Visa fullständig version : Hetsätning/Bulimi
Jag upplever att jag har ett "stört" förhållande till kost/mat/träning.
Tror att jag har en variant av hetsätning (Bulimi)
Jag har dock aldrig stoppat fingrarna i halsen eller ätit laxermedel eller liknande efter en hetsätningsattack. Dock brukar jag kompensera med mer träning och mindre mat dagen/dagarna efter en "attack"
Jag har inte "planerade" ätardagar, som en del kör med. Hetsätningarna brukar dock alltid infinna sig när det finns stor tillgång till mat/snacks/godis, som t.ex vid bufféer, julbord, middagsbjudningar, hotellfrukostar m.m.
Det kan också vara hemma på helger när det är fredagsmys eller lördagsgodis.
Det är precis som reptilhjärnan tar över och man bara matar på som en robot. Suget är så fruktansvärt stort, det går i princip inte att stoppa när man är uppe i det.
Tänkte bara höra om ni upplevt/upplever liknande problem och om ni lyckats dämpa/ta er ur det beteendet?
Vet inte om ni behöver mer information om mig eller mitt liv i övrigt för att komma med råd eller tips. I sådant fall är det bara ni skriver vad ni vill veta, så skall jag försöka svara.
Kompensationsträna inte. Lite går bra, men det får inte bli ett återkommande mönster som du inte orkar med och mår dåligt utav. Bäst är förstås att du fixar det mentala och kosten.
Testa att äta lite kolhydrater en period. Ät dig mätt på en massa kött, sås, avokado och blomkålsmos. Brukar ta bort sötsuget- sen kan du introducera lite kolhydrater allt eftersom om du känner för det.
om man vet att idag är dagen då jag kommer att äta ganska mycket så kan man fasta den dagen fram till det, och vill man vara ännu noggrannare drar man 15-25% av kalorierna dagen före och efter. gör man så är det i princip ganska svårt att få snitt kalorierna att skjuta i höjden.
just själva storätningen har jag inga råd för
om man vet att idag är dagen då jag kommer att äta ganska mycket så kan man fasta den dagen fram till det, och vill man vara ännu noggrannare drar man 15-25% av kalorierna dagen före och efter. gör man så är det i princip ganska svårt att få snitt kalorierna att skjuta i höjden.
just själva storätningen har jag inga råd för
Det här är ett exempel på hur man inte ska göra vid hetsätning.
Vet man inget om ämnet så är det mycket enklare att hålla tyst istället för att ge usla råd.
Sheogorath
2014-01-01, 11:29
Det här är ett exempel på hur man inte ska göra vid hetsätning.
Vet man inget om ämnet så är det mycket enklare att hålla tyst istället för att ge usla råd.
Enklare verkar det tyvärr inte vara, men det vore helt klart mer lämpligt.
+1
om man vet att idag är dagen då jag kommer att äta ganska mycket så kan man fasta den dagen fram till det, och vill man vara ännu noggrannare drar man 15-25% av kalorierna dagen före och efter. gör man så är det i princip ganska svårt att få snitt kalorierna att skjuta i höjden.
just själva storätningen har jag inga råd för
Det är precis så här jag håller på idag. Alltså kompensera med mindre mat både innan och efter om jag vet att jag skall på middag, buffe eller liknande. Funkar uppenbarligen inte så bra tyvärr.
Kompensationsträna inte. Lite går bra, men det får inte bli ett återkommande mönster som du inte orkar med och mår dåligt utav. Bäst är förstås att du fixar det mentala och kosten.
Testa att äta lite kolhydrater en period. Ät dig mätt på en massa kött, sås, avokado och blomkålsmos. Brukar ta bort sötsuget- sen kan du introducera lite kolhydrater allt eftersom om du känner för det.
Kolhydrater verkar helt klart trigga igång överätandet, så det kan nog vara klokt att skära ner på.
Bantar/dietar/deffar du, eller äter enligt någon metod med långa uppehåll mellan måltider (folk här brukar vilja kalla det "fastor")? Dämpa det, i så fall. Har man utvecklat ett hetsätningsbeteende så blir det ett problem att gå runt och vara för hungrig för ofta och för länge.
Bantar/dietar/deffar du, eller äter enligt någon metod med långa uppehåll mellan måltider (folk här brukar vilja kalla det "fastor")? Dämpa det, i så fall. Har man utvecklat ett hetsätningsbeteende så blir det ett problem att gå runt och vara för hungrig för ofta och för länge.
All of the above :)
Har deffat från och till i massa år. Nu sedan några veckor tillbaka har jag testat 8/16 fasta.
Precis som du skriver verkar det vara en "triggande" faktor (har jag läst på nätet när det gäller bulimi/hetsätning)
Det jag förstått av det jag läst om hetsätning är att man skall försöka äta på fasta tider, och gärna 5-6 måltider om dagen. Nyckeln är att inte gå runt hungrig som jag förstått det.
Tolkia, vet du om man skall räkna kalorier för att försöka hamna på balans, eller skall man bara gå på mättnadskänsla?
Det här är ett exempel på hur man inte ska göra vid hetsätning.
Vet man inget om ämnet så är det mycket enklare att hålla tyst istället för att ge usla råd.
så, vad tycker du utom att skälla?
Sheogorath
2014-01-01, 14:57
så, vad tycker du utom att skälla?
Det är helt OK att inte tycka någonting alls, alternativt att vara tyst med sitt tyckande.
så, vad tycker du utom att skälla?
Ett allmänt råd är att inte ge personer med ätstörningar råd om hur de skall "banta bättre". Har man ätstörningar så har man i regel redan gjort alldeles för många försök att bli av med ätstörningen genom att banta bättre, och på detta sätt gjort ätstörningen många gånger värre än den var från början.
Vad man också definitivt bör avstå från är att överföra sina egna skruvade ätmönster på andra enligt något slags "det är bättre att vara vrickad på mitt sätt än på ditt sätt"-princip. Det finns sällan så många "bra" sätt att vara vrickad på.
Det är helt OK att inte tycka någonting alls, alternativt att vara tyst med sitt tyckande.
Kanske tom skulle vara forumets nya slogan.
Kan känna igen mig i det där när jag är hemma och är sjuk främst, då finns det tydligen inga spärrar på vad och hur mycket jag kan stoppa i mig. Bästa lösningen för mig är att inte ha för mycket skräp hemma och att inte utsätta sig så mycket för situationer runt ätande där jag vet att det finns chanser att spåra ur.
Kan känna igen mig i det där när jag är hemma och är sjuk främst, då finns det tydligen inga spärrar på vad och hur mycket jag kan stoppa i mig. Bästa lösningen för mig är att inte ha för mycket skräp hemma och att inte utsätta sig så mycket för situationer runt ätande där jag vet att det finns chanser att spåra ur.
Stort +1, sagt på bussen hem från julfirande med föräldrarna.
Kan känna igen mig i det där när jag är hemma och är sjuk främst, då finns det tydligen inga spärrar på vad och hur mycket jag kan stoppa i mig. Bästa lösningen för mig är att inte ha för mycket skräp hemma och att inte utsätta sig så mycket för situationer runt ätande där jag vet att det finns chanser att spåra ur.
Håller med dig till 100% om detta. Dock kan det vara svårt när man har fru och två barn. Jag kan ju inte förbjuda dem att ha "gott" hemma bara för att jag har problem. Det sista jag vill är ju att föra över mitt sjuka beteende runt mat på mina barn.
Sedan kommer det alltid vara tillfällen där det finns mycket mat och snacks i sociala situationer, både på jobbet och hemma.
Jag vill försöka hitta ett sätt som minimerar min risk för hetsätning och få ett mer avslappnat synsätt, både på kost och träning.
Några punkter som jag kommer testa är nog dessa:
* Regelbundna måltider (5-6 om dagen)
* Ingen deffning eller någon form att fastning
* Skära ner på kolhydraterna
* Försöka utesluta godis/snacks/glass m.m. så mycket som möjligt
* Undvika i högsta mån att ha frestelser m.m. hemma i skafferiet
* Matlådor på jobbet istället för att äta ute.
* Undvika att kompensationsträna eller "förbereda" mig om vi skall bort eller äta ute m.m.
Anton Fräs
2014-01-01, 17:07
Jag är väl insatt i behandlingen av ätstörningar och jag tycker dina punkter låter rimliga. Jag måste dock reservera mig mot att skära ner på kolhydrater och uteslutning av sötsaker. Det bästa är att försöka normalisera förhållandet till mat, alltså att försöka äta rimliga mängder även av sötsaker. Detta kan vara svårt till en början och man kan med fördel börja med sådant som triggar en minst (av sötsaker och liknande).
Äta regelbundet, äta vanlig mat och inte kompensera på något sätt är gyllene punkter.
Jag är väl insatt i behandlingen av ätstörningar och jag tycker dina punkter låter rimliga. Jag måste dock reservera mig mot att skära ner på kolhydrater och uteslutning av sötsaker. Det bästa är att försöka normalisera förhållandet till mat, alltså att försöka äta rimliga mängder även av sötsaker. Detta kan vara svårt till en början och man kan med fördel börja med sådant som triggar en minst (av sötsaker och liknande).
Äta regelbundet, äta vanlig mat och inte kompensera på något sätt är gyllene punkter.
Ja, mitt mål är ju att normalisera kost och beteeende så mycket som möjligt.
Tack så mycket för tipsen, det uppskattas verkligen!
Det som känns skönt är att jag är väl medveten om mina "problem" och är verkligen redo att göra allt för att få bukt med det.
Känns som man kommit en bit på väg redan då.
R Scarpa27
2014-01-01, 19:29
händer lite då och då, ganska ofta. (har dock inga problem att äta mkt)
ökat på fettet ganska mkt det senaste och det har hjälpt att man blir mkt mer nöjd och håller sig stabilare på MIG.
buffe e ju livsfarligt för många tror jag =) så där är du inte ensam =D.
& öppnar jag en påse chips då kan jag inte som många andra äta några nävar, utan slukar hela påsen. (bra det finns småpåsar att inhandla ibland =)
mkt ställer till det också att jag har oregelbundna måltider, inte självvalt (pga jobb)...
men trivs endå.
Det där med att äta och sedan kompensera det med träning är en mild grad av ortorexi.
http://http://www.netdoktor.se/psykiatri/artiklar/atstorning-uns-och-ortorexi/
Jag har nog en liten light-version av det du beskriver. Det har jag haft så länge jag kan minnas.
Till en början kan jag inte ta en godis, jag kan inte ta ett glas läsk. Då eskalerar det direkt. Allt jag kommer över i sötväg åker in, tills jag bokstavligt talat mår illa.
Men äter jag inte den där godisen, då känner jag inget sug. Hur är det för dig? Känner du sug direkt eller kommer det när du ätit första biten?
Jag har nog en liten light-version av det du beskriver. Det har jag haft så länge jag kan minnas.
Till en början kan jag inte ta en godis, jag kan inte ta ett glas läsk. Då eskalerar det direkt. Allt jag kommer över i sötväg åker in, tills jag bokstavligt talat mår illa.
Men äter jag inte den där godisen, då känner jag inget sug. Hur är det för dig? Känner du sug direkt eller kommer det när du ätit första biten?
Precis så har jag också. Allt dras igång när jag tar första biten, sedan finns det ingen återvändo.
Då tycker man att det "bara" är att låta bli den där första biten. Problemet är att man kanske precis innan har ätit en middag bestående av "snacks" typ Tacos m.m.
Sedan kanske en god efterrätt efter middagen, då är "suget" redan igång.
Det där med att äta och sedan kompensera det med träning är en mild grad av ortorexi.
http://http://www.netdoktor.se/psykiatri/artiklar/atstorning-uns-och-ortorexi/
Stämmer väldigt bra på mig. Ortorexi är nog väldigt nära sanningen för mig.
Stämmer väldigt bra på mig. Ortorexi är nog väldigt nära sanningen för mig.
Jag tror faktiskt det är väldigt många här på forumet som mer eller mindre "lider" av ortorexi. Till skillnad från andra ätstörningar drabbar ortorexi killar i lika hög grad som tjejer.
Jag tror faktiskt det är väldigt många här på forumet som mer eller mindre "lider" av ortorexi. Till skillnad från andra ätstörningar drabbar ortorexi killar i lika hög grad som tjejer.
Gränsen är verkligen hårfin. När är man "sjuk" och när är man bara en hårdsatsande idrottsman eller kvinna som hela tiden letar efter parametrar för att förbättra sina resultat?
Gränsen är verkligen hårfin. När är man "sjuk" och när är man bara en hårdsatsande idrottsman eller kvinna som hela tiden letar efter parametrar för att förbättra sina resultat?
Det här hör man ofta just på Kolo; ev. handlar det om att folk vill övertyga sig själva om att deras problem inte är så farliga ändå, för så hårfin är inte gränsen. I regel brukar den egna funderingen "har jag en ätstörning?" komma bra mycket senare än själva ätstörningen (jämför alkoholmissbruk där det brukar se ut på liknande sätt; när personen själv börjar inse problemet har det funnits där en längre tid) så börjar man själv undra så är det ett rätt säkert tecken på att något inte är som det skall. Det finns ju också grader i ätstörningshelvetet; man går inte från fullt normal och välfungerande till svårt sjuk från en dag till en annan, utan det är en gradvis nedgång.
Har man regelrätta hetsätningsattacker när man upplever sig tappa kontrollen över vad man trycker i sig handlar det inte längre om att man "söker efter parametrar för att förbättra sina resultat"; då har man ju ett etablerat beteende som tydligt försämrar resultaten.
Ozziking
2014-01-02, 15:41
Jag tror man måste kunna skilja lite på ätstörning och livsstil.
När jag vart sjuk så var mitt beteende mot mat att jag typ skrek och kastade bort tallriken i ångestatacker. Hemskt...
Nu om det är något som inte passar frågar jag om jag kan äta något annat för att jag har målsättningar som jag verkligen strävar efter och vill nå med bästa resultat. Och försöker så klart få viljan genomträngd.
Det är ju inte så att bara för man lever väldigt nyttigt och älskar att träna så har man en ätstörning. Men det blir lätt att man tror det för att det är precis så ätstörningar funkar också, förutom att beteendet mot en viss mat blir ångestfyllt. typ.
Ozziking
2014-01-02, 15:42
Också svårt att begränsa mig när det gäller mat. Men ibland får man bara ta sig i nackskinnet och bestämma sig.
Tror också att sänkt kolhydrats tag kan förbättra suget efter några dagar ( första dagarna är hemska kan jag lova ). Men fett sägs ju hålla mättnaden bättre och sötsuget.
Gränsen är verkligen hårfin. När är man "sjuk" och när är man bara en hårdsatsande idrottsman eller kvinna som hela tiden letar efter parametrar för att förbättra sina resultat?
Gränsen är passerad när drivet kommer från ångest.
Det här hör man ofta just på Kolo; ev. handlar det om att folk vill övertyga sig själva om att deras problem inte är så farliga ändå, för så hårfin är inte gränsen. I regel brukar den egna funderingen "har jag en ätstörning?" komma bra mycket senare än själva ätstörningen (jämför alkoholmissbruk där det brukar se ut på liknande sätt; när personen själv börjar inse problemet har det funnits där en längre tid) så börjar man själv undra så är det ett rätt säkert tecken på att något inte är som det skall. Det finns ju också grader i ätstörningshelvetet; man går inte från fullt normal och välfungerande till svårt sjuk från en dag till en annan, utan det är en gradvis nedgång.
Har man regelrätta hetsätningsattacker när man upplever sig tappa kontrollen över vad man trycker i sig handlar det inte längre om att man "söker efter parametrar för att förbättra sina resultat"; då har man ju ett etablerat beteende som tydligt försämrar resultaten.
Gränsen är passerad när drivet kommer från ångest.
Ni har absolut rätt båda två.
Jag menade inte att det rådde någon tvivel om att trådskaparen har problem. Det har han ju själv identifierat och uppenbarligen vill gör något åt, vilket är kanon (Alltså att han vill göra något åt det)
Ibland tycker jag bara vissa slänger lite lätt med ord som besatt, beroende, träningsnarkoman, hälsofreak m.m.
Tror många på mitt jobb tycker det om mig, bara för att jag planerar min träning och kost. Det lustiga är att samma personer som häcklar mig, kommer även och frågar om tränings- och kostråd, samt ger mig komplimanger om att jag är vältränad (Det sista kommer dock oftast fram när dom druckit lite :))
Jag önskar verkligen trådskaparen lycka till och hoppas han kan hitta en balans med livet, träning och kost.
Jag är en fd bulimiker.
Mitt största råd till dig är att planera dina måltider, ät balanserat och ofta och undvik att bli hungrig. Hungern är din värsta fiende.
I början av min behandling åt jag varannan till var tredje timme, efter tallriksmodellen. Det var bara att försöka släppa allt "opti-tänk" och mer se till att du faktiskt behöver maten. Lägg ifrån dig besticken mellan varje tugga och se till att svälja maten innan du lägger på ett nytt lass med mat på gaffeln/skeden.
Se dessutom till att inte ha något distraherande vid dig när du äter som dator/tidning/tv, du ska bara äta och bara fokusera på maten. Annars tänker man inte riktigt på hur mycket eller hur snabbt man äter.
Dessutom kan du kolla över storleken på dina tallrikar, jag har märkt nu många år efter att jag har svårt att bedöma hur mycket jag äter om jag får för stora tallrikar. Då har jag ändå varit friskförklarad i 7-8 år.
Ozziking
2014-01-02, 17:51
Ni har absolut rätt båda två.
Jag menade inte att det rådde någon tvivel om att trådskaparen har problem. Det har han ju själv identifierat och uppenbarligen vill gör något åt, vilket är kanon (Alltså att han vill göra något åt det)
Ibland tycker jag bara vissa slänger lite lätt med ord som besatt, beroende, träningsnarkoman, hälsofreak m.m.
