Går tiden fortare och fortare?

[Bärsärk]

Tycker man hör alla prata om det och speciellt i tv-program, "Dags för säsongens 5e avsnitt redan, jag kan inte fatta att vi redan gjort 5 avsnitt"

Samma sak nu, snart har halva sommaren gått. Tycker alla säger att "Va är det redan Juli?"

Jag har inte hängt med speciellt länge, är bara 27 år. Men jag tycker inte att man pratade om att tiden gick lika fort för 10 år sedan som man pratar om det nu.

Går tiden fortare, i så fall varför och vad kan vi göra åt det? Har ni några knep? Eller är det bara gilla läget som Ledin sjöng?

[Tolkia]

Det är en åldersgrej. Jag antar att det har att göra med att ett år blir en mindre och mindre del av ens liv ju fler år man levt. Folk pratade antagligen sådär för 10 år sedan också (jag gjorde det säkert), men om du var 17 då, så pratade man antagligen inte så i de kretsar där du umgicks.

För mig började det där när jag började plugga på universitetet. Man kom till studieorten på sensommaren; man installerade sig, gick på upprop, satte sig vid skrivbodet och tog fram böckerna, och nästa gång man tittade upp från böckerna var det jul. Ungefär.

[C h r i s]

Tycker man hör alla prata om det och speciellt i tv-program, "Dags för säsongens 5e avsnitt redan, jag kan inte fatta att vi redan gjort 5 avsnitt"

Samma sak nu, snart har halva sommaren gått. Tycker alla säger att "Va är det redan Juli?"

Jag har inte hängt med speciellt länge, är bara 27 år. Men jag tycker inte att man pratade om att tiden gick lika fort för 10 år sedan som man pratar om det nu.

Går tiden fortare, i så fall varför och vad kan vi göra åt det? Har ni några knep? Eller är det bara gilla läget som Ledin sjöng?

Vi lever monotona liv, som ung var det mer variation i vardagen. Gör man samma sak om och om igen förlorar man greppet om tiden. Jobbet slukar nog tiden för de flesta. :)

[Bärsärk]

Det är en åldersgrej. Jag antar att det har att göra med att ett år blir en mindre och mindre del av ens liv ju fler år man levt. Folk pratade antagligen sådär för 10 år sedan också (jag gjorde det säkert), men om du var 17 då, så pratade man antagligen inte så i de kretsar där du umgicks.

För mig började det där när jag började plugga på universitetet. Man kom till studieorten på sensommaren; man installerade sig, gick på upprop, satte sig vid skrivbodet och tog fram böckerna, och nästa gång man tittade upp från böckerna var det jul. Ungefär.

Jag vet att det är en åldersgrej och att ett år blir en mindre del av ens liv men jag menade mer om den "mindre delen" har blivit ännu mindre än vad den var för någon i min ålder för 25 år sedan.

Vi lever monotona liv, som ung var det mer variation i vardagen. Gör man samma sak om och om igen förlorar man greppet om tiden. Jobbet slukar nog tiden för de flesta. :)

Så är det, men upplevde det inte såhär för 4-5 år sedan och då hade jag varken mer eller mindre att göra än nu.

[Pherall]

Gör något annorlunda.

Testa Yoga t.ex. så går tiden saktare.

Om man fastnar i "vanecykler" så går tiden i turbo.

[C h r i s]

Jag vet att det är en åldersgrej och att ett år blir en mindre del av ens liv men jag menade mer om den "mindre delen" har blivit ännu mindre än vad den var för någon i min ålder för 25 år sedan.



Så är det, men upplevde det inte såhär för 4-5 år sedan och då hade jag varken mer eller mindre att göra än nu.

Då har du nu levt en längre period utan variation än vad du hade för 5 år sedan. Hjärnan är också mycket duktig på att förvränga minnen. :)

[Pherall]

0fpygj78zF4

[Pherall]

0fpygj78zF4

Ok, filmen kanske inte passar direkt. Inderekt dock.. kanske. Jag vet inte.

Käkat svamp och CHIPS idag!


Wooooooooooooo!

[Tricklew]

Du är döende, inget att vara oroad över, det är vi alla.

[Arne Persson]

Den kände gamla svenska anatomen Gaston Backman lade en gång fram teorin om att vi upplevde tiden logaritmiskt. När vi var unga var dagarna oändligt långa för att sedan långsamt öka upp till 20 årsåldern. Därefter ökar hastigheten svindlande. :)

[Arf Pingvin]

Min teori är att när vi är små är alla intryck nya så vi upplever varje ögonblick som det är. När vi blir äldre lär vi oss sortera så saker man gör varje dag bara försvinner. Ser vi nåt nytt som bryter mot mönstret så är det kanske viktigt (ätbart, fara, fortplantning). Men att behöva uppleva varje dag som den faktiskt är... tänk dig den sämsta dagen på jobbet, varje dag, forever *spy*

[Andy.da.wohoo]

Min teori är att när vi är små är alla intryck nya så vi upplever varje ögonblick som det är. När vi blir äldre lär vi oss sortera så saker man gör varje dag bara försvinner. Ser vi nåt nytt som bryter mot mönstret så är det kanske viktigt (ätbart, fara, fortplantning). Men att behöva uppleva varje dag som den faktiskt är... tänk dig den sämsta dagen på jobbet, varje dag, forever *spy*
Detta och det som Arne skrev är nog hela sanningen.

