handdator

Visa fullständig version : Bli av med daglig ångest, hur?


TWSS
2014-08-05, 16:16
Som skrivet har jag ångest dagligen. Spelar ingen roll vad jag gör. För ett par år sedan var jag halvfet, mådde skit pga det. Tog tag i det och gick ner i vikt.
Drog på mig en ärstörning och blev underviktig utan muskler.

Började i november bulka och har gått upp ca 12kg, har nu deffat i snart två veckor(kontrollerat)
Grejen är att eftersom jag började så liten och har lågt på mig lite muskler nu, så ser jag endå ut som vilken annan 17-åring som helst. Är mao varken spinkig eller stor.

Känns så deprimerande att ha tränat 8 månader, men endå syns det inte att jag lyfter. Går knappt en minut utan att jag tänker på om jag ser liten ut. Orkar fan knappt gå ut pga detta. Stannar gärna inne den tid jag inte tränar.

Vill verkligen må bättre nu, vad fan kan man göra egentligen? Känns så jävla hopplöst.

Har det bra, har världens bästa flickvän, fysiskt frisk osv, borde må bra. Men kan knappt leva ett normalt liv pga all ångest.

Har låg självkänsla och enligt ett blodprov jag tog nyligen, har jag lågt testo för min ålder(11nmol/l) (ska dit och snacka med dom om det om ett par dagar)
Kan ju ha med det att göra..

filmjölk
2014-08-05, 16:18
ssri.

eternallord
2014-08-05, 16:20
ssri.
Antidepressiva för en 17-åring med kroppskomplex? Jo tjena...

Grazzafukkinrazzi
2014-08-05, 16:21
Kontakta läkare och psykolog och berätta om dina problem så kan ni säkerligen komma fram till en rimlig lösning på dina problem. Åtminstone vettigare lösningar än vad vi kan gissa oss till här på brädan.

filmjölk
2014-08-05, 16:36
Antidepressiva för en 17-åring med kroppskomplex? Jo tjena...

Tjena tjena, ssri kan hjälpa mycket vid sådana här åkommor, även om man är 17år.

Tillägg: Få läkare är tyvärr sugna på att skriva ut testosteron, och det hade kanske hjälpt, men det är inte sannolikt att det skulle bli aktuellt, ssri däremot kastar läkare på vem som helst.

hampfuz
2014-08-05, 16:39
Som skrivet har jag ångest dagligen. Spelar ingen roll vad jag gör. För ett par år sedan var jag halvfet, mådde skit pga det. Tog tag i det och gick ner i vikt.
Drog på mig en ärstörning och blev underviktig utan muskler.

Började i november bulka och har gått upp ca 12kg, har nu deffat i snart två veckor(kontrollerat)
Grejen är att eftersom jag började så liten och har lågt på mig lite muskler nu, så ser jag endå ut som vilken annan 17-åring som helst. Är mao varken spinkig eller stor.

Känns så deprimerande att ha tränat 8 månader, men endå syns det inte att jag lyfter. Går knappt en minut utan att jag tänker på om jag ser liten ut. Orkar fan knappt gå ut pga detta. Stannar gärna inne den tid jag inte tränar.

Vill verkligen må bättre nu, vad fan kan man göra egentligen? Känns så jävla hopplöst.

Har det bra, har världens bästa flickvän, fysiskt frisk osv, borde må bra. Men kan knappt leva ett normalt liv pga all ångest.

Har låg självkänsla och enligt ett blodprov jag tog nyligen, har jag lågt testo för min ålder(11nmol/l) (ska dit och snacka med dom om det om ett par dagar)
Kan ju ha med det att göra..

Om du ska träffa en doktor om ett par dagar - prata med honom om din ångest. Inte ditt enbart testovärde , utan att du faktiskt mår dåligt och så får ni diskutera möjliga orsaker till det.

Han kan hjälpa dig.