Tror många på mitt jobb tycker det om mig, bara för att jag planerar min träning och kost. Det lustiga är att samma personer som häcklar mig, kommer även och frågar om tränings- och kostråd, samt ger mig komplimanger om att jag är vältränad (Det sista kommer dock oftast fram när dom druckit lite :))
Jag önskar verkligen trådskaparen lycka till och hoppas han kan hitta en balans med livet, träning och kost.
Bara massa BS från dem. Det är en livsstil man väljer, enough said ;)
Jag har haft samma problem i 10-15 års tid. Tror många har det, det hela började med det som var så trend7gt då, ätardagarna. Åt nyttigt som fan (och alldeles för lite) 5 dagar i veckan för att sen frossa under helgen. Ett tag var det tom så att jag slutade gå ut eller umgås med kompisar på helgerna för att jag skulle äta. Vi snackar väl mellan 5 och 7000 kcal på en dag. Ofta spillde helgerna över till veckan efter och jag fortsatte äta skräp då. Och det är ju inte billigt heller, la väl mellan 100 och 200 kr per dag, and that shit adds up kan jag lova. Ibland kunde jag äta så i en hel månad. Överdriver inte. För mig handlar det mycket om sysselsättning och vad jag associerar det med. För mig var det avslappning, ladda ner ett gäng filmer och bara äta och sova varje helg. Jag har d3t fortfatandr men ska klara det nu. Ju längre tid man är utan det desto mindre tänker man på det. Jag är verkligen allt eller inget. Man känner nog själv hur man fungerar. Det som triggar mig är om en ny film kommit ut, eller om jag är bakfull. Sen måste jag ha motivation att hålla mig borta. Ett bra trick jag har funnit är att äta bättre och lite mer mat under veckorna, och äta god MAT på helgerna. Med pengarna jag spara på att inte äta godis glass kakor och chips skulle jag lätt kunna äta på tex oaxen eller gondolen 2 gånger i månaden, eller en vanlig 500 krs rest 4 gånger i månaden. det tål att tänkas på. Skönt att veta att man inte är ensam, eller hur?
Ibland tycker jag bara vissa slänger lite lätt med ord som besatt, beroende, träningsnarkoman, hälsofreak m.m.
Tror många på mitt jobb tycker det om mig, bara för att jag planerar min träning och kost. Det lustiga är att samma personer som häcklar mig, kommer även och frågar om tränings- och kostråd, samt ger mig komplimanger om att jag är vältränad.
Men då skall du skriva att du stör dig på folk som i ditt tycke missbrukar ord, eller att du stör dig på vad (du tror att) människor i din omgivning tycker om dig. Du skall inte skriva att gränsen mellan sjukt och friskt är hårfin och att det är lätt att förväxla en person med ätstörningar med en hårdsatsande idrottsman, för det är ju varken sant eller vad du menar (därmed inte sagt att det inte finns idrottsmän med grava problem, men då föreligger inte riktigt den svårighet att definiera problemet som du beskriver).
Sedan tycker jag att det är lite konstigt att du ondgör dig över människor i din omgivning som tycker orättvisa saker samtidigt som du några inlägg bakåt postat följande:
Precis så har jag också. Allt dras igång när jag tar första biten, sedan finns det ingen återvändo.
Då tycker man att det "bara" är att låta bli den där första biten. Problemet är att man kanske precis innan har ätit en middag bestående av "snacks" typ Tacos m.m. Sedan kanske en god efterrätt efter middagen, då är "suget" redan igång.
Stämmer väldigt bra på mig. Ortorexi är nog väldigt nära sanningen för mig.
Då verkar det ju, om det nu är så säkert att du inte har några problem och så hemskt att folk (kanske) tycker saker bakom din rygg som om du gör precis samma sak som du stör dig på att andra gör - slänger dig lite lätt med stora ord.
Min spontana uppfattning är att detta är något som tjänar på att behandlas proffessionellt. Känner någon möjligen till om det finns ngr psykologer med inriktning ätstörning som är särskilt kunniga i ortorexi? Vanligvis har de ju mycket erfarenhet av de två stora diagnoserna bulimia neurosa och anorexi.
A
Men då skall du skriva att du stör dig på folk som i ditt tycke missbrukar ord, eller att du stör dig på vad (du tror att) människor i din omgivning tycker om dig. Du skall inte skriva att gränsen mellan sjukt och friskt är hårfin och att det är lätt att förväxla en person med ätstörningar med en hårdsatsande idrottsman, för det är ju varken sant eller vad du menar (därmed inte sagt att det inte finns idrottsmän med grava problem, men då föreligger inte riktigt den svårighet att definiera problemet som du beskriver).
Sedan tycker jag att det är lite konstigt att du ondgör dig över människor i din omgivning som tycker orättvisa saker samtidigt som du några inlägg bakåt postat följande:
Då verkar det ju, om det nu är så säkert att du inte har några problem och så hemskt att folk (kanske) tycker saker bakom din rygg som om du gör precis samma sak som du stör dig på att andra gör - slänger dig lite lätt med stora ord.
Du har helt rätt Tolkia. Är nog bara jag själv som försöker rättfärdiga mitt beteende.
Måste dock vidhålla att JAG tycker det är svårt att veta var gränsen går. Jag kan nog inte säga när jag ramlade över gränsen, eftersom det sker gradvis, precis som du skrev tidigare.
Jag är en fd bulimiker.
Mitt största råd till dig är att planera dina måltider, ät balanserat och ofta och undvik att bli hungrig. Hungern är din värsta fiende.
I början av min behandling åt jag varannan till var tredje timme, efter tallriksmodellen. Det var bara att försöka släppa allt "opti-tänk" och mer se till att du faktiskt behöver maten. Lägg ifrån dig besticken mellan varje tugga och se till att svälja maten innan du lägger på ett nytt lass med mat på gaffeln/skeden.
Se dessutom till att inte ha något distraherande vid dig när du äter som dator/tidning/tv, du ska bara äta och bara fokusera på maten. Annars tänker man inte riktigt på hur mycket eller hur snabbt man äter.
Dessutom kan du kolla över storleken på dina tallrikar, jag har märkt nu många år efter att jag har svårt att bedöma hur mycket jag äter om jag får för stora tallrikar. Då har jag ändå varit friskförklarad i 7-8 år.
Tack för alla tips Mela! Kommer verkligen att försöka ta till mig dom.
Reagerade dock på en sak du skrev om att inte ha några distraktioner när man äter.
Jag äter ibland framför datorn på jobbet. Jag upplever att jag äter lugnare och "bättre" då. Tar en tugga och sedan knapprar lite på datorn och tar sedan en tugga till. Jag hinner liksom känna mättnaden innan jag ätit upp, eftersom måltiden tar dubbelt så lång tid.
Men du tycker alltså (eller läkarna tycker) att man borde lära sig äta långsamt utan dator, TV eller liknande?
Jag har haft samma problem i 10-15 års tid. Tror många har det, det hela började med det som var så trend7gt då, ätardagarna. Åt nyttigt som fan (och alldeles för lite) 5 dagar i veckan för att sen frossa under helgen. Ett tag var det tom så att jag slutade gå ut eller umgås med kompisar på helgerna för att jag skulle äta. Vi snackar väl mellan 5 och 7000 kcal på en dag. Ofta spillde helgerna över till veckan efter och jag fortsatte äta skräp då. Och det är ju inte billigt heller, la väl mellan 100 och 200 kr per dag, and that shit adds up kan jag lova. Ibland kunde jag äta så i en hel månad. Överdriver inte. För mig handlar det mycket om sysselsättning och vad jag associerar det med. För mig var det avslappning, ladda ner ett gäng filmer och bara äta och sova varje helg. Jag har d3t fortfatandr men ska klara det nu. Ju längre tid man är utan det desto mindre tänker man på det. Jag är verkligen allt eller inget. Man känner nog själv hur man fungerar. Det som triggar mig är om en ny film kommit ut, eller om jag är bakfull. Sen måste jag ha motivation att hålla mig borta. Ett bra trick jag har funnit är att äta bättre och lite mer mat under veckorna, och äta god MAT på helgerna. Med pengarna jag spara på att inte äta godis glass kakor och chips skulle jag lätt kunna äta på tex oaxen eller gondolen 2 gånger i månaden, eller en vanlig 500 krs rest 4 gånger i månaden. det tål att tänkas på. Skönt att veta att man inte är ensam, eller hur?
Usch, känner igen mig mycket i det beteendet också. När jag deffade som mest/hårdast hade jag också planerade ätardagar. Slutade ibland med att jag blev lös i magen och t.o.m. kräkningar för att jag ätit så mycket. Kunde vara "utslagen" hela dagen efter.
Tack och lov har jag slutat med dom dumheterna, men har ju som sagt andra problem nu istället.
Precis som du skriver är det skönt att höra att man inte är ensam, samtidigt är det väldigt tragiskt såklart.
Min spontana uppfattning är att detta är något som tjänar på att behandlas proffessionellt. Känner någon möjligen till om det finns ngr psykologer med inriktning ätstörning som är särskilt kunniga i ortorexi? Vanligvis har de ju mycket erfarenhet av de två stora diagnoserna bulimia neurosa och anorexi.
A
Hittade det här när jag själv googlade runt lite: http://www.friskfri.se/fa-hjalp/vard/stockholms-lan/
Nu är det i Stockholms län då jag själv bor där, men man kan söka i flera län på den sidan.
Det här hör man ofta just på Kolo; ev. handlar det om att folk vill övertyga sig själva om att deras problem inte är så farliga ändå, för så hårfin är inte gränsen. I regel brukar den egna funderingen "har jag en ätstörning?" komma bra mycket senare än själva ätstörningen (jämför alkoholmissbruk där det brukar se ut på liknande sätt; när personen själv börjar inse problemet har det funnits där en längre tid) så börjar man själv undra så är det ett rätt säkert tecken på att något inte är som det skall. Det finns ju också grader i ätstörningshelvetet; man går inte från fullt normal och välfungerande till svårt sjuk från en dag till en annan, utan det är en gradvis nedgång.
Har man regelrätta hetsätningsattacker när man upplever sig tappa kontrollen över vad man trycker i sig handlar det inte längre om att man "söker efter parametrar för att förbättra sina resultat"; då har man ju ett etablerat beteende som tydligt försämrar resultaten.
Gränsen är verkligen hårfin. När är man "sjuk" och när är man bara en hårdsatsande idrottsman eller kvinna som hela tiden letar efter parametrar för att förbättra sina resultat?
Jag förstår er båda två.
Gränsen är egentligen inte hårfin. Tittar man på det "utifrån" är det väldigt självklart, men när man själv är uppe i det kan det nog vara svårt att veta när man trillar över.
Måste dock vidhålla att JAG tycker det är svårt att veta var gränsen går. Jag kan nog inte säga när jag ramlade över gränsen, eftersom det sker gradvis, precis som du skrev tidigare.
Jo, det ligger ju i sakens natur att man inte själv märker när det går över gränsen. Visste man det skulle man ju inte hamna där; ingen får ju ätstörningar för att man tycker att det verkar vara en bra idé. Sedan är man ju också i regel rätt bra på att dölja de mindre fräscha sidorna; särskilt när det gäller den del av ätstörningen som handlar om restriktion, avstående och att pina sig själv till att göra olika saker (t.ex. träna mer än man tål) är ju samhällsnormer ganska skeva och många hejas på av omgivningen för att de är så "duktiga" när de för länge sedan gått alldeles för långt. "Svårt att vara frisk i ett sjukt samhälle", som någon har sagt.
Angående behandling skulle jag säga att de som kan behandla anorexi och bulimi i regel kan behandla andra ätstörningar också. Ortorexi (som väl egentligen inte är någon egen diagnos?) är inte unikt eller mycket mer svårbehandlat än andra ätstörningar, liksom personer som tränar mycket inte är någon speciell art av människa bara för att de tränar mycket.
Sedan är man ju också i regel rätt bra på att dölja de mindre fräscha sidorna; särskilt när det gäller den del av ätstörningen som handlar om restriktion, avstående och att pina sig själv till att göra olika saker (t.ex. träna mer än man tål) är ju samhällsnormer ganska skeva och många hejas på av omgivningen för att de är så "duktiga" när de för länge sedan gått alldeles för långt. "Svårt att vara frisk i ett sjukt samhälle", som någon har sagt.
Man blir verkligen otroligt duktig på att dölja sina brister och problem.
Min fru har en kompis som blev "inlagd" för ortorexi. Det slog verkligen ner som en bomb för oss. Hade aldrig gissat att hon hade sådana problem.
Visst var hon intresserad av kost och tränade, men att det gått så långt hade vi aldrig gissat.
Känns lite obehagligt och "verkligt" när det kommer så nära inpå.
shut teh face
2014-01-03, 16:58
Låter som att KBT-terapi skulle vara utmärkt för dig.
Tack för alla tips Mela! Kommer verkligen att försöka ta till mig dom.
Reagerade dock på en sak du skrev om att inte ha några distraktioner när man äter.
Jag äter ibland framför datorn på jobbet. Jag upplever att jag äter lugnare och "bättre" då. Tar en tugga och sedan knapprar lite på datorn och tar sedan en tugga till. Jag hinner liksom känna mättnaden innan jag ätit upp, eftersom måltiden tar dubbelt så lång tid.
Men du tycker alltså (eller läkarna tycker) att man borde lära sig äta långsamt utan dator, TV eller liknande?
Jag fick förbud mot att ha distraherande moment när jag skulle äta. Det hade också att göra med att du inte skulle betinga tv/dator med mat. Det var en stor grej i min familj då vi alltid haft TV vid köksbordet och därför minns jag den förändringen så väl.
Sent from my GT-I9300 using Tapatalk
R Scarpa27
2014-01-03, 21:09
Jag fick förbud mot att ha distraherande moment när jag skulle äta. Det hade också att göra med att du inte skulle betinga tv/dator med mat. Det var en stor grej i min familj då vi alltid haft TV vid köksbordet och därför minns jag den förändringen så väl.
Sent from my GT-I9300 using Tapatalk
jaekla skulle inte klara mig utan det hemma iaf...
bor singel, och äter jag middag hemma vill jag inte sitta och stirra in i en vägg själv vid ett matbord.
Anton Fräs
2014-01-04, 15:04
Att ta bort distraktioner är för att man skall uppleva hur det är att äta - utan att tänka på annat/ha ångest i en hetsätning.
Helt enkelt äta vanlig mat på ett vanligt sätt och uppleva det utan att skydda sig med andra aktiviteter samtidigt.
Att äta då och då framför datorn på jobbet är nog inget problem för någon utan problem men att äta regelbundna ordentliga måltider är viktigt vid hetsätningsstörning/bulimi, man skall uppleva hur maten smakar och hur man känner inför sitt ätande. Det är riktigt tufft till en början och kan vara förknippat med en god portion ångest men det blir bättre desto längre tiden går. :)
Märker faktiskt också stor skillnad beroende på om jag äter på jobbet eller hemma. Hemma blir det alltid i soffan framför någon serie eller film och på jobbet sitter man bara och äter vid bordet. Känner mig mycket mättare snabbare om jag äter utan någon distraktion och äter även långsammare.
Känns så jävla tråkigt bara att sitta helt solo i köket hemma och trycka i sig mat, halva nöjet är ju att ha en bra serie att käka mat till :P
Jag fick förbud mot att ha distraherande moment när jag skulle äta. Det hade också att göra med att du inte skulle betinga tv/dator med mat. Det var en stor grej i min familj då vi alltid haft TV vid köksbordet och därför minns jag den förändringen så väl.
Sent from my GT-I9300 using Tapatalk
det här är jäkligt viktigt, att man slutar associera mat/skräpmat med film, dator eller spel, ect, annars börjar man ett betingat beteende, tänk pavlovs klocka. varje gång man sätter siig med en film känner man suget liksom. myycket bättre att associera det med att stirra in i väggen. hur kul blir det då liksom?
Uppskattar verkligen alla tips och klocka kommentarer!
Samtidigt är det lite skönt att veta att man inte är ensam med sina problem, eftersom det ingår en hel del skam i sitt beteende också.
Anton Fräs
2014-01-04, 18:35
Vill du får du gärna skriva i pm med mig austria. Är väldigt väl insatt i ätsötrningsbehandling (är dietist) och var även själv drabbad av bulimi för några år sedan.
Det gäller alla som läser detta och känner att de har problem och vill ha en stödjande hand. :)
Vill du får du gärna skriva i pm med mig austria. Är väldigt väl insatt i ätsötrningsbehandling (är dietist) och var även själv drabbad av bulimi för några år sedan.
Det gäller alla som läser detta och känner att de har problem och vill ha en stödjande hand. :)
Jäklar vad snällt Anton. Uppskattar verkligen att du engagerar dig.
Just nu tror jag att jag har fått en "grundkoll" på vad jag "borde" göra i ett första steg.
Dyker det dock upp en fråga framöver (vilket det säkert gör) känns det kanon att kunna bolla med ett proffs, som dessutom har haft problem själv och kan prata utefter egna erfarenheter.
Tack än en gång!
R Scarpa27
2014-01-04, 20:02
Märker faktiskt också stor skillnad beroende på om jag äter på jobbet eller hemma. Hemma blir det alltid i soffan framför någon serie eller film och på jobbet sitter man bara och äter vid bordet. Känner mig mycket mättare snabbare om jag äter utan någon distraktion och äter även långsammare.
Känns så jävla tråkigt bara att sitta helt solo i köket hemma och trycka i sig mat, halva nöjet är ju att ha en bra serie att käka mat till :P
samma här...
serie och käka e guld...
jag tkr mat förknippat med distration e helt naturligt.
finns mkt olika.
mat framför tv,dator, teater, korsord, radio, tom med vänner är ju en typ av Live distration.
jaekla skulle inte klara mig utan det hemma iaf...
bor singel, och äter jag middag hemma vill jag inte sitta och stirra in i en vägg själv vid ett matbord.
