Visa fullständig version : Kan man leva ett helt liv ensam?
Jag är 27, inte haft flickvän på 10 år eller levt ihop med någon. Jag tycker det känns bra just nu och trivs med att vara själv, men det är svårt att sia om framtiden då jag inte besitter någon spåkula så jag vet inte hur jag kommer se på saken om 10 år.
Vad tror ni, kommer jag ångra mig?
Har vi några andra ensamvargar här på forumet?
Jag har vänner och familj, men mitt sociala behov är väldigt litet så jag träffar dessa i verkligheten ganska sällan.
eternallord
2015-06-30, 21:50
Vad gör du istället? Blir det aldrig tråkigt?
Vad gör du istället? Blir det aldrig tråkigt?
Nja inte på vardagarna och helgerna går ganska fort.
Kommer hem, sover lite, åker och tränar, duschar, lagar mat och sen sitter jag vid datorn i kanske 1 timme och sen sover jag.
Helgen gillar jag att sova ganska mycket och spela, sen åker jag och handlar vilket tar tid och är roligt.
Jag gjorde ju också precis en tråd om att tiden går för fort också :D
Blir väl mer och mer vanligt, med all dagens teknik. Finns mycket att göra hemifrån; man får ju t.o.m ut något socialt av det (chatta, skriva på forum, skicka mejl, prata på skype osv)
Var nog ett helvete förr i tiden att vara arbetslös t.ex. Hade jag gått 1 vecka utan dagens teknik hade jag dött av tristess.
Jag har vet singel sen jag var 21,är 36 nu. Trivs som fan, det tog ett par år.men det är verkligen skönt att inte behöva ha någon annan i sitt liv. Jag känner att jag lärt känna mig själv bra under denna tid och saknar faktiskt inte att inte ha någon.. Jag vet många som går.från förhållande till förhållande utan paus. De vet knappt vem.de är eller vill intressen de skulle h om de inte hade nån annans input hel tiden. Älskar också att helt kunna disponera min tid som jag vill. Samtidigt är det ju mycket man missar, men jag trivs bra. Väntar väl på "den rätte“ men anstränger mig inte för TT leta.precis. Fear of rejection tror jag det kallas! ;)
Jag är nog en ensamvarg, men mer ofrivilligt än frivilligt. Jag valde karriären framför familj, vänner och kärleken, och börjar känna av att det är jobbigt nu när man blir äldre. Damerna är inte lika attraherade till en som när jag var 27, så det är svårare att få stadigt sällskap av fina damer och jag måste anpassa min ålder till utbudet. Detta tar knäcken på egot.
Men i övrigt funkar det över förväntan att vara ensam. Att ha en tjej bara för att ha sällskap tror jag är fel väg att gå, och jag vägrar gå den. Utan jag kör på den tjej som passar min livsstil bäst och än så länge har jag ej hittat den (men hade en tjej som passade mina val i livet som i handsken då hon själv studerade till läkare och satte det som viktigaste målet, men hon bodde på andra sidan jorden så det tog slut tillslut*cry*)
mangemani
2015-06-30, 22:43
självklart går det.
kanske inte för den mest översocialaste som är i behov utav närhet, men fullt möjligt.
Har ännu inte förlikat mig med den tanken, men det kanske kommer krävas på sikt.
Bara för att du vill leva ensam nu så betyder det inte att du inte kan ändra dig om du känner på något annat sätt framöver. Det finns människor som inte lever i traditionella relationer.
Jag själv skulle nog vara lite rädd för att åldras ensam om jag helt valde bort kärleksrelationer.
eternallord
2015-06-30, 23:08
Nja inte på vardagarna och helgerna går ganska fort.
Kommer hem, sover lite, åker och tränar, duschar, lagar mat och sen sitter jag vid datorn i kanske 1 timme och sen sover jag.
Helgen gillar jag att sova ganska mycket och spela, sen åker jag och handlar vilket tar tid och är roligt.
Jag gjorde ju också precis en tråd om att tiden går för fort också :D
Så länge du är lycklig så är det väl bra. Personligen hade jag nog fallit in i någon sorts depression efter 1-2 veckor. Mitt största bekymmer här i livet är rädslan över att jag inte kommer hinna med att uppleva allt jag vill göra och åstadkomma.
-Bra gener behöver också föras vidare, att inte föra vidare sitt arv är jävlig illa med tanke på att det är ett av grunderna till livet på flera sätt.
-Nä låter som en riktigt dålig ide, dom sociala förmågorna behöver även praktik, man blir väldigt fort dålig på social interaktion efter ett tag i total eller nästintill total isolation, dessutom blir du då mer styrd av dina grundläggande drifter.
Du lär inte belägra damer öht som jag förstår det?
Du lär inte belägra damer öht som jag förstår det?
Är asexuell.
Är asexuell.
Sound fun cofffee
Så länge du är lycklig så är det väl bra. Personligen hade jag nog fallit in i någon sorts depression efter 1-2 veckor. Mitt största bekymmer här i livet är rädslan över att jag inte kommer hinna med att uppleva allt jag vill göra och åstadkomma.
Jag tror att jag är deprimerad men det är väl alla nu för tiden så jag tänker inte söka för det, jag klarar av att leva mitt liv och de som drabbas är väl nära och kära :)
Oavsett bu eller bä så måste det vara en av de svårare normerna att bryta (partnerskap, tvåsamhet, intimitet). Det är ju liksom nästan omöjligt att hävda att en sådan tillvaro _inte_ är en fattigare tillvaro jämfört med en där dessa element finns med.
40 år och evig singel.
Fungerar ganska så bra för mig. Är rätt så introvert så får mer än min dagliga dos av social interaktion på jobbet och 5 veckors semester varje sommar försvinner alldeles för snabbt, även om den oftast spenderas till väldigt stor del helt själv, så har inga problem med att sysselsätta mig även utan ett jobb att fördriva tiden med på dagarna.
Sedan ska jag väl för den sakens skull inte påstå att min status som singel är helt själv-vald, men behöver väl inte göra denna tråden till en plats för att gnälla över mina sociala handikapp :)
Det är andra människor som gör livet meningsfullt oavsett om man är singel eller i ett förhållande. Respekt och omtanke är livets två valutor. Visst kan man leva sitt liv utan partner men inte utan goda vänner. Och i min erfarenhet så blir goda vänner mindre tillgängliga när man blir äldre eftersom de skaffar partners och då hamnar man i ett utanförskap.
Utan partner? Kanske. Utan sällskapet från vänner (utanför jobb och gym) hade jag däremot blivit deprimerad till den grad att jag blivit apatisk.
I en vecka eller två kan jag älska att bara vara hemma ensammen och dega runt på Internets och kolla på film/serier. Kanske kan sträcka mig till tre veckor om jag har mycket att kolla ikapp. :D Men efter det... Även om du kan känna att du trivs känns det nästan som det hälsosammaste för kropp n själ att tvinga dig till att åtminstone umgås med familj och vänner någorlunda ofta och regelbundet.
Jaga en relation är däremot onödigt, är man bland folk så lär det förr eller senare råka komma in något i ditt liv som du inte vill slita dig från, även om du nu känner att du inte behöver partner.
Toni Radanov
2015-07-01, 01:26
Jag sitter i Bärsärks båt... 29, snart 30 and we row along all day long!
Fast jag är inte ett dugg introvert. Snarare överglad och övertrevlig för det mesta... jäkla skönt att få bara vara, helt ensam framför en skärm eller i ett gym eller på en fotbollsplan, för att kontrastera det övriga sprallet.
Min enda halvvettiga insikt i saken hittills är att om jag skulle börja ogilla läget eller inte trivas/sakna något så skulle jag väl se till att ändra på situationen men just nu glider det på ganska smooth and nice.
Ser ingen skam eller något fel i att välja ett stillsammare ensammare liv om man ändå har vänner och familj osv. Förstår inte de som är ute på ferre jämt, har 400000 FB "vänner" och ständigt ska envisas med att lära känna folk... Verkar ju bara flamsigt och omöjligt i längden!
Jag sitter i Bärsärks båt... 29, snart 30 and we row along all day long!
Fast jag är inte ett dugg introvert. Snarare överglad och övertrevlig för det mesta... jäkla skönt att få bara vara, helt ensam framför en skärm eller i ett gym eller på en fotbollsplan, för att kontrastera det övriga sprallet.
Min enda halvvettiga insikt i saken hittills är att om jag skulle börja ogilla läget eller inte trivas/sakna något så skulle jag väl se till att ändra på situationen men just nu glider det på ganska smooth and nice.
Ser ingen skam eller något fel i att välja ett stillsammare ensammare liv om man ändå har vänner och familj osv. Förstår inte de som är ute på ferre jämt, har 400000 FB "vänner" och ständigt ska envisas med att lära känna folk... Verkar ju bara flamsigt och omöjligt i längden!
Skillnaden mot er i tråden är att min familj och vänner bor på andra sidan jorden. Men men har iaf. en bra vän här nu så ska väl inte klaga helt*hug*
Jag tror att jag är deprimerad men det är väl alla nu för tiden så jag tänker inte söka för det
Vad är det för logik? Sök hjälp, eller lev ett tråkigt liv. Ditt val.
Att vara "introvert" och att ha ett "litet socialt behov" är ofta ursäkter för att inte klara av att prestera socialt och bygga upp meningsfulla relationer som man kan glädjas av. Inte alltid, men ofta.
Beror på tror jag. Så länge man inte missar att älska någon på riktigt så går det men samtidigt om man älskar någon så skulle man nog inte vilja leva ensam.
Jag säger nog nej.
Jag tror att jag är deprimerad men det är väl alla nu för tiden så jag tänker inte söka för det, jag klarar av att leva mitt liv och de som drabbas är väl nära och kära :)
Det lät ju verkligen oerhört sympatiskt.
Är asexuell.
Lite åt det hållet är nog jag också. Eller snarare: Min sexdrift är långt under samhällsnormen för en man i min ålder. Men det är trevligt att mysa lite ändå. Behöver knappt ens vara nå mycket kroppskontakt, bara att sitta i en soffa brevid någon och känna dennes rörelser kan ge en känsla av närhet som många mår bra av.
Sen vill jag lägga till en viktig sak som många kanske glömmer i en sån här tråd: Bara för att man inte haft någon relation på väldigt länge så betyder inte det att man inte vill ha relationer eller ens är dålig på att ha/skaffa relationer. Det kan verka så, men så plötsligt snubblar man över en lämplig partner och sen är det hur naturligt som helst. Alltså, bygg inte eran analys av er själva baserat på frånvaron av relationer under lång tid, det säger väldigt lite.
vicarious
2015-07-01, 07:48
Jag är likadan.
Oavsett bu eller bä så måste det vara en av de svårare normerna att bryta (partnerskap, tvåsamhet, intimitet). Det är ju liksom nästan omöjligt att hävda att en sådan tillvaro _inte_ är en fattigare tillvaro jämfört med en där dessa element finns med.
Jag var kär en gång men det var inget för mig.
- Sade ingen människa någonsin.
Det går att fortfarande ha mycket av sin frihet och slippa många av de laster som förhållande innebär genom att skaffa en särbo.
Verkar vara vanligt bland äldre (50+) personer. Då slipper man mycket av slentriangnället angående var durkslaget ska vara i för skåp och om sköljmedlet verkligen är optimalt + inredning ;)
Jag är en semi-ensamvarg. Som ung stormtrivdes jag i att hänga i det stora gäng vi var på den tiden. Samtidigt kunde jag ibland längta efter att stänga in mig i ensamheten och sitta hemma och spela tv-spel eller kolla film. Ofta kände jag mig tvingad att dra ut och festa varenda helg, ville bara ligga där hemma med mitt playstation 1 och en påse godis, när polare efter polare ringde och tjatade på att jag skulle komma ut fick jag höra att jag var en trist jävel.
I vuxen ålder har det där hängt kvar. Jag har mest haft utåtriktade sociala jobb och trivs med att träffa folk och snacka skit osv, men efter jobb stänger jag av den där knappen och då vill jag bara hem och ha lugn och ro. Samma sak med fester nuförtiden, händer väldigt sällan. När jag väl är på fest har jag oftast kul men det räcker med ett par gånger per år.
I min röriga ungdom träffade jag en tjej och drog från Skåne till Östergötland vilket innebar att jag sakta gled ifrån alla mina barndomsvänner. När förhållandet tog slut och jag kom tillbaka var det lite försent då de fått en helt ny umgängeskrets. Nu har de alla barn och jag och min sambo är lite senare med det vilket ytterligare bygger en brygga. Att skaffa nya riktigt nära vänner i min ålder händer nog inte riktigt så därför blir det nuförtiden att jag träffar mina gamla polare på herrmiddag ett par gånger per år och det plus några träffar med nyare vänner vi besöker i tex Stockholm ett par gånger per år räcker faktiskt för att fylla upp mitt sociala behov.
Nu har jag dock sambo vilket givetvis gör att jag inte lever som en isolerad ensamvarg i hemmet. Ibland åker tjejen iväg på kortare affärsresor och det är ganska skönt att ha några dagar per år då man är helt ensam med sig själv. Men ganska snabbt saknar man att ha den man älskar bredvid sig i sängen när man lägger sig, att ge den personen en kram och känna värmen från en annan människa, att ha någon (irl) att berätta om sin roliga eller pissiga dag osv.
Känner att jag är helt off topic, men slutsatsen är att om jag levt helt isolerad hade jag blivit tokig, bokstavligt talat. Att leva ett liv utan partner hade givetvis gått, men så otroligt mycket hade gått förlorat som man får om man verkligen hittar någon som man vill leva med. Att leva utan partner och kompisar går givetvis det också, då de flesta kan få någon form av social kontakt genom skola och arbete. Att leva utan partner, vänner och dessutom vara arbetslös eller jobba ensam hemma, nej det hade jag aldrig klarat med psykiska välmåendet i behåll.
Några nämner att sociala medier är bra för de som inte får mycket mänsklig kontakt, men samtidigt kan det nog vara farligt också. Det finns ju exempel på folk här på brädan som helt och hållet lever sina liv på nätet, och de verkar ofta inte må särskilt bra. Måste ju vara lätt att tappa kontakten med samhället totalt och det kan nog vara svårt att ta sig ur det utan hjälp.
Är asexuell.
Jag tror att jag är deprimerad men det är väl alla nu för tiden så jag tänker inte söka för det, jag klarar av att leva mitt liv och de som drabbas är väl nära och kära :)
Frågan är väl om du är asexuell eller om det beror på din depression? Om du mår psykiskt dåligt är det ju nära till hands att tro att icke befintlig sexlust beror på depression. Dessutom tror jag att många som levt ensamma väldigt länge börjar vänja sig och tro att de inte vill ha/behöver närhet och intimitet. Därmed inte sagt att det inte finns asexuella individer.
Alla drabbas förmodligen av depressioner mer eller mindre genom livet. Men om om en inte kommer det och det drabbar "nära och kära" så borde du väl fundera på att göra något åt det, om du nu bryr dig om de du kallar nära och kära?
Många onödiga svar i den här tråden.
Självklart går det, är man väldigt introvert och har en personlighetstyp som är väldigt självständig kan det vara ett måste att leva utan partner för att trivas med livet.
För vissa personlighetstyper går det absolut inte utan att bli grymt deprimerad som vissa i tråden påpekar, det är inte något man kan lägga över på alla andra dock, vi är INTE lika som individer, inte heller våra behov av socialt umgänge eller hur mycket man värdesätter socialt umgänge.
Jag har själv tvingat mig in i relationer för att det är någon slags norm man känner sig pressad av, den enda relationen jag varit glad över var med en tjej som var precis lika självständig som jag, vi var särbos, träffades bara ibland när båda kände för det och hade inga som helst krav på varandra. Kan jag inte få en ny sådan relation är jag hellre utan. Klängiga ultasociala känslomässiga människor är det värsta jag vet.
Det här betyder inte att jag är ensam mot min vilja eller att jag mår dåligt över att vara ensam som många vill välja att tro, tvärtom, jag tror jag är lyckligare med mitt liv än många som lever i utslitna relationer av den normativa rädslan över att vara ensam.
Jag förstår helt om man ogillar att vara ensam, som sagt finns det dom individer som nästan måste ha en partner för att vara lyckliga och jag respekterar det, så snälla, respektera även oss ensamvargars val, vi är inte tragiska typer som är ensamma mot vår vilja.
Särbo låter optimalt och är ett tämligen nytt begrepp för mig. Älskar att spendera tid med mig själv men älskar även att skeda och hänga med polare, gillar allt.
Att ha en partner och att ha egna batcaves låter riktigt härligt. Minimum vore väl att ha ett rum för sig själv om man nu bor sambo. Jag älskar mig själv för mycket för att inte få spendera tid med mig själv på egen hand :D
Många onödiga svar i den här tråden.
Självklart går det, är man väldigt introvert och har en personlighetstyp som är väldigt självständig kan det vara ett måste att leva utan partner för att trivas med livet.
För vissa personlighetstyper går det absolut inte utan att bli grymt deprimerad som vissa i tråden påpekar, det är inte något man kan lägga över på alla andra dock, vi är INTE lika som individer, inte heller våra behov av socialt umgänge eller hur mycket man värdesätter socialt umgänge.
Jag har själv tvingat mig in i relationer för att det är någon slags norm man känner sig pressad av, den enda relationen jag varit glad över var med en tjej som var precis lika självständig som jag, vi var särbos, träffades bara ibland när båda kände för det och hade inga som helst krav på varandra. Kan jag inte få en ny sådan relation är jag hellre utan. Klängiga ultasociala känslomässiga människor är det värsta jag vet.
Det här betyder inte att jag är ensam mot min vilja eller att jag mår dåligt över att vara ensam som många vill välja att tro, tvärtom, jag tror jag är lyckligare med mitt liv än många som lever i utslitna relationer av den normativa rädslan över att vara ensam.
Jag förstår helt om man ogillar att vara ensam, som sagt finns det dom individer som nästan måste ha en partner för att vara lyckliga och jag respekterar det, så snälla, respektera även oss ensamvargars val, vi är inte tragiska typer som är ensamma mot vår vilja.
Givetvis är alla olika. Jag skulle heller aldrig klara en klängig partner som agerar blodigel dygnet runt.
Jag kan också förstå att en del inte vill ha barn, en del inte vill leva ihop med en partner osv. Däremot om någon vill isolera sig helt från mänsklig kontakt, då kan iaf jag undra om det går och fortfarande må bra?
