Visa fullständig version : Är det ett problem att 15hp inte kräver ungefär samma arbetsinsats som 15hp
Fortsättning på dessa inlägg:
Så länge du inte tar upp det i deklarationen så vet CSN inget. Sen har fribeloppet ökat till typ 70k.
Vilken inkomst får jag ha?
Här ser du vilken inkomst (fribelopp) du kan ha under det eller de halvår du studerar, utan att det påverkar dina studiemedel.
Under Lästips hittar du mer information om hur vi räknar ut fribeloppet och vad som händer om din inkomst blir högre än fribeloppet.
Halvår Fribelopp, kr
1 januari 2014 - 30 juni 2014 -107 519
1 juli 2014 - 31 december 2014 - 98 914
Oj är det så mycket nu. På tiden.
Helt rätt, tycker jag. Så länge man klarar sina kurser så pluggar man väl även om man jobbar.
Helt rätt, tycker jag. Så länge man klarar sina kurser så pluggar man väl även om man jobbar.
Väldigt OT, men klarar man av det är det kanske en indikation på att utbildningen är för lätt i relation till tidsåtgången. Att man kallar det för heltidsstudier när man kan fixa att bli godkänd i sina kurser på under ~10 timmars jobb i veckan rimmar illa.
Väldigt OT, men klarar man av det är det kanske en indikation på att utbildningen är för lätt i relation till tidsåtgången. Att man kallar det för heltidsstudier när man kan fixa att bli godkänd i sina kurser på under ~10 timmars jobb i veckan rimmar illa.
Och det ska individen straffas för? Sen är det väldigt induviduellt. Jag behövde inte ens lägga 10h i veckan på mina studier. Medan andra var tvungna att lägga mer än 40h.
Och det ska individen straffas för? Sen är det väldigt induviduellt. Jag behövde inte ens lägga 10h i veckan på mina studier. Medan andra var tvungna att lägga mer än 40h.
Jag skrev att det är fel på de utbildningar där antalet hp inte motsvarar den erforderliga arbetsinsatsen. Det är inget straff på något sätt, det är ett konstaterande. Om antalet hp sattes efter förmågan hos de som behöver mest tid skulle väl ingenjörsutbildningar vara 15 istället för 5 år.
Väldigt OT, men klarar man av det är det kanske en indikation på att utbildningen är för lätt i relation till tidsåtgången. Att man kallar det för heltidsstudier när man kan fixa att bli godkänd i sina kurser på under ~10 timmars jobb i veckan rimmar illa.
Sen går det ju att sysselsätta sig mer än 40 timmar i veckan också, om man nu prompt ska tycka att man måste sysselsätta sig "heltid" med sina studier. Jag tycker att det är självklart att man ska ha möjlighet att jobba utöver sina studier, det ska väl inte CSN lägga sig i. Givet då att man inte pluggar för pluggandets skull som i att man läser språk som man redan kan eller så, och då kostar pengar när man inte lär sig någonting och lika gärna kunde ha försörjt sig själv.
Att man pluggar färdigt på färre timmar än heltid tyder väl bara på att man jobbar effektivt, om det då är vettiga kurser.
Visst, men kalla det inte heltidsstudier och betala inte ut CSN för heltidsstudier om det inte är heltidsstudier.
Ska man behöva kalla det provisionsbaserad studielön då? Eller ska man helt enkelt begära att dom som klarar sina studier för fort börjar läsa fler kurser i stöten?
Det som går skitfort för mig kan ju vara jättesvårt för någon annan.
Jag behöver lätt lägga 40h veckan på språkkurser som andra kan fixa på 10h. Medans jag skulle ha mycket lättare för programeringskurser än många av de jag pluggat med etc.
Och så glömmer jag ett frågetecken i titeln.. *gah!*
Jag är inte dummare än att jag förstår att det skiljer i arbetsinsats, men någon slags skamgräns måste det ju finnas. Säg, finns det studenter som inte avviker lååångt utanför normen och klarar av heltidsstudier på under 25h i veckan, hur kan det inte vara fel på utbildningens poängnormering?
Att det finns de som behöver mycket tid är en avsevärt sämre indikator än att se till de som behöver minst tid, när det gäller att bedöma hur mycket jobb utbildningen faktiskt kräver.
