Visa fullständig version : Styrketräning vid depression
Hej!
Jag har sedan drygt tio år tillbaka haft en ganska djup depression och tar även mediciner mot detta (just nu tar jag Venlafaxin och Mirtazapin). Depressionen får till följd att jag i princip konstant känner mig trött och hängig, har svårt att koncentrera mig m.m. Jag har även svåra sömnproblem med både insomningssvårigheter och hypersomni (ovanligt stort sömnbehov, behöver ca. 10 timmars sömn för att känna mig utvilad).
Träning är dock något jag försöker prioritera och jag har varit fysiskt aktiv under större delen av livet, mest i form av konditionsträning och olika lagsporter. För ca. tre år sedan började jag träna styrketräning mer seriöst. Eftersom jag haft en del övervikt har syftet med träningen framförallt varit att gå ned i vikt och om möjligt även att bli starkare/bygga muskler. Jag har under denna treårsperiod också lyckats gå ned i vikt från ca. 100 kg till ca. 75 kg som jag väger idag, utan att ha förlorat nämnvärt i muskelmassa (är 185 cm lång).
När det kommer till det synliga tycker jag att jag fått ganska goda resultat av styrketräningen, jag får t.ex. ofta höra att jag ser muskulös ut. Jag har nog också egentligen ganska bra gener för att bygga muskler (har lätt för att gå upp i vikt och har syskon som styrketränar med goda resultat). Ett problem som jag upplever är dock att jag har väldigt svårt att öka i styrka. När jag började styrketräna för tre år sedan startade jag på ca. 50 kg i bänkpress, knäböj och marklyft. Idag, tre år senare, ligger jag kvar på ungefär samma vikter. Detta trots att jag verkligen sliter som ett djur och försöker öka vikterna på varje träningspass. Även under det senaste året, då min kroppsvikt legat ganska stilla, har jag haft svårt att göra några styrkeökningar.
Detta känns ganska frustrerande eftersom jag tycker att jag i övrigt gör allting rätt. När det kommer till t.ex. kosten så sköter jag den bra (äter varierat med ungefär lika mycket protein, kolhydrater och fett, samt mycket frukt och grönsaker). Jag brukar träna ca. tre styrkepass i veckan (kör en klassisk 3-split) och ett längre konditionspass (oftast i form av löpning).
Frågor:
- Hur kan resultaten av styrketräning påverkas vid depression? Vilken roll kan t.ex. de hormonförändringar som sker vid depression ha i detta sammanhang (t.ex. genom minskad utsöndring av serotonin och testosteron)? Hur mycket spelar sömnproblemen in?
- Någon som har eller har haft liknande erfarenheter av styrketräning vid depression?
Diomedea exulans
2015-01-03, 22:04
Det är väl normalt att inte bli starkare när man går ner i vikt?
Jag är själv deprimerad och tränar. Upplever väldigt dåliga resultat, men tror inte det direkt beror på depressionen. Möjligen indirekt, för jag är nästan alltid trött och osugen på att träna. Så minskad lust kan leda till minskade resultat, antar jag.
För övrigt tycker jag att både för lite och för mycket träning förvärrar depressionen.
Det är tveklöst svårare att lyckas som deprimerad, men jag tror snarare det är för att det är så enkelt att man bommar träningspass, sömn och bra käk, än hormonpåverkan...
Jag tror du behöver jagra progression tydligare. Ha ett styrkemål för varje träningspass, och ladda satan för det.
Diomedea exulans
2015-01-03, 22:28
Jag tror du behöver jagra progression tydligare. Ha ett styrkemål för varje träningspass, och ladda satan för det.
Tror tvärtom. Då blir man så nere om man misslyckas, plus att man känner sånt krav innan att lyckas att man får ångest. Tror det är bättre för deprimerade att träna lite halvt oseriöst.
Tror tvärtom. Då blir man så nere om man misslyckas, plus att man känner sånt krav innan att lyckas att man får ångest. Tror det är bättre för deprimerade att träna lite halvt oseriöst.
Kanske. För mig var det livsvändande att hela tiden ha mål att jaga. Och att man misslyckas är något man får lära sig tackla...
wilhelmblomgren
2015-01-03, 22:31
Som ovan nämnde spelar ju såklart sömn och käk (helst i överskott) en ytterst stor roll i att bygga upp styrkan. Speciellt om man har kommit förbi det första året av träning, då allt går mycket snabbt.