Givetvis är alla olika. Jag skulle heller aldrig klara en klängig partner som agerar blodigel dygnet runt.
Jag kan också förstå att en del inte vill ha barn, en del inte vill leva ihop med en partner osv. Däremot om någon vill isolera sig helt från mänsklig kontakt, då kan iaf jag undra om det går och fortfarande må bra?
Tror inte på konceptet att isolera sig helt oavsett hur skönt det är att inte behöva socialisera. Med tanke på att många hormoner som utsöndras vid mänsklig kontakt spelar en stor roll i "lycka" och "glädje".
Mycket går att kringgå med en hund, ASMR och droger. Men det känns sub-optimalt
Det går att fortfarande ha mycket av sin frihet och slippa många av de laster som förhållande innebär genom att skaffa en särbo.
Verkar vara vanligt bland äldre (50+) personer. Då slipper man mycket av slentriangnället angående var durkslaget ska vara i för skåp och om sköljmedlet verkligen är optimalt + inredning ;)
Jag skulle nog faktist föredra att leva själv tills dess att jag får barn osv. Att ha någon omkring sig konstant är inte så lockande. Jag är väldigt social men i vissa stunder känner jag att jag inte riktigt kan slappna av om jag inte är helt ensam. Men risken är tyvärr att parrelationer blir väldigt distanserade och att man får en känsla av att båda lever helt separata liv.
mangemani
2015-07-01, 09:47
hur "isolerar man sig helt från mänsklig kontakt"? är det ens möjligt?
ok att man inte har en partner och isolerar sig på det sättet, men mänsklig kontakt har man ju hela tiden på ett eller annat sätt, tex när man handlar, när man jobbar, framför datorn(om man ser det som kontakt med människor), bara man går utanför dörren och folk hejar med mera, sen har man väl även familj också som åtminstone vill träffas nån gång om året.
Action Fighter
2015-07-01, 09:57
Lever som dig just nu och känns väldigt deppigt faktiskt. Tycker det är riktigt jobbigt att inte ha någon att vara med och jag är rätt likgiltig för att umgås med vänner och familj och finner ingen tillfredställelse i det så det är inte direkt en möjlighet. Många tycker ju livet är ok om man har vänner och så men lägger inget värde i det personligen faktiskt. Tror du kommer bli deppad om du fortsätter som du gör faktiskt.
Det lät ju verkligen oerhört sympatiskt.
Drabbas lät lite väl dramatiskt, men det är ju alltid alla andra runt omkring som är oroligare än vad man själv är.
Vad är det för logik? Sök hjälp, eller lev ett tråkigt liv. Ditt val.
Att vara "introvert" och att ha ett "litet socialt behov" är ofta ursäkter för att inte klara av att prestera socialt och bygga upp meningsfulla relationer som man kan glädjas av. Inte alltid, men ofta.
Jag menade bara på att det är lite inne just nu att kalla sig själv för deprimerad så jag drar mig för att kalla mig själv för det då jag egentligen inte har någon aning om hur det ligger till.
Jag presterade väldigt bra socialt när jag var yngre och hade många meningsfulla relationer, relation som jag än idag kan ta upp om jag bara lyfte luren :) Men det dog av någon gång efter 20, och har varit dött sen dess.
hur "isolerar man sig helt från mänsklig kontakt"? är det ens möjligt?
ok att man inte har en partner och isolerar sig på det sättet, men mänsklig kontakt har man ju hela tiden på ett eller annat sätt, tex när man handlar, när man jobbar, framför datorn(om man ser det som kontakt med människor), bara man går utanför dörren och folk hejar med mera, sen har man väl även familj också som åtminstone vill träffas nån gång om året.
Det finns människor som sitter hemma största delen av dygnet, handla kan du göra 15min innan matbutiken stänger för att minimera kontakten med andra människor. Men det är ju inte den typen av kontakt vi talar om. Att betala i kassan på ICA är ju knappast samma sak som att faktiskt ha någon form av relation till en annan individ, och det är väl det vi talar om här.
Minimjölk
2015-07-01, 11:52
Svenska samhället i stort bygger på att man "tvingas" in i partnerskap med barn och hela faderullan.
Tvingas som i att beskattningssystemet är mer gynnsamt för ett par med medelinkomst än för en ensamvarg med finfin lön. Det är även väldigt gynnsamt att skaffa barn i Sverige, gratis skola och sjukvård samt barnbidrag och massa föräldraledighet mot betalning. Sedan att mycket i övrigt är anpassat till 2+2 gör att man om man är utanför denna normen inte får full utdelning.
Att välja bort en partner idag innebär också att man väljer bort en hel del annat umgänge. med en partner får man nya vänner och familj från dennes sida, nya kontakter i partnerns liv kan bli dina vänner, parmiddagarna löser av varandra. Du blir av många direkt accepterad för att du är partner till X istället för att de vid första bedömningens er dig som den ensamma och mystiska singeln. Dessutom om ni väljer att skaffa barn så kommer du oundvikligen få en massa socialt umgänge via dem mot skola och deras vänners samt deras föräldrar. sedan då det faktumet att har du skaffat dig barn så har du troligtvis en vän för livet så du kommer aldrig vara ensam.
Jag tycker det är intressant att ett partnerskap överlag medför allting ovan och att man om man väljer bort partnerskap blir utesluten ur denna delen av naturligt eller kanske man skall säga påtvingat socialt umgänge.
Det räcker alltså inte att man älskar sin partner för vem den är utan man måste även väga in dennes familj och umgänge. Många väljer nog tyvärr att stirra lite för mycket på detta och glömmer bort kärleken till partnern som är viktigast.
Vi är alla olika och har därmed olika behov av socialt umgänge men människan är i grunden ett flockdjur, vi uppfostras och lär av varandra och faktum är att vi fortsätter utvecklas även i vuxen ålder och det sociala samspelet gör oss bättre på att läsa och interagera med andra människor livet ut.
Fördelen med att var själv är att du bättre kan tillgodose din egna vilja och inte ständigt behöver kompromissa bort dig själv. Man slipper även en hel del jobbiga situationer som kan dyka upp. Den stora nackdelen som jag ser det är att man medvetet eller medvetet riskerar att bli mer och mer isolerad och om man en vacker dag inser att man vill börja umgås igen så kräver det troligtvis rätt mycket av individen för att kraftsamla och klara av detta.
Självklart kan du göra det.
Men ensamheten blir nog påtaglig när man blir äldre.
Ifall man nu är introvert så kanske man bör söka rätt på en sambo som är introvert.
Har man inte behovet så klarar man sig säkert galant ensam.
När vi blir gamla så har vi ju ändå det digitala umgänget.
Är inte det svenska folket rätt bra på att skiljas också (helst när man skaffat barn)? Med andra ord, samhällets normer och hur andra lever stressar ihjäl pöbeln som känner att de måste leva efter ett visst mönster, men utgången blir ofta inte optimal:
"Möt Lisa, ensamstående mamma med en son på tre år. Har skiftat pojkvänner sedan högstadiet, och läser nu upp sina betyg på komvux. Hennes väninnor är i samma situation."
Jag är och har alltid varit en ensamvarg, redan från tidig ålder, men jag har upplevt kamratskap genom åren och nu när jag börjar bli något äldre så är behovet inte lika stort. Jag intalar mig själv att det är så det är, vilket det delvis är utan tvekan, men jag har ändå en stor längtan efter mer social gemenskap och skulle gärna vilja ingå ett sunt partnerskap. Samtidigt så skulle jag inte vilja leva något annat liv och vara någon annan än den jag är. Jag älskar att resa på egen hand och helt enkelt underhålla mig själv intellektuellt, vilket alldeles för många är för dåliga på. Jag är rätt säker på att jag hittar en passande livspartner till slut.
En klyscha är att gå medelvägen; inte ständigt i balans, utan vardagarna bör skifta från perioder av ensamhet till perioder av social gemenskap. Så länge behoven i slutändan tillfredsställds så tror jag att det är gynnsamt.
mangemani
2015-07-01, 13:17
Det finns människor som sitter hemma största delen av dygnet, handla kan du göra 15min innan matbutiken stänger för att minimera kontakten med andra människor. Men det är ju inte den typen av kontakt vi talar om. Att betala i kassan på ICA är ju knappast samma sak som att faktiskt ha någon form av relation till en annan individ, och det är väl det vi talar om här.
nja, kontakt för mig kan vara att man hejar på en annan människa, behöver inte betyda ett längre samtal precis eller bekant/vänskaps känslor.
isolera sig från all mänsklig kontakt för mig är när man typ lever under jorden där det inte finns en enda människa så långt ögat kan nå och man är helt isolerad och ensam och någon sådan människa har jag aldrig hört talas om.
Helt ensam skulle det vara jobbigt att vara.
Jag har alltid varit som en katt, vill kunna röra mig fritt och vara självständig men ändå ha någon som klappar och tar hand om mig
Tror väl som alla andra att det är väl upp till vad man trivs med. Och visst finns det ett samhälleligt tryck (skatter + sociala förväntningar) att man ska gå in i tvåsamhet... finns ju även två riksdagspartier som tycker att "kärnfamiljen" är superviktig. Man blir ju lite "udda" om man väljer andra vägar.
Personligen hade jag tyckt det var hemskt att köra på ensamhet. Mina relationer, med sina ups and downs, har bidragit till att jag utvecklas som person. Det är ju dock lite svårt att säga att "håller du dig singel ensamvarg i 10 år framåt så kommer du att ångra dig" för det är ju liksom helt omöjligt att säga vad du gått miste om. Och eventuellt går du ju miste om viss "frihet" om du börjar ingå relationer. Frihetsbrist är inte precis något jag har märkt av eller lidit av men det är säkert relevant för en del.
Jag menade bara på att det är lite inne just nu att kalla sig själv för deprimerad så jag drar mig för att kalla mig själv för det då jag egentligen inte har någon aning om hur det ligger till.
Jag presterade väldigt bra socialt när jag var yngre och hade många meningsfulla relationer, relation som jag än idag kan ta upp om jag bara lyfte luren :) Men det dog av någon gång efter 20, och har varit dött sen dess.
Tycker du ska prata med en psykolog och ta upp dessa frågor som du har i tråden. I värsta fall kommer ni inte fram till något, ingen skada skedd och du kan återvända till Kolo. :D Det är vad jag hade gjort i alla fall.
Macroman
2015-07-01, 14:12
I Tyskland vet jag att man styr rätt hårt mot att folk ska gifta sig tex. Man får rejält mkt lägre skatt som gift par än var för sig eller tom om man är sambo har jag hört.
En annan aspekt är att man inte vill ha för många ensamma män (utan familj, barn etc) i samhället eftersom de tenderar att ställa till massa djävulskap om de har för mkt fritid. Dvs supa, slåss och i förlängningen tom bli revolutionära element...
En annan aspekt är att man inte vill ha för många ensamma män (utan familj, barn etc) i samhället eftersom de tenderar att ställa till massa djävulskap om de har för mkt fritid. Dvs supa, slåss och i förlängningen tom bli revolutionära element...
Eller pojkar som växer upp utan en farsa. Där snackar vi potential för djävulskap i samhället. :D
Tycker du ska prata med en psykolog och ta upp dessa frågor som du har i tråden. I värsta fall kommer ni inte fram till något, ingen skada skedd och du kan återvända till Kolo. :D Det är vad jag hade gjort i alla fall.
Lite dyrt bara annars hade det varit ett alternativ.
Att vara "introvert" och att ha ett "litet socialt behov" är ofta ursäkter för att inte klara av att prestera socialt och bygga upp meningsfulla relationer som man kan glädjas av. Inte alltid, men ofta.
True story. Been there, done that. Tack och lov insåg jag det själv.
Det där med att vara singel känner jag skiftar konstant. Ibland går man perioder då ensamhet är skönt. Sen kommer nätter då man önskar att någon annan fanns bredvid. Andra gånger saknas ett "bollplank" att diskutera intimare saker med.
Det går i vågor, med andra ord.
True story. Been there, done that. Tack och lov insåg jag det själv.
hur insåg du det och vad gjorde du för att ändra på det?
Är själv i en sån sits, kanske... Eller så är jag bara oerhört självupptagen xD
Lite dyrt bara annars hade det varit ett alternativ.
100kr per gång knappt det, hur som helst så är det värt det tro mig, terapi är otroligt bra när du träffar en duktig psykolog, du har även rätten att byta om du inte klickar med den du träffar.
Mvh
True story. Been there, done that. Tack och lov insåg jag det själv.
belägg tack, sound like bs.
Samhället består av flera olika typer av människor, att samhället är extrovert gör att alla tvingas bete sig därefter trots att det går emot personens natur, det är mycket lättare när du träffar personer som ÄR introverta då du garanterat kommer vilja umgåds, inte speciellt konstigt att man inte vill vara i grupper man inte hör hemma eller där man inte kan relatera till människor runt omkring.
Skulle bokstavligen förtvina och dö utan familj, vänner och sambo. För mig är lycka att umgås med nära och kära. Däremot tycker jag det är tragiskt att man i dag många gånger bedömer varandra efter hur socialt begåvad man är, antal vänner, förhållanden osv
shadowfire
2015-07-02, 07:44
Jag är nog en ensamvarg, men mer ofrivilligt än frivilligt. Jag valde karriären framför familj, vänner och kärleken, och börjar känna av att det är jobbigt nu när man blir äldre. Damerna är inte lika attraherade till en som när jag var 27, så det är svårare att få stadigt sällskap av fina damer och jag måste anpassa min ålder till utbudet. Detta tar knäcken på egot.
Kan nog skriva under det där rakt uppochner jag med.
Ensamhet och friheten var betydligt trevligare för 10 år sedan, men nu när i praktiken alla ens vänner har skaffat barn, är på gång med barn eller rentav har börjat kläcka barnbarn, så känns avsaknaden av egen familj eller åtminstone en partner rätt stor.
Jag har dock börjat ställa in mig på ett helt liv i ensamhet, åtminstone relationsmässigt.
shadowfire
2015-07-02, 07:58
För egen del så ser jag att socialt liv är viktigt i någon form på fritiden och då inte enbart via sociala medier eller så. Då har jag ändå ett jobb med mycket socialt liv i, men jag har märkt att om det går en längre period där jag drar mig tillbaka på fritiden och inte träffar vänner, dates eller ens främlingar, så tenderar jag också att förlora social kompetens och tappar den självsäkerhet jag i normala fall har i sociala sammanhang. Det blir mer ovant liksom att hamna i en "vanlig social situation" om jag varit ensam en längre period.
Likaså har jag märkt att det för välbefinnandet är bra med lite fysiskt umgänge. Bara en kram, ett handslag och en kopp kaffe eller ett träningspass ihop med en vän räcker för att må gott en helg.
Sedan är det skillnad på vald ensamhet och ofrivillig ensamhet. Att vilja umgås med någon en helg men inte ha någon att umgås med kan vara en bra mycket jobbigare känsla, än att ha folk som vill/kan umgås men där man väljer att vara själv.
belägg tack, sound like bs.
Samhället består av flera olika typer av människor, att samhället är extrovert gör att alla tvingas bete sig därefter trots att det går emot personens natur, det är mycket lättare när du träffar personer som ÄR introverta då du garanterat kommer vilja umgåds, inte speciellt konstigt att man inte vill vara i grupper man inte hör hemma eller där man inte kan relatera till människor runt omkring.
Belägg för vad?
Att jag upplevde mig själv som väldigt "introvert" i yngre dagar och skippade/undvek sociala tillställningar när det i själva verket handlade om osäkerhet och att jag inte trivdes i de umgängeskretsar som fanns att tillgå?
hur insåg du det och vad gjorde du för att ändra på det?
Är själv i en sån sits, kanske... Eller så är jag bara oerhört självupptagen xD
Ingen aning, insikten kom i retroperspektiv när jag väl börjat "ändra" mig. Nyckeln kanske var att sluta tänka så förbaskat mycket och bara göra saker.
Annars vet jag inte, gör saker man är rädd för att göra, fullfölj sina åtaganden, se det sociala som en färdighet som man blir bättre på genom att öva?
Alla människor har ett socialt behov men den brinnande punkten där folk skiljer sig åt är att somliga inte pallar med annat än ett fåtal ärliga och avslappande relationer medan andra trivs utmärkt med många ytliga relationer. Den senare gruppen kallas popuärt för socialt kompetent.
Alla människor har ett socialt behov men den brinnande punkten där folk skiljer sig åt är att somliga inte pallar med annat än ett fåtal ärliga och avslappande relationer medan andra trivs utmärkt med många ytliga relationer. Den senare gruppen kallas popuärt för socialt kompetent.
Sådär lite lagom fördomsfullt. Tanken har inte slagit dig att du (och andra) inte ser de djupare relationerna som dessa personer har utan bara ser de ytliga?
Sådär lite lagom fördomsfullt. Tanken har inte slagit dig att du (och andra) inte ser de djupare relationerna som dessa personer har utan bara ser de ytliga?
Jag menade inte att de inte skulle ha djupa relationer. Jag menar bara att de har en mask som de sätter på vid mer ytliga relationer och att de är bekväma i den masken.
eternallord
2015-07-02, 12:23
Varför skulle man bära mask för att man har ytliga relationer? Det är ju fullt naturligt att man har vissa vänner man skulle göra vad som helst för och vissa som man bara är bekant med.
Varför skulle man bära mask för att man har ytliga relationer? Det är ju fullt naturligt att man har vissa vänner man skulle göra vad som helst för och vissa som man bara är bekant med.
Du ifrågasätter något jag inte sagt.
eternallord
2015-07-02, 12:37
Alla människor har ett socialt behov men den brinnande punkten där folk skiljer sig åt är att somliga inte pallar med annat än ett fåtal ärliga och avslappande relationer medan andra trivs utmärkt med många ytliga relationer. Den senare gruppen kallas popuärt för socialt kompetent.
Jag menade inte att de inte skulle ha djupa relationer. Jag menar bara att de har en mask som de sätter på vid mer ytliga relationer och att de är bekväma i den masken.
Inte?
Inte?
Men orka borka. Förnekar du att sociala människor har ett förfinat skal som de själva format och polerat och använder när de är ute bland folk?
sociala människor har ett förfinat skal som de själva format och polerat och använder när de är ute bland folk
Jag tror ordet som passar mina känslor för det här påståendet bäst är "lulwut".
