Exdiaq
2014-03-17, 11:16
Diskutera artikeln, inte vad som hänt tidigare. Hade det varit en lite obskyr bloggare hade jag inte bemödat mig med att starta en tråd, men nu är han relativt inflytelserik bland vissa grupper.
Min syn på ätstörningar
Denna gång har jag valt ett mycket känsligt ämne, som förmodligen kommer att väcka starka känslor och reaktioner. Men ämnet är både aktuellt och viktigt, vilket gör att jag ändå väljer att skriva om det i min kamp för en sundare, friskare och starkare folkhälsa.
Fetma är ett folkhälso-problem som stadigt ökar, men i kontrast till detta ökar även ytterligheten åt motsatt håll. Forskare rapporterar om en uppåtgående trend av ätstörningar, och inom fitnessindustrin märks detta tydligt.
Jag får ofta frågor om ätstörningar och jag blev nyligen intervjuvad angående hur jag ser på kroppsfixering och osunda ideal i min roll som personlig kost- och träningsrådgivare. Reporten ville då veta hur jag ställer mig till hysterin kring träning, vilka konsekvenser detta kan få och om det finns en fara med att hjälpa människor som vill gå ned i vikt då det kan uppvigla ett ohälsosamt beteende? Mitt svar är enkelt: Jag ser på det utifrån ett annat perspektiv.
Att det just nu går en träningsvåg genom Sverige där männskor intresserar sig allt mer och mer för träning och bra kost –tycker jag är positivt. Fler behöver mer kunskap om näringslära för att bryta sina osunda vanor med halvfabrikat och snabbmat. Många behöver även komma igång med motionen för hälsan skull då vi ser att hjärt- och kärlsjukdomar ökar. Fler behöver dessutom hitta en balans i sina stressade liv som annars genererar i osunda val. Argumenten är många, men poängen är att jag ser det ökade träningsintresset som positivt.
Jag tycker alltså att det är bra att svenskarna är ett aktivt folk som bryr sig om kropp och hälsa.
Så länge detta sker inom sunda och hälsosamma gränser, så ser jag ingen anledning till oro. MEN så fort något går till överdrift och går överstyr, så tappar det givetvis både sin poäng och syfte vilket dessutom ofta leder till motsatt effekt. Det är givetvis aldrig bra när något går till extremer och istället för att vara hälsosamt och sunt övergår till att bli sjukt och farligt. Det är väl aldrig bra oavsett vad det handlar om?
Så hur ser jag då på min roll i detta och ser jag det som riskfyllt att hjälpa människor att gå ned I vikt? I mitt yrke har jag en viktigt och betydelsefull roll för att hjälpa människor att hitta den rätta balansen. Som PT och kostrådgivare har jag dessutom en unik chans att faktiskt kunna hjälpa människor i tid och få dem att ändra sin relation till kost, ideal och träning. Nyckeln är kunskap!
Genom att förse klienter med information ger man dem makten att förstå och kunna förändra sitt beteende. Det är därför mycket positivt att människor som hamnat ur balans i sin relation till kost- och träning, kommer till mig och får de verktyg som behövs för att bryta osunda beteenden och skapa nya vanor.
Jag vill dock poängtera att de som haft stora problem en längre tid, först måste behandlas av läkare och/eller psykolog innan de kommer till mig.
Men de som är i startgroparna och börjar uppvisa tecken på ett avvikande beteende kan alltså lätt fångas upp av mig och styras in på en annan väg om syntomen syns I tid.
Ett flertal klienter med ätstörningar i bagaget har sökt sig till mig genom åren för att få hjälp och stöd i att vända negativa matvanor till en sundare livsstil. Jag ser det som en stor fördel att jag har möjligheten att påverka dessa människors förhållningssätt och som kost- och träningsrådgivare har jag även en mycket viktig förebyggande roll.
Det är alltså oftast brist på kunskap som gör att människor med ätstörningar fortsätter med sitt beteende. Jag vill därmed belysa detta ämne, redogöra för alla risker, förklara begreppen och beskriva hur ätstörningar påverkar en idrottande människa i hopp om att fler ska få ett nytt perspektiv och därmed kunna bryta ett farligt beteende i tid.
Eftersom jag är verksam inom träningsvärlden och inte är någon läkare, så kommer denna artikel om ätstörningar att skrivas utifrån mitt kunskapsområde. Denna artikel kommer alltså att handla om ätstörningar inom idrotten/träningsbranchen och syftet är att utifrån forskning klargöra: kännetecknen för anorexia nervösa & bulimia nervösa, förekomsten av ätstörningar inom idrotten, riskfaktorer, hur ätstörningar påverkar prestationsförmågan, hur hälsan påverkas och vilka effektiva strategier som finns för att behandla ätstörningar.
Inledningsvis vill jag definiera begreppet och tydliggöra att de flesta ätstörningar förknippas med antingen ett onormalt lågt energiintag eller hetsätning som avslutas med kräkningar. Ätstörningar inom idrottens/fitnessindustrins värld är vanligt förekommande, förmodligen vanligare än vad de flesta tror, och det är bevisat att det är vanligare att aktiva människor inom idrotten får problem med ätstörningar jämfört med vad det är för människor i samhället i övrigt.
Om ett ätstörningsbeteende inte diagnostiseras och behandlas, så kommer det att leda till negativa effekter på prestationsförmågan och ge skadliga kroniska konsekvenser för individens hälsa. Det är faktiskt så illa att ätstörningar kan leda till döden.
