Visa fullständig version : Jag fattar inte vad som händer-panik!
Hej hej
Vet inte i vilken del av forumet jag ska posta det här men provar här.
Jag har lite panik, eller ganska mycket faktiskt. På ca 1 vecka har jag gått upp 1,6 kg och det utan att ligga på kaloriöverskott. Jag förstår verkligen inte vad som händer, jag äter ju inte mer än jag ska. Eller kan jag ha så låg ämnesomsättning att jag gör det? Har liten undervikt kvar men i och med att jag gått upp nu är jag uppe på min lägsta normalvikt och behöver inte gå upp så mycket mer. Ska väga inom ett visst intervall för att det ska vara ok och är typ där nu. Har gått upp 15 kg på ett år så därför är det extra konstigt att det gått så snabbt nu helt plötsligt.
Problemet är att jag inte får minska på maten, utan att jag egentligen ska öka på den (lunch och middag) då jag är i en fas av tillfrisknande av anorexi. Och jag vet att flera kommer säga att jag ska ta det här med min behandlare men grejen är den att hon varit på semester flera veckor och har ännu fler veckor lediga kvar nu också.
Jag promenerar ca 2 timmar per dag, ibland lite mindre (oftast inte) och ibland lite mer. Min största måltid är på kvällen eftersom att jag inte är hungrig på morgonen och eftersom jag har lättare att äta när jag rört på mig under dagen. Men det spelar väl ingen roll att jag äter mest då? Jag menar det finns ju folk som kör med periodisk fasta och dom går ju inte upp i vikt av det. Vad jag har läst mig till spelar det ingen större roll när under dagen man äter bara kaloriintaget är rätt, visst är det så?
Mina matdagar ser ut så här:
frukost: 2,5 dl lättkvarg+ 300 gr bär
lunch: 175 gr silkestofu+300 gr bär
m-mål:2,5 dll lättkvarg+ 300 gr bär
middag: 100 gr morot, 100 gr champinjoner och 200 gr harricovert
kväll: 2 hembakade skivor osötade fullkornsbrösskivor med 1 msk keso på varje och saltgurka + 2,5 dl lättkvarg med 2 päron i
Vad kan viktuppgången bero på? Jag borde väl inte gå upp i vikt av det här? Vikten har pekat uppåt flera dagar i rad nu så det är inte bara en dag. Kan de naturliga svängningarna i vikt hänga i flera dagar? Är det bara att vänta och se vad som händer med vikten?
Men om du ska tillfriskna från anorexia ska du ju gå upp i vikt och ligga på överskott...
Wut?
Vettigare att prata med den som handleder dig i ditt tillfrisknande.
Men för att lugna dina nerver; jag ligger på underskott och min vikt hoppar avsevärt mer från dag till dag. För mig så beror det helt och hållet på vad jag har ätit, hur har jag rört mig, hur har dagen varit, stress, småätit mer, skött kosten, tagit ut mig mer eller mindre på träningen, hur har sömnen varit, värmen, hur engagerad har jag varit på mina pass, hur mår kroppen, etc. Det vill säga massa faktorer och det är inget konstigt.
Men om du ska tillfriskna från anorexia ska du ju gå upp i vikt och ligga på överskott...
Wut?
Jag skulle upp i vikt men nu är jag ju på den lägsta gränsen för vad jag "får" väga och behöver alltså inte gå upp mer. Klart att min behandlare tycker jag borde gå upp lite till men hon har gått med på den här vikten som första målvikt iaf.
Och jag hade förstått att jag gått upp i vikt om jag hade legat på kaloriöverskott vilket jag inte gjort, det är det som skrämmer mig.
Min största rädsla just nu är att inte stanna på målvikten utan fortsätta gå upp i vikt, det är där skon klämmer just nu.
delta_mats
2014-08-04, 14:51
Äter du ingen "vanlig" mat? Det där känns mer som mellanmål.
Angående viktuppgången kan det ju bero på vätska. Ju tyngre man blir desto mer kan vikten ändras lite upp och ner från någon dag till en annan.
