Visa fullständig version : Vikten av teknik
På gymmet ser jag många som tycks ha åsikter om varandras utförande/teknik. Mest är det killar som styr upp, vad jag tror, sina flickvänner. De rättar till och rätar ut ryggar och ben och flyttar handgrepp och står i.
Förutom att jag tycker denna könsskillnad är intressant, funderar jag på det där med teknik.
Jag tänker såhär, att det egentligen inte spelar så stor roll vilken teknik jag har, huruvida utförandet är perfekt eller inte enligt konstens alla regler, eller enligt den för dagen dominerande massans uppfattning, så länge jag inte skadar mig.
Så om jag inte skadar mig med "fel teknik" borde min teknik funkar lika bra. För att bygga allmän styrka åtmistone. För att modellera precis muskel kanske det inte blir som det var tänkt om man kör fel teknik, vad vet jag, men jag är mer ute efter allmän styrkeökning. Jag kör mest "breda övningar" som engagerar fler muskler i alla fall, som knäböj, marklyft, bänkpress, militärpress, skivstångsrodd etc. Kanhända min slarviga teknik engagerar andra muskler än tänkt, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.
Alltså, min nuvarande åsikt är att tekniken spelar mindre roll så länge man inte skadar sig, om man mest är ute efter allmän styrkeförbättring.
Har jag missat något med finessen av "god teknik"? Kanske iofs att sen när (om) man väl behöver den har man tränat in sig i ett tokigt rörelsemönster, vad vet jag.
Nja
Är ju typ som att man hoppar från ett 5 våningshus och menar på att "jag dog ju inte, kan ju hoppa igen eftersom jag inte dog så går de ju bra".
Tillslut går det inte bra och skader kommer att komma.
Nja
Är ju typ som att man hoppar från ett 5 våningshus och menar på att "jag dog ju inte, kan ju hoppa igen eftersom jag inte dog så går de ju bra".
Tillslut går det inte bra och skader kommer att komma.
Överdriver du inte lite nu ... jag betvivlar att gunga lite i bicepscurl, t ex, motsvarar att hoppa från ett 5-våningshus ... :)
Och jag menar inte heller att det funkade en gång, utan att tekniken tycks funka i alla fall sen ett halvår. Nu vet jag iofs inte hur "fel" teknik jag har, det kanhända den är riktigt bra, ingen har påpekat något. Men jag kan tycka att "teknik-hysterin" är aningens lite överdriven ibland.
Fö är ju kroppar olika, med olika momentarmar t ex, vilket försvårar teknik-påpekanden.
Gunga lite i curl är inte skadligt, men om du inte vet vad du håller på med(kontrollerat fusk) så avlastar du bara biceps=sämre stimulering av proteinsyntesen.
Slarvar du på tunga böjar/mark däremot blir du nog inte långvarig på gymmet...
Gunga lite i curl är inte skadligt, men om du inte vet vad du håller på med(kontrollerat fusk) så avlastar du bara biceps=sämre stimulering av proteinsyntesen.
Slarvar du på tunga böjar/mark däremot blir du nog inte långvarig på gymmet...
Fast om man gungar lite tar man ju i med någon annan muskel, typ mage och rygg. Bidrar inte de då till den där proteinsyntesen?
Vad menar du med att inte bli långvarig på gymmet? Garanterat skador? (Eller uteslutning av alla renläriga :cool:). Även om jag hittat en teknik som tycks funka för mig, men som kanske inte garanterat är enligt konstens alla regler. Eller anses det bara finnas en enda teknik som är "rätt"?
DenverBroncos
2014-07-02, 13:14
Tankefelet du gör är väl att du inte vet om du hittat "en teknik som funkar för dig" eller inte förrän du sitter där med en jobbig skada.
Självklart finns det olika åsikter om vilken teknik som är bäst men vad är troligast, om du - som ganska novis, kommer på alternativa tekniker på övningar, eller att man lyssnar på vad erfarna människor säger?
Ta en så "enkel" övning som kabel-rodd. Kabel-rodd kan utföras med endast armarna även att det är en ryggövning. I förlängningen så får personen grova armar men en fortsatt klen rygg. Japp, jag har exempel på detta fenomen. När sedan personen får reda på hur det korrekta utförandet är så verkar det vara en för stark mental påfrestning att behöva gå ner mycket i vikt att h*n fortsätter med sitt felaktiga utförande.
Det var det första som ploppade upp i huvudet på mig men som sagt så kan man få svaga muskelgrupper/partier av kroppen vid felaktiga utföranden. Jag tror att detta gäller för de allra flesta övningar förutom enleds-övningar.