Ignatius72
2014-08-31, 20:21
När jag läste humaniora (statsvetenskap och filosofi bl.a.) så la jag nog ner Max 10-12 timmar i veckan. Ett hån mot de som läste tex olika ing.program. De hade mer lektionstid per dag än vi hade i veckan plus att det krävde mycket hemstudier.
Vi pratar andra halvan av 90 talet nu. Vet inte om det förändrats,
Men det blir väl lite vajsing om man utgår från dom som är "snabbast", eller vilket ordval man nu vill använda? Om en del då klarar studierna på halvtid, ska man då dubbla arbetet som krävs för att det ska räknas som heltid? Då blir det normala tidsbehovet 80 timmar i veckan istället. Eller återigen, ska dom som är snabbast få plugga dubbelt så många kurser, eller hela program på halva tiden?
Arbetsinsatsen är ett sjukt dåligt mått så jag ser inget problem alls.
Men det blir väl lite vajsing om man utgår från dom som är "snabbast", eller vilket ordval man nu vill använda? Om en del då klarar studierna på halvtid, ska man då dubbla arbetet som krävs för att det ska räknas som heltid? Då blir det normala tidsbehovet 80 timmar i veckan istället. Eller återigen, ska dom som är snabbast få plugga dubbelt så många kurser, eller hela program på halva tiden?
Det känns som att du inte har läst vad jag har skrivit. Man kan inte anpassa någon slags uppskattad tidsåtgång efter de som behöver mest tid.
"Om antalet hp sattes efter förmågan hos de som behöver mest tid skulle väl ingenjörsutbildningar vara 15 istället för 5 år."
Arbetsinsatsen är ett sjukt dåligt mått så jag ser inget problem alls.
Vad är ett bättre mått för att kvantifiera arbete där resultaten inte kan jämföras?
Red Apple
2014-08-31, 20:39
Ja, det är ett problem. Kulturvetenskapen borde inte finansieras av skattepengar (och då brukar jag ändå bli kallad för kulturmarxist).
Det känns som att du inte har läst vad jag har skrivit. Man kan inte anpassa någon slags uppskattad tidsåtgång efter de som behöver mest tid.
"Om antalet hp sattes efter förmågan hos de som behöver mest tid skulle väl ingenjörsutbildningar vara 15 istället för 5 år."
Oh. Ursäkta. Men det går ju som sagt inte att utgå från de som behöver minst tid heller - och då får man ha någon slags standard av något slag, som man har nu. Är det att man kallar det heltid som är ett problem?
Vad är ett bättre mått för att kvantifiera arbete där resultaten inte kan jämföras?
Resultaten jämförs väl i och med det att du får betyg. Två som har klarat kursen och fått samma betyg har uppnått samma mål och gjort samma arbete. Visserligen då bara gällande samma kurs... Förstås. *jorgen*
Ja, det är ett problem. Kulturvetenskapen borde inte finansieras av skattepengar (och då brukar jag ändå bli kallad för kulturmarxist).
:thumbup:
"För högskoleledningar: Se till att institutioner ställer krav på studenter. Skär ned på eller lägg ned utbildningar där heltid endast betyder 20 timmars studieinsats per vecka och/eller där något större intellektuellt kvalificerande knappast sker. Tänk inte bara på volym, utan ta ansvar för verksamheten!"
http://www.dn.se/debatt/manga-blir-inte-klokare-av-en-hogskoleutbildning/
en stor stark
2014-08-31, 20:54
Intressant fråga, vet inte riktigt.
Låt folk direkt betala för den utbildning de vill ha istället? De som vill läsa hittepå-program och bara glida kan göra det, de som vill läsa något mer seriöst kan göra det.
Andy.da.wohoo
2014-08-31, 21:01
Ja, absolut. Min uppfattning är att ekonomer och humaniora lägger ner mycket mindre tid på sina studier än tekniker och ingenjörer.
Det måste ju med nödvändighet skilja mellan studenter. Vissa har lättare för sig än andra och man har också olika tidseffektiva sätt att plugga på. Det blir omöjligt att lägga upp en utbildning så att alla lägger ned exakt lika mycket tid. Problem har man väl om genomsnittet för en heltidskurs börjar glida väldigt långt under heltid, inte om några enstaka klarar sig med mindre tid eller några enstaka behöver väldigt mycket mer tid.