Morrris
2014-08-05, 16:41
Tycker du ska börja med att ringa och få en tid på vårdcentralen för att prata om hur du mår. Eftersom du är 17 kanske du bor hemma? Kan föräldrarna vara bra att prata av sig lite med kanske?

cero
2014-08-05, 16:53
Om du ska träffa en doktor om ett par dagar - prata med honom om din ångest. Inte ditt enbart testovärde , utan att du faktiskt mår dåligt och så får ni diskutera möjliga orsaker till det.

Han kan hjälpa dig.

+1

Möjligt att du får remiss till en psykolog.

Scratch89
2014-08-05, 18:52
Men vadå testovärde?
Om du är 17 har du ju tillgång till kurator och/eller skolsköterska via skolan. Gå dit.

TheOne1994
2014-08-05, 19:57
Men vadå testovärde?
Om du är 17 har du ju tillgång till kurator och/eller skolsköterska via skolan. Gå dit.

TS har skapat en tråd om lågt testo för ett tag sedan.
Jag säger det igen: snacka med sina föräldrar om dina problem.

Du står med ett ben i vuxenlivet och ett i ungdomslivet. Det är inte helt enkelt att reda ut saker och ting. Du behöver bara en push i rätt riktning. Livet går upp och ner...för alla.

Sparven från Minsk
2014-08-05, 20:00
Du igen....

Du kanske ska inse att alla inte kan bli biffar, Ronnie Coleman stora. Mår du dåligt så sök hjälp. Betvivlar att det har med testot att göra. Du är 17 år, har flickvän och är frisk, du bor i ett fint I-land med mat varje dag.

Njut och lev livet! Lyft och väx sakta med tiden.

Sparven från Minsk
2014-08-05, 20:03
Lägger in dessa symptom igen, som är symptom på brist på testosteron:

Symtom med stark koppling till hypogonadism

Utebliven pubertetsutveckling
Minskad eller avsaknad av sexuell lust
Minskad förekomst av spontana erektioner
Brösttillväxt (gynekomasti)
Minskad sekundär behåring och minskat behov av rakning
Mycket små och krympande testiklar (volym < 5mL)
Nedsatt fertilitet
Minskad kroppslängd och frakturer vid mindre trauma (osteoporos)
Minskad muskelmassa och muskelstyrka
Blodvallningar och svettningar

Har du någon av dessa TS? Eller blundar du för dessa för att du så desperat VILL ha testosteronbrist??

XXXL
2014-08-05, 20:06
Har du någon av dessa TS? Eller blundar du för dessa för att du så desperat VILL ha testosteronbrist??

Till och med jag har några av de där, de behöver väl inte betyda något.

cero
2014-08-05, 20:20
Till och med jag har några av de där, de behöver väl inte betyda något.

Det ska nog vara en kombination av flera, inte bara en eller två.

Mackie Messer
2014-08-05, 20:42
8 månaders träning är inte så lång tid. Jag har tränat i drygt 15 år och det syns inte att jag tränar, men jag fortsätter träna ändå, för jag tycker det är najs.

Jag tror att man måste fokusera på andra saker än enbart det visuella. T.ex. att öka vikterna i viktmagasinet och sakta men säkert lägga mer vikt på stången och eventuellt klara av ett par tyngre hantlar i hantelpress eller bicepscurl.

Sen har andra skrivit om ångest och sånt men angående träningen så kan jag säga att se ut som en vanlig 17-åring är väldigt mycket bättre än att ha 50 kilo övervikt att bli av med som 17-åring. Så man kan säga att du har bra förutsättningar just nu. Men fortsätt träna, slutar du träna så kommer du garanterat inte bli muskligare än en vanlig 17-åring.

cero
2014-08-05, 21:09
8 månaders träning är inte så lång tid. Jag har tränat i drygt 15 år och det syns inte att jag tränar, men jag fortsätter träna ändå, för jag tycker det är najs.

Då har du antagligen inte tränat ordentligt öht. Redan efter 6 månader så brukar man kunna se att man ökat muskelmassan. Men det betyder inte att man ser "tränad" ut, beror helt på hur man såg ut från början.