Och jag hade förstått att jag gått upp i vikt om jag hade legat på kaloriöverskott vilket jag inte gjort, det är det som skrämmer mig.
Har du inte gått upp i vikt på kaloriöverskott så har du *trumvivrel* med inte legat på kaloriöverskott. Det är itne mer komplicerat än så.
Min största rädsla just nu är att inte stanna på målvikten utan fortsätta gå upp i vikt, det är där skon klämmer just nu.
Prata med din handledare, läkare, terapeut om detta. Du kommer RÄTT råd som är anpassade för dig och din speciella situation. Det ändå som kommer hända här är att du får svar som får dig att nojja mer.
Vettigare att prata med den som handleder dig i ditt tillfrisknande.
Men för att lugna dina nerver; jag ligger på underskott och min vikt hoppar avsevärt mer från dag till dag. För mig så beror det helt och hållet på vad jag har ätit, hur har jag rört mig, hur har dagen varit, stress, småätit mer, skött kosten, tagit ut mig mer eller mindre på träningen, hur har sömnen varit, värmen, hur engagerad har jag varit på mina pass, hur mår kroppen, etc. Det vill säga massa faktorer och det är inget konstigt.
Tack, det känns lite lugnare att läsa det. Får väl kanske vänta ut det hela och se om det bara är ett tillfälligt skutt upp eller vad som händer. Kanske ge det en vecka till innan jag ändrar något.
Som jag skrev kan jag inte prata med min behandlare eftersom hon är på semester, det är därför jag postar här.
Ätstörningen är livrädd just nu och säger åt mig att ta bort något från matschemat men jag vet vad min behandlare skulle säga om det, det vore inte populärt och jag skulle bara få lägga till det igen när hon är tillbaka. Men fortsätter jag upp i vikt tar jag bort en smörgås på kvällen för jag klarar inte mer upp nu.
Jag har som mål att börja träna regelbundet, får just nu träna på gym en gång i veckan (fast mitt gym är stängt under sommaren) och sen så ska jag börja med zumba en gång i veckan.Så under hösten kommer jag nog börja träna regelbundet.
Kan man bygga några muskler på att bara träna så lite? Jag är van att träna mycket mer men det får jag inte, gör det någon skillnad att jag tränar ändå? Ja jag vet ju att det gör skillnad på kondition och att man mår bättre men jag tänker på kroppens utseende och vikt. Behöver man verkligen gå upp i vikt för att bygga muskler? Kan inte kroppen bara ta bort eller byta ut lite av fettet mot muskler istället? Jag vet att muskler väger mer än fett men nu pratar vi ju om så små mängder muskler så jag tänker att det kanske inte påverkar vikten så mycket?
Äter du ingen "vanlig" mat? Det där känns mer som mellanmål.
Angående viktuppgången kan det ju bero på vätska. Ju tyngre man blir desto mer kan vikten ändras lite upp och ner från någon dag till en annan.
Åh, jag visste inte att det är så att det kan skilja mer i vikt när man väger mer, men det kanske bara är naturligt när man tänker efter. Sen dricker jag ju väldigt mycket på sommaren också för att jag blir så törstig (och för att jag har massor av mediciner som gör mig torr i munnen och törstig)
Nej, jag vågar inte äta lagad mat, är så rädd för allt det, vill liksom ha "ren" mat. Det närmsta lagad mat jag kommit senaste tiden är en soppa gjord på kålrot och vatten eller när jag värmer mina harricovert i micron. Det är sådana saker som att äta lagad mat som jag behöver jobba vidare med när min behandlare är tillbaka,det är jag mycket medveten om, jag lever ju mest på kvarg, bär och frukt och grönsaker just nu. Inte så optimalt rent kostmässigt.
En plötslig viktuppgång kan bero på en massa saker; hur man har druckit, hur man går på toa, när man väger sig. Dricker du mycket nu är det säkert vattenvikt, det har ju varit väldigt varmt. Olika mediciner kan ju också göra att det man binder lite mer vätska.
Det är säkert inte fett du har gått upp.
