär på mig något jävulskt när det blir för mycket och när flera håller på samtidigt oberoende av varandra.

[HookersUnited]

Ett fåtal riktiga vänner.
Men jag har även många kompisar som jag skulle gå genom eld för, dock vet jag inte om de skulle göra detsamma och kan därför inte kalla dem vänner.

[Agitator]

Det känns som vääldigt många är unga i tråden :)

[Olegh]

Ni som inte har någon nära vän, varför är det så?

Jag har massor av teorier och idéer om bidragande faktorer, men orsak 1A är nog att jag inte törs.

[Lafayette]

Nepp. Aldrig haft.

[skyffelmördarn]

Nepp. Aldrig haft.

QuNhTLVgV2Y

[StarkaUlf]

Nattljus *flex*

[Lafayette]

Nattljus *flex*

Jag anser att internet-vänner bör räknas som riktiga:cool: