Ställa om sig och vänja sig vid sin "nya" kropp, viktuppgång/viktnedgång

[Teagirl]

Hej, hej

Jag postade här för ganska länge sedan då jag var väldigt nere i min anorexi. Jag är fortfarande väldigt sjuk i tankarna men har lyckats gå upp 11 kg nu sen i våras/somras! Började viktuppgången vid ett BMI på 13 och ska upp till BMI 20 ungefär.

Det är några saker jag funderar på.

Jag vet att alla säger att man har en felaktig bild av sig själv när man är sjuk men det är svårt att tro på. Jag ser ju mig själv som ett stort, fettigt monster. Kroppen blir friskare men huvudet hänger inre riktigt med. Hur fungerar det för er som deffar och bulkar i perioder? Hur förändras er kroppsuppfattning och hänger ni med i att ni helt plötsligt väger 11 kg mer eller mindre? Ser ni er själva som större/mindre än ni är när ni deffar eller bulkar?

[Teagirl]

BMI 19 är det förresten dom satt som minimigräns för mig,skrev fel.

[R Scarpa27]

Bulkar gör man för att bygga upp sig då kan även fett komma med en hel del.

Deffa gör man inte för att råbanta... man deffar för att behålla muskelmassa & få bort fett för synligare muskler oftast!...

[Teagirl]

Jag vet att bulk och deff inte alls är som anorexi men det jag undrade över är om det finns dom som har svårt att hänga med i tankarna när kroppen förändrats. Till exempel om man varit överviktig och gått ner i vikt men fortfarande ser sig som tjock eller någon som tränat och fått mer muskler men ser sig själv som omusklad, otränad eller "spinkig". Alltså om den bilden man har av sig själv inte stämmer överens med den bilden andra har av en. Och om det liksom kommer ifatt en sen och man ser sig som man verkligen är efter ett tag?

[Bryggan]

Bra fråga Teagirl!

Jag vet att ju smalare jag blir under deff desto fetare känner jag mig. En väldigt otillfredsställande tankekedja för att jag vet rent logiskt att det är min hjärna som leker med mig till 100%. Som tur håller jag de viktmål jag satt upp. Efter ett tag på balans eller överskott så är hjärnan tillbaka på banan igen och nästa deff kan planeras....med en återigen "nykter" hjärna.

[Teagirl]

Bryggan- tack för ditt svar. Jätte intressant att läsa det du skriver. Hjärnan påverkas så mycket mer än man tror av olika saker.

Jag har ju läst om och sett dokumentären om Minnesota studien där helt friska personer fick "ätstörda" beteenden och tankar och ett väldigt stort fokus på mat när de svalt men jag har inte sett så mycket om just deras kroppsuppfattning.

Det där med att man får fel bild av sig själv när man äter för lite kan kanske stämma alltså, ofta får man höra det av sjukvården men det är så svårt att tro på. Därför var det väldigt intressant att läsa om din upplevelse.

[R Scarpa27]

Bryggan- tack för ditt svar. Jätte intressant att läsa det du skriver. Hjärnan påverkas så mycket mer än man tror av olika saker.

Jag har ju läst om och sett dokumentären om Minnesota studien där helt friska personer fick "ätstörda" beteenden och tankar och ett väldigt stort fokus på mat när de svalt men jag har inte sett så mycket om just deras kroppsuppfattning.

Det där med att man får fel bild av sig själv när man äter för lite kan kanske stämma alltså, ofta får man höra det av sjukvården men det är så svårt att tro på. Därför var det väldigt intressant att läsa om din upplevelse.

jo vid underskott och svält sjunker ju både självförtroendet & självkänslan.

[Cogge]

Jag vet att bulk och deff inte alls är som anorexi men det jag undrade över är om det finns dom som har svårt att hänga med i tankarna när kroppen förändrats. Till exempel om man varit överviktig och gått ner i vikt men fortfarande ser sig som tjock eller någon som tränat och fått mer muskler men ser sig själv som omusklad, otränad eller "spinkig". Alltså om den bilden man har av sig själv inte stämmer överens med den bilden andra har av en. Och om det liksom kommer ifatt en sen och man ser sig som man verkligen är efter ett tag?

Right on the spot! Jag vägde 104kg för cirka tre år sedan och gick ner till 78kg, idag väger jag 87. Jag var lycklig ett tag men sen föll jag tillbaka i de onda tankarna om att man är tjock som fan osv.
Jag tror att anledningen kan vara för att ändrat sina gemförelselinjer. När jag vande mig vid mina 77kg fick jag för mig att om jag gick upp x antal kg så blir jag väldigt tjock jemförelsevis med andra och vågade inte äta riktigt som jag ville. -
När man har levt med en livsstil för länge är det lätt att acceptera den och anse att det är så det ska vara. Än idag tänker jag på mina struttuttar och sidofläsk osv men det jag dämpar det är nog mina toleranta vänner som säger åt mig att jag ser bra ut samt att jämföra bilder som är tagna med mig och andra. Oftast ser man ingen större skillnad på kropparna sinsimellan. Det är också ett sätt att gå tillväga som funkade för mig iaf.
Sen så får jag nog säga att man måste ge det tid, det kommer vara jobbigt men för varje dag som går blir det bättre. Då kan man snacka allt från 1 månad till x år.