[bubbs]

Man flyger definitivt igenom månaderna fortare ju äldre man blir, man är väl bättre på att jobba 5 dagar i veckan än vad man var vid 20 då det var så "jäkla jobbigt att jobba". Å andra sidan älskar jag att vara 30(+), definitivt en bättre ålder än 20+.

[Minimjölk]

Vi har själva definierat tiden som en funktion av ljusets hastighet och även baserat dygn och år kring hur lång tid vi snurrar runt vår axel resp runt solen. Dessa cykler är tämligen konstanta vilket gör att både en sekund, en timme och ett år faktiskt är lika lång tid idag som för 1 miljon år sedan.
Däremot är det ju som så att vi alla upplever tiden som olika utsträckt beroende på ett antal parametrar. Lokala avvikelser sker ju ofta när man har roligt och man tycker tiden går alldeles för fort och motsvarande tvärtom när man är uttråkad.

Ens egna aktivitet och mängd sinnesintryck som man utsätts för påverkar både i det korta och medellånga perspektivet.

På lång sikt är det ju dock som så att de allra flesta upplever tiden som att gå snabbare och snabbare för varje år. Inte så konstigt egentligen då varje nytt år för varje år blir en relativt kortare del av ditt totala liv. När du är fyra år är det gångna året 25% av ditt liv medan du när du är 40 bara har avverkat 2,5% av ditt liv. Denna upplevda relativa upplevelse finns det inte så mycket vi kan göra åt mer än att försöka leva mer i nuet och inte stressa/noja över att vi upplever det som att tiden går snabbare

Sedan är vår livsstil och levnadsskede en stor del hur vi upplever tiden. Tittar ni tillbaka på era liv så kommer ni säkert se ett samband med att de perioder där ni upplevt stora förändringar och haft minnesvärda stunder upplevdes som längre än de egentligen var och det faktum att nu i i efterhand har så många minnen från denna tiden så sviker minnet er och lurar er att de pågick under längre tid än de faktiskt gjorde. för de allra flesta så sker stora förändringar i ens liv fram till det att man fyller runt 25-35. Efter ungefär denna ålder sker inte lika många stora livsförändringar. De flesta har börjat jobba,stadga sig, skaffa boende och barn. Man kommer in i någon form av transportsträcka i sitt liv där varje år är relativt likt det föregående utöver att alla blivit ett år äldre. Här är det ytterst enkelt att man hamnar i hjulet som gör att året knappt hinner börja innan vi närmar oss jul igen.

Denna typ av upplevd tidsökning kan vi däremot motverka genom att faktiskt hitta nya aktiviteter som underhåller oss och gör just den våren minnesvärd istället för att bara se tillbaka till den som transportsträcka.

Lägger vi ihop båda dessa upplevda tidsökningar så kommer de för de flesta se ut som en exponentialfunktion men den kan som sagt bromsas genom att variera sitt liv. Vi är i grunden väldigt nyfikna varelser och anpassar oss lätt till nya förutsättningar. Därför behöver vi "lura" vår upplevda tidsuppfattning genom att periodisera sitt liv/sina hobbies för att hitta mer minnesvärda perioder i livet.

[Prost]

Vi lever monotona liv, som ung var det mer variation i vardagen. Gör man samma sak om och om igen förlorar man greppet om tiden. Jobbet slukar nog tiden för de flesta. :)

EXAKT sådär har jag också tänkt om fenomenet. :-)

[Wipflash]

vad ska man göra för att åtgärda då, bryta upp helt eller konstant leta efter nya upplevelser?

[REDaction]

vad ska man göra för att åtgärda då, bryta upp helt eller konstant leta efter nya upplevelser?

Det är väl ett sätt (att leta efter nya upplevelser alltså), men inte särskilt realistiskt för dom med familj med mera. Då gäller det nog snarare att försöka hitta stunder i vardagen där man saktar ner och bara är. Annars går nog dagen förbi utan att man märker det.

[Wipflash]

vidga sina moraliska gränser borde vara ett alternativ för någon som är ensamstående kanske, etik och moral satta av samhället eller av föräldrar är ju inte direkt individuellt anpassade

[Exdiaq]

Den tanken slår mig titt som tätt också men när jag tänker tillbaka på vad jag gjort de senaste 6--12-18-24-30 månaderna så undrar jag mer hur jag hunnit med allt.

[Minimjölk]

Jag tror mer på att försöka sluta noja kring frågan och istället försöka få till små kontrollerade och planerade förändringar titt som tätt. Inte så att man måste bryta upp allting man känner med jämna mellanrum i mål att få tiden att gå långsammare.