Trots att jag kan kontrollera maten i dagsläget (trots eventuella dieter osv) så hetsäter jag fortfarande om jag sitter vid datorn eller framför TVn medan jag äter. Får i mig så väldigt mycket mer mat än vad jag behöver och FORT går det. Turligt nog är det inte förknippat med ångest i dagsläget och jag kan sluta efter måltiden och fortsätter inte med glassen/chipsen/bullarna/whatever som finns tillgängligt.
Trots att jag kan kontrollera maten i dagsläget (trots eventuella dieter osv) så hetsäter jag fortfarande om jag sitter vid datorn eller framför TVn medan jag äter. Får i mig så väldigt mycket mer mat än vad jag behöver och FORT går det. Turligt nog är det inte förknippat med ångest i dagsläget och jag kan sluta efter måltiden och fortsätter inte med glassen/chipsen/bullarna/whatever som finns tillgängligt.
TIllgängligt? Jag har aldrig snask hemma, det försvinner direkt. Man kan vara hemma hos en kompis och äta en halv påse chips och lämna den där, för att återkomma nån månad senare så är den kvar, obegripligt! Måste vara skönt att inte ens behöva tänka på det, ätaq lite när man vill och sen inte ens fundera på det. Extremt mycket av min tid går åt till att tänka och planera. Eller gick åt ska jag väl säga! Hemma hos mig hade den försvunnit sekunden polaren stängde dörren. När jag svullade gick jag ut på en shoppingrunda! Det jag inte orkade äta upp slängde jag så jag inte skulle äta det dagen efter, men lik förbannat slutade det oftast med att jag knatade ner till affären ändå och köpte mer. USCH!
R Scarpa27
2014-01-04, 20:21
Trots att jag kan kontrollera maten i dagsläget (trots eventuella dieter osv) så hetsäter jag fortfarande om jag sitter vid datorn eller framför TVn medan jag äter. Får i mig så väldigt mycket mer mat än vad jag behöver och FORT går det. Turligt nog är det inte förknippat med ångest i dagsläget och jag kan sluta efter måltiden och fortsätter inte med glassen/chipsen/bullarna/whatever som finns tillgängligt.
okay =)
jo jag äter mer kanske också vet ej...
dock är jag under bulk, och blir jag proppmätt får jag ingen ångest endå =).
efterrätt brukar jag alltid äta, dock kan det vara allt från frukt, godis, bröd, nötter, fluff, glass osv tar det som suget faller för, eller beroende på deff/bulk period ala kcal in.
TIllgängligt? Jag har aldrig snask hemma, det försvinner direkt. Man kan vara hemma hos en kompis och äta en halv påse chips och lämna den där, för att återkomma nån månad senare så är den kvar, obegripligt! Måste vara skönt att inte ens behöva tänka på det, ätaq lite när man vill och sen inte ens fundera på det. Extremt mycket av min tid går åt till att tänka och planera. Eller gick åt ska jag väl säga! Hemma hos mig hade den försvunnit sekunden polaren stängde dörren. När jag svullade gick jag ut på en shoppingrunda! Det jag inte orkade äta upp slängde jag så jag inte skulle äta det dagen efter, men lik förbannat slutade det oftast med att jag knatade ner till affären ändå och köpte mer. USCH!
Skrämmande vad detta stämmer bra på mig.
Däremot har jag nog aldrig gått ut dagen efter och handlat mer skräpmat och stoppat i mig.
Utan dagen efter har jag haft ångest och tränat hårt och minimerat min kaloriintag för att kompensera hetsätningen dagen innan.
Skrämmande vad detta stämmer bra på mig.
Däremot har jag nog aldrig gått ut dagen efter och handlat mer skräpmat och stoppat i mig.
Utan dagen efter har jag haft ångest och tränat hårt och minimerat min kaloriintag för att kompensera hetsätningen dagen innan.
I 9 fall av 10 beror hetsätningar på att du är hungrig- det är den direkta orsaken. När du kompenserar så lägger du grunden för att en ny attack ska komma. Ät istället regelbundet och undvik socker nästan helt i en övergångsperiod.
Fundera också på vad du kan göra för att hantera olustkänslor och andra bakgrundsorsaker till varför du gör som du gör. Att ändra kosten hjälper, men du måste gå till botten med det här.
I 9 fall av 10 beror hetsätningar på att du är hungrig- det är den direkta orsaken. När du kompenserar så lägger du grunden för att en ny attack ska komma. Ät istället regelbundet och undvik socker nästan helt i en övergångsperiod.
Fundera också på vad du kan göra för att hantera olustkänslor och andra bakgrundsorsaker till varför du gör som du gör. Att ändra kosten hjälper, men du måste gå till botten med det här.
Jag skall definitivt gå till botten med det här. Har sedan jag startade tråden ätit 5 mål om dagen. Tre stora mål och två mellanmål. Alla stora målen har varit ungefär lika stora. Har funkat väldigt bra hittills, inga återfall eller cravings. Nu har det ju bara gått några dagar, så det går ju såklart inte att dra några större slutsatser ännu, men det känns väldigt bra i alla fall.
Tidigare åt jag oftast lite till frukost och lunch, för att bygga upp en "buffert" till kvällen.
Självklart försöker jag låta bli socker och sötade saker så gott det går. Jag brukar dock göra fluff och "pudding av kaseinpulver som är sötat. Är det dumt? Borde jag försöka låta bli allt som är sött/sötat?
Om du klarar av lite socker så där ser jag inga problem med det. Men börja inte dricka läsk eller äta godis.
Om du klarar av lite socker så där ser jag inga problem med det. Men börja inte dricka läsk eller äta godis.
Brukar ha lite honung på muslin och som sagt lite fluff eller kaseinpudding då och då.
Upplever inte att det triggar något än så länge, men jag håller ett öga på det.
Har även mailat ett par "kliniker" för KBT samtal. Just nu måste jag säga att det känns väldigt bra. Min fru är väldigt stöttande också, så det hjälper ju såklart också.
Känns också positivt med stöttningen från Kolo :)
Om du klarar av lite socker så där ser jag inga problem med det. Men börja inte dricka läsk eller äta godis.
Jag måste hålla mig från allt. Har jag tex musli hemma kan det vara så att helt plötsligt så har jag ätit 10 skålar av det, utan att kunna hejda mig (en skål till, en skål till). Samma med all mat som är god. Bröd, ost, mackpålägg, ect ect. Den enda mat jag kan ha hemma utan att börja trycka i mig är djupfrysta grönsaker, kycklingfile, bönor, den typen av mat som kräver preparering och som jag egentgien kan äta hur mycket som helst av. Nu ska jag dock börja äta "god mat" och släppa lite på tyglarna för att se om det fungerar. Mer fräsha sallader med dyrare ingredienser, räckor ect ect. Jag ska också börja gå mer på lite finare restauranger på helgerna, det är nog en bättre vana än att se fram emot en dag i sängen där jag bara trycker i mig.
Mitt största problem innan var att jag bodde där jag arbetade, och som egenföretagare (konstnär) var det extremt lätt att sktia i att jobba och bara säga "nä, idag ska jag börja kolla Star Trek Deep Space 9" och dra till affären och bunkra upp med skräp. Då bodde jag i en liten håla med noll kompisar, så det fanns heller ingen att "imponera" på, inget festande och inget träffa damer på ca 4 år. Man sket i sin look liksom, och allt var så trist att svullandete blev ett sätt att kompensera. Nu när jag pluggar igen i Stockholm är det mycket lättare att hålla sig. Skolan börjar 7 och jag är hemma 5 eller 6. Tyvärr har det visst blivit svullande häruppe igen, efter nån månad, men nu måste jag sätta stopp, jag pallar inte leva så där längre. Det finns ju verkligen INGET positivt med det, man äter tills man tröttnar (brukar väl ta en 45 min tills man inte orkar mer) och resultatet är aqtt man blir fattigare, fetare, får dåligt samvete, kan inte sova ordentligt (svettningar) känner sig oattraktiv och värdelös som människa . Det är liksom nte värt det.
JAg kan säga att det har blivit mycket bättre på senaste åren, om jag tänker på mängden, jag har skärpt till det. Innan var det abnorma mängder, nu är det lite mer vettigt. Minns för en 10 år sen när jag också bodde i Stockholm, en lördag kunde se ut så här efter en supernyttig vecka med alldeles för lite mat: hämtpizza/frallor med skagenröra, ett paket digestive kex, en big tub glass, en festpåse chips och kanske 600 g lösgodis. Så hade jag en stor buffe av skräpmat och sen sattman hela dagen, svullade, somande, vaknade, fortsatte. Umgicks inte med kompisar som var ute och festade, de gav liksom upp när jag aldrig ville följa med ut. Varje dag powerwalkade jag 1.5 timmar, ur eller skur. Flera dagar innan planerade/dagdrömde man om vad man skulle käka på lördagsmorgonen, vaknade tidigt ochväntade på att affären skulle öppna, inte helt olikt alkisarna man ser utan för bolaget 9 på morgonen. Ofta växlade jag mellan affärerna eller delade upp inköpen, eftersom jag skämdes för kassörskorna. Började ibland skaka av förväntning på väg till affärerna. Skrämmande, riktigt pundarbeteende. Värsta perioden var förra vintern, under 3 månder åt jag precis exakt vad jag ville, gick upp från 85 till 104 kilo, och gjorde nog av med 7000 kr på bara skräpmat. Nu är jag tillbaks på 85 igen. Jobbade inte alls på mitt målande, och joggade/gick sen hela våren för att bli av med fettet. Jag tog ett gäng bilder på mig själv när jag var som fetast i kallingarna bara för att påminna mig själv att aldrig bli så igen. Man kände sig obekväm hela jäkla tiden. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "detta är sista svullardagen, på måndag så kör jag clean. Så passa på nu!" Säkert över 500 gånger.
I mitt fall bottnar det hela i mitt dåliga självförtroende när det kommer till mitt utseende.
JAg är verklgien allt eller inget människa. Innan drack jag 20 koppar nescafe om dagen (ingen överdrift) och till slut tröttnade jag och gick cold turkey, har inte druckit kaffe eller annan varm dryck på 1 och ett halvt år nu, samma med rökningnen, slutade tvärt med det efter 10 år. jag har inga problem med drickandet eller andra droger, det är mat som tagit den platsen. Jag hoppas att det är samma nu. Inget snask på ett år. Ingen "ohh, ny film/avsnitt ute av min favvorserie, måste ner o köpa nått att snaska på, inget bakfylle snaskande förutom "riktigt" mat så att säga. Inga ursäkter!
USch, sorry, det blev en bikt här...
Spikmattan
2014-01-05, 12:58
Jag tycker att saker som knastrar när man äter dom kan vara väldigt triggande. Är jag inne i en dålig period kan jag ha svårt att sluta äta hårdbröd, müsli och morötter, utan jag knaprar i mig till det är slut.
Att äta varm, riktig mat i lugn och ro, och inte för fettsnålt, är nog mina bästa tips.
Lycka till TS!
Jag tycker att saker som knastrar när man äter dom kan vara väldigt triggande. Är jag inne i en dålig period kan jag ha svårt att sluta äta hårdbröd, müsli och morötter, utan jag knaprar i mig till det är slut.
Att äta varm, riktig mat i lugn och ro, och inte för fettsnålt, är nog mina bästa tips.
Lycka till TS!
Och allt laga bra mat, alltså från grunden. Jag var inne och snokade i Mentals recepttråd med bilder
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=103260
och blev jäkligt sugen på att börja ett liknande projekt. Så lär man sig att laga god mat också, istället för att trycka i sig massa skit. Synd att jag är inneboende och inte har mitt egna kök...
Jag måste hålla mig från allt. Har jag tex musli hemma kan det vara så att helt plötsligt så har jag ätit 10 skålar av det, utan att kunna hejda mig (en skål till, en skål till). Samma med all mat som är god. Bröd, ost, mackpålägg, ect ect. Den enda mat jag kan ha hemma utan att börja trycka i mig är djupfrysta grönsaker, kycklingfile, bönor, den typen av mat som kräver preparering och som jag egentgien kan äta hur mycket som helst av. Nu ska jag dock börja äta "god mat" och släppa lite på tyglarna för att se om det fungerar. Mer fräsha sallader med dyrare ingredienser, räckor ect ect. Jag ska också börja gå mer på lite finare restauranger på helgerna, det är nog en bättre vana än att se fram emot en dag i sängen där jag bara trycker i mig.
Mitt största problem innan var att jag bodde där jag arbetade, och som egenföretagare (konstnär) var det extremt lätt att sktia i att jobba och bara säga "nä, idag ska jag börja kolla Star Trek Deep Space 9" och dra till affären och bunkra upp med skräp. Då bodde jag i en liten håla med noll kompisar, så det fanns heller ingen att "imponera" på, inget festande och inget träffa damer på ca 4 år. Man sket i sin look liksom, och allt var så trist att svullandete blev ett sätt att kompensera. Nu när jag pluggar igen i Stockholm är det mycket lättare att hålla sig. Skolan börjar 7 och jag är hemma 5 eller 6. Tyvärr har det visst blivit svullande häruppe igen, efter nån månad, men nu måste jag sätta stopp, jag pallar inte leva så där längre. Det finns ju verkligen INGET positivt med det, man äter tills man tröttnar (brukar väl ta en 45 min tills man inte orkar mer) och resultatet är aqtt man blir fattigare, fetare, får dåligt samvete, kan inte sova ordentligt (svettningar) känner sig oattraktiv och värdelös som människa . Det är liksom nte värt det.
JAg kan säga att det har blivit mycket bättre på senaste åren, om jag tänker på mängden, jag har skärpt till det. Innan var det abnorma mängder, nu är det lite mer vettigt. Minns för en 10 år sen när jag också bodde i Stockholm, en lördag kunde se ut så här efter en supernyttig vecka med alldeles för lite mat: hämtpizza/frallor med skagenröra, ett paket digestive kex, en big tub glass, en festpåse chips och kanske 600 g lösgodis. Så hade jag en stor buffe av skräpmat och sen sattman hela dagen, svullade, somande, vaknade, fortsatte. Umgicks inte med kompisar som var ute och festade, de gav liksom upp när jag aldrig ville följa med ut. Varje dag powerwalkade jag 1.5 timmar, ur eller skur. Flera dagar innan planerade/dagdrömde man om vad man skulle käka på lördagsmorgonen, vaknade tidigt ochväntade på att affären skulle öppna, inte helt olikt alkisarna man ser utan för bolaget 9 på morgonen. Ofta växlade jag mellan affärerna eller delade upp inköpen, eftersom jag skämdes för kassörskorna. Började ibland skaka av förväntning på väg till affärerna. Skrämmande, riktigt pundarbeteende. Värsta perioden var förra vintern, under 3 månder åt jag precis exakt vad jag ville, gick upp från 85 till 104 kilo, och gjorde nog av med 7000 kr på bara skräpmat. Nu är jag tillbaks på 85 igen. Jobbade inte alls på mitt målande, och joggade/gick sen hela våren för att bli av med fettet. Jag tog ett gäng bilder på mig själv när jag var som fetast i kallingarna bara för att påminna mig själv att aldrig bli så igen. Man kände sig obekväm hela jäkla tiden. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "detta är sista svullardagen, på måndag så kör jag clean. Så passa på nu!" Säkert över 500 gånger.
I mitt fall bottnar det hela i mitt dåliga självförtroende när det kommer till mitt utseende.
JAg är verklgien allt eller inget människa. Innan drack jag 20 koppar nescafe om dagen (ingen överdrift) och till slut tröttnade jag och gick cold turkey, har inte druckit kaffe eller annan varm dryck på 1 och ett halvt år nu, samma med rökningnen, slutade tvärt med det efter 10 år. jag har inga problem med drickandet eller andra droger, det är mat som tagit den platsen. Jag hoppas att det är samma nu. Inget snask på ett år. Ingen "ohh, ny film/avsnitt ute av min favvorserie, måste ner o köpa nått att snaska på, inget bakfylle snaskande förutom "riktigt" mat så att säga. Inga ursäkter!
USch, sorry, det blev en bikt här...
Oj, jag tyckte jag hade det jobbigt.
Jag känner igen mig i mycket av ditt beteende. Jag har dock aldrig börjat tokäta redan på morgonen, utan det har alltid varit på kvällarna för min del. Jag har heller aldrig gått upp i vikt. Visst har jag lagt på mig 2-5 kg. efter en ätardag, men sett över veckan har jag alltid hållit vikten, eftersom jag toktränat och minimerat kalorierna dagarna efter.
Stackars kropp när man tänker efter. Först massa träning och för lite mat, sedan tokätning under några timmar, sedan tokträning och ännu mindre mat.
Oj, jag tyckte jag hade det jobbigt.
Jag känner igen mig i mycket av ditt beteende. Jag har dock aldrig börjat tokäta redan på morgonen, utan det har alltid varit på kvällarna för min del. Jag har heller aldrig gått upp i vikt. Visst har jag lagt på mig 2-5 kg. efter en ätardag, men sett över veckan har jag alltid hållit vikten, eftersom jag toktränat och minimerat kalorierna dagarna efter.
Stackars kropp när man tänker efter. Först massa träning och för lite mat, sedan tokätning under några timmar, sedan tokträning och ännu mindre mat.
Ja, eller hur. Har nog screwat upp min kropp ganska bra, mest rädd är man ju för att man kanske dragit på sig diabetes eller nåt. Detta beteende var alltså när det var som värst, ca 2004.