Eftersom jag så ofta får frågor (främst från kvinnor) som vill komma ned i extremt låga fettprocenter, vill jag belysa de risker och hälsofaror som man utsätter kroppen för med detta.
Just när det kommer till fettprocent, så har män lägre fettprocent än kvinnor. Tyvärr är det tydligt att många kvinnor ser den manliga kroppen som ideal och vill komma ner i samma fettprocent som en vältränad manskropp. Men för en kvinna kan så extremt låg fettprocent få både allvarliga och farliga konsekvenser.
Jag avråder alltid kvinnor starkt ifrån att pressa ner sin fettprocent under 10-12% (motsvarande siffra finns inte riktigt för killar). Tjejer som tävlar i fitness ligger oftast på en fettprocent på ca 8-10%, men denna låga fettprocent kan de bara ha i samband med tävling utan att drabbas av hormonella rubbningar (vilket inte heller drabbar pss killar på samma sätt utan vi kan hålla tävlingsform på 4-6% mer eller mindre året runt). När det kommer en kvinnlig klient till mig som vill få hjälp att komma ner till sådana extremt låga fettprocenter är det alltid min skyldighet att informera om hälsorisken med detta och jag hjälper ingen att bli sjuk eller få livshotande men.
Självklart har vi alla olika ideal och målbilder, men det får aldrig bli farligt eller ohälsosamt när man coachas av mig. Jag brukar ofta referera till friidrottstjejer som springer löpning på elitnivå. De har (enligt mig och många andra) väldigt starka, muskulösa kroppar som fortfarande är sunda, friska och framförallt kvinnliga. Deras fettprocent brukar ligga på ca 14-16%, vilket är ett bra mål tycker jag.
Jag vill dock poängtera att jag givetvis hjälper fler kvinnliga klienter att komma i tävlingsform om de ska tävla i t.ex fitness, det är en helt annan sak! Och då är det även lika viktigt att jag hjälper dem att nå normal fettprocent igen efter tävling och ser till att de får rätt energibalans.
Att vara uppmärksam på kvinnor (som inte ska tävla) som vill ha extremt låg fettprocent är viktigt då detta ofta hänger ihop med ätstörningar. De kännetecknen man då ska vara uppmärksam på kommer jag nedan att belysa. Jag ska därmed redogöra för vilka typer av ätstörningar det finns och senare i artikeln framhävs även vilka konsekvenser dessa beteenden har för en idrottande människa.
Olika typer av ätstörningar
Jo, man kan dela in ätstörningar i följande grupper: anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning och ätstörning UNS (utan närmare specifikation).
Jag kommer nedan att endast redogöra för de två största grupperna: anorexia och bulimi.
ANOREXIA NERVOSA
Kännetecknas av ett onormalt lågt matintag och en ovilja att behålla en normal kroppsvikt. Dessa personer har en felaktiga kroppsuppfattning och är enormt fixerade vid att inte gå upp i vikt trots att de ligger långt under vad som är normalvikt för deras längd, ålder och kön.
De fysiska symptomen hos en individ med anorexia nervosa eller idrottsanorexia som det också kallas är enligt forskning sammanfattningsvis:
* viktnedgång utöver det som normalt krävs för en specifik idrottsprestation
* dehydrering
* extrem trötthet
* mag-tarmproblem
* hyperaktivitet
* låg kroppstemeratur
* låg vilopuls
* muskelsvaghet
* mottaglighet för överbelastningsskador
* minskad bentäthet och mottaglighet för stressfrakturer
* frekventa infektioner, hudsår och dålig sårläkning
* låga nivåer av hemoglobin, hematokrit, serumalbumin, serumferritin, glukos, HDL-kolesterol och östradiol
* Rubbad menstruationscykel hos kvinnor
De psykologiska kännetecknen hos individer med anorexia nervösa eller idrottsanorexia är sammanfattningsvis:
* allmän oro
* undviker att äta och undviker måltidssituationer
* använder uttryck som att “känna sig tjock” och “vara fet” trots att personen är underviktig
* motsätter sig rekommendationer att gå upp i vikt
* ovanliga vägningsbeteenden (kan uttrycka sig genom att personen ständigt väger sig eller undviker att väga sig och reagerar negativt vid vägning)
* överdriven träning utöver det som krävs för en speciell idrott eller när skada,tränare eller medicinsk person personal förbjudit träning så ignoreras detta
* besatt av sin kroppsbild och har ett tvångsmässigt beteende när det gäller livsmedelsintag och fysisk aktivitet
* rastlöshet
* socialt tillbakadragen
* depression
* trötthet och irritabilitet
* sömnsvårigheter
BULIMIA NERVOSA
Kännetecknet för bulimia nervosa är upprepade hetsätningsperioder som följs av framkallade kräkningar för att undvika att näringsämnena tas upp av kroppen. De fysiska symptomen hos en individ med bulimia nervosa är enligt forskning sammanfattningsvis:
* sår, förhårdnader eller skav på fingrar och händer.
* dehydrering
* tand- och tandköttsproblem
* uppsvälldhet
* avvikande serumelektrolytvärden
* mag- och tarmproblem
* låg vikt trots stort intag av mat
* frekventa och extrema viktpendlingar
* muskelkramper och/eller muskelsvaghet
* svullna spottkörtlar
* menstrationrubbningar bland kvinnor
De psykologiska kännetecknen för en person med bulimia nervosa är enligt forskning följande:
* hetsätning
* äta i hemlighet och bli irriterad av att bli avbruten under hetsätning
* avviker omgående efter måltid
* uppvisar bevis för kräkningar trots att personen inte har några sjukdomar
* bantning
* överdriven träning utöver vad som krävs för den aktiva personens idrott
* depression
* självkritik och förvrängd kroppsbild, kroppsvikt och idrottsprestation
* drogmissbruk
* användning av laxermedel
Det kan därmed tydligt konstateras att ätstörningar kännetecknas av stora avvikelser i ätbeteendet, även om tillvägagångssättet skiljer sig åt emellan de två grupperna. Den största skillnaden är således att en anorektiker har extremt lågt matintag kontra en bulimikers hetsätning med kräkningar som påföljd.
