Visa fullständig version : Mansforum
Tänkte att vi skulle ha en tråd där vi män kan prata med varandra om samlevnadsproblem, separationer, bekymmer med mansrollen, tvister i umgänge med barnen eller svårigheter med aggressivitet med mera. Exempel på frågor kan vara;
Jag har svårt att hantera det som händer runt omkring mig.
Jag känner inte igen mig själv.
Min partner har lämnat mig och det är tungt.
Jag kan inte kontrollera min ilska.
Jag har blivit pappa, fast jag inte vill/är redo för det.
Hur kan jag fungera bättre som pappa.
Jag fungerar inte i mitt sexliv.
Riktar sig till män i alla åldrar, nu tycker jag att det är dags att vi står upp för varandra och tänk på att alla problem är ett problem oavsett stort/litet.
MentalogisT
2014-03-06, 20:26
När räknas man som "man"?
In.Stort att du vågar erkänna det här. Jag känner verkligen men dig men har inte något bra svar på det du säger. Har du pratat med en kompis om det?
När räknas man som "man"?
En man är den fullvuxna människan med biologiskt hankön till skillnad från en vuxen hona, som kallas kvinna.
Som hos de flesta däggdjur, ärver mannens genom en X-kromosom från modern, och en Y-kromosom från fadern. Det manliga fostret producerar en större mängd androgener och en mindre mängd östrogener än vad det kvinnliga fostret gör. Det är främst dessa skillnader av könshormoner som är orsaken till de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.
Prata med dina föräldrar och gör hormontest om du är osäker på vilket kön du tillhör.
Jockefoten
2014-03-06, 20:29
När räknas man som "man"?
När man har lärt sig skjuta. -Guvernör Ratcliffe
Fantastisk idé. Jag får återkomma.
Ska vi snacka om snoppar, pungkulor och vissa fysiologiska processer under livet? För det är det enda som jag vet att män har gemensamt.
Stort att du vågar erkänna det här. Jag känner verkligen men dig men har inte något bra svar på det du säger. Har du pratat med en kompis om det?
In för att läsa, alltid intressant.
MentalogisT
2014-03-06, 20:31
En man är den fullvuxna människan med biologiskt hankön till skillnad från en vuxen hona, som kallas kvinna.
Som hos de flesta däggdjur, ärver mannens genom en X-kromosom från modern, och en Y-kromosom från fadern. Det manliga fostret producerar en större mängd androgener och en mindre mängd östrogener än vad det kvinnliga fostret gör. Det är främst dessa skillnader av könshormoner som är orsaken till de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.
Prata med dina föräldrar och gör hormontest om du är osäker på vilket kön du tillhör.
Det här blev verkligen en väckarklocka.
Ska vi snacka om snoppar, pungkulor och vissa fysiologiska processer under livet? För det är det enda som jag vet att män har gemensamt.
Det står ju precis vad vi ska prata om, väldigt klart och tydligt? Vad är de som inte är glasklart? Har du barn? Känner du att du inte kan vara man nog för dina barn? Behöver du hjälp med det? Har din fru lämnat dig och du vet inte om det är okej att gråta eller inte? Inga problem är för små, du har nu möjlighet att kunna prata med andra eventuellt äldre och mer erfarna män än dig själv och få råd och stöd.
När räknas man som "man"?
När du börjar bete dig som en
Det står ju precis vad vi ska prata om, väldigt klart och tydligt? Vad är de som inte är glasklart? Har du barn? Känner du att du inte kan vara man nog för dina barn? Behöver du hjälp med det? Har din fru lämnat dig och du vet inte om det är okej att gråta eller inte? Inga problem är för små, du har nu möjlighet att kunna prata med andra eventuellt äldre och mer erfarna män än dig själv och få råd och stöd.
Kan man inte prata med kvinnor om det?
Kan man inte prata med kvinnor om det?
Jo självklart, men det här är en tråd där folk specifikt kan få hjälp från andra män. Hur bra tror du en kvinna vet hur det känns att inte kunna vara man nog för sitt barn?
MentalogisT
2014-03-06, 20:58
När du börjar bete dig som en
Vad definerar en man, egentligen? Kanske Kalle från Skövde, 41 år, som halsar havregrynsgröten på morgonen för att sedan lägga århundradets brakskit på toan innan han intensivt drämmer igen ytterdörren påväg till jobbet där han spikar plankor och mördar praktikanter.
Torsten, 26 år från Stockholm, som försiktigt gör igordning sitt gröna munk-té på morgonen som han fick av sin ömma moder förra helgen. Han går in på toan och tänder sitt doftljus för att eliminera exkrementdoften då hans luktsinne inte klarar av sådana extrema upplevelser, och efter det gör han harmoniskt tvåan, varpå han därefter förbereder sin läderportfölj med Musse Pigg motiv och promenerar sedan till jobbet för att ännu en dag kunna vara livskamrat åt de små barnen på förskolan.
What defines a man?
Sluta kapa tråden, ta dina genusfrågor nån annanstans.
Vad definerar en man, egentligen? Kanske Kalle från Skövde, 41 år, som halsar havregrynsgröten på morgonen för att sedan lägga århundradets brakskit på toan innan han intensivt drämmer igen ytterdörren påväg till jobbet där han spikar plankor och mördar praktikanter.
Torsten, 26 år från Stockholm, som försiktigt gör igordning sitt gröna munk-té på morgonen som han fick av sin ömma moder förra helgen. Han går in på toan och tänder sitt doftljus för att eliminera exkrementdoften då hans luktsinne inte klarar av sådana extrema upplevelser, och efter det gör han harmoniskt tvåan, varpå han därefter förbereder sin läderportfölj med Musse Pigg motiv och promenerar sedan till jobbet för att ännu en dag kunna vara livskamrat åt de små barnen på förskolan.
What defines a man?
Det finns väl fastlagda biologiska definitioner. Däremot vilket beteende som definierar en man är subjektivt och upp till var och en, där vi alla har olika föreställningar om vad som skiljer pojken från mannen.
Nr#2 låter inte alls som en Torsten, men annars kan jag köpa att vissa homo sapiens av hankön förvandlats till sådana ting.
När räknas man som "man"?
Det beror på vem man är.
Jo, puberteten skulle man ju annars kunna gå efter. Lite sådär lagom medeltida?
R Scarpa27
2014-03-06, 21:42
vid vilken ålder kom ni i första stadiet till att bli man alltså målbrottet?
Ett annat sätt att mäta det hela är ju när man började skala banan. Målbrottet tror jag råkade missa mig helt och hållet, dock.
filmjölk
2014-03-06, 21:57
Jag känner att jag brister i min manlighet i jämförelse med de flesta andra män i min ålder. Jag behöver mogna mentalt och bli en man istället för en pojke som ser ut som en man. Är det någon som brottas med liknande ångest över sin bristande manlighet?
Genuskrig om 3...2...1...
Hej Bullen,
jag är en man på snart 26 jordsnurr som känner att jag fortfarande inte har "hittat mig själv" och känner mig inte bekväm i min person. Vad ska jag göra?
Hej Bullen,
jag är en man på snart 26 jordsnurr som känner att jag fortfarande inte har "hittat mig själv" och känner mig inte bekväm i min person. Vad ska jag göra?
Man hittar inte sig själv. Man skapar sig själv. Vad är du bra på, vad gillar du att göra, vad vill du göra?
filmjölk
2014-03-06, 22:09
Hej Bullen,
jag är en man på snart 26 jordsnurr som känner att jag fortfarande inte har "hittat mig själv" och känner mig inte bekväm i min person. Vad ska jag göra?
Fejka. Jag är 9år äldre än dig och det går inte med tiden, man växer inte in i manligheten. Fejka.
Man hittar inte sig själv. Man skapar sig själv.
Vad är du bra på,
Oklart..
vad gillar du att göra,
Varierar, också ganska oklart.
vad vill du göra?
Typ.. nytta?
Du ser!?
Oklart..
Varierar, också ganska oklart.
Typ.. nytta?
Du ser!?
Du kan arbeta för mig ideellt om du vill, du får betalt i natura.
MVH
Nu vet jag åtminstone en sak jag _inte_ vill göra :D
BiffKriminell
2014-03-06, 22:25
Vad definerar en man, egentligen? Kanske Kalle från Skövde, 41 år, som halsar havregrynsgröten på morgonen för att sedan lägga århundradets brakskit på toan innan han intensivt drämmer igen ytterdörren påväg till jobbet där han spikar plankor och mördar praktikanter.
Torsten, 26 år från Stockholm, som försiktigt gör igordning sitt gröna munk-té på morgonen som han fick av sin ömma moder förra helgen. Han går in på toan och tänder sitt doftljus för att eliminera exkrementdoften då hans luktsinne inte klarar av sådana extrema upplevelser, och efter det gör han harmoniskt tvåan, varpå han därefter förbereder sin läderportfölj med Musse Pigg motiv och promenerar sedan till jobbet för att ännu en dag kunna vara livskamrat åt de små barnen på förskolan.
What defines a man?
Vad är detta för trams? Du vet mycket väl vad som är en man och vad som är en kvinna - och om du nu mot förmodan inte gör det, så får du en bra förklaring genom att söka på man och kvinna på google och läsa de första träffarna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Man, http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinna.
Genussnack... :smash:
Armed Dingo
2014-03-06, 22:52
Jag känner att jag brister i min manlighet i jämförelse med de flesta andra män i min ålder. Jag behöver mogna mentalt och bli en man istället för en pojke som ser ut som en man. Är det någon som brottas med liknande ångest över sin bristande manlighet?
Jag har inte ångest över det men jag har helt klart några plan jag vill mogna i. Känns som jag stannat på just de planen sedan jag var 15-16. Fick en sån upplevelse idag (och det var år sedan sist) där det var jättetydligt - jag såg mig hur jag varit fram till det ögonblicket och hur jag nu ska vara mer ansvarsfull inom det området. Och det var det.
Men jag har inte ångest över det, jag har tagit det till min personlighet och insett att det är sån jag är bara.
