Ortorexi/ätstörning?

[Mafiosos]

Har sedan 7-8 månader sen tappat ca 15-17 kilo i vikt.

Har tränat på gym sedan ett år, kanske lite mer. I början tänkte jag inte så mycket, åt efter träning och åt vad jag ville och onyttigt om jag ville.

Men sen efter årsskiftet slutade jag med min favoritgrej nämligen sötsaker och snacks, vet ej varför då jag aldrig haft något negativt med det. Slutade även med mejeriprodukter etc. Vart träningshype på mig själv. Ville leva helt perfekt med nyttigaste kosten och allt.

Tror det började någon gång för 7-8 månader med att jag jobbade väldigt mycket och tänkte mycket på framtid, val, etc. Jag tänkte väldigt mycket på att "äta rätt" jag tränade ibland 10 dagar på raken på gym. Vissa dagar två gånger på en dag.

Sen någon gång gick det utför, om det berodde på ångest, stress, depression eller helt enkelt ortorexi eller dylikt vet jag inte.




Men jag tappade aptit, och åt väldigt lite. Vissa dagar när jag jobbade+gymmade åt jag två mackor till frukost, en sallad till lunch. En portion middag och, kanske 100 gram riskakor eller dylikt. Då pratar vi om ett jobb där jag inte står still en sekund, där jag hela tiden rör på mig och är fysisk i arbetet. Plus att jag alltid gymmade efter.

Sen vart aptiten sämre och sämre, och jag gick runt och tänkte på mat stora delar av dagarna för att jag var stressad över att jag inte åt. Låter helt sjukt? Men ändå hade/har jag svårt att äta. Folk började notera att jag blev smalare såklart och även jag själv.

Men har nu tröttnat, jag har börjat försöka trycka i mig mer mat/nyttigare mat och äta lite oftare.
Förut kunde jag gå från morgon till kväll på en macka och fil, och enbart middag.

Men, jag kan inte sluta kolla på kalorier på förpackningar, kan inte unna mig vissa livsmedel som jag kunde förut utan att tänka på innehållet, t ex bröd. Eller söt musli, godis, chips, bullar etc. Äter typ samma frukost varje dag för då vet jag hur mycket jag intar, sen ungefär samma "hälsosamma" luncher som lax, kyckling, tonfisk, köttfärs, med fullkornsris, pasta, bulgur.


Väger idag 55 kilo... fullt påklädd och vägde förut 71-72 kilo fullt påklädd. Då talar vi fullt påklädd.

Har tappat styrka, ork, lust, muskler, fett, osv.

Fryser väldigt lätt, mer eller mindre hela tiden och är trött och omotiverad ofta.


Hur gör jag detta smart? Vill inte överäta i början, så det blir någon jäkla hetsätning, och jag vill öka i vikt, men i normal takt så allt inte lägger sig på mage, vader direkt utan att man ökar "hälsosamt".

Hur ska jag gå tillväga? Kostschema? Ska jag träna med 55 kilo, 16 bmi? Eller ska jag börja med att äta upp mig?


Måste lära mig att fylla ut kalorierna? Ska jag bara satsa på hälsosam mat för att undvika enbart fett vid ökningen? Satsa på protein, nyttigt fett och kolhydrater?

Vill kunna leva det livet jag levde, när jag var "gottegrisen" jag åt utan tanke. Jag åt snacks när jag ville, jag åt chips när jag ville, jag åt vad jag ville till frukost, till middag, till lunch och när jag kände för det. Jag höll vikten ändå och mådde bra.

Vad ska jag göra? Jag tror jag har ortorexi.

Obs, jag vill gå upp i vikt. Men vågar samtidigt inte göra det fullt ut. Utan jag tänker för mycket på innehåll och onyttigheter.

Har även sökt hjälp med en dietist, och har sökt till ätstörningshjälp.

Men kan ju även göra mycket själv, eller egentligen är det ju upp till mig.

