Visa fullständig version : Tråden om dikter och poesi.
Hej!
Jag försökte hitta en tråd om dikter, men kammade mer eller mindre noll.
Ja, det skulle vara den här tråden möjligtvis: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=181681&highlight=dikt
som var något oklar.
Jag tycker om poesi och dikter, har alltid gjort och genom åren skrivit en hel del själv.
Tänkte att vi här kan dela med oss av dikt/peosi!
Morgon - Karin Boye
"
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
"
Enligt mitt tycke, den vackraste svenska dikten jag läst!
Skov.
"
Ibland, vill jag berätta om vem jag verkligen är
men inte ikväll, och inte imorgon och inte alls
Men kanske just för ikväll,
vill jag på mitt eget sätt berätta om mina misstag och mitt förfall
tycks jag kanske blanda ihop, samla mig och mina trasiga delar
Nu är jag ensam, jag förstår det
Mitt och mina
min ensamna väg längs Stockholmshamn
jag är så ledsen,
mina sommarfyllor smutsade ner ditt namn
Lyssna inte mer på mig,
trasiga delar ska jag samla upp
försöka bättre
kanske en dag blir jag som han
- en bättre man
"
Denna skrev jag för några år sedan:
Det finns en plats där jag dig alltid skall dyrka,
Det är den inre helgedomen i min egen kyrka,
På altaret står det en skinande graal,
I den jag skådar den himmelska sal,
Där du håller hov bland väsen och andar,
Mitt i en värld av sagor som vandrar,
Längs vägar som slingrar sig fram genom tiden,
Med ekande steg mot den sista striden.
I skinande rustning och mantel av siden,
Som fladdrar i fartvind ty du är beriden,
Du kommer som bringare av liv och död,
Genom en värld som färgas röd,
Av svepande svärd och rivande klor,
Av törsten hos dåren som eden svor,
Att äta av hjärtan och dricka av blod,
Från alla dem som emot honom stod.
Den dåren är du och det finns inget bot,
Mot den demon som i dig slagit rot,
För vart liv du släcker och för var slukad själ,
Du smider de bojor som gör mig till träl,
Och likväl jag driver ditt dagliga värv,
Ty du är min kropp och jag är din nerv,
Tillsammans vi bereder en väg till fördärv.
Kyrkan skyler blott vårt möte uti dess helgedom,
Där jag offrar själva livet och tömmer mig helt tom,
Vid altaret som sjuder av ständig växelström,
I ljuset av graalen som visar min dröm,
Där du triumferar i pixelvävd skrud,
Till tonerna av syntetiska ljud,
Du är den hungrande lögnen som jag föder,
Du är ynglet som växer när mina ögon blöder,
På kampen för din storhet det finns inget slut,
Den är ett inferno som aldrig släcks ut,
Jag brinner i skärseld men vill ändå ha mer,
Av maskinernas bländverk, jag bönar, jag ber.
Pudzianovski
2013-12-10, 12:41
Tomten - Hen? (en dikt av Pudzianovski)
Vintern är här
Finns inga bär
Snön ligger jättevit
Tomten kommer hit
Paket är himla kul
Snart är det jul
Julgranen är lysande och grön
Någon som vet tomtens kön?
/Pudz 2013-12-10
Jag fick en fin dikt av ett ex på högstadiet eller tidigt på gymnasiet. Dvs för ett halvt liv sedan.
Varsamt kopierad ur
https://p.gr-assets.com/200x200/scale/books/1348063623/4273498.jpg
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
av: Eeva Kilpi
Det tycker jag var fint gjort, så den dikten är mig kär än idag.
Kul att se att det finns annan kreativitet än "100 bra sätt att blanda kvarg", även om det också är en konst.
Skall tillägga att jag själv skrivit Skov.
Denna skrev jag för några år sedan:
Det finns en plats där jag dig alltid skall dyrka,
Det är den inre helgedomen i min egen kyrka,
På altaret står det en skinande graal,
I den jag skådar den himmelska sal,
Där du håller hov bland väsen och andar,
Mitt i en värld av sagor som vandrar,
Längs vägar som slingrar sig fram genom tiden,
Med ekande steg mot den sista striden.