Mackie Messer
2014-08-05, 21:16
Då har du antagligen inte tränat ordentligt öht. Redan efter 6 månader så brukar man kunna se att man ökat muskelmassan. Men det betyder inte att man ser "tränad" ut, beror helt på hur man såg ut från början.

Jag är inte missnöjd med min träning. Jag fortsätter nog som jag alltid gjort. Det är TS som är missnöjd med sina 8 månader på gymet.

cero
2014-08-05, 21:48
Jag är inte missnöjd med min träning. Jag fortsätter nog som jag alltid gjort. Det är TS som är missnöjd med sina 8 månader på gymet.

Nej, men du fick det att låta som att det är normalt att ha tränat i 12 år utan stora resultat. Ville bara påpeka det.

Tolkia
2014-08-05, 21:53
Vad som är stora resultat är ju väldigt relativt. Att ha tränat i 8 månader utan att ha blivit så stor att ens polare reagerar skulle jag säga är ytterst normalt, särskilt om man dessförinnan 1) bantat ned sig, 2) utvecklat en ätstörning, 3) rehabiliterat från sagda ätstörning.

Jag skulle också säga att denna tråd med tanke på ämnet just bör få hålla sig till ämnet.

Sniggel
2014-08-05, 21:53
Det känns som att du aldrig kommer att bli nöjd med din kropp trots att du åstadkommit positiva förändringar (även om det har varit problem på vägen dit).
Känns som att roten till din ångest ligger nån helt annanstans och att du försöker blunda för det genom att bara fokusera på kroppen.
Inb4 "lek inte internethobbypsykolog" - försöker bara få TS att fundera lite kring varför han inte mår bra.

cero
2014-08-05, 21:57
^

Japp, allt i tråden tyder på det. Om hela ens självkänsla hänger på yttre attribut så kommer man aldrig bli säker på sig själv.

Erik Eriksson
2014-08-06, 07:13
Om du har ångest dagligen till den grad att det förhindrar dig att komma utanför hemmet så finns det naturligtvis fog för att ta kontakt med den lokala vårdcentralen. Särskilt om din ångest successivt förhindrar dig från att delta i fler och fler sociala sammanhang. Kontakta läkare och diskutera hur du tänker och varför du känner som du gör. Det finns sannolikt goda möjligheter att få rätt hjälp.

TWSS
2014-08-06, 14:33
Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad. Vilket jag tycker är värre.

Kanske är ångesten delvis bra,den motiverar mig ju att bli större.

TWSS
2014-08-06, 14:37
Har "drag av" adhd men inte tillräckligt för diagnosen. Har recept på concerta/ritalin men har inte velat ta pga har hört att det är svårt att återhämta sig, pga att man kan träna mycket hårdare på dom.

Tolkia
2014-08-06, 16:26
Det låter ju bara mer och mer som om du behöver prata med ett proffs, d.v.s. som i terapi. Medicinering enbart löser knappast det problem du beskriver.

Jag skulle säga att ångesten är usel som drivkraft; visst är det sannolikt att du tränar mer om du ständigt har ångest för hur du ser ut, men i längden blir det destruktivt. Man kan ha träning som hjälp för att minska sin ångestnivå (många tycker att det blir lite bättre om de får trötta ut sig fysiskt med jämna mellanrum, och att det blir lite bättre av att ha ett mål att jobba strukturerat mot), men att välja att behålla ångesten för att man tror att det skall göra att man tränar bättre är i längden bara dumt. Får du tillräckligt mycket ångest kommer du inte att fixa att träna strukturerat överhuvudtaget. Och du kommer aldrig att bli så snygg/stor/fit att det botar din ångest.

TWSS
2014-08-06, 17:49
Tycker ju självklart att träning är extremt roligt oxå :)

Latissimus Dorsi
2014-08-06, 18:09
Sök hjälp, seriöst. Du mår inte bra.

filmjölk
2014-08-06, 18:16
Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad. Vilket jag tycker är värre.