Men sen handlar de flesta sporter om den mentala delen också. Är du trött och deprimerad kommer du ju uppenbarligen inte prestera lika bra, då du inte finner den mentala styrkan att tro på dig själv etc.
wilhelmblomgren
2015-01-03, 22:34
Tror tvärtom. Då blir man så nere om man misslyckas, plus att man känner sånt krav innan att lyckas att man får ångest. Tror det är bättre för deprimerade att träna lite halvt oseriöst.
Kanske. För mig var det livsvändande att hela tiden ha mål att jaga. Och att man misslyckas är något man får lära sig tackla...
Tror det är mycket personligt, men jag själv blir både extremt motiverad av mål, respektive extremt besviken om jag inte klarar dem.
Så är man inte så mentalt stabil generellt så kanske detta inte är att rekommendera. Men jag är ingen docent inom ämnet så...
Diomedea exulans
2015-01-03, 22:38
Kanske. För mig var det livsvändande att hela tiden ha mål att jaga. Och att man misslyckas är något man får lära sig tackla...
Tror det är mycket personligt, men jag själv blir både extremt motiverad av mål, respektive extremt besviken om jag inte klarar dem.
Fast är ni deprimerade, då?
Scratch89
2015-01-03, 22:42
Frågan är väl snarare; hur hade du mått och hur hade du tränat om du inte doserade med antidepressiva?
wilhelmblomgren
2015-01-03, 22:42
Fast är ni deprimerade, då?
Inte deprimerad, bara humörsvängningar. Men det har med min ålder att göra :D
Fast är ni deprimerade, då?
Nej, men har varit, och då menar jag inte "min-katt-är-död-depp" :p
När man är riktigt långt ner kan man knappt träna alls, men om man är någorlunda på fötterna tror jag det är bra att komma igång och sätta lite mål. Men ja, alla är olika.
wilhelmblomgren
2015-01-03, 22:43
frågan är väl snarare; hur hade du mått och hur hade du tränat om du inte doserade med antidepressiva?
+1
smeander
2015-01-03, 22:44
Hej!
Jag har sedan drygt tio år tillbaka haft en ganska djup depression och tar även mediciner mot detta (just nu tar jag Venlafaxin och Mirtazapin). Depressionen får till följd att jag i princip konstant känner mig trött och hängig, har svårt att koncentrera mig m.m. Jag har även svåra sömnproblem med både insomningssvårigheter och hypersomni (ovanligt stort sömnbehov, behöver ca. 10 timmars sömn för att känna mig utvilad).
Träning är dock något jag försöker prioritera och jag har varit fysiskt aktiv under större delen av livet, mest i form av konditionsträning och olika lagsporter. För ca. tre år sedan började jag träna styrketräning mer seriöst. Eftersom jag haft en del övervikt har syftet med träningen framförallt varit att gå ned i vikt och om möjligt även att bli starkare/bygga muskler. Jag har under denna treårsperiod också lyckats gå ned i vikt från ca. 100 kg till ca. 75 kg som jag väger idag, utan att ha förlorat nämnvärt i muskelmassa (är 185 cm lång).
När det kommer till det synliga tycker jag att jag fått ganska goda resultat av styrketräningen, jag får t.ex. ofta höra att jag ser muskulös ut. Jag har nog också egentligen ganska bra gener för att bygga muskler (har lätt för att gå upp i vikt och har syskon som styrketränar med goda resultat). Ett problem som jag upplever är dock att jag har väldigt svårt att öka i styrka. När jag började styrketräna för tre år sedan startade jag på ca. 50 kg i bänkpress, knäböj och marklyft. Idag, tre år senare, ligger jag kvar på ungefär samma vikter. Detta trots att jag verkligen sliter som ett djur och försöker öka vikterna på varje träningspass. Även under det senaste året, då min kroppsvikt legat ganska stilla, har jag haft svårt att göra några styrkeökningar.
Detta känns ganska frustrerande eftersom jag tycker att jag i övrigt gör allting rätt. När det kommer till t.ex. kosten så sköter jag den bra (äter varierat med ungefär lika mycket protein, kolhydrater och fett, samt mycket frukt och grönsaker). Jag brukar träna ca. tre styrkepass i veckan (kör en klassisk 3-split) och ett längre konditionspass (oftast i form av löpning).
