Visa fullständig version : Intuition som går att granska logiskt
Tänkte att vi kunde ha en tråd där vi försöker förklara (eller iaf spekulera) varför man "känner som man gör" eller "tror saker om folk" baserat på hur man uppfattar människor/situationer och dylikt.
Där är många situationer i livet där man "tror en sak" men aldrig funderar på varför man tror så.
Jag tänker ta ett exempel på vad jag menar.
När en person är intresserad av en kan pupillerna vidgas. Ofta kan folk läsa av detta men det sker omedvetet. Det är inte så att man tänker "Det känns som att daten gick bra, hennes pupiller vidgades när jag pratade med henne (plus andra orsaker men begränsar mig till pupillvidgning nu)" utan snarare "det känns som att daten gick bra, jag tror hon är intresserad av mig".
Detta är förmodligen varför man kan uppfatta blåögda (ljus iris) människor som mer ärliga (lättare att läsa av pupillstorlek) och människor med mörka ögon som "mystiska" (Vad försiggår i skallen på denna människa? Jag kan inte läsa av pupillstorlek!!!11oneone).
Förutom att ämnet är väldigt intressant så kan det vara till nytta för de som inte har den intuitiva förmågan att läsa av människor. De kan då träna upp sig genom att medvetet analysera kroppspråket istället för att bara "känna av" som majoriteten gör.
Det behöver inte bara handla om hur man läser av andra människor (eller sina egna reaktioner - varför blir jag arg i den här situationen? Varför tycker jag detta skämtet är roligt?) utan det kan vara andra typer av situationer. Men jag tror jag skrivit tillräckligt nu för att folk ska förstå vad för typ av diskussioner jag är ute efter.
http://www.paulekman.com/paul-ekman/
Låter som rätt snubbe för dig. Jag håller med, det är sjukt intressant. Däremot stör jag mig sanlöst mycket på folk som tror att de kan utläsa mer än de faktiskt kan med hjälp av exempelvis pupiller eller andra saker tagna ur kontext.
En krogvakt slängde en gång ut mig och ringde polisen för att jag hade stora pupiller. Han påstod att jag således uppenbarligen gick på knarket. Han tänkte inte på att det var en mörk jäkla studentbar och att pupiller blir stora om det är mörkt.
Armarna i kors: kanske en defensiv posé, kanske kyla.
Hög puls: kanske nervös, kanske andfådd
Et c. et c. Bara en uppmaning till folk som blir entusiastiska.
Givetvis kan man aldrig få en 100%-ig avläsning genom att gå igenom nån sorts checklista. Vidgade pupiller kan man ju få av flera olika orsaker. Tråkigt att du råkat ut för en okritisk bedömning. Det har vi nog alla vid flertalet tillfällen. Vilket också är lite på samma tema.
Armarna i kors är nog något jag själv felbedöms på (är jag rätt övertygad om). Har lärt mig att det anses vara en väldigt defensiv position. Men jag använder den väldigt ofta eftersom det är en väldigt bekväm position att stå i. Jag är väldigt avslappnad i den positionen men har medvetet börjat att ha armarna på andra ställen för att jag misstänker att många upplever mig som mer stängd, snarare än avslappnad, när jag står så. Det hjälper nog inte att mina underarmar är väldigt muskulärt utvecklade. Det kan nog upplevas hotfullt av vissa. Tänker främst på kontakter som inte lärt känna mig väl ännu.
Kom på mig själv ofta i kommunikation med annan person, när jag tyckt att de reagerat lite (oförklarat) nervöst att "visst ja, jag har armarna i kors igen, det kan säkert spela in". Då har jag bytt lugnt till en annan position. Var längesen jag började ändra på detta och det händer inte lika ofta att jag har armarna i kors omedvetet och jag tycker att det hjälper när folk kommunicerar med mig.
Tack för länken. Ska kolla in.
Barbastark
2014-06-26, 09:40
Intuition är intressant!
Vill du hålla det mer logiskt a la kroppsspråk, spegelneuroner, övrigt mer "observerbart", eller är det tillåtet att gå mer "esoteriskt"?
Jag tänker också på att inte ha armarna i kors. Tänker också på hur jag lutar mig fram/bak för att försöka ge rätt nivå av intensitet. Visa händerna och le för att vara avväpnande.
