dentin
2014-10-26, 20:38
Jag upplever att jag hamnat på en sorts platå i min träning, min kosthållning och allmänt i min träningsmotivation. Jag är väldigt påläst om både kost och träning, men det känns som att det jag har i bagaget stjälper i mitt sätt att nå mina mål.
Kan ju beskriva hur jag hamnade här. Jag upptäckte träningen för ca 4 år sedan. I början "mystränade" jag 2 ggr/v genom att jogga på bandet i ca 45 min...inga resultat tills jag började styrketräna med fria vikter och la om min kost. Jag ökade i muskelmassa och började sedan ligga på ett kaloriunderskott. Min fettprocent minskade och jag gick ner ca 10-12 kg, tills jag vägde 47 kg till mina 167 cm. Jag trivdes väl i min kropp, men det gick överstyr, ständiga kontrollen gjorde att jag gick in i väggen efter ett tag. Jag var ett vrak med panikångest och anorexian började styra mitt liv. Efter mycket stöd från min sambo, tabletter och en järnvilja tog jag mig ur det hela. Jag ville ha något nytt i min träning och började med löpning, sprang två halvmaror och några 10k lopp. Det hjälpte mig ur ätstörningen eftersom jag tillät mig att äta igen. Sakta men säkert byggde jag upp min kropp igen. Jag började styrketräna nu och har blivit riktigt stark och muskulös inom mina egna referensramar.
Så till mitt problem...Jag misstrivs i min kropp igen. Jag tror att jag väger 56kg idag (vågar inte väga mig längre så ofta, gjorde det nämligen dagligen tidigare). Mina mått är ca 71cm runt midjan och 89 runt höfterna.
Jag vill ha bort underhudsfettet jag har runt midjan, men är inte ute efter magrutor, bara en mer slimmad kropp.
Problemet är bara att så fort jag börjar begränsa mitt kaloriintag så påminner det mig på helvetet jag gick igenom för ca 2 år sedan. Jag är rädd att hamna i ätstörningsträsket igen, men är egentligen långt därifrån i.o.m. mitt dagliga intag idag. Jag äter ca 2000kcal/d, men skulle egentligen behöva äta 1400. Jag cyklar varje dag till jobbet och tränar 2-3 ggr/v styrka, varvat med kondition. Träningsmässigt känns det också som jag provat på det mesta...från långsdistanslöpning till crossfit, utmaningen är väl enbart att köra tyngre, men jag upplever att jag då bara blir större, något jag inte önskar och är rädd för.
Hur kommer jag någonsin kunna nå mitt mål och komma framåt från den här platån när jag ständigt låser mig själv i mina försök att nå det med tanke på min bakgrund? Har någon erfarenheter av något liknande?
Hoppas verkligen att någon kan hjälpa och ge lite tips. Tack på förhand!
Kan ju beskriva hur jag hamnade här. Jag upptäckte träningen för ca 4 år sedan. I början "mystränade" jag 2 ggr/v genom att jogga på bandet i ca 45 min...inga resultat tills jag började styrketräna med fria vikter och la om min kost. Jag ökade i muskelmassa och började sedan ligga på ett kaloriunderskott. Min fettprocent minskade och jag gick ner ca 10-12 kg, tills jag vägde 47 kg till mina 167 cm. Jag trivdes väl i min kropp, men det gick överstyr, ständiga kontrollen gjorde att jag gick in i väggen efter ett tag. Jag var ett vrak med panikångest och anorexian började styra mitt liv. Efter mycket stöd från min sambo, tabletter och en järnvilja tog jag mig ur det hela. Jag ville ha något nytt i min träning och började med löpning, sprang två halvmaror och några 10k lopp. Det hjälpte mig ur ätstörningen eftersom jag tillät mig att äta igen. Sakta men säkert byggde jag upp min kropp igen. Jag började styrketräna nu och har blivit riktigt stark och muskulös inom mina egna referensramar.
Så till mitt problem...Jag misstrivs i min kropp igen. Jag tror att jag väger 56kg idag (vågar inte väga mig längre så ofta, gjorde det nämligen dagligen tidigare). Mina mått är ca 71cm runt midjan och 89 runt höfterna.
Jag vill ha bort underhudsfettet jag har runt midjan, men är inte ute efter magrutor, bara en mer slimmad kropp.
Problemet är bara att så fort jag börjar begränsa mitt kaloriintag så påminner det mig på helvetet jag gick igenom för ca 2 år sedan. Jag är rädd att hamna i ätstörningsträsket igen, men är egentligen långt därifrån i.o.m. mitt dagliga intag idag. Jag äter ca 2000kcal/d, men skulle egentligen behöva äta 1400. Jag cyklar varje dag till jobbet och tränar 2-3 ggr/v styrka, varvat med kondition. Träningsmässigt känns det också som jag provat på det mesta...från långsdistanslöpning till crossfit, utmaningen är väl enbart att köra tyngre, men jag upplever att jag då bara blir större, något jag inte önskar och är rädd för.
Hur kommer jag någonsin kunna nå mitt mål och komma framåt från den här platån när jag ständigt låser mig själv i mina försök att nå det med tanke på min bakgrund? Har någon erfarenheter av något liknande?
Hoppas verkligen att någon kan hjälpa och ge lite tips. Tack på förhand!