Frågor:
- Hur kan resultaten av styrketräning påverkas vid depression? Vilken roll kan t.ex. de hormonförändringar som sker vid depression ha i detta sammanhang (t.ex. genom minskad utsöndring av serotonin och testosteron)? Hur mycket spelar sömnproblemen in?
- Någon som har eller har haft liknande erfarenheter av styrketräning vid depression?
Träning generellt är bra för behandling av depression, långsiktigt även bättre än medicin. Återfallen är mycket vanligare hos de som får medicin eller både får medicin och tränar efter 6 månader. Även om Landers & Alderman (2007) kom fram till att träning i kombination med medicin/terapi hade störst effekt.
Personligen så tror jag att man måste sära på dem, syftet med att till exempel äta medicin mot depression är ju för att inte må dåligt. Att istället ha träning som behandling är en annan sak, för det gör man för att må bättre. Man får även andra saker som har en synergis effekt såsom sociala möten med andra med samma intresse (träning), mål, viktnedgång osv som har en positiv inverkan.
Hur gammal är du? Det är väldigt vanligt med B-vitaminbrist om du är i medelåldern eller där omkring, vilket kan ge de symptom som du beskriver. Äter du lika mycket protein, fett och kolhydrater skulle jag rekommendera att skära ned litet på fettet och öka kolhydraterna. Då får du mer energi till träningen och kanske kan prestera lite bättre :)
Dessa tycker jag är läsvärda om du vill se hur träning kan användas för att förebygga eller behandla depression.
Babyak et al., 2000, Psychosom Med, 62, 633-638
Lindwall, M., Rennemark, M., Halling, A., Berglund, J., & Hassmén, P. (2007).
The relationship between depression and exercise for elderly men and women: results from the Swedish National Study on Aging and Care (SNAC).Journal of Aging and Physical Activity, 15, 41-55.
Var i samma sits för ett år sedan och började träna för att börja må bättre igen. Nu ett år sedan har jag slutat med tabletterna för 2 månader sen då jag mår bra som fan av att träna. Tyckte inte jag hade några problem att öka i styrka när jag tränade kontinuerligt och hårt.
Men det behöver inte handla om tabletterna utan kan handla om att en 3 split där du kör igenom kroppen en gång per vecka är lite för litet så kan du testa att höja frekvensen (antalet gånger du tränar en muskelgrupp per vecka).
Eftersom din kropp är van vid att köra 3 gånger per vecka kan du köra ett halvkropps schema måndag, onsdag och fredag som du bara rullar vidare på. Sen tycker jag personligen att det är rätt skönt att ha en dag mellan varje viktträningspass.
Lycka till! : )
Det är väl normalt att inte bli starkare när man går ner i vikt?
Jag är själv deprimerad och tränar. Upplever väldigt dåliga resultat, men tror inte det direkt beror på depressionen. Möjligen indirekt, för jag är nästan alltid trött och osugen på att träna. Så minskad lust kan leda till minskade resultat, antar jag.
För övrigt tycker jag att både för lite och för mycket träning förvärrar depressionen.
Hur länge har du varit deprimerad och hur länge har du styrketränat? Tar du några mediciner?
Håller med om att för mycket/för hård träning nog inte heller är så bra vid depression.
Det är tveklöst svårare att lyckas som deprimerad, men jag tror snarare det är för att det är så enkelt att man bommar träningspass, sömn och bra käk, än hormonpåverkan...
Där har du nog en poäng!
Hur gammal är du? Det är väldigt vanligt med B-vitaminbrist om du är i medelåldern eller där omkring, vilket kan ge de symptom som du beskriver. Äter du lika mycket protein, fett och kolhydrater skulle jag rekommendera att skära ned litet på fettet och öka kolhydraterna. Då får du mer energi till träningen och kanske kan prestera lite bättre :)
Dessa tycker jag är läsvärda om du vill se hur träning kan användas för att förebygga eller behandla depression.
Babyak et al., 2000, Psychosom Med, 62, 633-638
Lindwall, M., Rennemark, M., Halling, A., Berglund, J., & Hassmén, P. (2007).
The relationship between depression and exercise for elderly men and women: results from the Swedish National Study on Aging and Care (SNAC).Journal of Aging and Physical Activity, 15, 41-55.
