Visa fullständig version : Den psykiska biten vid styrketräning och självsabotage?
Här kommer en liten bekännelse, och en wall-of-text. Så se dig som förvarnad.
Då har jag tränat i lite över en månad, och har hittils varit hyffsat duktig med att vara regelbunden på gymmet. Jag har gått varannan dag och kämpat på, efter vad jag har klarat att prestera. Riktigt skit i jämförelse med er andra knuttar här ;)
Målet har varit att gå ner i vikt. Träningen är väl en skitsak om man ser det i samband med kosthållning som för mig är fullständigt omöjligt. Är jag hungrig så försvinner precis all självdisciplin och att få i mig mat är total prio 1. Visst, det är inte så hemskt om man ser ev. viktförändring i något längre perspektiv som en vecka eller månad, men den senaste tiden har jag idgat ren j-a självsabotage. Väger mer än när jag gav mig fan på att gå ner i vikt.
Det har då gnagt på motivationen att släpa mig till gymmet öht, och har nu rationaliserat med att jag ist ska vänta med att gå till efter att barnet har fötts (fyra dagar över tid just nu) och efter jag har tagit ut dom tio dagarna man får vara ledig vid BF.
Hur hittar man tillbaka till någon form av motivation, när man motarbetar sig så totalt? Varje dag känner jag just nu att jag ska ta tag i situationen imorgon. Ska man dra ner lite på styrketräningen och istället köra dagligen med x antal kilometer på löpbandet, eller vad skulle ni mer erfarna rekommendera?
Försök att göra nåt litet varje dag. Så att du får in en rutin. Du behöver inte göra några monsterpass i början. Viktigast är att något blir gjort.
Ibland får man bara ta sig i kragen och kämpa på. Ju ger du skjuter upp det desto värre blir det att komma igång. Se bara till att gå till gymmet några bestämda dagar per vecka och kom in i rutin.
Vad är det man brukar säga första 2-3 veckorna är värst och sen blir det lättare när man har kommit igång. Se till också att sätta upp små mål som du vill ha klarat varje pass för att få lite motivation där.
Behöver ju inte vara höga mål i början utan kan bara vara något så enkelt som att genomföra ett pass till ex.
filmjölk
2014-09-09, 19:58
Har du gått 4 dagar över tiden så ha absolut inte dåligt samvete över vad du äter eller träning. Du skall inte träna öht. Vill du äta en hel tårta själv så gör det. Gå nån kort promenad om du orkar, se på bra film. Ta det lugnt. Vikt kommer du tappa automatiskt sedan iom. amningen.
Försök gå på Barnvagnspromenader (Om inte annat brukar bebisen sova då) och skjut upp det där med träning ett halvår eller så. Får du tid och ork till att träna något, så se det som behaglig egentid och träna det du gillar.
Edit: kom just på att du var pappan, inte mamman. De tio dagarna borde ha fått mig att förstå:)
Har du gått 4 dagar över tiden så ha absolut inte dåligt samvete över vad du äter eller träning. Du skall inte träna öht. Vill du äta en hel tårta själv så gör det. Gå nån kort promenad om du orkar, se på bra film. Ta det lugnt. Vikt kommer du tappa automatiskt sedan iom. amningen.
Försök gå på Barnvagnspromenader (Om inte annat brukar bebisen sova då) och skjut upp det där med träning ett halvår eller så. Får du tid och ork till att träna något, så se det som behaglig egentid och träna det du gillar.
Edit: kom just på att du var pappan, inte mamman. De tio dagarna borde ha fått mig att förstå:)
Nåja, även om det är mamman så behöver hon inte ligga som en säl och trycka mat.
Fokusera på att få träningen gjord, det är i alla fall inte dåligt på något sätt, även om du råkar trycka i dig för mycket mat. Klart det är lite upp och ner med bebis i antågande, men du behöver säkert en timme för dig själv då och då efter dess ankomst i alla fall. Träning är himla bra.
filmjölk
2014-09-09, 23:01
Nåja, även om det är mamman så behöver hon inte ligga som en säl och trycka mat.
I nionde månaden skall man ta det jäkligt lugnt.
Lite roligt att alla tolkade det som jag är mamman ... :-p
mangemani
2014-09-10, 02:25
bygg inte upp ditt liv runt träningen utan försök göra det till en rutin bara, smyg in det i ditt liv typ, gör det till en vana, samma rutin och vana som du har då du ska gå till jobbet, affären osv, låt det bara bli en grej som du har på sidan om i livet.
går du ut för hårt det första du gör, dvs inhandlar en massa tillskott som man "bara ska ta då man tränar", helt ställer om ditt kost schema pang boom och försöker dig på hårda pass det första du gör på gymmet, så är det stor risk att du tappar suget rätt så fort, även kallat det klassiska "nu ska jag ta tag i mitt liv efter nyårsafton" misstaget.
edit: eller din mamma såg jag nu
I nionde månaden skall man ta det jäkligt lugnt.
Det går att träna ända fram till förlossningen. Man får anpassa träningen så att det känns bra såklart, men att helt lägga ner träning som du föreslog är helt enkelt grundlöst.
Träningen är väl en skitsak om man ser det i samband med kosthållning som för mig är fullständigt omöjligt.
Här går det snett. Du säger att du tränat på bra.
Sluta se det som en skitsak!
Det är ju grymt bra, alldeles oavsett om kosten har havererat i andra änden av ekvationen. Visst, du behöver kanske fixa den biten också, men var åtminstone lite stolt över det du faktiskt fått till. Använd det som går bra som drivkraft att förändra det som behöver fixas, istället för att låta saker som går dig emot rasera de bra grejerna.
Om nu det där blev läsbart. :Virro
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.