Tror det hela började runt 2001, när jag bodde i Paris med min flickvän, som gjorde slut med mig, ett riktigt dålig uppbrott där jag fortfarande var extremt kär i henne, men jag bodde kvar i vår gemensamm lägenhet i Paris i 6 månader, medans hon gick i genom ny snubbe efter ny snubb. Hon var extremt vacker, jag, not so much haha. Värsta tiden i mitt liv, ruggig depression och kunde inte äta på en månad, med resultat att jag gick ner till 63 kg (186 cm). Då fick jag ett modellkontrakt och åt ingenting, kändes bra att kunna gnugga det i hennes ansikte iallafall. Minns faktiskt att det var hon som faktiskt fick mig att börja ätardagbeteended, eftersom hon gjorde så. Vi brukade ha filmhelger tillsammans då vi bara svullade. Då tänkte jag inte så mycket på det, men nu vid närmare eftertanke är det kanske därför jag svullar nu? Jag var ju ruggigt kär i henne och det var nog min lyckligaste tid i livet. Hmm... kanske har jag kommit till roten på mitt problem? Undermedvetet så associerar jag att svulla framför en film med tiden vi hade tillsammans? Hallelulia!
Jag har hetsätit så länge jag kan komma ihåg. När jag har tillgång till god mat och sötsaker så vräker jag i mig tills jag har svårt att andas. Finns inget ta en liten bit sen är jag nöjd. Nästa problem är att jag får i mig så stora mängder innan jag blir mätt också. Har jag dock bestämt mig för diet är det ibga problem. Det spårar när jag har bulkperioder eller fria dagar.
Jag har hetsätit så länge jag kan komma ihåg. När jag har tillgång till god mat och sötsaker så vräker jag i mig tills jag har svårt att andas. Finns inget ta en liten bit sen är jag nöjd. Nästa problem är att jag får i mig så stora mängder innan jag blir mätt också. Har jag dock bestämt mig för diet är det ibga problem. Det spårar när jag har bulkperioder eller fria dagar.
Är det nåt du känner är ok, eller skulle du hellre slippa det?
Ja, eller hur. Har nog screwat upp min kropp ganska bra, mest rädd är man ju för att man kanske dragit på sig diabetes eller nåt. Detta beteende var alltså när det var som värst, ca 2004.
Tror det hela började runt 2001, när jag bodde i Paris med min flickvän, som gjorde slut med mig, ett riktigt dålig uppbrott där jag fortfarande var extremt kär i henne, men jag bodde kvar i vår gemensamm lägenhet i Paris i 6 månader, medans hon gick i genom ny snubbe efter ny snubb. Hon var extremt vacker, jag, not so much haha. Värsta tiden i mitt liv, ruggig depression och kunde inte äta på en månad, med resultat att jag gick ner till 63 kg (186 cm). Då fick jag ett modellkontrakt och åt ingenting, kändes bra att kunna gnugga det i hennes ansikte iallafall. Minns faktiskt att det var hon som faktiskt fick mig att börja ätardagbeteended, eftersom hon gjorde så. Vi brukade ha filmhelger tillsammans då vi bara svullade. Då tänkte jag inte så mycket på det, men nu vid närmare eftertanke är det kanske därför jag svullar nu? Jag var ju ruggigt kär i henne och det var nog min lyckligaste tid i livet. Hmm... kanske har jag kommit till roten på mitt problem? Undermedvetet så associerar jag att svulla framför en film med tiden vi hade tillsammans? Hallelulia!
Låter mycket som det Sigmund Freud kallar "regression"; vilket innebär att man går tillbaka till ett gammalt beteendemönster (ex börjar röka igen, eller som i ditt fall: äta) vid en tråkig händelse i livet (ex bli dumpad)
Låter mycket som det Sigmund Freud kallar "regression"; vilket innebär att man går tillbaka till ett gammalt beteendemönster (ex börjar röka igen, eller som i ditt fall: äta) vid en tråkig händelse i livet (ex bli dumpad)
Mmm, det trista är ju att det var 2001 det tog slut! Det tog mig säkert 7 år att komma över henne, och så visar det sig att undermedvetet har hon varit där hela tiden!
Mmm, det trista är ju att det var 2001 det tog slut! Det tog mig säkert 7 år att komma över henne, och så visar det sig att undermedvetet har hon varit där hela tiden!
Usch, vad jobbigt!
Hoppas du kan komma över henne ordentligt och hitta en ny tjej som är minst lika bra som "the one"
R Scarpa27
2014-01-05, 19:09
Mmm, det trista är ju att det var 2001 det tog slut! Det tog mig säkert 7 år att komma över henne, och så visar det sig att undermedvetet har hon varit där hela tiden!
samma här varit singel sedan dess =(...
samma här varit singel sedan dess =(...
Yep, låter som att vi är i samma båt. Hon var mindre trevlig efter att hon gjorde slut...
Singel, och har jäkligt svårt att ens bli intresserad av någon nu, men det beror mest på mina egna insecurities tror jag. Jag har väldigt lågt intresse av att ha flickvän överhuvutaget, tyvärr.
R Scarpa27
2014-01-05, 20:21
Yep, låter som att vi är i samma båt. Hon var mindre trevlig efter att hon gjorde slut...
Singel, och har jäkligt svårt att ens bli intresserad av någon nu, men det beror mest på mina egna insecurities tror jag. Jag har väldigt lågt intresse av att ha flickvän överhuvutaget, tyvärr.
då är vi 2 i exakt samma båt.
bilda klubb.
Några punkter som jag kommer testa är nog dessa:
* Regelbundna måltider (5-6 om dagen)
* Ingen deffning eller någon form att fastning
* Skära ner på kolhydraterna
* Försöka utesluta godis/snacks/glass m.m. så mycket som möjligt
* Undvika i högsta mån att ha frestelser m.m. hemma i skafferiet
* Matlådor på jobbet istället för att äta ute.
* Undvika att kompensationsträna eller "förbereda" mig om vi skall bort eller äta ute m.m.
Nu har det gått ungefär tre veckor sedan jag startade tråden och försökte ta tag i mitt "problem"
Tänkte jag skulle ge lite feedback på hur det går.
Först och främst har jag försökt "leva efter" punkterna ovan, som jag sammanställde utifrån era tips och sådant jag googlat fram på nätet.
I det stora hela måste jag säga att det funkat väldigt bra. Kändes konstigt till en början att äta flera mål om dagen. Blir lite planerande, men man anpassar sig snabbt. Konstig känsla också att aldrig bli riktigt hungrig. Man är ju van från deffande och PF att bitvis vara väldigt hungrig.
Första dagarna kändes det konsigt och man kände sig "tjock" Känslan var att man skulle lägga på sig massa i vikt för att man åt så ofta, men faktum är att det faktiskt vart tvärtom. Gick faktiskt ner lite första veckan. Justerade det genom att göra mellanmålen lite större, så nu ligger vikten stadigt.
En skön känsla är också att ha mer energi under hela dygnet.
Enda punkten jag inte tagit så hårt på är att "skära ner på kolhydraterna"
Tycker inte det varit ett problem eller att det triggat mitt ätande. Däremot har jag kompletterat med mycket "bastanta" grönsaker, typ broccoli, blomkål, brysselkål m.m. Dels för att det är gott och nyttigt, men också för en större mättnad.
Med andra ord trivs jag väldigt bra med min nya "livsstil"
Har visserligen inte ställts inför några större "utmaningar" ännu, men som det känns just nu tror jag inte det skall vara några problem. Har ju klarat några helger med barnens "lördagsgodis" och massa fika stunder på jobbet utan att falla dit :)
Jag har även bokat in 3 st. KBT samtal med ett "proffs"
Skall bli spännande och se vad det kan ge.
Jag kan återkomma igen efter samtalen och ge lite feedback.
Just nu känns det dock :thumbup:
Anton Fräs
2014-01-17, 08:53
Det låter som att det går riktigt bra för dig. Det är bara att hålla i och var beredd på att kämpa för de nya rutinerna när det händer mycket runtomkring dig i livet (stress försvårar de nya rutinerna).
Det kommer säkerligen bli finemang. :)
Spikmattan
2014-01-17, 08:53
Vad roligt att läsa, hoppas det fortsätter så!
Det låter som att det går riktigt bra för dig. Det är bara att hålla i och var beredd på att kämpa för de nya rutinerna när det händer mycket runtomkring dig i livet (stress försvårar de nya rutinerna).
Det kommer säkerligen bli finemang. :)
Vad roligt att läsa, hoppas det fortsätter så!
Tack! Känns jäkligt skönt att få stöd här också.
Kommer säkert stunder där man blir "testad" men det känns som man står bättre "rustad" den här gången. Har också fått en hel del ny kunskap runt "problemt" och en större självinsikt.
Känner redan att jag fått en mer "avslappnad" inställning till kosten och träningen. Förut tänkte man på det 24/7, men nu tar man det mer som det kommer, och det känns förbannat skönt.
Grymt jobbat! Jag kan säga att än så länge har jag också gjort bra ifrån mig. Jag har nu gått 19 dagar utan att en enda kak/godis/chips/bröd/pasta/ris bit har passerat mina läppar. Jag började köra lchf precis i årskiftet, och det har fungerat jäkligt bra än så länge. Vikten har börjat gå ner nu som fasen. Det är skitkul att kunna käka "god" mat igen. Man håller sig mätt länge också. JAg kompletterar med multivitamn, omega 3, dvitamin och b vitamin. Jag har även tvingat mig själv att kolla på film utan mat för att bevisa att det GÅR att titta på utan att trycka i sig samtidigt. Min födelsedag passerade även den utan att jag "unnade" mig. Mina energinivåre är grymma också, pigg hela dagen!
Det finns mycket på youtube om det. 9Hy737EuL-o
Nu ska man dock komma ihåg att den enda träningen jag gör är 50 armhävningar varannan dag samt 40 mins promenad om dagen.
Grymt jobbat! Jag kan säga att än så länge har jag också gjort bra ifrån mig. Jag har nu gått 19 dagar utan att en enda kak/godis/chips/bröd/pasta/ris bit har passerat mina läppar. Jag började köra lchf precis i årskiftet, och det har fungerat jäkligt bra än så länge. Vikten har börjat gå ner nu som fasen. Det är skitkul att kunna käka "god" mat igen. Man håller sig mätt länge också. JAg kompletterar med multivitamn, omega 3, dvitamin och b vitamin. Jag har även tvingat mig själv att kolla på film utan mat för att bevisa att det GÅR att titta på utan att trycka i sig samtidigt. Min födelsedag passerade även den utan att jag "unnade" mig. Mina energinivåre är grymma också, pigg hela dagen!
Det finns mycket på youtube om det.
Nu ska man dock komma ihåg att den enda träningen jag gör är 50 armhävningar varannan dag samt 40 mins promenad om dagen.
Grymt!
Kul att du hittat en kost och livsstil som funkar för dig.
Själv försöker jag låta bli alla olika dieter och koster som finns, just för att få bort fokus från kosten.
Försöker bara se till att jag inte blir för hungrig mellan dom stora målen och ha så lite frestelser i skafferiet som möjligt.
Skall bli kul att gå på KBT-samtal också. Hoppas det kan ge en extra boost för mig.
Grymt!
Kul att du hittat en kost och livsstil som funkar för dig.
Själv försöker jag låta bli alla olika dieter och koster som finns, just för att få bort fokus från kosten.
Försöker bara se till att jag inte blir för hungrig mellan dom stora målen och ha så lite frestelser i skafferiet som möjligt.
Skall bli kul att gå på KBT-samtal också. Hoppas det kan ge en extra boost för mig.
Låter sunt! Går det bra än så.länge?
KBT gillar jag!
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Låter sunt! Går det bra än så.länge?
KBT gillar jag!
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Det går väldigt bra Mela, tack som frågar. Jag skev ett inlägg för några dagar sedan (som du kan se nedan)
Nu har det gått ungefär tre veckor sedan jag startade tråden och försökte ta tag i mitt "problem"
Tänkte jag skulle ge lite feedback på hur det går.
Först och främst har jag försökt "leva efter" punkterna ovan, som jag sammanställde utifrån era tips och sådant jag googlat fram på nätet.
I det stora hela måste jag säga att det funkat väldigt bra. Kändes konstigt till en början att äta flera mål om dagen. Blir lite planerande, men man anpassar sig snabbt. Konstig känsla också att aldrig bli riktigt hungrig. Man är ju van från deffande och PF att bitvis vara väldigt hungrig.
Första dagarna kändes det konsigt och man kände sig "tjock" Känslan var att man skulle lägga på sig massa i vikt för att man åt så ofta, men faktum är att det faktiskt vart tvärtom. Gick faktiskt ner lite första veckan. Justerade det genom att göra mellanmålen lite större, så nu ligger vikten stadigt.
En skön känsla är också att ha mer energi under hela dygnet.
Enda punkten jag inte tagit så hårt på är att "skära ner på kolhydraterna"
Tycker inte det varit ett problem eller att det triggat mitt ätande. Däremot har jag kompletterat med mycket "bastanta" grönsaker, typ broccoli, blomkål, brysselkål m.m. Dels för att det är gott och nyttigt, men också för en större mättnad.
Med andra ord trivs jag väldigt bra med min nya "livsstil"
Har visserligen inte ställts inför några större "utmaningar" ännu, men som det känns just nu tror jag inte det skall vara några problem. Har ju klarat några helger med barnens "lördagsgodis" och massa fika stunder på jobbet utan att falla dit :)
Jag har även bokat in 3 st. KBT samtal med ett "proffs"
Skall bli spännande och se vad det kan ge.
Jag kan återkomma igen efter samtalen och ge lite feedback.
Just nu känns det dock :thumbup:
Bump! Hur går det för dig, Austria?
Bump! Hur går det för dig, Austria?
Tack som frågar Filipb!
Det går väldigt bra. Har haft något mindre "återfall", men det var inte i närheten så allvarligt som tidigare.
Jag har en mycket mer avslappnad attityd till både kost och träning.
Äter mina 5 mål om dagen, så jag håller hungern borta. Det är verkligen den bästa förändringen jag gjort. Sedan försöker jag se till så jag inte har massa "onödiga" livsmedel hemma.
Dom värsta fienderna mot hetsätning i mitt fall är hunger och tristess.
Hungern kan jag ju själv påverka, men tristess kan vara lite knepigt ibland.
Tur att man har heltidsjobb, bor i villa, och har fru och två barn, sällan det blir långtråkigt då :)
Med andra ord går det väldigt bra, men jag är väldigt ödmjuk till "framgången" då jag vet hur lätt det kan vara att "trilla dit"
Tar en dag i taget, men som sagt, jag ser väldigt positivt på framtiden just nu :)
efter att ha läst igenom hela denna tråd kan jag konstatera att jag nog är värst av alla, när det kommer till hetsätning, det händer nästan varje helg att jag slänger i mig lite drygt 10-12k kalorier och jag skulle utan problem kunna äta lika mycket till om jag hade haft den maten hemma.. vet inte vad jag ska göra åt saken, sjukt irriterande att inte kunna kontrollera sin hunger för 5 öre.
t.ex. lördags:
2dl harvregrynsgröt med äppelmos/sylt/mjölk
200g fläskfilé med ris o sås o grönsaker
2 semlor
2dl havregrynsgröt med caseinfluff
20 fincrisp med smör
2 semlor
250g Marabou choklad
5 rågkakor med skinka
2 semlor
milkshake med glass o grejjer
~10-20 pepparkakor, 1-2liter mjölk
en halv påse chips...
hade som sagt i princip kunnat trycka detta ggr 2 om jag hade haft det hemma...
detta är alltså inga problem för mig att äta, rent "mättnadsmässigt" vet inte vad jag ska göra för att bli av med dessa SJUKA cravings / ätardagar..
mår sjukt dåligt efteråt, och tänker typ att mitt liv är förstört, sen blir det måndag igen och då ligger jag strikt på 2200kcal med riktigt bra kost, mycket grönsaker magert kött/fisk/fågel och bra fetter.
Jag hatar detta !
frokenbarr
2014-03-03, 15:22
efter att ha läst igenom hela denna tråd kan jag konstatera att jag nog är värst av alla, när det kommer till hetsätning, det händer nästan varje helg att jag slänger i mig lite drygt 10-12k kalorier och jag skulle utan problem kunna äta lika mycket till om jag hade haft den maten hemma.. vet inte vad jag ska göra åt saken, sjukt irriterande att inte kunna kontrollera sin hunger för 5 öre.
t.ex. lördags:
2dl harvregrynsgröt med äppelmos/sylt/mjölk
200g fläskfilé med ris o sås o grönsaker
2 semlor
2dl havregrynsgröt med caseinfluff
20 fincrisp med smör
2 semlor
250g Marabou choklad
5 rågkakor med skinka
2 semlor
milkshake med glass o grejjer
~10-20 pepparkakor, 1-2liter mjölk
en halv påse chips...
hade som sagt i princip kunnat trycka detta ggr 2 om jag hade haft det hemma...
detta är alltså inga problem för mig att äta, rent "mättnadsmässigt" vet inte vad jag ska göra för att bli av med dessa SJUKA cravings / ätardagar..
mår sjukt dåligt efteråt, och tänker typ att mitt liv är förstört, sen blir det måndag igen och då ligger jag strikt på 2200kcal med riktigt bra kost, mycket grönsaker magert kött/fisk/fågel och bra fetter.
Jag hatar detta !
Det du beskriver har i min mening inget med kontroll av hunger att göra. Äta kan man göra av olika anledningar och min gissning skulle vara att det är av en annan anledning än hunger som gör att du äter. Sen kan det också eldas på av att du kör strikt på vardagarna och inte ger kroppen det den behöver, vilket leder till det där behovet/cravingsen som du får. Har gjort liknande som du och det tog över mitt liv. Jag sökte hjälp, något du kanske också skulle göra?
EnergiÖverskott
2014-03-03, 15:53
Jag som vart både fet och haft riktigt livshotande anorexi samt även bulimi kan ge dessa tips:
- Ät INTE ett jätteunderskott på veckodagarna. Håller du på ett gå ner i vikt så håll underskottet moderat. Du la väl ner deffen för att du inte längre pallade 1800 Kcal/dag. Hade du lagt på 500-600 Kcal/dag hade du nog kunnat deffa vidare eftersom att du nog inte fått dessa extrema hetsattacker på helgerna.