Men kan hända att ditt är allvarligare och inte lika lätt att ta med ro. Isåfall all styrka åt dig filmjölk!
Och vad är det för folk som inte kan acceptera en tråd där man lättar på hjärtat? Tjejer får ju läsa om de vill, vad är problemet? Va? De får svara också, tror jag, men det är ju uppenbart att de inte kan sätta sig in i alla situationer man kan uppleva som man, precis som att jag aldrig får veta hur det känns att blöda i underlivet eller att bära ett barn. För att ge enkla exempel. Tror inte det fanns någon machoattityd bakom hans trådnamn, han skrev väl Mansforum av bara farten. Det fanns en tid när det inte spelade så himla stor roll.
Jag fattar inte varför vi har kvinnor på mitt jobb!
Tänk er att jobba på en flyttfirman så anställer chefen några tjejer. Ungefär så känns det.
Jag vet redan svaret på min fråga: de kostar mindre.
Jag fattar inte varför vi har kvinnor på mitt jobb!
Tänk er att jobba på en flyttfirman så anställer chefen några tjejer. Ungefär så känns det.
Jag vet redan svaret på min fråga: de kostar mindre.
Att ha kvinnor på företaget får ju företaget att se blandat och fint ut, jämn könsfördelning står väldigt högt i kurs hos många som behöver flytthjälp. Det ser bra ut helt enkelt!
Jag är en jävligt trygg och stabil familjefar. Vad som däremot släpper lös demonerna och som verkar släppa lös demoner hos varje man, är snö och bakhjulsdrift. Vad är det som får oss män att alltid välja sladden före att leverera en känsla av trygg och säker körning? Särskilt när kvinnor eller barnen är med i bilen. Har aldrig mött en kvinna som varje gång det är halt och med bakhjulsdrift måste sladda.
PureWhey
2014-03-06, 23:33
Varför är det så många svenska kvinnor som inte gillar muskler? Förskräckligt.
Armed Dingo
2014-03-06, 23:36
Jag är en jävligt trygg och stabil familjefar. Vad som däremot släpper lös demonerna och som verkar släppa lös demoner hos varje man, är snö och bakhjulsdrift. Vad är det som får oss män att alltid välja sladden före att leverera en känsla av trygg och säker körning? Särskilt när kvinnor eller barnen är med i bilen. Har aldrig mött en kvinna som varje gång det är halt och med bakhjulsdrift måste sladda.
Är väl skillnad på en rondell och en kurva i 110 :)
Fejka. Jag är 9år äldre än dig och det går inte med tiden, man växer inte in i manligheten. Fejka.
Med snygg fru och barn kan det inte bara vara fejk!
Varför är det så många svenska kvinnor som inte gillar muskler? Förskräckligt.
Många prioriterar nog helt enkelt andra egenskaper, muskler står inte särskilt högt upp på listan med egenskaper hos idealmannen. Dessutom lever och frodas stereotypen att muskler och mental oförmåga går hand i hand. Lite som dumma bimbos. Fast jag tror män i högre utsträckning gillar dumma bimbos än det omvända.
Varför är det så många svenska kvinnor som inte gillar muskler? Förskräckligt.
Man ska väl inte tycka om något som är "för mycket", landet lagom av en anledning antar jag.
Varför är det så många svenska kvinnor som inte gillar muskler? Förskräckligt.
Tycker det verkar tvärtom? Verkar mer eller mindre så att unga kvinnor (18-25) inte verkar bli lika imponerade av muskler gemene styrketränande har, utan man måste ha något liknande Proxy eller Zyzz/Naso numera för att anses ha muskler.
filmjölk
2014-03-07, 00:03
Med snygg fru och barn kan det inte bara vara fejk!
.
Jag var en 11/10 när vi träffades, det kan ha spelat in :)
Tycker det verkar tvärtom? Verkar mer eller mindre så att unga kvinnor (18-25) inte verkar bli lika imponerade av muskler gemene styrketränande har, utan man måste ha något liknande Proxy eller Zyzz/Naso numera för att anses ha muskler.
Det har nog skett en förändring det senaste decenniet på den fronten.
Hej mansforumet.
Det här med "grabbgänget" verkar vara något för mig. Jag har dock inga kompisar, hur fixar man det?
Man kan ju inte direkt gå på playdate som vuxen. Hur umgås man när man stiftar nya bekanskaper. Hänger!? *screwy* "ska vi leka?"
Är dessutom handikappad på så sätt att jag är totalt ointresserad av sport så "kolla på matchen" går inte riktigt hem då jag inte ens vet vad offside är.
Bonusfråga: är det låg social status bland män att inte veta vad offside är?
Hej mansforumet.
Det här med "grabbgänget" verkar vara något för mig. Jag har dock inga kompisar, hur fixar man det?
Man kan ju inte direkt gå på playdate som vuxen. Hur umgås man när man stiftar nya bekanskaper. Hänger!? *screwy* "ska vi leka?"
Är dessutom handikappad på så sätt att jag är totalt ointresserad av sport så "kolla på matchen" går inte riktigt hem då jag inte ens vet vad offside är.
Bonusfråga: är det låg social status bland män att inte veta vad offside är?
Bonusfrågan: Lite dålig allmänbildning bara :)
Arf Pingvin
2014-03-07, 00:29
Jag är en jävligt trygg och stabil familjefar. Vad som däremot släpper lös demonerna och som verkar släppa lös demoner hos varje man, är snö och bakhjulsdrift. Vad är det som får oss män att alltid välja sladden före att leverera en känsla av trygg och säker körning? Särskilt när kvinnor eller barnen är med i bilen. Har aldrig mött en kvinna som varje gång det är halt och med bakhjulsdrift måste sladda.
Det är för att man är kuvad. Det är den sista friheten man har så det är klart man tar chansen. Köper man en dieselbil med fyrhjulsdrift och antisladd så går det över. Man orkar inte koppla ur den. Ger upp lite. Dricker en finöl på en torsdag efter att sambon har gått och lagt sig istället. Hah! där fick hon.
Jösses vad deprimerande Arf. Glad jag är att jag är singel, verkligen!
Det är för att man är kuvad. Det är den sista friheten man har så det är klart man tar chansen. Köper man en dieselbil med fyrhjulsdrift och antisladd så går det över. Man orkar inte koppla ur den. Ger upp lite. Dricker en finöl på en torsdag efter att sambon har gått och lagt sig istället. Hah! där fick hon.
Vad händer om du tar 3+ bira (tredje gången gillt ftw) en torsdag och sambon märker att du är lite seg dagen efter? Det tar hus i helvete? *popcorn*
Jag är man och pappa till en underbar 5-månaders dotter och tycker det är fantastiskt. Jag blev jätteglad över att det var en flicka, även om jag inte hade brytt mig om vilket kön det var på barnet.
Ignatius72
2014-03-07, 09:32
Jag är man och pappa till en underbar 5-månaders dotter och tycker det är fantastiskt. Jag blev jätteglad över att det var en flicka, även om jag inte hade brytt mig om vilket kön det var på barnet.
Jag är pappa till tre pojkar och är nöjd med det. Men jag kommer ihåg innan första barnet föddes att jag verkligen önskade att få en pojke men när det var ett par månader kvar någonstans inom mig kom på att det har verkligen ingen betydelse. Jag skulle bli nöjd oavsett vilket. Även om det nu råkat blir tre grabbar så kändes det bra att kommit fram till det innan.
Men jag vet många pappor som verkligen velat ha pojkar och där det tagit viss tid innan man funnits sig till rätta och kunnat strunta i vilket. Jag antar att det handlar om någon form av identifikation.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Jag är pappa till tre pojkar och är nöjd med det. Men jag kommer ihåg innan första barnet föddes att jag verkligen önskade att få en pojke men när det var ett par månader kvar någonstans inom mig kom på att det har verkligen ingen betydelse. Jag skulle bli nöjd oavsett vilket. Även om det nu råkat blir tre grabbar så kändes det bra att kommit fram till det innan.
Men jag vet många pappor som verkligen velat ha pojkar och där det tagit viss tid innan man funnits sig till rätta och kunnat strunta i vilket. Jag antar att det handlar om någon form av identifikation.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Jag tror att den största anledningen till att jag, om jag fick välja, ville ha en dotter, även om jag hade blivit skitglad för en pöjk också, är att jag växte upp med 2 bröder.
När min flickvän var gravid frågade vi efter könet på barnet, men vi brydde oss verkligen inte, det var endast för att stilla nyfikenheten. Barnmorskan sa dock att man får inte veta könet i Malmö/Göteborg, då det finns större risk för sen abort på de orterna.
Jag tror att när barnen väl kommer så är man bara glad över att dom är friska, oavsett kön.
VoDaresVins
2014-03-07, 09:53
Jag är man och pappa till en underbar 5-månaders dotter och tycker det är fantastiskt. Jag blev jätteglad över att det var en flicka, även om jag inte hade brytt mig om vilket kön det var på barnet.
När jag blev pappa hade jag nog förhoppningar före om att det skulle bli en pojke. Tanken vore lite det med släktens gång, genom en son skulle vårt släktnamn troligare leva vidare. Tänkte även att jag skulle ha gemensamma intressen med en son.
I alla fall sedan stunden dottern föddes har jag inte vidare funderat "tänk om..". Jag är så stolt över den hon är idag, nyligen fyllda 8 år. Hon är mitt enda biologiska barn och så kommer det lämna. Är nu över 37 så känner faktiskt jag inte skulle orka med en ny liten trots de är det bästa man får uppleva i livet.
När jag blev pappa hade jag nog förhoppningar före om att det skulle bli en pojke. Tanken vore lite det med släktens gång, genom en son skulle vårt släktnamn troligare leva vidare. Tänkte även att jag skulle ha gemensamma intressen med en son.
I alla fall sedan stunden dottern föddes har jag inte vidare funderat "tänk om..". Jag är så stolt över den hon är idag, nyligen fyllda 8 år. Hon är mitt enda biologiska barn och så kommer det lämna. Är nu över 37 så känner faktiskt jag inte skulle orka med en ny liten trots de är det bästa man får uppleva i livet.