De flesta som hamnar i dessa rutiner, inser inte själva att de har problem. Det är därför av enormt stor vikt att tränare, läkare, fysiologer, idrottspsykologer, idrottsdietister eller idrottsnutritionister och kost- och träningsrådgivare uppmärksammar signalerna i tid och tar ansvar för att identifiera problemet samt att övertyga idrottaren att söka vård.
Varför jag tar upp alla dessa kännetecken är för att uppmärksamma vad man ska vara observant på och hur ätstörningarna yttrar sig både fysiskt och psykiskt. Fakta kvarstår:
Om ätstörningar inte diagnosticeras och behandlas, påverkar det prestationsförmågan mycket negativt och personen kan få kroniskt skadliga effekter på hälsan -ja, till och med dö i värsta fall.
Som jag tidigare nämnt är det viktigt för mig I min yrkesroll att se dessa varningstecken i tid, för att kunna hjälpa en person med sina problem. Det är mitt jobb att uppmuntra sunda, friska och starka ideal där människor når sina drömmål på hälsosamma sätt. Notera att jag inte på något sätt ser ner på enastående resultat där personer lyckats få en låg fettprocent inför exempelvis tävling eller liknande -så länge man gjort det på rätt sätt. Jag har själv utsatt min egen kropp och flera klienters kroppar för extrem träning/kosthållning men det är något helt annat än att ha en ätstörning.
Det är alltså väldigt viktigt att vara uppmärksam och lyhörd på dessa signaler för att undvika att utveckla denna typ av problematik. Att nå sina mål är fullt möjligt utan att behöva riskera att bli sjuka eller få kroniska men. Alla de ovanstående kännetecknen som jag gått igenom bidrar givetvis till att en person inte alls kan prestera utifrån sin bästa förmåga vare sig de är på gymmet eller på fotbollsplanen. Det blir omöjligt för dem att träna på ett utvecklande sätt då de försvagade musklerna inte bär. När man dessutom ligger på så låg energinivå så finns det ingen ork att utöva sin idrott på den nivån som önskas. Men varför är det då så många inom fitnessindustrin som har ätstörningar kan man då fråga sig?
Ja, det är inte helt enkelt att svara på den frågan. Förekomsten av ätstörningar inom idrotten och inom fitnessindustrin är förvånansvärt stor. Det finns fler som har ätstörningar bland idrottare än vad som finns bland inaktiva i övrigt. Det är dessutom mer vanligt förekommande att idrottande kvinnor har ätstörningar jämfört med idrottande män.
Kvinnor som tävlar i uthållighets- och viktklassidrotter och speciellt bland estetiska idrotter som gymnastik och dans har i större utsträckning ätstöningar än vad kvinnor inom jämnförelsevis lagsporter, styrkeidrotter eller tekniska idrotter. Detta kan förklaras med att det upplevs som positivt att vara smal och nå framgång inom de förstnämnda idrotterna samt att det ses som en fördel att kunna tävla i lägre viktklasser. När det kommer till fitness är det enklare att förstå varför samma ätstörning kan uppstå.
Det finns därmed vissa riskgrupper som löper större risk än andra att utveckla problem med ätstörningar och dessa kommer jag nedan att sammanfatta:
Vilka riskfaktorer ökar utvecklingen av ätstörningar?
Forskning visar att det i mycket större utsträckning är kvinnor som drabbas av ätstörningar jämfört med män. Kvinnor löper hela tio gånger större risk, något som jag själv har sett av erfarenhet i mitt yrke. Det finns dock studier som tydlig visar att antalet män med ätstörningar ökar.
Dysmorfofobi är ett begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där män inte är nöjda med sina kroppar. Mer muskler, deffad muskulatur och vältränad mage eftersträvas oftast. Men de metoder som felaktigt används för att få dessa resultat är ohälsosamma och farliga med överdriven träning samt missbruk av läkemedel/dopingpreparat. Även detta är ett stort problem, men diskussionsämnet om att träna tung men rent tar jag vid ett annat tillfälle då jag i denna artikel vill fortsätta att fokusera på ätstörningar.
Andra riskfaktorer är att högmotiverande men felinformerade människor (främst kvinnor) löper stor risk att utveckla ätstörningar. Detta gör att jag återigen vill poängtera vikten av att sprida kunskap om detta och att det dessutom är en god idé att ta hjälp av professionella läkare eller rådgivare när man vill nå hållbara mål utan att riskera sin hälsa.
Ästörningar förknippas ofta med träningsberoende och depression, vilket gör att man måste vara extra uppmärksam på människor som uppvisar sådana tendenser. Forskning visar dock att hög träningsmängd kan leda till negativ energibalans hos uthållighetsidrottare. Vilket i sin tur kan medföra fysiologiska och sociala förstärkningar som kan resultera i ätstörningar. Det är av denna anledning som elitidrottare löper större risk än inaktiva att drabbas av detta.
Vilka effekter har ätstörningar på prestationsförmågan?
