Lidande som måttstock

[Depzon]

Tycker mig märka mer och mer på sistone att det här med att räkna ut kaloriförbrukning ofta missar målet för grovt. Legat länge på ungefär "800 kcal underskott" per dag och det händer väldigt lite på vågen.

Det jag "oroar mig för" är att jag inte lider så mycket, vad gäller hunger. Jag kan äta mig ganska mätt och klättrar aldrig riktigt på väggarna i hungersug. Tidigare har jag lidit mer, och uppnått tydligare resultat. Hur är det för er, brukar lidande innebära goda resultat och ickelidande innebära uteblivna resultat? Eller är det nån av er som deffar riktigt bra med en varje dag nöjd mage?

[Sheogorath]

Det enda sättet att veta vilket underskott du faktiskt legat på under en viss period är att titta efter hur mycket du gick ner i vikt under den perioden.

Du har med andra ord inte haft ett underskott på 800 kcal om inte mycket hände på vågen. Där har du ditt problem.

[Depzon]

Och faktorer såsom tidpunkt för vägning, vad man stoppat i sig och eventuellt har kvar i mage och tarmar, hur vattennivån i kroppen är ... Grejen är att nu känns det lite sent att påbörja ett långt vågexperiment, visst, det kan man göra, men tills de resultaten är inmatade och processade i NASA-datorn har jag lust att spekulera i den här aspekten :)

[Sheogorath]

Då kan man generellt säga att det är så att med ett lågt underskott kan det dröja många veckor innan man börjar "lida", men vid en längre tids sammanhängande underskott (efter cirka 12 veckor för min del) så blir det psykiskt tufft om man inte bryter av med en återhämtningsperiod.

Du kan med andra ord inte använda lidande som måttstock. För i början lider många inte trots att de tappar fett. Lider man tidigt i dieten kan det snarare vara ett tecken på att underskottet är alldeles för stort.

[Depzon]

Har deffat flera gånger och varje gång har det känts som att ett normalt underskott à 500 kcal helt enkelt inte "cut it" när det kommer till kritan. Variablerna börjar bli suddiga och en känsla infinner sig av att man har det för gott ställt för att kunna pressa sig den sista biten. Hade varit skönt om man kunde avsluta mjukt nån gång i stället för att avsluta extremt! Men det händer ju banne mig ingenting om man söndagspromenerar in i slutspurten. Kanske dags att sluta med årlig bulk/deff.

En annan relaterad sak jag funderat på:

Kan man anta att en mycket stor kroppsbyggare lider mindre av kaloriunderskott än en liten kroppsbyggare? Om en som 4 000 kcal innebär ett kraftigt underskott för, kan ha det behagligare eftersom 4 000 ändå är rätt mycket "för en homo sapien". Eller är det alltid i förhållande till honom själv, snarare än till någon sorts grund/genomsnittssiffra för en människa.

[Sheogorath]

Har deffat flera gånger och varje gång har det känts som att ett normalt underskott à 500 kcal helt enkelt inte "cut it" när det kommer till kritan. Variablerna börjar bli suddiga och en känsla infinner sig av att man har det för gott ställt för att kunna pressa sig den sista biten. Hade varit skönt om man kunde avsluta mjukt nån gång i stället för att avsluta extremt! Men det händer ju banne mig ingenting om man söndagspromenerar in i slutspurten. Kanske dags att sluta med årlig bulk/deff.

En annan relaterad sak jag funderat på:

Kan man anta att en mycket stor kroppsbyggare lider mindre av kaloriunderskott än en liten kroppsbyggare? Om en som 4 000 kcal innebär ett kraftigt underskott för, kan ha det behagligare eftersom 4 000 ändå är rätt mycket "för en homo sapien". Eller är det alltid i förhållande till honom själv, snarare än till någon sorts grund/genomsnittssiffra för en människa.

Jag gråter hellre i ett slott än i en koja :) Även om det fysiska lidandet är lika eftersom samma underskott uppnås kommer ju en person som kan äta Ben & Jerrys som del i dieten faktiskt ha det bättre än någon med samma lidande på äckelsej och broccoli.