handdator

Visa fullständig version : Ensamhet bland äldre


Slartibartfast
2014-03-24, 10:26
Många gamla människor är så himla ensamma. Dom sitter hemma och väntar på att barnen/barnbarnen nån gång ska komma på besök. Det är typ det dom lever för. Och dom som inte har nån familj har det ännu bedrövligare. Äldrevårdare som jag känner säger att när dom gör hembesök, är det som att komma hem till nån som inte sett en människa på åratal.

Hur ska man göra för att själv inte bli en bitter ensam människa som bara pratar om sina krämpor på ålderns höst? Tänker ni på det i dagsläget? Min mormor börjar bli smått panikslagen för att jag inte har några barn ännu. "Då lämnar du ju ensam på ålderns höst". Det måste ju vara det absolut sämsta argumentet för att skaffa barn, men samtidigt har hon ju en poäng.

Hur ska man hjälpa gamla ensamma människor? Finns det nåt sätt att gardera sig mot ensamhetsdöden redan i tidig ålder?

BlötSnö
2014-03-24, 10:32
Det där har jag funderat på också. Mest för att jag trivs väldigt bra med att vara ensam, men kanske inte alltid kommer att göra det.
Sedan finns det ju skillnad på ensam (ingen familj/släkt) och ensam (ingen familj/släkt/vänner/bekanta).
För egen del är det nog en stabil ekonomi som kan råda bot på eventuell ensamhet. Har man det någorlunda gott ställt när man är på ålderns höst så kommer man ha råd att flytta till något finare äldreboende som min farmor gjorde. Där var det mycket aktiviteter och gott om personal, men det kostade förmodligen också därefter.
Just det här med att inte ha några barn och bli ensam på det sättet kan jag mycket väl tänka mig är något som kommer kännas lite kärvt när man är 80 och ser vänner som får besök av barn, barnbarn och så vidare, men i dagsläget känns det inte direkt angeläget att fortplanta sig och framförallt inte av den anledningen, som sagt.

Hur man hjälper gamla människor vette tusan. Volontärarbete på något äldreboende eller som jag brukar göra, bara lyssna när det sitter någon äldre herre/dam bredvid en på tunnelbanan som vill beklaga sig lite över sin starr och att den vänstra skon är lite grönare än den högra.
De uppskattar nog att man tar sig den lilla tiden.

Donner
2014-03-24, 10:33
Kul att du nämner det. Har jobbat i hemtjänsten i 3 år och det var direkt deprimerande ibland när man kom hem till folk. De satt rakt upp och ner i köket med en bordsradio som enda sällskap. Det gör enormt mycket om man sätter sig ner och pratar en stund med dom. Man såg riktigt hur de lös upp.

Att ha barn/barnbarn är inte alltid en garanti för besök, tyvärr. Det är skrämmande hur man kan bli behandlad av ens egen avkomma.

För övrigt var hemtjänsten det bästa jobbet jag haft och troligen kommer ha. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag jobbat där hela mitt liv.


Tror dock denna generationen kommer ha det annorlunda. Internet och spelande är i sig ett väldigt bra sällskap för väldigt många.

Oljeblixten
2014-03-24, 10:36
Min mormor har iofs rätt mycket barnbarn som kommer på besök, men vid 90-års ålder är hon fortfarande aktiv i föreningar och grupper för olika intressen t.ex målerikurser och dylikt.

Min farmor har liten släkt och gnäller över ensamhet men vägrar göra ett enda handtag för att göra något åt saken.

Så länge man inte gillar att ha saker att klaga över tror jag man klarar sig.

olwe
2014-03-24, 10:37
Jag tror att det kommer vara lite lättare för oss än det varit för tidigare pensionärer. Internet med sociala medier, spel osv kommer nog att hjälpa oerhört. Men det är nog ändå en sits som lätt blir deprimerande.

AronP
2014-03-24, 10:39
VR kommer vara räddningen! Annars tror jag man gör bäst i att skaffa vänner i alla möjliga åldrar.

4623
2014-03-24, 10:39
Hade inte tänkt bli så gammal. Så kommer förhoppningsvis inte ha det problemet.

Vet att mina farfar brukar vara ute och dansa några dagar i veckan när han kan.