I skinande rustning och mantel av siden,
Som fladdrar i fartvind ty du är beriden,
Du kommer som bringare av liv och död,
Genom en värld som färgas röd,
Av svepande svärd och rivande klor,
Av törsten hos dåren som eden svor,
Att äta av hjärtan och dricka av blod,
Från alla dem som emot honom stod.
Den dåren är du och det finns inget bot,
Mot den demon som i dig slagit rot,
För vart liv du släcker och för var slukad själ,
Du smider de bojor som gör mig till träl,
Och likväl jag driver ditt dagliga värv,
Ty du är min kropp och jag är din nerv,
Tillsammans vi bereder en väg till fördärv.
Kyrkan skyler blott vårt möte uti dess helgedom,
Där jag offrar själva livet och tömmer mig helt tom,
Vid altaret som sjuder av ständig växelström,
I ljuset av graalen som visar min dröm,
Där du triumferar i pixelvävd skrud,
Till tonerna av syntetiska ljud,
Du är den hungrande lögnen som jag föder,
Du är ynglet som växer när mina ögon blöder,
På kampen för din storhet det finns inget slut,
Den är ett inferno som aldrig släcks ut,
Jag brinner i skärseld men vill ändå ha mer,
Av maskinernas bländverk, jag bönar, jag ber.
Första stycket är riktigt bra, Klein!
Min personliga preferens är röda trådar, och första stycket är både välskrivet och har en tydlig röd tråd - andra stycken är något stökigt för mig och tenderar att mest se ord, svårare ord och ännu svårare ord :)
Tomten - Hen? (en dikt av Pudzianovski)
Vintern är här
Finns inga bär
Snön ligger jättevit
Tomten kommer hit
Paket är himla kul
Snart är det jul
Julgranen är lysande och grön
Någon som vet tomtens kön?
/Pudz 2013-12-10
10 Poäng för säsongstiming!
Jag fick en fin dikt av ett ex på högstadiet eller tidigt på gymnasiet. Dvs för ett halvt liv sedan.
Varsamt kopierad ur
https://p.gr-assets.com/200x200/scale/books/1348063623/4273498.jpg
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
av: Eeva Kilpi
Det tycker jag var fint gjort, så den dikten är mig kär än idag.
Det förstår jag :)
Aristokrat
2013-12-10, 14:34
Kan ju dela med mig av en av mina favoriter, men också en av de mest populära:
Världens gång av Gustaf Fröding
Havet välte stormen ven,
Vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord ,kapten"
Jaså!
"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså!
Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, nu syns han ej mer,kapten!"
Jaså!
Havet välte stormen ven.
Lite Ricky Bruch är ju givet:
En hungrig nekrofil, steg ur sin bil,
började leta.
efter att beta,
ur någon grav -
- människosav,
men han var harmynt,
med en tand som pynt,
inte var det då lönt,
att använda fil,
ty köttet var så grönt,
av förgiftad pil.
Den här mins jag från skolan, den är vacker i språket men rätt ofräch :P
Charles Pierre Baudelaire
Kadavret
Minns ni, min älskade, synen vi såg
i sommarens milda ljus
denna morgon: ett skändligt kadaver som låg
på skogsstigens bädd av grus?
Med lyfta ben som en kvinna i brunst
och svettandes gift som en sjuk
utbjöd det fräckt sin av febrig dunst
stinna, obscena buk.
Och solen stekte detta ruttnande djur
för att upplöst och hundrafalt
kunna ge åter till moder Natur
vad hon hopfört till en gestalt.
Långsamt såg himlen ett stolt skelett
slå ut, likt en blomma mot skyn.
Så tung var dess stank att ni vacklade lätt
och det svartnade för er syn.
Kring buken surrade asflugors flock
medan larvernas svarta här
flöt fram likt en vätska, seg och tjock,
över lemmar som sakta föll sär.
Allt sänktes och steg likt ebb och flod
eller frambröt i bubblande skred,
som om kroppens liv, där den pöste, bestod
i att mångfaldigt brytas ned.
En sällsam musik steg upp därifrån
som från vindar, bäckar och träd
eller vannan där bonden med lugn, monoton
rörelse rensar sin säd.
Och formerna suddades ut och försvann
likt en skiss, en vag, nästan död
dröm som konstnären bara kan
gestalta med minnet som stöd.