C h r i s
2015-07-02, 13:21
Men orka borka. Förnekar du att sociala människor har ett förfinat skal som de själva format och polerat och använder när de är ute bland folk?
Haha alltså dina resonemang ibland.
gatewarden
2015-07-02, 13:29
Jag är 27, inte haft flickvän på 10 år eller levt ihop med någon. Jag tycker det känns bra just nu och trivs med att vara själv, men det är svårt att sia om framtiden då jag inte besitter någon spåkula så jag vet inte hur jag kommer se på saken om 10 år.
Vad tror ni, kommer jag ångra mig?
Har vi några andra ensamvargar här på forumet?
Jag har vänner och familj, men mitt sociala behov är väldigt litet så jag träffar dessa i verkligheten ganska sällan.
Jag har valt att ha inte någon relation på 10 år, är nu 31 och jag trivs som singel. Tycker livet är betydligt lättare och inget att ta hänsyn till.
Har många vänner och är med vänner i stort sätt varje dag. Sen kan jag tycka det är gött att vara ensam några veckor i mellan så sätt också.
Gillar att leva och göra saker spontant, vaknar jag 04:00 på lördag och vill åka till Köpenhamn för att handla kläder så gör jag det.
Gillar inte att vara uppbunden eller överumgås så som man kan känna sig och så som det kan bli i ett förhållande.
Träffar jag en dam som inte är ettrig, för på eller kan leva med att träffas 1 max 2 kvällar i veckan iaf första halvåret kanske jag är villig att ingå i ett förhållande.
Red Apple
2015-07-02, 13:29
Klein verkar tro att alla människor med ytliga bekantskaper har läst och svurit trohet till The Game.
True story. Been there, done that. Tack och lov insåg jag det själv.
Heck yes.
Att vara introvert är enkelt, men jag lovar att om man bryter sig ur bubblan, blir bra på att vara social, och lär sig älskar det, så skjuter livsglädjen i höjden.
Utmana sig själv, utvecklas.
Jag har tänkt samma tankar som TS. Gjorde det för bara något år sedan, och jag är i samma ålder som TS. Dont worry, bara slå dig ur bubblan, du är antagligen mer normal än vad du tror.
Jag har valt att ha inte någon relation på 10 år, är nu 31 och jag trivs som singel. Tycker livet är betydligt lättare och inget att ta hänsyn till.
Har många vänner och är med vänner i stort sätt varje dag. Sen kan jag tycka det är gött att vara ensam några veckor i mellan så sätt också.
Gillar att leva och göra saker spontant, vaknar jag 04:00 på lördag och vill åka till Köpenhamn för att handla kläder så gör jag det.
Gillar inte att vara uppbunden eller överumgås så som man kan känna sig och så som det kan bli i ett förhållande.
Träffar jag en dam som inte är ettrig, för på eller kan leva med att träffas 1 max 2 kvällar i veckan iaf första halvåret kanske jag är villig att ingå i ett förhållande.
Du gillar det för det är enkelt. Dagen du träffar någon som är för dig så kommer du se tillbaka och skratta lite åt detta inlägg. Tror jag :)
gatewarden
2015-07-02, 13:57
Du gillar det för det är enkelt. Dagen du träffar någon som är för dig så kommer du se tillbaka och skratta lite åt detta inlägg. Tror jag :)
Nej, jag har testat att träffa tjejer igen emellanåt. Men behovet att ses oftare än vad som passar mig och mitt liv gör att det inte funkar för mig. Jag är inte ovillig att ha ett förhållande, men då på dom premisserna. Har man ett behov av att träffas extremt mycket i början eller måste ringa till mig när jag är hos polarna är det kört.
Träffar jag en dam som inte är ettrig, för på eller kan leva med att träffas 1 max 2 kvällar i veckan iaf första halvåret kanske jag är villig att ingå i ett förhållande.
Ett av mina nuvarande förhållanden är precis så. Vi har båda två tid+ork för 1-2, oftast 1, kväll / vecka. Fungerar helt ypperligt.
Heck yes.
Att vara introvert är enkelt, men jag lovar att om man bryter sig ur bubblan, blir bra på att vara social, och lär sig älskar det, så skjuter livsglädjen i höjden.
Utmana sig själv, utvecklas.
Jag har tänkt samma tankar som TS. Gjorde det för bara något år sedan, och jag är i samma ålder som TS. Dont worry, bara slå dig ur bubblan, du är antagligen mer normal än vad du tror.
Då var du inte introvert. Det har inget med blyghet, rädsla, depression, dålig självkänsla eller något sådant att göra. Det är ett personlighetsdrag som inte går att träna bort. Givetvis går det att ta på sig någon slags roll och spela extrovert dock.
Har du gått så djupt in i din egna hjärna att du glömmer bort att det fanns saker utanför den? Och jag är seriös, har du sjunkit så djupt in i dina egna tankar i flera dagar att du har blivit en helt annan människa när du kommer ut? Kan du socialisera med ointressanta människor utan att falla bort till punkten att du inte kan höra dom längre, mot din vilja? Blir du totalt energilös av att umgås med andra och måste vara själv i flera dagar/veckor efter en stor fest för att "ladda om"? Att vara kraftigt introvert omöjliggör att vara konstant social.
Jag har inga problem att prata och umgås och ha kul, jag är en riktigt slampa och har lätt för sådana kontakter, är pratglad osv, men bara i korta stunder, med utvalda personer på tider där jag faktiskt är utanför mig själv.
Jag har kämpat med att få bort det här i 25år, det går inte. Jag har nog lagt en årslön totalt på terapi och att försöka förstå mig själv. Man får lära sig att acceptera den man är och faktiskt göra det som gör en lycklig oavsett vad normen hos pöbeln är, inte göra om sig till det normen säger.
Man kan leva ensam tills man dör. Jag mår dock inte särskilt bra av det.
Då var du inte introvert. Det har inget med blyghet, rädsla, depression, dålig självkänsla eller något sådant att göra. Det är ett personlighetsdrag som inte går att träna bort. Givetvis går det att ta på sig någon slags roll och spela extrovert dock.
Du är nog en av de få som faktist är introverta av naturen. De flesta ensamvargar jag stött på är osäkra och blyga socialt vilket är väldigt tragiskt.
Det blir ju lite av en hönan eller ägget fråga. Ens personlighet är inte statisk, men samtidigt får man aldrig chansen att börja om med ett blankt papper.
Du är nog en av de få som faktist är introverta av naturen. De flesta ensamvargar jag stött på är osäkra och blyga socialt vilket är väldigt tragiskt.
Sluta snälla, är man inte beläst så ska man inte försöka vara någon auktoritet.
Sluta snälla, är man inte beläst så ska man inte försöka vara någon auktoritet.
Cero har nog rätt i att många av de som lever som ensamvargar inte är det av ett eget val.
Sluta snälla, är man inte beläst så ska man inte försöka vara någon auktoritet.
Snälla, vem är du att säga emot mina egna erfarenheter? Bidra med något till diskussionen istället.
Red Apple
2015-07-02, 18:04
Sluta snälla, är man inte beläst så ska man inte försöka vara någon auktoritet.
Så då bör ju även du hålla tyst då? Inte sett dig länka till ngn studie.
Ont så håller även jag med Cero och Exdiaq baserat på min personliga erfarenhet.
REDaction
2015-07-02, 18:09
Snälla, vem är du att säga emot mina egna erfarenheter? Bidra med något till diskussionen istället.
Fast du kan ju inte använda dina erfarenheter som grund för att anvihl är en av de få som är introverta av naturen. Att många av de som lever som ensamvargar inte gör det av eget val är en helt annan fråga. Tvärtom är min upplevelse att introverta i många fall har gott om vänner och utifrån kan se väldigt sociala och utåtriktade ut, dock under en begränsad tid och det krävs ordentlig återhämtning efter en sådan ansträngning.
Hövdingen
2015-07-02, 18:30
Du är nog en av de få som faktist är introverta av naturen. De flesta ensamvargar jag stött på är osäkra och blyga socialt vilket är väldigt tragiskt.
Det stämmer säkert att många ensamvargar är blyga, har dåligt självförtroende o.s.v. men introvert och ensamvarg är helt skilda saker.
Så då bör ju även du hålla tyst då? Inte sett dig länka till ngn studie.
Ont så håller även jag med Cero och Exdiaq baserat på min personliga erfarenhet.
Ett konstaterande följt av en personlig erfarenhet?
" du är nog en av få som faktiskt är introvert av naturen"?
Då var du inte introvert. Det har inget med blyghet, rädsla, depression, dålig självkänsla eller något sådant att göra. Det är ett personlighetsdrag som inte går att träna bort. Givetvis går det att ta på sig någon slags roll och spela extrovert dock.
Har du gått så djupt in i din egna hjärna att du glömmer bort att det fanns saker utanför den? Och jag är seriös, har du sjunkit så djupt in i dina egna tankar i flera dagar att du har blivit en helt annan människa när du kommer ut? Kan du socialisera med ointressanta människor utan att falla bort till punkten att du inte kan höra dom längre, mot din vilja? Blir du totalt energilös av att umgås med andra och måste vara själv i flera dagar/veckor efter en stor fest för att "ladda om"? Att vara kraftigt introvert omöjliggör att vara konstant social.
Jag har inga problem att prata och umgås och ha kul, jag är en riktigt slampa och har lätt för sådana kontakter, är pratglad osv, men bara i korta stunder, med utvalda personer på tider där jag faktiskt är utanför mig själv.
Jag har kämpat med att få bort det här i 25år, det går inte. Jag har nog lagt en årslön totalt på terapi och att försöka förstå mig själv. Man får lära sig att acceptera den man är och faktiskt göra det som gör en lycklig oavsett vad normen hos pöbeln är, inte göra om sig till det normen säger.
Där beskrev du mig nästan spot on.. Jag använder verkligen inte introvert som en ursäkt till att jag är socialt inkompetent, för det är jag verkligen inte. Men du förklarade hur det är väldigt tydligt och bra och jag kände verkligen igen mig i det :p
Jag har funderat på att gå och prata med nån eftersom andra påpekat hur jag är. Jag har nästan trott att det är ett symptom att jag skulle vara deprimerad, men det är jag fa-an inte. Jag har insett att jag är lycklig ändå!
edit: Lever också i en lycklig relation med en kvinna och väntar barn ;p
Jag är inte blyg socialt, kan gärna hålla låda om det är så men föredrar det inte.
Fast du kan ju inte använda dina erfarenheter som grund för att anvihl är en av de få som är introverta av naturen. Att många av de som lever som ensamvargar inte gör det av eget val är en helt annan fråga. Tvärtom är min upplevelse att introverta i många fall har gott om vänner och utifrån kan se väldigt sociala och utåtriktade ut, dock under en begränsad tid och det krävs ordentlig återhämtning efter en sådan ansträngning.
Spekulerar bara fritt. Det anvihl berättar om, att behöva "ladda om" i så mycket som flera veckor efter en stor social tillställning trots att man är duktig socialt tror jag inte är vanligt.
Jag hoppas bara inte att alla som slösar bort deras liv framför datorn i ensamhet pga sociala misslyckanden antar att de är "introverta" (notera citationstecken) av naturen och accepterar det. Lätt hänt att man fastnar i en bubbla där det inte finns några prestationskrav och glömmer att det finns ett helt liv som passerar på utsidan. Sedan finns det givetvis grader av hur stort socialt behov man har, mår själv bra av att vara helt ensam i alla fall en dag per vecka.
Spekulerar bara fritt. Det anvihl berättar om, att behöva "ladda om" i så mycket som flera veckor efter en stor social tillställning trots att man är duktig socialt tror jag inte är vanligt.
Jag hoppas bara inte att alla som slösar bort deras liv framför datorn i ensamhet pga sociala misslyckanden antar att de är "introverta" (notera citationstecken) av naturen och accepterar det. Lätt hänt att man fastnar i en bubbla där det inte finns några prestationskrav och glömmer att det finns ett helt liv som passerar på utsidan. Sedan finns det givetvis grader av hur stort socialt behov man har, mår själv bra av att vara helt ensam i alla fall en dag per vecka.
Det handlar om att bearbeta intryck eftersom människor som är mer introverta än extroverta uppfattar mer av omgivningen så som hörsel, syn och lukt eller på ett annat sätt, svårt att fastslå.
Ingen är dock endera, mer eller mindre.
Sen tror jag att dom flesta mer introverta personer ser på människor på ett annat sätt eftersom mycket ensamtid och berabetande leder till mycket filosoferande och själv ransakande, det i kombination med höga krav på sig själv kan nog ofta leda tilll prestations-ångest mm och en taskig självkänsla.
Lätt hänt att man fastnar i en bubbla där det inte finns några prestationskrav och glömmer att det finns ett helt liv som passerar på utsidan. Sedan finns det givetvis grader av hur stort socialt behov man har, mår själv bra av att vara helt ensam i alla fall en dag per vecka.
Tror också att man skapar en bubbla i detta beteende om man lever i det för länge, inge bra. Nyttigt att socialisera med andra människor.
Jag har väl ett medelstort socialt behov. Gillar inte att sitta ensam, blir lätt rastlös. Tiden går långsamt och jag blir uttråkad av att bara sitta och göra ingenting. Sitta vid datorn funkar kanske en kvart sen tröttnar jag, hittar på något annat osv. När jag sitter vid datorn har jag alltid nån musik som spelar, kan inte vara tyst, blir tokig. Måste nästan ha kontakt med folk på något sätt hela tiden, oftast via SMS eller förut via spel då man lirade med en massa polare. Nu klarar jag inte av att spela alls, blir rastlös direkt.
Men ibland är det skönt att vara för sig själv, några timmar iaf, oftast efter jobbet men då har man ju varit social med kunder och arbetskamrater på jobbet i 8-9 timmar samt även på gymmet i 1-2 timmar efter det. Toppa det med högljutt arbete som säkert påverkar skallen mer än man tror vissa dagar. Man är trött och hungrig och ska hinna göra en massa förberedelser för morgondagen samt hinna varva ner innan sängen. Det är väl då det är skönt att vara ensam, men det är man ju inte heller då man fortfarande bor hemma, alltid kontakt med någon men det är väl bra.
Men orka borka. Förnekar du att sociala människor har ett förfinat skal som de själva format och polerat och använder när de är ute bland folk?
Vänder mig emot att det ska benämnas och ses en ett "skal", något som används som en barriär för att dölja något. Tror det är betydligt vanligare att man levererar olika sidor av sig själv vid olika tillfällen. Stämmer för mig i alla fall. Jag är jag oavsett situation, sen kan jag variera beroende på situation.
Lafayette
2019-01-26, 18:44
Trivs ni som bor ensamma med att vara ensamma? Eller har ni ständigt eller ibland en längtan att bo med någon?
Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid ensamhet. Oavsett om jag skulle ha heltidsjobb och en massa vänner och aktiviteter. Att komma hem till en tyst och tom lägenhet gör man ju förr eller senare ändå. Det känns verkligen onaturligt.
Jag trivs verkligen att bo ensam, men en bidragande orsak till det kan säkert vara att jag pluggar och då vill och behöver man (eller kanske bara är jag som har det behovet) styra över sin tid själv. Och då skulle en rumskamrat oavsett karaktär (partner, inneboende, etc) såklart påverka den biten negativt. Man kan ju inte gå runt helt på sina egna villkor när man är flera i samma bostad, då får man ju visa hänsyn och anpassa sig.
Jag verkar å andra sidan vara ganska tillfreds med den formen av valfri ensamhet. Har i princip aldrig haft ett stabilt/långvarigt förhållande och det är inget jag reflekterar negativt över, förutom någon enstaka gång kanske att det såklart vore trevligt att ha den "tryggheten" att alltid ha någon man gillar som vill träffa en. Men det är opraktiskt och faktiskt förmodligen inte ens önskvärt i min nuvarande livssituation.
Lafayette
2019-01-26, 18:51
Okej. Jag kanske får acceptera att det har med min ångest att göra och inte ett särskilt vanligt problem. Är bara intresserad av hur andra upplever det när jag själv tycker det är hemskt. När jag bland annat vaknar mitt i natten ensam i min lägenhet och har hemsk ångest och känner mig som den mest ensamma människan i världen. Medan andra har noll problem med detta.
WHITEFOLKS
2019-01-26, 18:53
Okej. Jag kanske får acceptera att det har med min ångest att göra och inte ett särskilt vanligt problem. Är bara intresserad av hur andra upplever det när jag själv tycker det är hemskt. När jag bland annat vaknar mitt i natten ensam i min lägenhet och har hemsk ångest och känner mig som den mest ensamma människan i världen. Medan andra har noll problem med detta.
Det är skillnad att välja att vara ensam och att vara ensam trots att man inte vill.
Lafayette
2019-01-26, 18:59
Så är det ju. Är bara det att många lever ett normalt liv ändå (fast man inte valt ensamheten) och jag upplever det som vedervärdigt och tycker varje dag är jobbig.
När jag sover bland människor eller med mina föräldrar är lite som att ta någon skön drog för mig. Lugn trygg och glad. Ensam är fanimig inget roligt, inte se på film eller serier eller något.
Okej. Jag kanske får acceptera att det har med min ångest att göra och inte ett särskilt vanligt problem. Är bara intresserad av hur andra upplever det när jag själv tycker det är hemskt. När jag bland annat vaknar mitt i natten ensam i min lägenhet och har hemsk ångest och känner mig som den mest ensamma människan i världen. Medan andra har noll problem med detta.
Det är skillnad att välja att vara ensam och att vara ensam trots att man inte vill.
Stort plus ett på Whitefolks. Jag försökte faktiskt betona det på Jag verkar å andra sidan vara ganska tillfreds med den formen av valfri ensamhet.
Hade jag försats i den här "situationen" enbart på grund av andra faktorer än mina egna val hade mitt förhållningssätt säkerligen sett annorlunda ut.
Sen tror jag också att det såklart skiljer från person till person hur viktigt umgänge/sällskap är för var och en, så bara för att en random snubbe på ett forum säger att han inte har problem med ensamhet, behöver det absolut inte betyda att det är normalt :P
Diomedea exulans
2019-01-26, 19:01
Trivs ni som bor ensamma med att vara ensamma?
Nej. Det känns konstigt när jag är mer än typ en dag ensam i mitt lilla kyffe. Jag måste nästan gå till jobb eller skola varannan - var tredje dag iallafall.