Ätstörningar medför med största sannolikhet till att prestationsförmågan försämras. Dess omfattning beror givetvis på ätstörningens omfång, hur länge det pågått och vilken typ av idrott som utförs.
Uthålligheten försämras då lever- och muskelglykogennivåerna är låga eller om idrottaren blir dyhydrerad (uttorkad). Dehydrering är väldigt vanligt förekommande hos personer med anorexi och bulimi, vilket även påverkar motorik och koordination. Ätstörningar får även konsekvenser för kroppens förmåga att reglera kroppstemperaturen under träning eller tävling vilket kan skapa problem.
Sammanfattningsvis kan man därmed konstatera att en idrottande person får svårt att leva upp till den prestation som förväntas inom idrotten, då ätstörningar påverkar den kroppsliga förmågan mycket negativt och nedsättande.
Vilka effekter har ätstörningar för hälsan?
Både Anorexia och Bulimi resulterar i mikronäringsämnesbrist som är otroligt skadligt för hälsan. Studier visar att humör, endokrinstatus, tillväxt, reproduktion och benhälsa påverkas. Puberteten kan försenas bland unga idrottare och dålig benutveckling som med tiden kan medföra risker för frakturer.
Kvinnors fortplantningsfunktion påverkas också väldigt negativt av ett ätstörningar genom att produktionen av gonadotropiner hämmas och könshormonerna sjunker till låga nivåer. Menstruationen blir oregelbunden och kan även helt utebli.
De psykiska konsekvenserna innebär trötthet, ängslan, ilska, irritation och depression hos en person med ätstörningar.
Den allvarligaste effekten av ätstörningar är att tillståndet kan ha dödlig utgång.
Slutligen kan man därmed konstatera att det är en mängd farliga risker som en människa med ätstörningar utsätter sin kropp för och konsekvenserna är förödande. Jag hoppas dock att denna artikel har kastat ljus på de olika kännetecknen som finns så att alla inom idrottens värld kan vara uppmärksamma på varningssignalerna och åtgärda i tid. Vi har alla ett viktigt ansvar!
Jag hoppas också att artikeln öppnat ögonen för dem som känner igen ett flertal av faktorerna och därmed kan förstå konsekvenserna av ett ätstörnings beteende. I många fall vet man inte ens om att man har problem själv, och behöver ett uppvaknande.
Det står dock helt klart att om man vill nå långvariga och hållbara resultat med både kost- och träning så är det av största vikt att man använder hälsosamma metoder. Om man är aktiv inom idrott (vare sig det är friidrott eller fitness) är ätstörningarna en bromskloss som både försämrar prestationerna och är livsfarliga för hälsan.
Okunskap gör att många idrottare tror att ätstörningen ska hjälpa dem att maximera sina resultat och hjälpa dem i tävlingar, men i det långa loppet är effekten den motsatta.
Hur kan man behandla och förebygga ätstörningar?
Det bästa sättet är alltså att informera och utbilda för att kunna förebygga och behandla ätstörningar inom idrotten. Detta har varit mitt genomsyrande syfte med artikeln och jag hoppas att mitt budskap nått fram klart och tydligt. Det är av den anledningen jag valde att belysa detta känsliga ämne för att synliggöra alla risker och kännetecken.
Forskning visar tydligt att det är bristande kunskap som får personer med ätstörningar att fortsätta med sitt beteende. Som konsekvens av missförstånd och dålig förståelse för grundläggande näringslära kan idrottare ha en rädsla för att erkänna att de har problem. Det är dock väldigt viktigt att diagnos ställs i tid, så att personer med ätstörningar kan få hjälp på ett tidigt stadium.
Tränare, ledare, lagkamrater och andra personer runt idrotten har ett ansvar att vara uppmärksamma på tecknena och hjälpa personer i tid som ligger i riskzonen att utveckla ätstörningar. Det är även förebyggande att förmedla sunda, hälsosamma och starka ideal som nås med rätt metoder.
Vissa studier säger att man i första hand kan fokusera på att behandla depression, och därmed successivt komma åt problemet kring kost- och träningsproblemen.
När sedan ätstörningen uppdagas, är det viktigt att en professionell psykiatriker eller psykolog bedömer idrottarens tillstånd för att se om personen med problem är mottaglig och redo för rådgivning. En effektiv behandling kan sedan upprättas och det är viktigt att detta prioriteras före idrottsutövandet. Personer som tidigre haft ätstörningar och söker hjälp hos mig, har alltså redan kommit ur den första fasen av sina ätstörningar och har fått hjälp att bearbeta sina problem. När de kommer till mig är det därmed för att få nya sunda kost- och träningsvanor.
Vad jag då gör är att skräddarsy program där klienterna tränar tungt, äter mycket och bra mat. För att klara av mina scheman och mina upplägg i gymmet fungerar det inte att ha ätstörningar. Ska man ha kraft att lyfta tungt behöver man ha en fungerande kropp som orkar.
Ska man desutom få i sig allt bränsle som krävs för att skapa drömkroppen, så behöver man ha en sund relation till mat. Detta resulterar sedan i att man mår bra och kan prestera på topp för att skapa lycka, välmående och hälsa i livet med en stark, sund kropp -både på insidan och utsidan. Det är min melodi!
Så var rädd om dig själv och ta hand om din hälsa!
Mitt råd till er läsare är att göra ert val baserat på vad ni faktiskt själva anser vara korrekt. Antingen går ni på vad forskningen säger och litar på den eller så går ni mot forskningen och gör ert val baserat på vad ni själva tror, har hört eller liknande. Valet är ert.