Wibba
2014-03-24, 10:39
Är det inte rätt vanligt på några ställen i USA att äldre flyttar in i hyresrätter i ett samlat område endast för ensamma (?) åldringar. De äter tillsammans, de gör aktiviteter tillsammans osv. I Sverige har vi det du beskriver och nästa steg är äldreboende där de är så lite personal att de måste ge lugnande till alla så de inte ska vara så besvärliga. Det slutar med att de ligger i sängen och får liggsår.

Slartibartfast
2014-03-24, 10:48
För övrigt var hemtjänsten det bästa jobbet jag haft och troligen kommer ha. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag jobbat där hela mitt liv.

Min tjej jobbar också med åldringar under studietiden. Hon säger att det är det mest givande jobbet hon kan tänka sig.

Jag tror att det kommer vara lite lättare för oss än det varit för tidigare pensionärer. Internet med sociala medier, spel osv kommer nog att hjälpa oerhört. Men det är nog ändå en sits som lätt blir deprimerande.

Det tror jag också. Internet kommer att rädda oss. Jag tror vi kommer att spendera våra sista år i the Matrix.

Arf Pingvin
2014-03-24, 10:48
Det är på något sätt priset man betalar för ökad välfärd, jämlikhet och att även kvinnor gör karriär. Förut var det normalt att nån bodde kvar i föräldrahemmet, tog över gården, kvinnorna tog hand om barn och gamla. Det kommer aldrig tillbaks och vi lever längre så ensamhet kommer bli vår lott i livet när vi blir gamla. Kanske att vår generation håller kontakt med internet men de som är gamla idag har det nog inte så lätt.

XXXL
2014-03-24, 10:50
När vi blir äldre kommer de finnas teknologi man inte ens kunnat drömma om idag.

mini
2014-03-24, 11:15
Min kusin är del av ett jättebra projekt. En grupp äldre blir regelbundet hembjudna till yngre personer på fika och gemenskap. Det verkar väldigt uppskattat att få komma ut och träffa lite nya personer och lite gamla bekanta. Tror att det är stadsdelen där hon bor som har initierat det men borde vara genomförbart på många platser.

hampfuz
2014-03-24, 11:16
När vi blir äldre kommer de finnas teknologi man inte ens kunnat drömma om idag.

Jag skulle nöja mig med att kunna sitta och spela Age of Empires XVII med de andra på ålderdomshemmet.

Snubben
2014-03-24, 11:21
Jag skulle nöja mig med att kunna sitta och spela Age of Empires XVII med de andra på ålderdomshemmet.

Quake 3! "Gösta din jävla noob, ta din railgun och kör upp den någonstans gubbjävel"

"Aftonbladet: Pensionär ihjälslagen. "Noobjävel hade mördaren skrikit innan han slog ner honom med käppen".

Ah, ser fram emot de dära!

Blaine
2014-03-24, 11:31
Märkligt att en tråd om detta dyker upp i dag; ska ha seminarium om en timme om åldrande, livets slutskede, döden och döende.

spoonchest
2014-03-24, 11:33
Jag tycker det är rätt olika hur deras liv verkar te sig när de blir gamla.
Jag vet dem som sitter hemma för sig själva och gaggar och väntar på hemtjänsten. Och andra som har ett rätt rikt socialt liv. Min mormor och morfar verkar nästan ha ett mer socialt liv än vad jag har, trots sjukdomar och krämpor som kommer och går. De blir förvisso trötta fort numera, men jag vet folk som är lite yngre än dem och vissa som bara är lite äldre och det är som dag och natt.
Det är nog ingen slump. Många av ens vänner dör väl de också, men vårdar man sina relationer och sig själv under en hel livstid så kommer det nog att märkas även när man når åldrar av 80-85-90.
(Jag vill bli som morfar när jag blir gammal. <3 )

Ok, kanske inte vid 90 års ålder. Är man hyfsat pigg och vital vid 90 års ålder man nog rätt unik.

spoonchest
2014-03-24, 11:35
Quake 3! "Gösta din jävla noob, ta din railgun och kör upp den någonstans gubbjävel"

"Aftonbladet: Pensionär ihjälslagen. "Noobjävel hade mördaren skrikit innan han slog ner honom med käppen".

Ah, ser fram emot de dära!

För att inte tala om hur morgondagens gamlingar kommer att klä sig, med dagens Yolo-kepsar på sned och dylika knasigheter.

