Visa fullständig version : Varför hyllas "att komma ut"?
Tycker att det är ett konstant flöde av folk som "kommer ut" och lika konstant flöde av hyllningar över att "de vågar stå för vilka de är".
Vad grundar sig dessa återkommande på? Varför räcker det inte med "jaha, hoppas du trivs med din läggning och ditt liv, mig spelar det ingen roll!". Varför ska det bli en jäkla cirkus kring ens sexuella läggning?
Det här diskuterades nyligen i en annan tråd vill jag minnas. I sak håller jag med dig, sexuell läggning känns som en ganska oviktig fråga.
Anledningen till att de som kommer ut hyllas är emellertid, antar jag, att det ännu inte är helt smärtfritt att vara homosexuell och att sålunda handlingen att komma ut ses som ett föredöme för andra, vilka p.g.a. rädsla för trakasserier, mobbning etc. inte vågar. Då t.ex. kändisar, vilka väl är de som hyllas, kommer ut, normaliserar det homosexualitet och ökar förståelsen samt ger andra mod att komma ut.
Nått sånt skulle jag tippa på
Slartibartfast
2014-03-26, 09:20
Det finns fortsättningsvis ett enormt förtryck mot homosexuella i många länder. Att nån kommer ut offentligt som gay, är samtidigt en signal till andra som håller sin läggning gömd i rädsla för detta förtryck. "Du är inte ensam", typ.
Samtidigt, i västvärlden, är det väl lite som att skippa lunchen för att signalera till barnen i Biafra att dom inte är ensamma i sin hungersnöd :)
spoonchest
2014-03-26, 09:21
Det borde givetvis vara så att man/samhället tar det med en axelryckning. Men för att förstå hur det känns att komma ut som homosexuell och vilket stigma det kan vara, krävs det nog att man är homosexuell och att man kommer ut ur garderoben. Du kanske kan tala med några öppet homosexuella om hur de mådde före och efter sitt uttågande? Jag har en känsla av att på den här brädan kommer du mestadels få svar av heterosexuella som antagligen inte stillar din nyfikenhet.
Det finns ett otroligt stigma gentemot personer som ligger runt när de är singlar.
Det finns ett otroligt stigma gentemot personer som ligger runt när de är i ett förhållande.
Det finns ett otroligt stigma gentemot personer som är attraherade av andra åldersgrupper.
Det finns ett otroligt stigma gentemot personer som gillar BDSM (och liknande).
... och så vidare.
Ska alla proklamera sin sexuella läggning och därefter hyllas lär nyhetsflödet bara bestå av detta.
För mig är det lika löjligt att "komma ut" som heterosexuell som homosexuell. Jag bryr mig inte det minsta om vad för läggning personen har och det är inget som påverkar mig i andra sammanhang.
Har aldrig stött på någon i verkligheten som jag uppfattade som oliktänkande i det avseendet. Det känns som hela den här cirkusen hålls igång av personer som egentligen inte tycker att homosexualitet är normalt men vill försöka intala sig själv om att de tycker det.
Vänta. Har du aldrig träffat någon som är homofobisk? Bor du i isoleringscell?
Vänta. Har du aldrig träffat någon som är homofobisk? Bor du i isoleringscell?
Jag kan inte dra mig till minnes att jag gjort det.
Vänta. Har du aldrig träffat någon som är homofobisk? Bor du i isoleringscell?
Inte vad jag vet, nej.
Andy.da.wohoo
2014-03-26, 09:47
Jag förstår att folk hyllas. Men jag tycker inte att det ska behövas.
Låter som en härlig tillvaro.
Låter som en härlig tillvaro.
Har man inga väderkvarnar att slåss mot och inga hönsfjädrar att börja pilla med så är det rätt härligt, ja.
Andra människor har ju andra erfarenheter än du, menar du att vi hittar på?
eternallord
2014-03-26, 09:54
Jag kan inte dra mig till minnes att jag gjort det.
Inte vad jag vet, nej.
Jag håller med om att man sällan eller aldrig ser det "på äldre dar", men jag har väldigt svårt att tro att ni aldrig hörde någon homofobi under grundskole-/gymnasietiden. Det behöver inte ens vara homofobiska individer idag, utan bara barn och ungdomar som hade en hård jargong och inte förstod, men likväl kan det ha skapat obehag för de som var osäkra över sin läggning i den åldern.
Jag håller helt med om att sexualitet är en privat sak och jag skiter fullständigt i hur andra är lagda, men givetvis finns det fortfarande ett påtagligt stigma kring homosexualitet och det är än idag en jobbig process för många i sin ungdom.
Förstår du inte att det kan vara väldigt läskigt att "komma ut"? Det har inte med sexualiteten per se att göra utan snarare att personen ifråga tar mod till sig och bryter sig fri från en typ av fängelse. Klart att det inte borde vara en stor grej att erkänna sin sexualitet men uppenbarligen så är det ett kraftfullt hinder om det får människor att inte våga erkänna sin läggning.