Är 28 år, så kvalar nog inte in som medelålder :). Detta med eventuella näringsbrister är dock något jag funderat på och även tagit upp med läkare. Det finns ju bland annat en del som pekar på att magnesiumbrist är vanligt vid depression. Jag gjorde ett blodprov för ett tag sedan för att se om jag hade magnesiumbrist men provet kom fram till att så inte var fallet. Tycker du att detta med B-vitamin är något jag ändå borda kolla upp?
Tack för tipset ang. studierna!
Var i samma sits för ett år sedan och började träna för att börja må bättre igen. Nu ett år sedan har jag slutat med tabletterna för 2 månader sen då jag mår bra som fan av att träna. Tyckte inte jag hade några problem att öka i styrka när jag tränade kontinuerligt och hårt.
Men det behöver inte handla om tabletterna utan kan handla om att en 3 split där du kör igenom kroppen en gång per vecka är lite för litet så kan du testa att höja frekvensen (antalet gånger du tränar en muskelgrupp per vecka).
Eftersom din kropp är van vid att köra 3 gånger per vecka kan du köra ett halvkropps schema måndag, onsdag och fredag som du bara rullar vidare på. Sen tycker jag personligen att det är rätt skönt att ha en dag mellan varje viktträningspass.
Lycka till! : )
Jo, har funderat på att börja köra halvkropp också för att höja frekvensen. Har ju kört med 3-split i princip enda sen jag började träna och endast varierat övningar lite då och då.
Fy fan för Venlafaxin!!
Käkat det i riktigt höga doser och läkarna skriver gärna ut skiten än att hellre ta reda på orsaken.
I mitt fall va det testosteron brist som gjorde mig till en zombie.
Hur länge har du käkat dessa sk antidepp prepp?
Vet du varför du känner dig deprimerad?
Fy fan för Venlafaxin!!
Käkat det i riktigt höga doser och läkarna skriver gärna ut skiten än att hellre ta reda på orsaken.
I mitt fall va det testosteron brist som gjorde mig till en zombie.
Hur länge har du käkat dessa sk antidepp prepp?
Vet du varför du känner dig deprimerad?
Ja, Venlafaxin är en riktig skitmedicin som man blir en zombie av. Just därför håller jag just nu på att trappa ut den för att istället börja med Voxra. Jag har förstått att biverkningarna av Voxra inte är lika starka som av Venlafaxin.
Jag har ätit antidepressiva under större delen av tiden jag varit deprimerad. Från början åt jag Sertralin under ca. fem års tid. Därefter hade jag ett uppehåll i två år tid från alla antidepressiva mediciner och sedan tre år tillbaka tar jag Venlafaxin och Mirtazapin (Mirtazapin främst mot sömnproblemen).
Orsaken till att jag blev deprimerad är lång men i grunden handlar det om sociala svårigheter. Har svårt att interagera med andra människor, söka kontakt, har väldigt få vänner etc. Förmodligen lider jag av social fobi och kanske också någon bokstavsdiagnos men jag har inte fått någon sådan diagnos.
dag, tre år senare, ligger jag kvar på ungefär samma vikter. Detta trots att jag verkligen sliter som ett djur och försöker öka vikterna på varje träningspass. Även under det senaste året, då min kroppsvikt legat ganska stilla, har jag haft svårt att göra några styrkeökningar.
Jag skulle gissa att det är pga av och inte trots då det sällan är särskilt produktivt att köra helt slut på sig vare träningspass. Det är inte ens särskilt bra för det psykiska välbefinnandet utom just för stunden direkt efter träningen. Att lägga sig på en rimlig nivå med träningen ger positiva effekter men att gräva ner sig i ett hål med allt mer slitig träning skapar i sig negativa effekter som påminner väldigt om de som många deprimerande redan har. Sömnsvårigheter, trötthet, koncentrationssvårigheter osv är alla tecken på för mycket träning. Det krävs mycket att nå lika djupt bara pga av träning men är man redan nere så krävs det, enligt min erfarenhet, ganska så lite för att förvärra det hela.
Träningen är helt enkelt inte något som är skilt från det övriga livet utan något som ingår, och också bör ingå, och det innebär att man får se till hela livssituationen när man lägger upp sin träning.
Hade frågat läkaren om att ta prover på hormonerna.
