Visa fullständig version : Hur mår du egentligen?
Strangerdanger
2013-12-28, 10:48
Så, hur mår du psykiskt?
Jag mår bra överlag och har självklart mina "ups and downs". Tycker att livet blir mer intressant med motgångar. Det blir för tråkigt och meningslöst annars. :)
Diomedea exulans
2013-12-28, 10:50
Jag är en melankoliker och pessimist av rang. Jag anser att det negativa i livet vida överstiger det positiva och att livet är en enda lång rad av val mellan pest eller kolera.
filmjölk
2013-12-28, 10:58
Jag äter sertralin, så det är stabilt varken upp eller ner. Rent magisk medicin iaf för mig. Aldrig mer än halvglad, aldrig mer än halvsur.
Lider av psykomotorisk hämning i kombination med en väldigt stark viljelöshet, det är fan inte lätt ibland alltså.
Rent generellt och oftast, så är jag väldigt glad, positiv och optimistisk.
Men nu när obesvarad kärlek finns med så ska allt tydligen vara katastrofalt skitdåligt.
MatteÖhult
2013-12-28, 11:36
"livet blir tråkigt och menongslöst utan motgångar" tycker du verkligen det? Vad räknar du som motgångar? Cancer, vänner som går bort? Du tar dig inte in på din dröm utbildning, din syster blir beroende av kokain?
Jag tror ingen vill ha motgångar, möjligtvis små lätta problem som att toalett pappret nästan är slut men man chansar att man klarar att lägga en boaorm utan gå runt med bajs i kalsongerna
mangemani
2013-12-28, 11:43
brukar ligga på en neutral nivå, varken sur eller glad, en lugn och skön nivå.
fast just nu är man ju ny kär vilket resulterar i att man går som på moln, enda nackdelen just nu är att man blir nerdragen lite grann från det där molnet då man ständigt oroar sig för ryggen, kan liksom inte göra allt man vill göra, både med tjejen och i det vanliga livet.
Jag har issues och oroar mig över att de ska fortsätta begränsa mina valmöjligheter i livet men jag mår mycket bättre än jag gjort på typ fem år.
Jag mår väldigt bra. Har tidigare haft problem med depression och ångest och klarade inga motgångar eller överraskningar alls.
Nu är det mycket som är osäkert med min framtid och det borde leda till en oro för mig men det rör mig inte. Whatever happens happens.
decussatio
2013-12-28, 12:30
Jag mår bra, har varken ångest eller depressionstendenser. Hög motivation och allmänt energisk och aktiv. Mina enda problem är hett temperament och insomnia som kommer och går.
Ingen människa som haft riktiga motgångar i livet tycker att livet är bättre med sådana än utan. Livet är helvete så mycket bättre när saker går bra.
Rent generellt och oftast, så är jag väldigt glad, positiv och optimistisk.
Men nu när obesvarad kärlek finns med så ska allt tydligen vara katastrofalt skitdåligt.
Feel u bro. Sånt där förstörde nästan hela detta året för mig. Allt var bra förutom det, men det räckte för att förstöra allt, ish.
eternallord
2013-12-28, 12:53
Deppig tråd alltså. Själv har jag åkt på en förkylning, men livet är alldeles underbart ändå, jag är lycklig varje dag. Älskar i princip allt med mitt liv
Inget vidare. Men det kunde varit värre. Jag kan fortfarande se och uppskatta små ljusglimtar i tillvaron vilket jag tror räddar mig. Men det är alltid kortvarigt och dagen efter så kan allt kännas hopplöst igen, som att man aldrig kommer orka jobba sig ur skiten och aldrig få uppleva saker som "vanliga" människor nästan tar för givet.
Shqypnia
2013-12-28, 13:01
Livet är vad man gör det till. Och man mår som man tänker att man mår. Jag mår bra. Jag är frisk, pluggar, jobbar, tränar och har ett socialt liv. Sedan har jag en underbar flickvän också.
Livet är bra, jag mår bra. Orka må dåligt över skitsaker?
Överlag så mår jag riktigt bra och har gjort en längre tid nu. Självklart går det lite upp och ner, som det gör för alla, men jag är mestadels nöjd med tillvaron.
Slartibartfast
2013-12-28, 13:08
Det är bara personer som har det såhär...
Jag mår bra. Jag är frisk, pluggar, jobbar, tränar och har ett socialt liv. Sedan har jag en underbar flickvän också.
...som säger sånt här:
Livet är vad man gör det till. Och man mår som man tänker att man mår.
Det är bara personer som har det såhär...
...som säger sånt här:
Fast egentligen är det ju sant. Vilket är ännu mera nedslående om man inte själv fixar att "göra det bättre". :P
Det är bara personer som har det såhär...
...som säger sånt här:
+1
Jag tror att det är få som gör ett val till att vara deprimerade. Det suger rent ut sagt att må dåligt.
Diomedea exulans
2013-12-28, 13:13
Själv sitter jag tillfångatagen i en mörk talibansk cell på två kvadratmeter som jag aldrig blir utsläppt från. Här svälter de mig och misshandlar och våldtar mig varje dag. Men hey, livet är vad man gör det till! Ingen mening att hänga läpp!
Chilla mamma
2013-12-28, 13:16
Jag har ett bra liv men är aldrig nöjd och tycker ofta livet är helt meningslöst. Vad jag än gör så tröttnar jag på det när jag inser hur meningslöst livet är. Sitter ofta i bilen/bussen/flyget och tänker "vad skönt det vore o krascha nu"
Strangerdanger
2013-12-28, 13:17
Själv sitter jag tillfångatagen i en mörk talibansk cell på två kvadratmeter som jag aldrig blir utsläppt från. Här svälter de mig och misshandlar och våldtar mig varje dag. Men hey, livet är vad man gör det till! Ingen mening att hänga läpp!
Jag håller med dig. Alla väljer inte att må dåligt.
Strangerdanger
2013-12-28, 13:19
Jag har ett bra liv men är aldrig nöjd och tycker ofta livet är helt meningslöst. Vad jag än gör så tröttnar jag på det när jag inser hur meningslöst livet är. Sitter ofta i bilen/bussen/flyget och tänker "vad skönt det vore o krascha nu"
Människan är byggd så. Att aldrig nöja sig. Har du drömmar och mål? Jag har märkt att det är oftast själva resan som man blir lycklig av än att nå målet eller uppfylla sin dröm. Vi är lyckliga av att växa som människor.
Spelar ingen roll hur mycket pengar du har, du kommer vänja dig och då vill du ha mer.
Chilla mamma
2013-12-28, 13:22
Människan är byggd så. Att aldrig nöja sig. Har du drömmar och mål? Jag har märkt att det är oftast själva resan som man blir lycklig av än att nå målet eller uppfylla sin dröm. Vi är lyckliga av att växa som människor.
Spelar ingen roll hur mycket pengar du har, du kommer vänja dig och då vill du ha mer.
Målet nu är väl att bli klar med sjuksköterskestudierna för att kunna göra lite nytta innan jag dör, fast det egentliga målet är väl döden, hah. Jag välkomnar den.
Diomedea exulans
2013-12-28, 13:24
Finns det nån motsvarighet till "emo" om man mår dåligt när man är över 30 och börjar bli tunnhårig? Jag tänkte att om jag ändå mår såhär så kan jag lika gärna göra en grej av det.
Shqypnia
2013-12-28, 13:26
Det är bara personer som har det såhär...
...som säger sånt här:
Jag har valt att ta hand om min hälsa. Jag har valt att träna. Jag har valt att ha ett socialt liv. Jag har valt att hitta mig en snygg och bra flickvän. Jag har valt att studera och ordna min framtid samtidigt som jag har valt att arbeta för att under studier ha en någorlunda ekonomi.
Dessa val utgår ifrån ett positivt tänkande. Visst är det så att personer som har det så här säger så här. Du glömmer dock att det är samma personer som tänker så här som får det så här.
Finns det nån motsvarighet till "emo" om man mår dåligt när man är över 30 och börjar bli tunnhårig? Jag tänkte att om jag ändå mår såhär så kan jag lika gärna göra en grej av det.
Var dig själv bara! *cupid*
Det är en bra grej det med!
Diomedea exulans
2013-12-28, 13:29
Var dig själv bara! *cupid*
Det är en bra grej det med!
Jag tänkte mest att det vore kul att ha en ursäkt att få använda kajal.
Men men, okej! *cupid*
Människan är byggd så. Att aldrig nöja sig. Har du drömmar och mål? Jag har märkt att det är oftast själva resan som man blir lycklig av än att nå målet eller uppfylla sin dröm. Vi är lyckliga av att växa som människor.
Spelar ingen roll hur mycket pengar du har, du kommer vänja dig och då vill du ha mer.
Mm, det är därför man gillar att lyfta skrot. För där blir man fan aldrig nöjd och helvete vad skönt det är att aldrig få vara nöjd!
Det är väl också därför vissa spenderar 5-10 år av sina liv genom att uggla på universitetet, det är roligare att plugga (resa) än att få ett jobb (nå målet)
Slartibartfast
2013-12-28, 13:45
Jag har valt att ta hand om min hälsa. Jag har valt att träna. Jag har valt att ha ett socialt liv. Jag har valt att hitta mig en snygg och bra flickvän. Jag har valt att studera och ordna min framtid samtidigt som jag har valt att arbeta för att under studier ha en någorlunda ekonomi.
Dessa val utgår ifrån ett positivt tänkande. Visst är det så att personer som har det så här säger så här. Du glömmer dock att det är samma personer som tänker så här som får det så här.
Jag kan lova dig att, om/när du själv, eller nån du bryr dig om, drabbas av en klinisk depression, så får du omvärdera den där livssynen ganska rejält. Jag tänkte precis som dig när jag var yngre. Har du tur, får du gå igenom hela livet med den där inställningen intakt.
Red Apple
2013-12-28, 13:50
Jag mår betydligt bättre för var dag sen går sen en störtdykning i juni, ändå mår jag sämre än vad jag gjorde som standard i maj. Men... getting there :)
decussatio
2013-12-28, 13:50
Man väljer självklart inte hur man mår men man väljer alltid vad man gör. En majoritet av de som lider av klinisk depression lever på ett sätt som inbjuder till psykisk ohälsa. Man väljer själv att skippa träning, äta dåligt, sova på dagen och vara vaken på natten, beklaga sig konstant, yadayada. Och allt sådant bidrar till att man bara sjunker djupare ner i dåligt mående.
Jag har också mått dåligt och gör det då och då nu med men jag väljer aktivt att inte låta dåligt mående resultera i dåliga vanor. Det handlar rätt mycket om en attitydskillnad. Vissa människor tänker "jag mår dåligt nu så jag kommer alltid må dåligt" och gör därmed ingenting, eller rent kontraproduktiva saker, medan andra tänker "jag mår dåligt idag och det är okay, men jag måste inte må dåligt för evigt och vad jag gör påverkar mitt mående".
Slartibartfast
2013-12-28, 13:55
Man väljer självklart inte hur man mår men man väljer alltid vad man gör. En majoritet av de som lider av klinisk depression lever på ett sätt som inbjuder till psykisk ohälsa. Man väljer själv att skippa träning, äta dåligt, sova på dagen och vara vaken på natten, beklaga sig konstant, yadayada. Och allt sådant bidrar till att man bara sjunker djupare ner i dåligt mående.
Jag har också mått dåligt och gör det då och då nu med men jag väljer aktivt att inte låta dåligt mående resultera i dåliga vanor.
Såklart. Man kan och bör ju alltid skapa dom bästa förutsättningarna för välmående.
Men positivt tänkande är verkligen ingen garanti för att man ska undgå att drabbas as depression, som så många envisas med att påstå.
PureWhey
2013-12-28, 13:57
Inte bra alls.
Detta
Såklart. Man kan och bör ju alltid skapa dom bästa förutsättningarna för välmående.
Men positivt tänkande är verkligen ingen garanti för att man ska undgå att drabbas as depression, som så många envisas med att påstå.
+1, det är bara idiotiskt och naivt.
Jag svävar oftast på rosa moln, förälskad i livet. Vill att det ska vara roligt och vägrar landa. Det handlar om att tillfredsställa sitt inre barn och hitta någon vars demoner leker väl med ens egna.
Jag svävar oftast på rosa moln, förälskad i livet. Vill att det ska vara roligt och vägrar landa. Det handlar om att tillfredsställa sitt inre barn och hitta någon vars demoner leker väl med ens egna.
Finns det plats där uppe eller?
Finns det plats där uppe eller?
Beror på hur högt du kan flyga:d
Jag har valt att ta hand om min hälsa. Jag har valt att träna. Jag har valt att ha ett socialt liv. Jag har valt att hitta mig en snygg och bra flickvän. Jag har valt att studera och ordna min framtid samtidigt som jag har valt att arbeta för att under studier ha en någorlunda ekonomi.
Dessa val utgår ifrån ett positivt tänkande. Visst är det så att personer som har det så här säger så här. Du glömmer dock att det är samma personer som tänker så här som får det så här.
Problemet är att du verkar inte riktigt förstå hur folk med depression mår eller tänker. Jag menar det inte som en förolämpning för en som aldrig haft det har nog väldigt svårt att förstå hur det faktiskt är.
Jag har aldrig varit bra på o förklara hur jag mådde under mina år men denna bilden är nog det som jag kan hålla med om mest.
http://imgur.com/9LLEbG4
Slartibartfast
2013-12-28, 16:26
Denhär är ganska illustrativ.
XiCrniLQGYc
Denhär är ganska illustrativ.
XiCrniLQGYc
Vem är det som hackar lök här inne? Är det nån som gör köttbullar?
Shqypnia
2013-12-28, 16:47
Problemet är att du verkar inte riktigt förstå hur folk med depression mår eller tänker. Jag menar det inte som en förolämpning för en som aldrig haft det har nog väldigt svårt att förstå hur det faktiskt är.