Jag känner en som varje år började med någonting helt nytt varje år likt, spela gitarr, piano, matlagningskurs, salsa, akvarell. skulptering. Vissa av sakerna var begränsade till just denna perioden medan andra var något som han fortfarande är aktiv med. Han gjorde dock inte detta i syfte att få tiden att gå långsammare utan snarare ett sätt att vidareutvecklas sig själv och hitta nya hobbies. Jag tror dock att tillvägagångssättet är gångbart även för tidinbromsning.

Just att periodisera vissa aktiviteter/hobbies och ta uppehåll ger en möjligheter att se andra delar av livet som man kanske inte annars haft tid/energi till.

Sedan kan man ju filosofera kring varför det i sig är något dåligt med att man upplever det som att tiden går fortare. Det kanske är bättre att acceptera att så är fallet och istället försöka förgylla sin vardag både nu och i framtiden så att man både nu och i framtiden kan tycka att man levt ett meningsfullt liv.

[Wipflash]

finns ju inget positivt med att tiden går fort, är du död så är du död, gäller ju att ta vara på det. att bara acceptera är ju som att ge upp

[jenni]

Jag har extremt dålig tidsuppfattning, tänker inte alls på tiden, utan bara är...

[spoon]

vad ska man göra för att åtgärda då, bryta upp helt eller konstant leta efter nya upplevelser?

Hitta på saker som du kan hänga upp dina minnen på. Saker som inte går på rutin bryter vardagen och bromsar tiden. Sen å andra sidan så trivs man med sitt liv så borde man fundera mindre och njuta mer av det.

[Wipflash]

varför skulle man fundera mindre? gör man det så fastnar man ju helt klart i exakt samma vanor år in och år ut. känns som en falsk lycka där man inte tar tillvara på den tid man har på jorden

[spoon]

varför skulle man fundera mindre? gör man det så fastnar man ju helt klart i exakt samma vanor år in och år ut. känns som en falsk lycka där man inte tar tillvara på den tid man har på jorden

Dom funderare som jag har haft runt mig har alltid varit olyckliga. Så det är bara en personlig reflektion. Men är det bra så är det, ingen poäng att leta efter det evigt gräna gräset på den andra sidan. Men det är ju givetvis upp till var och en.

[Wipflash]

hade de haft resurser främst ekonomiska som oftast är problemet för att kunna stimulera sig tillräckligt hade de också varit lyckliga. tycker bara att folk i allmänhet funderar och strävar för lite efter utveckling. men hellre en viss sorts lycka över olycka, är individuellt som sagt

[Tolkia]

Man kan ju bara styra sitt eget liv. Tycker man att livet springer förbi utan att man fattar att det händer är det kanske dags att göra något åt sin egen tillvaro, men att ägna en massa tid och kraft åt att irritera sig på att andra lever sina liv, som man tycker, utan eftertanke, kommer inte att göra något annat än dränera en själv på energi till ingen nytta.

Ett bra sätt att minska eventuell ångest inför tidens gång är nog att jobba på sin döds- och åldersångest. Om man inte känner så mycket ångest inför att bli äldre, rynkigare och osexigare kanske det blir mindre laddat att livet trots allt går åt det hållet.

Att någon är lycklig innebär väl f.ö. sällan att personen lever i ett konstant rus 24/7? Även de som är nöjda med sina liv brukar uppleva en hel del dagligt trassel.

[mangemani]

när man var barn så fanns det inga tidsbegränsningar, man var ute och gjorde det man tyckte var kul tills föräldrarna hörde av sig och sa att det var dags att komma hem för det började bli sent och 1 dag kändes som 1 hel vecka pga det.
nu när man är vuxen så har man ansvar, rutiner, en hel del måsten och saker att göra per dag och tiden per dygn är då något man håller koll på och försöker att organisera så den ska räcka till och detta gör så att det känns som att tiden flyger iväg.
min teori.

[bubbaklubba]

Någonstans runt 20 så ändras tidsuppfattningen. Så är det bara. Det verkar vara den allmänna uppfattningen bland de jag har pratat med om det här.

Min teori är att det har med inlärningsförmågan att göra. När man är yngre så är man programmerad att ta in så mycket intryck och lära sig så mycket som möjligt. Medans en äldre person sållar mycket hårdare.

ex. När jag var liten och gick in i ett nytt rum och stod i rummet i 5 minuter. Så såg jag allt och alla detaljer, mina ögon och min hjärna tog in allt..Jag aänkte på tapeten, mattan, fönstrena.. ja allt. Det lilla rummet blev som en oändlig värld.

Går jag in i samma rum idag så kommer jag inte notera någonting alls. Min hjärna kommer sålla bort allt som ovidkommande info och jag kommer tänka på vad jag skall äta till middag eller nått. Och frågar någon mig efteråt om rummet kommer jag inte minnas någonting alls.