- Låt inte maten ta kontrollen över ditt liv. Börja göra annat som får dig att bli glad.
- Tänk inte på mat mer än nödvändigt men, se till att ha varje dag planerad. Åtminstone en dag i förväg så att du vet vad som ska ätas. På så sätt slipper du fundera över mat och triggas.
- När du känner att hetsen smyger sig på. Ta dig en promenad och fundera på VARFÖR du vill hetsa mat? Mest troligtvis har det inte det minsta att göra med hunger utan det finns säkerligen en del andra bakomliggande faktorer.
- Håll dig till BRA mat med "rena" råvaror.
- Se inte mat som belöning eller något att ta till när du är ledsen. När du är nere, gör något du mår bra av. När du är glad och uppvarvad, gör något du mår bra av men, det ska INTE kretsa kring mat.
- Se mat lika mycket som energi och näring som du ser det som njutning.
- Börja att tyck om dig själv. Tycker man om sig själv så behandlar man sig själv och sin kropp med respekt. Då blir det svårt att både svälta sig hårt och att hetsa enormt.
- Kommer du inte underfund med ditt betéende så sökhjälp.
Många rekommenderar flertalet måltider/dag (typ frukost, lunch, middag samt kvällsmål + 2-3 måltider) för folk med dessa problem men, min erfarenhet är att man måste hitta ett måltidsmönster man själv trivs med. Inte det någon annan säger är bra. Man får prova sig fram och vara beredd på ett och annat bakslag. Självklart ska man vara öppen för andras råd men, man får själv hitta sin egen stig. Minst 2 måltider/dag skulle jag säga dock. Annars blir det för mycket av en planerad hetsätning vilket lätt tar över livet på ett liknande sätt. Hur ofta/sällan du äter är inte så noga så länge du trivs med det men, se till att försöka hålla åtminstone något sånär regelbundna tider.
Jag som vart både fet och haft riktigt livshotande anorexi samt även bulimi kan ge dessa tips:
- Ät INTE ett jätteunderskott på veckodagarna. Håller du på ett gå ner i vikt så håll underskottet moderat. Du la väl ner deffen för att du inte längre pallade 1800 Kcal/dag. Hade du lagt på 500-600 Kcal/dag hade du nog kunnat deffa vidare eftersom att du nog inte fått dessa extrema hetsattacker på helgerna.
- Låt inte maten ta kontrollen över ditt liv. Börja göra annat som får dig att bli glad.
- Tänk inte på mat mer än nödvändigt men, se till att ha varje dag planerad. Åtminstone en dag i förväg så att du vet vad som ska ätas. På så sätt slipper du fundera över mat och triggas.
- När du känner att hetsen smyger sig på. Ta dig en promenad och fundera på VARFÖR du vill hetsa mat? Mest troligtvis har det inte det minsta att göra med hunger utan det finns säkerligen en del andra bakomliggande faktorer.
- Håll dig till BRA mat med "rena" råvaror.
- Se inte mat som belöning eller något att ta till när du är ledsen. När du är nere, gör något du mår bra av. När du är glad och uppvarvad, gör något du mår bra av men, det ska INTE kretsa kring mat.
- Se mat lika mycket som energi och näring som du ser det som njutning.
- Börja att tyck om dig själv. Tycker man om sig själv så behandlar man sig själv och sin kropp med respekt. Då blir det svårt att både svälta sig hårt och att hetsa enormt.
- Kommer du inte underfund med ditt betéende så sökhjälp.
Många rekommenderar flertalet måltider/dag (typ frukost, lunch, middag samt kvällsmål + 2-3 måltider) för folk med dessa problem men, min erfarenhet är att man måste hitta ett måltidsmönster man själv trivs med. Inte det någon annan säger är bra. Man får prova sig fram och vara beredd på ett och annat bakslag. Självklart ska man vara öppen för andras råd men, man får själv hitta sin egen stig. Minst 2 måltider/dag skulle jag säga dock. Annars blir det för mycket av en planerad hetsätning vilket lätt tar över livet på ett liknande sätt. Hur ofta/sällan du äter är inte så noga så länge du trivs med det men, se till att försöka hålla åtminstone något sånär regelbundna tider.
Skriver under på allt detta, men skulle också vilja tillägga:
* Försök undvika att ha livsmedel/mat hemma som du vet kan "trigga igång" hetsätandet.
* Unna dig god mat i veckorna också, annars byggs det upp något speciellt runt helgerna. Lätt att det tippar över då, när man sett fram så mycket mot helgen och all den goda maten man kan äta då.
Försök istället att göra varje dag till en liten "fest" Och med det menar jag god vällagad mat, med goda tillbehör och såser.
Vet hur knepigt det är med hetsätandet. Det är som en demon tar över och helt styr, man tappar liksom helt kontrollen själv.
Är faktiskt lite obehagligt när man tänker på det.
Hoppas verkligen du kan få bukt med dina problem. Om inte själv, så med hjälp av proffs.
Många rekommenderar flertalet måltider/dag (typ frukost, lunch, middag samt kvällsmål + 2-3 måltider) för folk med dessa problem men, min erfarenhet är att man måste hitta ett måltidsmönster man själv trivs med. Inte det någon annan säger är bra. Man får prova sig fram och vara beredd på ett och annat bakslag. Självklart ska man vara öppen för andras råd men, man får själv hitta sin egen stig. Minst 2 måltider/dag skulle jag säga dock. Annars blir det för mycket av en planerad hetsätning vilket lätt tar över livet på ett liknande sätt. Hur ofta/sällan du äter är inte så noga så länge du trivs med det men, se till att försöka hålla åtminstone något sånär regelbundna tider.
Regelbundna måltider ÄR bra och att rekommendera. Det handlar om att äta innan man blir hungrig. Maten skall komma på rutin och inte när suget kommer.
Något annat att göra är också att äta långsamt utan att vara distraherad. Bara du och maten. Inte tv/tidning/telefon/dator.
Medan maten tuggad skall besticken läggas på bordet.
Jag är fd bulimiker och var så sjuk att jag kollapsade i skolan. Jag blev friskförklarad 2005/2006 nånstans och har sedan dess haft en lång resa med många återfall. Det är först ut dag som mat inte är ångestladdat för mig. Det är först idag mår bra. Jag har fått ändra ideal ifrån att vilja vara smal (målet var bf 10% typ) till välmående.
Det finns inga genvägar. Man måstr ändra rutiner och hitta roten till hetsätningen. Man får kanske skippa att bulka/deffa om man inte kan hantera det. Man får släppa alla tankar om att vilja gå ner i vikt och lägga fokus på att få en balans och ett ätmönster som fungerar.
Om all mat ger ångest, även "bra" mat i "normala" mängder behöver man mer seriös hjälp.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
EnergiÖverskott
2014-03-05, 11:40
Självklart ska det vara regelbundenhet i ätandet, mela. Det framgår ju klart av mitt inlägg att även jag tycker det. Dock så drar alldeless för många likhetstecken mellan regelbundenhet och ofta. Om man trivs med att äta 2-3 gånger/dag så kan man fortsätta att göra det. Det är precis lika regelbundet som att äta 4-6 gånger per dag :)
Självklart ska det vara regelbundenhet i ätandet, mela. Det framgår ju klart av mitt inlägg att även jag tycker det. Dock så drar alldeless för många likhetstecken mellan regelbundenhet och ofta. Om man trivs med att äta 2-3 gånger/dag så kan man fortsätta att göra det. Det är precis lika regelbundet som att äta 4-6 gånger per dag :)
Risken för att bli hungrig och överäta minskar om du äter 4-6ggr per dag istället för 2. Man ska inte bli hungrig. Alls.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
EnergiÖverskott
2014-03-05, 11:45
Risken för att bli hungrig och överäta minskar om du äter 4-6ggr per dag istället för 2. Man ska inte bli hungrig. Alls.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
För dig så är det tydligen så. För mig är det tvärtom. Om jag går och småäter 4-6 gånger/dag blir jag enormt hungrig och äter alldeless för mycket. Dessutom går jag runt konstant grinig och tänker inte på annat än mat iom att jag blir så jävla sugen. Äter jag 2-3 (nästan alltid 2) måltider/dag har jag inte som helst problem med varken hunger, sugen eller irritation.
Individanpassning är A&O :)
För dig så är det tydligen så. För mig är det tvärtom. Om jag går och småäter 4-6 gånger/dag blir jag enormt hungrig och äter alldeless för mycket. Dessutom går jag runt konstant grinig och tänker inte på annat än mat iom att jag blir så jävla sugen. Äter jag 2-3 (nästan alltid 2) måltider/dag har jag inte som helst problem med varken hunger, sugen eller irritation.
Individanpassning är A&O :)
Verkligen. Jag trivs också bäst med det pf och två mål mat om dagen. Nu när jag kan hantera mat och inte längre har en ångestrelation till mat.
Men att rekommendera det till någon som hetsäter är inte vettigt alls.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Jag som vart både fet och haft riktigt livshotande anorexi samt även bulimi kan ge dessa tips:
- Ät INTE ett jätteunderskott på veckodagarna. Håller du på ett gå ner i vikt så håll underskottet moderat. Du la väl ner deffen för att du inte längre pallade 1800 Kcal/dag. Hade du lagt på 500-600 Kcal/dag hade du nog kunnat deffa vidare eftersom att du nog inte fått dessa extrema hetsattacker på helgerna.
- Låt inte maten ta kontrollen över ditt liv. Börja göra annat som får dig att bli glad.
- Tänk inte på mat mer än nödvändigt men, se till att ha varje dag planerad. Åtminstone en dag i förväg så att du vet vad som ska ätas. På så sätt slipper du fundera över mat och triggas.
- När du känner att hetsen smyger sig på. Ta dig en promenad och fundera på VARFÖR du vill hetsa mat? Mest troligtvis har det inte det minsta att göra med hunger utan det finns säkerligen en del andra bakomliggande faktorer.
- Håll dig till BRA mat med "rena" råvaror.
- Se inte mat som belöning eller något att ta till när du är ledsen. När du är nere, gör något du mår bra av. När du är glad och uppvarvad, gör något du mår bra av men, det ska INTE kretsa kring mat.
- Se mat lika mycket som energi och näring som du ser det som njutning.
- Börja att tyck om dig själv. Tycker man om sig själv så behandlar man sig själv och sin kropp med respekt. Då blir det svårt att både svälta sig hårt och att hetsa enormt.
- Kommer du inte underfund med ditt betéende så sökhjälp.
Många rekommenderar flertalet måltider/dag (typ frukost, lunch, middag samt kvällsmål + 2-3 måltider) för folk med dessa problem men, min erfarenhet är att man måste hitta ett måltidsmönster man själv trivs med. Inte det någon annan säger är bra. Man får prova sig fram och vara beredd på ett och annat bakslag. Självklart ska man vara öppen för andras råd men, man får själv hitta sin egen stig. Minst 2 måltider/dag skulle jag säga dock. Annars blir det för mycket av en planerad hetsätning vilket lätt tar över livet på ett liknande sätt. Hur ofta/sällan du äter är inte så noga så länge du trivs med det men, se till att försöka hålla åtminstone något sånär regelbundna tider.
Jag har som sagt inga som helst problem med hungerkänslor under veckan, utan endast helger (konstigt nog), men nu har jag höjt kaloriintaget till 2200 + lite cardio 2ggr i veckan i from av tabata intervaller.. + att jag nu har bestämt mig för att stacka alla aptithämmande piller jag kan hitta, jag struntar i att det inte är så hälsosamt just för tillfället, så får vi se vad som händer.
Instant slim
Synephrine
Ripped caps
ECGC(grönte)
chromium picolante
allt detta är beställt och kommer i slutet på denna vecka.
kommer med recensioner senare om hur det påverkar min hunger etc :)
EnergiÖverskott
2014-03-05, 15:45
Jag har som sagt inga som helst problem med hungerkänslor under veckan, utan endast helger (konstigt nog), men nu har jag höjt kaloriintaget till 2200 + lite cardio 2ggr i veckan i from av tabata intervaller.. + att jag nu har bestämt mig för att stacka alla aptithämmande piller jag kan hitta, jag struntar i att det inte är så hälsosamt just för tillfället, så får vi se vad som händer.
Instant slim
Synephrine
Ripped caps
ECGC(grönte)
chromium picolante
allt detta är beställt och kommer i slutet på denna vecka.
kommer med recensioner senare om hur det påverkar min hunger etc :)
Idiotiskt. Hungersdämpande piller (som inte alltid är så hungerdämpande) gör dig pigg och alert (du kommer dock att må dåligt tillslut med så mycket stim) men, tar inte tag i roten till dina hetsätningssymptom.
Lägg ner pillrena och ta dig en funderare på vad det är som gör att du hetsäter. När du kommer åt tankarna och lär dig att styra dem så kommer du att sluta hetsa.
Jag kan nästan garantera att detta inte kommer att funka.
Idiotiskt. Hungersdämpande piller (som inte alltid är så hungerdämpande) gör dig pigg och alert (du kommer dock att må dåligt tillslut med så mycket stim) men, tar inte tag i roten till dina hetsätningssymptom.
Lägg ner pillrena och ta dig en funderare på vad det är som gör att du hetsäter. När du kommer åt tankarna och lär dig att styra dem så kommer du att sluta hetsa.
Jag kan nästan garantera att detta inte kommer att funka.
Oooooohh, jag måste hålla med. Piller känns som helt fel väg att gå.
Jag har som sagt inga som helst problem med hungerkänslor under veckan, utan endast helger (konstigt nog), men nu har jag höjt kaloriintaget till 2200 + lite cardio 2ggr i veckan i from av tabata intervaller.. + att jag nu har bestämt mig för att stacka alla aptithämmande piller jag kan hitta, jag struntar i att det inte är så hälsosamt just för tillfället, så får vi se vad som händer.
Instant slim
Synephrine
Ripped caps
ECGC(grönte)
chromium picolante
allt detta är beställt och kommer i slutet på denna vecka.
kommer med recensioner senare om hur det påverkar min hunger etc :)
Sök hjälp och prata med läkare/psykolog. Nu!
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
ni hade rätt, det funkade inte för 5 öre, så det var ett par hundra i sjön... slängde alla pillz och har nu bokat ett KBT samtal, jag vet redan varför jag hetsäter men kan inte göra något åt saken, jag e för svag helt enkelt...
hoppas på att detta går vägen, vad kan man förvänta sig av ett så kallat "KBT-möte"?
Mvh
ni hade rätt, det funkade inte för 5 öre, så det var ett par hundra i sjön... slängde alla pillz och har nu bokat ett KBT samtal, jag vet redan varför jag hetsäter men kan inte göra något åt saken, jag e för svag helt enkelt...
hoppas på att detta går vägen, vad kan man förvänta sig av ett så kallat "KBT-möte"?
Mvh
Ingen ide att "gråta" över spilld mjölk. Se det som att du blivit en erfarenhet rikare.
Tycker det låter kanon att du bokat in ett KBT samtal. Är det en person med kunskap om just ätstöringar du skall träffa?
Sheogorath
2014-03-14, 18:48
ni hade rätt, det funkade inte för 5 öre, så det var ett par hundra i sjön... slängde alla pillz och har nu bokat ett KBT samtal, jag vet redan varför jag hetsäter men kan inte göra något åt saken, jag e för svag helt enkelt...
hoppas på att detta går vägen, vad kan man förvänta sig av ett så kallat "KBT-möte"?
Mvh
Att söka hjälp är ett tecken på styrka. Lycka till!
Ingen ide att "gråta" över spilld mjölk. Se det som att du blivit en erfarenhet rikare.
Tycker det låter kanon att du bokat in ett KBT samtal. Är det en person med kunskap om just ätstöringar du skall träffa?
Ja, tjejen jag bokade mötet med har speciella kunskaper inom ämnet "ätstörningar" med allt vad det innebär.
så jag hoppas på det bästa, kl 14 på onsdag äger mötet rum, kan höra av mig efteråt och säga vad vi gick igenom om det är någon som är intresserad.
Att söka hjälp är ett tecken på styrka. Lycka till!
Tack så mycket!
Ja, tjejen jag bokade mötet med har speciella kunskaper inom ämnet "ätstörningar" med allt vad det innebär.
så jag hoppas på det bästa, kl 14 på onsdag äger mötet rum, kan höra av mig efteråt och säga vad vi gick igenom om det är någon som är intresserad.
Låter ju jättebra!
Återkom gärna hur det går.
Sohlsken
2014-03-17, 15:46
Det är jätteskönt att höra att det går bättre för dig, och att du tar steg i rätt riktning.
-----
Ber så jättemycket om ursäkt för uppsatsen nedan! Det var skönt att skriva av sig allt detta, jag har aldrig gjort det förut :em:
Önskar att jag hade sett denna tråden för tio år sedan. Blev helt kall av att läsa allt detta, det var många gamla minnen, men jag kan ju bidra med hur jag har lyckats förbättra min relation till mat.
Först vill jag börja med lite teorier, eller kanske snarare teser i och med att jag inte har testat dem på vetenskaplig väg.
I Sverige hyllar vi nyttig mat, och svenska folket har generellt sett 'alltid' ansetts vara hälsosamt och i rätt bra form som genomsnitt. Om det inte är fredagsmys, eller lördagsgodis. Veckovis hetsätande är mer eller mindre en integral kulturell grej i vårat land, om man tänker efter lite.
I mitt fall utvecklades detta till att hetsäta varje lördag, och det kändes 'okej' för att det bara var en dag i veckan. Om det fanns en påse chips, en chokladkaka, glass, chokladsås, lösgodis, godis i påse, kakor etc så åt jag det. Jag menar alltså att jag åt alltihopa, på en och samma dag, i stora mängder.
Speciellt om jag var ensam hemma drog jag igång ett gäng filmer och åt tills jag mådde illa. Sedan väntade jag tills illamåendet gick över och åt lika mycket till.