Jag har aldrig varit bra på o förklara hur jag mådde under mina år men denna bilden är nog det som jag kan hålla med om mest.
http://imgur.com/9LLEbG4
Det är mycket möjligt att jag inte riktigt förstår hur folk som lider utav depression mår eller tänker. Det är tragiskt när någon drabbas utav depression. Jag syftar dock på den gemene människan som drabbas eller är på väg att drabbas utav motgångar i livet. Jag anser dock att man kan komma väldigt långt med en positiv attityd i livet. När man drabbas utav motgångar så skall man inte säga why me utan istället säga try me. Jag vill betona vikten utav hur långt man kan komma med bättre inställning.
BelowAverage
2013-12-28, 16:50
Det är mycket möjligt att jag inte riktigt förstår hur folk som lider utav depression mår eller tänker. Det är tragiskt när någon drabbas utav depression. Jag syftar dock på den gemene människan som drabbas eller är på väg att drabbas utav motgångar i livet. Jag anser dock att man kan komma väldigt långt med en positiv attityd i livet. När man drabbas utav motgångar så skall man inte säga why me utan istället säga try me. Jag vill betona vikten utav hur långt man kan komma med bättre inställning.
Det kan man verkligen. Men inställningen formas hela tiden efter omständigheter runt om dig.
Om ens föräldrar går bort, företaget man jobbar på kånkar, partnern dumpar en. (lite för extremt exempel ;P) Då tror jag få människor reagerar så som du tycker man bör försöka. Ju mer skit som staplas på dig desto sämre hanterar du det som kommer efter. Omvänt desto bättre du lyckas desto mer positiv blir du. Självklart lyckas man säkert bättre om man tror på det man gör och är positiv, men det finns alltid faktorer man inte kan styra över.
Shqypnia
2013-12-28, 16:56
Det kan man verkligen. Men inställningen formas hela tiden efter omständigheter runt om dig.
Om ens föräldrar går bort, företaget man jobbar på kånkar, partnern dumpar en. (lite för extremt exempel ;P) Då tror jag få människor reagerar så som du tycker man bör försöka. Ju mer skit som staplas på dig desto sämre hanterar du det som kommer efter. Omvänt desto bättre du lyckas desto mer positiv blir du. Självklart lyckas man säkert bättre om man tror på det man gör och är positiv, men det finns alltid faktorer man inte kan styra över.
Visst är det så. Det är lättare för mig att förespråka det här än t.ex. svältande magar i Afrika. Och det är absolut inte enkelt när man väl är i motgång. Men det är verkligen värt att försöka. Lämnar tjejen mig? Fine! Det var antagligen inte menat att det skulle vara vi två. När folk sedan dör i ens omgivning så finns det inget positivt att hämta från situationen. Dock kan man ta med sig lärdomen om hur viktigt det är att ta vara på sina nära och kära när de väl är i liv. Förlorar jag jobbet - så kanske jag ska satsa på den där drömmen jag alltid haft...
Allt handlar om inställning. Dessutom gör rätt inställning att man förebygger en del motgångar då många motgångar är ett resultat av sämre val i livet.
Sedan så hade t.o.m. Moder Teresa sämre dagar...
Jag mår kanon. Tar seroquel mot manier, lamotrigin och cannabis mot depression.
Jag mår fantastiskt. Jag känner att jag har kontroll över mitt liv. Jag vet vem jag är, vad jag vill åstadkomma och jag kommer närmare mina drömmar varje dag.
anton2000
2013-12-28, 18:35
Denhär är ganska illustrativ.
XiCrniLQGYc
Bra video!
Den här förklarar också lite hur det är att klättra ur en depression. Han jämför med nya Batman-filmen.
GGp25fn25Cs
OnT: Sådär. Bättre än förut. 3/5 kanske.
Helt ärligt så trodde jag att jag mådde bra. Dagarna rullade på i samma takt. Jag tränar regelbundet, jag har ett fast jobb sedan många år där jag faktiskt trivs, jag har ett stadigt förhållande sedan 3år och jag köpte en bostadsrätt för ett halvår sen. Ekonomin är bra, hälsan är bra, reser så ofta jag kan osv osv.
Sen en dag så insåg jag att jag inte är lycklig längre. Jag minns inte senaste gången jag kände mig glad eller lycklig. Jag har livsleda, allting tar emot, allting känns grått. Jag saknar att känna mig exalterad för något, känna lycka. Fått mer och mer sömnproblem och mer och mer ångest. Vill nästan inte gå utanför dörren längre. Blir mentalt trött fort och får lätt migrän.
Jag hoppas det kommer vända. Jag hoppas verkligen jag kommer känna mig lycklig igen.
Helt ärligt så trodde jag att jag mådde bra. Dagarna rullade på i samma takt. Jag tränar regelbundet, jag har ett fast jobb sedan många år där jag faktiskt trivs, jag har ett stadigt förhållande sedan 3år och jag köpte en bostadsrätt för ett halvår sen. Ekonomin är bra, hälsan är bra, reser så ofta jag kan osv osv.
Sen en dag så insåg jag att jag inte är lycklig längre. Jag minns inte senaste gången jag kände mig glad eller lycklig. Jag har livsleda, allting tar emot, allting känns grått. Jag saknar att känna mig exalterad för något, känna lycka. Fått mer och mer sömnproblem och mer och mer ångest. Vill nästan inte gå utanför dörren längre. Blir mentalt trött fort och får lätt migrän.
Jag hoppas det kommer vända. Jag hoppas verkligen jag kommer känna mig lycklig igen.
Du har det som ryms inom ramen för det som "skall finnas" för att "man ska må bra". Men alla människor är annorlunda. Jag är beroende av utmaning och någon form av bekräftelse på att jag presterar något vettigt för att jag ska känna mig nöjd. Det behöver inte vara något speciellt egentligen, kanske att någon avgudar maten man lagat eller tycker att ett foto man tagit är grymt. De små grejerna som bekräftar mig och det jag gjort. Utseendet är inte alls lika viktigt (även om det är kul att känna sig snygg/sexig/kvinnlig).
Är det någonting du saknar? Någonting som utvecklar dig som individ?
Är det någonting du saknar? Någonting som utvecklar dig som individ?
Det är också en sak, numera känner jag mest ångest inför att göra saker även om det är någonting som kommer vara utvecklande. Ex erbjuden en ny deltjänst vilket innebär dels utbildning i Stockholm samt en del resande och mycket social kontakt och ledarskap. Allt jag känner är ångest, rädd jag kommer få migrän, inte kommer orka osv osv. Det finns ingenting jag kan sätta fingret på att jag saknar eller som är fel.
Helt ärligt så trodde jag att jag mådde bra. Dagarna rullade på i samma takt. Jag tränar regelbundet, jag har ett fast jobb sedan många år där jag faktiskt trivs, jag har ett stadigt förhållande sedan 3år och jag köpte en bostadsrätt för ett halvår sen. Ekonomin är bra, hälsan är bra, reser så ofta jag kan osv osv.
Sen en dag så insåg jag att jag inte är lycklig längre. Jag minns inte senaste gången jag kände mig glad eller lycklig. Jag har livsleda, allting tar emot, allting känns grått. Jag saknar att känna mig exalterad för något, känna lycka. Fått mer och mer sömnproblem och mer och mer ångest. Vill nästan inte gå utanför dörren längre. Blir mentalt trött fort och får lätt migrän.
Jag hoppas det kommer vända. Jag hoppas verkligen jag kommer känna mig lycklig igen.
Det där med lycka är jävligt trixigt, jag har varit hos psykolog för det och han sa kortfattat att man ska se lycka som ett mål att sträva efter och inte något man är eller kanske någonsin kommer att vara.
Sen är lycka väldigt personligt med, så det gäller att hitta sin egen lycka... Vissa blir ju lyckliga av pengar, andra olyckliga.
Det är också en sak, numera känner jag mest ångest inför att göra saker även om det är någonting som kommer vara utvecklande. Ex erbjuden en ny deltjänst vilket innebär dels utbildning i Stockholm samt en del resande och mycket social kontakt och ledarskap. Allt jag känner är ångest, rädd jag kommer få migrän, inte kommer orka osv osv. Det finns ingenting jag kan sätta fingret på att jag saknar eller som är fel.
Det är egentligen inte så konstigt. Om du lider av en depression, om än en liten, blir allting som bryter rutinen någonting som är jobbigt och som skapar oro. Du vet inte hur du kommer att reagera på nya jobbet, på utbildningen och resandet.
Det tog lång tid för mig att klara av att leva utan fasta rutiner. Fick konstant ångest så fort någonting förändrades för mig. Behövde fasta arbetstider, fast träningsschema, fast matschema och allt. Det räckte att jag jobbade övertid en dag för att oron skulle komma.
Jag vet inte exakt när det vände för mig. Men med hjälp av en KBT-teraput (som hjälpte mig med att inte behöva vara alla till lags hela tiden) och beslutet att göra slut med den pojkvän som drog ner mig i skiten så har jag klättrat upp och kan nu säga, med handen på hjärtat, att jag mår bra.
det är bara personer som har det såhär...
...som säger sånt här:
+9000
Sheogorath
2013-12-28, 19:16
Jag har valt att ta hand om min hälsa. Jag har valt att träna. Jag har valt att ha ett socialt liv. Jag har valt att hitta mig en snygg och bra flickvän. Jag har valt att studera och ordna min framtid samtidigt som jag har valt att arbeta för att under studier ha en någorlunda ekonomi.
Dessa val utgår ifrån ett positivt tänkande. Visst är det så att personer som har det så här säger så här. Du glömmer dock att det är samma personer som tänker så här som får det så här.
Vad, rent fysiskt i din hjärna, är ett "val"? Fundera på det en stund, och sen hur universum fungerar i stort -> vad som får en viss sak att hända. Kanske är du lite mindre självgod efter det.
Jag vet inte exakt när det vände för mig. Men med hjälp av en KBT-teraput (som hjälpte mig med att inte behöva vara alla till lags hela tiden) och beslutet att göra slut med den pojkvän som drog ner mig i skiten så har jag klättrat upp och kan nu säga, med handen på hjärtat, att jag mår bra.
Modigt att våga göra ett sådant beslut, lämna någon. Jag vet inget riktigt konkret jag kan göra, men har nyligen sökt hjälp så jag hoppas det kommer bli bättre!
Diomedea exulans
2013-12-28, 19:19
Jag minns att jag mådde helt okej tills jag kom i puberteten. Sedan bar det bara utför och har aldrig blivit bra sedan dess.
Edit: Varför då, undrar ni såklart? Jo, jag minns att några olika saker hände samtidigt:
- Jag blev plötsligt mindre kreativ. Som barn kunde jag sitta och rita och skriva hela dagarna. Men när jag blev typ 11 kom jag plötsligt inte på något att rita och skriva längre.
- Det blev plötsligt viktigt att vara tuff. Fram till och med mellanstadiet räckte det med att vara snäll och trevlig. Men från och med typ 11-årsåldern var man tvungen att vara hård och cool för att få vänner. Som den ultrames jag var ledde detta snabbt till att jag fick paria-status.
- Jag började intressera mig för det motsatta könet. Och eftersom jag hela livet varit ungefär lika attraktiv som en skrubbskädda så har min sexdrift nästan bara inneburit emotionellt lidande.
Modigt att våga göra ett sådant beslut, lämna någon. Jag vet inget riktigt konkret jag kan göra, men har nyligen sökt hjälp så jag hoppas det kommer bli bättre!
Det var tungt då, men blev bra fort därefter.
Då blir det förhoppningsvis bättre :) bra att du tagit steget och sökt hjälp!
Jag har ett bra liv men är aldrig nöjd och tycker ofta livet är helt meningslöst. Vad jag än gör så tröttnar jag på det när jag inser hur meningslöst livet är. Sitter ofta i bilen/bussen/flyget och tänker "vad skönt det vore o krascha nu"
Hej Chilla mamma, det där är suicidal kommunikation som faktiskt oroar mig lite även om jag inte känner dig. Kan du ta kontakt med din vårdcentral när den är öppen nästa gång? Det låter som du behöver hjälp med ditt mående, antingen vårdcentralen eller i alla fall Unga Vuxna eller dyl. där du bor..
Med vänlig hälsning .Punkten
Hej Chilla mamma, det där är suicidal kommunikation som faktiskt oroar mig lite även om jag inte känner dig. Kan du ta kontakt med din vårdcentral när den är öppen nästa gång? Det låter som du behöver hjälp med ditt mående, antingen vårdcentralen eller i alla fall Unga Vuxna eller dyl. där du bor..
Med vänlig hälsning .Punkten
Är det verkligen så allvarligt? I så fall skulle jag behöva ringa varje morgon...
decussatio
2013-12-28, 20:16
Såklart. Man kan och bör ju alltid skapa dom bästa förutsättningarna för välmående.
Men positivt tänkande är verkligen ingen garanti för att man ska undgå att drabbas as depression, som så många envisas med att påstå.
Haha, nej, absolut inte. Positivt tänkande är i sig rätt poänglöst, sådant ger jag inte mycket för. Det är vad man gör som påverkar måendet mest, inte vad man tänker. Det gäller liksom att tvinga sig till att göra sådant man mår bättre av och det är ingen lätt historia. Och det krävs något helt annat än positivt tänkande för det, det krävs att man gör det som krävs oavsett vad man känner och tänker.
alfahenke
2013-12-28, 20:16
Det kan man verkligen. Men inställningen formas hela tiden efter omständigheter runt om dig.
Om ens föräldrar går bort, företaget man jobbar på kånkar, partnern dumpar en. (lite för extremt exempel ;P) Då tror jag få människor reagerar så som du tycker man bör försöka. Ju mer skit som staplas på dig desto sämre hanterar du det som kommer efter. Omvänt desto bättre du lyckas desto mer positiv blir du. Självklart lyckas man säkert bättre om man tror på det man gör och är positiv, men det finns alltid faktorer man inte kan styra över.
Klart inställningen kan formas utav vad som händer kring dig men där har du också ett val av hur du låter det påverka dig. Du kan inte göra något åt att det sker men du kan välja hur du ska reagera men för att du ska kunna göra det så måste man ha en hel del självinsikt.
Denna självinsikt når man oftast genom att uppleva saker som är riktigt jobbiga. Kommer ihåg att jag läste någon artikel i DN om att de personer som har upplevt 3 tragedier eller svåra händelser i livet är de lyckligaste i livet, kan ha varit någon annanstans men kontentan var något sådant.