Jag fyllde nyligen 37 och fick mitt första barn, jag är säker på att vi skaffar ett till barn om ett par år. Vi måste befinna oss i olika skeden i livet utan tvekan. :)
speedy83
2014-03-07, 10:02
Jag fyllde nyligen 37 och fick mitt första barn, jag är säker på att vi skaffar ett till barn om ett par år. Vi måste befinna oss i olika skeden i livet utan tvekan. :)
Intressant, får man fråga hur gammal din dam är?
Intressant, får man fråga hur gammal din dam är?
Absolut, hon är 27.
speedy83
2014-03-07, 10:11
Absolut, hon är 27.
Ok, ja då förstår jag. Undrade mest om din tjej varit i din ålder så hade det varit lite intressant men då är hon ju betydligt yngre och i ett läge där hon utan problem kan vänta några år till och sedan skaffa fler barn.
Vi män har ju lite fördel där gentemot kvinnorna vad gäller ålder och barnskaffande :)
Ok, ja då förstår jag. Undrade mest om din tjej varit i din ålder så hade det varit lite intressant men då är hon ju betydligt yngre och i ett läge där hon utan problem kan vänta några år till och sedan skaffa fler barn.
Vi män har ju lite fördel där gentemot kvinnorna vad gäller ålder och barnskaffande :)
Ja, exakt. :)
Även om jag har haft förhållanden tidigare har det aldrig känts rätt att skaffa barn med den personen, tills nu.
VoDaresVins
2014-03-07, 10:46
Jag fyllde nyligen 37 och fick mitt första barn, jag är säker på att vi skaffar ett till barn om ett par år. Vi måste befinna oss i olika skeden i livet utan tvekan. :)
Har även en dotter på snart 12 år som är sambons. Har varit med henne sedan hon var dryga 2 år. Riktiga pappan har aldrig funnits i bilden så ser även henne som egen dotter.
Barn tar ju en hel del tid, åtminstone om man ger dom mycket tid så vill själv inte börja om. Min sambo är 3 år yngre än mig och hon känner samma.
Skulle vi bara haft ett barn hade vi nog skaffat ett till tidigare. Trots en del gnabb mellan varven har ju nog barnen bra sällskap av varann.
Jag känner att jag brister i min manlighet i jämförelse med de flesta andra män i min ålder. Jag behöver mogna mentalt och bli en man istället för en pojke som ser ut som en man. Är det någon som brottas med liknande ångest över sin bristande manlighet?Kallar det snarare bristande vuxenhet, men ja.
speedy83
2014-03-07, 11:04
Ja, exakt. :)
Även om jag har haft förhållanden tidigare har det aldrig känts rätt att skaffa barn med den personen, tills nu.
Jo så är det ju ofta. Anledningen till att jag undrade var att jag själv är i tagen om att troligen skaffa barn och tiden är lite "knapp" min sambo är 35 och liksom jag barnlös. Jag är ju då några år yngre dock och man.
Ignatius72
2014-03-07, 11:08
Jag tror att den största anledningen till att jag, om jag fick välja, ville ha en dotter, även om jag hade blivit skitglad för en pöjk också, är att jag växte upp med 2 bröder.
När min flickvän var gravid frågade vi efter könet på barnet, men vi brydde oss verkligen inte, det var endast för att stilla nyfikenheten. Barnmorskan sa dock att man får inte veta könet i Malmö/Göteborg, då det finns större risk för sen abort på de orterna.
Jag tror att när barnen väl kommer så är man bara glad över att dom är friska, oavsett kön.
Jag hade två systrar... :d
Vi kollade innan (Lund) eller kollade och kollade. Min fru är en fena på att se sånt på ultraljudet.
Har även en dotter på snart 12 år som är sambons. Har varit med henne sedan hon var dryga 2 år. Riktiga pappan har aldrig funnits i bilden så ser även henne som egen dotter.
Barn tar ju en hel del tid, åtminstone om man ger dom mycket tid så vill själv inte börja om. Min sambo är 3 år yngre än mig och hon känner samma.
Skulle vi bara haft ett barn hade vi nog skaffat ett till tidigare. Trots en del gnabb mellan varven har ju nog barnen bra sällskap av varann.
Jo, du har ju dock ett eget barn, vilket är trevligt. Har en kollega som nu skaffat tjej som inte vill ha fler barn eftersom hon har 2 sen ett tidigare förhållande. Så som det ser ut nu blir han barnlös. Innan han träffade henne var han jäkligt sugen på eget barn. Nu har han gett upp på ett deprimerande sätt haha.
Jo så är det ju ofta. Anledningen till att jag undrade var att jag själv är i tagen om att troligen skaffa barn och tiden är lite "knapp" min sambo är 35 och liksom jag barnlös. Jag är ju då några år yngre dock och man.
Ja, riskerna för komplikationer ökar ju tyvärr med kvinnornas ålder, även om det finns en del risker med att mannen är äldre är dom inte alls på samma nivå som för kvinnorna. Har en kompis som skaffade barn med sin tjej trots att dom gjorde slut i samma veva, båda ville ha barn(hon var 36) men inte vara ihop. Dom har dock inget dåligt bakom sig utan det var bara känslorna som inte fanns där.
Jag hade två systrar... :d
Vi kollade innan (Lund) eller kollade och kollade. Min fru är en fena på att se sånt på ultraljudet.
Haha, ja det kanske säger en hel del om våra önskningar då. :D
Jag blev imponerad att man ens kunde tyda nånting överhuvudtaget på de där ultraljuden...
Arf Pingvin
2014-03-07, 11:22
Jösses vad deprimerande Arf. Glad jag är att jag är singel, verkligen!
Nejdå, att vara singel var deprimerande för mig. Mycket bättre nu.
Vad händer om du tar 3+ bira (tredje gången gillt ftw) en torsdag och sambon märker att du är lite seg dagen efter? Det tar hus i helvete? *popcorn*
Absolut inget :cool:
Jag skojade lite. Tror få tjejer släpper tyglarna lika mycket som min. Man väljer själv att foga sig ändå. Jobbar inte som vanligt folk så det här är min ledigvecka. Har dock märkt att jag föredrar ett diesellok istället för turbobilar.
Skönt att du känner så då. Förstod att det låg lite sarkasm bakom ditt föregående inlägg ;)
Vad definerar en man, egentligen? Kanske Kalle från Skövde, 41 år, som halsar havregrynsgröten på morgonen för att sedan lägga århundradets brakskit på toan innan han intensivt drämmer igen ytterdörren påväg till jobbet där han spikar plankor och mördar praktikanter.
Torsten, 26 år från Stockholm, som försiktigt gör igordning sitt gröna munk-té på morgonen som han fick av sin ömma moder förra helgen. Han går in på toan och tänder sitt doftljus för att eliminera exkrementdoften då hans luktsinne inte klarar av sådana extrema upplevelser, och efter det gör han harmoniskt tvåan, varpå han därefter förbereder sin läderportfölj med Musse Pigg motiv och promenerar sedan till jobbet för att ännu en dag kunna vara livskamrat åt de små barnen på förskolan.
What defines a man?
-När man blir extremt bajsfixerad ??
Ignatius72
2014-03-07, 12:12
Haha, ja det kanske säger en hel del om våra önskningar då. :D
Jag blev imponerad att man ens kunde tyda nånting överhuvudtaget på de där ultraljuden...
Jag har inte förstått fast de försökt förklara....
Nejdå, att vara singel var deprimerande för mig. Mycket bättre nu.
Absolut inget :cool:
Jag skojade lite. Tror få tjejer släpper tyglarna lika mycket som min. Man väljer själv att foga sig ändå. Jobbar inte som vanligt folk så det här är min ledigvecka. Har dock märkt att jag föredrar ett diesellok istället för turbobilar.
Fan vad najs! :cool:
Ok, here it goes... För ungefär 2 månader sen tog mitt 5.5 år långa förhållande slut. Vi flyttade isär i december på prov och det gick som det gick, jag sov hos henne flertalet gånger och vi betedde oss som om vi var tillsammans fast ändå inte. Jag hjälpte henne med hela flytten, var på IKEA, monterade möbler hjälpte till en hel del. Sen åkte hon på en resa med några vänner och jag får ett medelande på fb att jag inte behöver hämta henne på flygplatsen och att det är bäst att vi inte hörs tills hon kommer hem och att hon vill prata. Jag åker hem till henne några dagar efter hon kommit hem och hon vill göra slut på det hela. Hon har kommit till insikt om att det inte fungerar mm. Jag bryter ihop och får inte så mycket sagt. Jag har nu flyttat från våran gamla gemensamma lägenhet för att börja om på nytt. Det är så jävla jobbigt för jag tänker på henne mycket och typ en fredag som idag visste jag alltid vad vi gjorde och bara den tanken för mig att bli så less på allt. Hur fan ska jag få vidare.
Skickat från min C6903 via Tapatalk
Torsk_ole
2014-03-07, 18:38
Ok, here it goes... För ungefär 2 månader sen tog mitt 5.5 år långa förhållande slut. Vi flyttade isär i december på prov och det gick som det gick, jag sov hos henne flertalet gånger och vi betedde oss som om vi var tillsammans fast ändå inte. Jag hjälpte henne med hela flytten, var på IKEA, monterade möbler hjälpte till en hel del. Sen åkte hon på en resa med några vänner och jag får ett medelande på fb att jag inte behöver hämta henne på flygplatsen och att det är bäst att vi inte hörs tills hon kommer hem och att hon vill prata. Jag åker hem till henne några dagar efter hon kommit hem och hon vill göra slut på det hela. Hon har kommit till insikt om att det inte fungerar mm. Jag bryter ihop och får inte så mycket sagt. Jag har nu flyttat från våran gamla gemensamma lägenhet för att börja om på nytt. Det är så jävla jobbigt för jag tänker på henne mycket och typ en fredag som idag visste jag alltid vad vi gjorde och bara den tanken för mig att bli så less på allt. Hur fan ska jag få vidare.