Jag tycker att det är precis så modigt som styrkan i den skräck som fått dem att inte våga komma ut tidigare. Väldigt modigt i många fall.
Andra människor har ju andra erfarenheter än du, menar du att vi hittar på?
Nej, bara att det förstoras upp.
Jag håller med om att man sällan eller aldrig ser det "på äldre dar", men jag har väldigt svårt att tro att ni aldrig hörde någon homofobi under grundskole-/gymnasietiden. Det behöver inte ens vara homofobiska individer idag, utan bara barn och ungdomar som hade en hård jargong och inte förstod, men likväl kan det ha skapat obehag för de som var osäkra över sin läggning i den åldern.
Jag håller helt med om att sexualitet är en privat sak och jag skiter fullständigt i hur andra är lagda, men givetvis finns det fortfarande ett påtagligt stigma kring homosexualitet och det är än idag en jobbig process för många i sin ungdom.
Det är väl klart jag hört någon skrika "jävla bög" om någon är lite för närgången eller liknande. Jag kan till och med ha gjort det själv. Men ingen av oss är homofober.
Jag håller med om att man sällan eller aldrig ser det "på äldre dar", men jag har väldigt svårt att tro att ni aldrig hörde någon homofobi under grundskole-/gymnasietiden. Det behöver inte ens vara homofobiska individer idag, utan bara barn och ungdomar som hade en hård jargong och inte förstod, men likväl kan det ha skapat obehag för de som var osäkra över sin läggning i den åldern.
Jag håller helt med om att sexualitet är en privat sak och jag skiter fullständigt i hur andra är lagda, men givetvis finns det fortfarande ett påtagligt stigma kring homosexualitet och det är än idag en jobbig process för många i sin ungdom.
Barn/yngre ungdomar är ligister rakt igenom och har inte något att göra med homofobi enligt mig. Du blir retad för nästan vad som helst i den åldern.
Var senast någon månad sen en kompis till mig fick en vända till sjukhus med hjärnskakning bland annat, efter att ha blivit nerslagen för att hon var lesbisk. Skapliga väderkvarnar där. Det är inte så accepterat som du tror exdiaq.
Edit: Svenskar, centrala Stockholm och ~25 år. Innan sd maffian drar igång.
Förstår du inte att det kan vara väldigt läskigt att "komma ut"? Det har inte med sexualiteten per se att göra utan snarare att personen ifråga tar mod till sig och bryter sig fri från en typ av fängelse. Klart att det inte borde vara en stor grej att erkänna sin sexualitet men uppenbarligen så är det ett kraftfullt hinder om det får människor att inte våga erkänna sin läggning.
Jag tycker att det är precis så modigt som styrkan i den skräck som fått dem att inte våga komma ut tidigare. Väldigt modigt i många fall.
Nej, det förstår jag inte för jag har aldrig stött på några faktiska hinder/hot gentemot homosexuella som kan "legitimera" den rädslan. Känner däremot att behovet att "komma ut" göder en irrationell rädsla som saknar grund i verkligheten.
.. och varför heter det komma ut? Det i sig tyder på att man förutsätter att alla är heterosexuella och att det är det normala. Är man inte det måste man "komma ut" och proklamera att man faktiskt inte tillhör det "normala".
Var senast någon månad sen en kompis till mig fick en vända till sjukhus med hjärnskakning bland annat, efter att ha blivit nerslagen för att hon var lesbisk. Skapliga väderkvarnar där. Det är inte så accepterat som du tror exdiaq.
Edit: Svenskar, centrala Stockholm och ~25 år. Innan sd maffian drar igång.
OK, hur vet ni att det var p.g.a. att hon är lesbisk?
Edit: Sen skulle jag inte ta den händelsen som ett bevis för att det inte är accepterat. Ett par stycken personer utav de tiotusentals hon förmodligen stöter på/går förbi årligen bestämde sig för att ta till våld. Det är ensamma idioter.
Karl Pilkington
2014-03-26, 10:17
Jag sällar mig nog till de som gärna dunkar någon i ryggen för att de kommer ut. Även om jag som vuxen heterosexuell man inte diskrimineringen av HBTQ-personer eller kan förstå den oro och otrygghet många upplever i sin vardag betyder det inte att det inte är en högst verklig tillvaro för många. Systematiska trakasserier, hot och misshandel bland framförallt unga HBTQ personer har ökat de senaste åren. Jag jobbar som gymnasielärare och vågar med rätt stor säkerhet påstå att det fortfarande krävs en hel del mod att komma ut som ung och homo/bi/trans/queer även i Sverige 2014.
Här är en länk till Uppsala Universitets kunskapscentrum, bra läsning!
http://www.nck.uu.se/kunskapscentrum/kunskapsbanken/amnen/vald_i_samkonade_relationer/unga_hbt-personers_utsatthet_for_vald/
Huruvida vuxna HBTQ personer borde applåderas p.g.a. sin sexuella läggning låter jag vara osagt men det borde rimligen inte vara en anledning till ohälsa eller oro/otrygghet i ett modernt demokratiskt land om ni frågar mig.