Sen håller jag inte alltid med om ju mer skit som du utsätts för gör att du presterar eller gör saker sämre. Många som varit med om mycket är de som sedan lyckas allra bäst också.
Jag har upplevt en del för mig jobbiga saker och har varit deprimerad och haft "lyckopiller" utskrivna från läkare. Jag har under en lång period inte heller lyckats särskilt bra i livet pga av jag var omedveten om hur jag skulle hantera det som hänt och processa det. När jag väl fick hjälp med och kämpat på i några år själv så har det börja vända rejält. Saker som händer idag har jag en helt annan förmåga att hantera och om jag idag mår dåligt så hamnar jag inte lika djupt och lyckas ta mig ur det rätt så bra och ändå göra det jag ska.
Tänk noga på vad de säger i den här videon. Använd sedan din IQ.
e97VrOhsczI
Hej Chilla mamma, det där är suicidal kommunikation som faktiskt oroar mig lite även om jag inte känner dig. Kan du ta kontakt med din vårdcentral när den är öppen nästa gång? Det låter som du behöver hjälp med ditt mående, antingen vårdcentralen eller i alla fall Unga Vuxna eller dyl. där du bor..
Med vänlig hälsning .Punkten
Är det verkligen så allvarligt? I så fall skulle jag behöva ringa varje morgon...
Jösses. Måste man söka bara för att man är suicidal, morbid och medveten om sin egen meningslöshet? >.<
decussatio
2013-12-28, 20:46
Bullshit att man kan välja hur man reagerar känslomässigt. Möjligtvis kan man trycka bort känslor och leva i förnekelse men man kan inte tänka bort sina känslor. Det man kan göra är att välja hur man ska agera och inte låta sig styras av sina känslor. Men att man skulle kunna välja hur man reagerar är någonting som motsägs av det mesta man idag känner till om människans psykologiska och neurologiska funktioner. Positivt tänkande är bullshit, konstruktivt handlande is the shit.
Sedan måste man så klart beakta att en djupt deprimerad person har väldigt svårt att motivera sig till att göra några som helst konstruktiva förändringar i sitt liv. En sådan person behöver väldigt mycket stöd av sin omgivning för att klara av att förändra sitt liv. Alla har inte turen att ha det stödet. Men alla kan göra bra förändringar med rätt stödinsatser. Tyvärr är ju psykiatrin ett skämt numera och de som lever isolerade från andra har mycket små möjligheter att komma över sina exekutiva svårigheter.
Bullshit att man kan välja hur man reagerar känslomässigt. Möjligtvis kan man trycka bort känslor och leva i förnekelse men man kan inte tänka bort sina känslor. Det man kan göra är att välja hur man ska agera och inte låta sig styras av sina känslor. Men att man skulle kunna välja hur man reagerar är någonting som motsägs av det mesta man idag känner till om människans psykologiska och neurologiska funktioner. Positivt tänkande är bullshit, konstruktivt handlande is the shit.
Sedan måste man så klart beakta att en djupt deprimerad person har väldigt svårt att motivera sig till att göra några som helst konstruktiva förändringar i sitt liv. En sådan person behöver väldigt mycket stöd av sin omgivning för att klara av att förändra sitt liv. Alla har inte turen att ha det stödet. Men alla kan göra bra förändringar med rätt stödinsatser. Tyvärr är ju psykiatrin ett skämt numera och de som lever isolerade från andra har mycket små möjligheter att komma över sina exekutiva svårigheter.Konstruktivt handlande är the shit, ja. Men det är beslut som leder till konstruktivt handlande och för att kunna fatta de besluten måste man tänka positivt.
Min definition av positivt tänkande kanske är annorlunda från din. Jag menar inte ett överoptimistiskt, orealistiskt flummande som du verkar mena, utan jag menar ett konstruktivt, rationellt tänkande som för en framåt i livet.
Jösses. Måste man söka bara för att man är suicidal, morbid och medveten om sin egen meningslöshet? >.<
Vet inte om du var ironisk eller höll med mig.
Angående mening så kan du skapa din egen mening. Skapa din egen verklighet där du är huvudkaraktären och dina mål i livet är din mening. Skit i vad universums mening är eller vad din mening är utifrån, bry dig bara om din egen mening inifrån.
decussatio
2013-12-28, 21:03
Konstruktivt handlande är the shit, ja. Men det är beslut som leder till konstruktivt handlande och för att kunna fatta de besluten måste man tänka positivt.
Min definition av positivt tänkande kanske är annorlunda från din. Jag menar inte ett överoptimistiskt, orealistiskt flummande som du verkar mena, utan jag menar ett konstruktivt, rationellt tänkande som för en framåt i livet.
Nej, det tycker jag inte att man behöver. Fast jag har omänsklig självdisciplin, har jag fått veta, och gör det jag bestämt mig för alldeles oavsett vad jag tänker och känner. Och planerar såpass långt i framtiden att jag sällan drabbas av att inte ha planer som måste genomföras. Men jag vet hur det är att känna att det inte finns något värde i någonting och hur svårt det är att ta sig ur det. Det tror jag man gör först när man motiveras tillräckligt starkt och om man inte har något yttre incitament så krävs det att måendet blir så dåligt att man är beredd att göra vad som helst som kan få en att må bättre.
Tänka rationellt är ju ingenting en deprimerad människa gör, skeva tankar ingår i diagnosen och vid långvarig depression sker en märkbar nedsättning av kognitiva förmågor, som gör det ännu svårare att tänka rationellt. En sådan människa måste tvingas till handling för att något ska förändras. Det är liksom det här som är huvudsakliga terapeutiska funktionen hos antidepp - att de ger en liten kick i motivation och energi, som patienten ska ta tillvara för att göra viktiga livsstilsförändringar. Tyvärr skriver många läkare ut piller utan att betona vikten av livsstilsförändringar, och att man ska utnyttja den första initiala pushen man får av pillren. Fortsätter man med samma livsstil kan man som mest må okay med hjälp av medicinering.
Det finns så klart fall av depression som inte är mottaglig för förbättring inducerad av livsstilsförändringar, till exempel sådan som beror på hjärnskada, serotonergt syndrom, vissa somatiska sjukdomar, långvarigt missbruk samt depression som är kronisk och där behandling påbörjats först väldigt sent (vanligt bland högpresterande män, de tenderar att söka hjälp väldigt sent).
Tänka bort depression kan man göra lika lite som man kan tänka bort en psykos ... Rationellt tänkande är viktigt för att bibehålla psykisk hälsa, men det har föga inverkan när det kommer till behandling av redan närvarande ohälsa.
HMS Laestander
2013-12-28, 21:11
Dåligt.
R Scarpa27
2013-12-28, 21:16
just nu ganska fet down period.
Nej, det tycker jag inte att man behöver. Fast jag har omänsklig självdisciplin, har jag fått veta, och gör det jag bestämt mig för alldeles oavsett vad jag tänker och känner. Och planerar såpass långt i framtiden att jag sällan drabbas av att inte ha planer som måste genomföras. Men jag vet hur det är att känna att det inte finns något värde i någonting och hur svårt det är att ta sig ur det. Det tror jag man gör först när man motiveras tillräckligt starkt och om man inte har något yttre incitament så krävs det att måendet blir så dåligt att man är beredd att göra vad som helst som kan få en att må bättre.
Tänka rationellt är ju ingenting en deprimerad människa gör, skeva tankar ingår i diagnosen och vid långvarig depression sker en märkbar nedsättning av kognitiva förmågor, som gör det ännu svårare att tänka rationellt. En sådan människa måste tvingas till handling för att något ska förändras. Det är liksom det här som är huvudsakliga terapeutiska funktionen hos antidepp - att de ger en liten kick i motivation och energi, som patienten ska ta tillvara för att göra viktiga livsstilsförändringar. Tyvärr skriver många läkare ut piller utan att betona vikten av livsstilsförändringar, och att man ska utnyttja den första initiala pushen man får av pillren. Fortsätter man med samma livsstil kan man som mest må okay med hjälp av medicinering.
Det finns så klart fall av depression som inte är mottaglig för förbättring inducerad av livsstilsförändringar, till exempel sådan som beror på hjärnskada, serotonergt syndrom, vissa somatiska sjukdomar, långvarigt missbruk samt depression som är kronisk och där behandling påbörjats först väldigt sent (vanligt bland högpresterande män, de tenderar att söka hjälp väldigt sent).
Tänka bort depression kan man göra lika lite som man kan tänka bort en psykos ... Rationellt tänkande är viktigt för att bibehålla psykisk hälsa, men det har föga inverkan när det kommer till behandling av redan närvarande ohälsa.Med tänkandet kan man besluta sig för att varje morgon vakna en timme tidigare än normalt, hoppa upp ur sängen, skrika "JAG ÄLSKAR MITT LIV" med utsträckta armar och med ett stort leende på läpparna, därefter gå en promenad på en timme där man lägger ner en kvart på att tänka över allt man är stolt och tacksam över, en kvart på att tänka över sina mål och drömmar i livet, som om man redan har uppnått dem, en kvart på att tänka över vad man kan göra för produktivt IDAG, och sedan en sista kvart på att verkligen pumpa upp sitt state genom att rätta till sin fysiologi och säga till sig själv saker som "Jag älskar mitt liv", "Jag kommer kämpa hårt idag" och "Jag är bäst". Man kan ha uppumpande musik och småjogga också.
Det är inte svårare än att lägga ner en timme på träning, studerande, meditation eller annat produktivt. En deprimerad person KAN utföra det, men jag lovar att om man gör det där varje dag så kommer man inte att vara deprimerad särskilt länge.
R Scarpa27
2013-12-28, 21:23
Med tänkandet kan man besluta sig för att varje morgon vakna en timme tidigare än normalt, hoppa upp ur sängen, skrika "JAG ÄLSKAR MITT LIV" med utsträckta armar och med ett stort leende på läpparna, därefter gå en promenad på en timme där man lägger ner en kvart på att tänka över allt man är stolt och tacksam över, en kvart på att tänka över sina mål och drömmar i livet, som om man redan har uppnått dem, en kvart på att tänka över vad man kan göra för produktivt IDAG, och sedan en sista kvart på att verkligen pumpa upp sitt state genom att rätta till sin fysiologi och säga till sig själv saker som "Jag älskar mitt liv", "Jag kommer kämpa hårt idag" och "Jag är bäst". Man kan ha uppumpande musik och småjogga också.
Det är inte svårare än att lägga ner en timme på träning, studerande, meditation eller annat produktivt. En deprimerad person KAN utföra det, men jag lovar att om man gör det där varje dag så kommer man inte att vara deprimerad särskilt länge.
intressant haha...får se om jag orka testa detta imon .
kanske gå en tipspromenad.
Trisst att så många svarar så som de gör, nu när det är jul och allt...
decussatio
2013-12-28, 21:31
Med tänkandet kan man besluta sig för att varje morgon vakna en timme tidigare än normalt, hoppa upp ur sängen, skrika "JAG ÄLSKAR MITT LIV" med utsträckta armar och med ett stort leende på läpparna, därefter gå en promenad på en timme där man lägger ner en kvart på att tänka över allt man är stolt och tacksam över, en kvart på att tänka över sina mål och drömmar i livet, som om man redan har uppnått dem, en kvart på att tänka över vad man kan göra för produktivt IDAG, och sedan en sista kvart på att verkligen pumpa upp sitt state genom att rätta till sin fysiologi och säga till sig själv saker som "Jag älskar mitt liv", "Jag kommer kämpa hårt idag" och "Jag är bäst". Man kan ha uppumpande musik och småjogga också.
Det är inte svårare än att lägga ner en timme på träning, studerande, meditation eller annat produktivt. En deprimerad person KAN utföra det, men jag lovar att om man gör det där varje dag så kommer man inte att vara deprimerad särskilt länge.
På vilket sätt är det där rationellt, snarare än flumpositivt?
Jag hamnade i depression som 20-åring. Tog mig lite tursamt ur ett halvår senare. Något som skulle resultera i ett slags likgiltighet. Inget blev sig likt och det mesta hade förlorat sitt värde. Så har det varit i snart 6 år. Jag skulle dock ljuga om jag sa att allt är lika värdelöst som innan. Det har blivit bättre, om än lite.
Jag drabbas ibland av korta och intensiva depressioner. De varar i ca tre dagar. De är väldigt påtagliga. Jag skulle beskriva det som att hoppets låga inom mig släcks. Allt vad hopp och framtid heter försvinner ur mitt sinne, och kvar är jag ensam med mitt lidande. Aptiten försvinner den med. Ligger oftast i min säng och stirrar upp i taket. Av någon anledning tänds lågan sakteligen igen och jag kan fortsätta leva normalt i någon månad till, innan det är dags igen.
Till en början skrämde depressionerna mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det vet jag egentligen nu heller, De kommer när de kommer, men skulle inte säga att de skrämmer mig. Tycker snarare att de för något mystiskt och intressant med sig, sånt man normalt sett står långt ifrån när man mår bra. Jag har lärt mig att acceptera och i viss mån uppskatta "mörkret". Jag har dock stor respekt för dessa "ting".
I övrigt mår jag ok. Som några redan skrivit är det varken bra eller dåligt.
HMS Laestander
2013-12-28, 22:16
Trisst att så många svarar så som de gör, nu när det är jul och allt...
Började träna för att jag trodde det skulle bättra på min självkänsla (och mitt självförtroende) och för att jag skulle känna mig säkrare i mig själv. Känner mig säkrare i mig själv, tycker allt känns riktigt ytligt och tragiskt: helt annat bemötande nu än när jag vägde 20kg till och hade mycket mindre muskler på kroppen.
Dåligt självförtroende, även om jag känner mig säkrare i mig själv, känner mig helt ointressant i alla situationer. Obekväm i en hel mängd situationer. Enda gången jag egentligen är nöjd och bekymmerslös är på gymmet.
Arbetslös.
Vägrar utmana mig själv utanför träningen och kliver inte en centimeter utanför min egna comfort zone.