Nattkryp
2014-07-02, 13:17
Efter att ha läst igenom lite journaler här så verkar det som att det tar tid innan "misstagen" straffar sig. Dvs att man kan säkert komma undan med kontrollerat fusk vid enstaka tillfällen, men att skaderisken ökar om man konsekvent struntar i tekniken?
Nu är jag själv färsk i gymmet, men ser ingen anledning till att inte försöka använda så god teknik som möjligt.
Tankefelet du gör är väl att du inte vet om du hittat "en teknik som funkar för dig" eller inte förrän du sitter där med en jobbig skada.
Jag tänker att kroppen, ganska direkt åtminstone, talar om ifall något är tokfel eller inte. Det är min erfarenhet av all annan träning jag ägnat mig åt under mer än 30 år. Fö tränade jag styrketräning med fria vikter i tonåren, mycket tungt, fast för annat syfte (kastgrenar i friidrott) och då var det faktiskt mer en fråga om att "känna kroppen". Har alltid gillat det tankesättet.
Är det den allmänna erfarenheten, att jobbiga skador kan "smyga sig på"? Jag har aldrig upplevt det, men jag säger inte att det inte kan vara så. Och det vill jag naturligtvis undvika.
På gymmet ser jag många som tycks ha åsikter om varandras utförande/teknik. Mest är det killar som styr upp, vad jag tror, sina flickvänner. De rättar till och rätar ut ryggar och ben och flyttar handgrepp och står i.
Förutom att jag tycker denna könsskillnad är intressant, funderar jag på det där med teknik.
Jag tänker såhär, att det egentligen inte spelar så stor roll vilken teknik jag har, huruvida utförandet är perfekt eller inte enligt konstens alla regler, eller enligt den för dagen dominerande massans uppfattning, så länge jag inte skadar mig.
Så om jag inte skadar mig med "fel teknik" borde min teknik funkar lika bra. För att bygga allmän styrka åtmistone. För att modellera precis muskel kanske det inte blir som det var tänkt om man kör fel teknik, vad vet jag, men jag är mer ute efter allmän styrkeökning. Jag kör mest "breda övningar" som engagerar fler muskler i alla fall, som knäböj, marklyft, bänkpress, militärpress, skivstångsrodd etc. Kanhända min slarviga teknik engagerar andra muskler än tänkt, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.
Alltså, min nuvarande åsikt är att tekniken spelar mindre roll så länge man inte skadar sig, om man mest är ute efter allmän styrkeförbättring.
Har jag missat något med finessen av "god teknik"? Kanske iofs att sen när (om) man väl behöver den har man tränat in sig i ett tokigt rörelsemönster, vad vet jag.
Nja du...
Efter att ha tränat och tävlat många år så vet jag att teknik är viktigt många gånger för att utföra en övning så bra som möjligt för att undvika skador.
Sedan om vi t.ex tar bänkpress så är min erfarenhet att du kan göra lite mer i vikt med en bra teknik.
Eller om vi vänder på steken så kan jag säga att jag kan fixa upp lite mer vikt om jag kör ostrikt med rumplyft, studs och hela balleten. Men det blir då för mig personligen inget bra sätt att köra på.
Enligt vad jag tycker själv så får jag ut en bättre känsla av att försöka köra strikt med bra teknik.
Ta en så "enkel" övning som kabel-rodd. Kabel-rodd kan utföras med endast armarna även att det är en ryggövning. I förlängningen så får personen grova armar men en fortsatt klen rygg. Japp, jag har exempel på detta fenomen. När sedan personen får reda på hur det korrekta utförandet är så verkar det vara en för stark mental påfrestning att behöva gå ner mycket i vikt att h*n fortsätter med sitt felaktiga utförande.
Hm, det var en intressant synpunkt.
Man skulle kunna tänka sig att göra en annan ryggövning iofs, om det nu är så att kabelrodd funkar bra som armövning. Som kompensation.
Enligt vad jag tycker själv så får jag ut en bättre känsla av att försöka köra strikt med bra teknik.
Det köper jag, att det blir en bättre känsla, mer flyt, eller att det "tar" bättre med en viss teknik. Det är väl iofs det man är ute efter. Att det ska kännas bra och effektivt.
För vardagsmotionären så är det väl kanske inte så viktigt om man gungar lite i bicepscurlsen eller inte, däremot tycker jag att man får skilja på övning och övning. Att dra ett marklyft med krokig rygg kanske inte skadar dig, men risken att det händer är ju troligtvis betydligt högre.
Eller skiljer du på form och teknik?
Man skulle kunna tänka sig att göra en annan ryggövning iofs, om det nu är så att kabelrodd funkar bra som armövning. Som kompensation.Så fort du tränar torso så måste du använda armarna...svåra muskelgrupper att isolera.
