mialm
2015-06-14, 14:18
Kön: Man
Ålder: 35
Längd och vikt: 185cm / 86kg
Smärtbeskrivning: Känns tungt när jag andas och tar djupa andetag, som att jag måste anstränga mig/tänka på det för att få ett ordentligt andetag. Tex så nu när jag sitter på en stol och skriver det här och så får jag dra in ett 2-sekunders andetag för att få tillräckligt med luft.
När det blir som mest påtagligt är när jag cyklar/springer, även fast pulsen inte skenar och drar iväg tokmycket så är den upplevda ansträngningen betydligt högre "i bröstet" (för att vara lite diffus).
Dessutom har jag i början av dom senaste löp-passen fått nån form av nålhuggande krampkänning från bröstet (typ hjärtat'ish såvida det inte är inbillning) vilket går över om jag vilar någon halvminut och sätter fart igen. Sen återkommer det inte igen under det passet.
Jag har varit konstant "förkyld" (eller förstoppad i näsan snarare) i typ ett år, oavsett om jag varit hemma eller på semester, eller årstid. För ett par månader sedan kollade jag upp det hos en öron-näsa-halsläkare som skrev ut Nasonex vilket hjälpte i 2 månader när jag tog det varje dag, men efter receptet tog slut så är det lika tjockt i näsan igen och jag har inte gjort nåt återbesök.
Cykel: Till exempel är det riktigt tungt att cykla just nu, kör jag på en effekt som är betydligt lägre än förut så är det knappt genomförbart. Inte så att jag får mjölksyra och svettas som en gris utan det är andningen som påverkas och trots att pulsen är låg så är det sjukt jobbigt efter 5 minuter på samma ansträngning som jag tidigare kunna hålla i flera timmar.
Löpning: Trots att löpningen funkar rätt ok ändå, jag kan hålla nästan samma fart som tidigare även fast det är mycket tyngre med ansträngningen och pulsen ligger högre än tidigare (på motsvarande pass på samma sträcka/ställe).
När det började: För en månad sedan ungefär. Märkte det när jag skulle köra ett vanligt cykelpass på trainern i vardagsrummet men det var helt omöjligt, kändes som om jag tappat 80% av all kraft. Efter det har jag trappat ner rejält på träningsdosen, tänkte om jag haft nån infektion i kroppen (som isåfall inte brutit ut) eller tränat för mycket eller något liknande, men har inte återhämtat mig iallafall. Tränar nu 25-30% av tidigare träningsmängd.
Tagit några tabletter, typ alvedon, ipren eller voltaren och isf hade det någon effekt?: Nej
Har du redan fått diagnos och/eller behandling? Nej
Övriga/tidigare sjukdomar eller besvär: Knästrul och sånt men inget alls relaterat till detta. Kan omöjligen vara relevant men nämner ändå att jag efter lång tids semistrul med magen kommit på att jag är laktosintolerant och utesluter laktos helt ur kosten (som annars är precis som vanligt) from 2-3 månader sedan.
Övrigt: Sjuuuuuukt lättirriterad nuförtiden, vilket jag verkligen inte brukar vara. Stör mig rejält på ljud framförallt; tex riktiga smågrejjer som när hunden slafsar i sig från vattenskålen blir jag helt orimligt irriterad och störd.
Övrigt #2: På det personliga planet är allt annars bra, inga stressmoment med vare sig familj, jobb, eller nåt annat liknande.
Det är säkert svårt för nån att svara på här, men vart ska man vända sig. Vårdcentralerna känns ju så inkompetenta och meningslösa att ens besöka nuförtiden, men det kanske är där man får börja ändå, eller?
Ålder: 35
Längd och vikt: 185cm / 86kg
Smärtbeskrivning: Känns tungt när jag andas och tar djupa andetag, som att jag måste anstränga mig/tänka på det för att få ett ordentligt andetag. Tex så nu när jag sitter på en stol och skriver det här och så får jag dra in ett 2-sekunders andetag för att få tillräckligt med luft.
När det blir som mest påtagligt är när jag cyklar/springer, även fast pulsen inte skenar och drar iväg tokmycket så är den upplevda ansträngningen betydligt högre "i bröstet" (för att vara lite diffus).
Dessutom har jag i början av dom senaste löp-passen fått nån form av nålhuggande krampkänning från bröstet (typ hjärtat'ish såvida det inte är inbillning) vilket går över om jag vilar någon halvminut och sätter fart igen. Sen återkommer det inte igen under det passet.
Jag har varit konstant "förkyld" (eller förstoppad i näsan snarare) i typ ett år, oavsett om jag varit hemma eller på semester, eller årstid. För ett par månader sedan kollade jag upp det hos en öron-näsa-halsläkare som skrev ut Nasonex vilket hjälpte i 2 månader när jag tog det varje dag, men efter receptet tog slut så är det lika tjockt i näsan igen och jag har inte gjort nåt återbesök.
Cykel: Till exempel är det riktigt tungt att cykla just nu, kör jag på en effekt som är betydligt lägre än förut så är det knappt genomförbart. Inte så att jag får mjölksyra och svettas som en gris utan det är andningen som påverkas och trots att pulsen är låg så är det sjukt jobbigt efter 5 minuter på samma ansträngning som jag tidigare kunna hålla i flera timmar.
Löpning: Trots att löpningen funkar rätt ok ändå, jag kan hålla nästan samma fart som tidigare även fast det är mycket tyngre med ansträngningen och pulsen ligger högre än tidigare (på motsvarande pass på samma sträcka/ställe).
När det började: För en månad sedan ungefär. Märkte det när jag skulle köra ett vanligt cykelpass på trainern i vardagsrummet men det var helt omöjligt, kändes som om jag tappat 80% av all kraft. Efter det har jag trappat ner rejält på träningsdosen, tänkte om jag haft nån infektion i kroppen (som isåfall inte brutit ut) eller tränat för mycket eller något liknande, men har inte återhämtat mig iallafall. Tränar nu 25-30% av tidigare träningsmängd.
Tagit några tabletter, typ alvedon, ipren eller voltaren och isf hade det någon effekt?: Nej
Har du redan fått diagnos och/eller behandling? Nej
Övriga/tidigare sjukdomar eller besvär: Knästrul och sånt men inget alls relaterat till detta. Kan omöjligen vara relevant men nämner ändå att jag efter lång tids semistrul med magen kommit på att jag är laktosintolerant och utesluter laktos helt ur kosten (som annars är precis som vanligt) from 2-3 månader sedan.
Övrigt: Sjuuuuuukt lättirriterad nuförtiden, vilket jag verkligen inte brukar vara. Stör mig rejält på ljud framförallt; tex riktiga smågrejjer som när hunden slafsar i sig från vattenskålen blir jag helt orimligt irriterad och störd.
Övrigt #2: På det personliga planet är allt annars bra, inga stressmoment med vare sig familj, jobb, eller nåt annat liknande.
Det är säkert svårt för nån att svara på här, men vart ska man vända sig. Vårdcentralerna känns ju så inkompetenta och meningslösa att ens besöka nuförtiden, men det kanske är där man får börja ändå, eller?