Nej, det förstår jag inte för jag har aldrig stött på några faktiska hinder/hot gentemot homosexuella som kan "legitimera" den rädslan. Känner däremot att behovet att "komma ut" göder en irrationell rädsla som saknar grund i verkligheten.
.. och varför heter det komma ut? Det i sig tyder på att man förutsätter att alla är heterosexuella och att det är det normala. Är man inte det måste man "komma ut" och proklamera att man faktiskt inte tillhör det "normala".
"Komma ut" antar jag kommer från metaforen "garderob". Att de tidigare har gömt sig i en garderob för att de är rädda att komma ut ur den (och erkänna sin sexualitet för omgivningen).
Rädslan finns och är uppenbarligen personlig. Du kanske inte skulle vara rädd i den situationen men andra är det uppenbarligen. Mod står i förhållande till hur rädd personen varit. Rädslan behöver alltså inte legitimeras, finns den så finns den. Även om vi tycker att den inte borde finnas.
"Komma ut" antar jag kommer från metaforen "garderob". Att de tidigare har gömt sig i en garderob för att de är rädda att komma ut ur den (och erkänna sin sexualitet för omgivningen).
Rädslan finns och är uppenbarligen personlig. Du kanske inte skulle vara rädd i den situationen men andra är det uppenbarligen. Mod står i förhållande till hur rädd personen varit. Rädslan behöver alltså inte legitimeras, finns den så finns den. Även om vi tycker att den inte borde finnas.
Just därför jag använda citationstecken för det är inte någon absolut. Det är en upplevelse, precis som smärta är en upplevelse.
Personer i Sverige som är rädda för tandläkare eller clowner - är inte deras rädsla i grunden irrationell och står inte i nivå med det faktiska hotet? Vad bearbetar man i de fallen, tandläkaren/clownen eller rädslan i sig?
Nej, bara att det förstoras upp.
På de flesta arbetsplatser jag varit på har det funnits en jargong som gjort att jag inte hade velat tala om min sexuella läggning där. Nu tror jag såklart inte att de hade knivat ner mig i omklädningsrummet, vissa hade kanske till och med ändrat sin inställning med tiden, men det är klart att det är jobbigt för folk att behöva oroa sig för hur omgivningen ska reagera på en sån enkel sak som att man nämner något om sitt kärleksliv. Om snacket i fikarummet gick att "bögar är äckliga jävlar osv", pallade iaf inte jag ta konflikten om jag var ung/ensam/ny/tillfällig på ett jobb.
När jag var yngre klädde och sminkade jag mig på ett sätt som vid ganska många tillfällen provocerade folk så pass att de kände sig tvungna att följa efter/skrika grejer/hota osv. Vid ett flertal tillfällen har jag blivit jagad och fått grejer kastade mot mig.
Nu för tiden går jag ut rätt sällan (värst är det såklart i miljöer där folk är berusade, som med allt annat våld) men för ett par år sen blev jag och några kompisar utkörda från krogen för att jag och en annan man kysstes. Utanför fick en kompis ett slag i ansiktet och när han försvarade sig drog de kniv.
När människor upplever att de utsätts för såna saker (och jag är knappast den som haft det värst) är det väl inte så märkligt att de känner ett behov av att sluta sig samman, stå upp för vad som tvingas bli en identitet, och skapa gemensam kultur. Personligen känner jag inget som helst behov av att "komma ut" (och önskar såklart att det vore helt ointressant för alla vem som knullar med vem i det avseendet) men jag tycker inte att det är något konstigt att många har det behovet. Och jag tycker det är trist att avfärda homosexuella med att de slåss mot väderkvarnar.
Men varför ska du "komma ut"? Lev ditt liv. Frågar någon om du är homosexuell svara vad du vill.
Jag har en del människor i min närhet som är homofobiska/har svårt för homosexuella, i alla möjliga åldrar och yrkeskategorier, så det går inte att dela in dem i någon "typisk" grupp av människor. Av den anledningen har jag ett litet hum om de problem och motsättningar som homosexuella kan stöta på och har full förståelse för behovet av att "komma ut" offentligt för att få stöd.
Det var inte länge sedan en av dem pratade om hur illa och fel det kommer bli med barn till homosexuella par/föräldrar när de växer upp.
Kan ha varit en av de dummaste sakerna jag hört i verkligheten på länge...
Karl Pilkington
2014-03-26, 10:35
Men hela grejen är väl att jag som heterosexuell inte har tolkningsföreträde i det här fallet? Jag kan omöjligt veta hur det är att leve som HBTQ-person och ser p.g.a. inte de hinder eller upplever den otrygghet som det innebär. Sen tror jag inte att du är helt seriös när du jämför oron för att t.ex. bli utfryst på sin arbetsplats eller bortstött av sin familj med tandläkarskräck? Jag kan dock hålla med om att det finns en dubbelhet i alla fall där människor begär jämställdhet genom särbehandling. Jag tror dock fortfarande att det är de som upplever diskrimineringen som måste tillåtas formulera problemen och att vi andra ska vara lyhörda och tillmötesgående om vi vill leva i ett tolerant samhälle där majoriteten av befolkningen känner sig jämlika och har friheten att själva välja sin livsstil. Vem vet, nästa gång är det du eller jag som upplever att vi inte kan leva våra liv fullt ut och då vill iaf jag att folk lyssnar när jag säger ifrån.