Det är ju inte heller så att minsta möjliga nedlagda tid alltid är det mest eftersträvansvärda i ett längre perspektiv. Det vore intressant om man på något sätt kunde värdera hur studenter på de utbildningar som leder fram till ett yrke klarar sig när de tagit examen, i en lite mer detaljerad bemärkelse än "får de jobb och får de behålla sina jobb" men det är nog svårt.
Sedan är detta ju en jättesvår fråga att diskutera, eftersom folk dels har extremt dålig koll, dels ljuger kopiöst. Att försöka få en uppfattning om hur mycket tid folk egentligen lägger på sina studier, eller för den delen lade på sina studier för ett par år sedan, är ungefär lika lätt som att få reda på hur folk egentligen äter, eller hur det egentligen var när folk låg i lumpen.
Nordenator
2014-08-31, 21:06
Det är även värt att poängtera att vi alla har olika fallenhet för olika saker. Jag har väldigt lätt att ta till mig kunskap då jag vill det, så jag behöver inte lägga ned speciellt mycket tid för att sätta mig in i det mesta. Även om jag nu har lätt att förstå saker så skulle en civilingenjörsutbildning vara tyngre för mig än ekonomin jag läste. Troligtvis skulle jag väl plugga en hel del där. Min kusin är lagd på så vis att han är fruktansvärt bra på problemlösning, men har inte alls sinne för större mängder information. Han fastnar på detaljer och står och trampar, men avancerade problem som tagit många timmar gör han istället väldigt snabbt. Jag tror inte han hade tagit sig igenom juridikstudier, men matte och fysik var ingenting som verkar någonsin ha varit besvärligt för honom (läste tefy men ändrade till lärare efter 2-3 år). Han spenderade knappast 40 timmar på tefy, men hade gissningsvis lagt 60+ på juridik. Vi är alla annorlunda, så man kan inte bara sitta och bedöma studiebörda efter individuell prestation. När jag läste ekonomi var det faktiskt folk som pluggade konstant. Jag upplevde det aldrig som komplicerat, men jag kan inte basera vad som är en lämplig arbetsbörda efter vad jag presterar.
Låt folk direkt betala för den utbildning de vill ha istället? De som vill läsa hittepå-program och bara glida kan göra det, de som vill läsa något mer seriöst kan göra det.
Låta alla betala för den skolgång dom ska ha låter som en toppenidé. Får se hur vi lever upp till det där med skolplikt och så sen bara, och hur många det är som tycker att det fortsatt verkar vara en bra idé med eftergymnasiala studier.
Nordenator
2014-08-31, 21:29
Låt folk direkt betala för den utbildning de vill ha istället? De som vill läsa hittepå-program och bara glida kan göra det, de som vill läsa något mer seriöst kan göra det.
Som i USA? Nej, tack. Visst känns det kanske konstigt att spendera statliga medel på folk som inte har driv, men tror du att dessa individer skulle vara en mycket mer bidragande del av samhället om de inte studerar? Skolan kanske inte ställer några större krav, men man måste åtminstone klara av sina studier för att få fortsätta. Någonstans längs vägen kanske man råkar få en arbetande individ. Jag vet inte om socialbidrag och sysselsättningsskapande åtgärder som substitut för studiebidrag är speciellt lämpligt. Jag tycker det är ganska fint i Sverige att man kan få en högre utbildning i stort sett oavsett vilken bakgrund man har, och dessutom har ett skolsystem som inte alls är så prestigefyllt som i många andra länder.
Om det finns någonting jag gladeligen lägger mina skattepengar på så är det väl att vi fortsättningsvis har ett bra klimat för att utbilda folk. Vi kommer som land knappast vinna på sikt av en lägre andel högutbildade människor. Sedan kanske det kan vara värt att ställa högre krav på studenter, men att börja ta betalt känns inte alls som rätt väg att vandra.
Scratch89
2014-08-31, 21:41
Intressant tråd med bra frågeställning. Synd att svaret blir så komplext. Vem ska avgöra vad som är normal studietakt? Jag lade inte ner särskilt mycket tid på min utbildning, och kom igenom den utan några större problem. Kan jag rabbla alla muskelfästen och benutskott? Nä, men det tror jag inte att de som lade ner 60 timmar i veckan kan heller. Det kommer ju med erfarenhet, och beror helt på vart man jobbar.