En otålig hynda bevakade oss
bakom klippan, i lystet begär
att från liket, så snart vi gått, slita loss
det stycke hon kvarlämnat där.
Och dock skall ni likna en gång detta as
och denna besmittelses pust,
ni, solen i min värld, mina ögons extas,
min ängel och högsta lust!
Ja, detta, min drottning, väntar er
då ni biktat och blivit smord
och lagts under gräs och blommor som ler
att bland knotor multna till jord.
Säg åt masken då, när dess kyss er förött,
att formen, allt det som var
av himmelskt ursprung i upplöst kött
skall evigt hos mig leva kvar!
Poesi i översättning blir ju så klart en annan sak, jag kan inte läsa franska så jag kan inte tillgodogöra mig originalet, men den svenska översättningen är jag förtjust i. För er som kan originalspråket, eller vill läsa engelska tolkningar se http://fleursdumal.org/poem/126
Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.
http://www.bt.se/multimedia/dynamic/00718/73348_jpg_718324l.jpg
Traktor plöjer
Traktor plöjer
Sven är ledsen
Trakorn plöjer
Sven gråter
Traktor plöjer
sönder maskarna
*cry*
R Scarpa27
2013-12-10, 21:06
alltid gillat denna:
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Här är min lilla egna! Ni kan säkert luska ut varför titeln heter klokhetens paradox :)
Klokhetens paradox
I en diskurs beträffande livet,
fann vi kamrater många svar,
och desto längre tiden fortgick,
mot småtimmarna, mot bakruset,
och ju fler svar vi erhöll,
svårsmälta, fördjävliga,
desto klokare fann vi oss,
och ju klokare vi blev,
desto sorgsnare blev vi,
och desto argare, besviknare,
och hopplösare fann vi oss,
ett ångestmoln, ett sällskap av apati,
visdomen, som givit oss oduglighet,
lystring!
håll denna empiri till godo,
en cynisk påminnelse, en tillvaro,
där du vet att okunnighet är lyckans väg.
Vad tycks?
PureWhey
2013-12-11, 01:23
Kan spendera älskade grupper resenärer Såsom den wren
-------------------------------------
Kan kvar på den ultimata avgång åren
------------------------------
Itoh tror att det är det inte längre ekot som reflekteras från horisonten
----------------------------------
Har en mångårig hjärta är frånvarande
kommer inte att vila
Kommer inte avvika fonten
----------------
mahmoud el ayat
Egypten
Sohlsken
2017-02-23, 23:49
Skrev denna idag. Iofs pa engelska, och det ar lite mer av en berattelsedikt, eller vad det nu kallas, skriven som "flow of consciousness".
A story about a pillow / Ode to ADD.
I really like this show. I also like clouds, food, sleep. Sleep? I need a pillow! I would be more comfortable if I had a pillow. The couch pillows are in the bedroom. Oh, the laundry is done. Yay, it’s all dry! I bet the carpets are really fuzzy. Puppers has been shedding a lot lately. I should vacuum. I should also vacuum the living room and the kitchen. Oops, got halway, and the vacuum needs to charge. I’ll plug it in in the bedroom. Shoot, I forgot to put the laundry away.
I shall put away the laundry.
Maaaaan, I can’t figure out how my husband’s part of the wardrobe is organized. I’ll put this wherever and pretend that I had a plan. Maaaaaaaaaaaa, my side is a mess. Do I even need all this clothing right now? These are shorts. I won’t need shorts for another two months. I’ll put them in the back. I love our new home. It has more space, it is shiny, is is so comfortable, and my feet don’t hang off the edge of the bed. We have a nice bed.
I am hungry. I’ll go to the kitchen.
I’ll take care of the dishes real quick. It’s SO NICE that I can watch Netflix AND do the dishes at the SAME TIME. Winning at life. Our cabinets look like they need some wood treatment. Oops, I forgot to vacuum up here. No wait, the vacuum is charging. I think I feel like greek yogurt with instant breakfast. That sounds good. Sort of a treat, sort of not. I’ll have a peach cup too… and maybe some fruit leather. Nice, apricot!
Alright, and back to Netflix. Oh right, I still need that pillow!