EDIT: Tappade helt lusten att plugga sista året i gymnasiet. Hamnade i en negativ spiral där jag inte gick på lektioner, från början för att jag inte orkade, sen för att jag inte orkade ta ikapp det jag hamnat efter, sen för att jag skämdes. Tog tag i mig någorlunda och gjorde alla mina uppgifter osv efter mycket om och men, men gick ut gymnasiet med mycket sämre betyg än vad jag skulle ha.
Alla familjesammankomster är detsamma och alla berättar för mig hur bra jag är och hur lätt jag har det i livet och hur bra allting kommer bli för mig. Jag är arbetslös. Har usla betyg. Ingen ork att göra något konstruktivt mer än att bara träna för att komma ifrån allting. Förklarar för vissa hur jag känner men känns bara som jag lägger all skit på andra.
Jag tror det bara är att tuffa på, tillslut så får man ju äntligen vila.
Crippa90
2013-12-28, 22:49
Är riktigt taggad på livet!
Finns så mycket att lära sig och göra, och om drygt en vecka börjar jag på mitt första riktiga jobb. Jag hoppas bara att tiden ska räcka till. :)
IvarLudvig
2013-12-28, 22:55
Är taggad till tusen! Har just avslutat ett längre förhållande med barn och grejer vilket ställt till med stora logistiska och ekonomiska problem för mig så ibland kommer det lite ångestattacker. Men med hård träning, promiskulitet och positivt tänkande så hålls det undan!
Det gäller att se till det som är bra!
filmjölk
2013-12-28, 23:32
Är taggad till tusen! Har just avslutat ett längre förhållande med barn och grejer vilket ställt till med stora logistiska och ekonomiska problem för mig så ibland kommer det lite ångestattacker. Men med hård träning, promiskulitet och positivt tänkande så hålls det undan!
Det gäller att se till det som är bra!
Avhåll dig ifrån promiskuösitet. Det är lätt hänt att du kärar ner dig i första bästa stolpskott när du är såpass sårbar som du är. Bäst att sansa sig ett tag och sedan slampa runt när du mår bättre.
Jag tror det är viktigt att man accepterar att man utvecklas med tiden.
Tror många är rädda för det "nya". Det är läskigt, osäkert. Men det är en del av livet. Att man hela tiden utvecklas som person både gällande relationer, psykiskt, fysiskt. Och att en del av berg o dalbanan är också i perioder av sorg. Det får man försöka acceptera.
Sen tror jag också lycka är något man vill sträva efter. Ett mål.
Och det är resan som är målet.
Helt ärligt så trodde jag att jag mådde bra. Dagarna rullade på i samma takt. Jag tränar regelbundet, jag har ett fast jobb sedan många år där jag faktiskt trivs, jag har ett stadigt förhållande sedan 3år och jag köpte en bostadsrätt för ett halvår sen. Ekonomin är bra, hälsan är bra, reser så ofta jag kan osv osv.
Sen en dag så insåg jag att jag inte är lycklig längre. Jag minns inte senaste gången jag kände mig glad eller lycklig. Jag har livsleda, allting tar emot, allting känns grått. Jag saknar att känna mig exalterad för något, känna lycka. Fått mer och mer sömnproblem och mer och mer ångest. Vill nästan inte gå utanför dörren längre. Blir mentalt trött fort och får lätt migrän.
Jag hoppas det kommer vända. Jag hoppas verkligen jag kommer känna mig lycklig igen.
Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. När man pratade med folk runtomkring så sa dom hela tiden "men du har ju allt du behöver" varför skulle du ha ångest? må dåligt? osv.
Tog det svåraste beslutet hittills i livet och gjorde slut med flickvännen. Nu tar jag dagen lite som det kommer. Men förhoppningsvis kommer man må bättre med tiden. Nästa steg är väl att söka sig till ett jobb där man känner att man utvecklas.
Generellt mår jag väldigt bra, men så har jag ups and downs som alla andra. Jobbigaste var väl att jag blev dumpad för ett par månader sedan, men hade själv insett innan det hände att känslorna inte fanns där från min sida heller. Så nu känns det väldigt bra, skolan går bra, träningen går bra, familj och fina vänner finns vid min sida!
Med tänkandet kan man besluta sig för att varje morgon vakna en timme tidigare än normalt, hoppa upp ur sängen, skrika "JAG ÄLSKAR MITT LIV" med utsträckta armar och med ett stort leende på läpparna, därefter gå en promenad på en timme där man lägger ner en kvart på att tänka över allt man är stolt och tacksam över, en kvart på att tänka över sina mål och drömmar i livet, som om man redan har uppnått dem, en kvart på att tänka över vad man kan göra för produktivt IDAG, och sedan en sista kvart på att verkligen pumpa upp sitt state genom att rätta till sin fysiologi och säga till sig själv saker som "Jag älskar mitt liv", "Jag kommer kämpa hårt idag" och "Jag är bäst". Man kan ha uppumpande musik och småjogga också.
Det är inte svårare än att lägga ner en timme på träning, studerande, meditation eller annat produktivt. En deprimerad person KAN utföra det, men jag lovar att om man gör det där varje dag så kommer man inte att vara deprimerad särskilt länge.
Kan inte avgöra om du trollar eller inte. Är du allvarlig har du uppenbarligen inte varit deprimerad eller haft någon nära som varit det. Och då är det ju lite dumt att ge råd och säga "så här är det". Lite som att "hit that inner chest, brah".
Kan inte avgöra om du trollar eller inte. Är du allvarlig har du uppenbarligen inte varit deprimerad eller haft någon nära som varit det. Och då är det ju lite dumt att ge råd och säga "så här är det". Lite som att "hit that inner chest, brah".
Han är allvarlig, det är helt i linje med hur han brukar skriva och debattera.
narcissisten
2013-12-29, 02:19
Angående depression och hjälpfulla tips om att "tänka positivt" så tycker jag denna är rätt bra. Om att behandla alla sjukdomar så som folk behandlar exempelvis människor med depression.
http://blog.annaspargoryan.com/wp-content/uploads/2013/12/CWFTYoV.png
Vet inte om du var ironisk eller höll med mig.
Jag höll med. *hug*
Jag höll med. *hug*
Det är lätt nu för tiden (med tanke på internet) att hitta information och att kommma tilll insikt med hur pass meningslöst allting är.
Vi kan genom fåtal knapptryck bli mer pålästa än de smartaste av de gamla grekekiska filosoferna.
eternallord
2013-12-29, 02:35
Det är lätt nu för tiden (med tanke på internet) att hitta information och att kommma tilll insikt med hur pass meningslöst allting är.
Vi kan genom fåtal knapptryck bli mer pålästa än de smartaste av de gamla grekekiska filosoferna.
Läsa och förstå är inte samma sak.
Läsa och förstå är inte samma sak.
Fortfarande tillräckligt för att bli cynisk och få en dyster syn på livet skulle jag vilja påstå.
ByggarBertil
2013-12-29, 02:58
Finns det nån motsvarighet till "emo" om man mår dåligt när man är över 30 och börjar bli tunnhårig? Jag tänkte att om jag ändå mår såhär så kan jag lika gärna göra en grej av det.
Köp en sportbil
Jag höll med. *hug*
Jobbar inom psykiatrin och får se och höra om unga människor som avslutat eller försökt avsluta sina liv nästan dagligen, det är alltid värt ett försök att hjälpa någon som börjat tänka i dom banorna - även om det är över internet..
R Scarpa27
2013-12-29, 08:17
dra tillbaka tiden...
kollade igenom gammla foton & hittade foton där jag var grymmt snygg, vältränad och mådde som bäst.(foton är inge bra)
http://1.bp.blogspot.com/-DWDaHB6qwvo/UEzN7yNpu_I/AAAAAAAABDc/qW7rNpccAqw/s1600/turn-back-time.jpg
Shqypnia
2013-12-29, 10:06
Vad, rent fysiskt i din hjärna, är ett "val"? Fundera på det en stund, och sen hur universum fungerar i stort -> vad som får en viss sak att hända. Kanske är du lite mindre självgod efter det.
Jag styr mina tankar. Vill jag tänka på en milkshake nu så gör jag det. Livet består utav ständiga val. Jag tänker inte vara mindre självgod. Jag väljer att inte vara det. Det värsta en människa kan göra är att inta offer positionen och endast tänka på sina problem. Det bästa man kan göra är att analysera sin situation och se möjligheterna för att sedan göra upp en plan. Detta är så klart val vi gör.
Vad skulle inte vara ett val?
Jag styr mina tankar. Vill jag tänka på en milkshake nu så gör jag det. Livet består utav ständiga val. Jag tänker inte vara mindre självgod. Jag väljer att inte vara det. Det värsta en människa kan göra är att inta offer positionen och endast tänka på sina problem. Det bästa man kan göra är att analysera sin situation och se möjligheterna för att sedan göra upp en plan. Detta är så klart val vi gör.
Vad skulle inte vara ett val?
Gör du? Gör det? Till vilken utsträckning då och vad beror dina val på? Väljer man att bli kroniskt sjuk, vara ful, ha alkoholiserade föräldrar, bli mobbad eller deprimerad? Förstår du magnituden och beskaffenheten hos en klinisk depression? Naturligtvis är det viktigt att analysera sin situation och se vägar dit man vill komma, men du målar upp det hela på ett lite provocerande och, som sagt, självgott vis som för mig känns besvärande oförstående.
BelowAverage
2013-12-29, 10:42
Klart inställningen kan formas utav vad som händer kring dig men där har du också ett val av hur du låter det påverka dig. Du kan inte göra något åt att det sker men du kan välja hur du ska reagera men för att du ska kunna göra det så måste man ha en hel del självinsikt.
Denna självinsikt når man oftast genom att uppleva saker som är riktigt jobbiga. Kommer ihåg att jag läste någon artikel i DN om att de personer som har upplevt 3 tragedier eller svåra händelser i livet är de lyckligaste i livet, kan ha varit någon annanstans men kontentan var något sådant.
Sen håller jag inte alltid med om ju mer skit som du utsätts för gör att du presterar eller gör saker sämre. Många som varit med om mycket är de som sedan lyckas allra bäst också.
Jag har upplevt en del för mig jobbiga saker och har varit deprimerad och haft "lyckopiller" utskrivna från läkare. Jag har under en lång period inte heller lyckats särskilt bra i livet pga av jag var omedveten om hur jag skulle hantera det som hänt och processa det. När jag väl fick hjälp med och kämpat på i några år själv så har det börja vända rejält. Saker som händer idag har jag en helt annan förmåga att hantera och om jag idag mår dåligt så hamnar jag inte lika djupt och lyckas ta mig ur det rätt så bra och ändå göra det jag ska.
Jag sa aldrig att man inte kan hantera saker alls. Vad är det du argumenterar emot egentligen?
Ja det finns alltid undantag. Ja man kan stärkas av att klara sig genom tuffa perioder.
Jag tror ändå att människor generellt har sämre inre förutsättningar efter att ha sparken snarare än vid en frivillig uppsägning, t.ex. Det sänker ditt välmående, självförtroende och därmed motivation.
Ja man kan lyckas ändå, ingen har sagt något annat..
decussatio
2013-12-29, 10:57
Jag styr mina tankar. Vill jag tänka på en milkshake nu så gör jag det. Livet består utav ständiga val. Jag tänker inte vara mindre självgod. Jag väljer att inte vara det. Det värsta en människa kan göra är att inta offer positionen och endast tänka på sina problem. Det bästa man kan göra är att analysera sin situation och se möjligheterna för att sedan göra upp en plan. Detta är så klart val vi gör.
Vad skulle inte vara ett val?
Förklara gärna för mig hur det här går till på en neuropsykologisk nivå.
Förklara gärna för mig hur det här går till på en neuropsykologisk nivå.Man behöver inte veta hur elektricitet funkar för att kunna tända en lampa.
decussatio
2013-12-29, 11:05
Man behöver inte veta hur elektricitet funkar för att kunna tända en lampa.
Nej. Men det som påstås går emot rådande neuropsykologisk forskning. Påstår man något som går emot aktuell forskning så har man hela bevisbördan.
Människan är ett resultat av sin omgivning. Att du tror dig ha valt det här sättet att tänka är intressant, men felaktigt. Du upplever det som att du gjort ett val att tänka positivt men du har lika lite gjort ett fritt val som någon annan. Hade du levt i ett annat kontext så hade du "valt" annorlunda.
Någonting du däremot väljer är att avstå från att läsa på och ta del av forskning ...
Nej. Men det som påstås går emot rådande neuropsykologisk forskning. Påstår man något som går emot aktuell forskning så har man hela bevisbördan.
Människan är ett resultat av sin omgivning. Att du tror dig ha valt det här sättet att tänka är intressant, men felaktigt. Du upplever det som att du gjort ett val att tänka positivt men du har lika lite gjort ett fritt val som någon annan. Hade du levt i ett annat kontext så hade du "valt" annorlunda.
Någonting du däremot väljer är att avstå från att läsa på och ta del av forskning ...Jag tror på determinism om man i efterhand kollar på världen utifrån. Men jag tror också på att detta inte spelar någon roll inifrån i nutid.
Does that make sense? Kanske är en motsägelse men det spelar ingen roll.
Ignatius72
2013-12-29, 11:12
Nej. Men det som påstås går emot rådande neuropsykologisk forskning. Påstår man något som går emot aktuell forskning så har man hela bevisbördan.
Människan är ett resultat av sin omgivning. Att du tror dig ha valt det här sättet att tänka är intressant, men felaktigt. Du upplever det som att du gjort ett val att tänka positivt men du har lika lite gjort ett fritt val som någon annan. Hade du levt i ett annat kontext så hade du "valt" annorlunda.
Någonting du däremot väljer är att avstå från att läsa på och ta del av forskning ...
Det är väl varken det ena eller andra? Eller båda två är kanske bättre uttryckt. Det finns en massa miljöfaktorer som inte går att bortse ifrån men otvivelaktigt så gör man massor av val som påverkar ens mående. En del har lättare att vara lösningsfokuserade än andra, en del behöver träna på det. Men inställning, attityd till svårigheter i livet är helt klart avgörande.