Jag tycker dock att de verkar slappa till en del linjer, åtminstone i min "branch". Folk klagar för att de misslyckas med fysiologitentan sex gånger på raken, så då gör de om tentan så att den blir lättare för en viss grupp, men det ger fortfarande samma poäng som för den andra gruppen, som får en svårare tenta.
Läst maskiningenjör. Snitta nog 15-20h i veckan max. Sen fanns det givetvis andra som la kanske 30h men men.
Red Apple
2014-08-31, 21:53
Låt folk direkt betala för den utbildning de vill ha istället? De som vill läsa hittepå-program och bara glida kan göra det, de som vill läsa något mer seriöst kan göra det.
Det skulle vara fullständigt förödande för den svenska ekonomin och en fullständig social dödsdom för arbetarklassen i Sverige.
Som i USA? Nej, tack.
Nu beror väl de abnormt höga avgifterna i USA inte direkt på att folk får betala för sin utbildning. Food for thought: https://mises.org/daily/4287
Visst känns det kanske konstigt att spendera statliga medel på folk som inte har driv, men tror du att dessa individer skulle vara en mycket mer bidragande del av samhället om de inte studerar?
Vilket "samhälle" tänker du på?
Skolan kanske inte ställer några större krav, men man måste åtminstone klara av sina studier för att få fortsätta. Någonstans längs vägen kanske man råkar få en arbetande individ.
En skola som inte ställer krav och producerar odugliga arbetstagare lär ha problem att överleva då blivande studenter inte ser skolan som ett vettigt alternativ eftersom det blir svårt att få anställning efteråt.
Jag vet inte om socialbidrag och sysselsättningsskapande åtgärder som substitut för studiebidrag är speciellt lämpligt.
Nej, det tycker väl inte jag heller.
Jag tycker det är ganska fint i Sverige att man kan få en högre utbildning i stort sett oavsett vilken bakgrund man har, och dessutom har ett skolsystem som inte alls är så prestigefyllt som i många andra länder.
OK.
Om det finns någonting jag gladeligen lägger mina skattepengar på så är det väl att vi fortsättningsvis har ett bra klimat för att utbilda folk.
Ja och det får du mer än gärna tycka (och göra). Tvinga inte andra till det bara!
Vi kommer som land knappast vinna på sikt av en lägre andel högutbildade människor. Sedan kanske det kan vara värt att ställa högre krav på studenter, men att börja ta betalt känns inte alls som rätt väg att vandra.
Jag, och förmodligen uppemot 95% av alla människor, bryr sig innerst inne inte särskilt mycket om vad "som är bra för landet". Jag, och de, bryr främst om vad som är bra för en själv och ens närmaste.
Det skulle vara fullständigt förödande för den svenska ekonomin och en fullständig social dödsdom för arbetarklassen i Sverige.
Varför?
filmjölk
2014-08-31, 22:06
Jag tror att ni kommer komma till slutsatsen att utbildningar som kräver mycket matematik är bra, andra är dåliga.
Jag, och förmodligen uppemot 95% av alla människor, bryr sig innerst inne inte särskilt mycket om vad "som är bra för landet". Jag, och de, bryr främst om vad som är bra för en själv och ens närmaste.
Otippat nog så är ju även de som inte har föräldrar med tillräckligt med pengar för att kunna betala deras skolgång och ev. universitetsutbildning någons närmaste.
Är man politiker så har man ju i princip valt som sysselsättning att bry sig om ett land/samhälle, så jag vet inte riktigt hur det där kan vara ett argument som på något sätt skall generera automatisk vinst i alla debatter?
Edit: Filmjölk knows where dis is going.
Fast det var inte nödvändigtvis dit jag ville. Spånar på några vinklar och perspektiv men hinner inte posta något utförligare förrän senare i morgon.
Intressant tråd med bra frågeställning. Synd att svaret blir så komplext. Vem ska avgöra vad som är normal studietakt? Jag lade inte ner särskilt mycket tid på min utbildning, och kom igenom den utan några större problem. Kan jag rabbla alla muskelfästen och benutskott? Nä, men det tror jag inte att de som lade ner 60 timmar i veckan kan heller. Det kommer ju med erfarenhet, och beror helt på vart man jobbar.
