Visa fullständig version : Existerar "överträning"?
Jag har för mig att det är det tillstånd där nedbrutningen>uppbyggnaden (av muskler), men finns det någon/några studier som har fastställt det, eller kanske förklarar ytterligare hur överträning kommer till/är?
Jag har för mig att det är det tillstånd där nedbrutningen>uppbyggnaden (av muskler), men finns det någon/några studier som har fastställt det, eller kanske förklarar ytterligare hur överträning kommer till/är?
Inte för att vara sån men du kan ju alltid Googla.
Nån måste ju tillslut göra det :)
Överträning handlar mer om att ditt CNS har tagit mycket stryk än själva musklerna. Testa dra 1RM på marklyft 3 dagar i rad, då ska du nog se att det existerar =)
Diomedea exulans
2014-04-24, 23:10
Som jag har förstått det, mest baserat på vad jag har snappat upp på Internetforum, så kan man mena två olika saker med överträning.
Dels att man tränar för mycket eller för hårt för att man ska få optimala resultat, eller rentav tränar så mycket så att resultaten går bakåt, utan att man nödvändigtvis mår dåligt. Detta tror jag alla är överens om att det existerar.
Dels att man, pga av för hårt eller för mycket träning, hamnar i ett tillstånd som kallas "överträning" och som påminner om en utmattningsdepression. Och det tillståndets existens är väl lite mer omdebatterad.
Rätta mig gärna om jag har fel.
ÖverDNA ning existerar med störst sannolikhet och sker när träningen förhindrar uppbyggnad av skadad vävnad. I övertränade skelettmuskler är uppbyggnaden långsam då ett insulin liknande ämne IGF - 1, och uppbyggnadsrelaterat ämne, MGH inte är lika närvarande vilket i sin tur leder till färre antal satellitceller och DNA. Läs fortsättningen, mycket intressant. http://journal.lspa.lv/files/2013/1/Kaasik.pdf&cd=2&ved=0CDAQFjAB&usg=AFQjCNGPPnRtqkZYMT50LZzw3D52xVqK-Q&sig2=a5yW6VO_K-m9qYqXZ0uExw
ÖverDNA ning existerar med störst sannolikhet och sker när träningen förhindrar uppbyggnad av skadad vävnad. I övertränade skelettmuskler är uppbyggnaden långsam då ett insulin liknande ämne IGF - 1, och uppbyggnadsrelaterat ämne, MGH inte är lika närvarande vilket i sin tur leder till färre antal satellitceller och DNA. Läs fortsättningen, mycket intressant. http://journal.lspa.lv/files/2013/1/Kaasik.pdf&cd=2&ved=0CDAQFjAB&usg=AFQjCNGPPnRtqkZYMT50LZzw3D52xVqK-Q&sig2=a5yW6VO_K-m9qYqXZ0uExw
Tack så mycket! Länken fungerar dock ej.
Tack så mycket! Länken fungerar dock ej.
http://journal.lspa.lv/files/2013/1/Kaasik.pdf
Tråkiga är ju att alla skriker överträning så fort någon kör mer än 60 minuter.
Under en rätt lång period körde jag två pass dagligen, 2 timmar vardera 6-7 gånger i veckan och blev inte övertränad så länge jag kompenserade det med mer sömn och mat så var det lugnt.
Jag har fått för mig att CNS återhämta sig mycket snabbare om man håller en bra kost, inte kör PWO och Koffein osv.
inom litteraturen skiljer man på over-training och over-reaching.. over-reaching är en medveten "nedbrytningsperiod" där man är väl medveten om att kroppen kommer ta stryk men man planerar då att följa upp med en återhämtningsperiod där man får chansen att superkompensera för nedbrytningen. over-training är när man får långvariga besvär av hård träning och brist på återhämtning. Trötthet, sömnsvårigheter, sänkt smärttröskel kan vara symtom på det.
Hackenschmidt
2014-04-25, 08:22
Det finns ju http://en.wikipedia.org/wiki/Exertional_rhabdomyolysis som nog kan räknas som en extrem form av överträning också?
svenbanan
2014-04-25, 09:22
Det finns ju http://en.wikipedia.org/wiki/Exertional_rhabdomyolysis som nog kan räknas som en extrem form av överträning också?
Fast rhabdo beror väl på lite andra grejer än det som vanligen kallas överträning? Här är det väl frågan om att man får njursvikt av att en massa små partiklar som lossnat från musklerna (pga att man kört nåt idiotpass) ska silas igenom, typ...