Har läst dessa tipsen nu, då jag vill vända detta. Numera äter jag aldrig och njuter, då jag oftast äter maten enbart för att det är nyttigt, eller för att jag är nojjig att jag ligger på kaloriunderskott...

Tipsen -


Ta bort vågen
Väg ingenting
Mät inte maten
Använd inga hjälpmedel
Se på tallriken och “känn efter”
Testa en leg. dietist
Sluta läs innehåll
Köp inte mat med näringsinnehåll på
Köp inget du vet näringsinnehållet i
Köp inte färdiga rätter med “kcal per portion” på
Köp inga kaloriberäknade produkter alls
Kolla inga tabeller/ listor
Inga (kalori)uträknade recept – Mat Utan Mått!
Ät mat du inte lagat
Be andra om hjälp
Distrahera dig! Tänk på annat!
Beröm dig själv
Små steg i taget
Ändra tankeinställning
“Tack, du underbara mat”
GLÖM INTE!!!


Hur ska jag gå tillväga? Jag tänkte nyss, haha vad löjligt det är egentligen. Att behöva lägga sånt fokus på sånt skit som mat. Som jag en gång i tiden inte brydde mig nämnvärt om vad det innehöll, när jag intog eller vad jag intog.

Tror träningshetsen tog över mig, kanske borde tänka över med träningen just nu också. Vad tror ni? Vill kunna njuta av livet igen.

Blir bara glad av att skriva detta, då jag känner att jag tagit ett stort kliv. Ett stort kliv med insikt.

Skriv vad ni vill, ni som varit med om liknande, skriv om era vänner, skriv om er erfarenhet kring detta. Tips, råd allt är välkommet.

För jag ska bannemig inte vikas ned av detta längre, jag har ljugit för mig själv för länge.

Imorgon, ska jag äta en frukost innehållande något jag inte vet. Jag ska äta en lunch utan att veta vad och jag ska unna mig en bio och restaurangmat för att inte veta vad det är jag stoppar i mig. Punkt slut. Godnatt, på återseende imorgon.

[Vivaldi]

Det låter skitbra, har själv varit i samma sits.

För mig hjälpte det att först tvinga mig själv till ett beräknat schema eller att räkna via lifesum på en kost jag visste innehöll tillräckligt med kalorier, och sedan långsamt addera sådant jag var sugen på.

Det gav illusionen av kontroll samtidigt som jag faktiskt lärde mig improvisera och njuta av liv samt mat.

Var inte heller rädd för att skippa ett träningspass till fördel för sociala tillfällen, det är utan tvekan värt det!

[R Scarpa27]

har också haft sådana svängningar i mitt liv pga deprissioner osv.

det som hjälpt mig uppåt mkt var när jag plussade på enkla kolhydrater (mera bröd) och mycket nötter i kosten.

naturligt, gott och hjälper vikten uppåt (vid överskott såklart, men det förenklar)

[Nirrebirre]

Jag själv känner att när jag kliver in på diet är det svårt att släppa den fokus man har på att äta "rätt" när man väl kliver av dieten. Eller jag får rättare sagt lätt ångest när jag äter något som inte är "bra"!
Denna diet har jag gjort lite annorlunda, tänkt mer på hur mycket kcal det är jag äter och att det passar min makros istället för att tänka på mat som "bra" kontra "dålig". Känner att det har hjälpt väldigt mycket! På det sättet har jag kunnat äta mat som jag på tidigare dieter inte skulle rört med tång!

[Mafiosos]

Det låter skitbra, har själv varit i samma sits.

För mig hjälpte det att först tvinga mig själv till ett beräknat schema eller att räkna via lifesum på en kost jag visste innehöll tillräckligt med kalorier, och sedan långsamt addera sådant jag var sugen på.

Det gav illusionen av kontroll samtidigt som jag faktiskt lärde mig improvisera och njuta av liv samt mat.

Var inte heller rädd för att skippa ett träningspass till fördel för sociala tillfällen, det är utan tvekan värt det!