Jag frööööööösEH
Jag hade inget att leva för
Månader blev till år
när jag måste ha dragit
min kropp närmare intill mig
Jag måste anat en blå strimma
under alla lager av svärta
Vid banvallen
låg ett omkullvält lok
tungt och kallnat
svart
svartare än svart
låg det på sidan
och under kom
blåsippor upp
ömtåliga och små
måste dom växt till sej
på sina stjälkar
och slagit ut till
en blå rymd
som långsamt pressade
sej högre och högre
och välte tillbaka loket
lyfte upp det till rälsen
igen
l7N3wA7ItKQ
Kung.
Här är min lilla egna! Ni kan säkert luska ut varför titeln heter klokhetens paradox :)
Klokhetens paradox
I en diskurs beträffande livet,
fann vi kamrater många svar,
och desto längre tiden fortgick,
mot småtimmarna, mot bakruset,
och ju fler svar vi erhöll,
svårsmälta, fördjävliga,
desto klokare fann vi oss,
och ju klokare vi blev,
desto sorgsnare blev vi,
och desto argare, besviknare,
och hopplösare fann vi oss,
ett ångestmoln, ett sällskap av apati,
visdomen, som givit oss oduglighet,
lystring!
håll denna empiri till godo,
en cynisk påminnelse, en tillvaro,
där du vet att okunnighet är lyckans väg.
Vad tycks?
Känns lite som när en ovan skribent använder synonymfunktionen i ordbehandlaren för att få till lite svårare ord så texten ser mer avancerad ut.
Empiri, diskurs och fortgick är ord som inte egentligen passar in om man inte behöver vara mycket exakt på en akademisk nivå. Överlag gillar jag temat och tankarna men texten känns för tillgjord.
Skrev denna idag. Iofs pa engelska, och det ar lite mer av en berattelsedikt, eller vad det nu kallas, skriven som "flow of consciousness".
A story about a pillow / Ode to ADD.
I really like this show. I also like clouds, food, sleep. Sleep? I need a pillow! I would be more comfortable if I had a pillow. The couch pillows are in the bedroom. Oh, the laundry is done. Yay, it’s all dry! I bet the carpets are really fuzzy. Puppers has been shedding a lot lately. I should vacuum. I should also vacuum the living room and the kitchen. Oops, got halway, and the vacuum needs to charge. I’ll plug it in in the bedroom. Shoot, I forgot to put the laundry away.
I shall put away the laundry.
Maaaaan, I can’t figure out how my husband’s part of the wardrobe is organized. I’ll put this wherever and pretend that I had a plan. Maaaaaaaaaaaa, my side is a mess. Do I even need all this clothing right now? These are shorts. I won’t need shorts for another two months. I’ll put them in the back. I love our new home. It has more space, it is shiny, is is so comfortable, and my feet don’t hang off the edge of the bed. We have a nice bed.
I am hungry. I’ll go to the kitchen.
I’ll take care of the dishes real quick. It’s SO NICE that I can watch Netflix AND do the dishes at the SAME TIME. Winning at life. Our cabinets look like they need some wood treatment. Oops, I forgot to vacuum up here. No wait, the vacuum is charging. I think I feel like greek yogurt with instant breakfast. That sounds good. Sort of a treat, sort of not. I’ll have a peach cup too… and maybe some fruit leather. Nice, apricot!
Alright, and back to Netflix. Oh right, I still need that pillow!Jag gillar din dikt starkt, Sohlsken. :)
Jag kan ett par dikter utantill. En är Frödings kärleksvisa som känns fin i sin enkelhet: "Den drömmen som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få, för den som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå." Och första versen kommer ni förstås ihåg.
Samt en dikt jag satt och blev förtjust i när de körde dikter i Stockholms spårtrafik för ett tiotal år sen.
Pia Tafdrup - Att vara fisk
Att vara fisk med dig i vattnet
är tröttande för mina fenor
men strömmen är god
för vår lycka
och dina ögons metalliska skimmer
är så vackert
när de ser mig här
mellan stenarnas silvergrå bergsryggar
där jag uppfångar allt det
som strömmar från dig
i vågor.
Också den i sin enkelhet. Fint.
Dikter från förflutna epoker i mitt liv:
Lågornas tändare
Tålmodigt elden taket smeker,
den lättjefullt med träet leker.
Den sprakar och det frasar,
tills allting samman rasar.