En annan form av problem helt enkelt. Man riskerar ju inte rhabdo ifall man åkt på överträning och fortsätter köra hårt, menar jag.
major Pectoralis
2014-04-25, 12:11
Tänk att de tänkta mekanismerna bakom muskelbyggnad är mekanisk och metabol stress tillsammans med skada på cellerna (samt de hormonsvar detta för med sig). Det sista kan man säga är ett inflammatoriskt tillstånd då cellen helt enkelt är förstörd. Att gå omkring med inflammerade muskler jämnt och ständigt är inte bra. Vill minnas att Per Elofsson hade en sådan grej; cellmembranen läckte (?).
Annars är överträning mycket psykologiskt. En depression är mycket likt ett överträningstillstånd. Många/vissa klarar mycket hård träning (det är bara att titta på hur många elitidrottare tränar). Lägger man dock på någon form av mental stress rasar många dit. Kanske är det en omedveten anledning till att många träningsrävar "isolerar" sig? Dels är det ett tecken på utmattningsdepressionsspiralen och dels är det ett tecken på att kroppen vill ha minimalt med stimuli för att spara sig till återhämtning.
Sedan är frågan om man blir elit (om man nu skulle vilja det) om man inte under långa perioder tränar på gränsen till depression.
Sedan skulle man på sätt och vis kunna kalla förslitningsskador av muskler och leder (orsakad av monoton träning) för överträning, även om man inte gör det.
När jag var i tonåren tränade jag hockey, fotboll och utebandy samtidigt. 14 pass i veckan var ingen ovanlighet (3 pass lördag + söndag var standard).
Jag minns inte att jag var orkeslös och "övertränad" däremot så blev jag bättre efter jag var sjuk och vilade en vecka. Det slog aldrig fel - jag tog ett steg upp efter en veckas vila.
Så överträning eller inte så tror jag det finns anledning att anta att det finns en (säkert individuell) nivå av "lagom" träning.
filmjölk
2014-04-25, 12:44
inom litteraturen skiljer man på over-training och over-reaching.. over-reaching är en medveten "nedbrytningsperiod" där man är väl medveten om att kroppen kommer ta stryk men man planerar då att följa upp med en återhämtningsperiod där man får chansen att superkompensera för nedbrytningen. .
Det där verkar enligt min åsikt vara svårt att tajma för idrottsmän som vill "toppa formen". Jag tror många atleter inom allt från konditionsidrott till styrkelyft har felbedömt sin egen återhämtning och istället presterat sämre på tävling av det där. Om man är motionär och inte behöver prestera på topp på ett givet datum så är det enklare att "toppa" så.
Det där verkar enligt min åsikt vara svårt att tajma för idrottsmän som vill "toppa formen". Jag tror många atleter inom allt från konditionsidrott till styrkelyft har felbedömt sin egen återhämtning och istället presterat sämre på tävling av det där. Om man är motionär och inte behöver prestera på topp på ett givet datum så är det enklare att "toppa" så.
man gör det inte bara för att "toppa formen" utan man kan periodisera träningen på det viset året runt. För att toppa formen tror jag de flesta använder sig av en successiv tillvänjning av högre vikter samtidigt som man skalar ner på volymen mer och mer.
Alltidxx
2014-04-25, 16:13
Tränar du mer än du fixar för att återhämta dig till att bli starkare/bättre så har man övertränat. Hur svårt ska det vara att förstå? Givetvis pallar inte kroppen hur mycket stryk som helst. Tänk någon gång alla ni som undrar över detta. Och sluta lyssna på CT Fletcher.
filmjölk
2014-04-25, 16:38
Och sluta lyssna på CT Fletcher.
Never!
Det där verkar enligt min åsikt vara svårt att tajma för idrottsmän som vill "toppa formen". Jag tror många atleter inom allt från konditionsidrott till styrkelyft har felbedömt sin egen återhämtning och istället presterat sämre på tävling av det där. Om man är motionär och inte behöver prestera på topp på ett givet datum så är det enklare att "toppa" så.
Du har helt rätt då det är svårt för att inte säga mycket svårt att göra avvägningarna för vad som är för lite, lagom eller för mycket och när det är dags att byta inriktning för att både skapa skärpa/tryck/fart och återhämtning parallellt.
I många fall tjänar man antagligen på att sikta på att träna på en aning lägre total belastning och ha en kortare "toppningstid" för att få bra resultat.
Jag är inte en sådan person som läser studier, googlar och behöver "bevis" på att sådana tillstånd som överträning existerar, jag tar mig friheten att dra mina egna slutsatser i alla fall.