Jag tror på att man med rationellt tänkande kan göra mycket för att koppla bort ens externa faktorer, på samma sätt som att man med en tärning kan fatta beslut som neurologiskt inte skulle vara logiska.
decussatio
2013-12-29, 11:13
Jag pratar inte om filosofi, jag pratar utifrån ett medicinskt perspektiv ... Alltså gör vad du vill som får dig att må bra och motivera det hur du vill, men om du ska börja uttala dig om vad som funkar generellt, särskilt för sjukdomsdrabbade, då måste du ha ett naturvetenskapligt perspektiv snarare än ett filosofiskt. Tycker du det är okay att säga till folk att ta homeopatiska preparat med, istället för att söka beprövad vård? Bara för att man själv intalat sig att det fungerar?
Att positivt tänkande funkat för dig beror sannolikt på att du är övertygad om att det funkar - ren placebo som inte funkar på människor som inte tror på samma sak. Och du har, vad du än tror, inte valt att tro på dess verkan.
Man behöver inte veta hur elektricitet funkar för att kunna tända en lampa.
När lampan slutar fungera och det varken hjälper att trycka på strömbytaren eller att byta glödlampa och när den inringda elektrikern inte kan hitta felet blir situationen en helt annan.
Det är bara att gratulera till, och det menar jag verkligen, att din lampa klarar att hållas i drift med hjälp av förhållandevis enkla medel, men en viss ödmjukhet inför att dina lösningar inte är automatiskt applicerbara på andra människors livssituation vore helt klart på sin plats.
Det är väl varken det ena eller andra? Eller båda två är kanske bättre uttryckt. Det finns en massa miljöfaktorer som inte går att bortse ifrån men otvivelaktigt så gör man massor av val som påverkar ens mående. En del har lättare att vara lösningsfokuserade än andra, en del behöver träna på det. Men inställning, attityd till svårigheter i livet är helt klart avgörande.
Vilket i sin tur är en effekt av yttre påverkan och de situationer man hamnat i pga. tidigare omständigheter.
decussatio
2013-12-29, 11:16
Det är väl varken det ena eller andra? Eller båda två är kanske bättre uttryckt. Det finns en massa miljöfaktorer som inte går att bortse ifrån men otvivelaktigt så gör man massor av val som påverkar ens mående. En del har lättare att vara lösningsfokuserade än andra, en del behöver träna på det. Men inställning, attityd till svårigheter i livet är helt klart avgörande.
Attityd påverkar men vilken attityd man har är inte ett fritt val. Människan har ett grundläggande behov av att känna att den själv orsakar det som är bra och många med positiv attityd tror sig ha valt det. Men att något upplevs som ett val betyder inte att det är det.
David_wigren
2013-12-29, 11:16
Man behöver inte veta hur elektricitet funkar för att kunna tända en lampa.
Ens tankar är ett direkt resultat av den kemiska kommunikationen i hjärnan. Om den kemiska kommunikationen är rubbad så rubbas tankarna också. Hur man mår och uppfattar saker, och tankemönster förändras helt när det uppstår en obalans i hjärnan.
Lite som att försöka tända en lampa som är trasig.
-Vadå, det är väl bara att trycka på knappen? Derp!
Självklart så finns det olika nivåer av depressioner och psykiskt ohälsa. Är depressionen måttlig så går det att lösa problemen med positivt tänkande. Men har man en djup klinisk depression så kanske det inte är så enkelt. Då måste man fixa lampan genom att kolla proppskåpet, eller ringa en elektriker. Har man tur så kanske man kan få lampan att lysa igen.
decussatio
2013-12-29, 11:17
Jag tror på att man med rationellt tänkande kan göra mycket för att koppla bort ens externa faktorer, på samma sätt som att man med en tärning kan fatta beslut som neurologiskt inte skulle vara logiska.
Precis. Du tror.
Precis. Du tror.Japp. Men det jag försöker säga iaf är att om en person VÄLJER (fri vilja eller ej) rätt beslut och blir perfekt på alla sätt och vis, så kan man såklart i efterhand säga att "ja, det var självklart att han skulle fatta de besluten, med tanke på hans gener kombinerat med hans externa influenser". Men spelar det någon roll IDAG, när ditt liv ännu inte är över? Du vet ju inte ännu hur ditt liv kommer att bli, så även om determinism gäller så betyder inte det att du inte kan göra det bästa av situationen NU.
BelowAverage
2013-12-29, 11:26
Japp. Men det jag försöker säga iaf är att om en person VÄLJER (fri vilja eller ej) rätt beslut och blir perfekt på alla sätt och vis, så kan man såklart i efterhand säga att "ja, det var självklart att han skulle fatta de besluten, med tanke på hans gener kombinerat med hans externa influenser". Men spelar det någon roll IDAG, när ditt liv ännu inte är över? Du vet ju inte ännu hur ditt liv kommer att bli, så även om determinism gäller så betyder inte det att du inte kan göra det bästa av situationen NU.
Och det stämmer också. Tror de vill förklara att man inte är sig själv under depression, det påverkar ens förmåga att göra valet "gör det bästa av situationen" som så många här förespråkar.
Depression är inte så enkelt som en taskig inställning till livet.
Ignatius72
2013-12-29, 11:28
Vilket i sin tur är en effekt av yttre påverkan och de situationer man hamnat i pga. tidigare omständigheter.
Attityd påverkar men vilken attityd man har är inte ett fritt val. Människan har ett grundläggande behov av att känna att den själv orsakar det som är bra och många med positiv attityd tror sig ha valt det. Men att något upplevs som ett val betyder inte att det är det.
Då menar ni att all form av behandling är a waste of time?
Men lås oss säga att Oleghs teori håller rakt igenom. När är man dömd till denna determinism?
decussatio
2013-12-29, 11:29
Japp. Men det jag försöker säga iaf är att om en person VÄLJER (fri vilja eller ej) rätt beslut och blir perfekt på alla sätt och vis, så kan man såklart i efterhand säga att "ja, det var självklart att han skulle fatta de besluten, med tanke på hans gener kombinerat med hans externa influenser". Men spelar det någon roll IDAG, när ditt liv ännu inte är över? Du vet ju inte ännu hur ditt liv kommer att bli, så även om determinism gäller så betyder inte det att du inte kan göra det bästa av situationen NU.
Du har gravt missförstått både determinism och medicin.
Då menar ni att all form av behandling är a waste of time?
Men lås oss säga att Oleghs teori håller rakt igenom. När är man dömd till denna determinism?
Nej, det är yttre påverkan. Det får dig att ta andra beslut i framtiden, förhoppningsvis.
decussatio
2013-12-29, 11:30
Då menar ni att all form av behandling är a waste of time?
Men lås oss säga att Oleghs teori håller rakt igenom. När är man dömd till denna determinism?
Nej, om du läser vad jag skrivit i övrigt så ser du att jag ser adekvat och beprövad behandling som oerhört viktigt vid psykisk ohälsa. Och jag är absolut inte determinist.
Ignatius72
2013-12-29, 11:30
Nej, det är yttre påverkan. Det får dig att ta andra beslut i framtiden, förhoppningsvis.
Så attityder och inställning kan förändras? Var det inte precis det jag skrev?
bighulken
2013-12-29, 11:34
Mår shiiit just nu,men det beror på sjukdom.sovit i 3 dgr,och haltar upp å kollar lite här på kollo ibland......
livet är som vågor....ibland så går det uppför å sen går det nedför.ibland skulle jag vilja att dessa kurvor höll sig lite längre på lycko sidan....
men att ha ett rakt streck i stället är ingen option,det vet vi ju vad det betyder i sjukhusmiljö.
sen att bli påmind om hur förgängligt livet är också då.Hade en bekant som var väldigt trevlig.helt plötsligt ser jag R.I.P på Fejjan!!!.....
jahapp det var det de!!.....är några(3st) som åkt vidare nu till Valhall senaste
2-åren.
skulle aldrig vilja leva i evighet!!...se alla runtomkring en försvinna iväg.men tyvär så kanske träningen resulterar i detta.att man lever längre,i vart fall.
men nu lite possitivt då......;-).
man får ett djävla bra liv med kvalitutta i när man är i gång å motionerar!!!
för det gäller ju att livet blir värt att leva också.
sen så går vi mot ljusare tider nu också....det har vänt!!!
sen så har nog progressionen fått fäste också,vilket bådar gott i framtida vikter....;-).
strax ett nytt år på Almanackan,och planerna smides iordning.kan bli buu eller bää,men det blir i vilket fall!!!........
Vi tror vi vet allt,men helt plötsligt kommer en okänd person eller händelse in i bilden.och vips!!!!....så har det mesta ändrat sig.
alfahenke
2013-12-29, 11:34
Jag sa aldrig att man inte kan hantera saker alls. Vad är det du argumenterar emot egentligen?
Ja det finns alltid undantag. Ja man kan stärkas av att klara sig genom tuffa perioder.
Jag tror ändå att människor generellt har sämre inre förutsättningar efter att ha sparken snarare än vid en frivillig uppsägning, t.ex. Det sänker ditt välmående, självförtroende och därmed motivation.
Ja man kan lyckas ändå, ingen har sagt något annat..
Argumenterade inte riktigt emot det utan mer runt det så att säga. Så ingen kritik mot dig :)
Så attityder och inställning kan förändras? Var det inte precis det jag skrev?
Jag hakade nog upp mig på "Men ..." i den sista meningen. Först snackar du miljöfaktorer och val. Men man kan välja vad man har för inställning, attityd, mm. Det är en effekt av de val och miljöfaktorer man gör och utsätts för som jag ser det. Det är inte statiskt såklart.
Läs Sam Harris ”Free Will”.
OnT: Jorå, föffan.
Sheogorath
2013-12-29, 11:54
Jag styr mina tankar. Vill jag tänka på en milkshake nu så gör jag det. Livet består utav ständiga val. Jag tänker inte vara mindre självgod. Jag väljer att inte vara det. Det värsta en människa kan göra är att inta offer positionen och endast tänka på sina problem. Det bästa man kan göra är att analysera sin situation och se möjligheterna för att sedan göra upp en plan. Detta är så klart val vi gör.
Vad skulle inte vara ett val?
Vad som hände här var att "milkshake" dök upp i ditt huvud och du klottrade ner det. Du kan i efterhand säga saker som "jag tänkte på milkshake för någon nämnde det igår" eller vad du nu finner för orsak när du tittar tillbaka, men varför "milkshake" dök upp framför någon av alla andra miljoner saker du hade kunnat tänka på (giraff!) kan du inte klargöra. Det blev så. Milkshake. Giraff. Med tanke på att val styrs av tankar och tankar dyker upp i vårt medvetande bortom vår kontroll kan du definitivt ifrågasätta hur fria dina val är bara där. Man har dessutom visat i neurofysiologiska tester att vi blir medvetna om våra val millisekunder EFTER att vi gjort vårt val. D.v.s. hjärnan väljer åt oss, vi blir medvetna om valet, vi (kan) intala oss att "vi valt", och sedan utför vi eventuellt en handling. D.v.s. du är helt och hållet en slav under omständigheterna. Omständigheter som bestäms av antingen enbart föregående skeenden (om universum är ett slutet deterministiskt system) eller en kombination av föregående skeenden och slumpen (om kvantmekanisk slump är ett faktum).
Sammanfattningsvis: du valde inte vad du valde. Det blev ett val. Det här behöver inte påverka hur du väljer i framtiden men det kan få dig att reflektera lite kring om det överhuvudtaget finns någon grund för din självgodhet.
bighulken, du får mig nästan att storhulka över grötbrunchen *hug*
Jag har inga sjukdomar och tror inte jag är deprimerad (föräldrarna hävdar dock annorlunda, man förblir deras lilla pöjk) men det har varit ett tufft år efter ett uppbrott förra julen. Skäms över att man fastnat i samma hjulspår sådär.
Men jag är övertygad om att även om jag sällan är glad numera, så kan jag göra andra glada, det ser jag på dem. Det kan bli lite prestationsbetonat, och kännas hycklande när man inte själv mår så bra, men faktum kvarstår... Det är en skön känsla att göra någons dag bättre.
Diomedea exulans
2013-12-29, 12:18
Men jag är övertygad om att även om jag sällan är glad numera, så kan jag göra andra glada, det ser jag på dem.
Samma här. Folk skrattar åt mig ganska ofta!
Medicinerad och stabil *flex*
Strangerdanger
2013-12-29, 13:05
Herregud vad många det är som medicineras för att de ska må bra mentalt. :confused:
Strangerdanger
2013-12-29, 13:06
Samma här. Folk skrattar åt mig ganska ofta!
Diomedea, du måste sluta vara så negativ och trycka ner dig själv sådär. Livet är för kort.
StarkaUlf
2013-12-29, 13:21
Livet är långt.
awesomooo
2013-12-29, 13:22
Jag tycker jag mår bra men många tror nog att jag mår mindre bra.
Herregud vad många det är som medicineras för att de ska må bra mentalt. :confused:
Nu kanske dessa siffror är tagna ur röven, men tycker mig minnas att runt 1 miljon svenskar medicineras för psykiska åkommor av olika slag.
Diomedea exulans
2013-12-29, 13:23
Livet är för kort.
Kort? :confused: Skiten tar ju fan aldrig slut!
Men men, jag ska försöka bli lite mer positiv.
Strangerdanger
2013-12-29, 14:12
Nu kanske dessa siffror är tagna ur röven, men tycker mig minnas att runt 1 miljon svenskar medicineras för psykiska åkommor av olika slag.
1/9 av Sveriges befolkning.:eek:
Tragiskt. :(
Strangerdanger
2013-12-29, 14:13
Kort? :confused: Skiten tar ju fan aldrig slut!
Men men, jag ska försöka bli lite mer positiv.
Ehm, ja. Speciellt nu när tiden flyger iväg.
Bra. Det kommer göra en skillnad.
JHilding
2013-12-29, 14:18
1/9 av Sveriges befolkning.:eek:
Tragiskt. :(
http://m.youtube.com/watch?v=FvM0ryhD5rY
Strangerdanger
2013-12-29, 14:36
http://m.youtube.com/watch?v=FvM0ryhD5rY
Det såg ut som han ventilerade där ett tag. Han ljuger ju inte direkt. Så ser verkligheten för de flesta svenskar. Tragiskt. Jag ska INTE leva ett sådant liv.