Tack för orden! Ja alltså, på ett sätt borde man ju räkna kalorierna, då jag uppenbarligen stundtals har svårt att få en uppfattning hur mycket jag ligger på. Därav jag ofta får "slänga i mig" mycket mat på kort period på kvällarna. Vilket blir rätt jobbigt.

Jag kanske bara borde se det som en utmaning, eller bara uppskatta kalorierna på ett ungefär utan att känna press. Bara för att vara säker på att jag når mina intag. För jag har inga problem med att äta just nu iallafall, inget direkt att jag får ångest eller att jag slänger/spyr ur mat och sånt. Det har aldrig varit problemet.

Hur mycket ska jag tänka på detta med hälsosam viktuppgång? Är ju rädd för att överdriva kcal intaget?

har också haft sådana svängningar i mitt liv pga deprissioner osv.

det som hjälpt mig uppåt mkt var när jag plussade på enkla kolhydrater (mera bröd) och mycket nötter i kosten.

naturligt, gott och hjälper vikten uppåt (vid överskott såklart, men det förenklar)

Scarpa, tack igen för att du går in i mina trådar och ger tips. Det värmer verkligen! Fler som du! Låter som en bra idé, och har faktiskt börjat äta mera bröd, jag älskade ju bröd förut så varför inte äta lite extra? Nötter äter jag en del redan. Dock aldrig varit ett stort fan av nötter, iallafall inte naturliga.

Jag själv känner att när jag kliver in på diet är det svårt att släppa den fokus man har på att äta "rätt" när man väl kliver av dieten. Eller jag får rättare sagt lätt ångest när jag äter något som inte är "bra"!
Denna diet har jag gjort lite annorlunda, tänkt mer på hur mycket kcal det är jag äter och att det passar min makros istället för att tänka på mat som "bra" kontra "dålig". Känner att det har hjälpt väldigt mycket! På det sättet har jag kunnat äta mat som jag på tidigare dieter inte skulle rört med tång!


Jag förstår inte mig själv, haha alltså jag menar verkligen att jag var personen förut som kunde leva på följande under en dag,

Frukost, vita rostmackor, mängder av smör, ost och juicer.
Skolan, innan lunch, godis, mackor, kaffe.
Lunch, oftast hamburgertallrik, kebab då jag inte åt husmanskost så ofta under gymnasietiden. Hade matvanor som en 12 åring ibland haha :)
Middag, då vare väl det som serverades hemma.
Kvällssnacks, cola, kanske någon efterrätt etc.

Jag drack alltid cola, åt alltid något sött varje dag, och hade långt ifrån optimal kost. Så jag fattar inte vad som har hänt med mig? Jag tror det är sen jag började gymma för ett år sedan jag försökte bli så jäkla "optimal" men inser nu att jag aldrig trivts med det. Jag är en osund, fast smal person i grunden som äter konstiga tider och konstiga maträtter.

Liksom jag har stundtals av ungdomsåren ibland käkat 300-400 gram bara snabbmakaroner med smör till middag. Haha sjukt egentligen :)

Sen är väl det inte en bra kost numera, men jag förstår inte vad jag oroar mig över. Har inga anlag att bli tjock. Ingen i min släkt är nära att vara överviktig ens. Farsan är nästan pinnsmal och han lever som en ungdom ibland med maten.

[R Scarpa27]

jepp bra kör hårt :)
och standard colan behöver du ju inte ta tillbaka i kosten drick zero istället !
onödigt att inta kalorier från standard cola... det finns andra kalorier att hämta från mycket bättre drickbart/ätbart cola zero i kosten är ju ett plus i kanten (pga no calories) :)

[Mafiosos]

Körde fan en rejäl gyrostallrik till middag. Med pommes och pitabröd. Och för första gången på länge skiter jag i hur mkt av allt det var i. Det var jäkligt gott förövrigt ;)

[Ajasoro]

Jävla skithelvete. Skrev ett sjukt långt svar som raderades. Det här blir kortare. Min dator är sämst. Så.