Jag tycker dock att de verkar slappa till en del linjer, åtminstone i min "branch". Folk klagar för att de misslyckas med fysiologitentan sex gånger på raken, så då gör de om tentan så att den blir lättare för en viss grupp, men det ger fortfarande samma poäng som för den andra gruppen, som får en svårare tenta.
Ska vara tvärtom here nere i Lund. Blir svårare med tiden. Om det stämmer vet jag dock inte.
Otippat nog så är ju även de som inte har föräldrar med tillräckligt med pengar för att kunna betala deras skolgång och ev. universitetsutbildning någons närmaste.
Är man politiker så har man ju i princip valt som sysselsättning att bry sig om ett land/samhälle, så jag vet inte riktigt hur det där kan vara ett argument som på något sätt skall generera automatisk vinst i alla debatter?
Edit: Filmjölk knows where dis is going.
Någons närmaste, ja. Min närmaste, nej.
Hur många politiker ovanför kommunnivå gör det utav solidariska skäl tror du? Tror snarare att det ses som åtråvärd karriär i kretsarna de rör sig i och/eller att de gillar arbetssättet och/eller att de gillar makten o.s.v.
Kan tycka att orsakerna till ett visst agerande är rätt viktiga att känns till eftersom agerandet i sig lär förändras vid förändrade förutsättningar.
Tror fortfarande att en klar majoritet ger blanka fan i övriga (folk de inte har en annan relation till) som råkar benämna sig svenskar. Många bryr sig enbart för att det de tror sig dra nytta av detta i framtiden. Då anser jag inte att man kan säga sig agera/tycka på ett visst sätt för att man bryr sig om andra utan då får man allt säga som det är. Måhända att det är en sekundär anledning, men garanterat inte den primära för majoriteten.
Är det något som återkommande används som knep för att "vinna" debatter och politiska diskussioner så är det att ge ett sken av, och verkligen trycka på, att man gör som man gör och tycker som man tycker p.g.a. att man är "solidarisk". Så fort man lyckats med det höjs gränsen för den mängd skitsnack som är acceptabel innan man slutar lyssna på personen i fråga.
Andromeda
2014-08-31, 22:59
När jag läste humaniora (statsvetenskap och filosofi bl.a.) så la jag nog ner Max 10-12 timmar i veckan. Ett hån mot de som läste tex olika ing.program. De hade mer lektionstid per dag än vi hade i veckan plus att det krävde mycket hemstudier.
Vi pratar andra halvan av 90 talet nu. Vet inte om det förändrats,
Det hade inte ändrats till andra halvan av 2000-talets första decennium i alla fall. Jag läste ett år på ett ekonomiprogram som omfattade i snitt ca 9 timmar föreläsningar (3h x3 dagar per vecka) plus ca 3 timmar grupparbete per vecka. I princip alla kurser innefattade grupparbeten er som redovisades på ett seminarium i grupper om misnt 5 personer så att de "mindre studieorienterade" skulle ha en möjlighet att åka räkmacka på andras arbete *grr*. Ville man ha bra betyg var ju resten av gruppen tvungen att göra ett bra jobb även om 2-3 stycken sket i det totalt. Men betygen fick dom vara med och dela på...
Så sammanfattningvis max 15h per vecka och i princip noll behov av hemmastudier om man var normalbegåvad och gick på föreläsningarna.
Jag bytte sedan till ett ingenjörsprogram där man till att börja med hade föreläsning minst 4 dagar i veckan á 4h. Ibland två pass per dag á 4 h. Nästan varje dag var det dessutom en laboration á 4h som var obligatorisk. Laborationer redovisades parvis eller enskilt. Labrapporterna var man dessutom tvungen att skriva på fritiden, det hanns inte med ananrs. Det fanns inte alls samma möjligheter att glida med, och de "mindre studieorienterade" som trots allt kommit in på programmet drog snabbt på sig mängder med restlaborationer och omtentor.
Sammanfattningsvis 30-40h i skolan per vecka och mycket hemstudier och möten med pluggruppen jag var en del i utöver detta.
Så visst är det skillnad på poäng och poäng på högskolan. Att jobba bredvid ingenjörsstudierna var mer eller mindre omöjligt, den tiden fanns inte. Jag var glad om jag hann ut i löparspåret eller bara göra något annat än att plugga.