Kaktus123
2013-12-29, 14:39
Ärlig talat så mår jag riktigt dåligt även om jag mår bättre idag än för några veckor sedan.
Separation mellan föräldrarna som spårade ur för ett gäng år sedan.
Äldre släkting som blev sjuk och tyvärr inte har blivit sig lik
Kompis som tog livet av sig
Familjemedlem som råkade ut för en bilolycka och låg i respirator och ett stort gäng operationer
Blev diagnostiserad med peniscancer i höstas/nyligen och behandlad
Toppa med att jag nyligen blev arbetslös också
Lite ytligt om mina senaste år, nog för man brukar säga att motgångar stärker men jag börjar fan bara bli trött.
R Scarpa27
2013-12-29, 19:18
deprissions medicin, hur hjälper dom?
fungerar de på direkten?
vad händer när man slutar med dom?
ni som tar antideprisiva mediciner förklara effekten och jah plöj all info....
frågar pga funderar på att skaffa.
Stressad! Har ett bra liv i de allra flesta avseenden men sitter fast i det berömda ekorrhjulet när det gäller jobb. Kommer ingenstans och att jag inte vet vad vad jag vill gör det inte lättare, men man får ändå vara tacksam att man har ett arbete att gå till i dessa tider. Nu har det dock dykt upp lite eventuella möjligheter och kontakter vilket kan leda till lite bättre jobb, lön och slippa pendla. Men inom samma yrkeskategori vilket skapar än mer stress och oro att fastna i nästa ekorrhjul.
Nåja nytt år snart, må det bli bättre :)
"Kill of all my demons and you might kill my angels too" T.W.
Denna sammanfattar mig rätt bra. Mår bra. Kontrollerar det väl.
XiCrniLQGYc
Diomedea exulans
2013-12-30, 11:48
deprissions medicin, hur hjälper dom?
fungerar de på direkten?
vad händer när man slutar med dom?
ni som tar antideprisiva mediciner förklara effekten och jah plöj all info....
frågar pga funderar på att skaffa.
Jag tar en som heter Citalopram. Den gör så man producerar mer serotonin, har jag för mig. Man tar en om dagen. De fungerar inte på direkten, det tar ungefär två veckor innan de börjar verka. Man blir gladare i allmänhet av dem. Om jag slutar så blir jag som jag var förut.
deprissions medicin, hur hjälper dom?
fungerar de på direkten?
vad händer när man slutar med dom?
ni som tar antideprisiva mediciner förklara effekten och jah plöj all info....
frågar pga funderar på att skaffa.
Högst individuellt hur man svarar på olika mediciner skulle jag säga. Själv tar jag en medicin som heter "Seroquel" och om jag lättast skall beskriva dess funktion så skulle jag säga att den " stabiliserar stämningsläget" Det är ingen "klassisk" SSRI dvs. Och den "fungerar" bra för mig om man bortser från en djävulsk trötthet som hela tiden gör sig påmind.
Är du konstant nedstämd eller pendlar du upp/ner, eller hur upplever du dina problem. Ja, jag förutsätter att det finns en problematik då du vill ha tabletter/medicin utskrivet :)
Sheogorath
2013-12-30, 11:58
Jag tar en som heter Citalopram. Den gör så man producerar mer serotonin, har jag för mig. Man tar en om dagen. De fungerar inte på direkten, det tar ungefär två veckor innan de börjar verka. Man blir gladare i allmänhet av dem. Om jag slutar så blir jag som jag var förut.
Nästan rätt. Man tror (även om det börjat ifrågasättas) att de verkar genom att blockera den pump som tar upp "använt" serotonin från synapsspalten mellan nervcellerna. Effekten blir att serotoninet inte kan tas upp och brytas ner i samma utsträckning utan istället blir kvar och kan signalera på nytt. Det serotonin man har används oftare helt enkelt. Det finns andra antidepressiva mediciner som har samma effekt på noradrenalin och (ett fåtal) på dopamin. Det ger dem annorlunda biverkningsprofil och i viss mån gör dem lämpliga för andra typer av "känslosjukdomar".
Diomedea exulans
2013-12-30, 12:00
Nästan rätt. Man tror (även om det börjat ifrågasättas) att de verkar genom att blockera den pump som tar upp "använt" serotonin från synapsspalten mellan nervcellerna. Effekten blir att serotoninet inte kan tas upp och brytas ner i samma utsträckning utan istället blir kvar och kan signalera på nytt. Det serotonin man har används oftare helt enkelt. Det finns andra antidepressiva mediciner som har samma effekt på noradrenalin och (ett fåtal) på dopamin.
Ja, just det! Det ringer en klocka när du säger det.
Nästan rätt. Man tror (även om det börjat ifrågasättas) att de verkar genom att blockera den pump som tar upp "använt" serotonin från synapsspalten mellan nervcellerna. Effekten blir att serotoninet inte kan tas upp och brytas ner i samma utsträckning utan istället blir kvar och kan signalera på nytt. Det serotonin man har används oftare helt enkelt. Det finns andra antidepressiva mediciner som har samma effekt på noradrenalin och (ett fåtal) på dopamin.
Hur skulle det bli om en person som inte har några svackor eller ångest tar dem?
Biverkningar? Downperiod om man slutar? (trots då att man inte mådde dåligt innan)
1/9 av Sveriges befolkning. Tragiskt.
Är det bättre att de inte medicinerar och mår sämre, för att det på något sätt skulle vara "finare" att inte medicinera? Säger du samma sak åt en diabetiker (Nej nej, varför skall du ta insulin, BESTÄM dig för att inte vara sjuk så fixar det sig, det handlar bara om vilken inställning man har!!11!)?
G_lund: Man skulle nog mest känna av biverkningarna (muntorrhet, hjärtklappning etc.). Det är sällan fråga om att man får någon astronomisk "kick" av dem, och det är i regel inte heller så att man får dem för att bli en person som är glad jämt, utan för att slippa vara en person som är ledsen jämt.
Sheogorath
2013-12-30, 12:04
Hur skulle det bli om en person som inte har några svackor eller ångest tar dem?
Biverkningar? Downperiod om man slutar? (trots då att man inte mådde dåligt innan)
Jag spekulerar fritt nu men tror att väldigt många skulle upptäcka att de faktiskt under lång tid har gått runt med psykisk ohälsa som de faktiskt hade kunnat behandla på ena eller andra viset, t.ex. med medicin. Jag är av åsikten att vårt samhälle gör oss sjuka.
Folk ondgör sig över överförskrivning av psykofarmaka. Jag tror att ett större problem är underdiagnostik av psykisk ohälsa eftersom man vant sig vid att inte må så bra, att bita ihop och inte göra väsen av sig.
Edit: men som Tolkia skriver: om det verkligen inte finns något problem tror jag effekten skulle bli främst negativ: d.v.s. ingen ytterligare förbättring och bara biverkningar.
Jag spekulerar fritt nu men tror att väldigt många skulle upptäcka att de faktiskt under lång tid har gått runt med psykisk ohälsa som de faktiskt hade kunnat behandla på ena eller andra viset, t.ex. med medicin. Jag är av åsikten att vårt samhälle gör oss sjuka.
Det baseras ju dock på att du har en underliggande hypotes att det finns massor av människor som går runt med ångest och depression utan att förstå vad det är fråga om, och inte på att SSRI automatiskt gör människor gladare?
Edit post edit: Blaaargh.
Sheogorath
2013-12-30, 12:06
Det baseras ju dock på att du har en underliggande hypotes att det finns massor av människor som går runt med ångest och depression utan att förstå vad det är fråga om, och inte på att SSRI automatiskt gör människor gladare?
Exakt. Se min edit ovan.
Jag spekulerar fritt nu men tror att väldigt många skulle upptäcka att de faktiskt under lång tid har gått runt med psykisk ohälsa som de faktiskt hade kunnat behandla på ena eller andra viset, t.ex. med medicin. Jag är av åsikten att vårt samhälle gör oss sjuka.
Folk ondgör sig över överförskrivning av psykofarmaka. Jag tror att ett större problem är underdiagnostik av psykisk ohälsa eftersom man vant sig vid att inte må så bra, att bita ihop och inte göra väsen av sig.
Edit: men som Tolkia skriver: om det verkligen inte finns något problem tror jag effekten skulle bli främst negativ: d.v.s. ingen ytterligare förbättring och bara biverkningar.
Intressant! Jag tror jag delar din åsikt. Någonting måste ju vara fel, eller snarare, det borde kunna vara mycket bättre med tanke på hur många som faktiskt inte mår bra.
Ser fram emot att någon tar tag i saken och skapar en ny tråd på det ämnet.
TheOne1994
2013-12-30, 12:14
Mina teorier. Idag nojjar alla sönder allt. Allt ska var så jävla hajpat.
Lev livet , gör det inte så svårt. Sluta läs hur dåligt folk mår i media. Alla har ups and downs. Det hör till att vara lite nere ibland. Jag har gått igenom mig beskärda del själv.
Livet är svårt, det är är nog så det ska vara...lite svårt. Det är det som motiverar oss att göra saker bättre och bättre hela tiden. Stäng av datorn för en stund och fråga dej själv: vad har jag för mål med mitt liv ? Skriv upp och sätt lappen på kylen, beta av eftersom. Det kan låta enkelt men vad har vi för val egentligen ? Det får inte vara tabletterna som styr ens liv, det är för lätt....kämpa istället. Låt det ta flera år att komma upp igen. Det kan liknas vid styrketräning, det tar många år att åstadkomma något, sen är där dom som tar genvägar med "medicin" :)
Se dej själv som vinnare !!!!
Sheogorath
2013-12-30, 12:18
Mina teorier. Idag nojjar alla sönder allt. Allt ska var så jävla hajpat.
Lev livet , gör det inte så svårt. Sluta läs hur dåligt folk mår i media. Alla har ups and downs. Det hör till att vara lite nere ibland. Jag har gått igenom mig beskärda del själv.
Livet är svårt, det är är nog så det ska vara...lite svårt. Det är det som motiverar oss att göra saker bättre och bättre hela tiden. Stäng av datorn för en stund och fråga dej själv: vad har jag för mål med mitt liv ? Skriv upp och sätt lappen på kylen, beta av eftersom. Det kan låta enkelt men vad har vi för val egentligen ? Det får inte vara tabletterna som styr ens liv, det är för lätt....kämpa istället. Låt det ta flera år att komma upp igen. Det kan liknas vid styrketräning, det tar många år att åstadkomma något, sen är där dom som tar genvägar med "medicin" :)
Se dej själv som vinnare !!!!
http://mblserier.files.wordpress.com/2011/08/inspirerande-tatuering.jpg
mina teorier. Idag nojjar alla sönder allt. Allt ska var så jävla hajpat.
Lev livet , gör det inte så svårt. Sluta läs hur dåligt folk mår i media. Alla har ups and downs. Det hör till att vara lite nere ibland. Jag har gått igenom mig beskärda del själv.
Livet är svårt, det är är nog så det ska vara...lite svårt. Det är det som motiverar oss att göra saker bättre och bättre hela tiden. Stäng av datorn för en stund och fråga dej själv: Vad har jag för mål med mitt liv ? Skriv upp och sätt lappen på kylen, beta av eftersom. Det kan låta enkelt men vad har vi för val egentligen ? Det får inte vara tabletterna som styr ens liv, det är för lätt....kämpa istället. Låt det ta flera år att komma upp igen. Det kan liknas vid styrketräning, det tar många år att åstadkomma något, sen är där dom som tar genvägar med "medicin" :)
se dej själv som vinnare !!!!
+1.
Alltså, det är lite sådär man försöker tänka. När man har en bra dag. Ibland har man dåliga dagar. Vi är nog tillbaka lite på Slartibartfasts quote i inlägg #18 (http://kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=6796785&postcount=18)
Hur kan jag välja att ibland inte känna en överväldigande uppgivenhet just när det känns som att livet är nästan bara "downs" och att jag inte lyckas jobba sig framåt på min lista? Kunde jag välja så skulle jag låta bli att känna så.
"Lev livet alla är nere ibland yolo 'medicin' är lätta genvägar"
http://static2.fjcdn.com/thumbnails/comments/eh+no+lol+deadmau5+has+a+much+begger+head+and+_756 a5457172cf3fbfbd6fc756cc69192.jpg
http://img.photobucket.com/albums/v77/Asta77/GIFs/CastleStrangleGIF_zps06505e8e.gif
Steckmaestro
2013-12-30, 23:50
Ups and downs. Mår oftast finemang, jag är dock dålig på att vara ensam så blir hängig om det inte händer något eller jag bara sitter och slö surfar. Att deffa gör mig deppig:P
Mår bra, brukar oftast göra det :)
Det får inte vara tabletterna som styr ens liv, det är för lätt....kämpa istället. Låt det ta flera år att komma upp igen. Det kan liknas vid styrketräning, det tar många år att åstadkomma något, sen är där dom som tar genvägar med "medicin" :)
Se dej själv som vinnare !!!!
Låter som att du behöver gå igenom en rejäl depression och läsa på om anti-depressiva. ;)
Hur kan jag välja att ibland inte känna en överväldigande uppgivenhet just när det känns som att livet är nästan bara "downs" och att jag inte lyckas jobba sig framåt på min lista? Kunde jag välja så skulle jag låta bli att känna så.
I grund och botten tror jag att det här ofta handlar om begreppsförvirring kombinerat med okunskap och oförmåga att föreställa sig andra situationer än den egna.
Ja, det är normalt att det för annars friska individer dippar i bland och att måendet inte alltid är på topp, men det är väsensskilt från att vara kliniskt deprimerad.
I det vardagliga språket används ofta ord som till exempel deppig av personer som upplever en kort, övergående och egentligen ganska lindrig svacka i ett annars fungerande liv och det blir väldigt olyckligt när det förväxlas med att faktiskt vara deprimerad på riktigt. För någon som är kliniskt deprimerad är inte svackan kortvarig, även om en depression kan ha olika svårighetsgrader, och för en sådan person hjälper inte de där putslustiga och ibland välmenande råden som egentligen kan sammanfattas med att bita ihop och rycka upp sig.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här, men jag orkar inte för tillfället.