Länk (http://axonblogg.se/min-syn-pa-atstorningar/)
Min syn på ätstörningar
Denna gång har jag valt ett mycket känsligt ämne, som förmodligen kommer att väcka starka känslor och reaktioner. Men ämnet är både aktuellt och viktigt, vilket gör att jag ändå väljer att skriva om det i min kamp för en sundare, friskare och starkare folkhälsa.
Fetma är ett folkhälso-problem som stadigt ökar, men i kontrast till detta ökar även ytterligheten åt motsatt håll. Forskare rapporterar om en uppåtgående trend av ätstörningar, och inom fitnessindustrin märks detta tydligt.
Jag får ofta frågor om ätstörningar och jag blev nyligen intervjuvad angående hur jag ser på kroppsfixering och osunda ideal i min roll som personlig kost- och träningsrådgivare. Reporten ville då veta hur jag ställer mig till hysterin kring träning, vilka konsekvenser detta kan få och om det finns en fara med att hjälpa människor som vill gå ned i vikt då det kan uppvigla ett ohälsosamt beteende? Mitt svar är enkelt: Jag ser på det utifrån ett annat perspektiv.
Att det just nu går en träningsvåg genom Sverige där männskor intresserar sig allt mer och mer för träning och bra kost –tycker jag är positivt. Fler behöver mer kunskap om näringslära för att bryta sina osunda vanor med halvfabrikat och snabbmat. Många behöver även komma igång med motionen för hälsan skull då vi ser att hjärt- och kärlsjukdomar ökar. Fler behöver dessutom hitta en balans i sina stressade liv som annars genererar i osunda val. Argumenten är många, men poängen är att jag ser det ökade träningsintresset som positivt.
Jag tycker alltså att det är bra att svenskarna är ett aktivt folk som bryr sig om kropp och hälsa.
Så länge detta sker inom sunda och hälsosamma gränser, så ser jag ingen anledning till oro. MEN så fort något går till överdrift och går överstyr, så tappar det givetvis både sin poäng och syfte vilket dessutom ofta leder till motsatt effekt. Det är givetvis aldrig bra när något går till extremer och istället för att vara hälsosamt och sunt övergår till att bli sjukt och farligt. Det är väl aldrig bra oavsett vad det handlar om?
Så hur ser jag då på min roll i detta och ser jag det som riskfyllt att hjälpa människor att gå ned I vikt? I mitt yrke har jag en viktigt och betydelsefull roll för att hjälpa människor att hitta den rätta balansen. Som PT och kostrådgivare har jag dessutom en unik chans att faktiskt kunna hjälpa människor i tid och få dem att ändra sin relation till kost, ideal och träning. Nyckeln är kunskap!
Genom att förse klienter med information ger man dem makten att förstå och kunna förändra sitt beteende. Det är därför mycket positivt att människor som hamnat ur balans i sin relation till kost- och träning, kommer till mig och får de verktyg som behövs för att bryta osunda beteenden och skapa nya vanor.
Jag vill dock poängtera att de som haft stora problem en längre tid, först måste behandlas av läkare och/eller psykolog innan de kommer till mig.
Men de som är i startgroparna och börjar uppvisa tecken på ett avvikande beteende kan alltså lätt fångas upp av mig och styras in på en annan väg om syntomen syns I tid.
Ett flertal klienter med ätstörningar i bagaget har sökt sig till mig genom åren för att få hjälp och stöd i att vända negativa matvanor till en sundare livsstil. Jag ser det som en stor fördel att jag har möjligheten att påverka dessa människors förhållningssätt och som kost- och träningsrådgivare har jag även en mycket viktig förebyggande roll.
Det är alltså oftast brist på kunskap som gör att människor med ätstörningar fortsätter med sitt beteende. Jag vill därmed belysa detta ämne, redogöra för alla risker, förklara begreppen och beskriva hur ätstörningar påverkar en idrottande människa i hopp om att fler ska få ett nytt perspektiv och därmed kunna bryta ett farligt beteende i tid.
Eftersom jag är verksam inom träningsvärlden och inte är någon läkare, så kommer denna artikel om ätstörningar att skrivas utifrån mitt kunskapsområde. Denna artikel kommer alltså att handla om ätstörningar inom idrotten/träningsbranchen och syftet är att utifrån forskning klargöra: kännetecknen för anorexia nervösa & bulimia nervösa, förekomsten av ätstörningar inom idrotten, riskfaktorer, hur ätstörningar påverkar prestationsförmågan, hur hälsan påverkas och vilka effektiva strategier som finns för att behandla ätstörningar.
Inledningsvis vill jag definiera begreppet och tydliggöra att de flesta ätstörningar förknippas med antingen ett onormalt lågt energiintag eller hetsätning som avslutas med kräkningar. Ätstörningar inom idrottens/fitnessindustrins värld är vanligt förekommande, förmodligen vanligare än vad de flesta tror, och det är bevisat att det är vanligare att aktiva människor inom idrotten får problem med ätstörningar jämfört med vad det är för människor i samhället i övrigt.
Om ett ätstörningsbeteende inte diagnostiseras och behandlas, så kommer det att leda till negativa effekter på prestationsförmågan och ge skadliga kroniska konsekvenser för individens hälsa. Det är faktiskt så illa att ätstörningar kan leda till döden.
Eftersom jag så ofta får frågor (främst från kvinnor) som vill komma ned i extremt låga fettprocenter, vill jag belysa de risker och hälsofaror som man utsätter kroppen för med detta.