Ajemän
2014-03-24, 11:42
Man ska inte förlita sig på människor för mycket. Bättre att hitta samma passion i ting och aktiviteter.
Folk är såklart bra, men det är nog lättare att må bra om ens största passion är golf istället för barnbarnen, för dem kommer inte alltid finnas där, men det gör golfen.
Sen påstår min läkare att jag har en antisocial personlighetsstörning, men mina tankar är iaf att ALLT inte ska kretsa runt personer, för man känner sig bara ensam om man har tråkigt

Själv hatar jag barn och kommer således inte avla av mig. Jag antar att jag kommer fortsätta leva som singel den större delen av livet, men en förhoppning att bli "extramorfar" till nån go familj finns där, för jag tror att jag kommer värdesätta människor mer när jag blir äldre, det är ju vad statistiken pekar på! :)

MrBoris
2014-03-24, 11:51
Just pga. detta jag satsar på forskning, som man i princip kan hålla på med tills man dör. På så sätt håller man hjärnan aktiv, man får träffa folk på konferenser, osv., och livet skulle bli drägligt även om jag bestämmer mig för att aldrig skaffa barn.

Olegh
2014-03-24, 12:17
Det farliga är ju bitterheten. Vem orkar i längden veta av en genombitter människa?

Armed Dingo
2014-03-24, 12:40
Det är på något sätt priset man betalar för ökad välfärd, jämlikhet och att även kvinnor gör karriär. Förut var det normalt att nån bodde kvar i föräldrahemmet, tog över gården, kvinnorna tog hand om barn och gamla. Det kommer aldrig tillbaks och vi lever längre så ensamhet kommer bli vår lott i livet när vi blir gamla. Kanske att vår generation håller kontakt med internet men de som är gamla idag har det nog inte så lätt.
Om jag blir en gammal ensam åldring så sitter jag hellre själv än att ha en kvinna där som ska hjälpa mig. Varför ska hon tvingas välja mig när hon har en värld av möjligheter för sig. Hade jag inte kunnat med.

Jag kan inte se mig själv bli gammal och ensam. Får väl åka till ett äldreboende om jag inte bor där själv och hälsa på.

Om jag väljer att leva fastän jag själv inte kan ta hand om det mest basala återstår att se. I många fall är man nog beroende av mediciner för att leva vidare och jag vet inte hur naturligt det är.

Hur mycket kan det kosta att ha en äldre med stora behov på ett äldreboende i fem år? Det blir säkert en viss summa. Jag hade hellre fått den summan betald i en guidad pensionärsresa runt jorden på några månader och när den är klar får jag somna in. Innan jag blir så gaggig att jag inte minns vad jag gjorde igår. Det hade varit en fin present till mig på ålderns höst.

Slartibartfast
2014-03-24, 12:41
Man ska inte förlita sig på människor för mycket. Bättre att hitta samma passion i ting och aktiviteter.


Jag håller med till viss del. Det är ju oansvarigt att lämna över ansvaret för ens hela existens på t.ex. barn. Man skuldbelägger barnen för att dom inte ägnar tillräckligt med tid åt en. Och när dom väl gör det, så babblar man bara om hur ensam man är, vilka krämpor man har, och uselt allt är.

Det farliga är ju bitterheten. Vem orkar i längden veta av en genombitter människa?

Så är det. Jag tror meningen med livet är att försöka sprida positiv energi, och bidra till att folk mår bra av att umgås med en. Det finns liksom ingen medfödd allemansrätt till sällskap. Man måste bidra själv också.

spoonchest
2014-03-24, 13:55
Just pga. detta jag satsar på forskning, som man i princip kan hålla på med tills man dör. På så sätt håller man hjärnan aktiv, man får träffa folk på konferenser, osv., och livet skulle bli drägligt även om jag bestämmer mig för att aldrig skaffa barn.

+1. Även om det finns mycket annat än just forskning som håller hjärnan i trim.

Sohlsken
2014-03-24, 13:57
Jag planerar att vara aktiv livet ut och göra mitt bästa för att må bra, så att jag kan komma ut och umgås med folk i samma ålder.