Försök ta det lungt och vänta tills din behandlare är tillbaka :)
Tack, det känns lite lugnare att läsa det. Får väl kanske vänta ut det hela och se om det bara är ett tillfälligt skutt upp eller vad som händer. Kanske ge det en vecka till innan jag ändrar något.
Som jag skrev kan jag inte prata med min behandlare eftersom hon är på semester, det är därför jag postar här.
Ätstörningen är livrädd just nu och säger åt mig att ta bort något från matschemat men jag vet vad min behandlare skulle säga om det, det vore inte populärt och jag skulle bara få lägga till det igen när hon är tillbaka. Men fortsätter jag upp i vikt tar jag bort en smörgås på kvällen för jag klarar inte mer upp nu.
Jag har som mål att börja träna regelbundet, får just nu träna på gym en gång i veckan (fast mitt gym är stängt under sommaren) och sen så ska jag börja med zumba en gång i veckan.Så under hösten kommer jag nog börja träna regelbundet.
Kan man bygga några muskler på att bara träna så lite? Jag är van att träna mycket mer men det får jag inte, gör det någon skillnad att jag tränar ändå? Ja jag vet ju att det gör skillnad på kondition och att man mår bättre men jag tänker på kroppens utseende och vikt. Behöver man verkligen gå upp i vikt för att bygga muskler? Kan inte kroppen bara ta bort eller byta ut lite av fettet mot muskler istället? Jag vet att muskler väger mer än fett men nu pratar vi ju om så små mängder muskler så jag tänker att det kanske inte påverkar vikten så mycket?
Ät din macka och prata med din handledare när hon är åter. Ändra inget. Du har har inte kunskapen eller en bra uppfattning om vad som är bra för dig just nu. Det har den som arbetar med dig.
Dina hjärnspöken jävlas med dig. Håll huvudet högt, försök bita ihop och kontakta din handledare så fort denna är på plats. *hug*
delta_mats
2014-08-04, 15:22
Grattis också att du nått ditt delmål. Men tänk på att du nu ligger på den lägsta gränsen och att det inte gör något om du hamnar över den, tvärtom är det väl så att ni fortsatt kommer sträva efter ytterligare viktuppgång tids nog. Ligger du lite över lägsta gränsen har du ju marginaler, marginaler är bra att ha.
Tack för alla svaren, jag ska försöka göra som ni säger, hålla ut tills min behandlare är tillbaka. Det är 2 veckor till dess, varje dag och varje måltid är en kamp men har jag tagit mig hit så kan jag hålla ut lite till (peppar mig själv)! Problemet är att maten ger så mycket ångest att jag ofta tar alldeles för mycket lugnande medicin, tar ofta stora mängder starka benzotabletter/överdoserar rejält så att jag däckar totalt för att jag har svårt att hantera det hela, det är verkligen en kamp.
"Grattis också att du nått ditt delmål. Men tänk på att du nu ligger på den lägsta gränsen och att det inte gör något om du hamnar över den, tvärtom är det väl så att ni fortsatt kommer sträva efter ytterligare viktuppgång tids nog. Ligger du lite över lägsta gränsen har du ju marginaler, marginaler är bra att ha."
Tack! Hmm, när jag läser det där inser jag hur mycket ätstörningen styr, den vill ha marginaler fast åt andra hållet, att jag ska ligga lite under målvikten för att ha marginaler ifall jag går upp i vikt. Bra för mig att läsa det du skrev, påminna mig om att det finns andra sätt att se på saker än hur jag gör.
Ja, min behandlare säger att det här är absolut det lägsta som är ok att väga, hon vill helst att jag går upp 2 kg till. Det är ett intervall här som jag ska hålla mig inom som är mellan den här vikten jag har nu och 2 kg upp. Och sen tror hon att jag kommer behöva väga kanske 5 kg mer än nu för att kunna leva så aktivt som jag vill (springa, gå på boxpass, gymma, gå med min hund, rida, gå på zumba osv)
Hoppas på att det är vattenvikt jag gått upp så att jag kan öka på maten sen utan att oroa mig för att väga för mycket/bli överviktig.
delta_mats
2014-08-04, 15:49
Återigen. Om din handledare tycker att du ska väga 2 kg mer än du gör nu, och i framtiden minst 5 kg mer än nu. Då är ju en viktuppgång bra för dig. Varför önskar du då att den senaste uppgången bara är vätska?