Just när det kommer till fettprocent, så har män lägre fettprocent än kvinnor. Tyvärr är det tydligt att många kvinnor ser den manliga kroppen som ideal och vill komma ner i samma fettprocent som en vältränad manskropp. Men för en kvinna kan så extremt låg fettprocent få både allvarliga och farliga konsekvenser.
Jag avråder alltid kvinnor starkt ifrån att pressa ner sin fettprocent under 10-12% (motsvarande siffra finns inte riktigt för killar). Tjejer som tävlar i fitness ligger oftast på en fettprocent på ca 8-10%, men denna låga fettprocent kan de bara ha i samband med tävling utan att drabbas av hormonella rubbningar (vilket inte heller drabbar pss killar på samma sätt utan vi kan hålla tävlingsform på 4-6% mer eller mindre året runt). När det kommer en kvinnlig klient till mig som vill få hjälp att komma ner till sådana extremt låga fettprocenter är det alltid min skyldighet att informera om hälsorisken med detta och jag hjälper ingen att bli sjuk eller få livshotande men.
Självklart har vi alla olika ideal och målbilder, men det får aldrig bli farligt eller ohälsosamt när man coachas av mig. Jag brukar ofta referera till friidrottstjejer som springer löpning på elitnivå. De har (enligt mig och många andra) väldigt starka, muskulösa kroppar som fortfarande är sunda, friska och framförallt kvinnliga. Deras fettprocent brukar ligga på ca 14-16%, vilket är ett bra mål tycker jag.
Jag vill dock poängtera att jag givetvis hjälper fler kvinnliga klienter att komma i tävlingsform om de ska tävla i t.ex fitness, det är en helt annan sak! Och då är det även lika viktigt att jag hjälper dem att nå normal fettprocent igen efter tävling och ser till att de får rätt energibalans.
Att vara uppmärksam på kvinnor (som inte ska tävla) som vill ha extremt låg fettprocent är viktigt då detta ofta hänger ihop med ätstörningar. De kännetecknen man då ska vara uppmärksam på kommer jag nedan att belysa. Jag ska därmed redogöra för vilka typer av ätstörningar det finns och senare i artikeln framhävs även vilka konsekvenser dessa beteenden har för en idrottande människa.
Olika typer av ätstörningar
Jo, man kan dela in ätstörningar i följande grupper: anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning och ätstörning UNS (utan närmare specifikation).
Jag kommer nedan att endast redogöra för de två största grupperna: anorexia och bulimi.
ANOREXIA NERVOSA
Kännetecknas av ett onormalt lågt matintag och en ovilja att behålla en normal kroppsvikt. Dessa personer har en felaktiga kroppsuppfattning och är enormt fixerade vid att inte gå upp i vikt trots att de ligger långt under vad som är normalvikt för deras längd, ålder och kön.
De fysiska symptomen hos en individ med anorexia nervosa eller idrottsanorexia som det också kallas är enligt forskning sammanfattningsvis:
* viktnedgång utöver det som normalt krävs för en specifik idrottsprestation
* dehydrering
* extrem trötthet
* mag-tarmproblem
* hyperaktivitet
* låg kroppstemeratur
* låg vilopuls
* muskelsvaghet
* mottaglighet för överbelastningsskador
* minskad bentäthet och mottaglighet för stressfrakturer
* frekventa infektioner, hudsår och dålig sårläkning
* låga nivåer av hemoglobin, hematokrit, serumalbumin, serumferritin, glukos, HDL-kolesterol och östradiol
* Rubbad menstruationscykel hos kvinnor
De psykologiska kännetecknen hos individer med anorexia nervösa eller idrottsanorexia är sammanfattningsvis:
* allmän oro
* undviker att äta och undviker måltidssituationer
* använder uttryck som att “känna sig tjock” och “vara fet” trots att personen är underviktig
* motsätter sig rekommendationer att gå upp i vikt
* ovanliga vägningsbeteenden (kan uttrycka sig genom att personen ständigt väger sig eller undviker att väga sig och reagerar negativt vid vägning)
* överdriven träning utöver det som krävs för en speciell idrott eller när skada,tränare eller medicinsk person personal förbjudit träning så ignoreras detta
* besatt av sin kroppsbild och har ett tvångsmässigt beteende när det gäller livsmedelsintag och fysisk aktivitet
* rastlöshet
* socialt tillbakadragen
* depression
* trötthet och irritabilitet
* sömnsvårigheter
BULIMIA NERVOSA
Kännetecknet för bulimia nervosa är upprepade hetsätningsperioder som följs av framkallade kräkningar för att undvika att näringsämnena tas upp av kroppen. De fysiska symptomen hos en individ med bulimia nervosa är enligt forskning sammanfattningsvis:
* sår, förhårdnader eller skav på fingrar och händer.
* dehydrering
* tand- och tandköttsproblem
* uppsvälldhet
* avvikande serumelektrolytvärden
* mag- och tarmproblem
* låg vikt trots stort intag av mat
* frekventa och extrema viktpendlingar
* muskelkramper och/eller muskelsvaghet
* svullna spottkörtlar
* menstrationrubbningar bland kvinnor
De psykologiska kännetecknen för en person med bulimia nervosa är enligt forskning följande:
* hetsätning
* äta i hemlighet och bli irriterad av att bli avbruten under hetsätning
* avviker omgående efter måltid
* uppvisar bevis för kräkningar trots att personen inte har några sjukdomar
* bantning
* överdriven träning utöver vad som krävs för den aktiva personens idrott
* depression
* självkritik och förvrängd kroppsbild, kroppsvikt och idrottsprestation
* drogmissbruk
* användning av laxermedel
Det kan därmed tydligt konstateras att ätstörningar kännetecknas av stora avvikelser i ätbeteendet, även om tillvägagångssättet skiljer sig åt emellan de två grupperna. Den största skillnaden är således att en anorektiker har extremt lågt matintag kontra en bulimikers hetsätning med kräkningar som påföljd.