Visst är det så att vissa linjer kräver många mer arbetstimmar än andra. Vilket jag själv anser är fel.
Frågan jag skulle vilja fråga är varför det är så?
De kursansvariga planerar ju in en viss mängd moment som ska kräva ett visst antal timmar i varje kurs vilket totalt ska motsvara full sysselsättning, hur kan den uppskattningen skilja sig så mycket i vissa fall?
Hur många politiker ovanför kommunnivå gör det utav solidariska skäl tror du?
Jag kan inte påminna mig att jag påstod att politiker i gemen ägnar sig åt politik för att vara solidariska (Vad menar du med solidarisk? Det låter som om du använder det som ett nedsättande uttryck.). Jag tror att många av de som ägnar sig åt politik, särskilt de som är snäppet ovan kommunnivå, dit det är lite jobbigare att ta sig, helt enkelt är intresserade av politik/samhällsbygge, vilket man väl också skulle kunna kalla att de är intresserade av strategispel med lite större insatser än "Risk".
Är det något som återkommande används som knep för att "vinna" debatter och politiska diskussioner så är det att ge ett sken av, och verkligen trycka på, att man gör som man gör och tycker som man tycker p.g.a. att man är "solidarisk". Så fort man lyckats med det höjs gränsen för den mängd skitsnack som är acceptabel innan man slutar lyssna på personen i fråga.
Jag vet inte vilka diskussioner du refererar till. Jag refererar till de diskussioner som förs på Kolozzeum, och de brukar ju rätt ofta sluta där dit du just nu för den här diskussionen. Ta av offerkoftan.
Jag jämförde två olika kurser på samma universitet som jag misstänkte ha låg, resp. hög arbetsbelastning.
Kurs 1, 20 hp:
60h schemalagd tid
570h självstudietid
Kurs 2, 6 hp:
80h schemalagd tid
80h självstudietid
Är det verkligen rimligt att ha 570 h självstudietid?
Nu har ju dessa två kurser mycket annorlunda innehåll men frågan ovan består.
Är huvudproblemet att studielånet egentligen inte räcker och att man skulle behöva extrajobba, och vissa har tid med det men andra inte?
Om det inte är det förstår jag inte problemet alls, faktiskt. Varför skulle det vara ett problem att några utbildningar kan slappa sig igenom 15 poäng och några inte? Det är en fråga om utbildningstakt.
Ska det vara dagisrättvisa där också, alla ska "jobba" lika mycket? Så funkar det inte i arbetslivet senare. Man får inte heller lika lön. Löneskillnader har väl iofs smetats ut rätt mycket, men jag tycker i stort det tycks finnas en korrelation med arbetsinsatser på högskolan och möjlig löneutveckling senare (naturligtvis finns det undantag, kanske finns många nu, vad vet jag förresten).
Det finns faktiskt en finess med att vissa utbildningar kräver mer i arbetsinsats, insåg jag många år efter examen. Och det är att utbildningstakten faktiskt är en sållningsmekanism också. Man kan behöva ta in stora mängder information, hitta kärnan i problemet, och lösa det snabbt. Om man inte klarar det, kanhända man inte klarar jobbet så bra heller.
Jag pluggade andra halvan av 90-talet och jag tyckte även då att det var orimligt stor skillnad i tidsåtgång mellan olika kurser.
Kompilatorteknik, det vara bara ställa in sig på att stänga in sig, jobba järnet och inte se solen förrän kursen var färdig.
Sen hade vi någon kurs där i princip ingen la mer än en tiondel av den tid som 'borde' har behövts.
Vi hade 4-5 såna kurser på fyra år. Visst kan man tycka det är skönt som student, men man blir ju förbannad ändå. Det sänker värdet på min utbildning, känslan är ju att det är en jävligt lat kursansvarig och att högskolan/universitetet är nöjd med att det bara blir hög andel godkända.
Dessutom var det ALLTID kurser i de 'mjukare' ämnena, vilket i sig sprider ett förakt mot andra utbildningar och dem som gått dem.
Jag pluggade andra halvan av 90-talet och jag tyckte även då att det var orimligt stor skillnad i tidsåtgång mellan olika kurser.
Kompilatorteknik, det vara bara ställa in sig på att stänga in sig, jobba järnet och inte se solen förrän kursen var färdig.