Jag skulle gissa att det är pga av och inte trots då det sällan är särskilt produktivt att köra helt slut på sig vare träningspass. Det är inte ens särskilt bra för det psykiska välbefinnandet utom just för stunden direkt efter träningen. Att lägga sig på en rimlig nivå med träningen ger positiva effekter men att gräva ner sig i ett hål med allt mer slitig träning skapar i sig negativa effekter som påminner väldigt om de som många deprimerande redan har. Sömnsvårigheter, trötthet, koncentrationssvårigheter osv är alla tecken på för mycket träning. Det krävs mycket att nå lika djupt bara pga av träning men är man redan nere så krävs det, enligt min erfarenhet, ganska så lite för att förvärra det hela.
Träningen är helt enkelt inte något som är skilt från det övriga livet utan något som ingår, och också bör ingå, och det innebär att man får se till hela livssituationen när man lägger upp sin träning.
Det ligger nog mycket i det du skriver. Ett problem för mig är nog att jag alltid haft svårt att inte jämföra mig med andra (gäller inte bara träning), trots att dessa har helt andra förutsättningar än vad jag har.
Jag tänkte iaf köra en månad nu och vila helt från styrketräningen, endast köra lite lättare konditionsträning. Förhoppningsvis kanske jag får tillbaka lite mer energi då.
Nu är jag kanske inte deprimerad så som du, men har mått väldigt dåligt i mina dagar, och för mig har det ju alltid hjälpt ur ett rent terapisyfte, egentligen enda anledningen till att jag går till gymmet, det får mig motiverad och det känns som jag får något gjort.
Men ja, våra muskler behöver ju sömn.
Nu har jag gjort ett blodprov och mätt bl.a. mina testosteronvärden, se nedan:
http://i66.tinypic.com/nfrvv4.jpg
Är detta ett lågt, högt eller normalt värde vad gäller testosteron? Det ligger ju iaf inom referensintervallet.
Joel le Monge
2016-07-17, 13:53
Var smart. Börja räkna hur mycket du äter varje dag, kcal. Hur mycket protein du får i dig.
Hur mycket du sover. Se även till att du följer din träning i någon journal.
Det är nästan aldrig något klurigt medicinskt, utan snarast person ifråga som fallerar. Inget man vill höra men ack så sant.
I höstas, 6 månader:
Slet som fan på gymmet. Försökte bli starkare, progression, programföljning osv.
Överskott, rimligt (1000-2000per vecka), viktuppgång 1kg per månad. Bra makros och mikros.
Sov "bra", inte bra sömn under hela natten men fick väl ihop 6-8 "okej" timmar.
Mådde helt okej. Verkligen inte deprimerad.
+ (nackdel) Extremstress, stressade verkligen sönder. Mest grubbling från dumheter jag (och andra) sagt på jobbet, ånger, oro och ångesttankar. -- Mådde fortfarande bra, inte deprimerad, som sagt.
*Resultat*
Fatgains delux och inga styrkeökningar alls hahah.
Alltså totalmisslyckad bulk.
Blev lite starkare 2,5+kg i bänkpress rofl. Resten stod still.
Antar stress sabbade min bulk totalt. Allt annat sköttes (imo) nästintill exemplariskt (träningen, kosten, prestation). Återhämtningen mindre bra dock. Funderat och summerat såhär i efterhand, om jag låg på total nedträning/överträning, helt perioden (?). Ska prova deloads/återhämtningsperioder/viloveckor kommande bulk, se om det går bättre. Visst hade jag perioder där jag sket i program och upplägg, körde basövningar till fail varje pass (överdriver nu boys). xD
mastermungo
2016-07-17, 14:40
http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/FYSS-kapitel_Depression_Rev.pdf
I FYSS står mycket om hur träning kan påverka depressionssymtom och därmed användas som behandling. Man tar även upp en del kring troliga mekanismer. Jag förstår att din fråga är lite tvärtom, dvs om depressionen i sig kan påverka resultaten från styrketräningen. Det vet jag ingenting om själv men kanske finns det några ledtrådar i FYSS eller i de referenser som kapitlet är uppbyggt på.