Återigen. Om din handledare tycker att du ska väga 2 kg mer än du gör nu, och i framtiden minst 5 kg mer än nu. Då är ju en viktuppgång bra för dig. Varför önskar du då att den senaste uppgången bara är vätska?
Därför att sjukdomen varit stark i sommar och tvingat mig till att dra ner på maten igen efter att våren gick lite bättre och eftersom jag varit ute och gått ganska mycket och att jag trots dessa två saker gått upp i vikt. Det skulle känts mer ok om jag visste att jag hade ätit så mycket som jag ska eller bara vilat. Nu vet jag ju inte vad som händer om jag ökar på maten ännu mer eller tar det lugnt en dag.
Min behandlare vill att jag ska väga 2 kg till men det vill inte jag, det här jag väger nu är det mesta på 7 år så jag tycker gränsen är nådd, det här känns som alldeles för mycket. Man ser ju på mig också att jag inte är underviktig längre och jag har växt ur i princip alla mina kläder. Vilket visserligen är bra, jag fattar ju att ett BMI på 13 inte var optimalt och att det är bra att jag gått upp från den vikten, men mer än jag väger nu känns helt omöjligt.
delta_mats
2014-08-04, 16:11
Du får ha lite is i magen, ät det som är planerat och gör inget förhastat. Du får försöka ha förtroende till din handledare som kan se på din kropp och vikt lite mer objektivt än du själv. Du har varit/är som sagt sjuk.
Det är naturligt att vikten går upp och ner. Jag personligen kan väga 3 kg mer på kvällen än på morgonen, bara en sån sak.
Kämpa vidare, i rätt riktning!
Därför att sjukdomen varit stark i sommar och tvingat mig till att dra ner på maten igen efter att våren gick lite bättre och eftersom jag varit ute och gått ganska mycket och att jag trots dessa två saker gått upp i vikt. Det skulle känts mer ok om jag visste att jag hade ätit så mycket som jag ska eller bara vilat. Nu vet jag ju inte vad som händer om jag ökar på maten ännu mer eller tar det lugnt en dag.
Min behandlare vill att jag ska väga 2 kg till men det vill inte jag, det här jag väger nu är det mesta på 7 år så jag tycker gränsen är nådd, det här känns som alldeles för mycket. Man ser ju på mig också att jag inte är underviktig längre och jag har växt ur i princip alla mina kläder. Vilket visserligen är bra, jag fattar ju att ett BMI på 13 inte var optimalt och att det är bra att jag gått upp från den vikten, men mer än jag väger nu känns helt omöjligt.
Det är till 100% är vätska du har gått upp till följd av antingen kolhydrater/salt/hormoner/värme/sjukdom/stress eller annan anledning. Jag ger min lokala vårdcentral huvudbry då jag kan fluktuera SJUKT mycket i vätskevikt (vi snackar ibland uppåt 10kg) trots bra provresultat på blodvärden, organfunktioner, hormonprofil, ämnesomsättning etc. Du kan ju ha något skevt i t.ex. din hormonprofil till följd av din sjukdom som kan ställa till det med vätskevikt. Men det där ska jag inte säga för mycket om då jag inte är kunnig inom det området.
Det är bra att du är öppen med ditt sjukdomstillstånd, men du måste ju själv inse när du skriver om din sjukdom att du utöver den kraftigt just nu i den här tråden? Du verkar inte frisk från din sjukdom och tycker du att du i det här tillståndet inte ska gå upp mer i vikt har du förmodligen fel.
Grattis till delmålet!
Bra jobbat!
Fortsätt på schemat som din handledare gjort åt dig.
R Scarpa27
2014-08-04, 19:25
hade nog börjat äta mat.
din kost är både enformig, tråkig & liten.
inte viktnedgång på kcal underskott??
då får du gå på fler mattelektioner.
dock så lider du ju av anorexia och jag vet inte om du ska banta sådär?
vikt och längd?
lider du för mkt över ångest osv kontakta läkare.