Skickat från min C6903 via Tapatalk
Jobbigt läge. Även om det antagligen var bäst att det tog slut på riktigt. Om du kan så skaffa nytt boende. Alla minnen från den bostaden du bor i gör det antagligen inte enklare att gå vidare.
Var inte ensam, är väl mitt tips. Menar inte nödvändigtvis flickor, utan se ifall du kan dra ihop något kul med en vän eller så. Eller ut på en promenad.
R Scarpa27
2014-03-07, 19:06
Hej mansforumet.
Det här med "grabbgänget" verkar vara något för mig. Jag har dock inga kompisar, hur fixar man det?
Man kan ju inte direkt gå på playdate som vuxen. Hur umgås man när man stiftar nya bekanskaper. Hänger!? *screwy* "ska vi leka?"
Är dessutom handikappad på så sätt att jag är totalt ointresserad av sport så "kolla på matchen" går inte riktigt hem då jag inte ens vet vad offside är.
Bonusfråga: är det låg social status bland män att inte veta vad offside är?
vi du bli min *hug* kompis.
R Scarpa27
2014-03-07, 19:14
grymmt förkyld och dålig då e de inte lätt att vara man. :D
skulle vart skönt med en kvinna då.
snabbmat, snacks och öl har dagen bestått av som min mamma kom med hehehe...
btw hur faen ska man träffa någon när man blivit äldre och inte gillar att svira runt på krogen osv... jag gillar hemmamys, matlagning, tända ljus och film, det borde ju kanske vara enkelt men... hur träffade ni Er fru/ tjej??? intressant och se lite olika historier.
grymmt förkyld och dålig då e de inte lätt att vara man. :D
skulle vart skönt med en kvinna då.
snabbmat, snacks och öl har dagen bestått av som min mamma kom med hehehe...
btw hur faen ska man träffa någon när man blivit äldre och inte gillar att svira runt på krogen osv... jag gillar hemmamys, matlagning, tända ljus och film, det borde ju kanske vara enkelt men... hur träffade ni Er fru/ tjej??? intressant och se lite olika historier.
Skola/Jobb? Har du inte kontakt med females där? :)
Blev påmind om min fylleblunder med en tjej jag gillade i somras. Fan också. Gjorde en till fylleblunder mot henne på nyår igen när jag fick reda samma kväll att hon skaffat pojkvän *cry* Fan vad lack jag vart. Hela kvällen förstörd, inte bara för mig men för alla som var med mig.
Ni som läste i dejtingtråden för 7-8 månader sen kanske minns vad som hände.
R Scarpa27
2014-03-07, 19:30
Skola/Jobb? Har du inte kontakt med females där? :)
Blev påmind om min fylleblunder med en tjej jag gillade i somras. Fan också. Gjorde en till fylleblunder mot henne på nyår igen när jag fick reda samma kväll att hon skaffat pojkvän *cry* Fan vad lack jag vart. Hela kvällen förstörd, inte bara för mig men för alla som var med mig.
Ni som läste i dejtingtråden för 7-8 månader sen kanske minns vad som hände.
hade ett förhållande med en tjej i 4 år för några år sedan bodde ihop med hund, i hus osv.
sen tog de slut sen har jag inte pallat leta direkt efter det.
(vi var på väg att skaffa barn men tur att det inte skedde iaf)
jaja bättre ta de lugnt och va singel ist för att stress leta någon iaf.
Jobbigt läge. Även om det antagligen var bäst att det tog slut på riktigt. Om du kan så skaffa nytt boende. Alla minnen från den bostaden du bor i gör det antagligen inte enklare att gå vidare.
Jo med tanke på saker som hänt under dessa år så var det nog oundvikligt och bäst. Men det är ju så att när jag går in i nåt så kärar jag ner mig lätt och är kanske lite blind och glömmer bort vänner mm. Har redan nytt boende flyttade in för 1 vecka sen.
Skickat från min C6903 via Tapatalk
vi du bli min *hug* kompis.
Var bor du?
Skickat från min C6903 via Tapatalk
NickeSthlm
2014-03-07, 20:46
Ok, here it goes... För ungefär 2 månader sen tog mitt 5.5 år långa förhållande slut. Vi flyttade isär i december på prov och det gick som det gick, jag sov hos henne flertalet gånger och vi betedde oss som om vi var tillsammans fast ändå inte. Jag hjälpte henne med hela flytten, var på IKEA, monterade möbler hjälpte till en hel del. Sen åkte hon på en resa med några vänner och jag får ett medelande på fb att jag inte behöver hämta henne på flygplatsen och att det är bäst att vi inte hörs tills hon kommer hem och att hon vill prata. Jag åker hem till henne några dagar efter hon kommit hem och hon vill göra slut på det hela. Hon har kommit till insikt om att det inte fungerar mm. Jag bryter ihop och får inte så mycket sagt. Jag har nu flyttat från våran gamla gemensamma lägenhet för att börja om på nytt. Det är så jävla jobbigt för jag tänker på henne mycket och typ en fredag som idag visste jag alltid vad vi gjorde och bara den tanken för mig att bli så less på allt. Hur fan ska jag få vidare.
Skickat från min C6903 via Tapatalk
Låter klyschigt men det går över och livet går vidare. Man lyfter ofta fram enbart det positiva i förhållandet när man tänker på det efter att det tagit slut.
Ett steg i taget och för din egen skull: ring inte henne.. messa henne inte.. gå inte in på hennes FB för att kolla vad hon gör utan se i stället till att själv hitta på saker och fokusera på saker som handlar om DIG och inte förhållandet..
Skickat från min GT-I9505 via Tapatalk
R Scarpa27
2014-03-07, 21:43
Ok, here it goes... För ungefär 2 månader sen tog mitt 5.5 år långa förhållande slut. Vi flyttade isär i december på prov och det gick som det gick, jag sov hos henne flertalet gånger och vi betedde oss som om vi var tillsammans fast ändå inte. Jag hjälpte henne med hela flytten, var på IKEA, monterade möbler hjälpte till en hel del. Sen åkte hon på en resa med några vänner och jag får ett medelande på fb att jag inte behöver hämta henne på flygplatsen och att det är bäst att vi inte hörs tills hon kommer hem och att hon vill prata. Jag åker hem till henne några dagar efter hon kommit hem och hon vill göra slut på det hela. Hon har kommit till insikt om att det inte fungerar mm. Jag bryter ihop och får inte så mycket sagt. Jag har nu flyttat från våran gamla gemensamma lägenhet för att börja om på nytt. Det är så jävla jobbigt för jag tänker på henne mycket och typ en fredag som idag visste jag alltid vad vi gjorde och bara den tanken för mig att bli så less på allt. Hur fan ska jag få vidare.
Skickat från min C6903 via Tapatalk
känner igen det.
det släpper efter en tid.
Hej mansforumet.
Det här med "grabbgänget" verkar vara något för mig. Jag har dock inga kompisar, hur fixar man det?
Man kan ju inte direkt gå på playdate som vuxen. Hur umgås man när man stiftar nya bekanskaper. Hänger!? "ska vi leka?"
Är dessutom handikappad på så sätt att jag är totalt ointresserad av sport så "kolla på matchen" går inte riktigt hem då jag inte ens vet vad offside är.
Bonusfråga: är det låg social status bland män att inte veta vad offside är?Att hänga med "grabbgänget" innebär ju, tyvärr i ditt fall :D, oftast att man sammanstrålar vid diverse sporthändelser. För mig gör det inget, åtminstone inte när det är hockey för det älskar jag. Det är lite värre när det är fotboll som jag är så ointresserad av att det inte är sant... Men det är värt det, man har ju ändå roligt med polarna. Fixa något käk, bada bastu, snacka b-rudar, klia skrevet och spela TV-spel.
Det blir väl däremot lite svårare när du säger att du inte har kompisar. Inga bekanta alls du vill börja umgås mer med och där genom kanske lära känna nytt folk? Arbetskollegor?
Annars tycker jag gymmet är ett bra ställe att lära känna folk, beroende på var man tränar givetvis. Man träffar ofta samma människor ett par gånger i veckan så det är ju naturligt att börja hälsa och kanske kallprata lite, sedan får man ta det därifrån. Försöka snacka mer och mer, hitta på att du behöver pass nästa bänkpass och fråga när han/de ska träna nästa gång.
På senare tid har jag börjat känna mig som en vålnad bland mänskligheten. Jag kan le, bli sur, skratta, skrika, knarka, men känslan inom mig är oförändrad. Jag är likgiltig. Jag attraherar damer, får jobb och persar men allt är en enda teater i jakt på något obefintligt. Jag saknar en inre drift som ni andra tycks ha. Vad driver en man? Eller en människa överhuvudtaget. Pengar betyder ingenting för mig, status bekommer mig inte.
Det är säkert inte en fråga om kön men vad gör man när känslan av hopplöshet hopplöshet kryper sig närmare inpå?
Vitkål, det du beskriver är en plats dit många män har färdats, när man väl kommit dit finns ingen återvändo, man har sett för mycket. Ex på kända är Hemingway, Bergman, Sokrates, Nero.
Lev livet med öppna ögon, finns inget annat du kan göra.
Tricklew
2014-03-08, 01:20
Vitkål, det du beskriver är en plats dit många män har färdats, när man väl kommit dit finns ingen återvändo, man har sett för mycket. Ex på kända är Hemingway, Bergman, Sokrates, Nero.
Lev livet med öppna ögon, finns inget annat du kan göra.
Jösses, vad kom denna analysen ifrån? :d
Ignatius72
2014-03-08, 07:46
På senare tid har jag börjat känna mig som en vålnad bland mänskligheten. Jag kan le, bli sur, skratta, skrika, knarka, men känslan inom mig är oförändrad. Jag är likgiltig. Jag attraherar damer, får jobb och persar men allt är en enda teater i jakt på något obefintligt. Jag saknar en inre drift som ni andra tycks ha. Vad driver en man? Eller en människa överhuvudtaget. Pengar betyder ingenting för mig, status bekommer mig inte.