Kanske är ångesten delvis bra,den motiverar mig ju att bli större.

Risken finns att du måste käka ssri igen. Men vet du vad? Det där med att aldrig bli riktigt glad är inte så jäkla illa som det verkar.

Hela måendet blir mer stabilt, istället för att pendla i ett mer normalt känsloregister med flera nyanser så är det jäkligt stabilt att hålla sig emellan halvt irriterad och småmysig och bara extrema saker kan få dig att känna mer (åt vardera hållet). Förutsatt att du inte är konstnär, musiker, skådis eller liknande som behöver kreativiteten starka känslor kan ge så blir det positivt när du sedan skall sköta dig själv, flytta hemifrån, jobba, mm.

cero
2014-08-06, 18:27
Har vart på ssri.. Men jag mådde bara sämre(eller ja, fick inte ångest på samma sätt, men var heller aldrig glad.

Det är ju det som är poängen. Medicinen kapar av dalarna, och som en konsekvens av det kapas även topparna av. Så du blir mer neutral och kan ta tag i ditt liv, istället för att vara helt paralyserad och inte kunna göra något för att förbättra din situation.

Armed Dingo
2014-08-07, 07:41
Hur ofta får ni en "spontan erektion" om det inte sker under tidig morgon? Jag själv kan säga aldrig.

TIMPA
2014-08-07, 07:45
Hur ofta får ni en "spontan erektion" om det inte sker under tidig morgon? Jag själv kan säga aldrig.

Aee du det är fan inte ofta. : D

Mackie Messer
2014-08-07, 07:58
Det är ju det som är poängen. Medicinen kapar av dalarna, och som en konsekvens av det kapas även topparna av. Så du blir mer neutral och kan ta tag i ditt liv, istället för att vara helt paralyserad och inte kunna göra något för att förbättra din situation.

Det finns många olika ssri-preparat. Upplever man att man mår sämre av medicinen så ska man inte fortsätta med medicinen. Sen måste man skilja på insättningssymtom och medicinens effekt efter längre tid. Man bör nog vänta 1-2 månader.

timoat
2014-08-07, 08:50
Hur ofta får ni en "spontan erektion" om det inte sker under tidig morgon? Jag själv kan säga aldrig.

Jag kan säga att sen jag bytte till LCHF, i princip EVERY FUCKING MORGON. (35 år) Innan dess var jag fettfobiker, fick i princip aldrig, och när det väl var dags, jag så var den liksom inte 100%, snarare 90. Sen jag börjat äta mer fett så har det hänt grejer. Vet ej om det är pga det eller andra faktorer, men så är det för mig!

Armed Dingo
2014-08-07, 09:03
Jag kan säga att sen jag bytte till LCHF, i princip EVERY FUCKING MORGON. (35 år) Innan dess var jag fettfobiker, fick i princip aldrig, och när det väl var dags, jag så var den liksom inte 100%, snarare 90. Sen jag börjat äta mer fett så har det hänt grejer. Vet ej om det är pga det eller andra faktorer, men så är det för mig!
Intressant. Undrar om det krövdes LCHF eller om en jämn balans hade gett samma resultat?

timoat
2014-08-07, 09:09
Intressant. Undrar om det krövdes LCHF eller om en jämn balans hade gett samma resultat?


Jämn gissar jag på. Jag verkar vara sån, det är typ allt eller inget. Kan inte bara dricka en eller två koppar kaffe, nä det måste vara konstant, kan inte käka lite godis eller glass, nej det måste vara matkoma, kan inte dricka med måtta, det måste vara apfull, kan inte ta det cool med brudar, måste hända direkt, kan inte vänta på . Men å andra sidan har jag inga problem att INTE göra nåt av dem.

Diomedea exulans
2014-08-07, 09:10
Sen jag börjat äta mer fett så har det hänt grejer.

Det ska inte vara ett "a" efter "fett"?

timoat
2014-08-07, 09:12
Det ska inte vara ett "a" efter "fett"?