Jag vill börja med att säga att jag inte är utbildad inom psykiatrin på något sätt, jag skriver utifrån vad jag läst och samtal med vänner som lidit av anorexi. Jag kan knappast ge dig en korrekt diagnos (någonstans i trakterna anorexi, ortorexi och UNS känns dock rimligt), men att du har ett osunt kontrollbehov när det gäller mat är iaf klart. Vad vi inte får glömma är att ätstörningar är olika psykiska sjukdomar (nu klassas inte ortorexi som en psykisk sjukdom, vilket jag tycker är underligt) som även tar sig fysiska uttryck. Det är alltså fullt möjligt att nå en hälsosam vikt, men fortfarande vara ätstörd och ha samma ångest och skuldkänslor som tidigare. En vanlig fallgropp är att ersätta ett kontrolbeteende med ett annat, t ex, vara fd. anorektiker och sedan äta supernyttigt.

Jag skulle råda dig att vända dig till en leg. psykolog (ingen dietist!!!) och reda ut de bakomliggande orsakerna. Du nämnde något om ångest över livsval, depression och stress? Kan vara värt att börjar nysta där.

Tack för ett superviktigt inlägg! Ärligt, insiktsfullt och bra på alla vis. Jag hoppas att du inte tagit illa vid dig av något jag skrivit, det är ett känsligt ämne och det finns inget mer provocerande än folk som leker hobbypsykologer.

[Mafiosos]

Jävla skithelvete. Skrev ett sjukt långt svar som raderades. Det här blir kortare. Min dator är sämst. Så.

Jag vill börja med att säga att jag inte är utbildad inom psykiatrin på något sätt, jag skriver utifrån vad jag läst och samtal med vänner som lidit av anorexi. Jag kan knappast ge dig en korrekt diagnos (någonstans i trakterna anorexi, ortorexi och UNS känns dock rimligt), men att du har ett osunt kontrollbehov när det gäller mat är iaf klart. Vad vi inte får glömma är att ätstörningar är olika psykiska sjukdomar (nu klassas inte ortorexi som en psykisk sjukdom, vilket jag tycker är underligt) som även tar sig fysiska uttryck. Det är alltså fullt möjligt att nå en hälsosam vikt, men fortfarande vara ätstörd och ha samma ångest och skuldkänslor som tidigare. En vanlig fallgropp är att ersätta ett kontrolbeteende med ett annat, t ex, vara fd. anorektiker och sedan äta supernyttigt.

Jag skulle råda dig att vända dig till en leg. psykolog (ingen dietist!!!) och reda ut de bakomliggande orsakerna. Du nämnde något om ångest över livsval, depression och stress? Kan vara värt att börjar nysta där.

Tack för ett superviktigt inlägg! Ärligt, insiktsfullt och bra på alla vis. Jag hoppas att du inte tagit illa vid dig av något jag skrivit, det är ett känsligt ämne och det finns inget mer provocerande än folk som leker hobbypsykologer.


Tack själv för ett bra inlägg, bara skönt att höra andras tankar och funderingar för att få tips på vägen. Jag tror faktiskt inte det är anorexi relaterat, jag har alltid varit smal och känner inte att jag velat bli smalare. Dock tror jag att det var i våras jag la för mycket "stress" och "hets" kring nyttighet. Liksom jag tog bort ALLT socker, bröd mer eller mindre, chips, cola, mjölk etc. Sen tror jag att min aptit förstördes mycket utav att jag stressade, jobbade ihjäl mig stundtals. Någon ätstörning har jag helt klart, om jag själv skulle gissa är det någonstans kring ortorexi liknande. Men vad vet jag, man har inte alltid lika bra insikt kring sig själv. Jo precis, det bästa är ju att få det "undersökt" och att utreda, diskutera och analysera vad som kan vara problemet i livet. Jag har förövrigt kontaktat via egenanmälan lite olika ätstörningskliniker.

Ska även kontakta en psykolog igen.

Har börjat släppa mer och mer på växlarna sen jag bestämde mig häromdagen, igår åt jag glass, nötter, mängder av bröd, och choklad för att nå upp i mina kalorier. Och jag kände ingen ångest oro alls faktiskt.