Det är säkert inte en fråga om kön men vad gör man när känslan av hopplöshet hopplöshet kryper sig närmare inpå?
Låter som om du behöver förändring i ditt liv. Nytt, hus, fru, bil, jobb, hobby. Du är less på skiten och tror inte att det går att göra något åt det. Men det gör det. Men du får göra det själv.
Gärningsmannen
2014-03-08, 11:49
Spinner vidare lite grann på det som nämndes tidigt i tråden, när kände att ni började gå från att vara en pojke till en man? Var det en medveten förändring eller "bara hände" det?
Börjar själv närma mig 22 och känns fortfarande som att jag beter mig som en liten pojke. Kan komma på mig själv med att sitta hela dagar och kolla på streams på diverse spel, kolla runt på sidor som 4chan och mer ljusskygga delar av flashback/reddit utan anledning, eller småfnissa åt larviga youtube-videos (tänk ihopklippta barnfilmer eller lustiga remakes av kända låtar där man har lagt in könsord i texten). Spelade även enorma mängder onlinespel som WoW/LoL/WC3 tidigare, där jag främst sysselsatte mig med att trolla och dryga mot folk. Går att fylla flera sidor saker men jag tror ni hajar vart jag vill komma, känner inte att det här är något man borde syssla med i den här åldern och tänker att jag aldrig kommer kunna bilda, och ännu mindre ta hand om en familj om ett X antal år om jag fortsätter såhär.
Har dessutom aldrig riktigt haft en manlig förebild i mitt liv, tror ni det kan vara en del av orsaken? Farsan har varit fysiskt närvarande genom hela uppväxten men aldrig psykiskt, så i princip hela min uppfostran har kommit från morsan och på senare år datorn.
På senare tid har jag börjat känna mig som en vålnad bland mänskligheten. Jag kan le, bli sur, skratta, skrika, knarka, men känslan inom mig är oförändrad. Jag är likgiltig. Jag attraherar damer, får jobb och persar men allt är en enda teater i jakt på något obefintligt. Jag saknar en inre drift som ni andra tycks ha. Vad driver en man? Eller en människa överhuvudtaget. Pengar betyder ingenting för mig, status bekommer mig inte.
Det är säkert inte en fråga om kön men vad gör man när känslan av hopplöshet hopplöshet kryper sig närmare inpå?
skaffa dig en hobby som du ska försöka bemästra, tex konst, ett instrument, klassisk musik ect, filmer. Hade inte jag haft konsten och det intresset som följer med hade jag levt ett mycket olyckligt/intetsägande liv.
vi du bli min *hug* kompis.
*hug*
Att hänga med "grabbgänget" innebär ju, tyvärr i ditt fall :D, oftast att man sammanstrålar vid diverse sporthändelser. För mig gör det inget, åtminstone inte när det är hockey för det älskar jag. Det är lite värre när det är fotboll som jag är så ointresserad av att det inte är sant... Men det är värt det, man har ju ändå roligt med polarna. Fixa något käk, bada bastu, snacka b-rudar, klia skrevet och spela TV-spel.
Det blir väl däremot lite svårare när du säger att du inte har kompisar. Inga bekanta alls du vill börja umgås mer med och där genom kanske lära känna nytt folk? Arbetskollegor?
Annars tycker jag gymmet är ett bra ställe att lära känna folk, beroende på var man tränar givetvis. Man träffar ofta samma människor ett par gånger i veckan så det är ju naturligt att börja hälsa och kanske kallprata lite, sedan får man ta det därifrån. Försöka snacka mer och mer, hitta på att du behöver pass nästa bänkpass och fråga när han/de ska träna nästa gång.
Fixa käk och basta är jag duktig på så jag borde smälta in bra.
Jag är hantverkare, träffar nästan bara gubbar och pojkspolingar. Min lärling ville dock att jag skulle med honom och festa, får väl börja där.
Jo, fick en del hej-kompisar på gymmet. Sen bytte dom gym och sen bytte jag gym så har fått börja på ny kula nu.
Spinner vidare lite grann på det som nämndes tidigt i tråden, när kände att ni började gå från att vara en pojke till en man? Var det en medveten förändring eller "bara hände" det?
Börjar själv närma mig 22 och känns fortfarande som att jag beter mig som en liten pojke. Kan komma på mig själv med att sitta hela dagar och kolla på streams på diverse spel, kolla runt på sidor som 4chan och mer ljusskygga delar av flashback/reddit utan anledning, eller småfnissa åt larviga youtube-videos (tänk ihopklippta barnfilmer eller lustiga remakes av kända låtar där man har lagt in könsord i texten). Spelade även enorma mängder onlinespel som WoW/LoL/WC3 tidigare, där jag främst sysselsatte mig med att trolla och dryga mot folk. Går att fylla flera sidor saker men jag tror ni hajar vart jag vill komma, känner inte att det här är något man borde syssla med i den här åldern och tänker att jag aldrig kommer kunna bilda, och ännu mindre ta hand om en familj om ett X antal år om jag fortsätter såhär.
Har dessutom aldrig riktigt haft en manlig förebild i mitt liv, tror ni det kan vara en del av orsaken? Farsan har varit fysiskt närvarande genom hela uppväxten men aldrig psykiskt, så i princip hela min uppfostran har kommit från morsan och på senare år datorn.
Bor du ensam och behöver ta hand om alla levnadsomkostnader själv?
Jag kände mig vuxen redan innan jag kunde kallas myndig, och det var genom att jag helt enkelt ville leva själv och stå för mina egna kostnader så mycket som möjligt. Dvs vara så självständig som möjligt, inte bara från föräldrar men även från vänner. Det var inte förrän då jag började komma in i vuxentänket.
Tror att bli vuxen har nog mycket med att göra sig oberoende av andra människor, exempelvis på universitetet nu så är jag inte beroende av när mina kompisar börjar plugga så att jag kan plugga, utan jag studerar när jag själv bestämt det. Dvs att jag gör mig oberoende av folk när det kommer till studier så jag på det viset klarar mig själv. Samma sak gäller träningen. Gillar att träna ensam och förvalta kroppen på mitt sätt. Samtidigt gillar jag att betala för min egna mat och laga den själv också.
Jag tänker fortfarande på mitt ex minst ett par gånger i veckan, och det var 14 år sen det tog slut, 5 år sen vi sågs och 3 år sen vi hade kontakt. Jag har inte haft en flickvän sen henne. Känns verkligen som att jag slösat bort den delen av mitt liv, i princip mina "bästa år"...
Jag tänker fortfarande på mitt ex minst ett par gånger i veckan, och det var 14 år sen det tog slut, 5 år sen vi sågs och 3 år sen vi hade kontakt. Jag har inte haft en flickvän sen henne. Känns verkligen som att jag slösat bort den delen av mitt liv, i princip mina "bästa år"...
Fuck that shit! Har du haft ONS då?
Kan tillägga bara för att gnälla lite mer att jag i 3 veckor har haft ischias och käkar starka jävla opiater som gör mig trött och seg... Vill bara vara smärtfri så jag kan få ordning i nya lägenheten och gå tillbaka till jobbet. Är så lätt att grubbla för mycket när jag är hemma hela dagarna och knappt kan göra något. Har iaf registrerat mig på happy pancake. Pratade rätt länge med en tjej dom var söt och trevlig men det dog...
Skickat från min C6903 via Tapatalk
filmjölk
2014-03-08, 16:47
Jag har ett rätt allvarligt mansproblem. Hur skall jag nu uttrycka det här...funktionen, blodtillförseln, känseln och förmågan är ok men själva distansen som blir vid avslutningen är väldigt kort och med en mycket mindre kvantitet än vad det brukade vara.
Ålder? prostataproblem? För lågt testo?
OK som i oförändrad eller OK som i (fortfarande) godtagbar?
Koettman
2014-03-09, 00:03
Spinner vidare lite grann på det som nämndes tidigt i tråden, när kände att ni började gå från att vara en pojke till en man? Var det en medveten förändring eller "bara hände" det?
Börjar själv närma mig 22 och känns fortfarande som att jag beter mig som en liten pojke. Kan komma på mig själv med att sitta hela dagar och kolla på streams på diverse spel, kolla runt på sidor som 4chan och mer ljusskygga delar av flashback/reddit utan anledning, eller småfnissa åt larviga youtube-videos (tänk ihopklippta barnfilmer eller lustiga remakes av kända låtar där man har lagt in könsord i texten). Spelade även enorma mängder onlinespel som WoW/LoL/WC3 tidigare, där jag främst sysselsatte mig med att trolla och dryga mot folk. Går att fylla flera sidor saker men jag tror ni hajar vart jag vill komma, känner inte att det här är något man borde syssla med i den här åldern och tänker att jag aldrig kommer kunna bilda, och ännu mindre ta hand om en familj om ett X antal år om jag fortsätter såhär.
Har dessutom aldrig riktigt haft en manlig förebild i mitt liv, tror ni det kan vara en del av orsaken? Farsan har varit fysiskt närvarande genom hela uppväxten men aldrig psykiskt, så i princip hela min uppfostran har kommit från morsan och på senare år datorn.
Att du börjat reflektera över vuxendomen, och på sättet du gör det, visar att du är på god väg att bli vuxen.
Ålder? prostataproblem? För lågt testo?Testo:östro-ratingen blir väl allmänt sämre med åren (kanske marginellt men de blir knappat förhöjda gentemot man var 19) och inte blir det bättre med mycket fett på kroppen, det kan även i sin tur leda till förändrade(höjda) prolaktin-nivåer i samband med sjunkande testo och stigande östro. Prolaktin är tunga grejor som inte skrevet jobbar bra ihop med. Prostataproblem kan det ju givetvis också vara, alla värden kan vara ok eller inom rimlig nivå och någon förändring skett med prostatan.
Men jag gissar som vanligt, begär en fullständig hormonprofil (några blodprov) även T3/4 så du får allt ordentligt utrett.