Det köper jag, att det blir en bättre känsla, mer flyt, eller att det "tar" bättre med en viss teknik. Det är väl iofs det man är ute efter. Att det ska kännas bra och effektivt.
Japp!
Och som gammal lyftare så föredrar jag att se någon på träningen göra, låt säga 95 kg strikt mot att se någon trixa med 100 kilo ostrikt.
Fast det är ju jag det. I det stora hela bryr jag mig föga om hur andra vill träna.
Men om man frågar mig på träningen om råd så är det en annan femma och jag hjälper gärna till då.
Överdriver du inte lite nu ... jag betvivlar att gunga lite i bicepscurl, t ex, motsvarar att hoppa från ett 5-våningshus ... :)
Och jag menar inte heller att det funkade en gång, utan att tekniken tycks funka i alla fall sen ett halvår. Nu vet jag iofs inte hur "fel" teknik jag har, det kanhända den är riktigt bra, ingen har påpekat något. Men jag kan tycka att "teknik-hysterin" är aningens lite överdriven ibland.
Fö är ju kroppar olika, med olika momentarmar t ex, vilket försvårar teknik-påpekanden.
Självklart överdriver jag :)
Förstod dock inte att du menade tex "gunga lite vid en bicepscurl". Du skrev böj , marklyft osv =)
Bara dumt att inte köra med en bra teknik och finns ingen anledning till att inte köra med en bra teknik. du kanske inte får ont på en gång, men tränar du länge och tungt och du inte kör bra teknik så är det nog ganska mycket större risk att få skador. ( kan jag tänka mig )
Mackie Messer
2014-07-02, 15:36
Har du "dålig teknik" så är det svårare att bli stark än om tekniken är "bra". Det finns t.ex. damer som väger runt 50 kilo som kan bänkpressa närmare 200 kilo och då vill jag påstå att deras teknik är bättre än din, även om du kanske besitter en större "allmän styrka".
svenbanan
2014-07-02, 17:07
Det beror ju lite på vad man menar med "dålig teknik" också. Om det finns flera olika utföranden i en övning med samma (ungefär) skaderisk så kan man ju köra vilket utförande man känner för. Tex så brukar det divideras om vilket som är det bästa utförandet av stångrodd. Beroende på vilken man väljer av Yates, Arnold, Pendlay eller nån annan variant så kanske man utvecklas olika men man riskerar kanske inte att få diskbråck. Om man däremot bara ställer sig med en skivstång och utför nån roddliknande övning utan koll på nånting så är det väl risk för både sämre utveckling i muskler och stor risk för ryggproblem (om man nu inte råkar ha haft vråltur och "gjort rätt" så ryggen håller).
Du kan ju i alla fall inte utgå från att ett visst övningsutförande är säkert bara för att det inte gjort ont någonstans då du kört övningen ett par gånger. Det kan ju bli nån slags förslitningsskada eller snedbelastning som inte visar sig förräns efter flera månader.
Att dra ett marklyft med krokig rygg kanske inte skadar dig, men risken att det händer är ju troligtvis betydligt högre.
Eller skiljer du på form och teknik?
Där inser jag (ytterligare) en okunnighet. Jag tänker bara "hur man utför rörelsen", dvs hur man håller kroppen och hur snabbt/långsamt man utför rörelserna. Men man kanske ska dela upp kroppshållning och hur man gör själva rörelsen i olika steg? Och isåfall tänker jag, när jag menar teknik, på kroppshållning. Jag inser att det kanske inte är en gängse definition, nu när jag tänker mer på saken.
Så fort du tränar torso så måste du använda armarna...svåra muskelgrupper att isolera.
Hm, ja, det stämmer nog ja ... jag tänkte nog bara direkt på ryggresning typ (och någon maskin där man trycker till ryggen), men det täcker väl inte så mycket.
Efter att ha läst igenom lite journaler här så verkar det som att det tar tid innan "misstagen" straffar sig. Dvs att man kan säkert komma undan med kontrollerat fusk vid enstaka tillfällen, men att skaderisken ökar om man konsekvent struntar i tekniken?
Nu är jag själv färsk i gymmet, men ser ingen anledning till att inte försöka använda så god teknik som möjligt.
Så kanske det är, att det tar ett tag ... och iofs håller jag med om att det inte finns någon anledning att inte använda bra teknik. Men ibland förundras jag över det jag upplever som nästan "hysteri" kring teknik, eller kroppshållning då.