Just nu är jag hemma hos föräldrarna och ligger och skriver på min säng i mitt gamla pojkrum, det ger en helt annan känsla jämfört med om jag skulle vara ensam i lägenheten, att veta att jag kan gå ner och prata med morsan i köket om jag skulle vilja.
Lafayette
2019-01-26, 19:11
Just nu är jag hemma hos föräldrarna och ligger och skriver på min säng i mitt gamla pojkrum, det ger en helt annan känsla jämfört med om jag skulle vara ensam i lägenheten, att veta att jag kan gå ner och prata med morsan i köket om jag skulle vilja.
Du låter lite som mig! :P
Verkligen. Då är ensamheten inte så jobbig, hade nog kunnat vara ensam väldigt mycket bara jag har vetskapen om att ha någon eller några nära.
Vågar inte vara så beroende av mina föräldrar mer, har varit det innan och insåg nog inte hur skadligt det var för mig.
Diomedea exulans
2019-01-26, 19:14
Vågar inte vara så beroende av mina föräldrar mer, har varit det innan och insåg nog inte hur skadligt det var för mig.
Jag gillar det inte heller egentligen. Morsan och farsan är typ mina enda vänner. Men jag lever på hoppet att få en vänkrets i framtiden. Jag har haft såna förut, de har bara försvunnit av olika anledningar.
Lafayette
2019-01-26, 19:17
Absolut. Du pluggar ju och är i raggningssvängen, du känns ju mycket på "G" så din situation är ju lite annorlunda. :)
Vilken udda känsla att ligga i sitt gamla pojkrum. Min föräldrar har varit skilda så länge så kan inte tänka mig känslan att komma hem till mina föräldrar på det sättet. :P
trädgårdsmöbel
2019-01-26, 22:26
Jag fascineras av män som försöker hantera sin ensamhet genom sexdockor, och gör dessa dockor till mer än sexleksak, ger dem namn, umgås med dem osv. En del människor hittar lustiga substitut och genvägar genom svårigheter.
shadowfire
2019-01-26, 23:43
Bra trådbump :)
Har varit singel i 40 år och har bott helt ensam i snart 25 år.
En viss tjusning finns med att kunna styra hela sin tillvaro helt själv, det är lite som braveheart-freeeeedoooooom. Dock överskuggas det rejält nu vintertid när alla jäklar går under jorden och kurar hemma. Tack och lov har jag en katt som inte förstår dess psykologiska effekt, men att bara ha "någon" att prata med på fritiden är det som gör att jag inte blir totalknäpp och flippar ut i någon psykos. Gillar självvald ensamhet då jag är en extrovert introvert, men gillar inte ofrivillig ensamhet.
Jag tror inte man ska vara rädd för ensamhet, för det kommer bara tvinga en till att söka till dåliga relationer, men nog märks det en rejäl skillnad på välmående när det sociala livet är i "den balans som man trivs bäst med".
Ensamheten som plågat mig i åratal är nog det som får mig att verkligen lämna Sverige till slut. Tiden bara går men det händer ingenting. Trots att man försöker. Alla är så jävla reserverade. Jag är inte bättre själv men jag försöker åtminstone, ibland.
Människan är inte skapt för att leva isolerad mellan fyra väggar. Vi är sociala varelser. Ingen kan säga något annat.
The_RobRoy
2019-01-27, 03:29
Crillos kan bara rekommendera dig att ta steget.
Var i en liknande situation för 8 år sedan. Jag hade två issues, ett var ingen flickvänn, det andra var att allt bara var grå vardag och åren bara försvann.
Jobbade hårt på att försöka förändra situationen, nät-dejting, träffa nya människor och vänner, köpte sportbil. Det blev bättre när man ansträngde sig och jag kände mig inte ensam längre, grå vardags biten lyckades jag delvis fixa. Men någon flickvänn lyckades jag inte skaffa.
Flyttade utomlands och har aldrig känt så boende utomlands. Flyttade tillbaka till Sverige en sväng, samma känslor uppstod direkt igen. Så för mig är det enkelt, lever ett betydligt lyckligare liv i ett annat land..
Jag fascineras av män som försöker hantera sin ensamhet genom sexdockor, och gör dessa dockor till mer än sexleksak, ger dem namn, umgås med dem osv. En del människor hittar lustiga substitut och genvägar genom svårigheter.
En långt mindre grupp än de som försöker hantera sin tvåsamhet genom att reducera en tänkande, kännande människa till en sexdocka - och ur ett psykopatologiskt perspektiv ser jag den senare gruppen som både mer intressant och mer destruktiv.
En långt mindre grupp än de som försöker hantera sin tvåsamhet genom att reducera en tänkande, kännande människa till en sexdocka - och ur ett psykopatologiskt perspektiv ser jag den senare gruppen som både mer intressant och mer destruktiv.Gissar att du har rätt i det. För att inte nämna de som bara är tillsammans för sakens skull med tillhörande låga nivåer av öppenhet och personkännedom. Gå runt och hålla masken liksom, vad hemskt.
Ensamheten som plågat mig i åratal är nog det som får mig att verkligen lämna Sverige till slut. Tiden bara går men det händer ingenting. Trots att man försöker. Alla är så jävla reserverade. Jag är inte bättre själv men jag försöker åtminstone, ibland.
Människan är inte skapt för att leva isolerad mellan fyra väggar. Vi är sociala varelser. Ingen kan säga något annat.
Funderat på att börja träna någon lagsport? Eller eventuellt en individuell sport som kampsport där du flera gånger i veckan träffar och brottas och skapar ett intimt umgänge med de här personerna?
Ensamheten som plågat mig i åratal är nog det som får mig att verkligen lämna Sverige till slut. Tiden bara går men det händer ingenting. Trots att man försöker. Alla är så jävla reserverade. Jag är inte bättre själv men jag försöker åtminstone, ibland.
Människan är inte skapt för att leva isolerad mellan fyra väggar. Vi är sociala varelser. Ingen kan säga något annat.
Ge dig ut i världen om du är fri och har möjlighet till det. Av egen erfarenhet så kommer du inte ångra dig... större risk att du ångrar dig om du sitter kvar här i Svearike resten av ditt liv. Det är både nyttigt för själen, kroppen och även rent intellektuellt att resa till och uppleva andra kulturer och människor.
Se dock till att inte göra det till en tillfällig flykt. Har själv rest iväg med mentaliteten att fly verkligheten för att jag inte stod ut längre.. det gör bara att man kraschar ännu mer när man väl återvänder hem igen.
Försök åstadkomma en förändring som varar. Upplev och "sök" så mycket du bara kan. Så att även om du måste komma hem igen så har du något nytt med dig inombords, något som åtminstone gör det värt att fortsätta.
Personligen fann jag buddhismen, började meditera regelbundet och fick ett annat perspektiv på livet. Det var en gradvis förändring som gjorde mig mer tillfreds, oavsett livssituation.
Jag tror helt klart man kan leva ett liv ensam, så länge man fyller ut livet med någon annan form av satsning. Frueds utgångspunkt var att kultur-och religion tillkommit för att människor stävjat sina sexuella behov och styrt denna drift till andra uttrycksformer.
Många elitidrottare, i individuella idrotter, lever ensamma, med varken nära vänner eller relationer. Idrotten blir det livet kretsar kring. Ett kontant resande, optimering av varenda del i tillvaron och en vana att bara ha sin egen skalle att hantera, bidrar säkert. Jag tror individuella (konditions)idrottare generellt har ett avvikande sätt att se på mycket, inte minst värdet av relationer.
Crillos kan bara rekommendera dig att ta steget.
Var i en liknande situation för 8 år sedan. Jag hade två issues, ett var ingen flickvänn, det andra var att allt bara var grå vardag och åren bara försvann.
Jobbade hårt på att försöka förändra situationen, nät-dejting, träffa nya människor och vänner, köpte sportbil. Det blev bättre när man ansträngde sig och jag kände mig inte ensam längre, grå vardags biten lyckades jag delvis fixa. Men någon flickvänn lyckades jag inte skaffa.
Flyttade utomlands och har aldrig känt så boende utomlands. Flyttade tillbaka till Sverige en sväng, samma känslor uppstod direkt igen. Så för mig är det enkelt, lever ett betydligt lyckligare liv i ett annat land..
Jag har exakt samma erfarenheter. Satsade hårt på nätdejting för några år sen och då var jag på toppen av mitt liv, i mitt livs bästa form, bra jobb/ekonomi et,c. Träffade en hel del tjejer men det ledde ingenstans. Kvinnorna i det här landet är ett kapitel för sig, det får inte diskuteras här Så det kan vid lämna därhän.
Hur som helst har jag lite lösa planer. Ska bara komma på fötter först (jag kraschade totalt för några år sen och är sjukskriven p.g.a depression). Utbildning och erfarenhet har jag så det är väl jobb jag tänkt söka utomlands under en kortare period. Och Lol på sportbil! Det går fan inte ens att impa svenska kvinnor med en bil för ~500tsek. Det är som vad man än gör är det lönlöst. Svenska kvinnor har sina preferenser, skapade av den tiden vi lever i och faller man inte in på dessa av någon anledning är man körd.
Att snurra runt i ekorrhjulet 9-5 i det här landet tills pension känns inte så frestande. Och jag har hört många liknande historier som din. En hel del bosätter sig utomlands medans många andra kommer tillbaks. Men då med vänner för livet utomlands och reser frekvent. De verkare bli gladare i själen.
Funderat på att börja träna någon lagsport? Eller eventuellt en individuell sport som kampsport där du flera gånger i veckan träffar och brottas och skapar ett intimt umgänge med de här personerna?
Brottning vet jag inte, men kampsport kan jag tänka mig. Sysslade med det när jag var yngre innan jag gick över till styrketräningen. Blå bälte i Taekwondo. Det skulle göra mycket tror jag. Träffa riktiga män, umgås med andra män. Bli mer av en man själv. (Man blir avmaskulinerad i det här feministiska landet så pass att man till slut riskerar sluta som en klump på 160kg inne psykvårdens eländiga värld. Där vill jag inte hamna.)
Ge dig ut i världen om du är fri och har möjlighet till det. Av egen erfarenhet så kommer du inte ångra dig... större risk att du ångrar dig om du sitter kvar här i Svearike resten av ditt liv. Det är både nyttigt för själen, kroppen och även rent intellektuellt att resa till och uppleva andra kulturer och människor.
Se dock till att inte göra det till en tillfällig flykt. Har själv rest iväg med mentaliteten att fly verkligheten för att jag inte stod ut längre.. det gör bara att man kraschar ännu mer när man väl återvänder hem igen.
Försök åstadkomma en förändring som varar. Upplev och "sök" så mycket du bara kan. Så att även om du måste komma hem igen så har du något nytt med dig inombords, något som åtminstone gör det värt att fortsätta.
Personligen fann jag buddhismen, började meditera regelbundet och fick ett annat perspektiv på livet. Det var en gradvis förändring som gjorde mig mer tillfreds, oavsett livssituation.
Har en kortare resa bokad redan utomlands. Ska bli kul. Bara för semester. Sverige är ett fantastiskt land. Mycket som vi tar för givet här utan att fatta det själva. Men socialt och kulturellt finns det inte mycket att hämta här. Inte konstigt att många mår dåligt.
Ouch, snacka om att dra varenda dam över en kant. Har jag missat dessa kvinnor du pratar om?
The_RobRoy
2019-01-29, 02:40
Pofpoff drar det ju fyra växlar för långt. Det finns ju givetvis drösvis med superbra svenska tjejer.
Men jag upplever samma grundläggande problem som han tar upp. Jag själv och många hela, rena, ordentliga vänner, som verkligen försöker skaffa tjej/partner och misslyckas gång på gång. Säger inte att det är enbart tjejernas fel dock, men något är konstigt i samhället. Observerar också att nästan alla dessa killar förblir singlar eller träffar tjej ifrån annat land.
TheOne1994
2019-01-29, 08:34
Jag är 27, inte haft flickvän på 10 år eller levt ihop med någon. Jag tycker det känns bra just nu och trivs med att vara själv, men det är svårt att sia om framtiden då jag inte besitter någon spåkula så jag vet inte hur jag kommer se på saken om 10 år.
Vad tror ni, kommer jag ångra mig?
Har vi några andra ensamvargar här på forumet?
Jag har vänner och familj, men mitt sociala behov är väldigt litet så jag träffar dessa i verkligheten ganska sällan.
1 ) Ånger suger, chans inte. Ett ensamt liv blir för mycket jag jag jag faktor.
2 ) Ja finns många, blir nog fler och fler i samhället. Mina styvsöner är i samma ålder som du. De "pallar" inte med brudar nu, det är så drygt. När jag var 27 ( 46 idag ) visste jag inte vad drygt var för något. Då tänkte man inte så mycket, idag tänker folk så det slår runt i skallen. Lev för h_vete lev !
3) Du kommer ångra dig tror jag. Ett liv som ensam säger nog allt. Det blir ensamt. Men livet är långt ifrån till föra alla.
Shqypnia
2019-01-29, 08:38
Jag fruktar att många frivilligt barnlösa kommer att vara otroligt ensamma när de blir gamla.
1 ) Ånger suger, chans inte. Ett ensamt liv blir för mycket jag jag jag faktor.
2 ) Ja finns många, blir nog fler och fler i samhället. Mina styvsöner är i samma ålder som du. De "pallar" inte med brudar nu, det är så drygt. När jag var 27 ( 46 idag ) visste jag inte vad drygt var för något. Då tänkte man inte så mycket, idag tänker folk så det slår runt i skallen. Lev för h_vete lev !
3) Du kommer ångra dig tror jag. Ett liv som ensam säger nog allt. Det blir ensamt. Men livet är långt ifrån till föra alla.
Eller också är det just det man gör. Man värdesätter friheten före en partner som istället blir ett hinder och något man måste anpassa sig efter.
Va singel i princip hela 20-30 års spannet och det va rätt skönt faktiskt. Bara kunna sätta sig å gibba med polarna när man ville, sticka ut å lira golf utan planering. Nu blir det lite mer anpassning och man får offra vissa saker för andra.
Det tips jag kan ge är att sluta försöka forcera fram ett förhållande, det funkade inte för mig och säkerligen inte för många andra. Levde istället med inställningen, if its ment to be its ment to be othervise fuck it, jag klarar mig ändå. Lycklig sambo sedan 1 år.
Varit singel, med ett kortare avbrott, i 6 år. Det märks vad lätt det är att vänja sig vid det och vad svårt det blir att tänka sig att släppa in någon annan som ska ha något att säga om just något jag tar mig för.
Men sanningen är ju att jag gör betydligt mindre saker som singel än när jag hade ett förhållande och väldigt få saker jag gör hade varit ett hinder i ett förhållande.
Diomedea exulans
2019-01-29, 13:24
Mina styvsöner är i samma ålder som du. De "pallar" inte med brudar nu, det är så drygt. När jag var 27 ( 46 idag ) visste jag inte vad drygt var för något. Då tänkte man inte så mycket, idag tänker folk så det slår runt i skallen. Lev för h_vete lev !
Eller också är det just det man gör. Man värdesätter friheten före en partner som istället blir ett hinder och något man måste anpassa sig efter.
Va singel i princip hela 20-30 års spannet och det va rätt skönt faktiskt. Bara kunna sätta sig å gibba med polarna när man ville, sticka ut å lira golf utan planering. Nu blir det lite mer anpassning och man får offra vissa saker för andra.
Det tips jag kan ge är att sluta försöka forcera fram ett förhållande, det funkade inte för mig och säkerligen inte för många andra. Levde istället med inställningen, if its ment to be its ment to be othervise fuck it, jag klarar mig ändå. Lycklig sambo sedan 1 år.
Jag misstänker att när TheOne1994:s styvsöner säger att de inte "pallar" med brudar för att det är "drygt" så menar de inte att de inte vill vara i ett förhållande, och att ett förhållande tar upp för mycket tid. Utan jag tror de menar att de inte pallar att få nobben, spela "spelet" och allt jävla skit som hör till att skaffa en brud från första början.
TheOne1994
2019-01-29, 13:34
Jag misstänker att när TheOne1994:s styvsöner säger att de inte "pallar" med brudar för att det är "drygt" så menar de inte att de inte vill vara i ett förhållande, och att ett förhållande tar upp för mycket tid. Utan jag tror de menar att de inte pallar att få nobben, spela "spelet" och allt jävla skit som hör till att skaffa en brud från första början.
Yes det kan nog ligga någon blandning i detta resonemang.
Det är lite jobb och uppoffringar att ingå i ett förhållande, speciellt i början. Då får man LIGGA I extra så att säga :) Gå från att äga all sin tid till någon som sätter käppar i hjulen är inte alltid så enkelt..
Diomedea exulans
2019-01-29, 13:39
Det är lite jobb och uppoffringar att ingå i ett förhållande, speciellt i början.
"Lite"? ;) För en kille som inte har speciellt hög status så är det i princip ett omöjligt projekt att skaffa flickvän.
Gissar att du själv aldrig direkt haft problem med kvinnorna, att det har räckt att "bara prata med dem så löser det sig", och att det funkat att "bara vara sig själv"? Från den utgångspunkten så torde det vara svårt att inse hur svårt det är för medelmåttor att få tjejer. (Vilket jag absolut förstår. Om jag hade varit populär bland tjejer hade jag ägnat all min tid åt att ha kul, inte att filosofera över hur det är att vara en kille som har det sämre.)
Brasklapp innan Mental låser tråden: Det är fullt möjligt att det är lika svårt för en impopulär tjej. Jag har inte filosoferat så mycket över hur det är att vara en tjej som har det sämre.
Det är fullt möjligt att det är lika svårt för en impopulär tjej. Jag har inte filosoferat så mycket över hur det är att vara en tjej som har det sämre.
Jag tror att det är värre. Tjejer bedöms utifrån sitt utseende så jävla mycket mer än killar gör.
C h r i s
2019-01-29, 16:29
Jag har verkligen inte upplevt de problem som de klagande männen här på brädan har. Jag hade en nördperiod när jag fick 0 tjejer men det var till 100% mitt eget fel, nu är det inga som helst problem. Så sluta fjolla er och ta tag i era egna problem gnällrumpor.
Diomedea exulans
2019-01-29, 16:32
Jag har verkligen inte upplevt de problem som de klagande männen här på brädan har. Jag hade en nördperiod när jag fick 0 tjejer men det var till 100% mitt eget fel, nu är det inga som helst problem. Så sluta fjolla er och ta tag i era egna problem gnällrumpor.