Om det känns förjävligt att gå till sjukhuset med dessa problem kan du ju alltid testa att gå ner en storlek eller två i vikt och märker du att du mår bättre där nere så har ju du löst problemet själv :)
Jag har ett rätt allvarligt mansproblem. Hur skall jag nu uttrycka det här...funktionen, blodtillförseln, känseln och förmågan är ok men själva distansen som blir vid avslutningen är väldigt kort och med en mycket mindre kvantitet än vad det brukade vara.
Ålder? prostataproblem? För lågt testo?
Hur går det filmjölk har du fortfarande problem med trycket?
Fan jag skulle bara vilja skriva av mig lite också!
Senaste tiden har jag haft så mycket fritid (andra året gymnasiet...) Jag har antagligen haft för mycket för jag börjar känna mig deprimerad eller hur man ska säga det, jag har vänner men ändå ingen som jag verkligen kan prata med. Tjejfronten är inte ens något att snacka om, där finns det inte ens hopp, iaf inte så länge jag bor här jag bor. Ekonomin är i botten, jag klagar inte över det dock, det är jag värd för jag spenderar mina pengar på saker som jag verkligen bryr mig om. Men det känns som jag ändrats på något sätt, förut har jag alltid varit ''en i gänget'' så att säga men nu känns det som jag stöter bort alla, jag finner det inte kul att umgås med någon alls i min omgivning. Jag hör ofta kommenterar så som ''vad tråkig du är nu för tiden'' Visst mitt liv är antagligen underbart ur andras perspektiv men enligt mig är det fan bara träningen ag bryr mig om just nu. En annan rolig sak var att jag faktiskt var glad på en fest en gång (helt nykter) men ändå kom det fram folk och sa att jag var full och inte var mig själv... Jag var bara glad.. hade inte druckit något alls.
Vet inte om det är läsbart men behövde skriva av mig lite... Antar att jag blir äldre, skyller på det haha.
PureWhey
2014-05-09, 14:06
förut har jag alltid varit ''en i gänget'' så att säga men nu känns det som jag stöter bort alla, jag finner det inte kul att umgås med någon alls i min omgivning.
Igenkänningsfaktor 10, tror det är p.g.a. att jag har så olika intressen och tankar än många vänner...
Igenkänningsfaktor 10, tror det är p.g.a. att jag har så olika intressen och tankar än många vänner...
Skönt att någon känner samma sak, men vad ska man göra? Umgås med folk man nödvändigtvis inte gillar eller bli en ensam man utan någon som bryr sig om än?
Ni är båda två väldigt unga, man kommer inte att ha samma vänner genom hela livet och ibland glider man isär. Om man inte tycker det är viktigt med umgänge behöver man ju inte ha umgänge heller, men ibland kan det vara bra att hålla fast vid ett umgänge om umgänget genererar en fortsatt personutveckling. Lås er inte för mycket vid ert tränande i ung ålder och slösa bort år som aldrig kommer igen, det finns gott om tid för att hinna med allt här i livet men växa upp gör man bara en gång.
Herrcules
2014-05-09, 14:17
Fan, vet inte fall ja ska ta ett jobb eller börja plugga upp betygen för att kunna söka till universitet. Vet dock inte ens vad jag vill läsa till heller, så kanske är skitsamma.
Tjej fronten är ju totalt öken just nu, från ett långt förhållande till att börja dejta flera stycken efter man blivit dumpad till att inte prata med någon tjej mer. flyttar snar tillbaka till Stockholm(från gbg), hem till farsan. Fasiken va omanlig/värdelös man känner sig. Trotts ja ''bara'' är 21 år. Samma känsla som man får när man inte kan få upp Lilleman när man är för full typ. Värdelöst.
Jag var en 11/10 när vi träffades, det kan ha spelat in :)
Bullshit, som jag minns det var du inte snygg ens som v-formad ung parvel med sexpack!
;)
Ni är båda två väldigt unga, man kommer inte att ha samma vänner genom hela livet och ibland glider man isär. Om man inte tycker det är viktigt med umgänge behöver man ju inte ha umgänge heller, men ibland kan det vara bra att hålla fast vid ett umgänge om umgänget genererar en fortsatt personutveckling. Lås er inte för mycket vid ert tränande i ung ålder och slösa bort år som aldrig kommer igen, det finns gott om tid för att hinna med allt här i livet men växa upp gör man bara en gång.
Jag skulle gärna haft annat att göra än att träna men tyvärr bor jag i en håla, eller stockholm är i närheten men det är så dyrt att göra saker. Jag skulle älska att gå på klubbar eller sitta och supa på en pub men ekonomin finns inte. Längtar oerhört mycket till att börja jobba. På tal om umgängen så är jag en väldigt social person och mår i princip dåligt över att inte träffa folk men tyvärr finns det ingen som är tillräckligt lik mig skulle jag tro. Men livet går vidare hur som helst och det kan inte alltid vara bra.
filmjölk
2014-05-09, 15:13
Bullshit, som jag minns det var du inte snygg ens som v-formad ung parvel med sexpack!
;)
Äsch, vi var superheta då:)
Blir glad att se att det faktiskt dyker upp artiklar som tar upp fenomen som feminismen borde tagit upp för länge sedan i någon form men snarare indirekt verkar förneka (genom att skrika högt om hur mycket problem kvinnor, och enbart kvinnor har, på samma tema)
http://www.dn.se/debatt/varden-kan-inte-hantera-sexuella-overgrepp-pa-man/
Kanske kan man hoppas att det börjar skapas en mer mångfacetterad debatt kring kvinnliga och manliga problem.
"Vårdpersonal har mer kunskap om och tycks mer uppmärksamma på att kvinnor kan utsättas för sexuella övergrepp. Att en man har våldtagits är en främmande tanke, ”ett sällanproblem” säger vården. Men det är ett förhållningssätt som riskerar att förstärka den våldtagna mannens utsatthet. Våra erfarenheter från RFSU-kliniken visar att ju mindre man pratar om det, desto större blir skammen."
"Enligt Brå är sexuellt våld mot män ”en kategori av brott där mörkertalet förmodligen är i särklass mest omfattande”."
Folk som lider av för mycket fritid vad gör ni? jag känner mig bara mer och mer deprimerad för att jag inte gör något med all fritid jag har... Vilka bekymmer jag har alltså... att man ens får klaga över det haha... Hur som helst det kanske inte låter seriöst men jag tror jag börjar bli deprimerad. Är en väldigt social person men blir ensammare och ensammare.
Kan någon tipsa om aktiviteter som är sociala, gärna att jag träffar nytt folk och som ändå är hyfsat tidskrävande. Får dock inte kosta så mycket pengar. Vet inte om det går men skönt att få skriva lite hur man känner också. Hoppas det här är läsbart bara.
Sen att jag insätt att sommaren kommer bli tråkig gör inte livet bättre heller. fyfan vad jag inte vill ha sommar just nu, usch.
Nu har jag skrivit av mig, hoppas det är okej att gråta ut lite här i manstråden
Kan inte ändra men kan tillägga att sex suget även det har försvunnit massvis senaste tiden, bara senaste veckorna har jag nästan helt tappat lusten men ändå söker jag närhet eller vad man ska säga? En polare påpekade att det var pga gymmandet? Kan det verkligen vara det?
Börja bygga något, snickra.. arbeta med dina händer.
Man kan träna så pass mycket att man när man nosar på overreaching blir allmänt "låg". Detta kan vara tillfälligt så länge du avlastar på träningen i lagom tid.
Tränar du väldigt mycket just nu?
Om du deffar kan det också vara en förklaring då ett lägre energiintag och/eller låg mängd kroppsfett kan sänka libidon.
Men att inte känna sig nöjd med tillvaron kan ju definitivt stå för hela eller en stor del av effekten.
Börja bygga något, snickra.. arbeta med dina händer.
Är det så socialt då? Verkar som han behöver en social aktivitet helst.
R Scarpa27
2014-05-19, 20:19
Folk som lider av för mycket fritid vad gör ni? jag känner mig bara mer och mer deprimerad för att jag inte gör något med all fritid jag har... Vilka bekymmer jag har alltså... att man ens får klaga över det haha... Hur som helst det kanske inte låter seriöst men jag tror jag börjar bli deprimerad. Är en väldigt social person men blir ensammare och ensammare.
Kan någon tipsa om aktiviteter som är sociala, gärna att jag träffar nytt folk och som ändå är hyfsat tidskrävande. Får dock inte kosta så mycket pengar. Vet inte om det går men skönt att få skriva lite hur man känner också. Hoppas det här är läsbart bara.
Sen att jag insätt att sommaren kommer bli tråkig gör inte livet bättre heller. fyfan vad jag inte vill ha sommar just nu, usch.
Nu har jag skrivit av mig, hoppas det är okej att gråta ut lite här i manstråden
känner igen mig till viss del det här är vanligare än man tror...
Hmm snickra var en väldigt bra ide! Kanske jag ska göra faktiskt! :)
Jag tränar mycket, deffar och är missnöjd med tillvaron, antar tyvärr att kombon kan vara jobbig. Speciellt eftersom att jag vill bli stark. Men ändå så tror jag att tillvaron är största boven, att börja bulka hade nog antagligen bara givit mig en kortvarig glädje. Men hur man löser problemet med tillvaron är det som jag har mest problem med.
känner igen mig till viss del det här är vanligare än man tror...
Men då är frågan hur man löser det, jag vill verkligen inte leva så som jag gör nu.
R Scarpa27
2014-05-19, 20:32
Men då är frågan hur man löser det, jag vill verkligen inte leva så som jag gör nu.
inte jag heller :)... men försöker tänka att det finns värre saker/liv...
dock haft några tuffa år generellt.
det är hårdare att leva, än att dö.
kom hit så tar vi några öl och pratar om livet vetja =P hah.
livet kommer gå upp och ner hela livet tråkigt nog.
ibland vill man ju knappt leva , och ibland tvärtom.
parapapapapa livet har sina goda stunder.
deprission, missnöje och ensamhet kommer bli nya verkligheten i framtiden usch.
inte jag heller :)... men försöker tänka att det finns värre saker/liv...
dock haft några tuffa år generellt.
det är hårdare att leva, än att dö.
kom hit så tar vi några öl och pratar om livet vetja =P hah.
livet kommer gå upp och ner hela livet tråkigt nog.