Haha i wish! Now thats a diet I can get behind! :d

TWSS
2014-08-14, 07:10
Faaaaaaaaaaaaan.... Orkar inte va liten längre, tänker på det hela tiden! Fet äcklig panik just nu. Funkar psykologer å skit??
Tacksam för svar!
Mvh

Sparven från Minsk
2014-08-14, 07:18
Faaaaaaaaaaaaan.... Orkar inte va liten längre, tänker på det hela tiden! Fet äcklig panik just nu. Funkar psykologer å skit??
Tacksam för svar!
Mvh

Förstår inte ens varför du sitter på ett internetforum och beklagar dig om du nu mår så dåligt, sök hjälp nu.

MangeWbg
2014-08-14, 07:39
Som skrivet har jag ångest dagligen. Spelar ingen roll vad jag gör. För ett par år sedan var jag halvfet, mådde skit pga det. Tog tag i det och gick ner i vikt.
Drog på mig en ärstörning och blev underviktig utan muskler.

Började i november bulka och har gått upp ca 12kg, har nu deffat i snart två veckor(kontrollerat)
Grejen är att eftersom jag började så liten och har lågt på mig lite muskler nu, så ser jag endå ut som vilken annan 17-åring som helst. Är mao varken spinkig eller stor.

Känns så deprimerande att ha tränat 8 månader, men endå syns det inte att jag lyfter. Går knappt en minut utan att jag tänker på om jag ser liten ut. Orkar fan knappt gå ut pga detta. Stannar gärna inne den tid jag inte tränar.

Vill verkligen må bättre nu, vad fan kan man göra egentligen? Känns så jävla hopplöst.

Har det bra, har världens bästa flickvän, fysiskt frisk osv, borde må bra. Men kan knappt leva ett normalt liv pga all ångest.

Har låg självkänsla och enligt ett blodprov jag tog nyligen, har jag lågt testo för min ålder(11nmol/l) (ska dit och snacka med dom om det om ett par dagar)
Kan ju ha med det att göra..

Kognitiv beteendeterapi. Kontakta vårdcentral, berätta hur du mår och hur du känner dig. Var ärlig. Psykologerna är helt fantastiskt duktiga. Jag har själv paniksyndrom eller panikångest så jag vet hur du menar. Men det finns proffs som inte vill annat att hjälpa dig. Och när man får den första dagen utan en klump i magen så är det såååå värt det.

TWSS
2014-08-14, 07:49
Kognitiv beteendeterapi. Kontakta vårdcentral, berätta hur du mår och hur du känner dig. Var ärlig. Psykologerna är helt fantastiskt duktiga. Jag har själv paniksyndrom eller panikångest så jag vet hur du menar. Men det finns proffs som inte vill annat att hjälpa dig. Och när man får den första dagen utan en klump i magen så är det såååå värt det.

Tack! Har funderat på kbt! Men är det inte extremt jobbigt första månaden/arna? Då skulle jag t.ex. Aldrig få kolla i en spegel, mäta med band, eller nåt sånt va?

Men kanske ska ge det ett försök!
Tack som fan!

Tolkia
2014-08-14, 08:42
Tack! Har funderat på kbt! Men är det inte extremt jobbigt första månaden/arna? Då skulle jag t.ex. Aldrig få kolla i en spegel, mäta med band, eller nåt sånt va?

Men kanske ska ge det ett försök!
Tack som fan!
Terapi är skitjobbigt. Man måste ju liksom resonera en massa kring varför man gör som man gör och känner som man känner, och ofta göra en massa saker man är rädd för. Det är dock för de flesta EXTREMT värt i det långa lopppet. Om det skulle vara så att du inte får mäta dig på 3 månader, hur långa är de 3 månaderna jämfört med hur länge du tror att du kommer att leva?