Har du "dålig teknik" så är det svårare att bli stark än om tekniken är "bra". Det finns t.ex. damer som väger runt 50 kilo som kan bänkpressa närmare 200 kilo och då vill jag påstå att deras teknik är bättre än din, även om du kanske besitter en större "allmän styrka".
Det kan vara ett bra skäl, att det är mer effektivt för att träna styrkan. 200 kg i bänkpress ... hm, hehe, intressant mål! :D
En annan mer filosofisk fråga inställer sig ... och det är vad man menar med "styrka" egentligen. Om en person har en "allmänt större styrka", men taskig teknik, och blir slagen i bänkpress av en svagare person med bättre teknik. Vem är starkast?
När jag skrev det insåg jag förstås svaret. Bänkpress visar vem som är bäst på bänkpress, vilket innehåller moment av både styrka och teknik. OK. cofffee
Det beror ju lite på vad man menar med "dålig teknik" också. Om det finns flera olika utföranden i en övning med samma (ungefär) skaderisk så kan man ju köra vilket utförande man känner för. Tex så brukar det divideras om vilket som är det bästa utförandet av stångrodd. Beroende på vilken man väljer av Yates, Arnold, Pendlay eller nån annan variant så kanske man utvecklas olika men man riskerar kanske inte att få diskbråck. Om man däremot bara ställer sig med en skivstång och utför nån roddliknande övning utan koll på nånting så är det väl risk för både sämre utveckling i muskler och stor risk för ryggproblem (om man nu inte råkar ha haft vråltur och "gjort rätt" så ryggen håller).
Du kan ju i alla fall inte utgå från att ett visst övningsutförande är säkert bara för att det inte gjort ont någonstans då du kört övningen ett par gånger. Det kan ju bli nån slags förslitningsskada eller snedbelastning som inte visar sig förräns efter flera månader.
Det är sant, det kanske finns något smygande som kan dyka upp.
En sak som jag tänkt säger något om tekniken är bra eller inte, är att man känner att det "tar", att det "känns" rätt och bra och effektivt. På något luddigt vis. Jag fick en aha-upplevelse för ett par veckor sen i bänkpress, när jag plötsligen kände just ... ehum, bröstmusklerna. Tidigare har det mest varit att det varit tungt för armarna liksom ... Fast ont av det har jag inte.
Ungefär som när man springer. Om man är otränad är det andning/hjärtfrekvens typ "konditionen" som sätter stopp. Senare när man tränat ett tag är det benen som inte hänger med. Den svagaste länken hela tiden. Så upplever jag med styrketräning också. I marklyft, t ex, är det greppstyrkan som sätter gränsen för vad jag klarar just nu. Resten av kroppen skulle klara mer s a s. Men jag får träna upp greppet innan jag kan öka.
Där inser jag (ytterligare) en okunnighet. Jag tänker bara "hur man utför rörelsen", dvs hur man håller kroppen och hur snabbt/långsamt man utför rörelserna. Men man kanske ska dela upp kroppshållning och hur man gör själva rörelsen i olika steg? Och isåfall tänker jag, när jag menar teknik, på kroppshållning. Jag inser att det kanske inte är en gängse definition, nu när jag tänker mer på saken.
Jag tycker det är viktigt att man har sin "basform" bra, t.ex neutral rygg eller liknande för att minimera skaderisken, men att sen vara noga med exakta grader på tåvinklingar och avstånd mellan händerna i greppet eller mängden gung osv, tycker jag är skitsamma om man inte är väldigt intresserad.
Har man en bra grund att utgå ifrån så är sjävla utförandet en smaksak.
Blev kanske lite flummigt, skrivet på telefonen ifrån sängen, är lite trött :D hela inlägget är baserat på mina tankar kring "må bra" motionärer
Varför vill du fuska?
Om du nu ska träna biceps (då vi redan använt det exemplet), varför tränar du då inte enbart biceps med god teknik och får ut det mesta. Är du så viktkåt?
Sedan ser jag ett mera långsiktigt problem i ditt resonemang.
Visst, du kan fuska när du kör relativt "låga" vikter men vad händer när du blir starkare och ökar vikterna och kommer till dom riktigt höga? Samtidigt som du har vant in dåligt utförande. Enligt min logik låter tunga vikter + dålig teknik som en sann win!
I första inlägget kan jag uttyda de här två sakerna:
"killar som hjälper sina flickvänner" (protip: det är någon annans flickvän)
"teknik är inte så viktigt för allmän styrkeökning"
Min erfarenhet är att de flesta kvinnor på gym inte är superintresserade av just "allmän styrkeökning" så det kanske är därför det blir relevant med någon form av teknik.
Det är sant, det kanske finns något smygande som kan dyka upp.