Jag har läst tillräckligt mycket av det du skrivit genom åren för att tycka att du definitivt bör överväga att söka hjälp för ditt mående innan det blir för sent och du faller igenom på riktigt. Går det för långt kan vägen tillbaka bli så oändligt mycket svårare.
Jag antar att alla som dömer ut psykofarmaka som "fusk" också är väldigt restriktiva i sin inställning till t.ex. PWO.
Mår toppen , och kommer bli toppen att få fylla 50 år 2014 , singel och livet leker
I grund och botten tror jag att det här ofta handlar om begreppsförvirring kombinerat med okunskap och oförmåga att föreställa sig andra situationer än den egna.
Ja, det är normalt att det för annars friska individer dippar i bland och att måendet inte alltid är på topp, men det är väsensskilt från att vara kliniskt deprimerad.
I det vardagliga språket används ofta ord som till exempel deppig av personer som upplever en kort, övergående och egentligen ganska lindrig svacka i ett annars fungerande liv och det blir väldigt olyckligt när det förväxlas med att faktiskt vara deprimerad på riktigt. För någon som är kliniskt deprimerad är inte svackan kortvarig, även om en depression kan ha olika svårighetsgrader, och för en sådan person hjälper inte de där putslustiga och ibland välmenande råden som egentligen kan sammanfattas med att bita ihop och rycka upp sig.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här, men jag orkar inte för tillfället.
Jag har läst tillräckligt mycket av det du skrivit genom åren för att tycka att du definitivt bör överväga att söka hjälp för ditt mående innan det blir för sent och du faller igenom på riktigt. Går det för långt kan vägen tillbaka bli så oändligt mycket svårare.
Jo, det ligger nog något i det. Tidigare resonerade jag nog lite snarlikt, bit ihop och kämpa på liksom, "alla har det tufft ibland". Nu börjar jag få bättre grepp om hur illa det faktiskt kan vara.
Ser din poäng i andra stycket också. Tack för omtanken :)
R Scarpa27
2013-12-31, 10:25
Högst individuellt hur man svarar på olika mediciner skulle jag säga. Själv tar jag en medicin som heter "Seroquel" och om jag lättast skall beskriva dess funktion så skulle jag säga att den " stabiliserar stämningsläget" Det är ingen "klassisk" SSRI dvs. Och den "fungerar" bra för mig om man bortser från en djävulsk trötthet som hela tiden gör sig påmind.
Är du konstant nedstämd eller pendlar du upp/ner, eller hur upplever du dina problem. Ja, jag förutsätter att det finns en problematik då du vill ha tabletter/medicin utskrivet :)
jo varit ganska nedstämd ett väldigt bra tag.
dock har jag dagar som är uppåt.
hmm funderar på om nytt jobb & mer jobb...
nytt boende osv kan hjälpa, dock ej i längden kanske.
hmm ganska sugen på tabletter men har hört att man kan få sjukt stor viktuppgång på kort tid, och att medicinerna kan ge ännu mer deprision.
Finska Lejonet
2013-12-31, 11:59
Efter att för flera år sen släppt ut mina känslor efter många års instängdhet och hemskheter så mår jag bra. Detta är den första vintern som jag mår bra bland kyla och mörker. Är så otroligt glad att de aldrig blev psykofarma för min del utan terapi och träning där jag fick se att jag kunde åstadkomma saker på egen hand utan att andra förstörde och att jag var beroende av någon.
Jag tror vissa kan komma långt med att ändra tanksätt och ge sig själv goda förutsättningar, men samtidigt så har jag sätt många falla på vägen. Vi är alla lika men ändå så olika så att ordinera träning och zyzz-mentalitet till alla känns aningen naivt. Trygghet gör att man kan koncentrera sig på mål samt forma dem, saknar man denna trygghet så blir det svårt och denna kan komma från olika håll.
Ignatius72
2013-12-31, 12:06
I grund och botten tror jag att det här ofta handlar om begreppsförvirring kombinerat med okunskap och oförmåga att föreställa sig andra situationer än den egna.
Ja, det är normalt att det för annars friska individer dippar i bland och att måendet inte alltid är på topp, men det är väsensskilt från att vara kliniskt deprimerad.
I det vardagliga språket används ofta ord som till exempel deppig av personer som upplever en kort, övergående och egentligen ganska lindrig svacka i ett annars fungerande liv och det blir väldigt olyckligt när det förväxlas med att faktiskt vara deprimerad på riktigt. För någon som är kliniskt deprimerad är inte svackan kortvarig, även om en depression kan ha olika svårighetsgrader, och för en sådan person hjälper inte de där putslustiga och ibland välmenande råden som egentligen kan sammanfattas med att bita ihop och rycka upp sig.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här, men jag orkar inte för tillfället.
Jag har läst tillräckligt mycket av det du skrivit genom åren för att tycka att du definitivt bör överväga att söka hjälp för ditt mående innan det blir för sent och du faller igenom på riktigt. Går det för långt kan vägen tillbaka bli så oändligt mycket svårare.
+1
Överhuvudtaget så slänger sig folk med för mycket hobbydiagnosticerande som urholkar de riktiga diagnoserna.
D-Crawler
2013-12-31, 12:10
Mår väldigt bra, ser fram emot 2014 med stor entusiasm!
+1
Överhuvudtaget så slänger sig folk med för mycket hobbydiagnosticerande som urholkar de riktiga diagnoserna.
Visst är det så. Samtidigt vill jag inte kasta alltför mycket skit på de som ägnar sig åt det, då jag upplever att det oftast rör sig om okunskap och brist på erfarenhet, inte elakhet och illvilja.
Utan att ha varit kliniskt deprimerad är det de facto helt omöjligt att sätta sig in i en deprimerad persons livssituation och känsloliv. Det är då enkelt att extrapolera sin egen upplevelse av den där normala och tillfälliga svackan till att gälla även den kliniskt deprimerade personens upplevelse och tro att personen upplever samma sak, med bara den skillnaden att man själv är mycket bättre på att hantera det och inte "låter" det gå så pass långt som den egentligen kliniskt deprimerande personen gjort.
Till och med inom "gruppen" deprimerade människor är det i princip omöjligt att överföra person X upplevelse till person Y och tro att båda upplever Z. Som sagt finns det ju olika grader av depression och för en person med lätt depression kan det vara lika svårt att föreställa sig en svår depression som det är för den friska personen med den normala svackan att föreställa sig den lindrigaste varianten.
Som synes är jag inte helt och hållet benägen att skyffla alltför mycket mög på de där oerfarna personerna, men en mer ödmjuk framtoning inför sådant man är så gott som ovetande om skulle verkligen vara önskvärt, inte bara i den här frågan. Att sluta tro att ens egen situation och upplevelse är automatiskt överförbar på andra människor skulle vara ett bra första steg att ta.
Diomedea exulans
2013-12-31, 12:35
Överhuvudtaget så slänger sig folk med för mycket hobbydiagnosticerande som urholkar de riktiga diagnoserna.
Framförallt har jag märkt att det är vanligt att folk diagnosticerar sig själva med ADHD utan att ha fått någon utredning. Rent osmakligt, tycker jag.
Ignatius72
2013-12-31, 13:29
Att sluta tro att ens egen situation och upplevelse är automatiskt överförbar på andra människor skulle vara ett bra första steg att ta.
Apselut
Framförallt har jag märkt att det är vanligt att folk diagnosticerar sig själva med ADHD utan att ha fått någon utredning. Rent osmakligt, tycker jag.
Adhd-light är vanligt förekommande i "debatten". Man glömmer lätt det viktigaste kriteriet för att få en diagnos-det ska vara funktionshindrade.
Om jag fått en krona varje gång jag hört "jag hade säkert fått en bokstavskombination om jag blivit testad när jag gick i skolan" hade jag varit tät. Med det sagt så finns det såklart en hel del som borde haft en diagnos men inte har det. Funktionshinder som man inte förstår att man har för att man fungerar bra i vissa områden.
Raschmus
2014-01-07, 10:36
Klistrar in vad jag precis postade i dating och relationer tråden:
Du är annars mentalt stark och mår jävligt bra. Annars är du ett stöd för din omgivning och känner du står stadigt. Dock reste din partner bort för två veckor sedan och kommer hem först om ytterligare 4 veckor. På den tiden har du försökt hålla tajta rutiner, tränat mycket för endorfiner och haft god kosthållning men det hjälper inte. Du har svårt att sova, äta och jobba. Du har gått ner 3kg första veckan fastän du äter så mycket du orkar. Konstant ångest och saknad ligger i bröstet. Värt att nämna så känner du stor tillit till din partner, ingen oro för otrohet eller dylikt. Däremot litar du inte på någon annan och är därför orolig att hon skall råka ut för något annat elände när hennes resekamrater dessutom är sämsta möjliga. Sammanfattningsvis är 20% oro för hennes välbefinnande och 80% en enorm saknad som ligger och trycker över bröstet konstant.
Några tips för att lätta trycket så man kan få sova och prestera på topp på jobbet igen? Försöker gå rakryggad, komma in i samma testosteronstinna alpha-mode igen men är bara en liten bitch (som dock inte gnäller till någon).
Vet att jag är en bortskämd skitunge som kunde ha blivit lämnad efter 30 års giftermål eller dyl men utifrån min verklighet så är detta pissjobbigt.
Edit: Vi håller daglig kontakt.
Slartibartfast
2014-01-09, 10:13
Ni som går i terapi, hur finansierar ni skiten?
En vettig terapeut kostar minst 60€ i timmen här i Sovjet. Har man inga akuta problem, utan mera kroniska tankelåsningar, som kanske kunde lösas genom terapi, så är det en extremt långsiktig potentiell hjälp. Går man hos terapeuten en gång i veckan i ett år, så har man lagt över 3000€ på samtal, som antagligen inte resulterar i nånting konkret. Själv tycker jag helt enkelt inte att det är värt pengarna.
Hur gör ni?
Chrillee
2014-01-09, 10:36
Tom, blev precis uppsagd från det bästa jobbet jag haft. Bra start på året...
Ni som går i terapi, hur finansierar ni skiten?
En vettig terapeut kostar minst 60€ i timmen här i Sovjet. Har man inga akuta problem, utan mera kroniska tankelåsningar, som kanske kunde lösas genom terapi, så är det en extremt långsiktig potentiell hjälp. Går man hos terapeuten en gång i veckan i ett år, så har man lagt över 3000€ på samtal, som antagligen inte resulterar i nånting konkret. Själv tycker jag helt enkelt inte att det är värt pengarna.
Hur gör ni?
Betalar 100 sek per gång :) Och detta endast tills högkostnadsskyddet slagit in om jag minns rätt :)
Ni som går i terapi, hur finansierar ni skiten?
En vettig terapeut kostar minst 60€ i timmen här i Sovjet. Har man inga akuta problem, utan mera kroniska tankelåsningar, som kanske kunde lösas genom terapi, så är det en extremt långsiktig potentiell hjälp. Går man hos terapeuten en gång i veckan i ett år, så har man lagt över 3000€ på samtal, som antagligen inte resulterar i nånting konkret. Själv tycker jag helt enkelt inte att det är värt pengarna.
Hur gör ni?
Har gått till offentlig terapeut som kostade gratis för mig då, var väl för ung för att betala tror jag.
Har också gått privat till en som kostade 800 sek/samtal. Fick hjälp av mina föräldrar ekonomiskt då eftersom jag bara levde på studiemedel. Men behövde inte mer än drygt 5-6 samtal innan jag klarade av att lösa resten själv.
Diomedea exulans
2014-01-09, 15:36
Ni som går i terapi, hur finansierar ni skiten?
En vettig terapeut kostar minst 60€ i timmen här i Sovjet. Har man inga akuta problem, utan mera kroniska tankelåsningar, som kanske kunde lösas genom terapi, så är det en extremt långsiktig potentiell hjälp. Går man hos terapeuten en gång i veckan i ett år, så har man lagt över 3000€ på samtal, som antagligen inte resulterar i nånting konkret. Själv tycker jag helt enkelt inte att det är värt pengarna.
Hur gör ni?
Går inte längre, men när jag gick så betalade jag med lönen helt enkelt.
Efter en längre tids stressrelaterade magproblem och allmänna symptom på utbrändhetsdepression, så mår jag nu förträffligt efter ledigheten över jul och nyår.
Just nu är det lite sådär, faktiskt.
Jag har ingen aning om hur/om/när jag lyckas lösa eget boende. Jag får erbjudande på lägenheter men vet inte om jag kommer att få något ändå. Är inneboende hos svärmor och har varit det sedan september men behöver något eget snarast. Jag har pengar till kontantinsats men det är för många varningsklockor om den svenska bostadsmarknaden för att jag ska våga ta lån nu.
Dessutom vet jag inte alls hur min ekonomi ser ut efter sommaren. Examen i juni och sedan då?
Ledsen just nu, avslutat ett 5 1/2 års förhållande. Tungt just nu.
Sent from my C6903 using Tapatalk
R Scarpa27
2014-01-09, 20:54
Tom, blev precis uppsagd från det bästa jobbet jag haft. Bra start på året...
mm arbetsmarknaden e piss.
den ska bli bättre sägs det... bs... säger jag...
Sverige kommer bli en av de fattigaste länder i slutändan.
R Scarpa27
2014-01-09, 20:56
Ledsen just nu, avslutat ett 5 1/2 års förhållande. Tungt just nu.
Sent from my C6903 using Tapatalk
usvh sådant suger...
vill inte vara negativ men hade också ett längre förhållande som krasade...sedan dess har jag varken kännt för att skaffa nytt eller ens ragga. =(
hoppas du tar dig igenom det.
det går över det värsta men tar tid.....
R Scarpa27
2014-01-09, 20:57
Just nu är det lite sådär, faktiskt.