Som jag skrev kan jag inte prata med min behandlare eftersom hon är på semester, det är därför jag postar här.
Det brukar ofta finnas åtminstone någon som jobbar, även om inte ens egen behandlare är i tjänst. Här där jag bor vet jag att man kan ringa behandlingsenhetens telefonsvarare om det krisar, så får den som är i tjänst ta kontakt. Om inte annat finns psykjouren. Jag tycker att du skall ringa något proffs för det verkar som om du behöver prata med någon som kan det här och inte bara älta dina ätstörningar på ett forum.
Kom ihåg att sjukdomen inte är en demon som besätter din kropp och får dig att göra saker, den är också du. Det kan låta hemskt, men det betyder att du inte bara kan välja att fortsätta odla sjukdomen (mindre ångest nu men mer på sikt) utan också kan välja att göra det läskiga som krävs för att ta dig ur sjukdomen (MASSOR med ångest just nu men mindre på sikt).
Sheogorath
2014-08-04, 20:53
Kloka ord som alltid i de här frågorna, Tolkia.
Ta det lugnt, väg dig i minst två veckor till, testa att släppa lite på saltet.
Jag själv droppade över 9kg vatten på under tre dagar då jag testade en vätsketömning, vikten är relativ om du inte skall tävla i någon viktklass, kolla i spegeln och gå efter den ;)
(om du inte har +9kg vatten som jag ... just då är man i sälläge deluxe)
Men i all seriositet som fd. anorektiker eller snarare ortorektiker kan jag känna igen mig i det hela, och mitt ABSOLUT hetaste tips är att du komplett skiter i vågen i minst en vecka, testar att ställa dig på den igen efter att sagda vecka gått och ser vad du ligger på då :)
Tänk även i det längre loppet, det kanske är kul att se fantastisk ut i dina egna ögon för stunden, men om det innebär att din kropp likt min stänger ned sig totalt med följande efterbehandlingar i över ett år kanske det är värt att skaffa dig en stabil grund att börja runda två på?
Jag kan förstå att du eventuellt kan tycka att din handledare är okunnig och inte förstår, då jag behandlades kunde jag troligtvis mer om träningsrelaterad kost än merparten av dietister på sjukhuset som en följd av min lätta autism. Det är dock det som är bra, de ger dig en "vanlig" persons åsikt och input vilket faktiskt är det du behöver för att få en vanlig syn på mat och träning igen, jag hade svårt att acceptera det i början, men då man slutar frysa, blir snabbtänkt, får tillbaka sexlusten och vaknar utvilad efter en natts oavbruten sömn inser man att det ligger något i det.
skicka pm. om du har frågor etc. om hur jag gör idag för att kontra mina beteenden och tvångsmässiga infall, det du kämpar mot just nu är verkligen en enorm börda att bli någorlunda fri ifrån och jag hoppas du tänker på att alla i din närhet och vi läskiga creepers på kolozzeum stöttar dig ;) !
babbel
Vad är det här för smaklös och respektlös kommentar? Efter vad du har läst i tråden slänger du ut dig sådant skräp. Skärpning!
Jag kan förstå att du eventuellt kan tycka att din handledare är okunnig och inte förstår, då jag behandlades kunde jag troligtvis mer om träningsrelaterad kost än merparten av dietister på sjukhuset som en följd av min lätta autism. Det är dock det som är bra, de ger dig en "vanlig" persons åsikt och input vilket faktiskt är det du behöver för att få en vanlig syn på mat och träning igen, jag hade svårt att acceptera det i början, men då man slutar frysa, blir snabbtänkt, får tillbaka sexlusten och vaknar utvilad efter en natts oavbruten sömn inser man att det ligger något i det.
Detta är en mycket, mycket bra kommentar.
Heddaway
2014-08-04, 22:39
Din kropp har vaknat till liv igen. den gör det tillslut efter en lång tid i svält vilket bara är ett sunt tecken. Men som många andra råd här inne så är detta forum inte rätt plats för dig att få svar på dina frågor. Som Tolkia sa så finns det en psykjour/psykakut att ringa till om man behöver akut hjälp. De kommer ta väl hand om dig om du känner att du behöver ha svar på dina frågor och stöd från någon inom vården!