En sak som jag tänkt säger något om tekniken är bra eller inte, är att man känner att det "tar", att det "känns" rätt och bra och effektivt. På något luddigt vis. Jag fick en aha-upplevelse för ett par veckor sen i bänkpress, när jag plötsligen kände just ... ehum, bröstmusklerna. Tidigare har det mest varit att det varit tungt för armarna liksom ... Fast ont av det har jag inte.
Ungefär som när man springer. Om man är otränad är det andning/hjärtfrekvens typ "konditionen" som sätter stopp. Senare när man tränat ett tag är det benen som inte hänger med. Den svagaste länken hela tiden. Så upplever jag med styrketräning också. I marklyft, t ex, är det greppstyrkan som sätter gränsen för vad jag klarar just nu. Resten av kroppen skulle klara mer s a s. Men jag får träna upp greppet innan jag kan öka.
Kan ju inflika att även om jag bör vara rätt erfaren vad gäller teknik i en viss övning, bänkpress t.ex så kan även jag som gammal räv göra ett dåligt pass där det inte stämmer fullt ut för mig.
Hände sist där jag låg och pumpade på en vikt som borde vara rätt lätt normalt. Kände mig trött. Det gick segt och utan gnista.
Sista setet fick jag det att funka bra. Tände till ,la mig perfekt och tekniken satt bra, vilket märkdes då vikten gick upp lätt. En del av det var nog på grund av att jag fick en som passade och att jag då kanske skärpte mig lite extra.
Ja så kan det bli ibland och många känner nog igen sig här.
Kan ju inflika att även om jag bör vara rätt erfaren vad gäller teknik i en viss övning, bänkpress t.ex så kan även jag som gammal räv göra ett dåligt pass där det inte stämmer fullt ut för mig.
Hände sist där jag låg och pumpade på en vikt som borde vara rätt lätt normalt. Kände mig trött. Det gick segt och utan gnista.
Sista setet fick jag det att funka bra. Tände till ,la mig perfekt och tekniken satt bra, vilket märkdes då vikten gick upp lätt. En del av det var nog på grund av att jag fick en som passade och att jag då kanske skärpte mig lite extra.
Ja så kan det bli ibland och många känner nog igen sig här.
Lite av vad jag menar med det jag skrev är att även vi som borde ha en bra teknik, och där det som man säger sitter i ryggmärgen, kan ha dagar då det inte stämmer alls. Teknik är bra att ha men vi glömmer kanske att vi även är människor av kött och blod. En maskin kan man programera att utföra en rörelse perfekt med full kontrol och kraft hela tiden. Den blir inte trött eller har dåliga dagar. Men vi människor kan inte leverera perfekta prestationer hela tiden. Som nybörjare tycker man nog att det är bottennapp då det inte fungerar på gymet. Det gör man även som gammal räv. Skillnaden är nog att man axepterar mer fel och vet att det blir så ibland och man får ta nya tag bara. Vetskapen att jag, om jag är på humör, gör 5-10-20 pannor till på en vikt där det strular en dag gör att jag ändå kan känna en viss mening med passet jag körde. Bättre än att inte ha kört alls.
Man får ju själv lägga ribban för hur noga man vill vara. Ett problem är skaderisken som ökar med felaktig teknik. Det märker man när på sig en skada. Ett annat problem är att när man har dragit på sig en skada så måste man nöta in en annan teknik. Det kan ta tid om man har lärt sig fel. Lika bra att försöka göra rätt från början.
Intressant tråd!
För 1 år sedan lade jag in mer böj i mitt schema. Kom ner riktigt djupt och fick massa cred av träningspolare, PT:ar, mfl. på tekniken. Hade lite Buttwink som jag oroade mig för, men var lugnt enl. alla jag frågade, "den är minimal".
Det funkade skitbra - tills det inte funkade alls. 4 månader in började det klämma i ryggen. Har inte kunnat böja/marka sedan dess.
Man märker inte "skadan" man ev. Orsakar förns det är för sent. För mig är det därför nu ännu viktigare med teknik.
Jag hyser så jävla stor respekt för alla ovana/otränade som kör på superlätta vikter men sätter tekniken, och mycket lite för de "stora" som uppenbart skiter i utförande.
Intressant tråd!
För 1 år sedan lade jag in mer böj i mitt schema. Kom ner riktigt djupt och fick massa cred av träningspolare, PT:ar, mfl. på tekniken. Hade lite Buttwink som jag oroade mig för, men var lugnt enl. alla jag frågade, "den är minimal".
Det funkade skitbra - tills det inte funkade alls. 4 månader in började det klämma i ryggen. Har inte kunnat böja/marka sedan dess.