Att tänka att folk har det värre gör mig deprimerad, vilken svag människa jag är som anser det här ett problem.. haha...
Några öl, nytt sällskap och djupa diskussioner skulle inte vara allt för fel ;)
VoDaresVins
2014-05-19, 20:40
Hmm snickra var en väldigt bra ide! Kanske jag ska göra faktiskt! :)
Jag tränar mycket, deffar och är missnöjd med tillvaron, antar tyvärr att kombon kan vara jobbig. Speciellt eftersom att jag vill bli stark. Men ändå så tror jag att tillvaron är största boven, att börja bulka hade nog antagligen bara givit mig en kortvarig glädje. Men hur man löser problemet med tillvaron är det som jag har mest problem med.
Finns det inga fritidskurser du kunde hoppa på? Kurser som ordnas av kommun här är väldigt förmånliga och finns väldigt varierat utbud. T.ex. just snickarkurs, dans, olika slags matlagning, foto, yoga, språkkurser osv. Bra tillfälle att lära känna nytt folk.
Tycker väl inte heller att "det finns de som har det värre" är en speciellt produktiv tanke :P
Försök se vad man kan göra för att förbättra sin situation istället. Det är lite av ett svek mot livet att inte försöka göra det bättre för sig själv (så länge det inte går ut över andra).
Skaffa nån ny hobby där andra personer deltar? (misstänker att det kanske hade gått ut över träningen men fundera på det)
Jag har faktsikt ingen aning om vad kommunen erbjuder, har dock sökt jobb och förhoppnings vis så får jag stå i ett kafe.
Skulle nog kunna försöka hitta en aktiviet där fler folk ingår men problemet är att här jag bor så känner de flesta varnadra, iaf de i min åldersgrupp. Det första jag kommer göra när jag får tillräckligt mycket pengar och en stabil inkomst är att dra till en storstad. Skulle vara så skönt att kunna börja om. Ingen vet något om mig och jag vet inget om dem. Nu går man till en fest alla känner alla och det ända vettiga är i princip att supa sig full.
Det här var bara ett exempel på fester men det är samma sak om man hittar på något annat.
Jag kan varmt rekommendera dig att flytta till ny (större) stad om du har det så. Det underlättar verkligen. Så det låter som ett bra prio att skaffa jobb, tjäna pengar, som språngbräda till att ta det steget. Fast under tiden bör du ju förstås ändå göra något åt saken.
Jag kan varmt rekommendera dig att flytta till ny (större) stad om du har det så. Det underlättar verkligen. Så det låter som ett bra prio att skaffa jobb, tjäna pengar, som språngbräda till att ta det steget. Fast under tiden bör du ju förstås ändå göra något åt saken.
Jag har bara ett år kvar på gymnasiet, det första jag ska göra sen är att fixa jobb och sen sticka. Vilken storstad spelar inte så stor roll. Desto mindre folk jag känner, desto bättre... Vill verkligen få en ny start så att säga.. Känns som att jag anses vara någon jag inte är, möjligtivis för att jag ändrats en del men ändå så är det det gamla jag som alla tror att jag är nu. Senast här om dagen fick jag höra ''Varför är du så tråkig nu för tiden?'' Bah allt löser sig men ibland vill man bara få skriva av sig hur man känner.
Älskar den här tråden! Den hjälper mer än man tror. *hug*
Vet inte alls varfør jag skriver hær, men det ær ju mansforum och jag kænner mig alltid vældigt manlig. Alldeles før manlig till och med. Moderna mænniskor hade sækert kallat det sjukdom. Hade før øvrigt gærna beklagat mig øver livet och min situation som andra hær. Hur man vaknar med en lætt huvudværk som nær morgonkaffen gått ner gått øver till tryckande migræn som pulserar genom pannan øver det alldeles før høga hårfæstet. Eller hur man ønskar død och ondskap på alla mænniskor man kan namnet på. Hur fruktansvært jævla dumma i huvudet alla mænniskor ær. Osv, osv. Den som skrev "Andra har det verre": Ja, det ær jag det. Jag ær en vit man i mina bæsta år och det enda jag kan se som førbættring på min situation før tillfællet ær att ønska død och førstørelse åt hela jorden och dess befolkning.
Men, jag ær inte bitter. Om ca 40-50 år så ær det øver så varfør klaga.
Och varfør bekymra sig øver att mina barn kommer uppleva samma fasor? Låter jag dem væxa upp i den hær degenererade dekadenta fjollværlden så kommer dem sækert tycka det ær ok att GRÅTA ut problemen. Jag ser redan ner på er, kæra barn. Men det ær inte ert fel, det ær samhællet som gjort er till dem små æckel ni blivit.
:cheers: till filmjølk m.fl som bjuder på humor!
Juntaneinen
2014-05-20, 06:44
Men då är frågan hur man löser det, jag vill verkligen inte leva så som jag gör nu.
En vacker dag när du är gift och har små barn så kommer du tänka att du hade det ganska bra ändå när du var yngre.
Vet inte alls varfør jag skriver hær, men det ær ju mansforum och jag kænner mig alltid vældigt manlig. Alldeles før manlig till och med. Moderna mænniskor hade sækert kallat det sjukdom. Hade før øvrigt gærna beklagat mig øver livet och min situation som andra hær. Hur man vaknar med en lætt huvudværk som nær morgonkaffen gått ner gått øver till tryckande migræn som pulserar genom pannan øver det alldeles før høga hårfæstet. Eller hur man ønskar død och ondskap på alla mænniskor man kan namnet på. Hur fruktansvært jævla dumma i huvudet alla mænniskor ær. Osv, osv. Den som skrev "Andra har det verre": Ja, det ær jag det. Jag ær en vit man i mina bæsta år och det enda jag kan se som førbættring på min situation før tillfællet ær att ønska død och førstørelse åt hela jorden och dess befolkning.
Men, jag ær inte bitter. Om ca 40-50 år så ær det øver så varfør klaga.
Och varfør bekymra sig øver att mina barn kommer uppleva samma fasor? Låter jag dem væxa upp i den hær degenererade dekadenta fjollværlden så kommer dem sækert tycka det ær ok att GRÅTA ut problemen. Jag ser redan ner på er, kæra barn. Men det ær inte ert fel, det ær samhællet som gjort er till dem små æckel ni blivit.
:cheers: till filmjølk m.fl som bjuder på humor!
+1 :laugh:
Fan ta ens undermedvetna... drömde att jag var tillsammans med mitt ex igen (14 år sen det tog slut och 4 år sen vi hade kontakt) och det var samma skit igen, jag kär och hon disträ. Ibland vill man bara stoppa sin hjärna i en fritös! Det tar alltid en halv dag innan jag blir återställd igen...
Evankhell
2014-05-20, 09:01
Fan ta ens undermedvetna... drömde att jag var tillsammans med mitt ex igen (14 år sen det tog slut och 4 år sen vi hade kontakt) och det var samma skit igen, jag kär och hon disträ. Ibland vill man bara stoppa sin hjärna i en fritös! Det tar alltid en halv dag innan jag blir återställd igen...
http://static.fjcdn.com/pictures/i+know+that+feel+bro.+i+know+that+feel+bro_76920d_ 3375373.jpg
Inatt hade jag en av mina skönaste drömmar EVER! Trekant.. men två fina brudar, och utan avbrott, utan några konstigheter och dom gjorde det jag ville utan att jag sa något! Det är så jävla sällsynt det händer att man måste skriva och skryta om det :d*drool*
En vacker dag när du är gift och har små barn så kommer du tänka att du hade det ganska bra ändå när du var yngre.
Om jag kommer känna så, så måste mitt liv vara riktigt hemskt i framtiden.
https://scontent-b-ams.xx.fbcdn.net/hphotos-ash4/t1.0-9/10342004_10152143608995665_4769152117825874790_n.j pg
WHITEFOLKS
2014-05-20, 13:39
https://scontent-b-ams.xx.fbcdn.net/hphotos-ash4/t1.0-9/10342004_10152143608995665_4769152117825874790_n.j pg
Inte vara bitter nu :D
Juntaneinen
2014-05-20, 16:30
Om jag kommer känna så, så måste mitt liv vara riktigt hemskt i framtiden.
Allas liv är riktigt hemska i framtiden. :d
Allas liv är riktigt hemska i framtiden. :d
Hahaha så det är bara att inse den dystra sanningen? ;)
Slartibartfast
2014-05-20, 16:56
Fan ta ens undermedvetna... drömde att jag var tillsammans med mitt ex igen (14 år sen det tog slut och 4 år sen vi hade kontakt) och det var samma skit igen, jag kär och hon disträ. Ibland vill man bara stoppa sin hjärna i en fritös! Det tar alltid en halv dag innan jag blir återställd igen...
Drömmar är ett fanstyg. Man har ingen förmåga till rationellt tänkande heller, så man är helt utelämnad. Jag upplever känslor i drömmar som jag aldrig upplever i vaket tillstånd.
Om jag kommer känna så, så måste mitt liv vara riktigt hemskt i framtiden.