Jag har också ca 10 år haft en djup deprition, Z-bumbi säger väl huvudet på spiken egentligen. Är en svår balansgång mellan träningsmängd och intensitet som ger resultat och en mängd som förvärrar allt. Psykiskt mår jag bättre av att träna men den stressar kroppen också. Och jag klarar inte av speciellt mycket längre tyvärr. Kan få stresspåslag av att ta en kaffe med en kompis. Sedan är jag alltid väldigt trött och likgiltig, noll motivation till att träna och gruvar mig mest inför passen. Men ja jag kan få resultat men det är som sagt en tunn tråd mellan det och att jag blir än mer nedstämd. Blir oftast 4-6 set per muskelgrupp och 3-4 halvkroppspass veckan.
Jag har kört samma mediciner som caelus, först mirtazapin mot sömnproblem och numera venlafaxin i moderat dos. Vill invända tvärt mot er som dissar venlafaxin då jag har fått massor av kraft sedan jag började med skiten (ja, nog för att det fortfarande är skit att behöva medicinera) för ett och ett halvt år sen. Enda tråkiga biverkningen är att jag svettas ofantligt om nätterna.
Hursomhelst har träningen varit min stora motivation sen jag fick krafterna tillbaka tack vare medicinen. Har tränat ett drygt år med venlafaxin i systemet och är idag starkare än nånsin.
Kan ibland känna att jag inte blir riktigt lika hård i kroppen som för tio år sen när jag tränade innan mitt första utmattningssyndrom (med depression) bröt ut. Måste även värma upp längre nuförtiden innan kroppen vaknar. Lägger dock inte skulden på vare sig depressionen eller medicinerna att min kropp inte alltid känns fräsch eller svarar som jag hade önskat. Tror mer på att min metabolism slumrade till av några års sängliggande och verkar svår att få upp till ungdomliga nivåer igen.
Nu har jag gjort ett blodprov och mätt bl.a. mina testosteronvärden, se nedan:
http://i66.tinypic.com/nfrvv4.jpg
Är detta ett lågt, högt eller normalt värde vad gäller testosteron? Det ligger ju iaf inom referensintervallet.
Ditt TSH värde ligger på gränsen på för högt för enligt min läkare ska det vara mellan 0,4-1,5 ,jag hade 5,5 och är på väg ner med hjälp av levaxin,symptomen är olika men depp är vanligt.
Var smart. Börja räkna hur mycket du äter varje dag, kcal. Hur mycket protein du får i dig.
Hur mycket du sover. Se även till att du följer din träning i någon journal.
Det är nästan aldrig något klurigt medicinskt, utan snarast person ifråga som fallerar. Inget man vill höra men ack så sant.
Tycker jag har försökt planera och följa min träning och kost ganska bra. Har ett kostschema med syfte på deff som jag har försökt följa. Kaloriintaget enligt detta schema har legat på ca. 1800 - 2200 kcal per dag med en fördelning mellan protein, fett och kolhydrater på ca. 30 % vardera. Proteinintaget i gram är ca. 180 g per dygn. Detta har som sagt fungerat ganska bra då jag ju gått ner en hel del i vikt de senaste åren (från ca. 100 kg för fyra år sedan till ca. 70-75 kg som jag väger idag). Det senaste året har dock kroppsvikten legat ganska stilla och inte heller under denna tid har jag lyckats göra några ökningar.
De första åren av min träning skrev jag ner alla mina pass i en träningsdagbok. Dock tröttnade jag på det efter ett tag eftersom jag aldrig lyckades få till några ökningar (det blev bara samma vikter pass efter pass).
http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/FYSS-kapitel_Depression_Rev.pdf
I FYSS står mycket om hur träning kan påverka depressionssymtom och därmed användas som behandling. Man tar även upp en del kring troliga mekanismer. Jag förstår att din fråga är lite tvärtom, dvs om depressionen i sig kan påverka resultaten från styrketräningen. Det vet jag ingenting om själv men kanske finns det några ledtrådar i FYSS eller i de referenser som kapitlet är uppbyggt på.
Tack för länktipset!
Jag har också ca 10 år haft en djup deprition, Z-bumbi säger väl huvudet på spiken egentligen. Är en svår balansgång mellan träningsmängd och intensitet som ger resultat och en mängd som förvärrar allt. Psykiskt mår jag bättre av att träna men den stressar kroppen också. Och jag klarar inte av speciellt mycket längre tyvärr. Kan få stresspåslag av att ta en kaffe med en kompis. Sedan är jag alltid väldigt trött och likgiltig, noll motivation till att träna och gruvar mig mest inför passen. Men ja jag kan få resultat men det är som sagt en tunn tråd mellan det och att jag blir än mer nedstämd. Blir oftast 4-6 set per muskelgrupp och 3-4 halvkroppspass veckan.