De flesta som hamnar i dessa rutiner, inser inte själva att de har problem. Det är därför av enormt stor vikt att tränare, läkare, fysiologer, idrottspsykologer, idrottsdietister eller idrottsnutritionister och kost- och träningsrådgivare uppmärksammar signalerna i tid och tar ansvar för att identifiera problemet samt att övertyga idrottaren att söka vård.
Varför jag tar upp alla dessa kännetecken är för att uppmärksamma vad man ska vara observant på och hur ätstörningarna yttrar sig både fysiskt och psykiskt. Fakta kvarstår:
Om ätstörningar inte diagnosticeras och behandlas, påverkar det prestationsförmågan mycket negativt och personen kan få kroniskt skadliga effekter på hälsan -ja, till och med dö i värsta fall.
Som jag tidigare nämnt är det viktigt för mig I min yrkesroll att se dessa varningstecken i tid, för att kunna hjälpa en person med sina problem. Det är mitt jobb att uppmuntra sunda, friska och starka ideal där människor når sina drömmål på hälsosamma sätt. Notera att jag inte på något sätt ser ner på enastående resultat där personer lyckats få en låg fettprocent inför exempelvis tävling eller liknande -så länge man gjort det på rätt sätt. Jag har själv utsatt min egen kropp och flera klienters kroppar för extrem träning/kosthållning men det är något helt annat än att ha en ätstörning.
Det är alltså väldigt viktigt att vara uppmärksam och lyhörd på dessa signaler för att undvika att utveckla denna typ av problematik. Att nå sina mål är fullt möjligt utan att behöva riskera att bli sjuka eller få kroniska men. Alla de ovanstående kännetecknen som jag gått igenom bidrar givetvis till att en person inte alls kan prestera utifrån sin bästa förmåga vare sig de är på gymmet eller på fotbollsplanen. Det blir omöjligt för dem att träna på ett utvecklande sätt då de försvagade musklerna inte bär. När man dessutom ligger på så låg energinivå så finns det ingen ork att utöva sin idrott på den nivån som önskas. Men varför är det då så många inom fitnessindustrin som har ätstörningar kan man då fråga sig?
Ja, det är inte helt enkelt att svara på den frågan. Förekomsten av ätstörningar inom idrotten och inom fitnessindustrin är förvånansvärt stor. Det finns fler som har ätstörningar bland idrottare än vad som finns bland inaktiva i övrigt. Det är dessutom mer vanligt förekommande att idrottande kvinnor har ätstörningar jämfört med idrottande män.
Kvinnor som tävlar i uthållighets- och viktklassidrotter och speciellt bland estetiska idrotter som gymnastik och dans har i större utsträckning ätstöningar än vad kvinnor inom jämnförelsevis lagsporter, styrkeidrotter eller tekniska idrotter. Detta kan förklaras med att det upplevs som positivt att vara smal och nå framgång inom de förstnämnda idrotterna samt att det ses som en fördel att kunna tävla i lägre viktklasser. När det kommer till fitness är det enklare att förstå varför samma ätstörning kan uppstå.
Det finns därmed vissa riskgrupper som löper större risk än andra att utveckla problem med ätstörningar och dessa kommer jag nedan att sammanfatta:
Vilka riskfaktorer ökar utvecklingen av ätstörningar?
Forskning visar att det i mycket större utsträckning är kvinnor som drabbas av ätstörningar jämfört med män. Kvinnor löper hela tio gånger större risk, något som jag själv har sett av erfarenhet i mitt yrke. Det finns dock studier som tydlig visar att antalet män med ätstörningar ökar.
Dysmorfofobi är ett begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där män inte är nöjda med sina kroppar. Mer muskler, deffad muskulatur och vältränad mage eftersträvas oftast. Men de metoder som felaktigt används för att få dessa resultat är ohälsosamma och farliga med överdriven träning samt missbruk av läkemedel/dopingpreparat. Även detta är ett stort problem, men diskussionsämnet om att träna tung men rent tar jag vid ett annat tillfälle då jag i denna artikel vill fortsätta att fokusera på ätstörningar.
Andra riskfaktorer är att högmotiverande men felinformerade människor (främst kvinnor) löper stor risk att utveckla ätstörningar. Detta gör att jag återigen vill poängtera vikten av att sprida kunskap om detta och att det dessutom är en god idé att ta hjälp av professionella läkare eller rådgivare när man vill nå hållbara mål utan att riskera sin hälsa.
Ästörningar förknippas ofta med träningsberoende och depression, vilket gör att man måste vara extra uppmärksam på människor som uppvisar sådana tendenser. Forskning visar dock att hög träningsmängd kan leda till negativ energibalans hos uthållighetsidrottare. Vilket i sin tur kan medföra fysiologiska och sociala förstärkningar som kan resultera i ätstörningar. Det är av denna anledning som elitidrottare löper större risk än inaktiva att drabbas av detta.
Vilka effekter har ätstörningar på prestationsförmågan?
Ätstörningar medför med största sannolikhet till att prestationsförmågan försämras. Dess omfattning beror givetvis på ätstörningens omfång, hur länge det pågått och vilken typ av idrott som utförs.