I skogsbrynet någon ler,
av bränder ska det bli fler.
Bortom sans
Han står vid vansinnets rand
med bladet glimmande i sin hand.
Omkring honom natten ryter
och vettet hans det hastigt tryter,
plötsligt höjer han sin kniv
redo att släcka liv.
Reflektioner
Genom färgat glas från svunnen tid,
en ljustråle färdas blek men blid,
faller på innanmätets dunkla struktur,
och avslöjar himlasträvande arkitektur.
Symmetrin i pelargångens prakt
hålls samman av valvbågens makt,
och taket likt det förflutnas tro
sig välver som en tröstens bro.
Ljusskyggt hus
Enoks olycksbådande hus,
döljer källare utan minsta ljus.
Tak och väggar dryper av fukt,
från golvet stiger otrevlig lukt.
I mörkret ligger en oformlig hög,
det är hans son sen födseln trög.
Det är bäst att ingen om det vet,
må det förbli en hemlighet.
I väntan
Elden på härden stilla falnar,
glöden dör, askan svalnar.
Flydd är all forna kraft,
utrunnen är livets saft.
Svagt hörs din klocka klämta,
snart skall döden dig hämta.
Borg utan finger
Åldrade fönster smekes av ljus,
stillhet råder i glömskans hus.
En vördnad lever i detta förfall,
tider som var, alla barnaskall.
Vackert insvept i svunnen glans,
ett foto så gulnat på spiselkrans.
Far är ståtlig, hans hållning rät,
mor är vacker med hyn så slät.
Under minnen, damm och sorg,
ligger en sliten fingerborg.
Den är brukad och lagd till vila,
dess minne dör när tiden ila.
Nu som förr
Kärringen gnolar på en visa,
gungstolen knarrar takten.
Bärnstensfärgade ögon kisa,
väldig är eldskensmakten.
Åldrade händer fyllda av liv,
ännu virkar gammelmor.
Tiden står stilla, var och förbliv,
vanans makt är evigt stor.
Svinets pris
Han haver rest över kontinenten,
Känd som den störste dirigenten,
Bakom fasaden vältrar ett svin,
I dynga, otukt, snusk och vin.
Till förnöjelse är rådande sed,
I munnen tar han vacker sked,
Drycker och exklusivaste mat,
Han älskar att äta från silverfat.
Grisen njuter, bökar och grymtar,
Märker ej de moln som skymtar,
Varför se när man kan blunda?
Härlig är vanan den osunda.
För alltid varar dock inga ting,
Glansen mattas på livets ring,
Svinandet har ett mastigt pris,
Ett vämjeligt ruttnande: syfilis.
Fallen krigare
Det står ett rangligt bord i en sliten bar,
Där sitter han gammal och grå,
Han som en gång var alla kvinnors karl,
Bland skuggor i en vrå.
Glest hår ligger blötkammat över hjässan,
Anletet är svettigt och rött,
Askoppens rökelse helgar mässan,
Predikanten är trött.
Ur rosslande luftrör stiger hans sång,
Varde öl, varde sprit,
Tiden har här haft sin karga gång,
Kvar är endast skit.
Se och hör
Viskningar i skogen där ingen väg går fram. Gråa stammars rike, ett uråldrigt land. Var tjärn är där så stilla med vatten evigt svart. Mossan se den skimrar som vore den en skatt.
Vårdikt
Från bergen i väster det ljuder en sång,
Ett kväde av porlande vatten,
Som rinner med våren uti sitt fång,
Mot dagen som avlöser natten,
Till rytmen av dånande forsar och fall,
Under en himmel som flammar,
I skogar av knoppande björkträd och tall,
Från stigande grenar och stammar,
Den spelar, den leker, den sjunger sitt kall,
Den livet så muntert omfamnar.
Träck
Djupt inne i tunnelns mörker arbetar trollet träck,
Han knådar det bruna som en gång var späck,
Hans krumma rygg och hans slitna kropp,
Förtäljer en saga om skitens förlopp,
Om en process utan början och slut,
Om allt det som aldrig kom ut,
På natten när tunneln vilar,
Då flitigt vår Träck han silar,
Sorterar efter färg och smak,
Det är viktigt vad som kommer ut där bak!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.