Man märker inte "skadan" man ev. Orsakar förns det är för sent. För mig är det därför nu ännu viktigare med teknik.
Jag hyser så jävla stor respekt för alla ovana/otränade som kör på superlätta vikter men sätter tekniken, och mycket lite för de "stora" som uppenbart skiter i utförande.
man skulle ju kunna tänka sig att du tog lite eget ansvar. Filmade dig själv och tog egna beslut. Om inte dina träningskompisar & PT's är direkt kompetenta.
Och jag har tränat med tillräckligt många stora & starka människor för att veta att du har fel. Ska du bli stor & stark så är det en förutsättning att hålla dig relativt skadefri.
Donkey Kong
2014-07-04, 22:15
Slänger in lite femöres:
Risker kortsiktigt - akuta skador. dålig träningsstart. Ineffektivitet, rentav kontraproduktivt.
Risker långsiktigt - Obalans i kroppens muskulatur. Slitage på leder, brosk och ledband. Kroniska skador. Allmän osmidighet och dålig hållning. Mycket rehabtid
Sen är det mycket individuellt. Vissa har mer råd att göra fel än andra, de har begåvats med överdimensionerade leder, skelett, fästen. Eller arbetat upp dessa över lång tid eller en kombination av båda.
En annan sak jag märkt är att dålig teknik utmärker sig på två sätt, båda i extremerna.
1 Vid maxningar typen 1-3 reps hög vikt nära personbästa
2 Vid repsmaxningar kan vara 12-14 20-reps där de sista blir dåliga.
Vilket som är farligast av dessa två vet jag ej
Scorpionida
2014-07-04, 22:54
En annan sak jag märkt är att dålig teknik utmärker sig på två sätt, båda i extremerna.
1 Vid maxningar typen 1-3 reps hög vikt nära personbästa
2 Vid repsmaxningar kan vara 12-14 20-reps där de sista blir dåliga.
Vilket som är farligast av dessa två vet jag ej
Slänger in mina fem öre. Man vet väl eg att de sista repsen på 20-reps är dåliga, men man kör på ändå för att fullgöra sitt mål. Är ju inte dålig teknik att göra 16 perfekta reps, utan lite stolthet att tvinga sig igenom de sista fyra som man förutsatt sig att göra. Psykologi snarare än dålig teknik. Vid maxning däremot så märker man ju själv att man fuskar, sen kan man ju ignorera det bara för att.
Varför vill du fuska?
Om du nu ska träna biceps (då vi redan använt det exemplet), varför tränar du då inte enbart biceps med god teknik och får ut det mesta. Är du så viktkåt?
Avsikten med frågan är inte att skaffa argument att rättfärdiga dålig teknik eller fusk. Frågan är inte personlig på det sättet.
Personligen vill jag självklart göra allt med perfekt teknik. :D Hellre perfekt teknik än höga vikter, om jag ska välja, faktiskt. Det är mycket "snyggare".
Avsikten med frågan är mer att lyssna på olika synpunkter kring teknik, och variationer i teknik.
Som nybörjare (jag personligen nu då) vill man förstås lära sig teknik som gör att man håller sig skadefri och så att man når de (rimliga) mål man satt upp, t ex att bli starkare.
Men dels finns många åsikter om vad som är bra teknik, och dels finns olika grad av petighet (upplever jag), det ska vara "lite mer vinklat här, och lite rakare där", typ. Och det är väl där jag undrar om det är så himla noga egentligen. Som nybörjare har man lite svårt att värdera olika information, hur "rätt" den är, bland alla åsikter som finns.
Så min egen approach är att läsa, kolla på videos som verkar vettiga, och sen tänka vad som är rimligt med framförallt de kunskaper jag har i fysik om moment och hävstänger (ok, sorry, nördigt), samt den kunskap jag har sen många år av olika sorters träning om min egen kropps sätt att fungera. För att bedöma om jag gör "rätt". Och ett bevis på det skulle t ex vara att det "känns rätt". Sen lyssnar jag förstås, och värderar, om någon påpekar något på gymmet, vilket hänt en gång, och jag han hade faktiskt rätt i det, jag hade missat en grej just när jag gjorde övningen, en sak som jag egentligen visste och tyckte jag tänkte på.
Nu har det som sagt bara hänt en gång, på ett halvår, att någon påpekat något på gymmet, men man kan ju inte vara säker på att den som får för sig att påpeka saker vet vad den pratar om heller ... man kan möjligen bedöma hans (det är 97% killar sådär) egen vana.
Så frågan skulle kanske egentligen vara "hur viktig är petnoga teknik? Finns det bara en".