Ätstörningar handlar om så mycket mer än att bara äta upp sig till en sund vikt. (till er som har som bästa råd att "bara" äta så löser det sig)
Angående vivaldis kommentar, så kan jag inte mer än hålla med. Jag hoppas innerligt att du en dag förstår fördelarna med att faktiskt hantera sin sjukdom.
Men som främsta råd: Ring någon du litar på som kan lugna dig eller ring psykjouren.
Tack för alla svar, jag antar att ni har rätt i att det bästa inte är att skriva på ett forum men när min behandlare är på semester känner jag mig så ensam i det här och jag försökte prata med mina föräldrar men de blev arga och sa till mig att sluta med de här "dumheterna" som dom kallade, och att jag skulle sluta larva mig... Förstår att et antagligen beror på att de blev så rädda för att jag ska falla tillbaka ännu mer och hamna på sjukhus igen eller till och med dö då jag varit nära det läget flertalet gånger men det var inte till mycket hjälp.
Jag fick en semestervikarie för de veckorna min terapeut är ledig, en jag aldrig träffat förut på öppenpsyk, hon sa till mig att det är bra att inte be om hjälp, att det är bättre att klara sig själv och inte prata om det svåra (!) Helt sant, hur sjukt som helst att en samtalsterapeut på psyk har den inställningen och hon tyckte inte jag behövde komma dit utan att hon kan ringa en liten kortis en gång i veckan (min ordinarie terapeut är underbar och kunnig och förstående, mycket, mycket duktig och jag litar på henne i det allra mesta, men en del saker är så svåra att ta till sig). Läkaren som är vikarie under sommaren fick ett PM från min ordinarie läkare när hon gick på semester för 4 veckor sedan om att jag behövde en akuttid då jag var självmordsbenägen och mådde väldigt dåligt och att hon skulle kontakta mig men det har hon inte gjort och eftersom jag är rädd för läkare har jag inte tagit kontakt med henne själv (min läkare vet att jag inte klarar det).
Angående maten så SKA jag inte minska ner mer nu, även om jag inte klarar att öka på själv innan min terapeut är tillbaka så ska jag inte backa mer, jag är starkare än jag tror, jag kommer klara det här. Ska inte ta bort något mer nu, för om jag gör det är det ätstörningen som styr mig. Tack för lite pepp och en spark i baken ;)
Och ja, det visade sig vara mycket vätska i kroppen, iaf 1,1 kg av det jag vägde igår är borta idag. Ska kämpa för att inte väga mig nu på ett par dagar.
Och nej, jag ska inte banta,det är inte mitt mål heller. Jag vill bli vältränad igen, få mer muskler, bli starkare och smal på ett fint och vältränat sätt. Få en platt mage också. Och en kropp som fungerar och en ämnesomsättning som är normal.
Tack igen allihop!
hade nog börjat äta mat.
din kost är både enformig, tråkig & liten.
inte viktnedgång på kcal underskott??
då får du gå på fler mattelektioner.
dock så lider du ju av anorexia och jag vet inte om du ska banta sådär?
vikt och längd?
lider du för mkt över ångest osv kontakta läkare.
Sluta vara en idiot och kommunicera på korrekt svenska.
Tolkia har som vanligt bra inlägg i ämnet.
Det låter som om du fallit mellan stolarna under semestern på psykiatrin. Krisar det kan du alltid höra av dig till öppenpsyk/psykjour (jag vet inte vad det heter där du bor), de semesterstänger ju inte. Det kan du göra oavsett PM som eventuella ordinarie läkare har givit till sina semestervikarier (det är ju jämförbart med att gå till Akuten om det händer något akut även om man har kroniska sjukdomar sedan tidigare). Du kan även ringa vårdcentralen och höra om det finns någon kurator i tjänst du kan få prata med. Ofta kan det räcka att få prata med random vettig människa som inte är ens familj; med familjen blir det ibland svårt eftersom man är så nära varandra att man lätt drunknar i känsloträsket.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.