Sen hade vi någon kurs där i princip ingen la mer än en tiondel av den tid som 'borde' har behövts.
Vi hade 4-5 såna kurser på fyra år. Visst kan man tycka det är skönt som student, men man blir ju förbannad ändå. Det sänker värdet på min utbildning, känslan är ju att det är en jävligt lat kursansvarig och att högskolan/universitetet är nöjd med att det bara blir hög andel godkända.
Dessutom var det ALLTID kurser i de 'mjukare' ämnena, vilket i sig sprider ett förakt mot andra utbildningar och dem som gått dem.
Ännu en gång så är alla olika, så det är svårt att bedöma om tidsåtgången är skev eller inte. Jag har läst kompilatorteknik och jag la säkert inte ner mer tid än 25%, medan jag vet att andra la betydligt mycket mer än mig.
Jag hade för mig det var allmänt vedertaget att vi på den naturvetenskapliga sidan på universitetet lade ner mycket mer tid på våra studier än studenterna på humanistiska sidan.
Är huvudproblemet att studielånet egentligen inte räcker och att man skulle behöva extrajobba, och vissa har tid med det men andra inte?
Om det inte är det förstår jag inte problemet alls, faktiskt. Varför skulle det vara ett problem att några utbildningar kan slappa sig igenom 15 poäng och några inte? Det är en fråga om utbildningstakt.
Ska det vara dagisrättvisa där också, alla ska "jobba" lika mycket? Så funkar det inte i arbetslivet senare. Man får inte heller lika lön. Löneskillnader har väl iofs smetats ut rätt mycket, men jag tycker i stort det tycks finnas en korrelation med arbetsinsatser på högskolan och möjlig löneutveckling senare (naturligtvis finns det undantag, kanske finns många nu, vad vet jag förresten).
Det finns faktiskt en finess med att vissa utbildningar kräver mer i arbetsinsats, insåg jag många år efter examen. Och det är att utbildningstakten faktiskt är en sållningsmekanism också. Man kan behöva ta in stora mängder information, hitta kärnan i problemet, och lösa det snabbt. Om man inte klarar det, kanhända man inte klarar jobbet så bra heller.
+1
Lite semioftopic, men vilka arbetsgivare hade ni tänkt er ni som högutbildar er? Siktar ni på karriär eller hade ni tänkt hoppa runt lite under er livstid?
Hur tror ni att ni står er på den globala marknaden under er livstid med tanke på hur eftertraktade svenska universitet är jämte utländska? Ligger ens Lund kvar bland topp 100?
Det krävs faktiskt ännu hårdare sållning och som ovanstående postare satte huvudet på spiken med, så är det ett slags sållningsprov. Världen är inte rättvis och den kommer bli mer orättvis under vår livstid.
När jag läste humaniora (statsvetenskap och filosofi bl.a.) så la jag nog ner Max 10-12 timmar i veckan. Ett hån mot de som läste tex olika ing.program. De hade mer lektionstid per dag än vi hade i veckan plus att det krävde mycket hemstudier.
Vi pratar andra halvan av 90 talet nu. Vet inte om det förändrats,
Det hade inte ändrats till andra halvan av 2000-talets första decennium i alla fall.
...
Så sammanfattningvis max 15h per vecka och i princip noll behov av hemmastudier om man var normalbegåvad och gick på föreläsningarna.
Jag bytte sedan till ett ingenjörsprogram där man till att börja med hade föreläsning minst 4 dagar i veckan á 4h. Ibland två pass per dag á 4 h. Nästan varje dag var det dessutom en laboration á 4h som var obligatorisk. Labrapporterna var man dessutom tvungen att skriva på fritiden,
...
Sammanfattningsvis 30-40h i skolan per vecka och mycket hemstudier och möten med pluggruppen jag var en del i utöver detta.
Så visst är det skillnad på poäng och poäng på högskolan. Att jobba bredvid ingenjörsstudierna var mer eller mindre omöjligt, den tiden fanns inte.
Håller med om ovanstående, som ingenjörstudent var det 30-40 h schemalagt, en hel del obligatoriskt, plus lab-rapporter, grupparbeten och egenstudier. Pluggade filosofi ett år där var det ca 4 h föreläsning per vecka, och jag var nog ambitiösast i kursen och läste säkert 10 h utöver föreläsningarna.