Just därför jag använda citationstecken för det är inte någon absolut. Det är en upplevelse, precis som smärta är en upplevelse.
Personer i Sverige som är rädda för tandläkare eller clowner - är inte deras rädsla i grunden irrationell och står inte i nivå med det faktiska hotet? Vad bearbetar man i de fallen, tandläkaren/clownen eller rädslan i sig?
Rädlsan i sig så klart. Om en homosexuell person som ej vågat erkänna sin homosexualitet för omgivningen går till en terapeut skulle nog terapeuten hantera rädslan snarare än omgivningen då också. Det förändrar inte alls att det krävs mod för de flesta/många att komma ut ur garderoben.
Min sambo är hiskligt rädd för ormar. Det skulle kräva massvis av mod av henne att våga gå til Skansens terrarium, även om det är en baggis för mig. Jag skulle aplådera henne den prestationen men jag skulle inte påstå att jag själv uppvisat mod för att göra det.
Att något är irrationellt gör det inte mindre verkligt. Om jag stöttar någon som kommer ut har det inte med homosexualiteten i sig att göra, utan det är snarare för att jag inser att personen gjort något som var väldigt svårt för denne att göra. Det var en prestation. Jag hyllar inte homosexualiteten, jag hyllar den specifika individens mod. Min gissning är att de flesta tänker i den banan.
Men varför ska du "komma ut"? Lev ditt liv. Frågar någon om du är homosexuell svara vad du vill.
Ja så kan man göra, så brukar tex jag göra. Men om man vänder på frågan då. Vad är det du tycker är så jobbigt med att någon berättar för någon annan att hen är tex homosexuell? Är det konstigt tycker du att tex en femtonåring som upptäckt sin homosexualitet, och kanske kämpat med att acceptera sig själv under en tid, berättar för sina kompisar att "jag har kommit på att jag är homosexuell"?
På de flesta arbetsplatser jag varit på har det funnits en jargong som gjort att jag inte hade velat tala om min sexuella läggning där. Nu tror jag såklart inte att de hade knivat ner mig i omklädningsrummet, vissa hade kanske till och med ändrat sin inställning med tiden, men det är klart att det är jobbigt för folk att behöva oroa sig för hur omgivningen ska reagera på en sån enkel sak som att man nämner något om sitt kärleksliv. Om snacket i fikarummet gick att "bögar är äckliga jävlar osv", pallade iaf inte jag ta konflikten om jag var ung/ensam/ny/tillfällig på ett jobb.
När jag var yngre klädde och sminkade jag mig på ett sätt som vid ganska många tillfällen provocerade folk så pass att de kände sig tvungna att följa efter/skrika grejer/hota osv. Vid ett flertal tillfällen har jag blivit jagad och fått grejer kastade mot mig.
Nu för tiden går jag ut rätt sällan (värst är det såklart i miljöer där folk är berusade, som med allt annat våld) men för ett par år sen blev jag och några kompisar utkörda från krogen för att jag och en annan man kysstes. Utanför fick en kompis ett slag i ansiktet och när han försvarade sig drog de kniv.
När människor upplever att de utsätts för såna saker (och jag är knappast den som haft det värst) är det väl inte så märkligt att de känner ett behov av att sluta sig samman, stå upp för vad som tvingas bli en identitet, och skapa gemensam kultur. Personligen känner jag inget som helst behov av att "komma ut" (och önskar såklart att det vore helt ointressant för alla vem som knullar med vem i det avseendet) men jag tycker inte att det är något konstigt att många har det behovet. Och jag tycker det är trist att avfärda homosexuella med att de slåss mot väderkvarnar.
Varför inte? Det är ofta en jargong som saknar grund i faktiska åsikter. Tar du inte "konflikten" kan du inte förvänta dig förändring. Möten öga mot öga istället för abstrakta, trubbiga verktyg likt media-propaganda behöver betydligt mer på lokal nivå.
Jag blev retad, jagad och ibland slagen för att jag hade utstående tänder och ett rejält mellanrum mellan framtänderna. Är det ett tecken på att en population inte accepterar personer som har konstiga tänder?
Jag har många vänner och bekanta som blivit nedslagna för att de "tittat", "sett kaxiga ut" med mera. Är det ett tecken för att en population inte accepterar personer som "tittar" och "ser kaxiga ut"? Eller är det ett tecken på att det finns personer som gillar att slåss och som griper efter varje halmstrå för att få till ett slagsmål?
In this thread: heteromän som berättar för homosexuella hur de bör bete sig.
Bra poster av Karl Pilkington. Det är inte möjligt att veta hur det är att leva som HBTQ-person i Sverige utan att *drumroll* vara HBTQ-person.