Jag har tidigare jobbat med personer i en jobbig sits från andra länder. Då upplevde jag ofta att det hjälpte konverastionen att ha en medveten kroppshållning. Många kroppsliga uttryck är kulturoberoende och blir en stor del av utbytet om man i övrigt måste använda sig av tolk eller när man bara har svårt att förstå sig på varandra. En del gester och mannerismer är ju dock kulturberoende utan att man kanske riktigt förstår eller tänker på det vilket kan bli fel.
Leenden är svårt. Många är bra på att känna igen ett falskt leende vilket har att göra med att man helt enkelt inte använder lika många ansiktsmuskler när man ler konstlat jämfört emd hur man ler "på riktigt". Jag försöker tänka på att le med ögonen såväl som med munnen, men vet inte ritkigt hur bra jag är på det =).
Intuition är intressant!
Vill du hålla det mer logiskt a la kroppsspråk, spegelneuroner, övrigt mer "observerbart", eller är det tillåtet att gå mer "esoteriskt"?
Både och går bra. Det mest intressanta är väl det som går att peka på och säga att "Om X försiggår är sannolikheten för Y större". Gärna påpeka forskning som stöder påståendet. Men det behöver inte vara så konkret. Det är ok att spekulera också bara man har någon anledning att misstänka att det är så. Det har jag ju redan gjort i tidigare inlägg.
Jag tänker också på att inte ha armarna i kors. Tänker också på hur jag lutar mig fram/bak för att försöka ge rätt nivå av intensitet. Visa händerna och le för att vara avväpnande.
Jag har tidigare jobbat med personer i en jobbig sits från andra länder. Då upplevde jag ofta att det hjälpte konverastionen att ha en medveten kroppshållning. Många kroppsliga uttryck är kulturoberoende och blir en stor del av utbytet om man i övrigt måste använda sig av tolk eller när man bara har svårt att förstå sig på varandra. En del gester och mannerismer är ju dock kulturberoende utan att man kanske riktigt förstår eller tänker på det vilket kan bli fel.
Leenden är svårt. Många är bra på att känna igen ett falskt leende vilket har att göra med att man helt enkelt inte använder lika många ansiktsmuskler när man ler konstlat jämfört emd hur man ler "på riktigt". Jag försöker tänka på att le med ögonen såväl som med munnen, men vet inte ritkigt hur bra jag är på det =).
Intressant det där med kulturberoende och kulturoberoende kroppsspråk.
Att t ex hålla sin vänds hand (tänker främst på kille+kille) i västvärlden kan nog uppfattas som (aha ett gay-par). Men så är det inte i hela världen och det lär ju vara väldigt kulturbereonde. Iofs så är det inte lika intuitivt eftersom man vid den reaktionen uppfattar vad som får en att tänka så. Jag vill väl mest fokusera på signaler som påverkar en, men utan att man medvetet kan sätta fingret på vad det är som gör det. Om man inte analyserar eller har analyserat tidigare och kommit fram till vad det är.
Att välja att le för att göra den andre bekväm kan ju bli ganska fel om man inte har rätt stämning för att le. Möjligt att det går om man vet "hur man ska gå tillväga". Man kanske faktiskt bryr sig om att personen ska vara bekväm men är inte tillräckligt emotionell för att leendet ska bli naturligt. Men kan då kompensera med mer kroppskontroll (som du beskrev att "le med ögonen").
Jag har blivit bättre på att vara emotionell då jag tack vare en del meditation i bagaget, i viss mån kan ändra min sinnesstämning och försöker utnyttja detta för att le oftare. Även om jag bryr mig lika mycket så blir det lättare att förmedla detta genom att använda denna "taktiken". Plus att det är trevligt att kunna bli glad, nästan "på kommando". Positivt för båda parter.
Det är väl positivt att fundera på sånt här just för att inte döma ut nån helt på intuition.
- Jag känner att han inte tycker om mig.
- Varför?
- Jag vet inte, en känsla jag får!
I exemplet ovan kan personen vara helt fel ute (eller inte). Om man kan lista ut anledningarna till att man känner som man gör kan man vara kritiskt till ens intuition och kanske bli mer tolerant mot människor överlag. Man kanske inte har tillräckligt med erfarenhet av personen för att göra en bedömning av denna.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.