Jag tycker det kommit fram många intressanta synpunkter i tråden, saker jag inte tänkt på. :)
Sen är det mycket individuellt. Vissa har mer råd att göra fel än andra, de har begåvats med överdimensionerade leder, skelett, fästen. Eller arbetat upp dessa över lång tid eller en kombination av båda.
Det där har jag funderat lite på. Hur ens egen kropp fungerar kan ju vara avgörande för hur "petig" man är.
Jag har själv aldrig varit skadad, trots periodvis rätt hård träning. Det funkar fortfarande att springa en mil på asfalt, eller sätta igång med träning varje dag från en period av inaktivitet, utan några kroppsliga besvär.
Hittills. Ju äldre man blir desto mer inser man hur tacksam man ska vara över att kroppen beter sig på det sättet, och att det kan förändras vilken dag som helst ... det är väl därför jag funderar en del på teknik också antar jag. Jag vill hålla, och hittills har "känslan" funkat som indikator. Och med känslan som indikator blir det kanske lite "fel", men hur mycket, egentligen. Och gör det något, s a s.
Sen, om man tänker mer, vilket man kanske inte ska göra ... (varning för filosofiskt nörderi):
Antag att jag lär mig världens bästa teknik, av världens mest kunniga person ... och så blir jag i alla fall skadad.
Hur vet jag att jag skadade mig mindre än om jag kört med min "gå på känslan"-indikerade teknik, tex. Det kan jag aldrig veta.
Och hur vet jag att den tekniken passar just mig? Det kan jag heller inte veta.
Jag kan liksom inte göra en statistisk undersökning på mig själv för att utveckla det som passar mig allra bäst. Och det stör mig lite. :devil:
Imo är teknik en väldigt stor del av styrketräningen. För att få ut maximal effekt av övningarna, för att inte skada sig, för att hitta en bra känsla. "Bli ett med kroppen" på nåt lite flummigt sätt. Utföra övningarna som en maskin.
Jag är verkligen inte där ännu, det tar nog många år. Man kan se på vissa som styrketränat i 20 år hur inpräglat den perfekta tekniken sitter, och det är respekt, för det tar sina tusentals repetitioner
Anders The Peak
2014-07-05, 10:15
Imo är teknik en väldigt stor del av styrketräningen. För att få ut maximal effekt av övningarna, för att inte skada sig, för att hitta en bra känsla. "Bli ett med kroppen" på nåt lite flummigt sätt. Utföra övningarna som en maskin.
Jag är verkligen inte där ännu, det tar nog många år. Man kan se på vissa som styrketränat i 20 år hur inpräglat den perfekta tekniken sitter, och det är respekt, för det tar sina tusentals repetitioner
Jag ser ofta folk(gymråttor, PT:s, friidrottstränare etc.) som har tränat +10 år som har programmerat in felaktig teknik med tusentals repetitioner och som försöker sälja in tekniken så fort en öppning ges för expertråd med eller utan kostnad.
Jag ser ofta folk(gymråttor, PT:s, friidrottstränare etc.) som har tränat +10 år som har programmerat in felaktig teknik med tusentals repetitioner och som försöker sälja in tekniken så fort en öppning ges för expertråd med eller utan kostnad.
Ja det är ju också en variant :p
Jag ser ofta folk(gymråttor, PT:s, friidrottstränare etc.) som har tränat +10 år som har programmerat in felaktig teknik med tusentals repetitioner och som försöker sälja in tekniken så fort en öppning ges för expertråd med eller utan kostnad.
Samma här. Gammal nog i gamet för att ha sett en hel del varianter.
Tävlade på handikappsidan i bänkpress för många herrans år sedan.
Vid ett tillfälle kom det en ny kille till lokalen där vi oftast tränade.
Han hade en CP-skada och vanligt bland dem är att armarna är böjda då biceps är i spänning på dem och de kan därmed inte räta ut dem riktigt.
Denna unga kille hade sin tränare, sjukgymnast med sig.
Vi i lokalen hällsade och pratade lite med honom
Han fick börja köra lite med grejerna som fanns i lokalen och då han hade sin tränare med så tänkte ingen av oss på att bistå, utan han fick väl gå runt och kolla lite medan vi tränade klart. Jag fluktade dock lite på honom då och då för att kolla lite. Såg vid ett tillfälle att han stod och körde biceps i en maskin med sjukgymnasten bredvid.
Blev mycket förvånad och frågade tränaren om han verkligen skall köra biceps???
Ja då. Bra om han kör så mycket olika övningar som han kan tyckte hon, sjukgymnasten.
Blev då lite irriterad och nämde att en CP-skadad som inte kan räta på armarma riktigt givetvis INTE skall köras biceps utan mycket triceps.