Det med att ta hand om sina föräldrar fick mig att skratta i och med att svärföräldrarna redan har sagt att de vägrar bo på hem när den dagen kommer. Vi tänker ha ett litet gästhus när vi når "husfasen" så det lär väl bli deras så småningom. Det går inte att räkna med att svägerskan ska ta hand om dem.

Hursomhaver, som sagt tänker jag hålla mig aktiv. Alla kvinnorna i min familj har överlevt sina män, vilket är deprimerande som fan för jag kommer sakna min karl, men det är många år kvar dit. Vi är båda äventyrliga, och vare sig jag kommer få dra runt honom på en vagn bakom min cykel så att vi kan umgås med folk vid behov, så tror jag inte att någon av oss skulle vara nöjd med isolering. Sedan lär teknologi, familj och vänner spela in, de som hälsar på och de man ringer. I Oregon kommer vi väl hitta något sådant där samhälle med andra åldringar.

Hamnar jag i Sverige tänker jag bo på ett hem som jag vet har aktiviteter, ska man leva ska man leva, inte bara hållas vid liv. Tycker det är för djävligt att många bara hålls vid liv.

Slartibartfast
2014-03-24, 14:08
Själv hoppas jag att jag orkar fortsätta träna även när utseendefixeringen lagt sig. Jag hoppas att det i nåt skede kommer kännas naturligt, eller t.om roligt att skaffa barn. Jag hoppas jag håller kontakt med alla mina nära vänner. Hoppas jag upprätthåller mitt intresse för forskning och nymodigheter, och inte "faller av vagnen" i nåt skede och bara konstaterar att jag är för gammal. Jag hoppas att jag inte drabbas av navelskådarmentalitet som dom flesta gamlingar verkar lida av.

D-Crawler
2014-03-24, 14:22
Den här tråden väcker starka minnen från gamla dagar. Brukade åka ner med familjen (från Sthlm till Lammhult [Småland]) och hälsa på mormor några gånger per år. Varje gång vi kom lös hon av glädje, och varje gång vi åkte stod hon i porten och grät samtidigt som hon vinka. Ensamhet suger.

r1kkie
2014-03-24, 14:24
Hur ska man hjälpa gamla ensamma människor? Finns det nåt sätt att gardera sig mot ensamhetsdöden redan i tidig ålder?

Börja spela bridge. ;)

xodd
2014-03-24, 14:53
Detta är ett enormt problem. Äldre människor sitter hemma och precis som TS skriver så är höjdpunkten att barn/barnbarn kommer hem någon gång i veckan på en fika. Alternativet om man är lite skröplig är att hemtjänsten kommer hem och kastar fram någon äcklig matlåda som smakar piss och ingenting. Vi har inga äldreboende så tillvida du inte är knalldement eller ligger döende, och det är knappt då.

Problemet tror jag delvis man kan tillskriva tillgänglighet. Det finns väldigt många i kommuner som brinner för att försöka få ut pensionärerna från deras lägenheter och in i någon form av social gemenskap några timmar varje vecka.

Det jag skulle vilja göra är att skapa äldreboenden för friska pensionärer. Det skall vara precis som vilken lägenhet/hus/radhus som helst, men med det fina att det skulle finnas aktiviteter i närheten/samma hus. Det skall inte vara ett enormt projekt som involverar färdtjänst, kolektivtrafik eller liknande för att kunna glida över till grannen och ta sig en kopp kaffe på eftermiddagen. Personal skall finnas, läkarbesök/sjuksköterskor/aktiveringspedagoger/sjukgymnaster osv osv. Det skall lagas bra mat dagligen, antingen om man vill göra det själv eller om man vill hjälpa till när någon annan gör det.

Det skulle tyvärr kosta pengar. Mycket pengar som pensionärerna till stor del skulle få bekosta själva, och då hade det blivit en klassfråga.

När jag arbetade inom HSV sparade kommunen över 200.000kr varje år dom kunde ha en äldre person boendes hemma med full hemtjänst och hemsjukvård. Pensionärer och gamla är verkligen en grupp i vårat samhälle som har det skit. Våra politiker borde skämmas röven av sig men istället väljer dom att lägga kruten på att stoppa huvudet i sanden och hoppas dom gamla inte gör allt för mycket väsen av sig.