Känner igen mig mycket i detta. Jag har nog själv också under en rätt lång period varit inne i någon form av överträning. Många gånger när jag går till gymmet orkar jag knappt med en enda övning innan jag känner mig helt färdig och ger upp. Antar att man som deprimerad är betydligt mer känslig för överträning eftersom detta, enligt vad jag har förstått, är nära sammankopplat med bristande återhämtning och psykisk stress.
Ditt TSH värde ligger på gränsen på för högt för enligt min läkare ska det vara mellan 0,4-1,5 ,jag hade 5,5 och är på väg ner med hjälp av levaxin,symptomen är olika men depp är vanligt.
Intressant. Antar att det förhöjda värdet beror på depression i mitt fall.
Ja, Venlafaxin är en riktig skitmedicin som man blir en zombie av. Just därför håller jag just nu på att trappa ut den för att istället börja med Voxra. Jag har förstått att biverkningarna av Voxra inte är lika starka som av Venlafaxin.
.
Är du säkert på att Venlafaxin är boven? Mitrazapin tror jag kan göra en till zombie. Många tar ju det som sömnmedicin och det kan säkert sitta i över dagen.
Är du säkert på att Venlafaxin är boven? Mitrazapin tror jag kan göra en till zombie. Många tar ju det som sömnmedicin och det kan säkert sitta i över dagen.
Bägge medicinerna är ju kända för att ha biverkningen att man kan bli väldigt trött/seg. Idag tar jag ingen av dessa mediciner utan jag har istället gått över till Valdoxan (en antidepressiv medicin som främst fungerar som sömnmedicin). Jag somnar inte lika lätt som jag gjorde på Mirtazapin men samtidigt har jag betydligt lättare att gå upp på morgnarna och behöver inte sova fram till kl. 12 på dagarna för att känna mig utvilad som jag gjorde på Mirtazapin.
waspen123
2016-07-19, 17:59
Jag är själv rätt bipolär, blir väldigt deprimerad vissa perioder (2-3ggr per år) annars är jag väldigt pigg och glad. Träningen för mig är snarare något som har hjälpt mig motverka det hela, både jag och andra upplever mig själv mycket gladare nu för tiden sen jag började träna. Har jag en riktigt jobbig dag så vet jag iaf att idag, då jävlar ska det bänkas :d
(Jag tar inte nå mediciner dock, tar inte ens alvedon/ipren för huvudvärk nu för tiden och mår mycket bättre.)
shut teh face
2016-07-19, 18:19
Jag tog Setralin under 1 års tid för något år sedan, jag märkte inte av några problem vad gäller träningen, varken styrka eller kondition.
Det säger ju dock ingenting egentligen.. och dina mediciner är ju något tyngre.
shut teh face
2016-07-19, 18:22
Jag är själv rätt bipolär, blir väldigt deprimerad vissa perioder (2-3ggr per år) annars är jag väldigt pigg och glad. Träningen för mig är snarare något som har hjälpt mig motverka det hela, både jag och andra upplever mig själv mycket gladare nu för tiden sen jag började träna. Har jag en riktigt jobbig dag så vet jag iaf att idag, då jävlar ska det bänkas :d
(Jag tar inte nå mediciner dock, tar inte ens alvedon/ipren för huvudvärk nu för tiden och mår mycket bättre.)
Jag håller med dig, men det kan gå fort åt andra hållet också. Jag tränade förut två ggr per dag när det var som värst, inte bra på något sätt alls. Men jag behövde kicken, den höll min ångest i schack, men det krävdes hela tiden mer och mer. Till slut fick jag dra ned tempot till 3-4 pass i veckan, käkade Setralin under 1 år.
Nu äter jag inga mediciner men jag mår egentligen bara bra de dagar jag tränat, eller dagen efter ifall jag har extrem träningsvärk.
Men det är bättre än alternativet som var för 5 år sedan, 140 kg tung och självmedicinering med kalorier. *popcorn* Träningen är helt enkelt min hjälte. =)
Jag funderar på att testa johannes ört. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.