Jag tränade mycket som ungdom och jag tror själv att det resulterade i att jag blev övertränad. Jag höll på med simning på den tiden och snacket som gick då (iaf bland dom jag hade runt mig) var att ju fler meter du simmar ju bättre blir du. Man jämförde hur mycket dom bästa tränade och slutklämmen var att man helt enkelt skulle träna mer än dom för att bli bäst. Jag jagade meter i bassängen (helst 2ggr per dag) och styrketränade 4ggr/vecka. Att hålla koll på sömnen och återhämtningen var inte alls intressant, jag sov dåligt och energiintaget var med största sannolikhet för lågt (något som jag själv men ibland även tränare tyckte var positivt då man blev lätt i kroppen). Under dom år jag höll på att träna såhär så vet jag att min träningsglädje gradvis försvann och utbyttes till tankar som "jag gör bort skiten (träningen) så har jag gjort mitt inför tävlingen sedan. Träningen blev mer och mer en piska och pina för att uppnå mina mål istället för positiva motiverande tankar inför träningarna. Givetvis presterade jag också som bäst när jag tyckte att simning var roligt och motivationen var på topp, inte då jag låg och malde meter på meter utan att känna efter vad jag och kroppen egentligen ville.
Jag är inte en sådan person som läser studier, googlar och behöver "bevis" på att sådana tillstånd som överträning existerar, jag tar mig friheten att dra mina egna slutsatser i alla fall.
Jag tränade mycket som ungdom och jag tror själv att det resulterade i att jag blev övertränad. Jag höll på med simning på den tiden och snacket som gick då (iaf bland dom jag hade runt mig) var att ju fler meter du simmar ju bättre blir du. Man jämförde hur mycket dom bästa tränade och slutklämmen var att man helt enkelt skulle träna mer än dom för att bli bäst. Jag jagade meter i bassängen (helst 2ggr per dag) och styrketränade 4ggr/vecka. Att hålla koll på sömnen och återhämtningen var inte alls intressant, jag sov dåligt och energiintaget var med största sannolikhet för lågt (något som jag själv men ibland även tränare tyckte var positivt då man blev lätt i kroppen). Under dom år jag höll på att träna såhär så vet jag att min träningsglädje gradvis försvann och utbyttes till tankar som "jag gör bort skiten (träningen) så har jag gjort mitt inför tävlingen sedan. Träningen blev mer och mer en piska och pina för att uppnå mina mål istället för positiva motiverande tankar inför träningarna. Givetvis presterade jag också som bäst när jag tyckte att simning var roligt och motivationen var på topp, inte då jag låg och malde meter på meter utan att känna efter vad jag och kroppen egentligen ville.
Det är dock inte för min egna skull (jag är mycket väl medveten om hur min kropp reagerar på olika träningsförhållanden), utan för att kunna påstå något och ha bevis för det förutom "det är så för mig".
http://journal.lspa.lv/files/2013/1/Kaasik.pdf
Tack så mycket! Uppskattar verkligen det :)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/15571428/
Intressant läsning också
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/15571428/
Intressant läsning också
Finns den fulla versionen tillgänglig?
Man får vara väldigt tydlig med definitioner när man snackar om detta.
Sitter på fel dator nu, har artiklarna på den andra och eftersom jag är fet orkar jag inte flytta på mig. Men just nu tycks uppfattningen vara att overreaching om det utförs rätt kan leda till functional overreaching, efter vilket en superkompensation kan ske. Ifall man sköter det dåligt kan det övergå i non-functional overreaching vilket ungefär innebär att man tränar ner sig men inte får ut någon superkompensation efteråt. Ballar man ur totalt med detta över tid kan det leda till något som benämns overtraining syndrome, vilket kan ta veckor, om inte månader, att återhämta sig från. Det är svårt att skilja på när nån typ av overreaching (OR) övergår i overtraining syndrome (OTS) eftersom symptomen på dessa stadier är lika varandra, och det är främst graden av dem som avgör hur långt gånget det är. Man kan dock skilja på sympatisk och parasympatisk overtraining, som har olika uppkomst och symptom. Förutom psykologiska test finns det en del kemiska och hormonella markörer som korrelerar med OR/OTS, men hittills har man inte hittat någon fullständigt reliabel markör som gör att man kan förutspå OTS och jobba preventivt speciellt effektivt. Eller så var det iaf hösten 2013 när jag läste om detta, det är ju absolut möjligt att nyare forskning har gjorts på området.
"Functional overreaching" - Jag upplevde ofta att tex om man åkte på träningsläger (ex 2veckor) då man oftast mosade kroppen lite extra hårt med en liten 3-dagars toppning efteråt kunde göra att man blev i rätt bra form. Till dom viktigaste tävlingarna tränade man också ner sig men kunde då toppa 2-3 veckor med gradvis minskad träningsbelastning, mer explosiv träning men även några pass för ökad mjölksyra tålighet.
BengtBurk
2014-04-26, 21:30
Finns den fulla versionen tillgänglig?
http://exerciseprescription.wiki.uml.edu/file/view/Halson+%26+Jeukendrup,+2004.pdf
Ännu en fullängdare för den intressrade: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.