Har på senare tid lärt mig att muskelkramper, svårighet att andas, en rejäl rastlöshet och överdrivna humörsvängningar allihopa var kopplade till saltkonsumption (tänk en stor påse chips eller cheezeballs) och sockerkonsumption.
Om det blev slut på godsaker gick jag till affären för att jag var "tvungen" att ha något. Ja, jag brukade också säga att jag inte hade någon kontroll, att jag var ett offer för mina brister och drifter.
Det är först den senaste månaden (nu är jag 26, sedan 16:e Februari) som jag verkligen känner att jag har tagit mig igenom detta, mestadels för att jag blankvägrade att se problemet i vitögat.
Det som har funkat för mig är att acceptera att alla val jag gör är mina egna val, och ingen annan än jag har kontroll över dem. Reptilhjärnan som pushar att "Det är serverat, då måste du äta upp. Allt. Speciellt om det är sött och då spelar det ingen roll om du gillar det." har blivit utbytt mot "Jag äter det jag äter för att jag VILL äta det, inte för att jag MÅSTE. Jag tränar som jag gör för att jag VILL det, inte för att jag MÅSTE. Jag gör mina val i livet medvetet, och för att jag VILL göra dem, inte för att jag MÅSTE."
Det finns självklart gånger då man måste göra saker man inte vill göra, som typ... någon gång i livet lär jag behöva byta blöjor, och om någon av katterna spyr är det bara att torka upp. Men det är fortfarande i de fallen för att jag VILL ha barn, eller VILL ha katter. Konsekvenserna är bara att acceptera.
Jag har inga cravings sedan jag gick över till "clean eating", i den avsikten att jag äter mat som är lagad från sin naturliga form. Alltså jag börjar med råa grönsaker, ris, rent fullkornsmjöl, honung, kött, frukt och kryddor. Jag ser till att räkna hur mycket näring jag behöver utifrån makronutrienter, inte kalorier. Jag "äter" sex gånger om dagen (3 mål är proteindrinkar).
Jag tänker inte gå in på de underliggande anledningarna till mina problem, de har ingenting på ett offentligt forum att göra :)
Men det bästa du kan göra för dig själv, enligt min ödmjuka åsikt, är att ta kontroll över ditt liv. Att fokusera på det du VILL (äta/göra/uppnå) istället för det du inte vill. Jag VILL må bra, jag VILL äta nyttigt, jag VILL vara den bästa personen jag möjligt kan. Klyshigt, jepp. Klyshor finns av en mening :)
Lycka till!
::EDIT:: Tog bort lite jag inte pallar att ha offentligt.
Veckovis hetsätande är mer eller mindre en integral kulturell grej i vårat land, om man tänker efter lite.
Nej. Det är lätt att falla i fällan att diagnostisera alla med sitt eget problem, men den "kulturella hetsätningen" du vill kalla ett svenskt fenomen har kommit i vår generation - samtidigt som fixeringen vid att vara smal, disciplinerad etc. I tidigare generationer har man a) kroppsarbetat tillräckligt för att göra av med det man stoppat i sig och b) inte haft tillgång till mat i hetsätningsmängder överhuvudtaget om man inte tillhört toppskiktet. Att äta mer enstaka gånger, att äta mer av det man tycker är gott än av det man tycker är äckligt och inte alltid äta efter strikt schema är inte samma sak som att ha en ätstörning. Att vara överviktig är inte heller nödvändigtvis samma sak som att ha en ätstörning.
Kudos dock för att du exponerar dig själv och hur du har hanterat dina problem! Jag tror att det här skulle vara ett mindre problem generellt om vi pratade mer om det, och därför är varje historia värdefull.
Det är jätteskönt att höra att det går bättre för dig, och att du tar steg i rätt riktning.
-----
Ber så jättemycket om ursäkt för uppsatsen nedan! Det var skönt att skriva av sig allt detta, jag har aldrig gjort det förut :em:
Önskar att jag hade sett denna tråden för tio år sedan. Blev helt kall av att läsa allt detta, det var många gamla minnen, men jag kan ju bidra med hur jag har lyckats förbättra min relation till mat.
Först vill jag börja med lite teorier, eller kanske snarare teser i och med att jag inte har testat dem på vetenskaplig väg.
I Sverige hyllar vi nyttig mat, och svenska folket har generellt sett 'alltid' ansetts vara hälsosamt och i rätt bra form som genomsnitt. Om det inte är fredagsmys, eller lördagsgodis. Veckovis hetsätande är mer eller mindre en integral kulturell grej i vårat land, om man tänker efter lite.
I mitt fall utvecklades detta till att hetsäta varje lördag, och det kändes 'okej' för att det bara var en dag i veckan. Om det fanns en påse chips, en chokladkaka, glass, chokladsås, lösgodis, godis i påse, kakor etc så åt jag det. Jag menar alltså att jag åt alltihopa, på en och samma dag, i stora mängder.
Speciellt om jag var ensam hemma drog jag igång ett gäng filmer och åt tills jag mådde illa. Sedan väntade jag tills illamåendet gick över och åt lika mycket till.
Har på senare tid lärt mig att muskelkramper, svårighet att andas, en rejäl rastlöshet och överdrivna humörsvängningar allihopa var kopplade till saltkonsumption (tänk en stor påse chips eller cheezeballs) och sockerkonsumption.
Om det blev slut på godsaker gick jag till affären för att jag var "tvungen" att ha något. Ja, jag brukade också säga att jag inte hade någon kontroll, att jag var ett offer för mina brister och drifter.
Det är först den senaste månaden (nu är jag 26, sedan 16:e Februari) som jag verkligen känner att jag har tagit mig igenom detta, mestadels för att jag blankvägrade att se problemet i vitögat.
Det som har funkat för mig är att acceptera att alla val jag gör är mina egna val, och ingen annan än jag har kontroll över dem. Reptilhjärnan som pushar att "Det är serverat, då måste du äta upp. Allt. Speciellt om det är sött och då spelar det ingen roll om du gillar det." har blivit utbytt mot "Jag äter det jag äter för att jag VILL äta det, inte för att jag MÅSTE. Jag tränar som jag gör för att jag VILL det, inte för att jag MÅSTE. Jag gör mina val i livet medvetet, och för att jag VILL göra dem, inte för att jag MÅSTE."
Det finns självklart gånger då man måste göra saker man inte vill göra, som typ... någon gång i livet lär jag behöva byta blöjor, och om någon av katterna spyr är det bara att torka upp. Men det är fortfarande i de fallen för att jag VILL ha barn, eller VILL ha katter. Konsekvenserna är bara att acceptera.
Jag har inga cravings sedan jag gick över till "clean eating", i den avsikten att jag äter mat som är lagad från sin naturliga form. Alltså jag börjar med råa grönsaker, ris, rent fullkornsmjöl, honung, kött, frukt och kryddor. Jag ser till att räkna hur mycket näring jag behöver utifrån makronutrienter, inte kalorier. Jag "äter" sex gånger om dagen (3 mål är proteindrinkar).
Jag tänker inte gå in på de underliggande anledningarna till mina problem, de har ingenting på ett offentligt forum att göra :)
Men det bästa du kan göra för dig själv, enligt min ödmjuka åsikt, är att ta kontroll över ditt liv. Att fokusera på det du VILL (äta/göra/uppnå) istället för det du inte vill. Jag VILL må bra, jag VILL äta nyttigt, jag VILL vara den bästa personen jag möjligt kan. Klyshigt, jepp. Klyshor finns av en mening :)
Lycka till!
::EDIT:: Tog bort lite jag inte pallar att ha offentligt.
tack för att du delade med dig! intressant och bra läsning, och jag känner igen mig i det du skrev, men jag känner också att mitt problem är aningen annorlunda/värre än ditt i den aspekt att jag faktiskt hets-äter nästan varje dag, i stooooora mängder vilket också har resulterat i en viktuppgång från 68 till 76kg på ca 3 månader, och jag kan tänka mig att minst 6-6.5kg är rent fett.. vilket jag också mår otroligt dåligt över då jag redan är överviktig... och som jag skrivit i tidigare inlägg så vet jag redan om mitt problem och har i princip gjort det sen detta beteende började men är som sagt för svag för att göra någonting åt saken, kan helt enkelt inte stoppa mig själv från att hetsäta på kvällarna, det är hemskt och jag mår fan skit över det.
Det är jätteskönt att höra att det går bättre för dig, och att du tar steg i rätt riktning.
-----
Ber så jättemycket om ursäkt för uppsatsen nedan! Det var skönt att skriva av sig allt detta, jag har aldrig gjort det förut :em:
Önskar att jag hade sett denna tråden för tio år sedan. Blev helt kall av att läsa allt detta, det var många gamla minnen, men jag kan ju bidra med hur jag har lyckats förbättra min relation till mat.
Först vill jag börja med lite teorier, eller kanske snarare teser i och med att jag inte har testat dem på vetenskaplig väg.
I Sverige hyllar vi nyttig mat, och svenska folket har generellt sett 'alltid' ansetts vara hälsosamt och i rätt bra form som genomsnitt. Om det inte är fredagsmys, eller lördagsgodis. Veckovis hetsätande är mer eller mindre en integral kulturell grej i vårat land, om man tänker efter lite.
I mitt fall utvecklades detta till att hetsäta varje lördag, och det kändes 'okej' för att det bara var en dag i veckan. Om det fanns en påse chips, en chokladkaka, glass, chokladsås, lösgodis, godis i påse, kakor etc så åt jag det. Jag menar alltså att jag åt alltihopa, på en och samma dag, i stora mängder.
Speciellt om jag var ensam hemma drog jag igång ett gäng filmer och åt tills jag mådde illa. Sedan väntade jag tills illamåendet gick över och åt lika mycket till.
Har på senare tid lärt mig att muskelkramper, svårighet att andas, en rejäl rastlöshet och överdrivna humörsvängningar allihopa var kopplade till saltkonsumption (tänk en stor påse chips eller cheezeballs) och sockerkonsumption.
Om det blev slut på godsaker gick jag till affären för att jag var "tvungen" att ha något. Ja, jag brukade också säga att jag inte hade någon kontroll, att jag var ett offer för mina brister och drifter.
Det är först den senaste månaden (nu är jag 26, sedan 16:e Februari) som jag verkligen känner att jag har tagit mig igenom detta, mestadels för att jag blankvägrade att se problemet i vitögat.
Det som har funkat för mig är att acceptera att alla val jag gör är mina egna val, och ingen annan än jag har kontroll över dem. Reptilhjärnan som pushar att "Det är serverat, då måste du äta upp. Allt. Speciellt om det är sött och då spelar det ingen roll om du gillar det." har blivit utbytt mot "Jag äter det jag äter för att jag VILL äta det, inte för att jag MÅSTE. Jag tränar som jag gör för att jag VILL det, inte för att jag MÅSTE. Jag gör mina val i livet medvetet, och för att jag VILL göra dem, inte för att jag MÅSTE."
Det finns självklart gånger då man måste göra saker man inte vill göra, som typ... någon gång i livet lär jag behöva byta blöjor, och om någon av katterna spyr är det bara att torka upp. Men det är fortfarande i de fallen för att jag VILL ha barn, eller VILL ha katter. Konsekvenserna är bara att acceptera.
Jag har inga cravings sedan jag gick över till "clean eating", i den avsikten att jag äter mat som är lagad från sin naturliga form. Alltså jag börjar med råa grönsaker, ris, rent fullkornsmjöl, honung, kött, frukt och kryddor. Jag ser till att räkna hur mycket näring jag behöver utifrån makronutrienter, inte kalorier. Jag "äter" sex gånger om dagen (3 mål är proteindrinkar).
Jag tänker inte gå in på de underliggande anledningarna till mina problem, de har ingenting på ett offentligt forum att göra :)
Men det bästa du kan göra för dig själv, enligt min ödmjuka åsikt, är att ta kontroll över ditt liv. Att fokusera på det du VILL (äta/göra/uppnå) istället för det du inte vill. Jag VILL må bra, jag VILL äta nyttigt, jag VILL vara den bästa personen jag möjligt kan. Klyshigt, jepp. Klyshor finns av en mening :)
Lycka till!
::EDIT:: Tog bort lite jag inte pallar att ha offentligt.
Intressant läsning! Kanon att du hittat en väg ur hetsätningen.
Precis som Tolkia nämner tror jag det är jättebra att prata om det och byta tankar och erfarenheter med andra i liknande situation.
När man är mitt uppe i det känner man sig ju oftast väldigt ensam och skäms över sitt beteénde.
Man tror dock man skall akta sig för ett ge rekommendationer och råd till andra med liknande problem utan att ha specialkunskaper inom området. Dessutom måste man nog ha väldigt mycket information om personen i fråga, då man ofta hamnat i ätstörningen av olika anledningar/situationer.
Däremot är det väldigt intressant (och lite tragiskt) att höra allas historier och hur dom försöker tackla sina problem.
Sohlsken
2014-03-19, 19:34
Nej. Det är lätt att falla i fällan att diagnostisera alla med sitt eget problem, men den "kulturella hetsätningen" du vill kalla ett svenskt fenomen har kommit i vår generation - samtidigt som fixeringen vid att vara smal, disciplinerad etc. I tidigare generationer har man a) kroppsarbetat tillräckligt för att göra av med det man stoppat i sig och b) inte haft tillgång till mat i hetsätningsmängder överhuvudtaget om man inte tillhört toppskiktet. Att äta mer enstaka gånger, att äta mer av det man tycker är gott än av det man tycker är äckligt och inte alltid äta efter strikt schema är inte samma sak som att ha en ätstörning. Att vara överviktig är inte heller nödvändigtvis samma sak som att ha en ätstörning.
Kudos dock för att du exponerar dig själv och hur du har hanterat dina problem! Jag tror att det här skulle vara ett mindre problem generellt om vi pratade mer om det, och därför är varje historia värdefull.
Jag håller med om det du skriver, såklart. Det som har hänt i våran generation är att det liksom är okej att möla två kilo godis, så länge det är lördag. Innan har socker varit en lyxvara, och som du skrev har det kommit samtidigt som "hälsohetsen" (hur hälsosamma våra förebilder nu må vara).
Haha, nej, vikt och inställning till mat är inte alltid sammankopplade. Många skulle nog bli förvånade över hur det verkligen står till. Jag har aldrig varit speciellt stor eller liten.
Jag tror att alla skulle må bättre av att vara mer öppna, om man bara vågade känna att det är säkert att göra det. Tack :) jag tänker att mina erfarenheter är värda mer om de kanske kan hjälpa någon annan.
tack för att du delade med dig! intressant och bra läsning, och jag känner igen mig i det du skrev, men jag känner också att mitt problem är aningen annorlunda/värre än ditt i den aspekt att jag faktiskt hets-äter nästan varje dag, i stooooora mängder vilket också har resulterat i en viktuppgång från 68 till 76kg på ca 3 månader, och jag kan tänka mig att minst 6-6.5kg är rent fett.. vilket jag också mår otroligt dåligt över då jag redan är överviktig... och som jag skrivit i tidigare inlägg så vet jag redan om mitt problem och har i princip gjort det sen detta beteende började men är som sagt för svag för att göra någonting åt saken, kan helt enkelt inte stoppa mig själv från att hetsäta på kvällarna, det är hemskt och jag mår fan skit över det.
Jag kan inte göra annat än att önska dig lycka till. KBT kanske kan vara ett alternativ?
Intressant läsning! Kanon att du hittat en väg ur hetsätningen.
Precis som Tolkia nämner tror jag det är jättebra att prata om det och byta tankar och erfarenheter med andra i liknande situation.
När man är mitt uppe i det känner man sig ju oftast väldigt ensam och skäms över sitt beteénde.
Man tror dock man skall akta sig för ett ge rekommendationer och råd till andra med liknande problem utan att ha specialkunskaper inom området. Dessutom måste man nog ha väldigt mycket information om personen i fråga, då man ofta hamnat i ätstörningen av olika anledningar/situationer.
Däremot är det väldigt intressant (och lite tragiskt) att höra allas historier och hur dom försöker tackla sina problem.
Tack :)
Det är absolut hjälpsamt att prata med andra, bara man vågar. Jag gick nog ut lite hårt på slutet, blev liksom peppad allteftersom jag skrev :em:
Ja, intressant och ledsamt på samma gång. Även om vi biologiskt sett är i sort sett lika, så har vi alla kommit dit vi är på olika sätt.
Hade mitt första KBT samtal igår, tycker det känns bra, det hjälper verkligen att få prata med någon om sitt problem, någon som tar en på 100% allvar istället för att snacka med kompisar och föräldrar som inte förstår en när man säger att man har sjuka ätstörningar(hetsätning) när man väger "normal" mycket liksom, dom skrattar åt en och tycker man e dum i huvet.
vi gick igenom mitt liv I princip, försökte hitta något som kan ha triggat igång detta ät-beteende, fick lite hemläxor som att t.ex. skriva ner exakt vad jag tänker varje gång jag ska sätta mig och äta en måltid, vare sig det är frukost,lunch,middag,mellanmål,aminosyror, ja... vad det än är så ska jag skriva ner det.
har 5st såna här möten, när dom e klara så börjar "behandlingen"
enda nackdelen är att det är sjukt dyrt. 1400:- per möte x5 = 7000kr, men de är det värt om allt löser sig.. kosta vad det kosta vill!
Hade mitt första KBT samtal igår, tycker det känns bra, det hjälper verkligen att få prata med någon om sitt problem, någon som tar en på 100% allvar istället för att snacka med kompisar och föräldrar som inte förstår en när man säger att man har sjuka ätstörningar(hetsätning) när man väger "normal" mycket liksom, dom skrattar åt en och tycker man e dum i huvet.
vi gick igenom mitt liv I princip, försökte hitta något som kan ha triggat igång detta ät-beteende, fick lite hemläxor som att t.ex. skriva ner exakt vad jag tänker varje gång jag ska sätta mig och äta en måltid, vare sig det är frukost,lunch,middag,mellanmål,aminosyror, ja... vad det än är så ska jag skriva ner det.
har 5st såna här möten, när dom e klara så börjar "behandlingen"
enda nackdelen är att det är sjukt dyrt. 1400:- per möte x5 = 7000kr, men de är det värt om allt löser sig.. kosta vad det kosta vill!