Får man inte strukturerad terapi på en gång kan det vara värt mycket bara att få gå och prata med t.ex. vårdcentralens kurator eller skolkuratorn.

cero
2014-08-14, 08:53
Terapi är skitjobbigt. Man måste ju liksom resonera en massa kring varför man gör som man gör och känner som man känner, och ofta göra en massa saker man är rädd för. Det är dock för de flesta EXTREMT värt i det långa lopppet. Om det skulle vara så att du inte får mäta dig på 3 månader, hur långa är de 3 månaderna jämfört med hur länge du tror att du kommer att leva?

+1

Till en början var jag själv extremt tveksam till att terapi (både KBT och existentiell) skulle hjälpa när jag gick igenom en djup depression för ett antal år sedan, men jag slog mig själv på käften hårt ett par gånger och gav det en ärlig chans oavsett hur mycket min hjärna stretade emot. De första gångerna kändes det helskumt, onaturligt och belastande men i efterhand är jag extremt tacksam över det. Nu bär jag alltid med mig citatet "face your fears".

watertouch
2014-08-14, 10:51
Faaaaaaaaaaaaan.... Orkar inte va liten längre, tänker på det hela tiden! Fet äcklig panik just nu. Funkar psykologer å skit??
Tacksam för svar!
Mvh

Låter lite som BDD, med megarexi...och tvångstankar/syndrom Finns flera mediciner som hjälper Här har du en lista om du scrollar ner till.
Obsessive-compulsive disorder
http://stahlonline.cambridge.org/prescribers_index_by_use.jsf

Psykologer o så, mm tror att vanlig samtals terapi(psykodynamisk) hjälper dig bäst,där du får beskriva hur du mår och så. Men du verkar ha en liten släng av Agorafobi och där kan KBT hjälpa...

Lellan
2014-08-14, 22:00
+1

Till en början var jag själv extremt tveksam till att terapi (både KBT och existentiell) skulle hjälpa när jag gick igenom en djup depression för ett antal år sedan, men jag slog mig själv på käften hårt ett par gånger och gav det en ärlig chans oavsett hur mycket min hjärna stretade emot. De första gångerna kändes det helskumt, onaturligt och belastande men i efterhand är jag extremt tacksam över det. Nu bär jag alltid med mig citatet "face your fears".

This. Jag fick "en släng av" självskadebeteende som reaktion på (tänker jag) att jag alltid kunnat kontrollera mina tankar o styra mitt mående genom större kriser såsom mordförsök, våldtäkt, sett o varit med om lite för mkt skit. Det fungerade toppen som överlevnad, men sämre när man ska leva sitt liv. Om man bestämmer vad man ska känna, som man ju lite gör när man som ts tex genomför en viktnedgång, så kan det ibland slå lite fel är min upplevelse. Så att man liksom tror att känslor är något man ska bemästra jämt.

Men för att få bukt med beteendet som är skadligt för mig, o jag till slut fick inse att jag inte fick bukt med, går jag i terapi. Plus att jag börjat med Ssri, dock mkt svag dos än så kan inte säga så mkt mer än att insättningssymptomen var skit.

För mig är kbt-terapin asjobbig. Den började bra, vet vilka ord mina tankar ska tänka optimalt. Men jag lyckades inte vara ärlig med känslorna, men sådana finns och utmaningen ligger i att ha dem, se dem men inte fly el fäkta dem.

Fick lämna in de saker jag skadar mig med (lite symboliskt), det kändes förnedrande för jag hade ju då ingen avsikt att göra om det. Det har jag iofs inte haft ngn gång, ändå har det ju upprepats.. Dealen var att inte skaffa nytt, vara ärlig om jag gjorde det.

Iaf så ska jag maila innan varje impuls. Det har ökat ångesten för stunden, för det blir så tydligt för mig att jag har jobbiga känslor, men det har bidragit till att minska frekvensen icke önskvärt beteende. Tror Ssri hjälpt till lite att kunna hålla huvudet kallt o notera känslan men motstå att agera.