Hon såg på mig och sa inte ett ord. De gick. Han körde ett litet tag med oss ihop med sin bror men försvann sedan så jag vet inte hur det gick för honom. Men man kan ju hoppas att det gick bra.
Som kuriosa kan jag nämna att CP-skadade bänkpressare enligt mig och vad jag sett på alla tävlingar, är några av de starkaste bänkpressarna i världen.
Inte för att de gör mest vikt på stången. Finns många andra handikappade som gjort mer.
Nej. Det är för att de har en sådan grym överkapacitet som de ej kan få ut.
Såg en CP-skadad lyftare (amerikan) på ett EM i England göra 180 som såg ut som ett papperslyft.
Men fick underkänt då han fick ett ryck då han var nästan uppe med vikten. En CP-skadad lyftare som gjör 150 kanske har en egentlig kapacitet på betydligt mer som de ej kan få ut på grund av att de även måste jobba mot spänningarna de har i kroppen, muskler.
MVH
Gnistan
Diomedea exulans
2014-07-05, 11:21
Ett par tankar:
- Det är skillnad på att fuska med tekniken på olika sätt i varje repetition, och att fuska med tekniken men ha exakt samma utförande varje repetition.
I det första exemplet kan det bli så att man inte hinner trötta ut något muskel helt, eftersom man "skjuter över det jobbiga" på olika muskler i varje repetition. Alltså innebär det sämre träning. Dessutom torde det innebära stor skaderisk att göra så, eftersom man har sämre koll på vad man gör.
Det andra exemplet är nog säkrare.
- Jag har läst att det i vissa fall kan vara säkrare att fuska med tekniken lite. En träningssida jag läste på för 100 år sedan menade att stående hantelcurl blev mindre riskfyllda för arbmågarna om man lät "kroppen följa med lite" och körde med ett lätt gung.
- Dålig teknik kan grovt delas in i två kategorier: Dålig teknik som gör att man lyfter mer (t ex att vika in knäna i knäböj eller kuta med ryggen i marklyft), och dålig teknik som gör att man lyfter mindre (t ex att hålla stången långt framför kroppen istället för så nära lodlinjen som möjligt i militärpress). Den senare kategorin kanske har sin plats om man vill stressa en muskel så mycket som möjligt, men för "allmän styrka" och att försöka träna så många småmuskler så mycket som möjligt så tror jag bara det är onödigt.
- En fortsättning på förra punkten: Att träna in en teknik som låter en lyfta så mycket vikt som möjligt tror jag kan vara bra för vardagsstyrka. Låt säga att du ska lyfta upp en låda på en hylla. Om du i ryggmärgen har tränat in en militärpressteknik som säkert låter dig lyfta mastodontvikter så tror jag det är mindre risk att du skadar dig när du lyfter upp den där lådan på hyllan.
På gymmet ser jag många som tycks ha åsikter om varandras utförande/teknik. Mest är det killar som styr upp, vad jag tror, sina flickvänner. De rättar till och rätar ut ryggar och ben och flyttar handgrepp och står i.
Förutom att jag tycker denna könsskillnad är intressant, funderar jag på det där med teknik.
Jag tänker såhär, att det egentligen inte spelar så stor roll vilken teknik jag har, huruvida utförandet är perfekt eller inte enligt konstens alla regler, eller enligt den för dagen dominerande massans uppfattning, så länge jag inte skadar mig.
Så om jag inte skadar mig med "fel teknik" borde min teknik funkar lika bra. För att bygga allmän styrka åtmistone. För att modellera precis muskel kanske det inte blir som det var tänkt om man kör fel teknik, vad vet jag, men jag är mer ute efter allmän styrkeökning. Jag kör mest "breda övningar" som engagerar fler muskler i alla fall, som knäböj, marklyft, bänkpress, militärpress, skivstångsrodd etc. Kanhända min slarviga teknik engagerar andra muskler än tänkt, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.
Alltså, min nuvarande åsikt är att tekniken spelar mindre roll så länge man inte skadar sig, om man mest är ute efter allmän styrkeförbättring.
Har jag missat något med finessen av "god teknik"? Kanske iofs att sen när (om) man väl behöver den har man tränat in sig i ett tokigt rörelsemönster, vad vet jag.
En bra teknik är bra för att motverka skador. Det tror jag nog stämmer bra i det mesta vad man nu kör på träningen..
Jag känner också att då tekniken stämmer gör jag bra ifrån mig.
jag kör t.ex med en stil kallad J-stilen i bänkpress.
Får jag den att stämma så känns det som om vikten åker upp av sig själv nästan.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.