Bättre teknik med tyngre vikter?

[caro]

I somras gjorde jag "omstart" med knäböjen, ville lära mig tekniken ordentligt för djupa böjar. Först körde jag frontböj rätt länge, på låga vikter, 20-30 kg. Sen när jag fick upp rörligheten bättre gick jag över till knäböj. Men ökningen har gått så himla sakta. Rörligheten funkar fint, men det är ett läge på väg upp där jag är supersupersvag, känns det som, så jag kämpade mig bara upp till 40 kg under hösten.

Nu har jag kört Madcow 5x5, går in på sjätte veckan, med "organiserade" ökningar. Och när jag kom upp till 45 kg i böjen blev jag otroligt förvånad, eftersom det kändes mycket lättare än 40 kg. Alltså, jag börjar passet på 22.5 kg, ökar och passerar 35 kg, 40 kg, känns tungt och som jag inte kommer orka mer, men sen på 45 kg känns det lättare. Det är som om det helt plötsligt går att trycka ifrån med lår och höfter på ett annat sätt.

Lite samma upplever jag i stångrodd och marklyft, där det känns mer balanserat och lättare, på sätt och vis, med tyngre vikter. Är det för att man "slarvar" med att aktivera rätt muskelgrupper, eller? Någon som känner igen det?

[Jansson_84]

Jag kan känna igen ditt upplevda fenomen, fast inte i knäböjen, utan i bänkpressen kan det kännas precis som du beskriver.

Det känns tungt på lätta vikter, och även fast man lastar på mer vikter så är det inga problem utan går bra ändå.
Vet inte om det har att göra på att man kanske inte är helt hundra fokuserad eller laddad på lättare vikter, men att man skärper till sig ju mer vikter man har på stången.

[Motionären]

Känner igen detta.
Men tror att det för mig handlar om att när vikten höjs blir lyften en större utmaning. När lyften blir en större utmaning skärper jag mig med mera fokus och kanske lite adrenalin om man har tur.
På tävling har jag speciellt i marklyftet kunnat märka av det du talar om. Har gjort tävlingar där 3e marken känts lättare än ingångslyftet.. på en 20-30kg tyngre vikt.

Jag får alltså inte bättre teknik, utan en bättre "spänning" i kroppen.

[Big Lou]

Skillnaden i böj på låga vikter och högre vikter kan också vara att tyngdpunkten kan förflyttas lite.
När man böjer på väldigt låga vikter så är det huvudsakligen din egen kropps tyngdpunkt som kommer bestämma hur man kan böja med bra balans.
När mer vikt kommer på stången så blir det allt mer stångens tyngdpunkt som kommer att spela in.
Jag kan t.ex inte böja likadant med bara stången som när man börjat lasta lite mer.

Detta skulle kunna förklara det faktum att det känns som att du kan ta i mer med andra muskler när det blir tyngre.

Den mentala biten som Motionären skriver om är ju också en sak som kan gör att tyngre lyft inte nödvändigtvis går tyngre. Men det borde inte påverka vilka muskler man kan aktivera.

[Gnistan]

I somras gjorde jag "omstart" med knäböjen, ville lära mig tekniken ordentligt för djupa böjar. Först körde jag frontböj rätt länge, på låga vikter, 20-30 kg. Sen när jag fick upp rörligheten bättre gick jag över till knäböj. Men ökningen har gått så himla sakta. Rörligheten funkar fint, men det är ett läge på väg upp där jag är supersupersvag, känns det som, så jag kämpade mig bara upp till 40 kg under hösten.

Nu har jag kört Madcow 5x5, går in på sjätte veckan, med "organiserade" ökningar. Och när jag kom upp till 45 kg i böjen blev jag otroligt förvånad, eftersom det kändes mycket lättare än 40 kg. Alltså, jag börjar passet på 22.5 kg, ökar och passerar 35 kg, 40 kg, känns tungt och som jag inte kommer orka mer, men sen på 45 kg känns det lättare. Det är som om det helt plötsligt går att trycka ifrån med lår och höfter på ett annat sätt.

Lite samma upplever jag i stångrodd och marklyft, där det känns mer balanserat och lättare, på sätt och vis, med tyngre vikter. Är det för att man "slarvar" med att aktivera rätt muskelgrupper, eller? Någon som känner igen det?

Känner igen det där med. Kan gå halvdant på en vikt i bänken och då jag lägger på 10-20 kg kan det gå bättre. Man kanske koncentrerar sig lite mer och att man tänder till lite. Kan bli irriterad då det är segt på en vikt, surna till och lägga på en tia och göra bättre ifrån mig.
På en tävling en gång för länge sedan gjorde jag en upp värmning upp till en vikt som både såg seg ut och var det.
En annan tävlande i min klass sa efter att han var säker på att jag inte skulle göra så mycket mer i bänk då och att han således skulle vinna.
Jag gjorde 30 kilo mer den gången och min motståndare blev lång i ansiktet, förvånad blev jag med och det hände bara den gången.

[F Ultra]

I somras gjorde jag "omstart" med knäböjen, ville lära mig tekniken ordentligt för djupa böjar. Först körde jag frontböj rätt länge, på låga vikter, 20-30 kg. Sen när jag fick upp rörligheten bättre gick jag över till knäböj. Men ökningen har gått så himla sakta. Rörligheten funkar fint, men det är ett läge på väg upp där jag är supersupersvag, känns det som, så jag kämpade mig bara upp till 40 kg under hösten.

Nu har jag kört Madcow 5x5, går in på sjätte veckan, med "organiserade" ökningar. Och när jag kom upp till 45 kg i böjen blev jag otroligt förvånad, eftersom det kändes mycket lättare än 40 kg. Alltså, jag börjar passet på 22.5 kg, ökar och passerar 35 kg, 40 kg, känns tungt och som jag inte kommer orka mer, men sen på 45 kg känns det lättare. Det är som om det helt plötsligt går att trycka ifrån med lår och höfter på ett annat sätt.

Lite samma upplever jag i stångrodd och marklyft, där det känns mer balanserat och lättare, på sätt och vis, med tyngre vikter. Är det för att man "slarvar" med att aktivera rätt muskelgrupper, eller? Någon som känner igen det?

Extra roligt blir på fredagspasset i Madcow, där kan set 3 kännas tungt som fan men sen när man ska köra samma vikt med en 8:a för att avsluta så känns den fjäderlätt :-)

[Illustrerade mannen]

I böj händer det ibland att det "går lättare" med mer vikt, men aldrig i bänk eller mark. I synnerhet inte i mark - där kan en höjning på endast 2,5 kg mellan set göra att jag inte rubbar stången...