Uthålligheten försämras då lever- och muskelglykogennivåerna är låga eller om idrottaren blir dyhydrerad (uttorkad). Dehydrering är väldigt vanligt förekommande hos personer med anorexi och bulimi, vilket även påverkar motorik och koordination. Ätstörningar får även konsekvenser för kroppens förmåga att reglera kroppstemperaturen under träning eller tävling vilket kan skapa problem.
Sammanfattningsvis kan man därmed konstatera att en idrottande person får svårt att leva upp till den prestation som förväntas inom idrotten, då ätstörningar påverkar den kroppsliga förmågan mycket negativt och nedsättande.
Vilka effekter har ätstörningar för hälsan?
Både Anorexia och Bulimi resulterar i mikronäringsämnesbrist som är otroligt skadligt för hälsan. Studier visar att humör, endokrinstatus, tillväxt, reproduktion och benhälsa påverkas. Puberteten kan försenas bland unga idrottare och dålig benutveckling som med tiden kan medföra risker för frakturer.
Kvinnors fortplantningsfunktion påverkas också väldigt negativt av ett ätstörningar genom att produktionen av gonadotropiner hämmas och könshormonerna sjunker till låga nivåer. Menstruationen blir oregelbunden och kan även helt utebli.
De psykiska konsekvenserna innebär trötthet, ängslan, ilska, irritation och depression hos en person med ätstörningar.
Den allvarligaste effekten av ätstörningar är att tillståndet kan ha dödlig utgång.
Slutligen kan man därmed konstatera att det är en mängd farliga risker som en människa med ätstörningar utsätter sin kropp för och konsekvenserna är förödande. Jag hoppas dock att denna artikel har kastat ljus på de olika kännetecknen som finns så att alla inom idrottens värld kan vara uppmärksamma på varningssignalerna och åtgärda i tid. Vi har alla ett viktigt ansvar!
Jag hoppas också att artikeln öppnat ögonen för dem som känner igen ett flertal av faktorerna och därmed kan förstå konsekvenserna av ett ätstörnings beteende. I många fall vet man inte ens om att man har problem själv, och behöver ett uppvaknande.
Det står dock helt klart att om man vill nå långvariga och hållbara resultat med både kost- och träning så är det av största vikt att man använder hälsosamma metoder. Om man är aktiv inom idrott (vare sig det är friidrott eller fitness) är ätstörningarna en bromskloss som både försämrar prestationerna och är livsfarliga för hälsan.
Okunskap gör att många idrottare tror att ätstörningen ska hjälpa dem att maximera sina resultat och hjälpa dem i tävlingar, men i det långa loppet är effekten den motsatta.
Hur kan man behandla och förebygga ätstörningar?
Det bästa sättet är alltså att informera och utbilda för att kunna förebygga och behandla ätstörningar inom idrotten. Detta har varit mitt genomsyrande syfte med artikeln och jag hoppas att mitt budskap nått fram klart och tydligt. Det är av den anledningen jag valde att belysa detta känsliga ämne för att synliggöra alla risker och kännetecken.
Forskning visar tydligt att det är bristande kunskap som får personer med ätstörningar att fortsätta med sitt beteende. Som konsekvens av missförstånd och dålig förståelse för grundläggande näringslära kan idrottare ha en rädsla för att erkänna att de har problem. Det är dock väldigt viktigt att diagnos ställs i tid, så att personer med ätstörningar kan få hjälp på ett tidigt stadium.
Tränare, ledare, lagkamrater och andra personer runt idrotten har ett ansvar att vara uppmärksamma på tecknena och hjälpa personer i tid som ligger i riskzonen att utveckla ätstörningar. Det är även förebyggande att förmedla sunda, hälsosamma och starka ideal som nås med rätt metoder.
Vissa studier säger att man i första hand kan fokusera på att behandla depression, och därmed successivt komma åt problemet kring kost- och träningsproblemen.
När sedan ätstörningen uppdagas, är det viktigt att en professionell psykiatriker eller psykolog bedömer idrottarens tillstånd för att se om personen med problem är mottaglig och redo för rådgivning. En effektiv behandling kan sedan upprättas och det är viktigt att detta prioriteras före idrottsutövandet. Personer som tidigre haft ätstörningar och söker hjälp hos mig, har alltså redan kommit ur den första fasen av sina ätstörningar och har fått hjälp att bearbeta sina problem. När de kommer till mig är det därmed för att få nya sunda kost- och träningsvanor.
Vad jag då gör är att skräddarsy program där klienterna tränar tungt, äter mycket och bra mat. För att klara av mina scheman och mina upplägg i gymmet fungerar det inte att ha ätstörningar. Ska man ha kraft att lyfta tungt behöver man ha en fungerande kropp som orkar.
Ska man desutom få i sig allt bränsle som krävs för att skapa drömkroppen, så behöver man ha en sund relation till mat. Detta resulterar sedan i att man mår bra och kan prestera på topp för att skapa lycka, välmående och hälsa i livet med en stark, sund kropp -både på insidan och utsidan. Det är min melodi!
Så var rädd om dig själv och ta hand om din hälsa!
Mitt råd till er läsare är att göra ert val baserat på vad ni faktiskt själva anser vara korrekt. Antingen går ni på vad forskningen säger och litar på den eller så går ni mot forskningen och gör ert val baserat på vad ni själva tror, har hört eller liknande. Valet är ert.
Länk (http://axonblogg.se/min-syn-pa-atstorningar/)