Sniggel
2014-03-24, 16:08
Skaffar man inte barn kommer man ha gott om pengar, tid och ork till att ha samlat på sig en hel del vänner tänker jag. Om man nu vill ha en hel del vänner vill säga. Man får ju dock räkna med att hälften av dem kommer att vara döda när man är "så gammal".
En annan bonus med att inte skaffa barn är att man kan besöka sina äldre släktingar oftare.

Minimjölk
2014-03-24, 16:38
Att ordna för sig själv:

Lev tillräckligt mycket i nuet så att du inte ångrar saker du inte gjort och blir bitter pga detta.

Se till att du har en ordnad ekonomi och råd att göra saker du vill livet ut.

Lev ett aktivit liv och försök vårda din hälsa så att du förhopppningsvis är mindre skröplig.

Försök hänga med i nutiden och var inte för nostalgisk utan inse att vissa moderna saker faktiskt är rätt ok.

Hitta ett flertal olika hobbies som du även kan bedriva som äldre.

Inse att du inte säkert (alls faktiskt) kommer resonera som du gör idag så se till att undvika för mycket broar som hindrar ditt framtida jag.

Försök vänja dig och till och med välkomna ett mindre aktivt liv.

Se inte åldrande som något negativt utan som en möjlighet till att uppleva livet på ett annorlunda sätt än tidigare.

På det sociala planet:
Se till att behålla nära vänner och var inte rädd för nya bekantskaper även i äldre ålder-

Skaffa en familj/släkt som förhoppningsvis vill spendera tid med dig även senare inte bara för att de måste.

Angel
2014-03-24, 17:25
Ofta finns det träffpunkter inom kommunen som har mSsvis med aktiviteter, gäller ju att gå dit då också!

Koettman
2014-03-24, 19:45
Just pga. detta jag satsar på forskning, som man i princip kan hålla på med tills man dör. På så sätt håller man hjärnan aktiv, man får träffa folk på konferenser, osv., och livet skulle bli drägligt även om jag bestämmer mig för att aldrig skaffa barn.

Hur tänkte du här? Blir hjärnan mer aktiv av att sitta och löka på ett kontor som emeritus än att läsa en random bok liggandes i hammocken? Om ja, varför?

Huruvida kropp och knopp håller sig aktiva beror nog på personlighet, snarare än yrke.

MrBoris
2014-03-25, 04:23
Hur tänkte du här? Blir hjärnan mer aktiv av att sitta och löka på ett kontor som emeritus än att läsa en random bok liggandes i hammocken? Om ja, varför?

Huruvida kropp och knopp håller sig aktiva beror nog på personlighet, snarare än yrke.

Klart den blir mer aktiv, att läsa en bok kräver nog inte 5% av den hjärnkapacitet som ren forskning gör. Men visst förlita dig på boken du:) Sen var inte syftet bara att hålla hjärnan aktiv men också ha något syfte med livet och kunna bidra till samhället.

Tricklew
2014-03-25, 05:29
Det är inget tvång att sitta ensam och mögla i sitt hem, vilket många tyvärr tror, håller man sig någorlunda aktiv och har tur nog att vara relativt frisk så att man orkar lämna hemmet från och till finns det oändligt med aktiviteter. På min schackklubb har vi en skara veteraner på 80+ som spenderar tid i varenda tävling de kommer över, vissa har rent av dött vid schackbrädan. Så vill jag leva mitt liv som gamling, i full fjärd att göra det jag älskar, med människor av samma intresse.

Det farliga är att bygga hela sitt liv på andra människor och aldrig skaffa något intresse, HM katalogerna räcker inte som intresse, och dina barn skaffar egna liv för eller senare.

Onigiri
2014-03-25, 06:05
Efter snart tio år i hemtjänsten med några år som undersköterska finns det bara en sak jag vill med ålderdom: att bli en dement glad gubbe som frågar samma saker hela tiden som skrattar åt allt och att varje dag för de som tar hand om mig är exakt samma sak med samma rutiner fast för mig är det förväntansfullt och nästan spännande till och med.

En riktig solstråle alla tycker är lättsam och rolig, alla minns mig men jag vet ingenting.