Problemet är kanske rättvisegrejen, man får lika mycket bidrag/lån för olika insats, men också olika möjlighet till att dryga ut kassan. Om man har få schemalagda och obligatoriska saker som student har man möjlighet att jobba extra på ett helt annat sätt än om det är som på t ex det ingenjörsprogram jag läste. Visst att troligtvis blir livsinkomsten högre för ingenjören än filosofen, men det är ingen tröst när man just köpt kursböcker för 3000 och betalt hyran och har typ noll kronor kvar.
Tycker iofs också att det kan va lite ett problem med vad olika saker betyder, "heltid" betyder liksom inte heltid, utan betyder helt olika saker beroende på vilken kurs/program det är. Det blir ju otydligt, och nån slags godtycke.
Äh, tycker nog inte det behöver begränsas så hårt hur mycket man får tjäna "extra" som student. Däremot borde nog studiemedlet höjas på nåt sätt, det har väl varit i stort sett oförändrat i 25 år, förutom att bidragsdelen höjts. (Med stor reservation för att det kan ha hänt saker de senaste åren, jag har inte hängt med så mycket i den debatten sen jag slutade va student själv.)
Scratch89
2014-09-01, 15:00
Håller med om ovanstående, som ingenjörstudent var det 30-40 h schemalagt, en hel del obligatoriskt, plus lab-rapporter, grupparbeten och egenstudier. Pluggade filosofi ett år där var det ca 4 h föreläsning per vecka, och jag var nog ambitiösast i kursen och läste säkert 10 h utöver föreläsningarna.
Problemet är kanske rättvisegrejen, man får lika mycket bidrag/lån för olika insats, men också olika möjlighet till att dryga ut kassan. Om man har få schemalagda och obligatoriska saker som student har man möjlighet att jobba extra på ett helt annat sätt än om det är som på t ex det ingenjörsprogram jag läste. Visst att troligtvis blir livsinkomsten högre för ingenjören än filosofen, men det är ingen tröst när man just köpt kursböcker för 3000 och betalt hyran och har typ noll kronor kvar.
Tycker iofs också att det kan va lite ett problem med vad olika saker betyder, "heltid" betyder liksom inte heltid, utan betyder helt olika saker beroende på vilken kurs/program det är. Det blir ju otydligt, och nån slags godtycke.
Äh, tycker nog inte det behöver begränsas så hårt hur mycket man får tjäna "extra" som student. Däremot borde nog studiemedlet höjas på nåt sätt, det har väl varit i stort sett oförändrat i 25 år, förutom att bidragsdelen höjts. (Med stor reservation för att det kan ha hänt saker de senaste åren, jag har inte hängt med så mycket i den debatten sen jag slutade va student själv.)
Studiemedlet gick från ca 7400 till runt 10000 under de åren jag läste, så jo, det har hänt en del. :)
När jag läste juristlinjen i Stockholm första halvan av 00-talet hade vi en kille i klassen som läste ekonomlinjen samtidigt. Han sa att ekonomlinjen var rena semestern i jämförelse med juristlinjen. Det räckte med att han pluggade ekonomi 2-3 timmar på kvällen (vardagar) framför tv'n för att fixa det.
Juridikstudierna behövde han mer tid på. Han pluggade nog juridik i snitt 35 timmar i veckan.
Jag är för kass i matematik, så jag hade behövt det omvända.
När jag läste juristlinjen i Stockholm första halvan av 00-talet hade vi en kille i klassen som läste ekonomlinjen samtidigt. Han sa att ekonomlinjen var rena semestern i jämförelse med juristlinjen. Det räckte med att han pluggade ekonomi 2-3 timmar på kvällen (vardagar) framför tv'n för att fixa det.
Juridikstudierna behövde han mer tid på. Han pluggade nog juridik i snitt 35 timmar i veckan.
Jag är för kass i matematik, så jag hade behövt det omvända.
Då hade du inte varit ensam på ekonomiutbildningarna iaf. :)
Ja, absolut. Min uppfattning är att ekonomer och humaniora lägger ner mycket mindre tid på sina studier än tekniker och ingenjörer.
Bara en föreläsning om dagen oftast för mig men då sitter man ändå och läser själv/studerar i grupp ett par timmar sen.
Kanske lagt ner runt 3,5 timmar idag om man räknar in dagens föreläsning.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.