Att det är jobbigare generellt att leva som HBTQ-person (än hetero) och kanske ffa "i garderoben" är det inga tveksamheter om. Att komma ut kan vara väldigt svårt för personen och att få stöd och uppmuntran betyder säkert väldigt mkt.
Herr Oberst
2014-03-26, 10:43
Jag har aldrig kommit ut som hetero. Bara dom som känner mig vet min läggning. Borde jag göra något stort av det?
Sen visst, när det gäller riktigt kända idrottsmän så kan jag såklart förstå grejen.
Däremot kommer jag aldrig förstå varför t.ex. vissa offentliga verksamheter behöver hbtq-certificeras. Fungerar verkligen hbtq-folket på olika sätt jämfört med oss tråkiga vitgråa heterosvennar?
Ja så kan man göra, så brukar tex jag göra. Men om man vänder på frågan då. Vad är det du tycker är så jobbigt med att någon berättar för någon annan att hen är tex homosexuell? Är det konstigt tycker du att tex en femtonåring som upptäckt sin homosexualitet, och kanske kämpat med att acceptera sig själv under en tid, berättar för sina kompisar att "jag har kommit på att jag är homosexuell"?
Att homosexualitet är normalt är en självklarhet för mig. Min irritation grundar sig i att behöva höra det om, och om, och om, och om igen. Precis som att jag avskyr när jag får höra samma historia som dragits hundra gånger innan eller om jag får läsa "himlen är blå" i dagsnyheterna varje dag.
Personer i Sverige som är rädda för tandläkare eller clowner - är inte deras rädsla i grunden irrationell och står inte i nivå med det faktiska hotet? Vad bearbetar man i de fallen, tandläkaren/clownen eller rädslan i sig?
Det är såklart så att folk förstorar upp grejer när de nojar, en oro inför hur omgivningen ska reagera på att man har en viss läggning kan mycket väl vara oproportionerlig till hur de faktiskt kommer att reagera. Men du hajar väl att jämförelsen är barock? Clowner är inte det minsta farliga, menar du att homosexuella aldrig utsätts för social utfrysning eller tom hatbrott?
OK, hur vet ni att det var p.g.a. att hon är lesbisk?
Edit: Sen skulle jag inte ta den händelsen som ett bevis för att det inte är accepterat. Ett par stycken personer utav de tiotusentals hon förmodligen stöter på/går förbi årligen bestämde sig för att ta till våld. Det är ensamma idioter.
För att dom sa det?
Så du förstår inte problemet med att öppet erkänna något om du riskerar att bli nedslagen på öppen gata för det?
Karl Pilkington
2014-03-26, 10:48
[QUOTE=Morty;6929276]In this thread: heteromän som berättar för homosexuella hur de bör bete sig.
:thumbup:
Varför inte? Det är ofta en jargong som saknar grund i faktiska åsikter. Tar du inte "konflikten" kan du inte förvänta dig förändring. Möten öga mot öga istället för abstrakta, trubbiga verktyg likt media-propaganda behöver betydligt mer på lokal nivå.
Jag blev retad, jagad och ibland slagen för att jag hade utstående tänder och ett rejält mellanrum mellan framtänderna. Är det ett tecken på att en population inte accepterar personer som har konstiga tänder?
Jag har många vänner och bekanta som blivit nedslagna för att de "tittat", "sett kaxiga ut" med mera. Är det ett tecken för att en population inte accepterar personer som "tittar" och "ser kaxiga ut"? Eller är det ett tecken på att det finns personer som gillar att slåss och som griper efter varje halmstrå för att få till ett slagsmål?
Tar du alltid alla konflikter oavsett eventuell risk för obehag eller fara? Har du alltid gjort det i alla situationer genom hela ditt liv?
Njae, men det är väl ett tecken på att mobbing är ett stort problem och att människor ofta går mot den som är lite annorlunda på något sätt?! Nu pratar jag inte heller om hur det var i skolan. Blev du jagad och slagen av främmande, vuxna män på stan bara för att du råkade gå förbi?
Klart att våld på krogen är ett allmänt stort problem. Men, om det nu är ett halmstrå att öht dra i att två män kysser varandra, då är väl det homofobt? Folk som letar bråk ser ju inte en heterosexuell kyss som en trigger...
Att homosexualitet är normalt är en självklarhet för mig. Min irritation grundar sig i att behöva höra det om, och om, och om, och om igen. Precis som att jag avskyr när jag får höra samma historia som dragits hundra gånger innan eller om jag får läsa "himlen är blå" i dagsnyheterna varje dag.
Härligt att du tycker det är något normalt. Men uppenbarligen finns det människor som inte håller med dig.
http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Vald_i_samkonade_relationer/Hatbrott_mot_hbt-personer/
eternallord
2014-03-26, 11:01
Det är väl klart jag hört någon skrika "jävla bög" om någon är lite för närgången eller liknande. Jag kan till och med ha gjort det själv. Men ingen av oss är homofober.Det var precis det jag skrev.