Lellan
2014-03-25, 08:43
Min pappa är rätt poppis bland hemtjänst/palliativa har jag hört - dessutom har han goda grannar han med lätthet bjuder in, med svårighet (men envishet o rullator, mkt vila före o efter) hälsar på. Han är en skruttig (obotlig cancer) men skrattig typ (när han pratar låter det alltid som att han ska börja skratta, vilket han ofta gör). När det snöade massa kom han på att han kunde sätta slangen på grov/våtdammsugaren på utblåset o fixade bort snön. När jag rensade hängrännorna, snickrade han ihop en anordning m petflaskor o sopskaft. Från att ha byggt o renoverat m allt kör han finlir nu när han har ork, ramar in någon tavla. Eller så sitter han o granskar o beundrar hantverk han el någon annan gjort, fäller en vemodig tår. Han läser allt, finner nöje i det mesta och kallas av de som känner honom "snäll-*namn*". Inte dåligt att vara "känd" för sin vänlighet.

Min mamma bor på demensboende, hon trivs jättebra o personalen håller ofta i aktiviteter, hon får åka iväg 2 ggr/v med personal från en bostödsgrupp (tex för att besöka vänner el vad hon vill).

Pappa håller nog dödsångesten borta genom att ha presterat i livet, vara vänlig och hans dag verkar gå ut på att få någon att le o han lyckas m det. Min mamma håller nog ensamhet o dödsångest borta genom att ingen kan undgå hur vårdkrävande hon är, personal verkar se henne som jobbig men oftast typ "söt" o hon är enormt tacksam o uppskattande när de gör sitt jobb (om hon inte är för borta).

Själv har jag otroligt svårt att tro att ensamhet inte skulle vara min vän även som äldre, men tänker att det finns olika typer av sällskap. Att bara vara med folk omkring mig kommer jag nog aldrig uppskatta, men sällskap för mig är även att ta del av nyhetsflöde, läsa böcker, själv ge uttryck, vara allmänt schysst mot typ tjejen i kassan. Även om jag bara finner nöje i folk jag klickar med, så ser jag stort värde i att jag hellre missar en buss än inte småpratar tillbaks m ngn åldring som börjar babbla, alltid försöker se o prata m barn som ser ensamma el kontaktsökande ut. Jag tycker tex en skvallertant som bor granne är asjobbig, men hon är ensam o jag kan faktiskt bjussa på att höra om hennes operationer när vi råkas. Har handlat åt henne, hälsat på ett par ggr. Men även sagt ifrån när jag faktiskt inte kan.

Så min dödsångest o ensamhet håller jag nog stången genom att försöka, men inte tvinga bort ensamhet, ta del i samhället på mitt sätt och att känna att jag kan stå för hur jag är mot folk. Gaggar m vem som helst, även om det inte ger mig nöje så känns det på ngt sätt att "så gör man". Det är en komplimang om folk vill ha kontakt o man får liksom respektera behovet av kontakt, däremot vara vaken på hur mkt tid/energi man lägger på vad som inte ger en så mkt annat än just samvetslättnad el vad det är när man socialicerar m den känslan. Skojar mkt m i jobbet o med gamlingarna i kvarteret när jag tänker efter, upplever det som enklaste vägen till folk. Så skulle jag bli social på äldre dar funkar det nog. Finns ju internet, telefon, fysiska träffpunkter o samhällsorgan för ensamma.

Däremot så tänker jag att livsleda, ensamhet när man är ensam, grusade förhoppningar osv kan sabba mkt på ålderns höst. Så det är nog vettigt att välja bort droger etc, vara medveten om hur viktigt det är att öva på tacksamhet o närvaro. För att vara mer lycklig jämt typ.

Klein
2014-03-25, 10:02
Svårt att jämföra olika generationer. De som är gamla nu växte ju upp med enbart andra fysiskt närvarande människor som underhållning. Idag sitter vi ju framför datorn hela dagarna och med vår smartphone under fikarasterna så steget är inte så stort.

Raschmus
2014-03-25, 11:27
Jag är själv en fjunig yngling men jag tror på stålar, yngre kamrater och jobba.

Ha pengar till schysst och centralt boende samt aktiviteter.

Fr o m 40-50 års ålder börja umgås även med yngre kompisar, håller en ung (plus högre chans att de fortfarande lever när du gör det).

"Jobba". Behöver inte vara att knega vidare 40tim i veckan men engagera dig politiskt, köp lite aktier eller gör lite småaffärer för att inte låta hjärna mossa fullkomligt. Någonting som ställer lite krav på cellerna.