Snacka om empatibrist. Du tror att för att DINA problem löstes bara för att du "tog tag i dem" så kommer det gå lika lätt för alla andra?
Du låter som någon som tog 100 i bänk efter en månads träning och menar att alla som inte tar 100 i bänk bara måste sluta lata sig.
C h r i s
2019-01-29, 16:35
Snacka om empatibrist. Du tror att för att DINA problem löstes bara för att du "tog tag i dem" så kommer det gå lika lätt för alla andra?
Du låter som någon som tog 100 i bänk efter en månads träning och menar att alla som inte tar 100 i bänk bara måste sluta lata sig.
Snarare så att problemet av att inte kunna få tjejer inte får en lösning genom att gnälla hur dåligt allt är och hur sämst kvinnor har blivit, jobba på dig själv istället för att projicera dina problem på andra.
Diomedea exulans
2019-01-29, 16:37
Snarare så att problemet av att inte kunna få tjejer inte får en lösning genom att gnälla hur dåligt allt är och hur sämst kvinnor har blivit, jobba på dig själv istället för att projicera dina problem på andra.
Vilken tur att du kommer in och styr upp. Ingen av oss gnällspikar har tänkt tanken på att försöka jobba på oss själva istället för att gnälla. Nu när du upplyst oss så kommer alla våra problem försvinna.
C h r i s
2019-01-29, 16:40
Vilken tur att du kommer in och styr upp. Ingen av oss gnällspikar har tänkt tanken på att försöka jobba på oss själva istället för att gnälla. Nu när du upplyst oss så kommer alla våra problem försvinna.
Nej troligtvis kommer ni att fortsätta gnälla på hur dåligt allt är och så kommer ingenting att förändras. Jag har som sagt inte upplevt de problemen ni har, de som klagar över detta irl som jag känner är allmänt negativa personer som klagar över allt annat också.
Diomedea exulans
2019-01-29, 16:41
Nej troligtvis kommer ni att fortsätta gnälla på hur dåligt allt är och så kommer ingenting att förändras. Jag har som sagt inte upplevt de problemen ni har, de som klagar över detta irl som jag känner är allmänt negativa personer som klagar över allt annat också.
Själv har jag aldrig brutit benet. Så jag förstår inte varför de som brutit benet sitter och klagar.
C h r i s
2019-01-29, 16:52
Själv har jag aldrig brutit benet. Så jag förstår inte varför de som brutit benet sitter och klagar.
Lite haltande jämförelse.
Diomedea exulans
2019-01-29, 17:01
Lite haltande jämförelse.
https://media.giphy.com/media/IiBJyuzvrsOHu/giphy.gif
Nej troligtvis kommer ni att fortsätta gnälla på hur dåligt allt är och så kommer ingenting att förändras. Jag har som sagt inte upplevt de problemen ni har, de som klagar över detta irl som jag känner är allmänt negativa personer som klagar över allt annat också.
Tror väl inte så många föddes till att vara negativa. Men livet formar ens personlighet.
Självklart kan väl en del hjärnstarka personer som mår dåligt fejka sig till en positiv personlighet folk inte ser igenom, men det är nog ganska sällsynt.
Jag har verkligen inte upplevt de problem som de klagande männen här på brädan har. Jag hade en nördperiod när jag fick 0 tjejer men det var till 100% mitt eget fel, nu är det inga som helst problem. Så sluta fjolla er och ta tag i era egna problem gnällrumpor.
Brukar du också säga till deprimerade att de bara ska rycka upp sig, till psykotiska att de bara ska skärpa sig, och att autisterna får fan ge sig bete sig som folk?
Krävs ju inte direkt en nära kunskap om psykologi för att förstå hur processerna leder fram till resultatet...
C h r i s
2019-01-29, 21:54
Brukar du också säga till deprimerade att de bara ska rycka upp sig, till psykotiska att de bara ska skärpa sig, och att autisterna får fan ge sig bete sig som folk?
Krävs ju inte direkt en nära kunskap om psykologi för att förstå hur processerna leder fram till resultatet...
Nej för det är inte jämförbart. De som sitter och klagar här gör det år ut och in utan att anstränga sig, finns en hel drös med fula, fattiga killar som går runt med fungerande förhållanden. Varför har dom en tjej och inte du? Har du inte hittat någon så är du helt enkelt jävligt tråkig och har en negativ inställning till livet och allt vad det innebär. Det är inte fel på kvinnorna, det är fel på dig.
Diomedea exulans
2019-01-29, 22:31
Nej för det är inte jämförbart. De som sitter och klagar här gör det år ut och in utan att anstränga sig Men är du dum i huvudet, eller? Varför tror du inte vi har ansträngt oss?
finns en hel drös med fula, fattiga killar som går runt med fungerande förhållanden. NO SHIT.
Varför har dom en tjej och inte du? För att de har en intressant personlighet, kanske?
Har du inte hittat någon så är du helt enkelt jävligt tråkig och har en negativ inställning till livet och allt vad det innebär. Men vad bra, då ska jag bara trolla så jag blir rolig då. Hur är det man gör nu, man säger "abrakadabra, simsalabim", så blir man rolig enligt tjejerna, eller hur var det?
Det är inte fel på kvinnorna, det är fel på dig.Vad bra, nu vet jag det, då ska jag bara trolla så det inte är fel på mig längre. Och vilken formel var det som gällde för det, var det "hokus filiokus"?
trädgårdsmöbel
2019-01-29, 23:12
De klagande männen skulle jag vilja tipsa om att gilla sig själva och vara glada trots tjejproblem. Hur man gillar sig själv och blir glad kan jag inte svara på, men jag vet att det är lättare att hantera olika problem om man gillar sig själv och är glad.
Så gilla dig själv och bli glad. Du kommer inte få några brudar av det, men det blir lättare att hantera.
Såg ett Lasse Åberg (?) citat på FB:
"Le mycket och rör dig snabbt så märks det inte att man är ful."
Så mycket visdom.
trädgårdsmöbel
2019-01-30, 10:46
Min fars morbror gav oss mycket råd om brudar från sitt perspektiv. Det gör inget om man har suttit i fängelse är liten, gammal och fet! Har man en sån här (Rolex i guld) så älskar brudarna dig!
Han var inte bad boy-kriminell heller utan det var ekobrott, försäkringsbedrägerier, förskingring och sånt. Drev vårdhem, blåste senila patienter till att investera och sånt.
Han var en jävel på brudar den gubben. Hans fru senare var Ryska kanske 35 men såg ut som 25 och jättesnygg, ett halvt huvud längre än den där lille fete 60årige gubben.
trädgårdsmöbel
2019-01-30, 10:56
Det var fler råd, fast de följde alltid samma tema. Köra Lexus med personlig nummerplåt, Armanikostym (Hans var alltid lingonsylt/såsfläckig), ge dem dyra smycken som presenter osv.
Fet dinka & grova biccar funkar alltid.
C h r i s
2019-01-30, 13:27
Men är du dum i huvudet, eller? Varför tror du inte vi har ansträngt oss?
NO SHIT.
För att de har en intressant personlighet, kanske?
Men vad bra, då ska jag bara trolla så jag blir rolig då. Hur är det man gör nu, man säger "abrakadabra, simsalabim", så blir man rolig enligt tjejerna, eller hur var det?
Vad bra, nu vet jag det, då ska jag bara trolla så det inte är fel på mig längre. Och vilken formel var det som gällde för det, var det "hokus filiokus"?
Ja se där, det var ju det jag ville komma fram till, det är inte kvinnornas fel utan ditt eget, så då är det ju ingen idé att gnälla om hur synd det är om er för att tjejer är såå taskiga och förnäma. Det är ingen rättighet att ha en flickvän.
Diomedea exulans
2019-01-30, 13:55
Ja se där, det var ju det jag ville komma fram till, det är inte kvinnornas fel utan ditt eget, så då är det ju ingen idé att gnälla om hur synd det är om er för att tjejer är såå taskiga och förnäma. Det är ingen rättighet att ha en flickvän.
Men du fattar ju fortfarande inte. Det är inte mitt eget fel heller. Det är ingens fel att jag är dålig på kvinnor. Jag föddes via naturlig befruktning, det var inte en professor som kokade ihop mig i ett labb och sa "haha, nu ska jag ge Dio dåliga raggningsgener". Mina föräldrar och lärare uppfostrade inte mig med "haha, nu ska vi ge Dio en dålig brudraggarpersonlighet" i åtanke. Och det är sannerligen inte mitt eget fel heller. Ingen har kommit fram till mig och sagt "Dio, gör A, B och C så kommer brudarna älska dig", varpå jag sagt "näe, det tänker jag inte".
För DIG räckte det att bestämma sig för att "nu jäklar ska jag bli bra på brudar", och så blev du det. Ska det vara så svårt att fatta att samma sak inte gäller för alla?
Angående att det inte är någon idé att gnälla: Säger du samma sak om alla andra människor som pratar ut om sina problem?
Sasquatch
2019-01-30, 14:19
Dio, vad du behöver är ett Growth Mindset.
Personlighet är inte statisk, det går att växa som person men det krävs att man vågar göra saker som utmanar en.
Men du fattar ju fortfarande inte. Det är inte mitt eget fel heller. Det är ingens fel att jag är dålig på kvinnor. Jag föddes via naturlig befruktning,
Jag gissar att du inte hade förmågan att läsa medfött heller, utan det fick du träna dig för att lära dig.
Föregående inlägg var ganska bra.
Diomedea exulans
2019-01-30, 14:51
Jag gissar att du inte hade förmågan att läsa medfött heller, utan det fick du träna dig för att lära dig.
Föregående inlägg var ganska bra.
Det är en jävla skillnad. Att lära sig läsa handlar om att pussla ihop 28 olika tecken med ett visst läte. Väldigt okomplicerat, ungefär som att lära sig alla länders huvudstäder. Att bli bra på kvinnor handlar om... Ja, jag vet inte ens vad det handlar om, fastän jag läst varenda Game-bok som finns. Det enda jag vet är att ju mer jag aktivt försöker bli bra på det, desto sämre blir jag.
Det är fan inte ens eget fel att man är dålig på det iallafall.
trädgårdsmöbel
2019-01-30, 15:08
Dio är förövrigt väldans bra på att få tjejer och behöver snarare jobba på sina "behålla en flickvän"-skills än raggningsskills. :) sorry att det blev lite personligt där.
Att bli bra på kvinnor handlar om... Ja, jag vet inte ens vad det handlar om, fastän jag läst varenda Game-bok som finns. Det enda jag vet är att ju mer jag aktivt försöker bli bra på det, desto sämre blir jag.
Det är fan inte ens eget fel att man är dålig på det iallafall.
Jag vet inte vad du är ute efter när det gäller kvinnor, så där kan jag inte kommentera.
Däremot så finns det en sanning som säger att om alla förhållanden slutar på samma sätt, ligger felet troligtvis på din sida någonstans. Det gäller både kvinnor och män.
Diomedea exulans
2019-01-30, 15:11
Dio är förövrigt väldans bra på att få tjejer och behöver snarare jobba på sina "behålla en flickvän"-skills än raggningsskills. :) sorry att det blev lite personligt där.
Nja, jag är väldigt dålig faktiskt. För varje jag träffar finns det hundra som slutat skriva till mig redan första dagen eftersom jag gjort något felaktigt ordval som får dem att tro att jag är ickefeminist eller bara är ute efter sex eller någon annan av de sjuhundraelva dealbreakers de flesta kvinnor har på sin lista. Och för varje jag skrivit med så finns den femhundra som jag har skrivit till men som aldrig svarat.
IRL är jag 100 % oförmögen att ragga överhuvudtaget. Iallafall i min Dr. Jekyll-form, om jag super mig aspackad och blir Mr. Hyde så kan jag få vilken kvinna jag än pekar på.
Diomedea exulans
2019-01-30, 15:12
Jag vet inte vad du är ute efter när det gäller kvinnor, så där kan jag inte kommentera.
Däremot så finns det en sanning som säger att om alla förhållanden slutar på samma sätt, ligger felet troligtvis på din sida någonstans. Det gäller både kvinnor och män.
Det är enorm skillnad på "felet ligger hos mig" och "det är mitt fel att inte funkar".
Om jag är rullstolsburen och inte kan hoppa hopprep så ligger felet hos mig. Men det är inte mitt fel.
Det är enorm skillnad på "felet ligger hos mig" och "det är mitt fel att inte funkar".
Om jag är rullstolsburen och inte kan hoppa hopprep så ligger felet hos mig. Men det är inte mitt fel.
Då finns det inget att göra, förrän du börjar fundera på vad felet är.
Läskeblask
2019-01-30, 15:19
Ingen är bra till en början. Man misslyckas ju 9/10 ggr, antingen blir man deprimerad och förbannad eller så får man bara svälja det. Mina tips är bra självförtroende, glad och man får väl bara testa sig fram med vad man bör säga. Sen har jag märkt att man måste vara realistisk. Är du halvful, fattig och okänd så slösa inte tid på bruden som skall bli läkare och extraknäcker som modell.
Kanske man inte skall fundera för mycket? T.ex om du läser att nån tjej tränar på gym och bor i stockholm så fråga om hon kan rekommendera ett bra gym eller liknande. Få igång diskussion om nåt bullshitämne.
Diomedea exulans
2019-01-30, 15:51
Då finns det inget att göra, förrän du börjar fundera på vad felet är.
Det är inte säkert att det finns något att göra fastän man hittat felet heller. Jämför återigen med den rullstolsburne i min liknelse.
Inte jag, jag gillar människor!
Det är inte säkert att det finns något att göra fastän man hittat felet heller. Jämför återigen med den rullstolsburne i min liknelse.
Det tänker inte jag rota i, steg ett brukar vara att inse att man har nått problem. Sedan lägger man upp en bättre plan. Och slutar med de rutiner som misslyckas gång på gång.
TheOne1994
2019-01-30, 16:21
Det tänker inte jag rota i, steg ett brukar vara att inse att man har nått problem. Sedan lägger man upp en bättre plan. Och slutar med de rutiner som misslyckas gång på gång.
det är här det fallerar i de flesta fall. Börjar man här är hälften vunnit. Kan dock vara obehagligt att "ankalaga" sig själv...enklast är att peka på alla andra.
Diomedea exulans
2019-01-30, 16:49
Sen har jag märkt att man måste vara realistisk. Är du halvful, fattig och okänd så slösa inte tid på bruden som skall bli läkare och extraknäcker som modell.
Jag har testat att köra på andrasorteringarna. Min erfarenhet är att det inte fungerar, de känner av att man inte är så attraherad av dem, och så tappar de intresset pga det. Det är svårt att fejka ett intresse.
David_wigren
2019-01-30, 17:15
Jag tror jag skulle överleva ett liv utan andra människor. Jag blir inte olycklig av att vara ensam. Men livet blir definitivt mycket bättre med andra människor omkring sig.
Kanske försöka klura ut vad det är man egentligen vill, på riktigt.
Vill du ha en tjej för att du inte vill vara själv eller för att ha ett förhållande? Är du beredd på att anpassa dig efter någon annan? Motivera varför du är på gymmet så mycket? Dela din inkomst? Flytta?
Ju mer öppen man är för allt ju lättare går det att hitta nån som passar in.
mWpaeBgqbl4
Nej för det är inte jämförbart. De som sitter och klagar här gör det år ut och in utan att anstränga sig, finns en hel drös med fula, fattiga killar som går runt med fungerande förhållanden. Varför har dom en tjej och inte du? Har du inte hittat någon så är du helt enkelt jävligt tråkig och har en negativ inställning till livet och allt vad det innebär. Det är inte fel på kvinnorna, det är fel på dig.
Nästan som att livet är mer komplicerat än vad det är i Chris' huvud.
Gnäll är ju förstås inte särskilt adaptivt, men eftersom jag har hög EQ kan jag så att säga "gå i deras skor" om du förstår uttrycket och se att det är en jobbig sits.
trädgårdsmöbel
2019-01-30, 19:49
Jag tror jag skulle överleva ett liv utan andra människor. Jag blir inte olycklig av att vara ensam. Men livet blir definitivt mycket bättre med andra människor omkring sig.
Det var ett kaxigt uttalande :) Hur länge har du gått som längst i livet i ett tillstånd där du känner dig ensam?
David_wigren
2019-01-30, 21:47
Det var ett kaxigt uttalande :) Hur länge har du gått som längst i livet i ett tillstånd där du känner dig ensam?
Det beror nog lite på vad man menar med ensam. Om ensam menas med att vara utan familj, partner och vänner så tror jag att jag hade klarat mig utan att må alltför dåligt. Iaf om jag fortfarande hade ett jobb där jag träffade människor samt tillgång till inteenet osv. Men om ensam menar att jag skulle bo ensam på en öde ö eller på mars, helt utan kontakt med omvärlden så hade jag nog mått ganska dåligt.
trädgårdsmöbel
2019-01-31, 07:42
Det beror nog lite på vad man menar med ensam. Om ensam menas med att vara utan familj, partner och vänner så tror jag att jag hade klarat mig utan att må alltför dåligt. Iaf om jag fortfarande hade ett jobb där jag träffade människor samt tillgång till inteenet osv. Men om ensam menar att jag skulle bo ensam på en öde ö eller på mars, helt utan kontakt med omvärlden så hade jag nog mått ganska dåligt.
Jag får nog försöka definiera det som en individuell känsla, känsla av ensamhet, och inte nödvändigtvis isolering. Det finns ju de som har familj, vänner, hela "kittet" som ändå känner sig ensamma.
Jag tror vi är olika på det sättet, att det krävs väldigt lite för någon och total isolering för någon annan för att känna sig ensam, men jag tror känslan är likadan. Så det är nog min fråga, hade du pallat ensamhetskänslan i en livstid?
Läskeblask
2019-01-31, 10:43
Ja vad räknas som ensam? Man ser ju folk 40 timmar i veckan på jobbet, familj, vänner osv i vanliga fall. Jag har varit i relation där jag kände mig ensam trots att man hade en som gnällde där bredvid jämt.
TheOne1994
2019-01-31, 10:58
familj och arbetskamrater ska inte räknas tycker jag.
Det ska KÄNNAS att vara ensam. Sitta hemma och verkligen känna sig ensam. Du kan inte ringa eller ta kontakt med någon för det finns ingen. Då är man ensam...
C h r i s
2019-01-31, 15:47
Nästan som att livet är mer komplicerat än vad det är i Chris' huvud.