Barn/yngre ungdomar är ligister rakt igenom och har inte något att göra med homofobi enligt mig. Du blir retad för nästan vad som helst i den åldern.Ja jag håller med. Men avvikande sexuell läggning gör ju en till ett enkelt mobbningsoffer, och mobbing är ett stort problem som kan lämna djupa psykologiska ärr, även fast det är vanligt förekommande.
Det var precis det jag skrev.
Ja jag håller med. Men avvikande sexuell läggning gör ju en till ett enkelt mobbningsoffer, och mobbing är ett stort problem som kan lämna djupa psykologiska ärr, även fast det är vanligt förekommande.
Ja precis som att folk skriker "ditt jävla fetto", "din jävla sticka" osv. Barn är barn.
eternallord
2014-03-26, 11:06
Ja precis som att folk skriker "ditt jävla fetto", "din jävla sticka" osv. Barn är barn.
Ja, så vad är det du försöker diskutera? Du verkar hålla med om att folk mobbas för avvikande sexuell läggning, du verkar hålla med om att mobbing kan lämna bestående men hos offret, men du håller inte med om att folk ska ge stöd till personer som trots den här pressen och stigmat är öppna med sin läggning? Eller missar jag något?
Ja, så vad är det du försöker diskutera? Du verkar hålla med om att folk mobbas för avvikande sexuell läggning, du verkar hålla med om att mobbing kan lämna bestående men hos offret, men du håller inte med om att folk ska ge stöd till personer som trots den här pressen och stigmat är öppna med sin läggning? Eller missar jag något?
Mobbning är inte okej oavsett vad. Men barn är som sagt barn och det kommer inte försvinna.
Som jag skrev tidigare. Jag förstår inte varför du ska "komma ut" och berätta för världen att du är homosexuell. Lev ditt liv.
Härligt att du tycker det är något normalt. Men uppenbarligen finns det människor som inte håller med dig.
http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Vald_i_samkonade_relationer/Hatbrott_mot_hbt-personer/
[...]
Hatbrott är inget nytt fenomen, men själva begreppet introducerades i Sverige först i slutet av 1990-talet. Det finns ingen vedertagen definition av vad hatbrott är. Däremot finns det konsensus om att brotten är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Hatbrotten innebär en dubbel kränkning genom att de kan skapa otrygghet och rädsla både hos den som utsätts och bland personer som identifierar sig på ett liknande sätt som brottsoffret.
[...]
Det finns ingen vedertagen definition, ändå vet man att "det" ökar?
Ignorerar inte övriga inlägg, lägger bara på locket då jag måste plugga nu.
Karl Pilkington
2014-03-26, 11:13
Mobbning är inte okej oavsett vad. Men barn är som sagt barn och det kommer inte försvinna.
Som jag skrev tidigare. Jag förstår inte varför du ska "komma ut" och berätta för världen att du är homosexuell. Lev ditt liv.
Tror du inte det skulle bli jobbigt att leva ditt liv om du inte vågade dela med dig av att du var heterosexuell? Det är en marginell mängd homosexuella som kommer ut i tidningar och media (och faktiskt berättar det för världen), de allra flesta vill bara ha förståelse av familj, vänner och kollegor. Det kanske vi kan bjussa på eller?
Tror du inte det skulle bli jobbigt att leva ditt liv om du inte vågade dela med dig av att du var heterosexuell? Det är en marginell mängd homosexuella som kommer ut i tidningar och media (och faktiskt berättar det för världen), de allra flesta vill bara ha förståelse av familj, vänner och kollegor. Det kanske vi kan bjussa på eller?
Jag förstår inte varför du explicit måste berätta att du är homosexuell.
Jag förstår inte varför du explicit måste berätta att du är homosexuell.
Jag förstår inte varför du blir provocerad av att någon gör det.
Det finns ingen vedertagen definition, ändå vet man att "det" ökar?
Om det finns fler än en möjlig definition, men förekomsten ökar oavsett vilket av definitionerna man väljer.
Jag har aldrig kommit ut som hetero. Bara dom som känner mig vet min läggning.
Nu gjorde du ju det :d
Karl Pilkington
2014-03-26, 11:45
En sak som jag tror att vi heterosexuella inte tänker på är hur ofta vi "manifesterar" vår heterosexualitet varje dag. I fikarummet kanske vi inleder en mening med "Min tjej och jag..." eller ställer frågan "har din pojkvän köpt bil ännu?" utan att ha någon baktanke med att vi på så sätt ställer vår sexualitet i fokus. Om jag håler min tjej i handedn på tuben eller pussar henne i rulltrappan manifesterar jag min sexuella läggning och skickar signaler till omvärlden som säger att jag är hetero. Jag skulle ha svårt att leva mitt liv utan att jag implicit skickar signaler till min omgivning som avslöjar min sexuella läggning.