Vadå, behandling finns väl från landstinget?
Vadå, behandling finns väl från landstinget?
då får man gå till vårdcentralen, vilket jag vägrar göra. då betalar jag hellre för en "riktig" behandling.
Ozziking
2014-03-20, 15:28
Bra att du tar tag i detta. Du ska se att det löser sig, tror på dig till 100%!
Skickas från min iPhone via Tapatalk
Kör hårt nippman. 7000:- är antagligen en fjärt i rymden jämfört med dom pengar du spenderat på din hetsätning.
Lycka till!
Tack som fan boys! ni gör mig taggade att lösa det här problemet!
uppskattas enormt! *hug*
EnergiÖverskott
2014-03-22, 07:09
Jag måste sticka in näsan och rekommendera något som är somewhat bannlyst här på kolo. En ketogen kosthållning. (Vad som i folkmun kallas "LCHF" men, jag hatar den betäckningen då folk som håller på med detta ofta inte har någon som helst koll på näringslära och lever på stora mängder charkuterier och mjölkprodukter med hög fetthalt).
Jag har ju själv vart där som ni vet och i dagsläget hjälper jag många andra personer som har problem liknande dessa som cirkulerar här i tråden. Min erfarenhet är att en kost med större delen fett, lagom med protein och därtill kolhydrater från grönsaker, måttligt med rotfrukter och ibland efter ett tag även viss frukt och bär är ett vinnande koncept.
Att äta mycket fett tillsammans med protein och grönsaker ger ofta en behaglig tillfredsställelse utan att man bara sitter och längtar tills nästa gång att man får äta. Dessutom kan det efter ett tag totalt få bort socker och sötsug, förutsatt att man slutar dricka light-läsk osv.
Visst, du kanske till en början är lite mindre explosiv och klarar några reps mindre på en given vikt. Så länge man inte är en tvättäkta bodybuilder så går det dock att få till riktigt bra pass och att få en jävligt schysst fysik ändå och för de allra flesta väger vikten av att må bra och att maten inte längre kontrollerar livet mycket tyngre än vikten av att orka en extra repetition och/eller att lägga på sig 200 gram extra muskler/år.
Det är något jag rekommenderar varmt. Mycket, kött, fisk, ägg, fågel, grönsaker, kokos/olivolja, avokado, nötter, feta mejeri och sockerfria såser o.s.v.
Till en början är det klokt att koncentrera sig på hälsa snarare än omfånget på biceps. I alla fall tills det att du upplever att det är du som har kontroll över maten och inte tvärt om.
Lycka till! Får du en bra KBT-terapeut så kan det ge dig otroligt mycket push i rätt riktning :)
En av de större nackdelarna med LCHF är för mig att maten blir urtrist. Inte att prestationen blir rejält försämrad; i vissa pulszoner kan den till och med vara förbättrad (dock verkligen inte A3 zonen).
Så om det föreligger en problematik med dels ätstörningar/hetsätningar, men även inslag av depression, så måste något annat stimuli till för att skapa en hållbar livsstil. Mat är verkligen inte bra självmedicinering om man med det menar snabba kickar och liknande.
Anton Fräs
2014-03-22, 09:12
Personer med hetsätningsstörning/bulimi skall absolut inte ha kostrestriktioner likt ett dietupplägg. Att du gör det själv är en sak men att rekommendera det till andra är oansvarigt.
Att behandla ett sådant här problem handlar om att ta bort spärrar, normalisera ätandet och få bort matens psykologiska laddning.
Personer med hetsätningsstörning/bulimi skall absolut inte ha kostrestriktioner likt ett dietupplägg. Att du gör det själv är en sak men att rekommendera det till andra är oansvarigt.
Att behandla ett sådant här problem handlar om att ta bort spärrar, normalisera ätandet och få bort matens psykologiska laddning.
Tack Anton, jag var på väg att kommentera detsamma.
Personer med hetsätningsstörning/bulimi skall absolut inte ha kostrestriktioner likt ett dietupplägg. Att du gör det själv är en sak men att rekommendera det till andra är oansvarigt.
Att behandla ett sådant här problem handlar om att ta bort spärrar, normalisera ätandet och få bort matens psykologiska laddning.
Men om det inte fungerar att göra så i praktiken? Vad är normalt ätande förresten?
Under vår evolutionära historia har vi inte ätit stora mängder kolhydrater (som ofta är det som triggar överätande). Paleokost och LCHF passar bättre med vad vi är "skapta" att äta, och särskilt i och med den stillasittande livsstilen många har.
EnergiÖverskott
2014-03-22, 11:18
Men om det inte fungerar att göra så i praktiken? Vad är normalt ätande förresten?
Under vår evolutionära historia har vi inte ätit stora mängder kolhydrater (som ofta är det som triggar överätande). Paleokost och LCHF passar bättre med vad vi är "skapta" att äta, och särskilt i och med den stillasittande livsstilen många har.
Det är detta jag menar. Det är sällan någon som hetsäter torsk, aioli och stekta grönsaker. Gröt med socker och sylt, bröd med pålägg, juice, mjölk etc som kosten består av på ett behandlingshem (gärna med mycket efterätter på det osv) är praktexempel på drömmat för den sjuka sidan hos någon som hetsäter.
Nej, jag tror på RIKTIG mat vid behandling för all typ av ätstörning. Det får ordning på både kropp och knopp.
Det många inte verkar förstå är att ätstörningar är en psykisk sjukdom. Just så, en PSYKISK SJUKDOM. Ätstörningar är inte resultatet av att man äter "fel", för mycket eller på ett sätt som anses "onanturligt" eller "som vi inte är skapta att äta" (Hur är vi skapta att äta, förresten? Biologiskt är vi ju lite som råttor och grisar, som äter lite av allt som kommer i deras väg, inklusive ett och annat stearinljus som rensar tarmen.). De extrema matvanorna man har som ätstörd är en av sjukdomens yttringar, de är inte orsaken till sjukdom. För att på allvar bli av med sina ätstörningar, och inte bara byta en sorts ätstörning mot en annan (det är ju t.ex. rätt poppis här på forumet att rekommendera att man försöker byta sin anorexi eller bulimi mot en lite fräschare och mer disciplinerad träningsanorexi/ortorexi, d.v.s. en ätstörning som har lite högre social status) måste man avdramatisera mat och ätande, lära sig (igen, man kunde det ju när man föddes) att mat som man inte i minsta detalj kontrollerat innan man äter den inte är dödig eller kommer att göra en till ett megafetto, att det inte finns en enda Den Rätta Och Allena Saliggörande Kosten som kommer att göra en lycklig bara man håller sig till den, och att träning är just träning och inte ett essentiellt beteende jämfört med att andas.
Ätstörningar botas genom att man behandlar psyket, inte genom att man byter ett restriktivt ätmönster mot ett annat, som egentligen är likadant i sak, men har andra restriktioner. Sedan finns det saker som gör det lätter och svårare - i all organiserad ätstörningsbehandling ingår att patienten måste börja äta en någorlunda väl sammansatt kost för att kropp och knopp skall må bra, och många upplever att viss kost triggar deras ätstörningsbeteenden, men det är inte samma sak som att kost orsakar ätstörningar och ätstörningar botas med kost.
VÄLDIGT många här på forumet hanterar den här typen av trådar på ett sätt som snarast kan beskrivas som att man rekommenderar en person som söker hjälp för sina ätstörningar att byta ätstörning till den man själv odlar. Det är inte vad jag skulle kalla konstruktivt.
Det många inte verkar förstå är att ätstörningar är en psykisk sjukdom. Just så, en PSYKISK SJUKDOM. Ätstörningar är inte resultatet av att man äter "fel", för mycket eller på ett sätt som anses "onanturligt" eller "som vi inte är skapta att äta" (Hur är vi skapta att äta, förresten? Biologiskt är vi ju lite som råttor och grisar, som äter lite av allt som kommer i deras väg, inklusive ett och annat stearinljus som rensar tarmen.). De extrema matvanorna man har som ätstörd är en av sjukdomens yttringar, de är inte orsaken till sjukdom. För att på allvar bli av med sina ätstörningar, och inte bara byta en sorts ätstörning mot en annan (det är ju t.ex. rätt poppis här på forumet att rekommendera att man försöker byta sin anorexi eller bulimi mot en lite fräschare och mer disciplinerad träningsanorexi/ortorexi, d.v.s. en ätstörning som har lite högre social status) måste man avdramatisera mat och ätande, lära sig (igen, man kunde det ju när man föddes) att mat som man inte i minsta detalj kontrollerat innan man äter den inte är dödig eller kommer att göra en till ett megafetto, att det inte finns en enda Den Rätta Och Allena Saliggörande Kosten som kommer att göra en lycklig bara man håller sig till den, och att träning är just träning och inte ett essentiellt beteende jämfört med att andas.
Ätstörningar botas genom att man behandlar psyket, inte genom att man byter ett restriktivt ätmönster mot ett annat, som egentligen är likadant i sak, men har andra restriktioner. Sedan finns det saker som gör det lätter och svårare - i all organiserad ätstörningsbehandling ingår att patienten måste börja äta en någorlunda väl sammansatt kost för att kropp och knopp skall må bra, och många upplever att viss kost triggar deras ätstörningsbeteenden, men det är inte samma sak som att kost orsakar ätstörningar och ätstörningar botas med kost.
VÄLDIGT många här på forumet hanterar den här typen av trådar på ett sätt som snarast kan beskrivas som att man rekommenderar en person som söker hjälp för sina ätstörningar att byta ätstörning till den man själv odlar. Det är inte vad jag skulle kalla konstruktivt.
Oh yes. Jag önskade att kolo kunde vara mer upplyst gällande ätstörningar för de flesta "råden" är verkligen helt hejkomochhjälpmig. Och det menar jag bokstavligt talat också.
Text
Det handlar inte nödvändigtvis om att bota ätstörningen/ätstörningarna om du har missat det (i alla fall utifrån det jag och EnergiÖverskott skrivit).
Grejen är den att hetsätningar är grymt jobbigt och frustrerande, slipper man dem är väldigt mycket vunnet och det blir successivt möjligt att ta tillbaka kontrollen, så att det blir möjligt att äta normalt. Du tycks också uppvisa en ignorans när du trycker stenhårt på att ätstörningar beror på PSYKISKA SJUKDOMAR enbart. För att en anorektiker/ätstörd ska kunna respondera på terapi/samtal krävs det att personen är i någotsånär bra balans, och där kommer kosten in i bilden.
"Den Rätta och Saliggörande Kosten" :D Sluta sätta upp halmgubbar.
http://www.kostdoktorn.se/att-rent-ut-sagt-skita-lakarnas-och-dietisternas-rad-ar-det-basta-jag-har-gjort#comments
Du tycks också uppvisa en ignorans när du trycker stenhårt på att ätstörningar beror på PSYKISKA SJUKDOMAR enbart.
Jag påstår inte att ätstörningar beror på psykisk sjukdom. Jag påstår (vilket stämmer) att ätstörningar ÄR psykisk sjukdom. (Om folk kunde sluta gå i spinn över begreppet "psykisk sjukdom" som om det vore något slags kränkning av personen det gäller så vore mycket vunnet.)
Det finns alltid fall där man lyckats ta sig ur ett problem utan hjälp, liksom det finns fall där sjukdomen magiskt försvunnit - tämligen oavsett sjukdom. De allra, allra flesta behöver dock hjälp med hur de skall göra för att bli av med beteendet och på varje person som lyckas ensam går det massor som INTE lyckas ensamma, utan bara går ned sig mer i sin ensamhet (eller ihop med sina internetpolare). Man kan inte lösa ätstörningar genom att "banta bättre", vilket är vad många i den här tråden, och i andra trådar på samma tema, rekommenderar. Man löser inte fobi för vissa livsmedel genom att förskjuta fobin till att gälla andra livsmedel, vilket är vad som rekommenderas här. Däremot håller jag helt med de som rekommenderat en allsidig o-extrem kost och de som rekommenderat att TS söker hjälp.
Vad gäller den okunnighet du anklagar mig för så är det ju humor på många nivåer, men det är en annan diskussion.
Hetsätningar är fruktansvärt ångestframkallande och nedbrytande, och om det är möjligt att äta på ett sätt så att det är möjligt att undvika det är mycket vunnet. I längden går det hur som helst aldrig att lura kroppen och fortsätta att gå ned i vikt.
En annan fördel med lågkolhydratskost är det jämna humöret man får vilket gör att samtalsterapi har större chans att lyckas. En som ligger på behandlingshem och får i sig mycket socker får massvis med ångest av det. Självfallet är många ätstörda livrädda för fett, men börjar de väl äta mycket fett blir humöret mycket stabilare och det är nyckeln. Samtalsterapi kan hålla på i åratal utan framgång om den drabbade inte är mottaglig.
När väl sjukdomen är borta kan det vara möjligt att återgå till mer vanlig blandkost, som dock inte är "oextrem" kost egentligen rent evolutionärt sett. Det är bara de senaste 100 åren som tillgången till massproducerat socker och stora mängder spannmål varit betydande. Jordbruk har bara bedrivits i ungefär 10 000 år.
Sohlsken
2014-03-23, 11:46
Hetsätningar är fruktansvärt ångestframkallande och nedbrytande, och om det är möjligt att äta på ett sätt så att det är möjligt att undvika det är mycket vunnet. I längden går det hur som helst aldrig att lura kroppen och fortsätta att gå ned i vikt.
En annan fördel med lågkolhydratskost är det jämna humöret man får vilket gör att samtalsterapi har större chans att lyckas. En som ligger på behandlingshem och får i sig mycket socker får massvis med ångest av det. Självfallet är många ätstörda livrädda för fett, men börjar de väl äta mycket fett blir humöret mycket stabilare och det är nyckeln. Samtalsterapi kan hålla på i åratal utan framgång om den drabbade inte är mottaglig.
När väl sjukdomen är borta kan det vara möjligt att återgå till mer vanlig blandkost, som dock inte är "oextrem" kost egentligen rent evolutionärt sett. Det är bara de senaste 100 åren som tillgången till massproducerat socker och stora mängder spannmål varit betydande. Jordbruk har bara bedrivits i ungefär 10 000 år.
Alltså, ta det lilla lugna nu va. Tycker inte om generaliseringen ovan, det stämmer inte på andra och speciellt i detta sammanhanget bör det framställas att man möjligtvis kan få ett jämnt humör av lågkolhydratkost.
Att byta ut socker mot komplexa kolhydrater är ett stort steg i rätt riktning (bovete, quinoa, havre, sötpotatis och apelsiner om man vill hålla sig borta från spannmål med gluten och dylikt) men jag kan inte hålla med om att man får ett jämnt humör specifikt av att skära ner på kolhydrater. Som Tolkia har sagt är det f.ö. en dålig idé att föreslå att någon ska utesluta saker ur sin kost medan de jobbar på att ta rätt steg och få en bättre relation till mat - inte bara vissa matvaror utan all mat. Visst hjälper det att äta saker som håller humöret jämnt - men det handlar ju snarare om "ät inte socker och tomma kalorier" än "ät inte kolhydrater" :)
Personligen går jag runt och blir förbannad när jag äter för lite kolhydrater, oavsett vad annat jag äter, och upplever inte alls att jag trivs med mig själv på typ LCHF-kost. Det handlar om att välja rätt grejer för just sig själv, när den tiden har kommit.
Lägg fram det som ett alternativ, men att läsa att LCHF är någon slags magisk lösning (kanske bara min tolkning?) känns rakt av fel.
Höll på att få spel för att jag åt "för mycket" pasta i helgen (vilket egentligen bara är den rekommenderade mängden för mig och min kropp) och där handlade det om att bryta tankesättet omedelbart, ta ett djupt andetag, kolla makros och påpeka för mig själv att det är helt okej och problemfritt. Jag kan äta så mycket utan att hetsäta, och det finns skillnader mellan stora portioner och hetsätning.
LCHF är ingen magisk lösning (och helt vanlig mat fungerar också för vissa), men jag vet många med hetsätningsproblematik som sluppit det p.ga. LCHF. Hetsätningarna triggas av de blodsockerfall som kolhydratskosten orsakar. En fettdriven person har ingen stark inklination att börja hetsäta rent fysiologiskt p.ga. de jämna blodsockernivåerna. Det är därför de som tränar hårt med ätstörningsproblematik (och samtidigt äter mycket kh) förvärrar situationen i och med att blodsockerfallen blir så snabba. Det blir en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Kolhydrater behöver inte vara skadliga alls, men för en person som lider av hetsätningar underlättar de inte alls. Tvärtom.
Och ja, LCHF har djupare inverkan på kroppen och psyket än man kan tro. Kolla gärna upp Dr. Perlmutters (tidigare kolhydratsvurmare) försök på ADHD-barn som blivit fria från sina besvär på LCHF.
Sohlsken, hur länge har du ätit LCHF? Någon dag bara räknas inte.
LCHF är ingen magisk lösning (och helt vanlig mat fungerar också för vissa), men jag vet många med hetsätningsproblematik som sluppit det p.ga. LCHF. Hetsätningarna triggas av de blodsockerfall som kolhydratskosten orsakar. En fettdriven person har ingen stark inklination att börja hetsäta rent fysiologiskt p.ga. de jämna blodsockernivåerna. Det är därför de som tränar hårt med ätstörningsproblematik (och samtidigt äter mycket kh) förvärrar situationen i och med att blodsockerfallen blir så snabba. Det blir en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Kolhydrater behöver inte vara skadliga alls, men för en person som lider av hetsätningar underlättar de inte alls. Tvärtom.
Och ja, LCHF har djupare inverkan på kroppen och psyket än man kan tro. Kolla gärna upp Dr. Perlmutters (tidigare kolhydratsvurmare) försök på ADHD-barn som blivit fria från sina besvär på LCHF.