Gnäll är ju förstås inte särskilt adaptivt, men eftersom jag har hög EQ kan jag så att säga "gå i deras skor" om du förstår uttrycket och se att det är en jobbig sits.
Nej du tyrA, förstår mycket väl att det är jobbigt, men att projicera sina problem på andra gör det inte lättare. Snarare distanserar man sig ännu längre från lösningen.
Klart livet är mer komplicerat, jag är inte en vet-alltare, vilket dumt sätt att försöka sig på en förolämpning.
Diomedea exulans
2019-01-31, 16:02
Nej du tyrA, förstår mycket väl att det är jobbigt, men att projicera sina problem på andra gör det inte lättare. Snarare distanserar man sig ännu längre från lösningen.
Klart livet är mer komplicerat, jag är inte en vet-alltare, vilket dumt sätt att försöka sig på en förolämpning.
Du är inte allvetare, men du vet att det bara är att rycka upp sig för att ens relationsproblem ska lösa sig.
trädgårdsmöbel
2019-01-31, 16:33
Ja vad räknas som ensam? Man ser ju folk 40 timmar i veckan på jobbet, familj, vänner osv i vanliga fall. Jag har varit i relation där jag kände mig ensam trots att man hade en som gnällde där bredvid jämt.
familj och arbetskamrater ska inte räknas tycker jag.
Det ska KÄNNAS att vara ensam. Sitta hemma och verkligen känna sig ensam. Du kan inte ringa eller ta kontakt med någon för det finns ingen. Då är man ensam...
Jag får nog hävda att det är en känsla av ensamhet som får räknas, annars blir det nån slags mätning/gränsdragning där ganska många skulle diskvalificeras så att väldigt få får vara med...i ensamheten :D
Vi är väldigt olika för vad som krävs för att känna sig ensam tror jag. Någon som kanske träffar vänner två gånger om året och resten av tiden får vända sig till internet för sociala behov kan tycka det är helt ok, eller känna sig jävligt ensam. Fan, folk som har människor runt sig hela tiden, blir bjudna på massa tillställningar, träffar högvis med nya människor, har jättemånga vänner...även de kan känna sig ensamma. Marylin Monroe av alla människor kände sig ofta ensam, hon om någon borde ju inte känt så. Men ändå.
Så jag tycker nog att man inte kan diskvalificera någon från ensamhetsproblematik. Däremot kan man tycka att någon är jävligt vek eller löjlig som känner sig ensam trots XX, YY osv. Men personens ensamhetsproblematik finns där ändå.
C h r i s
2019-01-31, 16:37
Du är inte allvetare, men du vet att det bara är att rycka upp sig för att ens relationsproblem ska lösa sig.
På flera här på forumet låter det som att Sveriges kvinnor gått med i en pakt där de alla sorterar bort män under ett gränsvärde för snygghet, rikhet, rolighet. Det stämmer såklart inte, har man inga kvalitéer som person och inte heller vill jobba för det kan man inte förvänta sig att en intressant kvinna ska fatta intresse. Det har ingenting med att de har blivit för pryda att göra, vilket var det jag ursprungligen ville ha sagt.
Du sa tidigare att du testat "andrahandssorteringar" men att du inte fattat intresse. Nehe? Jobba på dig själv då eller så blir det de du värderar lägre som du får hålla dig till. Tror du själv att du är berättigad en modell bara för att du existerar? Suck.
Diomedea exulans
2019-01-31, 16:41
Jobba på dig själv då eller så blir det de du värderar lägre som du får hålla dig till.
Föga förvånande missade du min poäng. Jag sa att jag inte får hålla mig till dem, för de dumpar mig för de märker att jag inte är intresserad. Även om jag själv vill fortsätta vara i ett förhållande med dem, alltså. Är också väldigt skeptisk till din tilltro till att "jobba med sig själv". Du får det att låta lika enkelt som att styrketräna för att bli starkare.
Tror du själv att du är berättigad en modell bara för att du existerar? Suck.
Men för helvete. Tror du man tror att man är "berättigad" till en grej bara för att man är ledsen för att man inte har den? Enligt dig borde man alltså inte få bli ledsen när ens mormor dör, för man är inte berättigad till en mormor. Suck.
David_wigren
2019-01-31, 17:16
Jag får nog försöka definiera det som en individuell känsla, känsla av ensamhet, och inte nödvändigtvis isolering. Det finns ju de som har familj, vänner, hela "kittet" som ändå känner sig ensamma.
Jag tror vi är olika på det sättet, att det krävs väldigt lite för någon och total isolering för någon annan för att känna sig ensam, men jag tror känslan är likadan. Så det är nog min fråga, hade du pallat ensamhetskänslan i en livstid?
Jag tror det skulle krävas nästan total isolering för mig att känna mig ensam. Jag kan aldrig minnas att jag känt mig ensam på det sättet du beskriver. Jag älskar visserligen att umgås med andra människor. Har anpassat mycket i mitt liv och mitt jobb just för att kunna umgås mer med andra. Men det till trots så tror jag inte jag hade tyckt det var outhärdligt att sluta umgås med folk helt och istället sitta hemma och spela TV-spel om dagarna i ett helt år. Det hade varit tråkigt, men inte hemskt.
C h r i s
2019-01-31, 19:31
Föga förvånande missade du min poäng. Jag sa att jag inte får hålla mig till dem, för de dumpar mig för de märker att jag inte är intresserad. Även om jag själv vill fortsätta vara i ett förhållande med dem, alltså. Är också väldigt skeptisk till din tilltro till att "jobba med sig själv". Du får det att låta lika enkelt som att styrketräna för att bli starkare.
Men för helvete. Tror du man tror att man är "berättigad" till en grej bara för att man är ledsen för att man inte har den? Enligt dig borde man alltså inte få bli ledsen när ens mormor dör, för man är inte berättigad till en mormor. Suck.
Du tycker alltså att jag ska känna empati och tycka synd om dig för att du endast intresserar dig för tjejer som är snyggare och mer intressanta än vad du är? Stackars dig, det måste vara hemskt. Tycker snarare mer synd om "andrasorteringarna" (schysst begrepp du använder) som får falska förhoppningar om att du faktiskt är intresserad. Kom igen nu låter du som en förvuxen bebis.
Diomedea exulans
2019-01-31, 19:58
Du tycker alltså att jag ska känna empati och tycka synd om dig för att du endast intresserar dig för tjejer som är snyggare och mer intressanta än vad du är? Stackars dig, det måste vara hemskt.
Ja? De är väl klart som fan att du ska känna empati och tycka synd om mig som inte får världens snyggaste och intressantaste tjej. Om man inte tycker att en tjej är det så är det ju ingen mening att bli ihop med henne.
Att välja partner är ingen jävla balansräkning där man tänker "min snygghet är 28 poäng och min personlighet är 19 poäng, så jag har rätt att intressera mig för en tjej som har snygghet 25-31 poäng och personlighet 16-23 poäng". Är jag intresserad så är jag, är jag ointresserad så är jag. Det går inte att bara bestämma sig för det.
Eller hur fan har du valt partner? Har du sett någon och tänkt "hon är inom min liga", och sen bara bestämt dig för att bli intresserad av henne? Kul för henne i så fall om hon får veta att du egentligen tycker att det finns tjejer som är intressantare än henne, men att du valde henne av ren strategi.
Tycker snarare mer synd om "andrasorteringarna" (schysst begrepp du använder) som får falska förhoppningar om att du faktiskt är intresserad. Kom igen nu låter du som en förvuxen bebis.
Det är ju för fan du som tycker att jag ska bli ihop med dem fastän jag inte är intresserad av dem. Hur ska du ha det?
För övrigt så dejtar jag ju inte dem längre, jag förklarade förut att jag lagt ner den strategin. Du måste verkligen sluta med ovanan att inte läsa vad man skriver.
På flera här på forumet låter det som att Sveriges kvinnor gått med i en pakt där de alla sorterar bort män under ett gränsvärde för snygghet, rikhet, rolighet. Det stämmer såklart inte, har man inga kvalitéer som person och inte heller vill jobba för det kan man inte förvänta sig att en intressant kvinna ska fatta intresse. Det har ingenting med att de har blivit för pryda att göra, vilket var det jag ursprungligen ville ha sagt.
Du sa tidigare att du testat "andrahandssorteringar" men att du inte fattat intresse. Nehe? Jobba på dig själv då eller så blir det de du värderar lägre som du får hålla dig till. Tror du själv att du är berättigad en modell bara för att du existerar? Suck.
En vanlig kvinna har mycket större valmöjligheter än en vanlig man idag. Detta är fakta.
Nu vet jag ingenting om Dio, men jag gissar på att han inte får en kvinna i sin egen liga, eller har svårt för det, därför att de är upptagna med att bli knewlade av män i en högre liga än deras egen.
Jag bara gissade..så är det för mig iaf. Och för många, många, många andra killar därav ilskan när du kommer med din predikan.
trädgårdsmöbel
2019-01-31, 21:43
Jag tror det skulle krävas nästan total isolering för mig att känna mig ensam. Jag kan aldrig minnas att jag känt mig ensam på det sättet du beskriver. Jag älskar visserligen att umgås med andra människor. Har anpassat mycket i mitt liv och mitt jobb just för att kunna umgås mer med andra. Men det till trots så tror jag inte jag hade tyckt det var outhärdligt att sluta umgås med folk helt och istället sitta hemma och spela TV-spel om dagarna i ett helt år. Det hade varit tråkigt, men inte hemskt.
Jag tror dig, men jag tycker sånt är starkt på något sätt. Det tyder på någon slags kvalité i uppväxten kanske? Hade jag vart en bildad, intellektuell man med koncentrationsförmåga som räcker mer än 3 timmar hade jag gärna forskat på ämnet, och tagit reda på saker som om det finns gemensamma nämnare hos personer som lever ett rikt liv, med högvis med vänner, nya människor, upplevelser och konstant bekräftelse som ändå känner sig ensamma.
Jag blir alltid imponerad över folk som måste regga nytt konto för att skriva sina "riktiga" åsikter.
Rakryggat och modigt går de genom livet. Eller inte.
trädgårdsmöbel
2019-01-31, 22:51
Nu blir jag nyfiken, hur kan ni andra se vem det är som skriver under nytt nick? Jag blir nyfiken och misstänker att det är han Mental, moderatorn som stänger alla relationsdiskussioner. De spårar inte ur, det är han som spårar ur och sedan låser han tråden för att täcka spåret.
David_wigren
2019-02-01, 10:03
Jag tror dig, men jag tycker sånt är starkt på något sätt. Det tyder på någon slags kvalité i uppväxten kanske? Hade jag vart en bildad, intellektuell man med koncentrationsförmåga som räcker mer än 3 timmar hade jag gärna forskat på ämnet, och tagit reda på saker som om det finns gemensamma nämnare hos personer som lever ett rikt liv, med högvis med vänner, nya människor, upplevelser och konstant bekräftelse som ändå känner sig ensamma.
Jag tror inte det handlar om någon slags styrka. Styrka skulle ju krävas om man tyckte det var jättejobbigt men ändå lyckades stå ut med det. Jag själv upplever inte ensamheten på det sättet, därför krävs ingen större ansträngning att stå ut med det. Jag tror vi har olika behov av sällskap beroende på medfödda egenskaper såväl som vilken bakgrund och uppväxt man har haft. Jag och min bror växte upp med döva föräldrar under halvdåliga socioekonomiska omständigheter. Min uppväxt var i princip helt tyst. Lärde mig prata sent som en konsekvens av det. Har som tonåring/vuxen fått jobba bort en del talsvårigheter. Jag hade inte jättemånga vänner och jag grottade ner mig helt i tv-spel och aktiviteter där jag var ensam, mycket träning osv. Det tror jag har lagt grunden till att jag kan vara ensam utan större problem. Min bror är ännu värre. Han är en extrem ensamvarg och verkar inte må det minsta dåligt av det. Jag tror seriöst att han skulle kunna leva på en öde koloni på Mars, och ändå må helt ok sålänge som han har saker att göra.
Diomedea exulans
2019-02-01, 12:01
Nu blir jag nyfiken, hur kan ni andra se vem det är som skriver under nytt nick? Jag blir nyfiken och misstänker att det är han Mental, moderatorn som stänger alla relationsdiskussioner. De spårar inte ur, det är han som spårar ur och sedan låser han tråden för att täcka spåret.
Vi ser inte det, vi känner igen stilen. Snubben som omregistrerat sig gång på gång den senaste veckan inbillar jag mig att det är väldigt tydligt med. Åsikterna är exakt samma, skrivsättet är exakt samma (ganska välskrivna inlägg med korrekt grammatik, stavning, radbrytning osv. Ganska långa inlägg ofta), bemötandet mot andra medlemmar är exakt samma (artig så länge man är artig mot honom, hugger hårt när man börjar bli hånfull eller säger något som han tycker är urbota dumt), osv.
TheOne1994
2019-02-01, 12:15
Vi ser inte det, vi känner igen stilen. Snubben som omregistrerat sig gång på gång den senaste veckan inbillar jag mig att det är väldigt tydligt med. Åsikterna är exakt samma, skrivsättet är exakt samma (ganska välskrivna inlägg med korrekt grammatik, stavning, radbrytning osv. Ganska långa inlägg ofta), bemötandet mot andra medlemmar är exakt samma (artig så länge man är artig mot honom, hugger hårt när man börjar bli hånfull eller säger något som han tycker är urbota dumt), osv.
betyder att personen i fråga har mycket tid över...kanske är ensam :)
Frågan är väl då, vill man dö ensam?
TheOne1994
2019-02-01, 13:25
Plast 4 på vad folk ångrar på dödsbädden: Jag önskar jag hade hållit kontakten med mina vänner.
Vilka är Crillos alter egon då?
Nu blir jag nyfiken, hur kan ni andra se vem det är som skriver under nytt nick? Jag blir nyfiken och misstänker att det är han Mental, moderatorn som stänger alla relationsdiskussioner. De spårar inte ur, det är han som spårar ur och sedan låser han tråden för att täcka spåret.
Fast, jag skulle ju bara kunna låsa, eller radera tråden. Varför göra sig omaket att först starta ett konto klockan 2 på natten för att spy lite skit över någon kvinnlig debatör, för att sedan radera inlägget, banna mig själv och avsluta med att låsa tråden?
Jag tror du överskattar hur mycket jag är beredd att anstränga mig här.
Vi ser inte det, vi känner igen stilen. Snubben som omregistrerat sig gång på gång den senaste veckan inbillar jag mig att det är väldigt tydligt med. Åsikterna är exakt samma, skrivsättet är exakt samma (ganska välskrivna inlägg med korrekt grammatik, stavning, radbrytning osv. Ganska långa inlägg ofta), bemötandet mot andra medlemmar är exakt samma (artig så länge man är artig mot honom, hugger hårt när man börjar bli hånfull eller säger något som han tycker är urbota dumt), osv.
Är det inte samma person som alltid gör ett nytt konto för typ varje inlägg som har hängt med ett rätt bra tag längre än ett par veckor?
Fast, jag skulle ju bara kunna låsa, eller radera tråden. Varför göra sig omaket att först starta ett konto klockan 2 på natten för att spy lite skit över någon kvinnlig debatör, för att sedan radera inlägget, banna mig själv och avsluta med att låsa tråden?
Jag tror du överskattar hur mycket jag är beredd att anstränga mig här.
:d
Diomedea exulans
2019-02-01, 14:12
Är det inte samma person som alltid gör ett nytt konto för typ varje inlägg som har hängt med ett rätt bra tag längre än ett par veckor?
Han har hängt här för månader sedan, om inte år (tror det är samma som Nilz, jag blandar ihop mina nazister lite så jag är inte säker), men den senaste veckan typ har han verkligen varit i gasen och skapat ett nytt konto varje dag. Det går i vågor lite.
Jag är nyfiken på varför man väljer just ett träningsforum för detta... Men men.
Nattljus
2019-02-01, 16:40
Jag tror du överskattar hur mycket jag är beredd att anstränga mig här.
*hug*
Nja, jag är väldigt dålig faktiskt. För varje jag träffar finns det hundra som slutat skriva till mig redan första dagen eftersom jag gjort något felaktigt ordval som får dem att tro att jag är ickefeminist eller bara är ute efter sex eller någon annan av de sjuhundraelva dealbreakers de flesta kvinnor har på sin lista. Och för varje jag skrivit med så finns den femhundra som jag har skrivit till men som aldrig svarat.
IRL är jag 100 % oförmögen att ragga överhuvudtaget. Iallafall i min Dr. Jekyll-form, om jag super mig aspackad och blir Mr. Hyde så kan jag få vilken kvinna jag än pekar på.
”Visdom är att veta när det är fel på en själv och när det är fel på andra.” - Gammalt Yesiskt ordspråk
Du är inte dålig för att du blir ratad av kvinnors irrationella beteende. Dessa kvinnor är fullkomligt betydelselösa.
Han har hängt här för månader sedan, om inte år (tror det är samma som Nilz, jag blandar ihop mina nazister lite så jag är inte säker), men den senaste veckan typ har han verkligen varit i gasen och skapat ett nytt konto varje dag. Det går i vågor lite.
Jag är nyfiken på varför man väljer just ett träningsforum för detta... Men men.
Han finns på fler forum, men jag tror han återkommer till Kolo dels pga hans egna träningsintresse, samt att många här (iallafall förr) representerar ju den gruppen av killar han vill omvända.
Det som är sorligt är att en dag kommer allt detta hat och den besatthet han har bubbla över. Och, jag vet hur gammal han är, var han bor, vilken skola, program och termin han går. En dag kommer han stöta sig med någon med många följare och benägenhet att hänga ut, efter det kommer hans liv och framtida yrkesval i princip vara förstört.
Jag hoppas verkligen han får någon sorts hjälp innan det är försent.
Rixpucko
2019-02-01, 22:31
Du hånar Angel för att hon "stalkar" dig, men samtidigt hånar du oss andra för att vi är tillräckligt ointresserade av dig för att blanda ihop dig med en annan nazist som ytligt sett är nästan identisk med dig. Det är inte lätt att vara precis så intresserad av dig så du inte hånar en.
Ja det stämmer bra. Jag har sett flera inlägg här inne där ni lyckas blanda ihop mig med Nilz, detta fastän det finns stora skillnader i hur vi faktiskt framför våra åsikter. En moderator här inne har tydligen lyckats få ett antal medlemmar bannade också som HEN trodde var Nilz, jag bara ruskar på huvudet, hönsgård.