Nu behöver jag inte explicit berätta för alla jag känner att jag är hetero, för att det är fortfarande normen och det som jag förväntas vara. Att vi upplever att HBTQ-personer är explicita när de gör det samma (t.ex. när en manlig kollega i fikarummet inleder en mening med "jag och min pojkvän har...) är enligt mig bara ett tecken på att allt som faller utanför normen har en tendens att (iaf inledningsvis) mötas med oförståelse/fascination. Det lär tisslas och tasslas om den manlige kollegans sexualitet på ett helt annat sätt, om han precis avslöjade sin homosexualitet mitt i ett andetag under fikarasten, än om jag skulle nämna min flickvän i samma samanhang.
Att vi uppfattar att homosexuella explicit uttrycker sin sexualitet är - i min värld - bara en konsekvens av att vi inte själva kan se de gränsdragningar och förväntningar som normer skapar när vi är en del av det som bär upp dessa strukturer.
Nu tror jag att jag har sagt mitt i denna diskussion och önskar er alla en trevlig onsdag.
+1 på Karl P & Morty.
Lätt att ignorera problem man aldrig upplevt.
eternallord
2014-03-26, 11:58
Att vi uppfattar att homosexuella explicit uttrycker sin sexualitet är - i min värld - bara en konsekvens av att vi inte själva kan se de gränsdragningar och förväntningar som normer skapar när vi är en del av det som bär upp dessa strukturer.
Mycket klok sammanfattning. Förutom såklart när det är pride-gala, då kan jag inte hjälpa att tänka på introt till Family Guys version av Star Wars Episode V:
"A long time ago,
when the gays
weren't all in your
face about it...."
:D
Diomedea exulans
2014-03-26, 12:05
Vad lever man i för värld om man aldrig har stött på homofobi? Eller ens upplever att det är ovanligt? Nu menar jag inte det här som en dryg kommentar om att personen isåfall inte är världsvan utan jag är uppriktigt nyfiken. Jag gissar att man har blivit hemskolad, vuxit upp bland ovanligt liberala vuxna (kanske i ett hippiekollektiv?), i väldigt ung ålder fått ett kontorsjobb i en storstad och i nuläget aldrig håller till på andra ställen än jobbet, hos kompisarna och hemma. Och naturligtvis aldrig har idrottat.
Några slumpmässiga exempel på homofobi från mitt liv:
När jag var mellan 11-15 års ålder var "bög" den svåraste förolämpning man kunde ge en människa av hankön. Det var inte ens okej att inte tycka att bögar var äckliga, utan man var konstig om man inte besatt åtminstone en minimidos av homofobi.
När jag sommarjobbade som byggnadsarbetare sa en av arbetarna att om han fick reda på att en kompis var bög så skulle han säga upp vänskapen. En annan sa att homosexualitet var en sjukdom. Flera stycken argumenterade för att homosexuella inte skulle få adoptera.
Min brors flickvän frågade min bror en gång om han sett Brokeback Mountain. "Vad handlar den om?" frågade han. "Två cowboyar som är bögar" sa hon. Han svarade, utan ironi: "Tror du jag kollar på bögfilmer?"
Användaren Oxe här på forumet skrev nyligen i en tråd att om något av hans barn visar sig vara homosexuell så avsäger han sig föräldraskapet.
Skulle kunna räkna upp ett otal andra exempel, men jag orkar inte. Många andra har redan sagt vad jag tycker i den här tråden.
filmjölk
2014-03-26, 12:12
Kanske för att den som hyllar utgången ur garderoben är homofobisk? En slags överkompensation för att man vet att det är skamligt att vara homofob?
Ungefär som den numera hädangångne Onkel Kånkel, han var svårt homofobisk men överkompenserade något enormt med sin musik. En slags KBT.
Jag förstår inte varför du explicit måste berätta att du är homosexuell.
Hur tror du andra homosexuella känner om exempelvis en känd fotbollsspelare kommer ut?
filmjölk
2014-03-26, 12:25
Hur tror du andra homosexuella känner om exempelvis en känd fotbollsspelare kommer ut?
Det beror nog på om han är snygg eller inte. Är det en hon bryr sig ingen alls utom ett gäng unga homofoba muslimer och arga vita unga män som gillar fotboll.
+1 på Karl P & Morty.
Lätt att ignorera problem man aldrig upplevt.
förstår du alltid alla svartskallar som skirker diskriminering och rasisim, och menar på att det detta är en strukturell komponent i samhället?
Därför att det är PK. Bög eller inte, är du PK hyllas du. Löjligt!
förstår du alltid alla svartskallar som skirker diskriminering och rasisim, och menar på att det detta är en strukturell komponent i samhället?Det där var faktiskt väldigt roligt. :laugh:
In this thread: heteromän som berättar för homosexuella hur de bör bete sig.
Bra poster av Karl Pilkington. Det är inte möjligt att veta hur det är att leva som HBTQ-person i Sverige utan att *drumroll* vara HBTQ-person.
Att det är jobbigare generellt att leva som HBTQ-person (än hetero) och kanske ffa "i garderoben" är det inga tveksamheter om. Att komma ut kan vara väldigt svårt för personen och att få stöd och uppmuntran betyder säkert väldigt mkt.