Terapin har äcklat mig, gett avsmak, mer ångest, det har känns fånigt och gett obehag o nedstämdhet, mkt pga att jag ofrivilligt kännt det som tragiskt att jag hamnat dör. Kännt att va fasen ska väl kunna skärpa mig o bli mig själv igen utan, besviken och ovillig att behöva och att söka och ta hjälp. Men den har också hjälpt mig att inte automatiskt ignorera mina känslor, det har stärkt självkänslan och jag kan ärligt ha självrespekt för att jag faktiskt jobbar på att göra vad som brukar anses fungera, hur skit det än kan kännas för stunden.

"Time Will pass anyway" har jag tänkt när det känts fel el värdelöst, att jag får ge det en chans och se det som egenstudier av dessa metoder om det kan fungera. Eget jobb gav sämre resultat och då har jag inte mycket att invända liksom.

Att något är jobbigt eller ger avsmak betyder inte alltid att det är fel, ibland måste man kämpa för att få något helt enkelt. Även om flera mail jag skickat handlat om att jag vill skita i hela grejen, att det inte passar mig, att jag ber om ursäkt att jag slösat hennes tid men att jag faktiskt måste få må bra någon gång o hon kan inte veta hur drygt det är och hur lite jag vill/orkar. Så brukar det sluta med att "men jag ger det en sists chans nu, men tror verkligen inte på det här och allt blir värre av det så jag kommer nog tyvärr inte fortsätta". Dagen efter har jag känt mig dum, när det jobbiga bleknat, men har i "läxa" att inte fastna i det utan att istället notera att just då var det pest men även sådana känslor går över fast man inte alls tror det.

Det var lite som hjälpt mig, är inte "klar" men måste säga att livskvalitén ökat enormt. Så val mellan stolthet o skepsis och att komma vidare rekommenderar jag verkligen det senare, även om det suger stundtals. Varmt lycka till!

Lellan
2014-08-14, 22:06
Glömde tillägga: har en vän som led av låg testo och går o får spruta i skinkan var 5:e vecka. Detta efter lång tids plåga och han testade även Ssri innan. Men det han verkligen blev hjälpt av var när fick bukt m testobristen. Just nu glesar de ur för att se om egna produktionen kan komma igång.

Men ger du terapi o tex Ssri en chans först kan du säkert bli beviljad att testa testo om det kvarstår testobrist. Det finns ju normvärden av en anledning, kan man behandla orsak till symptomen och det fungerar ser jag inte varför det skulle vara fel.

Men - det är ju en läkarbedömning, och du kan ju byta läkare om du känner dig tveksam till bedömningen.

mangemani
2014-08-14, 22:22
tycker du ska sluta fokusera så mycket utav ditt liv/energi/välmående runt träningen.
livet handlar inte om träning, träning är bara nått som man har på sidan om här i livet.
varför är det så viktig att bli stor/musklig för dig och varför är det så viktigt att inte se ut som vilken annan 17 åring som helst?

TWSS
2014-08-14, 22:46
Tack för alla svar! Ska nog ge terapi en chans kanske.. :)

TWSS
2014-08-14, 22:53
tycker du ska sluta fokusera så mycket utav ditt liv/energi/välmående runt träningen.
livet handlar inte om träning, träning är bara nått som man har på sidan om här i livet.
varför är det så viktig att bli stor/musklig för dig och varför är det så viktigt att inte se ut som vilken annan 17 åring som helst?

Har jag inget bra svar på. Blivit så jävla motiverad av alla cutler och Kai greene videor. Så började det. Vill lyckas med det här! Bli en "sikkunt"
Dessutom tycker jag det är enormt roligt att bli större och starkare.

Får gåshud av tanken att vara extremt stor! 50cm+ överarmar osv.
Och jag ska lyckas! Mycket av det här kommer väl från att jag aldrig vart spec bra på nåt. Ni som sett zyzz videor, kan verkligen känna igen mig i honom innan han började träna.

Därför blir det ju att man jämför med sånt, och blir äcklad när man ser sig själv, tycker man ser ut som en auschwitzfånge.
Dock mår jag nästan alltid perfekt på gymmet.
Tack!