Sohlsken, hur länge har du ätit LCHF? Någon dag bara räknas inte.
Det där är helt individuellt. Kanske om du går på en strikt deff eller liknande att de triggas utav blodsockerfall, dock är det sällan fallet om du är en som hetsäter oftare än någon gång emellanåt. Då handlar det snarare om ångestrelation till mat eller bara ren ångestdämpning, i vissa fall även självdestruktivt.
Jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser hur folk på forumet ger sjuka människor tips om hur de ska ändra sitt leverne. OM nu den hetsätande hetsäter för att dämpa ångest, blir det INTE bättre av att rekommendera en kost som har restriktioner om vad man får äta. Det är helt befängt! Vad händer då om denne personen äter en macka? Hur reagerar han eller hon då? Antagligen med ångest, eftersom maten är förbjuden.
Tänk på hur stort kolo är, på hur många som läser och på hur sjuka människor faktiskt kan vara. Tänk också på att den sjuk person ofta "förskönar sanningen" och inte berättar allt, eller kanske inte ens är medveten om hur sjukt ens beteende är. Det är upp till läkarvården att besluta om den personen skall sättas på en specialdiet, men precis som Tolkia skriver måste personen få behandling för att komma till bukt om anledningarna bakom hetsätningen.
Det där är helt individuellt. Kanske om du går på en strikt deff eller liknande att de triggas utav blodsockerfall, dock är det sällan fallet om du är en som hetsäter oftare än någon gång emellanåt. Då handlar det snarare om ångestrelation till mat eller bara ren ångestdämpning, i vissa fall även självdestruktivt.
Jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser hur folk på forumet ger sjuka människor tips om hur de ska ändra sitt leverne. OM nu den hetsätande hetsäter för att dämpa ångest, blir det INTE bättre av att rekommendera en kost som har restriktioner om vad man får äta. Det är helt befängt! Vad händer då om denne personen äter en macka? Hur reagerar han eller hon då? Antagligen med ångest, eftersom maten är förbjuden.
Ångesten finns där hela tiden men förvärras av blodsockerfallen. Dispositionen och förutsättningarna för att det ska bli så finns förstås där. Ingen frisk person hetsäter. Men de triggas av blodsockerfallen. Det är jag helt övertygad om av erfarenheter jag har med en anhörig och ett par andra.
En person med stabila blodsockernivåer begår i praktiken impulshandlingar mer sällan. Hetsätningar är oftast helt ogenomtänkta, och den drabbade kan helt plötsligt insett att ätandet helt tagit av. Det behöver inte ens ligga en massa ångest bakom det. Ett kraftigt svajande blodsocker kan göra vem som helst galen, och det får man av mycket träning och lite mat i kombination med kolhydratskost.
Ett annat sätt att se på saken. Är det ett brott mot mänskligheten att tvinga en diabetiker att avstå godis? Nej, det är det inte.
Samma sak om undvikande av kolhydrater fungerar för en ätstörd. Eller om en helt annan kost fungerar för en viss individ.
Sohlsken
2014-03-23, 15:19
LCHF är ingen magisk lösning (och helt vanlig mat fungerar också för vissa), men jag vet många med hetsätningsproblematik som sluppit det p.ga. LCHF. Hetsätningarna triggas av de blodsockerfall som kolhydratskosten orsakar. En fettdriven person har ingen stark inklination att börja hetsäta rent fysiologiskt p.ga. de jämna blodsockernivåerna. Det är därför de som tränar hårt med ätstörningsproblematik (och samtidigt äter mycket kh) förvärrar situationen i och med att blodsockerfallen blir så snabba. Det blir en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Kolhydrater behöver inte vara skadliga alls, men för en person som lider av hetsätningar underlättar de inte alls. Tvärtom.
Och ja, LCHF har djupare inverkan på kroppen och psyket än man kan tro. Kolla gärna upp Dr. Perlmutters (tidigare kolhydratsvurmare) försök på ADHD-barn som blivit fria från sina besvär på LCHF.
Sohlsken, hur länge har du ätit LCHF? Någon dag bara räknas inte.
Det är jättebra att LCHF är en lösning för många, men du verkar liksom predika snarare än att du lägger fram ett alternativ eller en MÖJLIG lösning. Jag menar inget illa, jag vet att jag är på dåligt humör idag, men jag väljer ändå att skriva detta. Som Tolkia och Mela har sagt, detta är INTE ett ställe där man bör ge sådana råd.
Jag provade LCHF i en vecka men gav sedan upp p.g.a. humörsvängningar och akut ångest, det är faktiskt rätt skrämmande med Melas exempel (markerat med fetstil) nedan då det var exakt vad som hände.
Jag tänker avlägsna mig från tråden då jag har bidragit med min kunskap och erfarenhet. Jag har ingen avsikt att berätta för någon vad den ska äta, eller hur den ska hantera saken. Mitt råd är att göra som jag gjorde, men jag tror inte att jag hade klarat det själv då jag inte hade driv till att göra det.
För mig var det enda som fungerade att min fästman i två-tre års tid bearbetade (och förbättrade) min mentala inställning till mat och mer eller mindre tvingade mig att acceptera att det är jag som har kontrollen, att det inte finns mat som är förbjuden och specifikt att jag väljer vad jag äter. Ingen kan tvinga mig till något, och min kropps behov för att överleva är mycket lägre än jag tror, så hetsätning är dåligt. Det viktigaste han hjälpte mig att förstå är att det är mitt val, och då är det inget att ha ångest över.
Han påminde mig faktiskt om vad hetsätning betyder, i mitt fall, för ungefär en halvtimme sedan när han fick höra hur jag hanterade ätardagen igår, och påminde mig att jag är en knasboll som ska ta hand om mig själv.
Det där är helt individuellt. Kanske om du går på en strikt deff eller liknande att de triggas utav blodsockerfall, dock är det sällan fallet om du är en som hetsäter oftare än någon gång emellanåt. Då handlar det snarare om ångestrelation till mat eller bara ren ångestdämpning, i vissa fall även självdestruktivt.
Jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser hur folk på forumet ger sjuka människor tips om hur de ska ändra sitt leverne. OM nu den hetsätande hetsäter för att dämpa ångest, blir det INTE bättre av att rekommendera en kost som har restriktioner om vad man får äta. Det är helt befängt! Vad händer då om denne personen äter en macka? Hur reagerar han eller hon då? Antagligen med ångest, eftersom maten är förbjuden.
Tänk på hur stort kolo är, på hur många som läser och på hur sjuka människor faktiskt kan vara. Tänk också på att den sjuk person ofta "förskönar sanningen" och inte berättar allt, eller kanske inte ens är medveten om hur sjukt ens beteende är. Det är upp till läkarvården att besluta om den personen skall sättas på en specialdiet, men precis som Tolkia skriver måste personen få behandling för att komma till bukt om anledningarna bakom hetsätningen.
Eller så mår man skit i största allmänhet och använder hetsätandet som en kontrollerad punkt, till en början låter sig "omsvepas" av det och till slut har man verkligen ingen kontroll (förrän man tar tillbaks den). Hetsätandet kan vare ångestframkallande, men inte lika ångestframkallande som resten av livet eller sin inställning till sig själv.
Alltså, inte framkallat av blodsockerfall!
Det finns så många bakgrunder som inte täcks av den förklaringen. Nej, nu tänker jag avlägsna mig härifrån på allvar.
Lycka till, ni som läser här, ni som har problem med ätande på ett eller annat sätt. Jag tror att det bästa ni kan göra är att prata med proffs och få råd, ta INTE det som står i denna tråden som en ersättning för att söka hjälp *hug*
Jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser hur folk på forumet ger sjuka människor tips om hur de ska ändra sitt leverne. OM nu den hetsätande hetsäter för att dämpa ångest, blir det INTE bättre av att rekommendera en kost som har restriktioner om vad man får äta. Det är helt befängt! Vad händer då om denne personen äter en macka? Hur reagerar han eller hon då? Antagligen med ångest, eftersom maten är förbjuden.
Det är mycket som är befängt med LCHF människor rent generellt. Dom har ju själva ett sjukt förhållningssätt till mat och därmed så blir det ju ofta väldigt stört när dom mässar sin dynga i tid och otid.
EnergiÖverskott
2014-03-24, 15:53
Anledningen varför jag brukar förespråka lågkolhydratkost är för att det funkar för de flesta för att bli av med hetsätningarna. Sedan är det inget som säger att man kan väva in mer och mer kolhydrater och sötsaker efterhand. Men, lågskolhydrat kan vara en bra grund att utgå ifrån. Åtminstone till en början.
Individanpassning är naturligtvis el numero uno. I rest my case.
Sigill what you doing sigill pleas stahp.
Tänkte att detta kan vara relevant med tanke på den här tråden.
Läste det här (http://coltingblogg.com/2014/04/21/om-ortorexi-och-fredagsmys/) på Coltings blogg.
Kan hålla med om en del han skriver, t.ex. att dom flesta av oss borde röra oss mer, speciellt våra barn, samt att fredagsmys, lördagsgodis m.m. gått överstyr i dom flesta familjer, men han är (som vanligt) väldigt "svart eller vitt"
Han har liksom svårt att acceptera alla som inte tränar lika mycket som honom, eller att man kan uppleva psykisk ohälsa genom för mycket träning och/eller via för hårt styrd kost.
Anledningen varför jag brukar förespråka lågkolhydratkost är för att det funkar för de flesta för att bli av med hetsätningarna.
Vilket underlag har du för det påståendet?
Megustaa
2014-04-22, 08:14
Jag kan uppleva det här problemet i sin light-version.
Jag går på ett ganska strikt kostschema därför att jag har lätt att gå upp i vikt, trots att jag styrketränar 5-6 dagar i veckan.
När jag väl "får" äta onyttigt blir jag så glad att jag vill liksom aldrig att det roliga ska ta slut och då räcker det liksom inte med en liten sötsak för att täcka upp för det jag har gått och längtat efter hela veckan utan jag vill så gärna mosa i mig tills jag storknar.
Jag vet inte riktigt hur man ska åtgärda det...
Jag kan uppleva det här problemet i sin light-version.
Jag går på ett ganska strikt kostschema därför att jag har lätt att gå upp i vikt, trots att jag styrketränar 5-6 dagar i veckan.
När jag väl "får" äta onyttigt blir jag så glad att jag vill liksom aldrig att det roliga ska ta slut och då räcker det liksom inte med en liten sötsak för att täcka upp för det jag har gått och längtat efter hela veckan utan jag vill så gärna mosa i mig tills jag storknar.
Jag vet inte riktigt hur man ska åtgärda det...
Utan att egentligen veta något om din kost eller träning så skulle jag säga att det jag fetmarkerat är den största boven.
Det bygger jag helt på mina egna erfarenheter och observationer. Jag är alltså ingen dietist eller kostexpert på något sätt.
Megustaa
2014-04-22, 08:54
Utan att egentligen veta något om din kost eller träning så skulle jag säga att det jag fetmarkerat är den största boven.
Det bygger jag helt på mina egna erfarenheter och observationer. Jag är alltså ingen dietist eller kostexpert på något sätt.
Du har förmodligen rätt! Kruxet är bara hitta balansen. Så fort jag började släppa lite på kosten så började jag gå upp i vikt, och med släppa menar jag äta kolisar till lunch så som råris, matkorn etc ibland eller äta lite mer till frukost.
Du har förmodligen rätt! Kruxet är bara hitta balansen. Så fort jag började släppa lite på kosten så började jag gå upp i vikt, och med släppa menar jag äta kolisar till lunch så som råris, matkorn etc ibland eller äta lite mer till frukost.
Det viktiga är egentligen inte vad du äter, utan hur mycket. Stoppar du i dig mer energi än du gör av med kommer du gå upp i vikt och tvärtom.
Sedan är det ju upp till var och en att hitta en kost och kosthållning som håller i längden.
Personligen äter jag 3-5 mål om dagen. Det viktiga för mig är att inte gå hungrig och att inte "förbjuda" några livsmedel. Går jag hungrig en längre tid så kan det sluta med en hetsätning, och då vill jag gärna äta alla dom livsmedel jag har på min "förbjudet lista"
Hej allesammans, tänkte uppdatera er lite om mitt "case"...
det var nu nästan exakt en månad sedan mitt första KBT-samtal, jag har sedan dess inte hetsätit en ända gång, faktiskt inte ens varit nära.
självklart så blir det att jag äter lite utanför min kcal-budget vid speciella tillfällen, som t.ex. min lillebrors födelsedag härom veckan, men mina hjärnspöken är borta och jag mår riktigt bra och känner att jag redan nu har en sundare syn på kost och på livet i helhet faktiskt, när man blir av med ett sånt här problem känner man bara hur allt flyter på, detta var vad jag vet mitt livs ända problem och det är nu löst + att sommaren är påväg, heelt underbart helt enkelt.
jag tror det enda jag behövde var att prata med någon, som bara lyssnar och förstår... som inte ifrågasätter mig och misstror mig!
jag är enormt tacksam till er här, som fick mig att söka hjälp på riktigt! och uppmanar alla som har problem, oavsett om ni inte tror att sånt här hjälper(precis som jag), att det bara är strunt och att samtala med en person inte kan ändra på era hungerkänslor vare sig om det är att ni vill äta mindre eller mer, jag lovar! ge det en chans... det är värt det!
Peace!
Kul att höra nippman! Verkligen glad för din skull.
Ta inte ut segern i förskott nu bara. En månad är ju egentligen ingen tid alls, men det låter ju verkligen lovande.
Megustaa
2014-04-23, 15:15
Det viktiga är egentligen inte vad du äter, utan hur mycket. Stoppar du i dig mer energi än du gör av med kommer du gå upp i vikt och tvärtom.
Sedan är det ju upp till var och en att hitta en kost och kosthållning som håller i längden.
Personligen äter jag 3-5 mål om dagen. Det viktiga för mig är att inte gå hungrig och att inte "förbjuda" några livsmedel. Går jag hungrig en längre tid så kan det sluta med en hetsätning, och då vill jag gärna äta alla dom livsmedel jag har på min "förbjudet lista"
Good thinking! Jag har faktiskt försökt anamma den principen (man får mycket kloka råd av att läsa här)
Mitt problem är att jag har ingen riktig feeling för vad som är en normal portion och inte, det låter helt sjukt men ibland kan jag sitta och fundera på om jag verkligen är mätt eller inte.
Jag äter en medicin som gör att min aptit ibland bara dör, då kan jag äta två tuggor kyckling sen känner jag mig mätt men blir helt energilös.
Nu har jag i alla fall börjat skriva matdagbok så jag har ungefärlig koll på vad jag äter, hur mycket osv.
Hej allesammans, tänkte uppdatera er lite om mitt "case"...
det var nu nästan exakt en månad sedan mitt första KBT-samtal, jag har sedan dess inte hetsätit en ända gång, faktiskt inte ens varit nära.
självklart så blir det att jag äter lite utanför min kcal-budget vid speciella tillfällen, som t.ex. min lillebrors födelsedag härom veckan, men mina hjärnspöken är borta och jag mår riktigt bra och känner att jag redan nu har en sundare syn på kost och på livet i helhet faktiskt, när man blir av med ett sånt här problem känner man bara hur allt flyter på, detta var vad jag vet mitt livs ända problem och det är nu löst + att sommaren är påväg, heelt underbart helt enkelt.
jag tror det enda jag behövde var att prata med någon, som bara lyssnar och förstår... som inte ifrågasätter mig och misstror mig!
jag är enormt tacksam till er här, som fick mig att söka hjälp på riktigt! och uppmanar alla som har problem, oavsett om ni inte tror att sånt här hjälper(precis som jag), att det bara är strunt och att samtala med en person inte kan ändra på era hungerkänslor vare sig om det är att ni vill äta mindre eller mer, jag lovar! ge det en chans... det är värt det!
Peace!
Härligt! Om du vill PM'a hur du gick tillväga och vem din terapeut är skulle det vara grymt uppskattat. Känn ingen tvång alls dock.
Good thinking! Jag har faktiskt försökt anamma den principen (man får mycket kloka råd av att läsa här)
Mitt problem är att jag har ingen riktig feeling för vad som är en normal portion och inte, det låter helt sjukt men ibland kan jag sitta och fundera på om jag verkligen är mätt eller inte.
Jag äter en medicin som gör att min aptit ibland bara dör, då kan jag äta två tuggor kyckling sen känner jag mig mätt men blir helt energilös.
Nu har jag i alla fall börjat skriva matdagbok så jag har ungefärlig koll på vad jag äter, hur mycket osv.
Oj, mediciner som påverkar aptiten, det verkar komplicerat.
Tycker kanske du skulle försöka boka tid med en dietist eller liknande.
Det finns ju faktiskt folk som jobbar med detta, varför inte ta hjälp av dem? :)
Kul att höra nippman! Skulle va intressant och höra om du fick någon form av "aha-upplevelse" under samtalen. Om du inte har lust att skriva det här får du hemskt gärna slänga iväg ett PM :)
Good thinking! Jag har faktiskt försökt anamma den principen (man får mycket kloka råd av att läsa här)
Mitt problem är att jag har ingen riktig feeling för vad som är en normal portion och inte, det låter helt sjukt men ibland kan jag sitta och fundera på om jag verkligen är mätt eller inte.
Jag äter en medicin som gör att min aptit ibland bara dör, då kan jag äta två tuggor kyckling sen känner jag mig mätt men blir helt energilös.
Nu har jag i alla fall börjat skriva matdagbok så jag har ungefärlig koll på vad jag äter, hur mycket osv.
Har pratat med en del personer som gått ifrån kraftig övervikt (eller bara en liten övervikt) till normalvikt och det som de alla haft gemensamt, för att lyckas hålla sig normala, är att äta tills de inte längre är hungriga. Behöver man verkligen äta tills det tar stopp?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.