Stort +1. Att komma ut som straight är bara så jävla tramsigt. Ser ofta hur personer som kommer med sånt skit i nästa svep klagar över att de inte lika explicit som svarta som uttrycker stolthet över sin hudfärg, får deklarera att de är "stolta över att vara vita". Kan man inte förstå varför detta är märkligt är man en historielös idiot.
Läst igenom inläggen samt tänkt igenom och har ändrat uppfattning. Bra inlägg av Karl Pilkington.
Edit: Personer som inte kan bete sig som folk och yttrar sina fördomar kring oliktänkande kan gå och dra något gammalt över sig.
Läst igenom inläggen samt tänkt igenom och har ändrat uppfattning. Bra inlägg av Karl Pilkington.
*hug*
Vad lever man i för värld om man aldrig har stött på homofobi? Eller ens upplever att det är ovanligt? Nu menar jag inte det här som en dryg kommentar om att personen isåfall inte är världsvan utan jag är uppriktigt nyfiken. Jag gissar att man har blivit hemskolad, vuxit upp bland ovanligt liberala vuxna (kanske i ett hippiekollektiv?), i väldigt ung ålder fått ett kontorsjobb i en storstad och i nuläget aldrig håller till på andra ställen än jobbet, hos kompisarna och hemma. Och naturligtvis aldrig har idrottat.
Några slumpmässiga exempel på homofobi från mitt liv:
När jag var mellan 11-15 års ålder var "bög" den svåraste förolämpning man kunde ge en människa av hankön. Det var inte ens okej att inte tycka att bögar var äckliga, utan man var konstig om man inte besatt åtminstone en minimidos av homofobi.
När jag sommarjobbade som byggnadsarbetare sa en av arbetarna att om han fick reda på att en kompis var bög så skulle han säga upp vänskapen. En annan sa att homosexualitet var en sjukdom. Flera stycken argumenterade för att homosexuella inte skulle få adoptera.
Min brors flickvän frågade min bror en gång om han sett Brokeback Mountain. "Vad handlar den om?" frågade han. "Två cowboyar som är bögar" sa hon. Han svarade, utan ironi: "Tror du jag kollar på bögfilmer?"
Användaren Oxe här på forumet skrev nyligen i en tråd att om något av hans barn visar sig vara homosexuell så avsäger han sig föräldraskapet.
Skulle kunna räkna upp ett otal andra exempel, men jag orkar inte. Många andra har redan sagt vad jag tycker i den här tråden.
Vissa är solklara, andra är mindre solklara.
Jag är uppväxt med en relativt "hård", men ändå lättsam, jargong. Det drogs mycket skämt som skulle resultera i att min släkt, vänner och bekanta alla skulle få stämpel som homofober och rasister.
Var/är de homofober och rasister? Definitivt inte.
Är det något som jag kan fortsätta på utanför dessa slutna grupper och förvänta mig att personer inte tar illa upp? Definitivt inte.
Bakom den hårda jargongen har det alltid poängterats att det inte spelar någon som helst roll vilken läggning jag eller övriga i släkten/bekantskapskretsen skulle ha. Detsamma gäller val av partner. Det råder ingen tvekan om att jag skulle bli accepterad om jag kom ut och valde exempelvis en iranier som partner. Det är jag uppväxt med. Så ta inte det "uppenbara" för uppenbart om du inte känner personerna väldigt väl.
Diomedea exulans
2014-03-26, 18:27
Bakom den hårda jargongen har det alltid poängterats att det inte spelar någon som helst roll vilken läggning jag eller övriga i släkten/bekantskapskretsen skulle ha. Detsamma gäller val av partner.
Den biten saknar jag bland de flesta jag räknat upp, och de flesta jag inte räknat upp.
Om man kan komma ut, kan man komma in igen då?
Läst igenom inläggen samt tänkt igenom och har ändrat uppfattning. Bra inlägg av Karl Pilkington.
*yourock*
Desertrat
2014-03-26, 20:41
Den som inte funnits inom gebitet vet inte hur det är.
Mitt facit är som följer:
-15 stygn efter knivskärningar
-8 fall av anmälda överfall.
-ett XXXXX antal tillfällen glåpord och smädelser.
Bara för att ta ett urval.
Dem som kliver ut ur garderoben är en oerhört stark person i min värld.
Det är bara att gratulera den som tar det modiga steget att vara öppen med en avvikande sexuell läggning i Sverige.
Det finns gott om idioter där ute som inte kommer att acceptera den personen.
R Scarpa27
2014-03-26, 21:09
som tur är blir det mer och mer accepterat att vara homo iaf.
för 10-15 år sedan vart det definitivt inte så pass accepterat som det är idag.
så fort man bara hade något rosa på sig som kille skrek ju folk bög osv.
tur att fler vill komma ut, det kommer göra stor skillnad, och även minska mobbning.
jag menar varför störa sig på en som är bög? så länge han inte rör dig som inte är bög?.
då ska ju personen som är homofob vara nöjd ist, då flertalet tjejer blir lediga.
så sjuk värld full av onödigt hat.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.