Rixpucko
2019-02-01, 22:32
Angående att debattera dig känns det ganska meningslöst när man vet att det handlar om max några timmar tills alla debattinlägg är raderade. Jag är inte så intresserad av såna kamikaze-debatter. Jag föredrar att kunna gå in och ut ur dem över några dagar iallafall.
Det har ni att tacka vår kära mod Metal för, som var den första som bannade mig helt ogrundat.
Är du intresserad av debatt kan Angel säkert tala om för dig var man hittar mig, så kan vi leka utan denna idiot som övervakar mina inlägg som en galen hök.
Jag hoppas det blir bra för dig och att du inte råkar ut för något.
FoolsGold
2019-02-02, 10:23
Vilka är Crillos alter egon då?
Han har i alla fall varit den bannade usern EyeOfTiger. Jämför följande inlägg:
Appropå detta med att tjejer skrattar åt dåliga skämt om de är intresserade har jag märkt av, speciellt vid ett tillfälle med en tjej jag uppfattade som desperat efter ett förhållande. Hon gjorde det hela tiden i princip.
MEN nu till kruxet, hon uppfattade mig som ful(jag är ful) så min fråga till dig i egenskap av kvinna.
Hon vill inte ligga på första dejten. Därav blev jag kränkt och arg, och hon också på något snedvridet sätt(hon hade ju säkerligen legat runt mycket förut så varför inte med mig nu på första dejten om hon var så intresserad resonerade jag? Varför skulle hon bli arg för det? Tror hon jag är dum? Att hon är någon slags prinsessa? Att jag skulle uppvakta en h*ra s.a.s lite starkt uttryckt?). Och där tog det slut. Hur många dejter hade det tagit tror du innan legat med mig? Eller hade jag behövt vänta ända på ett ett officiellt förhållande inletts?
Och skulle man inte kunna säga att ansvaret låg på henne att sära på benen, om hon nu var så intresserad, så att det möjligen skulle blivit något? Varför skulle jag som en potentiell make behöva vänta när hon legat runt tidigare med KK's, krogragg, semesterflirtar och allt möjligt kvinnor har nu för tiden? Den kvinnliga logiken förstår jag inte.
Lite bakgrundsinfo: Hon var WT(en tatuering på armen och arbetade som uska) och hade troligen legat runt en hel del som sagt, blivit uttnyttjad gissar jag på, varit ute mycket i krogsvängen. Nu dock som sagt desperat efter något riktigt p.g.a den biologiska klockan. Och jag verkade intressant för henne.
Vem oss gjorde fel här? Jag som var lite svinaktigt på att ligga redan på första dejten(jag tycker det var ett rimligt krav från min sida att hon skulle göra det), eller hon som nekade och förstörde alla möjliga framsteg?
Denna fråga har plågat mig i åratal. Tacksam för svar
med
Jaa...men kan en kvinna förstå hur det känns för mig eller andra män i min situation?
Tänk Kalle 29 år, utbildad Civilingenjör som nyss skaffat ett riktigt schysst eget boende, bil, jobb, tränat ihjäl sig..ägnat timtal med läsning om PuA..verkligen gjort ALLT inte blir så glad när han inte också får ligga efter att ha kämpat sig till en fika-dejt genom en dejtingsida. Kan en kvinna tänka sig hur det känns?/
Jaja charm=snygg.
Inte lätt när man är ful och får låg status med allt vad det innebär. Att kompensera med alla ovannämnda saker hjälper inte heller.
Men jag har iaf tagit ställning. Tänker inte spela med på det. Då är jag hellre singel. Och jag inbillar mig att jag på något sätt ger tillbaka lite..för jag är en man mindre på 'provider' marknaden. Låt kvinnorna ligga med sina 'lovers' då och ha det så kul. Min sperma och omtanke för barn/familjebildning får de aldrig.
För mig är det inte märkligt. Det är väldigt 'orättvist' tycker jag. Kan bara inte förstå det. Och som sagt kommer jag aldrig någonsin finna mig i det.
..vilket är lite lustigt..för jag minns det så väl..en dejt jag träffade där allting verkligen klickade på alla sätt. Då gick jag for the kill så att säga men fick nobben. Det gjorde mig absolut rasande och kvinnan också konstigt nog? Och till råga på allt..hon skulle utomlands på semester precis efter. Undra vad hon gjorde där?
Skulle jag ha vikt mig, underkastat mig, gått på typ 2-3 dejter till innan? Då hade det säkert blivit något. Men varför ska jag alltid vika mig för en kvinnas vilja?
En riktigt obehaglig typ.
Han har i alla fall varit den bannade usern EyeOfTiger. Jämför följande inlägg:
med
En riktigt obehaglig typ.Oj. Det var väldigt likt. Och förbittrat. Tack för info.
BelowAverage
2019-02-02, 11:20
Jag borde kanske skriva det i kontroversiella åsikter tråden, men skriver det här istället: jag tycker man bör låta troll svälta.
Jag borde kanske skriva det i kontroversiella åsikter tråden, men skriver det här istället: jag tycker man bör låta troll svälta.Den insikten kommer man tyvärr ofta till när det framstår som för sent.
Jag var i en diskussion med vad jag upplevde vara en orimlig person i en tråd här nånstans. Diskussionen spåra ur mer och mer. Jag tänkte till och med på ett svar när jag promenera en dag när plötsligt - aha. Jag svarade inte mer och allt det orimliga bara försvann :)
C h r i s
2019-02-02, 13:38
Jag borde kanske skriva det i kontroversiella åsikter tråden, men skriver det här istället: jag tycker man bör låta troll svälta.
Tycker man använder ordet troll lite för generöst idag. Tror många "troll" snarare är vilsna individer som använder internet som tillflykt, och sedan många mindre stabila personer. Känner iaf ingen average joe som skulle regga sig 10+ gånger för att skriva dynga eller ens trolla öht mer än utfärda en syrlig pik då och då.
Diomedea exulans
2019-02-02, 13:42
Tycker man använder ordet troll lite för generöst idag.
+1.
Jag tror t ex vår goda nazist här ovan genuint försöker göra världen till ett bättre ställe.
Jag tror rena "troll" är rätt sällsynta, så jävla kul är det inte att skriva saker bara för att provocera.
Lafayette
2019-02-02, 13:58
För det första känns det som troll används fel helt och hållet. Rixpucko är inget troll, det är någon som medvetet ljuger och hittar på historier för att få uppmärksamhet. Inte någon som är aggressiv på nätet. Eller har jag fel?
Tvivlar på att han vill göra världen gott. Han vill nog förändra världen så att han gynnas av det, om andra får lida är det skit samma. Noll invandring och att kvinnor ska stanna i köket och inte arbeta etc. kommer leda till att han får ett jobb och får tjejer.
Jag har varit mobbad hela skoltiden och efter det i princip helt ensam och får sällan tjejer. Men jag blir inte lika galen som honom. Tänk om jag blir sån om fem år...
Diomedea exulans
2019-02-02, 14:01
Tvivlar på att han vill göra världen gott. Han vill nog förändra världen så att han gynnas av det, om andra får lida är det skit samma. Noll invandring och att kvinnor ska stanna i köket och inte arbeta etc. kommer leda till att han får ett jobb och får tjejer.
Han tror ju att svarta mår bättre av att inte få ha sex med vita, att kvinnor mår bättre av att inte få arbeta som läkare, osv.
Lafayette
2019-02-02, 14:03
Han tror ju att svarta mår bättre av att inte få ha sex med vita, att kvinnor mår bättre av att inte få arbeta som läkare, osv.
Okej. Har inte riktigt uppfattat att han vill gott för dem när han skriker ut rasistiska tillmälen och kallar tjejer för lud*r.
Okej. Har inte riktigt uppfattat att han vill gott för dem när han skriker ut rasistiska tillmälen och kallar tjejer för lud*r.
Det ger dock en ganska tydlig bild vad han är för en filur.
Om man vet att det finns en person som han, och man vet vem han är, borde man ”varna” någon på nått sätt då? Hur stor tror ni chansen är att han en dag skadar någon eller många människor? Tänker på typ Anton Lundin Pettersson scenarion.
Jag vill alltså absolut inte hänga ut honom. Men jag vill inte heller läsa om honom i tidningen om 2 år.
Diomedea exulans
2019-02-02, 14:28
Om man vet att det finns en person som han, och man vet vem han är, borde man ”varna” någon på nått sätt då? Hur stor tror ni chansen är att han en dag skadar någon eller många människor? Tänker på typ Anton Lundin Pettersson scenarion.
Jag vill alltså absolut inte hänga ut honom. Men jag vill inte heller läsa om honom i tidningen om 2 år.
Jag tycker din oro är befogad. Han är tydligen en "ändamålen helgar medlen"-typ. Han tycker att folk ska offra sin egen frihet (inte ha sex mellan rasgränser, inte vara öppet homosexuella etc) för att världen ska bli ett bättre ställe om 50 år. Det är inte långsökt att tänka sig att han kan begå brott för att uppnå att världen ska bli ett bättre ställe om 50 år.
Speciellt inte med tanke på att det är väldigt vanligt hos just nazister. Kolla NMR, de ägnar sig åt fysisk misshandel och hot hela tiden (inb4 icke-Nilz kommer in och säger "men det gör ju vänstern också").
Vad man kan göra? Jag vette tusan, jag vet inte om polisen har något register där de samlar information om de här typerna. Det lär ju vara lönlöst att försöka med terapi eller nåt eftersom han inte tycker att han har fel.
trädgårdsmöbel
2019-02-02, 15:28
Om man vet att det finns en person som han, och man vet vem han är, borde man ”varna” någon på nått sätt då? Hur stor tror ni chansen är att han en dag skadar någon eller många människor? Tänker på typ Anton Lundin Pettersson scenarion.
Jag vill alltså absolut inte hänga ut honom. Men jag vill inte heller läsa om honom i tidningen om 2 år.
Du är snäll du Angel. Men du behöver inte oroa dig för mig. *hug*
FoolsGold
2019-02-02, 16:36
Jag tycker din oro är befogad. Han är tydligen en "ändamålen helgar medlen"-typ. Han tycker att folk ska offra sin egen frihet (inte ha sex mellan rasgränser, inte vara öppet homosexuella etc) för att världen ska bli ett bättre ställe om 50 år. Det är inte långsökt att tänka sig att han kan begå brott för att uppnå att världen ska bli ett bättre ställe om 50 år.
Speciellt inte med tanke på att det är väldigt vanligt hos just nazister. Kolla NMR, de ägnar sig åt fysisk misshandel och hot hela tiden (inb4 icke-Nilz kommer in och säger "men det gör ju vänstern också").
Vad man kan göra? Jag vette tusan, jag vet inte om polisen har något register där de samlar information om de här typerna. Det lär ju vara lönlöst att försöka med terapi eller nåt eftersom han inte tycker att han har fel.
Jausa, hade inte koll på denna snubbe och hur rubbad han är. Uppenbarligen har han ju storhetsvansinne och det kopplat med en känsla av att vara den enda som förstår hur "det faktiskt är" kan säkert leda till galenskap om det går för långt. Breivik tyckte också att han hade rätt...
Kan ju vara värt att låta polisen ta avgörelsen om det är något att undersöka men så länge han inte utsatt någon för hot eller insinuerat brottslig aktivitet eller liknande så blir det nog svårt för dem att göra något. Att ha rasisitiska och/eller misogynistiska åsikter är ju inte olagligt även om det är otrevligt.
BelowAverage
2019-02-02, 16:36
Den insikten kommer man tyvärr ofta till när det framstår som för sent.
Jag var i en diskussion med vad jag upplevde vara en orimlig person i en tråd här nånstans. Diskussionen spåra ur mer och mer. Jag tänkte till och med på ett svar när jag promenera en dag när plötsligt - aha. Jag svarade inte mer och allt det orimliga bara försvann :)
Haha, sant. Det börjar lätt klia i fingrarna när någon på internet har mage att tycka *fel*.
Tycker man använder ordet troll lite för generöst idag. Tror många "troll" snarare är vilsna individer som använder internet som tillflykt, och sedan många mindre stabila personer. Känner iaf ingen average joe som skulle regga sig 10+ gånger för att skriva dynga eller ens trolla öht mer än utfärda en syrlig pik då och då.
Sant och visst, personen verkar egentligen inte trolla i ordets rätta bemärkelse. Samtidigt har jag svårt att komma på ett bättre ord för det. Men begreppet trolla har ju förändrats. Den enda som old-school trollar på brädan är väl typ trädgårdsmöbel som kastar brandfacklor och sedan försvinner? ;P
Finns det andra så har de flugit över mitt huvud.
Däremot kan man ändå välja att inte uppmuntra beteenden man inte uppskattar, oavsett vad man kallar dem för. Jag hade iofs gärna sett att man kunde prata om vad som helst på brädan men det betalas ju för av ett varumärke så jag förstår att de vill begränsa vissa saker.
Anton Fräs
2019-02-02, 16:38
Jag hade gärna sett att folk helt enkelt ignorerade de uppenbara trollen/fullständiga idioterna, på så vis kan vi fortsätta ha intressanta diskussioner utan att modsen behöver jobba häcken av sig för att deleta posts och dessutom låter man inte dom inte styra diskussionen. Forumet har ju gått rakt utför sedan trollen tog över.
Starke75an
2019-02-02, 16:46
Orkar inte läsa hela tråden så kan nån sammanfatta vad som hänt. ?
Lafayette
2019-02-02, 16:58
Jag hade gärna sett att folk helt enkelt ignorerade de uppenbara trollen/fullständiga idioterna, på så vis kan vi fortsätta ha intressanta diskussioner utan att modsen behöver jobba häcken av sig för att deleta posts och dessutom låter man inte dom inte styra diskussionen. Forumet har ju gått rakt utför sedan trollen tog över.
+1
Vilket faktiskt händer ibland och är väldigt underhållande att se. Personer postar ett aggressivt inlägg, blir helt ignorerad och får smått panik och är tvungen att massposta inlägg.:d
Nu bidrar jag till problemet. Jag får skärpa mig i fortsättningen.
Jag hade gärna sett att folk helt enkelt ignorerade de uppenbara trollen/fullständiga idioterna, på så vis kan vi fortsätta ha intressanta diskussioner utan att modsen behöver jobba häcken av sig för att deleta posts och dessutom låter man inte dom inte styra diskussionen. Forumet har ju gått rakt utför sedan trollen tog över.
*ljud av ett glashus som går sönder som om det hade träffats av en sten*
Orkar inte läsa hela tråden så kan nån sammanfatta vad som hänt. ?
Nix.
Tycker man använder ordet troll lite för generöst idag. Tror många "troll" snarare är vilsna individer som använder internet som tillflykt, och sedan många mindre stabila personer. Känner iaf ingen average joe som skulle regga sig 10+ gånger för att skriva dynga eller ens trolla öht mer än utfärda en syrlig pik då och då.
Han har ju rätt i det han säger angående kvinnors hypergami. Det är ett jätte problem för män i västvärlden. Det finns flera helt seriösa studier som bekräftar det han säger, bl.a. en från vårt kära grannland Norge. Attraktiva män "återanvänds" för att bilda familj (och inte bara det utan också i yngre ålder när dem knewlar kvinna efter kvinna efter kvinna.)
Titta bara på vår kär Reinfdelt, han dumpar gamla familjen och startar en helt ny med en fräsch pingla. Och den gamle gode Anders Borg blev inspirererad och gjorde samma sak. Männen i toppen lägger beslag på i stort alla kvinnor, eller rättare sagt 80% av dem.
Dock att det skulle finnas nog konspiration bakom vad som nu händer är dock helt befängt och hans nazisistka åsikter är helt avskyvärda. De är på riktigt skrämmande.
trädgårdsmöbel
2019-02-02, 19:13
Jag undrar om det inte skulle kunna tillverkas piller/medicin mot ensamhetskänslan? Tex. Vad händer rent kemiskt i kroppen av en kram från någon man tycker om? Eller känslan av ett "Jag älskar dig" och så tar msn ett piller och får känslan av det.
Det han pratar om är egentligen inga konstigheter, finns massor av liknande tänk på nätet. Han har valt sin grupp av "ondska" för honom råkar det vara Judar, för andra är det "Straight white guys" osv.
Han får skaffa sig en PR agent och sätta sig utanför riksdagshuset med en skylt "Skolstrejk för att få knula". Eller nått.
Men visst en tendens till millenarism finns.
Jag undrar om det inte skulle kunna tillverkas piller/medicin mot ensamhetskänslan? Tex. Vad händer rent kemiskt i kroppen av en kram från någon man tycker om? Eller känslan av ett "Jag älskar dig" och så tar msn ett piller och får känslan av det.
Personer som fastnar för heroin får väl just den känslan? Kärlekens drog brukar den väl kallas. För folk som kommer från trassliga familjeförhållanden med övergrepp och liknanade.
Tyckte jag såg ett YT klipp om det, någon forskare som berättat hur olika droger påverkar olika personer och hur det leder till vilken drog personer fastnar för.
trädgårdsmöbel
2019-02-02, 23:33
Personer som fastnar för heroin får väl just den känslan? Kärlekens drog brukar den väl kallas. För folk som kommer från trassliga familjeförhållanden med övergrepp och liknanade.
Tyckte jag såg ett YT klipp om det, någon forskare som berättat hur olika droger påverkar olika personer och hur det leder till vilken drog personer fastnar för.
Jag tänkte mig betydligt mildare saker än heroin :) behöver ju inte bara vara romantiska grejer heller, kanske känslan i kroppen när ens far säger "jag är stolt över dig min son" eller "gosa med hund" fast på piller. För att täcka behov och saknad.
Cykelcykel
2019-02-03, 07:05
Jag är 32
Hade massor av vänner och kompisar förut men har fasat ut all genom åren.
Umgås inte med någon nuförtiden förutom en middag med familjen då och då som är bara min bror och mor.
Har aldrig mått bättre än jag mår nu. Jag är egentligen bekväm med de flesta sociala situationer och har inga problem med att umgås mef folk.
Jag har bara ingen lust
Livet är enklare och bättre när man kan bestämma allt själv har jag kommit fram till
Saknar ingen
Och den känslan blir bara starkare
Jag kände hyfsat likt dig när jag var lite yngre än du är. Men sen blev jag lite äldre än du är, och då vände det. Har idag reko kontakt med ett fåtal men goda vänner. Dessvärre blivit av med några jag hade velat ha kvar, trots upplivningsförsök.