Dock räknar jag ju ännu på ett ungefär i huvudet, men det är nog snarare bra stundtals då jag har svårt att komma upp i 2500-3000 kcal då jag inte är van att äta dessa mängder.

Äter idag rejäl frukost, lunch, middag och kvällsmål.

Men som sagt, ska gå vidare med detta och kanske gå hos någon och prata. Alltid värt ett försök.

Jag är inte rädd alls för att gå upp i vikt, utan jag har väl mer oron över att jag ska lägga på mig för snabbt, eller på "fel" ställen. Även om jag inte har några som helst anlag för detta sedan tidigare. Men jag kör på, försöker släppa oros momenten och tar kontakt med en psykolog tror jag.

Tack för ditt inlägg!

[maqan]

Jag är inte rädd alls för att gå upp i vikt, utan jag har väl mer oron över att jag ska lägga på mig för snabbt, eller på "fel" ställen

När jag läser detta låter det i alla fall för mig ändå som att du har en viss rädsla för att gå upp i vikt. Framförallt när du skriver "oro över att lägga på sig för snabbt och på fel ställen".

[Mafiosos]

När jag läser detta låter det i alla fall för mig ändå som att du har en viss rädsla för att gå upp i vikt. Framförallt när du skriver "oro över att lägga på sig för snabbt och på fel ställen".

Det kanske det gör, men det är ju lätt att sitta och analysera vad jag har för tillstånd osv. Det må låta så, men i ärlighetens namn är jag inte vad jag känner oroad för att lägga på mig. Men skitsamma, jag ska inte tänka på var det hamnar. Det är viktigare att komma upp i en hälsosam vikt, samtidigt som jag styrketränar lite lättare.

Tack för alla svar allihopa, senaste dagarna har gått skitbra. Inte noterat något större än i utveckling men det tar ju lång tid att komma tillbaka, men jag trycker i mig det mesta och äter minst kaloribehovet varje dag skulle jag gissa!

Det känns verkligen bra! Framsteg varje dag, och jag bryr mig inte längre om "innehåll" eller kollisar, kcal, fett. Jag äter det jag känner för nu, och får inga dåliga känslor av det.

Senaste dagarnas exempel, mycket bröd, choklad, bars, nötter, riskakor, hamburgare etc. Så det flyter på rätt bra nu.

Kanske är dumt att fylla ut mina kalorier med sånt. Men jag är inte så stor i aptiten så det blir lättare!

[R Scarpa27]

härligt fortsätt så.

jag äter själv det jag känner för året om!
för mkt dumma tankar och optitänkande är inte bra för kroppen eller själen...

bulk up! deffa kan man ju göra när som endå...

i believe in u! för att få gains ska man äta!!!

[maqan]

Det kanske det gör, men det är ju lätt att sitta och analysera vad jag har för tillstånd osv. Det må låta så, men i ärlighetens namn är jag inte vad jag känner oroad för att lägga på mig. Men skitsamma, jag ska inte tänka på var det hamnar. Det är viktigare att komma upp i en hälsosam vikt, samtidigt som jag styrketränar lite lättare.

Tack för alla svar allihopa, senaste dagarna har gått skitbra. Inte noterat något större än i utveckling men det tar ju lång tid att komma tillbaka, men jag trycker i mig det mesta och äter minst kaloribehovet varje dag skulle jag gissa!

Det känns verkligen bra! Framsteg varje dag, och jag bryr mig inte längre om "innehåll" eller kollisar, kcal, fett. Jag äter det jag känner för nu, och får inga dåliga känslor av det.

Senaste dagarnas exempel, mycket bröd, choklad, bars, nötter, riskakor, hamburgare etc. Så det flyter på rätt bra nu.

Kanske är dumt att fylla ut mina kalorier med sånt. Men jag är inte så stor i aptiten så det blir lättare!

Härligt att det känns bra med det du gör. Fortsätt så!