Jag har ingen aning om hur/om/när jag lyckas lösa eget boende. Jag får erbjudande på lägenheter men vet inte om jag kommer att få något ändå. Är inneboende hos svärmor och har varit det sedan september men behöver något eget snarast. Jag har pengar till kontantinsats men det är för många varningsklockor om den svenska bostadsmarknaden för att jag ska våga ta lån nu.
Dessutom vet jag inte alls hur min ekonomi ser ut efter sommaren. Examen i juni och sedan då?
hur gammal är du?...
hmm mkt beror ju på vad du köper...
att hyra e ju inte heller roligt.
Vettefan hur min "fritid" kommer se ut nu jan-juni. Innan trodde jag att jag var stresstålig, det tror jag inte längre. Det krävs inte mycket press för att allt ska bli jättejobbigt och jag är lite skraj för att det ska hända. Men peppar peppar.
Strangerdanger
Banned User
Lite bättre nu.
R Scarpa27
2014-01-09, 21:27
Vettefan hur min "fritid" kommer se ut nu jan-juni. Innan trodde jag att jag var stresstålig, det tror jag inte längre. Det krävs inte mycket press för att allt ska bli jättejobbigt och jag är lite skraj för att det ska hända. Men peppar peppar.
känner igen det där.
usvh sådant suger...
vill inte vara negativ men hade också ett längre förhållande som krasade...sedan dess har jag varken kännt för att skaffa nytt eller ens ragga. =(
hoppas du tar dig igenom det.
det går över det värsta men tar tid.....
Tack, skönt att man inte är ensam.
Sent from my C6903 using Tapatalk
hur gammal är du?...
hmm mkt beror ju på vad du köper...
att hyra e ju inte heller roligt.
Är 26. Men killen ska studera i höst och vi vet inte riktigt vilken stad han hamnar i så vi kan oavsett inte köpa något innan dess.
R Scarpa27
2014-01-09, 22:24
Är 26. Men killen ska studera i höst och vi vet inte riktigt vilken stad han hamnar i så vi kan oavsett inte köpa något innan dess.
okay i see.
jobbigt läge =/...
så ni bor hemma hos hans mamma? nudå?
okay i see.
jobbigt läge =/...
så ni bor hemma hos hans mamma? nudå?
Precis, vi flyttade hit som en mellanlandning ifrån Oslo. Han har studerat på komvux (utan csn) och jag pluggar på högskolan.
Det är ett stort hus och det fungerar bra, men man saknar att ha något eget. Nu ska han dessutom tillbaka till Oslo några månader och jag ska bo själv i Sverige :/
KalleTeodor
2014-01-09, 23:36
Delete
Lafayette
2022-12-07, 04:29
4/10 skulle jag säga.
trädgårdsmöbel
2022-12-07, 04:44
4/10 skulle jag säga.
3/10 här. Sömnlös natt och postcovid. Trots att jag är frisk och börjat jobba igen från senaste covid känner jag mig så jävla kass och svag. Ont överallt, och så sömnproblem på det.
Brofessorn
2022-12-07, 09:32
Kanske 3/10. Ogillar vintern allt mer för varje år som går. Mörkt, kallt, förjävligt.
Rikard Jansson
2022-12-07, 09:49
9.4/10. -0.6 enbart p.g.a. november/december.
Diomedea exulans
2022-12-07, 10:21
10/10.
Lafayette
2022-12-07, 10:23
10/10.
Du tar antidepp, så det är lite fusk!
Lafayette
2022-12-07, 10:23
3/10 här. Sömnlös natt och postcovid. Trots att jag är frisk och börjat jobba igen från senaste covid känner jag mig så jävla kass och svag. Ont överallt, och så sömnproblem på det.
Post covid ser jag, du bör unna dig en längre julledighet.
Lafayette
2022-12-07, 10:24
Kanske 3/10. Ogillar vintern allt mer för varje år som går. Mörkt, kallt, förjävligt.
Detta håller inte. Du måste upp till 5 iallafall.
Scratch89
2022-12-07, 10:41
8 av 10. Lite stressad över min förmåga att prokrastinera en tråkig kurs jag läser, lite existensiell ångest som vanligt. Annars bra. Träningen funkar fint, ganska nöjd med jobbet, fantastisk kvinna osv.
Brofessorn
2022-12-07, 10:44
Detta håller inte. Du måste upp till 5 iallafall.
Vad säger du Laffe, ska vi ta en solsemester i tropikerna
Lafayette
2022-12-07, 10:51
Vad säger du Laffe, ska vi ta en solsemester i tropikerna
Älskar mörkret. Upp tidigt och sen äta lussebullar, dricka kaffe och tända ljus.
Du får köpa en sollampa.
skyffelmördarn
2022-12-07, 11:03
Skit ska skit ha
StarkaUlf
2022-12-07, 11:04
Mår som jag förtjänar, antar jag.
Bläh, hela världen är emot mig.
Har ett raseri som behöver ut.
Bläh, hela världen är emot mig.
Har ett raseri som behöver ut.
du har aldrig tänkt på att ett orm med avatar är symboliskt, det är så du uppfattar dig själv och när du gör det är det vad andra ser av dig. hur skulle det kunna vara annorlunda? Lite giftig den där ;)
Varför vill du veta det? Precis som det spelar någon roll ena stunden så andra si. När förresten? Egentligen? är det bakom just nu hur fan ska jag ha tid att anteckna 10.000 saker om dagen
Artros i båda axlarna som värker som tandvärk dygnet runt och medför sömnproblem och att träningen går skit, postcovid som aldrig ger med sig verkar det som (över 2 år nu), nyligen upptäckt hjärtfel, stört less på jobbet, ett ex som hör av sig och tjafsar runt vår dotter 10-100 ggr per dag. Så mycket dynga men jag en rätt nöjd person i grunden, behövs lite för att jag ska tycka det är ok så säg 7/10 psykiskt trots allt.
Artros i båda axlarna som värker som tandvärk dygnet runt och medför sömnproblem och att träningen går skit, postcovid som aldrig ger med sig verkar det som (över 2 år nu), nyligen upptäckt hjärtfel, stört less på jobbet, ett ex som hör av sig och tjafsar runt vår dotter 10-100 ggr per dag. Så mycket dynga men jag en rätt nöjd person i grunden, behövs lite för att jag ska tycka det är ok så säg 7/10 psykiskt trots allt.
Mycket elände, men det måste också vara mycket bra va? Tänkte då det ändå är en 7:a.
Det finns bara en väg och det är framåt.
Lafayette
2022-12-08, 10:32
Det finns bara en väg och det är framåt.
Tyvärr. Life is no nintendo game you dont get another chance /eminem
Diomedea exulans
2022-12-08, 11:26
Tyvärr. Life is no nintendo game you dont get another chance /eminem
Desto större anledning att gå framåt. Du kan inte starta om från där du var förut.
Så länge du lever så är du kvar på banan.
trädgårdsmöbel
2022-12-09, 08:43
Riktigt jäkla uselt ärligt talat idag. Krypande ångest, sorg, stress, sömnbrist. Avskyr verkligen den där känslan av att ha simultana men åtskilda saker att må dåligt över. Blir så splittrat. En sak i taget till nästa gång Jesus, Allah, Odin eller Buddha. tack på förhand.
Lafayette
2022-12-09, 08:47
Riktigt jäkla uselt ärligt talat idag. Krypande ångest, sorg, stress, sömnbrist. Avskyr verkligen den där känslan av att ha simultana men åtskilda saker att må dåligt över. Blir så splittrat. En sak i taget till nästa gång Jesus, Allah, Odin eller Buddha. tack på förhand.
Du bör sluta med ssri. Den verkar inte på dig längre och istället blir det ångest och sömnstörningar. Ersätt med konditionsträning istället.
jag har aldrig upp eller ner, jag kan däremot bli arg över att tiden inte räcker till.
Generellt mår jag bra, men idag har det varit tufft. Jag har inte varit hos tandläkaren på över 10 år, men förnekat att jag har tandläkarskräck. Tack och lov så har jag insett att jag har rejäl tandläkarskräck, för den insikten har sporrat mig att ta tag i det istället för att fortsätta skjuta på det. Var dit i tisdags på besiktning, upptäckte ett hål (men annars var det inte så illa!) och idag blev det lagning. Kunde inte sova på hela natten nu inför och grät hela vägen hem. Gråten var nog en kombination av urladdning efter rejäl rädsla, och en stor lättnad. Nu är det äntligen gjort, nu är jag uppe på hästen igen. Nu ska jag däcka på sängen med en av våra hundar och sova ikapp...
Scratch89
2022-12-09, 14:09
Generellt mår jag bra, men idag har det varit tufft. Jag har inte varit hos tandläkaren på över 10 år, men förnekat att jag har tandläkarskräck. Tack och lov så har jag insett att jag har rejäl tandläkarskräck, för den insikten har sporrat mig att ta tag i det istället för att fortsätta skjuta på det. Var dit i tisdags på besiktning, upptäckte ett hål (men annars var det inte så illa!) och idag blev det lagning. Kunde inte sova på hela natten nu inför och grät hela vägen hem. Gråten var nog en kombination av urladdning efter rejäl rädsla, och en stor lättnad. Nu är det äntligen gjort, nu är jag uppe på hästen igen. Nu ska jag däcka på sängen med en av våra hundar och sova ikapp...
Jag fick 10 mg Stesolid när jag var hos tandläkaren förrförra året när de skulle akutborra ett hål jag lyckats få. Det var fan inte dumt alltså. Det kändes bättre under tiden och nu i efterhand har hjärnan lärt sig att det inte var så farligt att gå till tandläkare. Rekommenderas!
Lafayette
2022-12-09, 15:21
Generellt mår jag bra, men idag har det varit tufft. Jag har inte varit hos tandläkaren på över 10 år, men förnekat att jag har tandläkarskräck. Tack och lov så har jag insett att jag har rejäl tandläkarskräck, för den insikten har sporrat mig att ta tag i det istället för att fortsätta skjuta på det. Var dit i tisdags på besiktning, upptäckte ett hål (men annars var det inte så illa!) och idag blev det lagning. Kunde inte sova på hela natten nu inför och grät hela vägen hem. Gråten var nog en kombination av urladdning efter rejäl rädsla, och en stor lättnad. Nu är det äntligen gjort, nu är jag uppe på hästen igen. Nu ska jag däcka på sängen med en av våra hundar och sova ikapp...
Firade du med en stor godispåse också?*popcorn*
jag har aldrig upp eller ner, jag kan däremot bli arg över att tiden inte räcker till.
Finns så mycket tid som behövs, så behöver du verkligen hinna med allt?
Allmän existentiell ångest bara.
MasterChief
2022-12-09, 19:09
Jag mår väl egentligen ganska bra. Fortfarande väldigt kär i min hustru efter 26 år. Underbara barn som studerar, jobbar och är så jävla duktiga. Bra och utmanande jobb med härliga kollegor. Bra lön och bra ekonomi. Har en underbar hobby (fågelskådning, fågelfotografering och astronomi) som förgyller fritiden. Träningen går bra. Rätt stark och vältränad och är nog topp 1% i min ålderskategori.
Men trots allt så tyngs jag av existentiella frågor om livet. Varför är vi här? Hur uppkom livet? Finns det en gud? Vad är meningen? Varje dag plågas jag över dessa frågeställningar.
7/10
Rikard Jansson
2022-12-09, 19:19
Jag mår väl egentligen ganska bra. Fortfarande väldigt kär i min hustru efter 26 år. Underbara barn som studerar, jobbar och är så jävla duktiga. Bra och utmanande jobb med härliga kollegor. Bra lön och bra ekonomi. Har en underbar hobby (fågelskådning, fågelfotografering och astronomi) som förgyller fritiden. Träningen går bra. Rätt stark och vältränad och är nog topp 1% i min ålderskategori.
Men trots allt så tyngs jag av existentiella frågor om livet. Varför är vi här? Hur uppkom livet? Finns det en gud? Vad är meningen? Varje dag plågas jag över dessa frågeställningar.
7/10
Har du läst Jung?
MasterChief
2022-12-09, 19:30
Har du läst Jung?
Nope, något du rekommenderar?
Tyvärr. Life is no nintendo game you dont get another chance /eminem
But life can be nintendo hard tho.
skyffelmördarn
2022-12-09, 23:51
Men trots allt så tyngs jag av existentiella frågor om livet. Varför är vi här? Hur uppkom livet? Finns det en gud? Vad är meningen? Varje dag plågas jag över dessa frågeställningar.
Har du alltid gjort det eller har du gjort det och sen har det kommit tillbaka senare i livet?
Jag hade den typen av funderingar när jag var kanske runt 20 men efter 30 har jag helt släppt den typen av grubbleri eftersom det inte finns något bra svar på det. Lite som med universums storlek, det finns saker som man helt enkelt bara inte är menad att förstå och det är okej.
Rikard Jansson
2022-12-10, 07:22
Nope, något du rekommenderar?
Definitivt, han ägnade typ hela livet åt ämnena Gud, teologi, psykologi, lite filosofi och var extremt intelligent. Samma frågor hemsökte honom, men även annat om t.ex. det omedvetna och hur vissa historier och drömmar återkommande poppar upp, även om vi aldrig har hört historien förut. Svårt att förklara Jung men ja, 100% läsvärt om man funderar mycket på sånt :D
MasterChief
2022-12-10, 08:56
Har du alltid gjort det eller har du gjort det och sen har det kommit tillbaka senare i livet?
Jag hade den typen av funderingar när jag var kanske runt 20 men efter 30 har jag helt släppt den typen av grubbleri eftersom det inte finns något bra svar på det. Lite som med universums storlek, det finns saker som man helt enkelt bara inte är menad att förstå och det är okej.
Så länge jag kan minnas, det blir allt mer för varje år. Överlag en spännande resa men ibland påfrestande (dock inget som jag inte kan hantera).
Definitivt, han ägnade typ hela livet åt ämnena Gud, teologi, psykologi, lite filosofi och var extremt intelligent. Samma frågor hemsökte honom, men även annat om t.ex. det omedvetna och hur vissa historier och drömmar återkommande poppar upp, även om vi aldrig har hört historien förut. Svårt att förklara Jung men ja, 100% läsvärt om man funderar mycket på sånt :D
Tack för tipset!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.