Lev så som du mår bra av, men bränn inga broar.
trädgårdsmöbel
2019-02-03, 11:23
Jag är 32
Hade massor av vänner och kompisar förut men har fasat ut all genom åren.
Umgås inte med någon nuförtiden förutom en middag med familjen då och då som är bara min bror och mor.
Har aldrig mått bättre än jag mår nu. Jag är egentligen bekväm med de flesta sociala situationer och har inga problem med att umgås mef folk.
Jag har bara ingen lust
Livet är enklare och bättre när man kan bestämma allt själv har jag kommit fram till
Saknar ingen
Och den känslan blir bara starkare
Dystymi...äh jag kan inte stava det. Dystimy kanske? Jaja, "låggradig depression" det låter som det. Googla på ordet jag försökte stava, så tror jag att du komner känna igen dig en hel del.
Cykelcykel
2019-02-03, 16:12
Dystymi...äh jag kan inte stava det. Dystimy kanske? Jaja, "låggradig depression" det låter som det. Googla på ordet jag försökte stava, så tror jag att du komner känna igen dig en hel del.
Läste den korta wikipediabeskrivningen och kännde inte igen mig alls.
Varför ska allt vara en jävla diagnos hela tiden!??
trädgårdsmöbel
2019-02-03, 19:50
Läste den korta wikipediabeskrivningen och kännde inte igen mig alls.
Varför ska allt vara en jävla diagnos hela tiden!??
För att det är kul att diagnosticera saker. Fan man borde vart doktor. Då hade jag delat ut diagnoser till alla!
För att det är kul att diagnosticera saker. Fan man borde vart doktor. Då hade jag delat ut diagnoser till alla!
Du behöver inte vara doktor för att ställa diagnos
I allmänhet är det läkare eller tandläkare som ställer diagnos, men all hälso- och sjukvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, en funktionsnedsättning eller en skada kan ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens.
https://vemfargoravad.socialstyrelsen.se/arbetsuppgifter/vem-far-stalla-diagnos
trädgårdsmöbel
2019-02-03, 22:24
Du behöver inte vara doktor för att ställa diagnos
https://vemfargoravad.socialstyrelsen.se/arbetsuppgifter/vem-far-stalla-diagnos
Tack unga fröken med Gansers syndrom! :)
Bump.
Hur många här på brädan trivs med att leva utan partner och varför? Jag trivs väldigt bra som singel, men jag kan inte sätta fingret på varför eller om det är "bra" för mig att trivas själv hela livet ut.
Lafayette
2020-02-08, 19:30
Nej, jag avskyr det över allt och annat. Jag är 28 år gammal och har flyttat hem, och blir direkt som en ny människa. Skadligt i längden och en smula patetiskt man stod bara inte ut med tystnaden och ensamheten. Önskar jag kunde vara bekväm med det.
Bump.
Hur många här på brädan trivs med att leva utan partner och varför? Jag trivs väldigt bra som singel, men jag kan inte sätta fingret på varför eller om det är "bra" för mig att trivas själv hela livet ut.
Trivs rätt bra att leva som singel.
Fri att göra precis som jag vill. Inga förväntningar, missförstånd, spel, behöver inte ta hänsyn, inga dyra omkostnader, ingen press.
Dessutom har tjejer sådan hög ribba idag så det finns mest bara träskmonster att välja mellan om man skulle önska sig en relation.
Jag har fått min dos av relationer och mer flyktiga relationer tidigare år då kvinnor inte hade lika absurda krav. Skulle inte vilja vara 18 och kåt idag.
Trivs ensam men skulle inte ha något emot att träffa någon som man inte bara vill ligga med.
Dessutom har tjejer sådan hög ribba idag så det finns mest bara träskmonster att välja mellan om man skulle önska sig en relation.
Jag har fått min dos av relationer och mer flyktiga relationer tidigare år då kvinnor inte hade lika absurda krav. Skulle inte vilja vara 18 och kåt idag.
Vad upplever du att denna ribba och dessa krav består av? Hög lön, fint boende, lyxbil?
Vad upplever du att denna ribba och dessa krav består av? Hög lön, fint boende, lyxbil?
I någorlunda ordning:
1. Utseende
Är du inte modellmaterial så sållas du bort direkt. Tjejer får massa uppvaktning av riktigt snygga killar dagligen. Varför skulle de välja någon mindre snygg? Men, det som de inte verkar förstå är att dessa killar bara vill ligga. Jag tror att tjejer tänker "äsch det blev ingen ring på den här modellen heller, men snart vänder min tur, jag dejtar ju skitsnygga killar hela tiden!". Sen blir de 35+ och börjar få panik, väljer en normal beta-kille att skaffa barn med så det blir av, håller något år, och sen blir det "har en son vv" i presentationen på tinder.
2. Social status
3. Pengar, fint boende, fin bil, fina kläder, fina resor
4. Makt/våldskapital/badboy
Att man blir bortsållad av de som du beskriver är ju bara win. Långt ifrån alla är sådär.
Att man blir bortsållad av de som du beskriver är ju bara win. Långt ifrån alla är sådär.
Ja så kan man se på det.
Mina erfarenheter är att de flesta tjejer är sådär, finns undantag, men då är det ofta en semi-strikt kristen uppväxt med traditionella värderingar som ligger bakom, eller något annat. Tjejer som inte "vet sitt värde" och inte testat dejtingmarknaden ett tag. Lyckligt ovetandes.
Jag har haft 6-8 relationer som varat ett par år eller så. Utöver det lägrat ett hundratal tjejer. Men sen några år har jag inte träffat någon, och mest gett upp dejting när jag tycker ribban höjts något fruktansvärt de senaste åren.
Skulle vara kul att höra om andras erfarenheter, om det blivit svårare de senaste åren eller om det bara är jag. Jag tycker inte jag förändrats nämnvärt de senaste åren utseendemässigt eller på andra sätt heller egentligen, och jag tror inte heller det är "otur".
Från att dejta flera tjejer i veckan så verkar det numera "en ynnest" att få till en halvintressant tjej i halvåret.
Dagens klimat gör alla så ointressanta tror jag. Alla appar och sidor som finns där man kan se hundratals människor på telefonen, man blir avtrubbad. Ribban höjs för att "Det finns så många andra där ute".
I någorlunda ordning:
1. Utseende
Är du inte modellmaterial så sållas du bort direkt. Tjejer får massa uppvaktning av riktigt snygga killar dagligen. Varför skulle de välja någon mindre snygg? Men, det som de inte verkar förstå är att dessa killar bara vill ligga. Jag tror att tjejer tänker "äsch det blev ingen ring på den här modellen heller, men snart vänder min tur, jag dejtar ju skitsnygga killar hela tiden!". Sen blir de 35+ och börjar få panik, väljer en normal beta-kille att skaffa barn med så det blir av, håller något år, och sen blir det "har en son vv" i presentationen på tinder.
2. Social status
3. Pengar, fint boende, fin bil, fina kläder, fina resor
4. Makt/våldskapital/badboy
Punkt 2 följer ett fraktalt mönster vilket innebär att de flesta kan finna/skapa en miljö där de har relativt hög status. Spela på dina styrkor istället för dina svagheter så ordnar sig det där sig av sig självt. Punkt 3 får du ofta på köpet. Finns massor av folk som verkar ha det väldigt lätt för att få tjejer trots att de inte ser mycket ut för världen. Hemligheten är att de håller på med grejer som de genuint brinner för och omger sig med andra människor med liknande fallenhet. Allt annat är downstream från detta.
Är man inte stark i punkt 1 och 4 så är det väl bara att lägga ned krogen och tinder och fokusera enligt ovan.
Rikard Jansson
2020-02-08, 20:38
I någorlunda ordning:
1. Utseende
Är du inte modellmaterial så sållas du bort direkt. Tjejer får massa uppvaktning av riktigt snygga killar dagligen. Varför skulle de välja någon mindre snygg? Men, det som de inte verkar förstå är att dessa killar bara vill ligga. Jag tror att tjejer tänker "äsch det blev ingen ring på den här modellen heller, men snart vänder min tur, jag dejtar ju skitsnygga killar hela tiden!". Sen blir de 35+ och börjar få panik, väljer en normal beta-kille att skaffa barn med så det blir av, håller något år, och sen blir det "har en son vv" i presentationen på tinder.
2. Social status
3. Pengar, fint boende, fin bil, fina kläder, fina resor
4. Makt/våldskapital/badboy
Coolt, då måste jag definitivt vara modellmaterial :D
Dagens klimat gör alla så ointressanta tror jag. Alla appar och sidor som finns där man kan se hundratals människor på telefonen, man blir avtrubbad. Ribban höjs för att "Det finns så många andra där ute".
Absolut.
Teknikens frammarsch och avstigmatiseringen av dejtingsidor har gjort att top 20% av killarna är tillgängliga för alla tjejer helt plötsligt.
Så topkillarna får uppmärksamheten och tillgången till alla tjejer.
Och killar gör som killar gör, ligger runt en massa, lever livet.
80% av killarna får kriga om bottenskrapet, riktigt fula tjejer, äldre kvinnor med barn, transtjejer, o.s.v.
Jag undrar hur många killar som testat en transtjej av ren desperation :)
Coolt, då måste jag definitivt vara modellmaterial :D
Jag hör gärna andras erfarenheter, det där är mina.
Rätta mig om jag har fel, men har du inte barn från ett annat förhållande som sprack? Och nu är singel?
Rikard Jansson
2020-02-08, 20:49
Jag hör gärna andras erfarenheter, det där är mina.
Rätta mig om jag har fel, men har du inte barn från ett annat förhållande som sprack? Och nu är singel?
Jag vet inte, kanske är modellmaterial eller inte, skulle väl inte våga påstå det men, både min brorsa och jag har ärligt talat extremt lätt att ragga brudar, jag är inte lika extrem som honom (som under en höst för några år sen låg med 35 tjejer på 12 veckor), vi båda ser väl helt okej ut men är korta (174ish) och bor dessutom långt ute på landet så finns inte ens så många tjejer i närheten. Men hur man är, hur man säger saker och vad man säger gör EXTREM skillnad. Tjejer uppfattar saker på ett instinktivt sätt som vi killar inte ens fattar. Alltså kroppsspråk, ögonkontakt osv. När man väl fattar att man aldrig någonsin kan lura en tjej, utan helt enkelt bara är helt ärlig i vad man säger, hur man säger det, och i sina avsikter och handlingar, då är det inte alls komplicerat sen. Att vara helt oblyg helt enkelt, och genuint snäll, visa att man är en vuxen, ansvarstagande person och ptja, inte hålla på och skriva en jävla massa. Om man matchar med någon så vill de ju ses, det kanske är ett litet spel för att nå dit men mer än typ 20 svar fram och tillbaka så börjar de undra vad det är för fel på en.
Sen hjälper det ju att jag är dels brandman och har muskulösa underarmar/händer/mage vilket är överlägset viktigaste sakerna utseendemässigt (förutom ansiktet då) vad jag har märkt men tror helt ärligt bara att inte vara bitter/cringe/desperat/försöka "lura" någon att ligga med en är allt som behövs. Lättare sagt än gjort om man väl har snöat in sig i inceltankarna då förstås.
Korrekt om det andra ja, hurså?
Rikard Jansson
2020-02-08, 20:55
Men ja, det beror väl på vilken sorts tjejer man pratar om. Finns ju någon ny slags thot-generation som bara är på tinder för att få Instagram-följare eller ragga upp folk till sin "VIP-snapchat". Tror inte ens de vill träffa någon kille, de får ut sitt av uppmärksamhet bara.
Låter lite som du spelar i badboy-ligan då; brandman, muskler, tar ingen skit. Jag gissar att du attraherar de tjejerna som trånar efter såna.
Att du är singel med barn, och att det är väldigt vanligt numera rent allmänt, är en indikation på att det blir svårare och svårare att hålla ihop en relation. Och om du frågar mig beror det mestadels på kvinnors orealistiska krav på relationen. Det ska vara lika rosa och spännande som de första månaderna, man ska bjuda på det ena och det andra, fram med kreditkortet bara, hålla sig vältränad och åtråvärd. Till slut har man bänt sig över så mycket att attraktionen är borta ändå, och hon vänstrar eller monkey-branchar. Kvinnor har liksom modeller i inboxen ett klick bort om hon skulle tröttna på relationen vid varje ögonblick av relationen.
Sitt enda alternativ är att bli hustrumisshandlare, såna verkar ha tjejer som håller sig kvar genom ur och skur *screwy* (obs, ironi, jag förespråkar inte våld, för tydlighetens skull)
Rikard Jansson
2020-02-08, 21:06
Låter lite som du spelar i badboy-ligan då; brandman, muskler, tar ingen skit. Jag gissar att du attraherar de tjejerna som trånar efter såna.
Att du är singel med barn, och att det är väldigt vanligt numera rent allmänt, är en indikation på att det blir svårare och svårare att hålla ihop en relation. Och om du frågar mig beror det mestadels på kvinnors orealistiska krav på relationen. Det ska vara lika rosa och spännande som de första månaderna, man ska bjuda på det ena och det andra, fram med kreditkortet bara, hålla sig vältränad och åtråvärd. Till slut har man bänt sig över så mycket att attraktionen är borta ändå, och hon vänstrar eller monkey-branchar.
Sitt enda alternativ är att bli hustrumisshandlare, såna verkar ha tjejer som håller sig kvar genom ur och skur *screwy* (obs, ironi, jag förespråkar inte våld, för tydlighetens skull)
Ja mellanpartiet är jag helt med på. Det läget vi har idag i samhället så sett är helt fucked. Men det här med att det är svårare att ligga runt köper jag inte riktigt, tror nästan det är tvärtom och det är ett stort problem. Både män och kvinnor är slampor idag.
..
Fri att göra precis som jag vill. Inga förväntningar, missförstånd, spel, behöver inte ta hänsyn, inga dyra omkostnader, ingen press.
Dessutom har tjejer sådan hög ribba idag så det finns mest bara träskmonster att välja mellan om man skulle önska sig en relation.
..
I någorlunda ordning:
1. Utseende
Är du inte modellmaterial så sållas du bort direkt. Tjejer får massa uppvaktning av riktigt snygga killar dagligen. Varför skulle de välja någon mindre snygg? Men, det som de inte verkar förstå är att dessa killar bara vill ligga. Jag tror att tjejer tänker "äsch det blev ingen ring på den här modellen heller, men snart vänder min tur, jag dejtar ju skitsnygga killar hela tiden!". Sen blir de 35+ och börjar få panik, väljer en normal beta-kille att skaffa barn med så det blir av, håller något år, och sen blir det "har en son vv" i presentationen på tinder.
2. Social status
3. Pengar, fint boende, fin bil, fina kläder, fina resor
4. Makt/våldskapital/badboy
Ja så kan man se på det.
Mina erfarenheter är att de flesta tjejer är sådär ...
Utöver det lägrat ett hundratal tjejer. Men sen några år har jag inte träffat någon, och mest gett upp dejting när jag tycker ribban höjts något fruktansvärt de senaste åren.
Från att dejta flera tjejer i veckan så verkar det numera "en ynnest" att få till en halvintressant tjej i halvåret.
och en post om "Jag 23 hon 15/16 är det ok?" http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=102294
Wow. Till och med för kolo.
Utveckla gärna din poäng Aryt, om posten som är 13 år gammal.
Utveckla gärna din poäng Aryt, om posten som är 13 år gammal.
Jag lyckades skönja en mönster av vad vissa skulle kalal misogyna tendenser.
Grejen att fråga om lov att dejta (utnyttja) ett barn,, tycker jag lite obehagligt faktiskt!
Var mest en bekräftelse att mitt "varningssystem" i texten lyckades "identifiera" "varningsflaggor" och bekräftades genom tidigare ämnes-inlägg.
Visst, inte olagligt. I Sverige.
Lafayette
2020-02-08, 21:16
Tråden handlar dock om hur man trivs eller inte trivs i ensamhet.
"Jag lyckades skönja en mönster"
:)
Ja det jag skriver i tråden här kan väl knappast tolkas på annat sätt.
Jag skrev som jag gjorde för 13 år sen för att jag själv tyckte det var på gränsen, ville höra vad andra tycker och tänker.
Kärlek och sund input i ett, härligt va?
Tråden handlar dock om hur man trivs eller inte trivs i ensamhet.
Yes, sorry för OT.
Rikard Jansson
2020-02-08, 21:20
Har fortfarande inte fattat om aryt är en tjej eller kille. Men om tjej, skriva i PM???
wintersnowdrift
2020-02-08, 21:21
Punkt 2 följer ett fraktalt mönster vilket innebär att de flesta kan finna/skapa en miljö där de har relativt hög status. Spela på dina styrkor istället för dina svagheter så ordnar sig det där sig av sig självt. Punkt 3 får du ofta på köpet. Finns massor av folk som verkar ha det väldigt lätt för att få tjejer trots att de inte ser mycket ut för världen. Hemligheten är att de håller på med grejer som de genuint brinner för och omger sig med andra människor med liknande fallenhet. Allt annat är downstream från detta.
Är man inte stark i punkt 1 och 4 så är det väl bara att lägga ned krogen och tinder och fokusera enligt ovan.
Jag vet inte vad jag ska tänka om att jag håller med Klein, men fetmarkerade tycker även jag är väldigt sant. Det är dessutom vansinnigt attraktivt med människor som är 1. duktiga på något, och 2. vågar ha ett brinnande intresse, nästan lite oavsett vad det är. Förutom det så tror jag att kvinnor snarare än en modell vill ha en man som är intressant att föra en konversation med, och som får en att skratta.
Brofessorn
2020-02-08, 21:21
Har fortfarande inte fattat om aryt är en tjej eller kille. Men om tjej, skriva i PM???
För sent, om du inte vill bli min buksvåger. :hbang:
Jag vet inte vad jag ska tänka om att jag håller med Klein, men fetmarkerade tycker även jag är väldigt sant. Det är dessutom vansinnigt attraktivt med människor som är 1. duktiga på något, och 2. vågar ha ett brinnande intresse, nästan lite oavsett vad det är. Förutom det så tror jag att kvinnor snarare än en modell vill ha en man som är intressant att föra en konversation med, och som får en att skratta.
För seriösare relationer ja helt klart. Utseende är inte intressant om innehållet stimulerar noll på andra plan.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.