Tycker din situation påminner om min när jag gick gymnasiet. Passade inte riktigt in och visste inte att det fanns andra människor man var kompatibel med, förrän man flyttade till ny stad. Jag är inte gift och har inte barn men har iaf hunnit bli 32 och kan inte säga att jag saknar den närmsta tiden före 20. Jag tycker mitt liv just nu är underbart dessutom. Lite motpol till det Juntaneinen sa ^^
Psst! Don't get married, don't get kids! :p
Tycker din situation påminner om min när jag gick gymnasiet. Passade inte riktigt in och visste inte att det fanns andra människor man var kompatibel med, förrän man flyttade till ny stad. Jag är inte gift och har inte barn men har iaf hunnit bli 32 och kan inte säga att jag saknar den närmsta tiden före 20. Jag tycker mitt liv just nu är underbart dessutom. Lite motpol till det Juntaneinen sa ^^
Psst! Don't get married, don't get kids! :p
Skönt att se att det finns hopp! Jag blir faktiskt glad så fort jag tänker på att lämna denna håla. På tal om ungar och gifta sig, det låter hemskt haha. Iaf så jag känner nu och förhoppningsvis så kommer jag fortsätta tänka så :P
Skönt att se att det finns hopp! Jag blir faktiskt glad så fort jag tänker på att lämna denna håla. På tal om ungar och gifta sig, det låter hemskt haha. Iaf så jag känner nu och förhoppningsvis så kommer jag fortsätta tänka så :P
Det där senare är ju självklart upp till var och en. Sa det med glimten i ögat ;)
Menar inte seriöst att det är "vägen till lycka". Förutom för mig då :P
Det där senare är ju självklart upp till var och en. Sa det med glimten i ögat ;)
Menar inte seriöst att det är "vägen till lycka". Förutom för mig då :P
Nej nej men jag har själv känt så, vet att det var ett skämt men ändå så är det sant för mig. :)
frogmachine
2014-05-22, 15:01
Ingen som har något intressant att flika in med i kolozzeums bästa tråd?
jag ska fundera på om jag kan bidra med något själv, hmm
filmjölk
2014-05-22, 19:17
Jag har försökt mig på att definiera manlighet:
Maskulinitet är en svårbegriplig känsla och en strävan efter att leva upp till ett maskulint ideal. Istället för att förklara det sakligt, vilket jag inte kan, vill jag försöka måla upp en bild med ord av själva känslan.
Tänk dig en medeltida riddarborg belägen i en mörk skog. Skogen är fylld av stråtrövare, agressiva djur, lömska fällor och farliga sankmarker. Men riddarborgen står stabilt, med höga murar, vakttorn som blickar ut över trädkronorna, fullt av tungt beväpnade alerta vakter, skyddad av en vallgrav, ett fällgaller och en järnbeslagen port.
Inuti borgen finns god mat i överflöd, eldstäder att värma sig vid, bekväma sängar och en känsla av total trygghet i en vänskaplig avslappnad miljö med bullrande skratt, manliga omfamningar och välmenande ryggdunkningar.
All sorg, all ångest, all rädsla, all ensamhet och allt tvivel och grubblande är inlåst bakom en hjärndörr djupt nere i en källare. På insidan varmt och omhändertagande, på utsidan starkt och beskyddande och allt det negativa inlåst. Det är manlighet.
Det var mycket fint och målande, filmjölk
Jag har försökt mig på att definiera manlighet:
Maskulinitet är en svårbegriplig känsla och en strävan efter att leva upp till ett maskulint ideal. Istället för att förklara det sakligt, vilket jag inte kan, vill jag försöka måla upp en bild med ord av själva känslan.
Tänk dig en medeltida riddarborg belägen i en mörk skog. Skogen är fylld av stråtrövare, agressiva djur, lömska fällor och farliga sankmarker. Men riddarborgen står stabilt, med höga murar, vakttorn som blickar ut över trädkronorna, fullt av tungt beväpnade alerta vakter, skyddad av en vallgrav, ett fällgaller och en järnbeslagen port.
Inuti borgen finns god mat i överflöd, eldstäder att värma sig vid, bekväma sängar och en känsla av total trygghet i en vänskaplig avslappnad miljö med bullrande skratt, manliga omfamningar och välmenande ryggdunkningar.
All sorg, all ångest, all rädsla, all ensamhet och allt tvivel och grubblande är inlåst bakom en hjärndörr djupt nere i en källare. På insidan varmt och omhändertagande, på utsidan starkt och beskyddande och allt det negativa inlåst. Det är manlighet.
Jag gillar att se på det som en ståtlig fyr mitt ute i ett öppet hav, i alla väder står tornet kvar!
Jag har en fråga som jag gärna gör en diskussion av.
Objektifiering
Män sägs objektifiera när de t ex gottar sig i bilder i t ex "det var en gång en tråd". Eller när de tittar på porr. Eller när de betygsätter utseende hos tjejer.
Som jag förstår det så anser utomstående (de som inte har liknande sexualitet och inta ägnar sig åt samma saker) att man med detta "reducerar kvinnan till ett objekt" och att detta är dåligt för kvinnor för att det bidrar till en negativ kvinnosyn.
För det första har jag aldrig känt att jag, vid dylika aktiviteter, ser kvinnan i fråga som något annat än en person. Det fysiska/visuella är något som bidrar till att förstärka henne som individ. Det tar inte bort något av hennes person utan snarare lägger till. Det är ju t om så att en personlighetslös kvinna "kan bli någon" enbart för att hon har fysiskt intressanta attribut. Man "ser henne" pga hennes fördelaktiga utseende eller för att hon stoltserar med sina behag (och man gilla det man ser och blir nyfiken på henne). Det skapar en "connection" till mannen som definitivt känns mänsklig (person till person) och inte på något vis som om man tilldelas en/ett leksak/verktyg att använda hur man vill (objekt för person).
På inget vis tar det ifrån något från kvinnor. Bara för att fysiska attribut väcker intresse hos mannen försvinner inte resten av personen. jag vet inte hur man drar den slutsatsen. Isåfall skulle man kunna säga samma sak i de fall där kvinnor lockas till män med status och makt. En kvinna som tänder på en man med mycket pengar skulle också kunna sägas vara objektifiering då "mannen reduceras till ett objekt (en plånbok)" om man använder liknande resonemang. Givetvis tycker jag personligen inte det är något grundläggande fel i om kvinnor attraheras av en man som har makt/pengar. Jag tänker inte säga åt kvinnor vad de ska tända på ("this is sexy, this is not") och jag tänker inte påstå att de, bara för att de attraheras av hans status, inte ser honom som en människa.
Det är för de flesta känt att mäns sexualitet är mer visuell i sin natur än vad den är för kvinnor. Jag misstänker att kvinnliga feminister, som är av tron att män och kvinnor är lika, och själv har en sexualitet som är långt ifrån visuell, har svårt att förstå mäns sexualitet. Om de dessutom utgår från att män och kvinnor är lika(tm) kommer de relatera till sig själva och kan inte annat än att se att mäns beteenden verkar sjukligt ("vem tänder på sånt? Inte jag iaf, alltså ingen, nånting står inte rätt till!").
De kan inte förstå vår upplevelse av situationen och gör en egen tolkning baserad på sin egen sexualitet och kommer fram till att vi "objektifierar" kvinnan.
Vi måste kunna förstå att våra egna upplevelser inte alltid går att extrapolera till andra individer som skiljer sig från oss själva. Hur kan man ens gå till en person och säga åt denne hur denne känner inför en annan person? För det måste man vara tankeläsare.
Vad tycker ni? Existerar "objektifiering"?
WHITEFOLKS
2014-05-28, 15:51
Jag har en fråga som jag gärna gör en diskussion av.
Objektifiering
Män sägs objektifiera när de t ex gottar sig i bilder i t ex "det var en gång en tråd". Eller när de tittar på porr. Eller när de betygsätter utseende hos tjejer.
Som jag förstår det så anser utomstående (de som inte har liknande sexualitet och inta ägnar sig åt samma saker) att man med detta "reducerar kvinnan till ett objekt" och att detta är dåligt för kvinnor för att det bidrar till en negativ kvinnosyn.
För det första har jag aldrig känt att jag, vid dylika aktiviteter, ser kvinnan i fråga som något annat än en person. Det fysiska/visuella är något som bidrar till att förstärka henne som individ. Det tar inte bort något av hennes person utan snarare lägger till. Det är ju t om så att en personlighetslös kvinna "kan bli någon" enbart för att hon har fysiskt intressanta attribut. Man "ser henne" pga hennes fördelaktiga utseende eller för att hon stoltserar med sina behag (och man gilla det man ser och blir nyfiken på henne). Det skapar en "connection" till mannen som definitivt känns mänsklig (person till person) och inte på något vis som om man tilldelas en/ett leksak/verktyg att använda hur man vill (objekt för person).
På inget vis tar det ifrån något från kvinnor. Bara för att fysiska attribut väcker intresse hos mannen försvinner inte resten av personen. jag vet inte hur man drar den slutsatsen. Isåfall skulle man kunna säga samma sak i de fall där kvinnor lockas till män med status och makt. En kvinna som tänder på en man med mycket pengar skulle också kunna sägas vara objektifiering då "mannen reduceras till ett objekt (en plånbok)" om man använder liknande resonemang. Givetvis tycker jag personligen inte det är något grundläggande fel i om kvinnor attraheras av en man som har makt/pengar. Jag tänker inte säga åt kvinnor vad de ska tända på ("this is sexy, this is not") och jag tänker inte påstå att de, bara för att de attraheras av hans status, inte ser honom som en människa.
Det är för de flesta känt att mäns sexualitet är mer visuell i sin natur än vad den är för kvinnor. Jag misstänker att kvinnliga feminister, som är av tron att män och kvinnor är lika, och själv har en sexualitet som är långt ifrån visuell, har svårt att förstå mäns sexualitet. Om de dessutom utgår från att män och kvinnor är lika(tm) kommer de relatera till sig själva och kan inte annat än att se att mäns beteenden verkar sjukligt ("vem tänder på sånt? Inte jag iaf, alltså ingen, nånting står inte rätt till!").
De kan inte förstå vår upplevelse av situationen och gör en egen tolkning baserad på sin egen sexualitet och kommer fram till att vi "objektifierar" kvinnan.
Vi måste kunna förstå att våra egna upplevelser inte alltid går att extrapolera till andra individer som skiljer sig från oss själva. Hur kan man ens gå till en person och säga åt denne hur denne känner inför en annan person? För det måste man vara tankeläsare.
Vad tycker ni? Existerar "objektifiering"?
Ungeför så känner jag också men vi har fel.
en stor stark
2014-05-28, 15:56
Jag tror nog objektifiering "existerar" men du har många bra poänger Sniggel
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.